Granne med potatisodlaren

3G eller tre G:n.

2012-02-17T08:12:00.003+01:00

Ska jag gå med i tre G? Det är en ny möjlighet som jag kan ta ställning till. För de flesta är 3G ett sätt att distribuera mobilkommunikation, men för en del kan det betyda något helt annat;

Glömska gummor och gubbar

Galna och glada godisätare

Glamourösa och globala gourmeter

Gamla och gaggiga glassälskare

Gulliga och godhjärtade grannar

Eller så betyder det alltihop.

Det mesta stämmer in på mig. Jag glömmer bort namn. Jag får riktiga godisätarryck. Jag gillar verkligen mat från andra världsdelar. Jag hör till dem som minns vad glassarna hette förr och mina fina grannar har en speciell plats i mitt hjärta. Men idéen om tre g kommer från en av mina kollegor. Han tycker att vi som jobbat längre än vi vill veta ska träffas och idka nostalgi. Det kanske vore något för oss glömska. Ser ni det framför er?

- Kommer ni ihåg den där duktiga kvinnan. Ja, hon som var så populär 1988. Ni vet hon som har de där driftiga döttrarna. Men vad var det hon heter?

- Ja, hon hade mörkt hår och väldigt tjusiga glasögon, minns ni?

- Hon bodde i en lägenhet på Storgatan.

- Hennes företag hade redan då valt snåla bilar för att skona miljön.

Men ingen jag säger ingen kommer på något namn.

Frågan är; ska jag bli medlem och sitta där och försöka minnas alla namn som bara försvann.

Himla vackert

2012-02-16T08:24:00.000+01:00

Ingen dagsmeja men så himla vackert!

Morgon mellan snöhögarna

2012-02-15T07:31:00.003+01:00

I natt kom det inte mer snö. I morse fick jag glida fram över nyskottad plan mark. Tack för det, du som bestämmer över långa lågtrycksfronter.

Idag är en dag när vi ska slippa oroa oss för att varmvattenberedaren ska rosta sönder i ännu mindre beståndsdelar. Nu kommer det en utan stora rosthål med någon form av inneslutning som ska skydda behållaren. Vår gamla i koppar har inte stått pall för vattenångan i dusch och tvättstuga. Man kan undra vad som finns i den ångan som vi andas in varje dag.

Vad jag längtar efter? Dagsmeja.

Med klänning i stenhård nylon

2012-02-14T08:17:00.000+01:00

Nej inte mer! Det är vad jag vill skrika denna morgon fylld av snö och vind. Jag borstar och skottar men bara en timme senare syns det inte att jag gjorde mig till. Returkassarna fyllda med kartonger ser ut som installationer på bron. Fönsterrutorna är dekorerade med snödrev. Och på radion varnar SMHI för ännu mer snö och ännu mer vind och ännu mer grå himmel.

Då tänker jag på något helt annat. Jag läser att det är Valentin idag. Valentins dag. Alla hjärtans dag. Mormors födelsedag. Dagen då årets paket från Chicago öppnades. Det var fyllt med presenter till alla som fyllde år i februari. Mormor fick amerikanska förkläden och volangprydda kökshanddukar. En flaska med amerikansk eau de cologne och en kofta i gnisslande akryl. Vi barn fick klänningar i gnistrande nylon med dubbla hårda underkjolar. Barbiedockor med böjbara ben. Bilar med batteridrivna lyktor och tutor. EP-skivor med den senaste musiken. När vi var tolv år gamla kom det vi hade längtat allra mest efter. Tant Ulla hade köpt jeans till alla grannbarnbarn.

Den dagen var speciell. Doften av denim och billig parfym från Avon. Den kombinationen gör mig helt lycklig än idag.

Det fanns inte en själ som kände till alla hjärtans dag när vi berättade om vårt paket. Ingen förstod sig på "det amerikanska tjafset med rosor och hjärtan". Det gör jag fortfarande inte.

Kände mig som en fågelholk när jag såg hur eleverna sprang runt med rosor på skolan. Livet är inte en dålig romantisk komedi får jag lust att ropa. Livet är livet och större än så.

Till och med den 54:e dagen med snöyra.

Adjö demokrati

2012-02-13T07:17:00.000+01:00

Ibland vill jag inte tro vad jag hör. Idag är en så´n mörk måndagsmorgon. Idag har demokratin skrotats i Grekland. Och allt sker enligt de förutsägelser som CHOCKDOKTRINEN av Naomi Klein gör. Hon beskriver hur ekonomiska kriser framkallas och används för att ta makten från de demokratiska institutionerna.

Först historiskt med krisen i Chile som leder till en militärkupp. Sedan med insikt om hur det kommer att ske i våra europeiska stater. Hon berättar om hur staternas oförmåga att tvinga företag och de som äger kapitalet att bidra till samhället med skatter kommer att ge banker och andra som lånar ut kapital chansen att ta makten.

Nu har politikerna som valts av folket avsatts från sina riksdagsplatser i Aten. Var kommer det att ske nästa gång?

Ja, var kommer Världsbanken, den internationealla valutafonden och de europeiska institutionerna ta i nästa gån g och avsätta de politiker som väljarna valt?

Ska vi chartra flygplan

2012-02-10T09:32:00.000+01:00

Veckans viktigaste artikel handlar om vår framtid.

Den handlar om att det i Luleå bor 55 män på 45 kvinnor i åldern 19-34 år. Den handlar om att detta inte är någon nyhet. Det har varit så här ojämnt sedan 1985 (då var det 52 män/48 kvinnor) och ingen har velat ta reda på varför så stor andel av de unga kvinnorna flyttar från länets största stad.

Jan Nyberg, en före detta reporterkollega från Boden har i sitt arbete med att skildra vad som har hänt i Haparanda sedan Ikea etablerade sig, upptäckt att framtiden för Luleå behöver diskuteras.

-Vi behöver ta reda på varför unga kvinnor inte vill studera och leva i Luleå. Jag föreslog länsstyrelsen att vi skulle göra en studie. Men de avslog ansökan med att den frågan inte rymdes i det regionala tillväxtprogrammet.

Det berättar Jan Nyberg som numera är en av delägarna i Plan 7. Han har många kommunala och statliga uppdragsgivare och borde väl kanske vänta på att de också förstår allvaret.

Ja, allvaret i att denna obalans i kommunen leder till att ännu fler kvinnor drar söderut för att uppfylla sina drömmar.

En dag denna vecka fick jag se ett inslag om Kulturens hus 5-årsjubileum. Reportern hade mött lulebor ute på Storheden vid alla stormarknaderna. Den ena efter den andra berättar om vad huset betyder för dem. Lågmält och med intresse för vad huset har kunnat erbjuda under dessa fem år.

Men så kommer män i den gyllne medelåldern och slår ifrån sig. Inte behöver Luleå något kulturhus.

- Vi bor i en industristad.

Därmed är allt sagt. Och sätter vi punkt här, ja, då sätter vi punkt för vår framtid.

Idag har järnverket 900 anställda.

Luleå tekniska universitet har 1 500 anställda och 16 000 studenter.

Men, det är ett tekniskt universitet med en stor andel män som lärare och studenter. Frågan är vilka institutioner som krävs för att fler kvinnor ska välja att studera och forska i Luleå.

När Jan Nyberg flyttade hit så var Luleå en stad som lockade med alla kreativa människor och fria kulturgrupper.

Vad ska locka unga kvinnor idag att återvända efter sina studier?

Luleå hockey, LF Basket, Northland Basket, skoterturer, jakt, fiske...

Det finns massor med kvinnor som längtar tillbaka till detta, men inte tillräckligt många. Inte så många att det kommer att födas tillräckligt många barn. Jag kommer inte att glömma när Luleå tackade nej till Institutionen för journalistik som sedan hamnade i Sundsvall. När de samhällsvetenskapliga utbildningarna hamnade i Umeå. När antalet språk som går att läsa i Luleå minskade till nästan ingenting.

Idag finns det kreativa utbildningar i Piteå på institutionen för konst, kommunikation och lärande.

Det finns 8 platser på teaterhögskolan i Norra hamn.

Men vad som behövs mer för att locka unga kvinnor att leva och bo här får vi inte veta.

Kommer någon att inse allvaret? Kommer vi att förstå?

Dans i Kiruna,

Fotografier på Konsthallen i Luleå,

Fotokonst i Boden,

Thriller från Tornedalen, och

Konst på distans från London

är några av de rubriker som berättar om olika former av kreativitet denna vecka.

Räcker det?

Kommer ni ihåg Pajalas chartrade bussar med kvinnor? Ska vi chartra flygplan?

För varmare fötter

2012-02-09T11:17:00.001+01:00

Ingenting har hänt de senaste hundra åren om man ska tro polisen. Då för hundra år sedan samlade människor i södra Sverige in pengar till den norra landsändan för att nordborna skulle överleva vintern.

Nu samlar polisen på Sergels tog in pengar till yllesockor så att polisen i Kiruna inte förfryser tårna.

Ska vi skratta eller gråta?

Lite skrynkliga vårvänner

2012-02-08T07:18:00.003+01:00

I söderfönstret står min alldeles egna vår. I ljuset från den iskalla vintern öppnar sig lök efter lök. Det gör mig glad. Blå scilla och några vita sköna blommor som jag aldrig sett förut.

Låtsasvår i den 24-gradiga kylan.

Bästa medicinen en dag när de tjocka sockorna är obligatoriska.

Vad ska vi värma oss med?

2012-02-07T07:42:00.002+01:00

Jag vet inte vad som får mig att huttra mest. Tron på att fattigdom gör ett samhälle bättre, eller tron på att det finns två olika sorters människor, de som tar ut förmögenheter ur organisationer, kommuner, staten och företag och de som inget kan göra för att påverka sina inkomster.

Delat. Kallt. Maktlöst.

En plats som jag bara vill resa bort från. Men som vi får lov att värma upp. För våra barns skull.

Bo eller äta?

2012-02-06T08:26:00.003+01:00

Nu vill folkpartisten Lennart Gabrielsson att undersköterskor som är yngre än 25 år ska slita i äldreomsorgen för 12 000 kronor per månad före skatt. Han är kommunalråd i Sollentuna. En mycket rik kommun i Stockholm. Han är också vice ordförande i Sveriges kommuner och landsting, kommunernas lobbyorganisation.

- Det är väl bättre att få 75 procent av lönen än inget alls, säger han trosvisst till Ekot. Han nämner aldrig hur lite det är.

Varför ska de med de lägsta lönerna få ännu mindre? Varför säger inte denna högavlönade politiker med både lön och styrelsearvoden som han tar ut för samma arbetstid att :

Jag kan sänka mina arvoden jag har mer än nog.

Nej, det får vi aldrig höra. Istället ska unga kvinnor i tunga yrken välja på om de kan bo eller äta för den svältlön som Lennart Gabrielsson föreslår. Eller ska han fixa personalbostäder till alla som ska jobba i Sollentuna? Vem ska försörja deras barn? De kanske är en annan sorts människor som inte behöver äta och klä sig?

Det blåser kalla vindar från höger. Frågan är finns det tillräckligt starka fackliga ledare inom Kommunal för att stoppa detta och andra förslag om att försämra arbetslivet?

Det kom som ett brev på posten. Hög arbetslöshet ger lönesänkningar om arbetsgivarna får bestämma. Jag undrar om han tänker erbjuda de civilingenjörer som han måste anställa på tekniska kontoret samma låga lön om de inte har fyllt 25 år?

Den kylan ger inga rosor på kinden

2012-02-03T10:48:00.000+01:00

Det är kallt. I natt var det minus 42,7 grader i Kvikkjokk. I morse under 31 här vid älvens strand.

Men allra kallast var det i söndags när All för Alla ordnade sin överklassafari till Solsidan. Såg ni mannen som arbetade alla da'r i veckan med affärer? De unga killarna i dunjackor som trosvisst deklarerade att de som var med på bussen var lata och arbetade inte? Och spåren efter ägg på bussen fönsterrutor? ( Är det tillåtet att slänga ägg på bussar i Saltsjöbaden?)

Då känns det kallt och vasst.

Kallt ska det ju vara när det är Jokkmokks marknad. Årets är inget undantag. På marknaden spelar Evighetens orkester Ice music på sina is - instrument.

Kylan sprider sig in i köket när jag läser om de fyra kvinnor som fått besked om att de hade bröstcancer. Men det var inte sant. Här är en artikel som berättar vad som hände 2007 när landstinget blev osams med de patologer om arbetade i Sunderbyn.

Nu är det landstingsledningen som ber om ursäkt.

Kylan kan också vara praktisk. Nu jobbar Luleå, Boden och Piteå för att få fler företag att etablera sina servrar i länet. Mark Brzezinski USA:s ambassadör är i Luleå för att se var Facebook etablerar sig och för att få Sverige att stödja USA:s säkerhetspolitik.

Många gånger tror jag inte vad jag hör. I morse trodde jag att jag läste fel. Men det är sant. Arbetsförmedlingen anser att de som tvingas delta i Fas 3 inte har rätt att vara lediga efter det att de har jobbat i vanliga arbeten. Lars-Ove Berglund som är timvikarie som busschaufför tvingas gå till Fas 3 alla vardagar trots att han har jobbat upp till 100-150 timmar per månad som busschaufför på helgerna.

När han ville vara ledig en vardag fick han till svar att det är frivilligt att arbeta, men att Fas 3 är obligatoriskt.

Men nu säger Göran Nilsson marknadschef på arbetsförmedlingen att arbete på öppna arbetsmarknaden kommer i första hand. Han säger att alla som arbetar ska deklarera antalet timmar och att ingen ska tvingas att arbeta mer än 40 timmar per vecka. Hoppas att de anställda på arbetsförmedlingen får veta detta.

Det känns verkligen kallt och ruggigt när alla de som arbetar och sliter ses som en kostnad. När alla kvinnor som sliter ut sig i vården får nej till livränta. Läs här om hur det kan vara.När män med oklanderliga kostymer bestämmer, ja, då tänker jag på Tony Judt och hans Illa far landet. Den har kommit i pocket. Det är mitt lästips.

Tipset för att hålla värmen är en jättekram. Och en famn med ved.

Jag citerar Ella Jonsson, en skrivarvän: Kylan. Som ett vasst, förlamande, ljudlöst skrik. Helt utan mening

Och tågen står stilla.

Varken trafiken i norr eller i Stockholm lyckas jätteorganisationen trafikverket hålla igång.

Det är bara att njuta

2012-02-02T10:35:00.001+01:00

Jag leker. Provar allt. Ibland blir det till bilder som jag aldrig kunnat göra utan massor med teknik. Det är ljuset. Det är alla de 24 kalla graderna som glittrar i ögonfransarna och ger rosor på kind. Nu njuter vi vid älvens strand.

Massor med prat

2012-02-01T08:46:00.003+01:00

I morse vaknade jag till en rar äldre dam på P1. Hon berättade att hon arbetat som sjuksköterska och att hon och hennes man lyckats arbeta ihop till sitt hus i Tyresö. Hon var upprörd över att unga människor använder ord som klasshat.
- Dom som bor i Saltsjöbaden betalar skatt som alla vi andra. Det är dom som jobbar. Dom där ungdomarna utnyttjar bara våra välfärdssystem.

Jag hoppas att damen är rar, i betydelsen sällsynt. Eftersom att hon missat alla förändringar på arbetsmarknaden. Därför att hon har missat att de som jobbar som riskkapitalister mycket sällan tar ut någon lön. De tar istället ut kapitalvinster i något skatteparadis. Och med hjälp av ett Visa-kort kan de ta ut sina pengar enkelt i Sverige.

Det är många som nu avslutar sitt arbetsliv eller som har gått i pension som inte har upplevt det alla ungdomar lever i varje dag. Trots att de sköter sina jobb och ha sin arbetstid ojämnt fördelad över veckorna får de inte fast jobb. De kan gärna ha sju dagars arbetsvecka med halvlånga pass för att ha en dag ledigt och sen ha arbetsvecka på mer än 50 timmar för att avsluta med två lediga vardagar. Utan fast jobb. Bara korta kontrakt. Om de är lyckligt lottade. De andra jobbar på timme och rings in dag för dag. För att inte glömma att alla får börja sitt jobb med att arbeta gratis i många veckor. Det kallas praktik.

Sen ringde en ung kille från Farsta. Han känner klasshat sa han. Med det menade han att det upprör honom varje dag att det är så stora hälsoskillnader mellan Saltsjöbaden och övriga Sverige. Han ville att politikerna ska utjämna skillnaderna så att vi alla har en chans att leva ett någorlunda gott liv.

- Det vinner alla på, sa han.

Men det tycker inte den sista talaren i P1. han tycker att alla har sig själv att skylla. Är de sjuka så beror det på att de inte har skött sin hälsa. Och sjukdomar beror inte på inkomststskillnader och brist på utbildning.

- Det är gratis att promenera, poängterade han.

Och missade att den högre sjukligheten i områden där låginkomsttagare bor beror på att vården inte är utbyggd och tillgänglig. Hur många läkarmottagningar finns det per capita i centrala Stockholm? Hur många finns det i Husby, eller Älvsbyn? Dessutom visar alla undersökningar att de som arbetar i vården tar höginkomsttagare på större allvar. Vilket enligt samma undersökningar beror på att vi alltid lyssnar mer till dem som har samma språkbruk. Jämlikheten beror alltså på en massa små saker som tillsammans påverkar våra liv. Allas liv. Ju lägre jämlikhet ju lägre hälsa hos hela befolkningen visar FN:s undersökningar.

Värmande

2012-01-31T08:11:00.001+01:00

Morgonen började med frost i ögonfransarna. Koboltblå himmel och lätta snöflingor i luften.

Det är arton kalla grader där ute vid brevlådan. Och sjutton varma vid altandörren. Elden i kaminen behövs både för att värma golven och för att få hjärnan att tro på att det är varmt.

Högtryck i öster öppnar för moln fyllda med snö. Ingen nyhet här vid älvens strand.

En liten övervintrande fågel kvittrar i björken och lovar oss att det kommer en vår. Ska vi tro på det?

Dimmiga svar

2012-01-30T08:26:00.004+01:00

Fredrik Reinfeldt tänker inte tala ur skägget i Bryssel och berätta att han inte har en majoritet i riksdagen, om inte flera undantag görs, för att ansluta Sverige till finanspakten i EU. Han vägrar att diskutera den kritik som framförs av bland annat Leif Pagrotsky, (s).

Vad fattas för att säga ja?

Det svarar statsministern med att punkt sex är uppfylld. Vad det betyder får vi aldrig veta.

Hans mumlande och undvikande svar gör mig orolig. Vad är det han kommer att rösta för i Bryssel idag? Vad kommer vi att tvingas göra i framtiden? Ha en statsbudget som godkänns att en EU-byråkrat?

När reser vi hem?

2012-01-29T11:04:00.001+01:00

Jag log stort när jag läste Svenska Dagbladet i morse. De tar upp en sak som jag legat och tänkt på i natt.

När blir vi en del v den plats som vi flyttar till? De är som vanligt helt fixerade vid den tidpunkt då

inflyttare kallar sig stockholmare.

Mina tankar rörde sig mer vid vad som gör, att vi känner,

att vi åker hem när vi reser till vår nya hemort.

I år har jag bott lika länge vid älvens strand som jag hade bott i Stockholms län. Jag längtar inte tillbaka. Jag längtar inte till vardagen i denna stad fylld av människor som rusar fram och sällan stannar upp. Men jag längtar efter att ha nära.

Jag vill ha nära till massor med människor. Jag vill ha nära till massor med kultur. Och jag vill också ha nära till mitt liv vid älvens strand. Det är en ekvation som känns omöjlig att hitta en lösning på.

En orsak är att som jag skrivit förr. Underligt nog är resan på 60 minuter hit alltid längre för dem som bor söderut.

Till kulturen är det nära hos oss. Igår fick vi njuta av eldfesten på Hägnan i Kyrkbyn, idag ska vi se den finska fotokonstnären Jaakko Heikkiläs bilder från Tornedalen. Han har ställt ut runt om i Europa.

Människorna som han porträtterar griper tag i betraktaren.

Trots allt känner jag mig hemma på många platser.

Larvet om vilken typ av person vi skulle vara på grund av var vi är födda lämnar jag över till hembygdsföreningarna. Det spelar mycket lite roll var vi är födda, men det spelar en allt större roll av vem.

Det är vad som styr våra liv. Vad våra föräldrar gav oss, vilka gener och vårt sociala arv.

Det är det enda vi kan mäta.

Köksljus

2012-01-28T10:47:00.000+01:00

Kökspoesi är väl vad jag har plåtat. Köksljus. Tur att jag köpte en duk i gult. Illande gult. Två dagar på en månad med sol i januari.

Då krävs det starka färger, varma brasor och doftande bullar för att hålla värmen. Då längtar jag till emaljverkstaden för att göra nya bilder. Då tar jag fram symaskinen för att ta vara på en gammal yllemorgonrock. I nästa liv blir den kuddöverdrag i soffan.

Idag är det annars final för både herrar och damer i konståknings-EM. Och eldfest i Gammelstads kyrkby. Dit ska jag fara och njuta av att det bara är någon månad kvar till att dagarna varar tolv timmar.

De tar sitt pick och pack och vinkar adjö

2012-01-27T08:44:00.001+01:00

Fick en krönika översänd från en kompis. Det är en kvidande krönikör i Svensk hockey som vill vara lustig. Hans tes är att kvinnor är sämre på allt. Lustigt nog lyckas han inte. Men han beskriver hur det kan vara att bo i en stad där hockey tar plats, stor plats i det offentliga rummet. I alla fall om man är ung och ambitiös. Och kvinna.

Jan Nyberg som arbetar som frilansjournalist och informatör har i dagarna fått Magmas hederspris. Detta för att han lyfter fram hur andelen kvinnor minskar i Luleå för varje år som går. Han visar att från 1980-talet till idag har andelen gått ner från 50/50 till 45/55. Detta är Luleås största framtidsproblem.

Men det finns sätt att arbeta med nya former för att förändra. Här är veckans morgonrock. En föreläsning om att se på planering med nya ögon.

Dominerar männens intressen i offentligheten och i media då tar de unga kvinnorna sitt pick och pack och vinkar adjö. För varför skulle de bo där deras liv och intressen inte tas på allvar? Det är en fråga som alla med makt att förändra borde ställa sig varje morgon och kväll.

Socialdemokraterna ställer sig inte denna fråga. De söker sig bakåt och väljer en medelålders fackföreningsledare till ny ordförande, utan att han har presenterat sitt politiska program för partimedlemmarna. Ett populärt val i alla delar av maktens korridorer om man får tro ledarsidorna.

I länet är Stefan Löfven inte välkänd men omtyckt och en kvinnornas man enligt lokala LO-toppar. Kommunalrådet Karl Petersen vill se fler kandidater.

Åsa Petersen vill ha en modernisering.

Lotta Gröning säger:

Stefan Löfven får svårt att övertyga partiets kvinnor, menar Gröning, eftersom han som ordförande för IF Metall har motsatt sig så kallade kvinnopotter tänkta att minska löneskillnaderna.

- Han är inte kvinnornas man

Lennart Thörnlund, IF Metalls ordförande i Norrbotten, välkomnar valet av ny partiledare.

Detta trots att Stefan Löfven har kritiserats av Kommunal för dåligt jämställdhetsarbete.

- Jag vet att han är en stor vän av kvinnor, säger Lennart Thörnlund.

Det är inte bara lokalt som män väljer bort kvinnors intressen. Denna vecka pågår Konståknings-EM. Vi har tre åkare med som kan hamna på pallplats. I alla fall en som rankas fyra i Europa. Victoria Helgesson. Trots att vi aldrig har haft så nära till en medalj har sportchefen på Sveriges television valt att inte satsa en krona på att sända tävlingen. Istället går den i teve 4 sport, på sjuan och Eurosport. Tävlingsveckans avslutning, den stora showen med medaljörerna kommer att sändas i betalteve på nätet.

Efter kortprogrammet är Luleås hopp Alexander Majorov nia,

Insnöad

2012-01-27T07:48:00.001+01:00

Jag har snöat in: Här är morgonens favorit: SNÖ med Laleh

Sportchefen på Svt satsar inte en krona på konståkning

2012-01-26T18:46:00.000+01:00

Jag har alltid betalat min tevelicens med glädje. Det är slut med det nu. Tevesportens chef herr Yng har bestämt att våra licenspengar inte ska användas till konståknings-EM. Ett år när vi har tre goda åkare med. Istället kommer vi som vill se avslutningen på söndag tvingas betala för detta program som sänds på teve4play.

Till tröst kan ni kika på Victoria Helgessons åk från höstens tävling i Amerika här. Hon tog medalj!

Viktigt på riktigt

2012-01-26T10:53:00.001+01:00

Idag är en dag när allt ska fixas. Ni vet allt det där som ska ordnas för att vardagen ska fungera. Men det är inte lätt. Mycket för att de som vi måste tala med bara sitter i möte hela tiden. Denna tids slöseri. All denna tidsspillan i telefonkö och all frustration när det tar veckor innan man får svar. Vi får börja skriva brev.

Jag passar på att lyssna till Laleh.

Då försvinner all irritation och det som är viktigt på riktigt tar sin plats igen.

Bara så härligt

2012-01-25T08:30:00.000+01:00

Det går inte en dag utan att solljuset vi ser syns allt längre mot väster. Ja, varje dag som den skiner över vinterlandskapet kan vi avläsa var på året vi är. För bara någon vecka sen var vi glada över att ljuset nådde över strandskogen. Nu står solen högt över träden i söder. Och när den försvinner bakom björkarna i sydväst så har klockan hunnit en timme till. Varje soldag är en gåva. Och sen sprakade norrskenet...

Förfärande är var ängel.

2012-01-24T10:45:00.002+01:00

Den kom igår. Och nu har jag läst den. Det gick inte att sluta. Läsa. När jag väl börjat.

Jag känner igen den där rädslan som vi alla har burit på någon gång. Rädslan att vara ute i mörkret helt oskyddad. Rädslan att någon spanar in genom det upplysta fönstret på kvällen. Rädslan att det ska hända mig. Tänk på alla gånger vi satt och planerade hur vi skulle ta oss hem efter kvällsskiften när Hagamannen jagade sina offer i Umeå.

När vi organiserade hemresan från kören i Svenska kyrkan i Paris. Hur den där skräcken tog över vissa kvällar när vi gick med tunga steg från tunnelbanan. Då valde vi att sova över hos varandra för att kunna leva någorlunda normalt. Vi hade ju inga pengar till att skaffa oss en bil.

I den rädslan börjar Förfärande är var ängel. Hur vi har ignorerat och låtit våldet styra hur vi lever. Och motsatsen. Hur övergreppen kan trigga någon att slå tillbaka.

Elise, bokens hjältinna, är en Pippi, som är trovärdig. Det ser inte klokt ut på pränt, men hon är en superhjältinna som skulle kunna finnas. Hon är ingen Lisbeth Salander, med mystiska kvalitéer, hon är en "duktig flicka". Till och med en pappas flicka. En person som vill ställa allt tillrätta. Och skydda den som inga egna krafter har.

Runt denna dugliga student rämnar skyddet som vissa män har haft när de utnyttjar flickor, och sina egna positioner.

Det är så vardagligt allt detta våld. Det är så trovärdigt. Det förvånar mig inte. Det skrämmer mig mest när det antyds. Inga vapen är så farliga som fimparna efter en spanade våldtäktsman i parken. Inget hot är så påtagligt som en mörk skugga i hallen.

Nu vill jag läsa del två. Skynda er skriv mer.

Förfärande är var ängel
Eva Swedenmark/ Johan Henninger
Förlag 404

Hur vi skär kakan

2012-01-24T08:06:00.000+01:00

Igår kväll hade jag somnat.
Då hör jag en välmodulerad stämma.
I radion som jag glömt på.

Vi behöver inte några politiker som
kämpar för att
människor ska få det bättre.

Precis så säger hon.

Samtidigt publiceras
massor med siffror
som visar att:
Den fattigaste tio procenten av oss
är allt fattigare.
De rikaste tio procenten av oss
är allt rikare.

Det hjälper inte hur mycket vi jobbar och sliter.
Fördelningen.
Hur vi skär kakan.

Bestämmer det mesta.

Hur vi tänker
hur vi handlar
hur vi mår.

Läs mer om SNS rapport här.

Makten finns hos regeringen!

2012-01-23T08:38:00.000+01:00

Jag har alltid häpnat inför Malin Ullgrens stora förmåga att sätta ord på det som jag vill säga. Idag är hon världmästare. Läs hennes svar på Bengt Ohlssons artikel här.

Vad jag gillar hennes bild av honom som tröst för dem som inte vill diskutera sakfrågor.

I samma takt

2012-01-23T08:13:00.003+01:00

Jag spanar på snöflingorna och hittar ingen som har en egen takt. Lite så var det när jag tittade på Mullvaden, filmen som Tomas Alfredsson gjort, efter John le Carrés thriller.

Alla roller hade samma takt, vikt och förändrades föga. Det fanns bara en rollkaraktär som utvecklades under de mer än två timmar filmen varade. Han började som offer och slutade som hämnare. Det absolut värsta av allt i filmen skedde innan förtexterna började rulla. Jag undrar, verkligen undrar om filmens dramaturgi tålde det.

Allt annat är av högsta klass. Det finns inte en enda bild som inte är fulländat 1970-tal. Det finns inte ett ljud, ljus eller en ton som inte passar in. Allt är så ljuvligt nostalgiskt. Allt är så där skrämmande östslitet och västsvärtat. Kolröken smutsar både Londons stenhus och Budapests 1800-talskvarter.

Och vem är förrädaren, vem är dubbelagent, alla eller ingen? Den där stämningen som fanns vid varje lektion i samhällskunskap sipprade ut ur filmrutorna. Den där overkligheten. Den där känslan av att allt registrerades när vi vandrade längs med Neva på skolresan i Leningrad. Den finns med oavsett det är de brittiska agenterna som spanar på varandra, eller ryssarna som gör sig av med dem som de är rädda för.

Det kalla krigets logik.

(Filmens titel är inte översatt denna gång den heter Tinker, tailor, soldier, spy.)

De missade ett öppet mål

2012-01-22T07:54:00.001+01:00

Jag vet inte hur många borgerliga ledarskribenter jag talade med under de tio månader han gavs som uttryckte den renaste form av nedlåtande klassförakt mot mannen, och förakt för den landsort han ansågs stå för. Det lågintensiva drevet på otaliga borgerliga ledarsidor inleddes redan dag 1. Det fortplantades ut i public service och ekade vidare i en Margit Silbersteins eller en Mats Knutsons ”djupanalyser”. Detta skriver Göran Greider i Aftonbladet. Vill du läsa mer så titta här.

Jag vet fortfarande inte varför vissa personer i ledningen för socialdemokraterna offrade guldläget denna höst när alliansen tappat bort sin trovärdighet. Varken rikskapitalbolag som väger blöjor och skickar vinsten till skatteparadis, eller friskolekoncerner som delar ut datorer och ställer in undervisningen, eller den rekordhöga arbetslösheten fick regeringen ur balans. Inte ens när sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt vägrar att svara på varför hon har sålt skattebetalarnas egendom till läkare för en bråkdel av värdet, inte ens då, lyckas socialdemokraterna ta över replikerna.

Diskussionerna har gått höga. Men inte om det som kommer att spela någon roll. Nej, de högavlönade politiska reportrarna på teve, de nöjer sig med att berätta vilket skvaller de hört på stan. Istället för att underlätta för väljarna. Vi vill begripa varför Håkan Juholt var så farlig. Var han ett hot? Mot?

Reortrarnas pigavdrag?

Vad är viktigt?

2012-01-20T08:07:00.004+01:00

Veckans mesta optimist satte ut en rejäl tulpanbukett i de tio kalla graderna. Och tänk, det blev vackert. Frostiga mörkröda blommor som stelnat.

Jag undrar vad alla ser när de tittar på Håkan Juholt. Vad är det jag inte ser? Hur kan han reta upp så många politiska journalister i huvudkommunen? Vad triggar igång denna förväntan inför att han ska bli avsatt? Det enda jag vet är att partiet hade 35 procent i opinionsundersökningarna innan detta drev gick igång. Ett drev som inte tog tag i den första frågan.

Varför har riksdagsledamöter rätt att få bostadsbidrag på 8 000 kronor per månad?

Om både politiker och journalister tar medborgarnas förtroende på allvar skulle detta förhållande vara historia idag. Men nej!

Idag får fortfarande alla riksdagsledmöter och ministrar som bor fem mil från Stockholm, på pappret, 8 000 kronor varje månad. Det gäller alla som har sin familj i Stockholm men som skriver sig i sin valkrets.

Och när en av ledamöterna har kvar sin familj i hemkommunen så är det fel. Rossana Dinamarca bor i sin valkrets och pendlar hem varje vecka. För att kunna bo kvar har hon valt att flyga hem på fredagarna. Helt fel enligt vänsterpartiets miljöprogram, men den enda resvägen om hon vill träffa sina barn. Så kan det också vara.

Men alla kan inte bo kvar där de växer upp. Carlo Bresky har lyckats med att skapa det liv som han ville ha. Idag är han en av de dansare som ofta väljs till stora föreställningar. Han såg Fame på teve och hittade vad han ville göra.

Helt säkert har han jobbat dygnet runt för att bli bland de bästa.

Alla som vill ha ett vanligt jobb och börja sitt vuxenliv. Var ska de bo då? Ja, inte i Haparanda om vi ska se på arbetslöshetsstatistiken. Ungdomsarbetslösheten har ökat sedan 2006 med mer än 35 procent trots Ikea.

Det har kommit 800 nya jobb inom handeln till Haparanda men de unga får inte de arbetena.

Ja, vad är viktigt att debattera? Vad för oss framåt mot en bättre framtid?

Mysteriet med försvunna granaterna i Boden? Eller har vi ett förtroende för förvarsmakten som den ser ut idag?

Mysteriet med de ständigt försenade natttågen? Eller har vi förtroende för SJ och trafikverket?

Mysteriet med bostadsbristen i Kiruna? Eller ska alla pendla in till jobben i den kommunen?

Det här är bara tre mysterier som påverkar hur vår framtid kommer att bli. Vem vill berätta, vem vill ta makten över hur vi kommer att se på våra framtidsmöjligheter?

Lyssna!

2012-01-19T10:53:00.002+01:00

Cynthia Queenton som har anknytning till älvens strand lyssnar jag gärna till. Lyssna och njut! Och lyssna på First aid kit av bara farten.

Dagens löfte

2012-01-18T16:02:00.002+01:00

Om någon undrar så tänker jag inte lyssna på fler partiledardebatter. Det har jag lovat mig själv. Om någon undrar så har jag tappat lusten och intresset.

Vilket kan bero på mig. Det gör det helt säkert. För inte kan det bero på partiledarnas debattaterande, eller?

Vi klättrar uppåt

2012-01-18T09:27:00.002+01:00

Vissa dagar behöver vi bara se det som är vackert. I alla fall de dagar när vår statsminister håller anförande i riksdagen och berättar att under hans regeringstid har vi klättrat högt upp i arbetslöshetsstatistiken. När han och de andra alliansledarna satt i badtunnan hos Maud Olofsson i Högsfors var vi på 17:e plats. Nu har alliansens politik med arbetslinjen fört oss till 8:e plats. Det finns bara 7 EU-länder där arbetslösheten är högre!

Detta har lett till att de människor som kliver in på arbetsmarknaden idag får helt andra villkor än vi som klev ut ur universitet och skolor för tio år sedan, 20 år sedan, 30 år sedan. De får vara glada om de får ett kontrakt på tre månader. Vilken hyresvärd hyr ut en bostad till en person med detta korta tidsperspektiv? Om det finns några bostäder att hyra. Och vilken bank lånar ut pengar till en person med dessa korta kontrakt om de skulle vilja köpa sin bostad?

Nej! Det gäller att se förbi alliansens tillkortakommanden och glädjas med de personer som fått chansen att köpa offentliga verksamheter billigt och sälja den till marknadspris.

Grattis!

Det som är tråkigt är att alla de, som vill utveckla skolor, vård och omsorg i egen regi, för att få fram bättre verksamheter drabbas hårt. De oseriösa tar plats i offentligheten och de seriösa syns inte.

De vet att ingen kan tjäna stora pengar på att driva skolor, vård och omsorg i privat regi.

De vet att skolpengen rymmer de basbehov som en skolelev har.

Vår statsminister, tycker att våra ungdomar ska komma in på arbetsmarknaden genom att arbeta i städbolag, barnvaktsbolag och på snabbmatsrestauranger, jag trodde att vi som land ska konkurrera med kunskapsintensiva arbeten. Om vi bara har jobb med så lågt ekonomiskt innehåll att vi måste betala för dem får vi någon form av utveckling? Kommer alla våra löner att påverkas neråt?

Det kan jag undra.

Jobbet

2012-01-17T15:07:00.000+01:00

Vilken glad överraskning!

2012-01-17T07:39:00.000+01:00

Idag är det ingen vanlig dag. Idag är det en tisdag med guldkant. Tack fina Eva på Frösön, som skickat mig en utmärkelse. Hon skriver att hon gillar mina kloka tankar från Luleälvens strand. Och jag tycker mycket om att läsa om livet i Jämtland och se på hennes uttrycksfulla bilder.Vad jag gläds år hennes fina beröm.Nu är jag ännu mer peppad inför det nya året att skriva och berätta med bilder.

Till utmärkelsen hör en uppgift. Liebster betyder "käraste"och utnämningen ges till bloggar med färre än 200 följare/prenumeranter. När man får utmärkelsen ska man göra följande:Tacka den som gett dig utmärkelsen och länka.Skriv ner de 5 bloggar man vill lämna utmärkelsen vidare till dem och låta dem veta det genom att lämna en kommentar i deras blogg.Till sist hoppas man att de utvalda vill lämna utmärkelsen vidare...

Det finns många spännande bloggar som jag vill rekommendera. Men jag får bara välja fem. Utan inbördes ordning ger mina utmärkelser till:

Victor Estby som varje söndag publicerar en söndagsbild i ord tillsammans med José Figueras bilder. Alltid lika spännande.

Jane Morén som med sina bilder och texter gör mig lika glad och debattlysten varje gång.

Lena Mattson på ingen humor utan allvar. Det är den flitigaste bloggaren jag läser. Hurra för alla fina bilder och humoristiska funderingar.

Linda Danhall som skriver så bra om sitt liv mellan Kalix och Haparanda. Livet från min horisont kallar hon sin blogg.

Till sist vill jag rekommendera vinterälskaren och skidlöparen Lotta Nilsson. Med sin blogg Lottas nya liv kan hon få en sten att älska tiden i skidspåret och förväntningarna inför vintern.

Många små händelser blir en hel vecka

2012-01-16T09:57:00.002+01:00

Det är så ofta vi kliver in i januaris vardagsgrå dagar med en känsla av att vi ska leva sen. I alla fall jag. Vilken tur att jag lockades ut och fick möta Kristin Lindqvist och Veronica Ruthberg på Geek town. De har flyttat i på Stationsgatan 36 mitt emot Galleri Skåda. Där finns massor av kreativa företag. Vilken bra idé att samla nya företag i ett hus där de kan växa och frodas.

Kuvös kallas det. Jag ser det mer som ett växthus med massor av rara växter.

På Skåda hämtade jag tre emaljbilder som varit på besök i Gällivare. Det var en kul överraskning att de fick vara med på muséets julutställning. Nästa utställning i Galleriet är Cecilia Siktröms grafik. Den vill jag inte missa. Hon är en konstnär som arbetar med kraft. Sitt ursprung har hon i Lycksele. Bilderna skildrar ofta starka kvinnor.

Julen är nu bortplockad. Det krävdes en del jobb i år. En och en halvmeter snö tornade upp sig framför uthusets dörrar. Den jobbade två man med för att vi snabbt skulle kunna flytta in alla dessa kartonger fyllda med nostalgi. Kvar stod en kalhuggen gran med flera kilo barr på golvet. Plastgran tipsar många om. Men jag är envis. Utan grandoften blir det inte någon jul. Ett pynt som får vara kvar är den fina trådskulpturen från Monica Virding utanför Boden. Den passar varje dag.

Nu hoppas vi på fler dagar med riktigt dagsljus. Då känns det att tiden var inne för att ta bort adventsljusen.

Vårt eget kalhygge

2012-01-15T09:16:00.001+01:00

Ibland blir det väldigt tydligt; Det vi väljer att tala om skymmer det som vi väljer att tiga om. Läs PJ Anders Linders tankar om Thatcher här.

Jag bara undrar var han tappade bort hennes krig mot Argentina om de små öarna mitt i havet utanför kusten, islas Malvinas, hennes hyllande av Pinochet, hur hon flyttade skatteuttaget från inkomstskatter till indirekta skatter och höjde momsen och hur hon bröt sönder infrastrukturen vilket ledde till flera stora järnvägsolyckor.

Varje år är det samma sak fast på en helt annan nivå hemma hos oss inför julgransinköpet. Jag ser inga problem med en levande gran och talar lyriskt om den härliga grandoften. De andra i familjen försöker påminna mig om barren. De lyckas inte. Och julen slutar ständigt med vårt eget kalhygge. Sekatör in och alla barr på golvet. Vi får verkligen mycket barr för pengarna. Och ett eget kalhygge.

Dock inte tankemässigt. Det tycker jag att alla får som anser att man kan tala om Thatcher utan att ta upp de antidemokratiska tankar som hon hyllade. Det blir lite som när tyskvänliga äldre släktingar sa till mig i min ungdom att det var nödvändigt med en fast hand i Tyskland i och med den ekonomiska krisen på 1930-talet... Men de nämnde inte vad detta betydde i verkligheten .

Oxfords universitet vägrade att tilldela Thatcher sin högsta utmärkelse, vilket alla premiärministrar med examen därifrån fått före henne, i och med att hon skar bort en stor del av pengarna till utbildning i sina budgetar.

Men värst drabbades de grupper i det brittiska samhället som tappade alla möjligheter att få ett arbete som det går att försörja sig av. Fortfarande lever en stor andel av de brittiska barnen i fattigdom och får betala för den omfördelning av samhällets resurser som Thatchers regeringar stod för.

Storbritanniens ekonomi växte och växte, de sociala klyftorna växte och växte, och alla även de allra rikaste får betala med en sämre hälsa och ett kortare liv. Det kan de två forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett visa i sin bok Jämlikhetsanden.

Det håller PJ Anders Linder helt tyst om.

Krångligt sätt att betala

2012-01-13T11:42:00.001+01:00

Nu sitter jag här och njuter av att kardemumman och vaniljen doftar. Det är dagens knep mot styv kuling och bitande iskristaller utomhus.

Årets tretton veckor långa vardag har börjat. Allvar. Som ett långsträckt alvar på Öland. Om jag får leka lite med orden utan att vara tråkig. Tråkigt kan det vara att vi tappat allvaret. Förlorat respekten för de lagar och överenskommelser som var helt självklara för bara 20 år sedan.

En person som inte tror på att följa de beslut som myndigheter tar är Mikael Styrman. Denna vecka har han betalat sin skatteskuld genom att ropa in sin egen skog. Det var årets krångligaste omväg för att betala.

I Kalix debatteras neddragningarna på sjukhuset. Många anser att det bara blir en vårdcentral kvar. Inte ens det blev det kvar i Stockholm när Filippa Reinfeldt sålde ut Serafens vårdcentral med 12 000 patienter till läkarna. De fick betala cirka 700 000 kronor för fyra år sedan, idag har läkarna sålt till ett riskkapitalbolag för 20 miljoner kronor. Varken besluten om sjukvården i vårt län eller i Stockholm tar våra behov på allvar. Det finns en regel som styr all offentlig verksamhet i kommuner och landsting som alla borde ta på allvar.

Ingen person eller juridisk person får gynnas framför någon annan.

Det är en regel som alla som beslutar i offentlig verksamhet borde ta på allvar. Liksom skolplikten. I dagarna diskuteras den nya skollagen. I den är det rektor på varje skola som bestämmer om alla ledigheter utanför loven. De flesta rektorerna vill att alla elever ska vara på plats under hela skolåret. De vill inte att skolan ska ses som en plats där man är när inget bättre finns att göra. Denna nygamla syn på att skolan är viktig alla skoldagar förvånar vissa föräldrar. Andra tycker att det är deras beslut om deras barn ska vara frånvarande. Jag som kämpat för att skolan ska kunna ta alla elever på allvar gläds åt att utbildning är på allvar. Inget fusk. Men inte för alla en student i Umeå hade med sig...

Fem miljarder kostar momssänkningen på landets restauranger. Pengar som vår regering räknar med ska gå till nya jobb och prissänkningar. Det tar inte restaurangägarna på allvar.

Många andra överenskommelser ser vi som regler som vi kan bryta mot. Ja, vi vill gärna hitta en väg runt de avtal som vi har slutit. Det senaste exemplet är att stora transportföretag tvingar sina anställda att bilda bolag. De som sedan kör åt dessa jättefirmorna får inte betalt enligt de avtal som finns. Chaufförerna missar semester, pensionsinbetalningar, arbetstidsregler, sjukpenning, ja, allt som finns i våra kollektivavtal.

Är botten nådd? Kommer vi att ta varandra på allvar?

Allvarligt talat det vore veckans gladaste nyhet.

Välgörenhetens gudinna

2012-01-12T10:30:00.003+01:00

En häftig dam med egna idéer. Det var Peggy Guggenheim. Jag läste att Guggenheim säljer museilicenser till städer som vill öka sin kulturella attraktionskraft. Det är ett nytt sätt att öka på sitt kapital. Nu är det Helsingfors som ska bli godkänt. Staden satsar över en miljard på en byggnad och Guggenheim får över 200 miljoner kronor för sitt varumärke.

Stiftelsen bakom alla dessa konsthallar har Peggy Guggenheim initierat.

Ibland lyckas konststycket med att lyfta en stad eller region med hjälp av en stark arkitektonisk byggnad och ett känt namn. Bilbao är ett exempel på det. Där har deras enorma konstmuseum tillsammans med namnet Guggenheim lockat miljontals turister.

Hett mot bitande kyla

2012-01-11T08:08:00.001+01:00

Idag är det bitande ute. Vi behöver en het soppa. Min bästa är ett recept från matprogrammens gryning. För tolv år sedan frös vi hela familjen tillsammans i en oändlig influensa. Då gick "Mitt i maten" med Rikard Nilsson och Jesper Aspegren på Svt. Är det någon som minns deras mat-teve?

Här är mitt recept fritt efter deras.

Ta ett kilo kycklingfilé, helst lårfiléer för de smakar mer.
2 röda paprikor
2 purjolökar
4 klyftor vitlök
en bit ingefära (cirka 10 cm)
3 liter grönsaksbuljong
Persilja eller färsk koriander

( tillsätt nudlar eller pasta om du vill ha en matigare soppa. Jag har upptäckt Trofie Liguri, långsmala makaroner,som passar perfekt i en soppa.)

Skär och hacka alla ingredienser i små bitar. Värm buljongen och lägg i alla kryddor och grönsaker. Efter två minuter lägger du i kycklingen. Titta på köttets färg och flytta grytan från värmen när köttet är vitt.

Strö persilja eller koriander över.

Servera med surdegsbröd med hasselnötter och en fyllig ost.

Varje år i januari känner jag en längtan efter denna heta soppa. Jag blir glad när jag rör i grytan och känner de asiatiska dofterna. Prova.

Soppdag eller soppvecka?

2012-01-10T09:30:00.002+01:00

Vardag. Vardagsbekymmer, vardagsglädje, vardagsekonomi, första veckan med fem vardagar i år. Då får jag lust att äta soppa var eviga dag. Hetsoppa med ingefära, köttsoppa med kryddpeppar, potatissoppa med purjolök, gratinerad löksoppa och grönärtpurésoppa med brödkrutonger.

Då lyssnar jag till vår arbetsmarknadsminister Hillevi Engström som debatterar arbetstidsförkortning med Jonas Sjöstedt.

Fokus på bra jobb, utvecklande jobb, säger Hillevi Engström och satsar på pigavdrag och sänkt restaurangmoms. Jonas Sjöstedt hävdade att politikerna ska ta ansvar för att ge alla, även de med låga löner en möjlighet att arbeta färre timmar med bibehållen lön. Hans argument är att vi alla har en högre produktivitet som borde ge fler chansen att få arbete. Istället för att att färre jobbar allt mer.

Enligt Jonas Sjöstedt har världens mest effektiva verkstadsindustri, den i Tyskland kort arbetsvecka med bibehållen lön. Och den har inte förlorat i konkurrenskraft.

Den handsken tar inte Hillevi Engström upp. Hon hävdar istället att den korta arbetsveckan som infördes i Frankrike ska tas bort.

En sak är säker. Historiskt har moderaterna röstat mot all arbetstidsförkortning och mot all förlängning av vår semester. Reformen på 00-talet som skulle ge långtidsarbetslösa en chans till vikariat det sk friåret var som ett rött skynke.

Ska vi ta vara på vår ökade produktivitet och ge fler jobb, med kortare arbetsvecka?

Öppen himmel

2012-01-09T08:52:00.001+01:00

Tittar ut på den gamla termometern. Temperaturen sjönk från 15 kalla till 24 på bara en timme.

Det känns skrämmande, innan jag tar på mig stövlar och dunkappa. Där ute är det en värld fylld av klarhet.

All trötthet försvinner och jag känner mig hur konstigt det än låter renad. Varje bit av marken, träden och all ved är täckt med gnistrande kristyr. Varje andetag känns friskt. Ett nytt år med nya möjligheter.

Tänk vad en molnfri himmel kan öppna upp.

En annan bild av Anna

2012-01-08T10:38:00.000+01:00

Nyfiken. Det var jag den där eftermiddagen när jag väntade i Bodensias entré. Jag skulle få en intervju med Anna Wahlgren. Hon var en av de kvinnor som på kvällen skulle hedras och delta i årets litteraturvecka.

Ja, få en intervju. Så var det. En presskvinna från förlaget hade ringt och nästan tvingat in mig i receptionen. Det fanns ju ingen där som väntade på den stora stjärnan.

Ut ur hissen kliver en hårt sminkad högröstad något vinglig dam, med sin arm runt en medelålders man. Hon slänger med den andra och presenterar sig och sin nyaste kärlek. Kanske var det den man som hon var gift med två gånger.

Hon börjar berätta direkt. Efter bara fyra minuter har jag kramp i handen, en rynka i pannan och början till huvudvärk. Vad berättar hon? Hur full är hon? Varför är mannen med?

Jag kunde inte förhålla mig till denna uppenbarelse. Jag klarade inte riktigt av att hon var tvungen att spegla sig i sin mans blick hela tiden. Jag fattade inte varför hon måste vara lullig på eftermiddagen. Jag gjorde ett dåligt jobb.

Därför var jag nyfiken när jag hittade hennes dotters bok i hallen här hemma igår. Boken är skriven av Anna Wahlgrens dotter Felicia Feldt som är född 1967. Berättelsen om att vara Felicia, dotter till Anna Wahlgren. det är en sorglig berättelse om att växa upp med en mor som har alkohol som sin ständiga följeslagare.

En mor som sätter sitt i liv i centrum.

Historien byggs upp av många små bilder, ögonblick och minnesfragment. Tillsammans bildar de Felicias liv. Ett liv som är så sargat, så kallt, så präglat av allt som bara skedde utan att hon hade någon makt att sätta stopp. Stopp har hon satt. Nu.

I Svenska Dagbladet idag får Anna Wahlgren kommentera sin dotters bok. Och det är med de få raderna som Felicias bild av sin uppväxt ter sig som inte bara sann för henne, utan för många fler..

"Jag orkar inte, mina krafter är slut, säger hon i min telefon och höjer rösten. Sedan samlar hon sig, säger att hennes familj är splittrad oavsett vad som står i boken.

– Och det var absolut det sista jag ville. Men att anmäla mitt barn för förtal, vad skulle jag vinna på det? Jag tar inte upp den kastade handsken, inte den här heller.

Nej, hon vill inte träffas för en intervju. Hon tänker inte ge några sådana, säger hon, inte till någon. Däremot har hon skrivit ner några rader som hon kan mejla över.

De kommer några minuter senare Tio rader om en vuxen dotter – så förtvivlat korta jämfört med Barnabokens 762 sidor.

Hon börjar med att konstatera att Felicia är 44 år gammal:

Många medelålders människor behöver bearbeta händelser i sin barndom, men gör  det i regel inte offentligt.

Jag tänker inte diskutera Felicia i offentligheten. Jag önskar vi hade kunnat ta den här diskussionen i familjen i stället.

Med sin bok, som kom som en överraskning för mig, försöker Felicia ta heder och ära av mig. Jag svarar med att inte ta heder och ära av henne.

I övrigt har jag inga kommentarer.

Anna Wahlgren"

Hon har dessutom skrivit till förläggaren och hon är upprörd över att hon är den som syns till en fjärdedel på bokens omslagsbild.

Nu njuter jag

2012-01-07T09:23:00.000+01:00

Ja, se det snöar har vi sjungit vareviga dag sedan den 27:e. Nu har vi fått upp till en meter snö. Hela landskapet är inbäddat i ett glittrande täcke. Det är tyst. Det är en ny, torr mjuk vinterluft. Det finns ingen i hela världen som kan tro att vi har skottat, att vår vän med traktorn har skottat. Jo, om man kommer från rätt håll ser vi att slänten egentligen är en tre meter hög driva.

I detta snöläge gäller det att ha grannar. Grannar som man kan samarbeta med. Då fungerar det mesta.

Det tänker jag på när jag läser om ensamhet och anonymitet i storstan. Det som hela tiden slår mig när jag läser om grannarna i ett höghus på Danviksklippan är allas skräck för att ha en vanlig kontakt med människor som de inte har kunnat välja själva. Det är som om det är farligare att dricka en kopp kaffe med en granne som vi hamnar bredvid utav en slump, än att ingen kontakt alls ha.

Denna beröringsskräck känner jag igen.

Den finns inte överallt. Jag har i hela mitt liv haft goda grannar som jag har samarbetat med. Vi har vattnat blommor, tömt posten, öppnat för hyresvärden, fixat kvarglömd tvätt i torkrummet, druckit en kopp kaffe och handlat åt varandra när någon av oss haft influensa.

Jag har haft grannar som varit ensamma och pratat mycket, rädda grannar som har kikat ut genom en springa i ytterdörren när vi försökt få dem att släppa in anticimex. Jag har haft grannar som jag absolut inte ville bo nära. Men det är ju så livet är. Vi kan inte välja bort allt vi inte vill se.

När vi var sex sju år fick vi en ny granne i Solna. Hon var hysteriskt ljudkänslig. Vi var ett gäng med ungar som just lärt oss sjunga med i Beatles She loves you. Otänkta barn som njöt av att kunna reta upp den arga tanten.

Vad vi gjorde? Jag blir röd om öronen fortfarande. Vi tog den största radioapparaten och skruvade upp den på max och tog kastruller och trägafflar. Sen sjöng vi med och trummade det högsta som vi kunde.

Slafsjo jäjäjä.

Så kan det också vara att ha grannar.

Igelkottens tankar

2012-01-05T08:45:00.001+01:00

I morse läste jag ett inlägg skrivet av en uppburrad igelkott.

”Gud vad det gnälls på Stockholm. Känns lite som om folk biter den hand som föder en. Men visst, vi i Stockholm är villiga att jobba långa arbetsveckor, betala mesta delen av inkomsten i någon form av skatt och skicka ut den till arbetsvägrande lantisar i alla landets hålor för att vi faktiskt gillar våran stad.” /Erikkkk

Ser ni honom framför er?

Han sitter där i sin bil och köar. En morgon till på väg till jobbet.Alla andra på kontoret har barn som måste hämtas, lämnas och som är sjuka ibland. Men vår vän han är alltid på plats och sitter alltid kvar till sist.

Han har ingen tid att se utanför sin bubbla. Ingen chans att se hur det mest hänger ihop. Han har krypit ihop i försvarsställning. Han har spärrat ut sina taggar. Och då är det inte lätt att uppfatta hur alla dessa skattepengar som skapas i övriga Sverige forsar in i Stockholms län. Ja, Stockholm har den högsta regionalbruttoprodukten. Skam vore väl annat.

Näst högst har vi i Norrbotten. Utan att staten öser infrastrukturprojekt över vårt län. Här får vi nöja oss med järnväg från 1888.

Nu hoppas vi att alla i vårt land kommer att få chansen att känna sig som en del av det hela. Inte som små taggiga bollar isolerade i storstadens anonymitet.

Kan vi ta på kultur? Eller rent av ta på oss kultur?

2012-01-04T08:47:00.000+01:00

Det är en fråga som jag ställer mig idag efter att ha läst kulturkrönikan i NSD skriven av frilansskribenten Åsa Petersen. Ja, hur är det. Är kultur en sak, ett föremål, en pryl som vi kan ta på se i verkliga livet och samla på i muséer? Eller är kultur de idéer som leder fram till det påtagliga?

När jag klär på mig en vacker sjal som är formgiven av en duktig hantverkare eller konstnär, är det sjalen som är kultur? Eller är det traditionen att använda en sjal för att hålla mig varm som är kultur? Eller är det de tankar som formgivaren har i sitt huvud när sjalen blir till som är kultur?

Europas nordligaste kulturhuvudstad öppnar i Umeå 2014. EU är imponerade över vad denna kommun presterar och tredubblar sin ekonomiska insats. Näringslivet ställer upp.

Men än idag har inte den svenska regeringen satsat en enda krona.

De statliga pengarna är en förutsättning. Både för att kunna ro det digra programmet i land och för att få vara kulturhuvustad. Vår kulturminister har istället för att delegera ansvaret till Umeås kulturutövare, lagt ansvaret på institutioner i Stockholm. Utan att skicka med en enda krona.

Under ett år med kultur är det tankarna och idéerna som är viktiga. Det är möjligheten att öppna mötesplatser, scener och utbildningar som ger ett bestående resultat. Och det är där och inte på kontor i Stockholm som vi om vi har tur kan hitta nya idéer och viktiga tankar som vi inte sett förut.

Jag jagar barr och hon ringer städfirman

2012-01-03T09:02:00.000+01:00

Tät snö och mörker. Dålig sikt. Men ett perspektiv som också behöver få finnas bland alla andra. Det behövs många olika utsiktspunkter för att vi ska få chans att se det som egentligen är viktigt. Finns det idag? Ibland skulle jag som tycker om att tala om både och säga. Men inte ofta.

De stora medierna som vi alla möter varje dag har samma infallsvinkel. Nästan jämt. Vilket kan bero på att de som är chefer på dessa redaktioner bor och lever i samma miljöer. De ser inte de problem som uppstår på andra platser i samhället. Ja, för på de platserna finns det inte någon som har makten att berätta.

För våra vardagliga bekymmer ser olika ut.

När jag gruvar mig över dammet under sängen och granbarren i hörnen tänker jag mest på att det är så tråkigt att dra runt med dammsugaren. Försöker komma på bra musik som överröstar bullret från den. Men när jag talar med en gammal bekant i huvudstan är hennes bekymmer helt andra. Hon har bytt städbolag och känner att hon måste vara hemma och vakta de nya städarna. Hon undrar om hon blir lurad och om grannen har valt en bättre städfirma.

När jag frågar henne var vår gemensamma skolkompis tagit vägen förväntar jag mig ett svar, typ, han jobbar med datorer och bor här i stan. Men svaret jag får innehåller både i vilken villaförort han bor och vilken position han har på jobbet. Två markörer som är viktiga. Ja, för dem som bor och trängs i en vilt växande stad. I en värld där man inte har tillgång till nära nätverk.

Höj mysfaktorn

2012-01-02T09:03:00.002+01:00

Nu har jag tänt 14 lampor i köket och lyssnar på sommarmusik. Jag är så in i benmärgen trött på alla grålila moln som stänger ute det lilla ljus som vi har. Jag försöker hitta nya strategier för att ta mig runt dessa skymningstider som vi kallar dagar.

Aurora, gryning, skulle det vara om bara molnen släppte fram en enda stråle med ljus. Men denna dag den första riktiga gråvardagen i år vill inte gå till sig. Vi får titta ut på våt snö. Tung snö. Snö som kan bli snögubbar. Snö som kan bli snölyktor. Snö som är bra till att skulptera med. Det är så vi får ta oss fram till nästa ljusa dag. Genom att låta lite kreativitet ta plats i det dagliga. Genom att höja mysfaktorn där lyktorna kan stå i lä från sydväst våtvinden.

Nej, nu tar vi nya tag

2011-12-31T09:44:00.002+01:00

Både amaryllis och hyacint har så perfekta blommor att jag nästan inte kan ta till mig dem. De doftar och lyser upp den mörka decemberkylan. De glädjer och påminner om att allt är förgängligt.

Årets sista dag tänker jag på vad jag inte vill uppleva nästa år.

1.
Jag vill inte att storbolag och banker anställer verkställande direktörer som är så handfallna att de inte kan skaffa sig en egen bostad. Dessutom vill jag inte att den som är styrelseordförande i Nordea, Björn Wahlroos, uttalar sig som om det är han som äger banken. Vi är många miljoner ägare.

2.
Jag vill inte att de politiker som har ansvar för våra skattepengar ska smita från sitt ansvar. Hela förra året kröp landstingsrådet Filippa Reinfeldt, och kommunalråd som sålt ut äldrevården, bakom ryggen på de tjänstemän och företag som misslyckas med att använda våra gemesamma resurser på bästa sätt.

3.
Jag vill inte att rikspolitiker som bor i Stockholm ska få bostadsbidrag, traktamente och gratis resor hem till sina övernattningslägenheter utanför Stockholm. De har höga arvoden som räcker till att både försörja familjen och att betala hyran med.

4.
Jag vill inte att det ska vara möjligt att använda skolpengen till annat än att utveckla de skolor som får del av den. det ska vara som i alla andra civiliserade länder att skattepengar ska inte kunna bli skattefria vinster i bolag som finns i skatteparadis. Idag är detta bara möjligt i Sverige.

5.
Samma resonemang gäller skattefinansierad vård. Inte en krona till annat än omsorg och sjukvård. Jag vill dessutom att vi inför strikt ansvar för de skador som vården orsakar. Alla styrelseproffs och verkställande direktörer ska naturligtvis betala för att de har plockat ut pengarna ur verksamheten och orsakat lidande.

6.
Sen vill jag bevara:
Kiruna stadshus. Alla ritningar finns kvar. Det är bara att flytta huset.
Slussen. Det finns inga ord för hur viktigt denna öppna plats är för vår huvudstad. Stadsbiblioteket är ett palats för bildning, Slussen en plats för nya tankar ännu efter mer än 80 år.
Vi ska inte riva för att tappa bort vår historia. Vi ska bygga vidare för att få en framtid.

Det är mina önskningar inför mitt 2012.

Hoppas att ni får ett fint nytt år.

Vi är näst rikast

2011-12-30T09:34:00.001+01:00

Både och.

Hur många gånger har jag upprepat mitt mantra detta år med både framsteg och stora katastrofer?

Våren började i januari. Ja, våren i nordafrika. Äntligen fanns det ett utrymme för alla människor som tröttnat på maktens arrogans. Äntligen fick de en chans att tala för sig själva.

I Norrbotten fick de som inte kan tala för sig själva lite upprättelse när Överförmyndarnämnden i Boden avslöjades av mina kollegor Lena Tegström och Bo Torbjörn Ek. De två fick Guldspaden av föreningen grävande journalister.

Vårt län har landets näst högsta bruttoregionalprodukt. Det är inte Skåne, Västra Götaland eller Uppsala län som är ekonomiskt starka. Det är älvarna, skogarna och gruvorna tillsammans med stålverken som står för tillväxten. Och all den forskning och utveckling som sker av dessa näringar.

Samtidigt är det nästan omöjligt för unga människor att börja sitt vuxenliv. De erbjuds korta anställningar med deltid. Men får i slutändan sitta vid telefonen som forna tiders daglönare och vänta på att arbetsgivaren ringer in dem. Trots att de ofta får jobba mycket har de inte en fast anställning och är på det viset utestängda från bostadsmarknaden. Förr var detta ett storstadsfenomen. Nu är bristen på bostäder hög över hela landet.

Det är då vi som redan har vårt på det torra får imponeras över hur kreativa unga människor lyckas lösa sina nästan olösliga problem. Hur de med hjälp av sociala medier och nätverk klarar av att skaffa sig ett eget liv. Förr var det Stockholm, Göteborg och Uppsala som lockade flest, i år är det Oslo. I vårt västra grannland finns det jobb, och bostadskollektiv.

Sommaren. Ja, den som kom sent och varade i fem veckor var strålande. Hösten var evig med vatten, regn, vatten och regn . Älvarna flödade. Energibolagen stönade. I år kunde de inte höja priserna som förr. Inte ens en riktig lögnare kunde klara av att skylla på vattenbrist i magasinen.

Växterna i trädgården ficka alla chanser att avmogna. Nu ska det bli mycket spännande att se vad det betyder i maj när löven spirar igen.

Ett löfte jag kommer att bryta

2011-12-29T10:31:00.001+01:00

Bara några får dagar innan det nya året börjar jag tänka på nyårslöften. Vad ska jag lova mig själv inför nästa år? Ett löfte som jag borde ge mig själv är att vila från nyhetsrapporteringen mycket mer. I alla fall om jag får tro min fina S. Hon säger ofta
-Låt det vara.

Ett klokt råd, som jag aldrig kommer att kunna följa.

Grötmyndig

2011-12-28T10:07:00.001+01:00

Hänförd. Och sorgsen. Det är Menlösabarnsdag idag. En dag som min far alltid hänvisade till som den dag när vi barn fick bestämma allt om det inte var för att alla barn hade munnen full av gröt.

Idag är det de ministrar som har ansvar för hur studiebidragen är kopplade till bostadsbidragen som har hjärnan full med gröt. Från och med den 1 januari får de familjer som har bostadsbidrag och en strulig skolkande gymnasieelev hemma betala tillbaka bostadsbidraget.

Människor med bostadsbidrag är vårt samhälles fattigaste familjer. De flesta är mammor, som har låga inkomster, med barn hemma.

Utan bostadsbidrag drabbas inte familjer med skolkande gymnasieelever på samma sätt.

För mig känns min pappas dryga skämt om de menlösa barnen ( från 1920-talet), på samma nivå som regeringens beslut om att inte ändra lagen om hur socialförsäkringarna hänger ihop för de fattigaste barnfamiljerna på samma låga nivå.

Grötmyndig sa man om makten då för länge sen. Grötmyndig är makten fortfarande.

Förebyggande stopp.

2011-12-27T08:19:00.000+01:00

Är det stormen eller trafikverket som är det största hotet mot vår infrastruktur. Det undrar jag efter att ha läst att generaldirektör Gunnar Malm förklarar att han har stängt av trafiken i förebyggande syfte.

-Tågen tar ström från luftledningar som går ovanför.

Var trodde Gunnar Malm att strömmen till loken kommer från?

Förra året var det snö, i år är det förebyggande stopp.

SJ gör dessutom allt för att ingen ska vilja åka med dem igen. Låter sina passagerare sitta på stationen i Luleå i flera dygn istället för att boka in dem på hotell.

Räkningen borde de kunna skicka till Gunnar Malm. SJ betalar ju för att kunna köra tågen på spåren som trafikverket har ansvar för.

Julälvor

2011-12-23T08:10:00.000+01:00

Släng er i väggen alla tomtar igår kom julälvorna till vår strand.

Glödande

2011-12-22T14:56:00.001+01:00

Vintersol. Vintersolstånd.

Nu gick det upp ett ljus

2011-12-22T08:21:00.002+01:00

Carema, Attendo care, Capio är företagsnamn som blivit till skällsord. När någon föreslår orimliga neddragningar på en arbetsplats används ord som- Ska det här bli ett Carema? Med mer rätt än vi kunde tro efter DN:s nya artiklar om hur våra skattepengar tas från de äldre som bor i Caremas äldreomsorg och skickas till skatteparadis.

Men som sagt de är inte ensamma.

Ett akutsjukhus i Sverige drivs av Capio, ett privat bolag. Det heter Sankt Göran och ligger på Kungsholmen i Stockholm. Där hamnade jag som besökare till min goda vän. Hon låg bunden till sängen med ett diskbråck. Jag tog med mig lite att läsa. Ja, så att hon kunde fördriva tiden. Men att läsa var det inte tal om. Varför?

Jo, det fanns inga glödlampor. Det fanns allmänljus på salen men inte en enda lampa som patienterna kunde använda för att läsa vid. Alla armaturer var tomma.Nu förstår jag att det var ett sätt att spara på de pengar som ska gå till patienternas vård och omsorg.

Nästa år vill den borgliga alliansregeringen tvinga alla kommuner att köpa upp privat äldreomsorg. De anser att valfrihet är att, välja bolag, inte att få välja vilken hjälp man vill ha. Det är viktigare för de borgliga politikerna att olika bolag ska kunna få en del av våra skattepengar, än att olika vårderbjudanden finns för våra äldre.

Om prydhet

2011-12-21T13:44:00.004+01:00

För inte helt länge sen la jag ut ett inlägg med en bild som jag kallar "Arabisk vår". Dels på min blogg, dels på Facebook. Bilden kom aldrig upp på min statusrad och musiken som jag satt hop till bilden syntes inte heller när jag tittade på Facebooksidan. Nu får jag en förklaring till v arför av DN. Läs mer här om Facebooks inställning till nakenhet och annat.

Ljuset inombords

2011-12-21T08:15:00.002+01:00

Det finns ljus i mörkret! En flämtande kvart var det dag. Tur att musik och doften av glögg ger ett inre ljus.

Decembermörker

2011-12-20T08:07:00.002+01:00

Tre. Klockan är tre. Tre. Två av tre i fas tre kommer aldrig därifrån. Hillevi Engström, politisk ansvarig, moderat arbetsmarknadsminister, skyller på de människor som tvingats in i denna konstgjorda arbetsmarknad.

-De är svåra fall. De har funktionshinder. De har inte arbetat på tio år.

Fas tre. Ett nytt sätt att ta tillvara på våra skattemedel. Arbetsplatser skapas där arbetsgivaren får 5 000 kronor per månad för att de tar emot en person som varit arbetslös i mer än 450 dagar.

Utbildning är det inte tal om., Hjälp att skapa kontakter med arbetsgivare är det inte tal om. Pratas gör det däremot. Och så jobbas det med de jobb som inte har ett tillräckligt ekonomiskt värde för att finnas kvar på arbetsmarknaden. Tunga jobb. Jobb med att sortera vårt överskott.

- Man tror att det ska leda till ett fast jobb, säger två av deltagarna. Men det gör det inte. De går runt på en Fas-tre-mässa. Ja, en marknadsplats för arbetsgivare som vill ha betalt för att anställa.

Det är mörkt i december.

Brist på...

2011-12-19T09:09:00.003+01:00

Catia Hultqvist, DN, skriver om omdömeslösa skribenter som behöver ha en redaktör. Frågan är om bristen på redaktör är det största problemet, eller bristen på mänsklighet, för Katrin Zytomierska?

Bristen på kunskap och uppfostran? Eller Etik?

Mössen äter och Celina vilar.

2011-12-19T08:54:00.001+01:00

Det blir aldrig någon jaktkatt av Celina. Hon tittar glatt och lyssnar till mössen. Men hon lyfter inte en tass för att ta fast dem.

Alexander ny svensk mästare!

2011-12-19T07:53:00.000+01:00

Victoria Helgesson och Alexander Majorov är nya svenska mästare i konståkning.
Se hans åk från tävlingarna i Canada tidigare i höstas här-

Snöyr

2011-12-18T09:05:00.003+01:00

Celina kliver ut i den första snön. Den är så våt att hon vänder om och protesterar.

Jag hoppas på dagsljus. Men blir det så idag?

Rymde hon?

2011-12-17T08:59:00.005+01:00

Det finns folklig och det finns vulgär. Det finns människor och det finns Katrin Zytomierska. Läs här.

Jag skriver inte mer.

Tio minuter kvar

2011-12-16T08:57:00.000+01:00

En vecka i decembermörker och kulturljus. Så kan man sammanfatta denna härliga slaskiga tid.

I mörkret på Konsthallen fick jag följa med Anton Svedbergs till mitten av 1970-talet. Gry Forsell, idag programledare på TV4, kröp mellan instrumenten på Hermelinsskolans scen. Hela gänget sjöng om Playa Plannja och vi fick återuppleva känslan av att vara lurade. Känslan av att hur mycket vi än jobbar och sliter så har vi ingen chans att påverkade beslut som är viktiga i Norrbotten inför framtiden. Då stoppades Stålverk 80 av den nyvalda borgliga regeringen och industriministern Nils Åsling,(c).

Denna vecka skedde det igen. Alliansregeringen och Sverigedemokraterna röstade ner Norrbottniabanan. De två moderata riksdagsledamöterna Johan Johansson och Krister Hammarbergh röstade mot att vi får dubbla järnvägsspår söderut. Inte en enda av de borgliga riksdagsledamöter som bor och verkar i övre Norrland anser att det behövs en modernare och bättre järnväg. Istället planeras en förstudie om tunnelbana mellan Malmö och Köpenhamn. Den beräknas kosta lika mycket som en kustjärnväg mellan Umeå och Luleå.

Nu blir det spännade. Vi har en regering utan ledamöter från norra Sverige. Vi har ett län med den näst högsta bruttoregionalprodukten som får leva med en infrastruktur från 1888.

Vad kommer att hända? EU satsar i alla fall hälften av pengarna om Sverige beslutar sig för att gå vidare med projekteringen av Norrbottniabanan. Nästa riksdagsbeslut sker om 2 år.

Två kollegor, Linda Danhall och Lotta Nilsson, har fått pris som årets miljöjournalister. Det får de för sin granskning av Outokumpu. En artikelserie som ger ekon runt hela Sverige och Finland.

En 13 dagar lång kulturfestival har fått NSD:s kulturpris. Och den sker inte i centrum, utan i Korpilombolo. Tänk er att varje kvarter i en stad skulle lyckas med att skapa detsamma. Då är det begripligt för oss andra hur mycket energi och kreativitet som föreningen lägger ner varje år.

Kreativitet visade även Agneta Fältskog när hon sjöng om sin resa till Korpilombolo med tåg. Tio minuter kvar till Korpilombolo är det inte när vi stiger av för att ta bussen från järnvägsstationen.

Blott blått

2011-12-15T11:09:00.002+01:00

Blåis, blankt, blåljus, blött. Blott en enda blå sekund.

Dagsljus

2011-12-15T08:28:00.001+01:00

Det fanns energi och lätthet i luften när jag klev ut på skolans gård. Det fanns fåglar i busken som tjattrade och då såg jag:

Dagsljus.

Det behöver vi. Den ljusblå himlen och de rosa molnen är en decemberlyx. Det är inte många minuter som vi har riktig dag. I alla fall inte nu när himlen gråter och vinden viner och gatorna är nypolerade varje dag. Värsta vintermardrömmen. Men så kom den där stunden med klar himmel och några strålar som värmde upp dagen.

Röda sälar?

2011-12-14T08:49:00.000+01:00

Röda sälar i museiparken piggar upp den tröttaste en mörk luciadag. Sång och möten. Godaste skinkmackan och sprödaste kakan i den förste landshövdingens gård. Hur ska jag jag toppa detta?

Tur att det takfasta regnet mot söderfönstren lurar hjärnan att drömma om salta vindar och ljuvliga simtag. Det gäller att behålla den känslan!

22 grader varmare

2011-12-13T08:46:00.000+01:00

Mörkare än så här kan det inte bli. Perfekt när Lucia vandrar med ljus i håret. I år får vi klafsa i regnet och glädja oss åt de ljumma vindarna från söder. 22 grader varmare idag än i går.

De lyser i öster

2011-12-13T07:42:00.000+01:00

Grattis fina kollegor i öster. Ni glänser över sjö och strand. Utan att för en sekund ge upp ert stora projekt om Outokumpu.

”Linda Danhall och Lotta Nilsson, Norrländska Socialdemokraten, belönas för artikelserien om finländska företaget Outokompos miljöpåverkan i Haparandaregionen; för att de systematisk och envist uppdagat den stora lokala arbetsgivarens osynliga nedsmutsning av en bygd. Lokaltidningens små resurser har disponerats väl av två ihärdiga reportrar. De presenterar väsentliga fakta, ifrågasätter företagets och myndigheternas ställningstaganden, och visar på en föredömlig journalistisk uthållighet.”

Sol och måne i samma sekund

2011-12-12T09:11:00.000+01:00

Nu räcker inte två händer till. Det behövs både händer och fötter för att visa hur många brännande kalla grader det är. Månljus, stillhet och bitande kyla.

I gryningen, klättrar ljuset och solen upp.

En nästanapplåd

2011-12-11T09:39:00.001+01:00

I morse var det helt underbart med all nysnö och den klara höga luften. Det var en njutning att vandra ner mot älven ända till stövlarna var fulla med snö. Jag kände de microsmå flingorna som smälte mot ögonlocken, doften från brasan i kaminen och helt plötsligt kändes det som advent.

Igår var det något helt annat med den tunga blöta snön och det helt borttappade dagsljuset. Jag lyssnade till fredspristagare från Oslo och såg på prisutdelningen från Stockholm. Värmen i applåderna när Tomas Tranströmer tog emot sitt litteraturpris värmde lika bra som glöggen i kopparna. Det fanns bara en bitter bild från Carls Bildts nästanapplåd.

Gilla Norrbotten

2011-12-09T09:59:00.000+01:00

Vissa stunder känns det som om vi bor i ett annat land. Som om den här fjärdedelen av riket finns någon annanstans. I radion talar statsminister Fredrik Reinfeldt om kris. Samtidigt lever vi i en aldrig förr upplevd högkonjunktur för gruv-, stål-, byggnads- och träindustrin.

(Jag vet inte vad som hänt. Allt är plötsligt exotiskt. De där vanliga grundkunskaperna om vad som finns i de olika länen är försvunna. Det känns som när min franska kompis kom med sin nya dammsugare och ropade att det kommit ett nytt franskt märke- Elektrolux. Vårt exportöverskott blir obegripligt om vi inte förstår var varorna kommer från.)

Vem tänker ni på när ni hör talas om Norrbotten?

Jag tänker på Peter Mattei. Han öppnade La Scalas operasäsong i Milano i onsdags. Enligt la Republica, Italiens största tidning applåderades Peter Mattei utan reservationer.

Jag ser Åsa Simma. Regissör, skådespelare och dramatiker. Mellan 1986-90 var hon konstnärlig ledare för Dálvádis, den samiska teatern. Alltid för, sällan emot.

Jag njuter av all fantastisk konst som jag möter varje vecka, av all livgivande musik som skapas här och jag tänker på alla vardagar. Alla fina vanliga dagar.

Jag blir glad av all litteratur som skapas mellan Jävre och Katterjokk. Jag tänker på Black island books. På doften av nyutsprungna vinbärsblad en tidig morgon i maj. På älvens muller när vattnet bryter isen en dag. På alla blå minuter som jag tagit bilder av.

( I mitt Norrbotten är det inte skotrar, fyrhjulingar, jaktgevär, och partipolitiksom är centralt.)

Det finns massor att förändra. Massor att göra på ett annat sätt. Massor med idéer som borde komma fram. Men i det Norrbotten där jag lever finns det, i alla fall ibland, en öppenhet för det nya det vi inte känner igen.

Ett av mina finaste minnen är när jag mötte Lotta från Göteborg. Hon var på resa mellan hundratals olika högstadieskolor. Hon var en del av ett mångfaldsprojekt. Efter en vecka i Luleå så sa hon så här:

Om det inte vore så långt till mina föräldrar så skulle jag vilja flytta hit. Jag har inte mött några rasistiska kommentarer här. På andra platser haglar kommentarer om min hudfärg. Tänk om mina två barn fick uppleva det här.

Hur röjer man snö med dem?

2011-12-08T08:33:00.001+01:00

Snön yr och på radion berättar Folke Waxin om att Norge lyckades minska antalet försenade tåg förra vintern trots snöyran.

Norrmännen säger till ekot att: Det var enkelt. Vi ökade bemanningen och antalet snöröjningsmaskiner.

Trafikverket i Sverige svarar att de har köpt in fler kontrakt.

Jag har en stilla undran:

Hur röjer man bort snön med dem?

Blå dunster

2011-12-07T12:16:00.001+01:00

Yves Klein-blå är minuten innan dagen gryr.

Blå dunster sår många investeringsbankmän i sina kunders blick. Drömmen om att bli oberoende gör mången lättmanipulerad. Och allra mest manipulerades politikerna.

Ingen får missa dokumentären där sambandet mellan den ekonomiska krisen och bankdirektörernas girighet förklaras. Den sändes igår så den finns inte än på SVTPlay. Det är DOX-redaktionen som tagit fram den gråa sanningen om hur bankmännen berikade sig själva och välte världens ekonomier.

Ett talande exempel är att Islands alla banker och företag fick högsta ranking av Moodys dagarna innan hela landet gick i konkurs. Rektorn för University of Columbia skrev en vetenskaplig artikel åt Islands handelskammare någon vecka före kraschen där han lovordade landets höga stabilitet.

Hur mycket han fick för den? 1 miljon kronor.

Glada tillrop

2011-12-06T08:22:00.001+01:00

Jag fick ett glatt tillrop igår. Det var Karin som kommenterade gårdagens inlägg. Hon kände på sig att ekonomin växer i norr, men att det är ganska okänt i söder. Allt vi får veta när vi följer med i de stora medierna väljs ut av människor som naturligtvis väljer det som de tycker är viktigast.

Viktigt blir det som händer nära. Och nära är aldrig, eller nästan aldrig, mer än några kilometer från Mariatorget. ( En stor andel av Stockholms journalister bor där.)Vilket innebär att de flesta förorter runt huvudstaden står utan bevakning.

Finns inte den vardag som de flesta lever i skildrad i medierna då blir passar pusselbitarna inte in. Med stora hål håller inte vårt samhälle ihop och vår tillit försvinner. Vi och dom. Så skapar man en bild av oss som några som aldrig kan bli ett vi igen.

I kväll sänder SVT en dokumentär om de män som roffat åt sig. De som välte vårt ekonomiska system. Helt enligt de regler som aldrig får ifrågasättas. Den ska jag se för att jag hoppas på att om vi får veta mer så kan vi ta bättre beslut.

Vi lägger pussel

2011-12-05T07:30:00.001+01:00

Ryms vi alla i ordet vi? Finns det plats för att vi alla är olika?

En dag för inte så länge sen stod en ung man i ekot och sa:

att det är Norrland som borde betala mer för elen. De som bor där bidrar inte med ett öre till Sverige. De arbetar bara med företag som går med förlust och tar emot bidrag.

Tänk vad ett politiskt beslut kan slita och tära. Slå sönder vår tillit. Förändra vår syn på att vi är ett land som består av många olika pusselbitar som tillsammans bildar Sverige.

Till den unge mannen som missuppfattat det mesta ger jag ett gott råd. Ta reda på vad som händer och sker innan du säger vad du tror. Varken det forskningstäta Uppsala län, eller det växande Skåne län har lika hög bruttoregionalprodukt som Norrbotten.

Ni läste rätt.

Föreställningarna om att folktäta områden med stora gamla universitet skulle leda i produktivitet är fel. Stockholms län är rikast. Inte för att företagen har sina huvudkontor där, även om det hjälper för att höja inkomsterna. Utan för att så stor del av landets skattepengar spenderas där. Sveriges största arbetsplats är inte Volvo, Ericsson, eller Astra Zeneca.

Det är Stockholms läns landsting.

Det är det som är Sverige. Ett samhälle där vi satsar mycket på vårt gemensamma. Men vill vi fortsätta med att pussla ihop olika delar så att pusslet förblir helt?

Det är inte säkert.

Många tror att om vi skyller på andra så kan vi lösa olika problem.

Jag är så naiv och barnslig att jag är säker på att det är bättre att försöka hitta vår lösning tillsammans så att vårt pussel blir till ett vi.

Fakta / Länens bruttoregionalprodukt

Stockholms län 478

Norrbottens län 364

Västra Götalands län 337

Kronobergs län 335

Västernorrlands län 323

Jönköpings län 319

Dalarna län 317

Jämtlands län 311

Hallands län 306

Örebro län 304

Skåne län 304

Västmanlands län 302

Västerbottens län 302

Uppsala län 300

Kalmar län 300

Gävleborgs län 292

Blekinge län 288

Östergötlands län 287

Värmlands län 284

Södermanlands län 286

Gotlands län 262

Lagom mobbning

2011-12-01T09:08:00.001+01:00

I Värmland finns en egen lag, på Lundsberg är det nyttigt att de som är äldre med våld och hot skolar in de yngre. Det är sant om man får tro styrelseledamoten Ulf G Ryder. Inte undra på att de gamla eleverna bär på en ryggsäck fylld av lojaliteter som tynger dem resten av livet, och i bästa fall ger dem de jobb som de vill ha.

Kära Ulf G Ryder, vi lever inte i ett samhälle där du växte upp. På något konstigt sätt har allt blivit mer transparent. Du som försvarar ett hacksystem är snart helt förlegad.

Ur led

2011-11-30T08:49:00.001+01:00

Men inget är som vanligt. Världen ser inte ut som vi tror. Vi vet inte vad vi ser och vad vi missuppfattar. I Sydafrika samlas världens makthavare för att smita från sitt ansvar. Vad kan vi annars tro när vår miljöminister Lena Ek är vice ordförande en lobbyorganisation i Bryssel för kraftindustrin? Det gör mig sorgesen.

I Bryssel sitter Europas makthavare och undrar varför EMUpalatset inte håller. Varför byggsten efter byggsten rasar ner i avgrunden. Vad är valutan värd? Summan av alla brott mot reglerna? En sak är säker. Det är inte de som har blivit mångmiljonärer på att manipulera siffrorna som kommer att få betala fakturan.

Jag sitter här långt från de politiker som fjädrar sig vid borden i kongresspalatsen. De som visar att de har vunnit både makt och pengar genom att diskret visa upp en klocka från Patek Philippe. Mitt ur visar rätt tid för 149 kronor.

Idag sjunger älven med sin basstämma mot stränderna. Vinden sliter i björkens mörkvioletta grenar. Vågorna håller takten i fel årstid. Ur led är tiden.

Magnetiskt

2011-11-29T09:25:00.001+01:00

Det är en helt vanlig ruggig tisdag. En dag när ljuset aldrig blir så starkt att gatlyktorna släcks. Då är det tur att vi alla tänder alla dessa ljus. Det tänkte jag på när jag var ute och såg att natten är här klockan två.

Jag förberedde årets hantverksmarknad och öppet hus på Kronan igår kväll. I morgon ska alla ateljéer vara öpnna efter fem. På lördag och söndag är det Västergård på folkhögskolan som tar emot 22 hantverkare. Skolan har grötlunch och eleverna från Kläppen säljer hembakt fika.

Jag har gjort kylskåpsmagneter av keramik som jag hittade i min hemliga låda.

Ni som missade Miniart-utställningen i Luleå har en ny chans. Gällivare museum visar alla konstverk 10 x 10 cm stora från och med 10 december.Jag har tre emaljer med.

Det doftar snö

2011-11-28T08:46:00.001+01:00

Snön kom i natt. Någon millimeter. Celina ville inte komma in igår när det var någon varm grad. Hon bara drog iväg. Vi ropade och lockade med hennes bästa godis. Det låtsades hon inte om.

Ser ni också hur hon har ångrat sig och vandrat fram och tillbaka och hoppats på att vi ska vakna. Då när graderna blev kalla och snön dalade ner på altanen. Det är tur att uthuset är vinterbonat.

I morse klockan fem höll hon ett mycket bestämt tal. Lyfte på tassarna och droppade ner dem mot den tjockaste yllemattan. Trampade runt och drog ut lite fler trådar. Vässade klorna mot kattpelaren och skakade på huvudet.

Efter en halv skål med kattlax höll hon ett nytt tal och strök sig runt våra ben. Nu hade hon glömt och fårlåtit. Och ville ut igen.

Jag trampade efter mot brevlådorna. Tofflorna fylldes med kall snö när jag genade över gräset. Näsan fylldes med vinterdoft.

Ett skelett i garderoben

2011-11-26T09:12:00.001+01:00

Idag finns det bara en länk alla borde läsa. Lena Ek, (c), vår miljöminister har även hon skelett i garderoben som Svenska Dagbladet avslöjar här.

Johanna tänder ett ljus

2011-11-25T07:31:00.001+01:00

Denna morgon tänker jag på migrationsministern Tobias Billström, moderat, som inte sätter ner foten och stoppar avvisningen av Deymond, 5 och Hiyab, 3 de två barn som bor i Boden sedan ett år tillbaka.

De kommer från Eritrea och deras mamma lämnade dem för ett år sedan. Ingen vet var hon är. Det vi vet är att innan de kom till Sverige hade den lilla familjen väntat i ett läger i Italien. Där fick de ett uppehållstillstånd. Men mamman kände sig inte säker så hon åkte så långt norrut hon kunde. Vad som senare fick henne att lämna sina barn och försvinna vet vi inte. Det vi vet är att de två syskonen äntligen känner sig trygga och att de har fått bo i ett fosterhem där de har lärt sig svenska. Vi vet också att de inte har någon anknytning till Italien och att de inte kan tala eller förstå italienska.

Vi vet också att den femåriga pojken har synnerligen svåra neuropsykiatriska diagnoser. Bara dessa innebär att han riskerar sitt liv om han skulle flyttas. Men Schengenfördraget väger tyngre än barnens hälsa.

- Vi ska inte gå händelserna i förväg, säger Johan Rahm från migrationsverket. De är ju inte utvisade än.
Vi har ju inhiberat avvisningen.

Lagtexten som migrationsverket använder där det krävs synnerliga skäl betyder i praktiken nästan aldrig, enligt Johan Rahm, rättschef.

Johanna Nilsson 18 år samlar in namn till stöd för att de två syskonen ska få stanna.

Hon tänder ett ljus.

Lyssna.

(Tobias Billström hör till de ministrar i regeringen som lyfter 80 000 kronor per år i bostadsbidrag för att han är skriven i Skåne, trots att familjen bor i Stockholm. Det medger en paragraf i folkbokföringslagen. Där finns det inte några skäl för att förändra lagen och se till att rikspolitiker lever under samma lagar som vi andra.)

Idag är det den sista dagen före julhysterin. Årets julklapp är redan utsedd. En matkasse som levereras vid dörren en gång i veckan. Vad det kostar? Minst 40 procent mer än att gå till butiken och handla.

En stol?

2011-11-24T09:37:00.001+01:00

Vilken tur att det är så ljust idag. det behöver vi alla. Åkte en tur med bil igår ut mot havet och genom skogen. Då var det mörkt. Mycket ljusfritt.

Bilder kan ge så många intryck och få oss att känna så många olika saker.

Igår satt jag och bläddrade i en gammal inredningstidning hos frisören. Där tittade jag på en bild av en stol. Jag fick en känsla av trygghet och glädje. Det kändes lite ovanligt att en bild på en stol skulle ge så starka känslor att jag reagerade. Men så såg jag ordentligt på stolen och kom ihåg alla roliga fester som jag var med om som barn vid bordet hos mina kompisar. Just det. De hade såna stolar.

Ja, jag börjar bli till åren kommen. För det är väl då man blir så här nostalgisk. igår firade vi att en av våra goda förebilder och vänner fyller 69,11. Hon är den yngsta och öppnaste jag känner. Det är inte åren som räknas utom för lagrat vin. Det är livet.

Alla dessa himlar

2011-11-23T08:06:00.001+01:00

Vilka himlar vi har fått uppleva denna höst vid älvens strand. Vilka vibrerande vyer. En gåva som piggar upp när mörkret tagit över 18 timmar av dygnets 24.

Igår satt jag och kikade på teve när Haparanda socialdemokrater skulle berätta om hur de ska göra med sin äldreomsorg i kommunen. Förre kommunalrådet Sven-Erik Bucht har ju tillsammans med den övriga ledningen låtit Carema ta över ett 30-tal vårdplatser. Nu var det lika många till som stod på spel. Men partiledningen fick ta tillbaka sitt förslag. Då sa kommunalrådet Gunnel Simu att sparkraven på äldreomsorgen står kvar. De ska spara en miljon kronor nästa år.

Här kan ni läsa Malin Ullgrens text från DNKultur om sambandet mellan pengar och god vård.

Senare höll Gunnel Simu i en presskonferens angående planerna på en multiarena vid gränsen.

Enligt planen ska en tolvvåningar hög multiarena byggas på gränsen. Den ska bli 50 000 kvadratmeter stor, nästan dubbelt så stor som Ikeahuset och idag räknar man med att arenan kommer att kosta 800 miljoner kronor.
- Vi är beredda att satsa en stor slant för att förverkliga detta, säger Gunnel Simu, (s), kommunalråd till NSD.

Jag undrar om väljarna gör samma prioriteringar?

Rekord i bostadsbidrag

2011-11-22T10:03:00.001+01:00

Vem har rekord i att lyfta bostadsbidrag av de riksdagsledamöter som bott i Stockholm? Det kan man undra. Jag satsar på Anders Björck. Den moderate riksdagsledamoten som satt i riksdagen 1969-2002. Han var försvarsminister 1991-94 i Carl Bildts regering. Han avslutade sin karriär som landshövding i Uppsala 2003-2009.

Han var skriven i Jönköpings län men bodde med sin familj i Stockholm. Han fick samma förmåner som alla andra riksdagsledamöter som skriver sig utanför Stockholm, bostadsförmåner och gratisresor bland mycket annat. Det är inget lagbrott. Det är så reglerna är.

Alldeles tyst

2011-11-22T07:41:00.001+01:00

Ingenting hörs. Det är alldeles tyst. Ingenting fungerar. Allt är avstängt. Oj. Sen vaknar jag till och kommer ihåg att Telia skulle uppdatera något. Så nu har vi ingen telefon. Jag hittar stickan till det mobila bredbandet och får igång datorn.

Det är otroligt hur vi har gjort oss beroende av att bredbandet alltid fungerar. Det jag är tveksam till är att vi valde bort den gamla vanliga telefonen. Det är inte allt för sällan lampan på modemet visar att den moderna bredbandstelefonen inte fungerar. Då är det tyst.

Jag förstår alla äldre personer som är helt beroende av telefonen när de inte vill ha bredbandstelefoni. Det är inte en 100-procentig installation.

En känsla

2011-11-21T09:58:00.001+01:00

Det finns en stund när en känsla av osäkerhet tar över. En sekund då golvet dallrar som gelé. Ett ögonblicks förtvivlan. Tanken flyr från teorin. Då kommer bilderna.

När då?

2011-11-21T07:59:00.001+01:00

Mån-dag. Långt bort från verklighetens grå vardag sitter vår äldrevårdsminister och tror att det finns valfrihet för de gamla sjuka personer som behöver bo på sjukhem.

Får man inte sitt första val kan man väl vänta en tid, säger hon. Vänta? Var? Hur? Vilken kommun eller landsting accepterar att en "färdigvårdad patient" väntar på en plats?

Det är bara tre kommuner som har valfrihet däribland den kommun där min far bodde. Inte en chans att vi fick välja. Långt ifrån verkligheten sitter Maria Larsson och drömmer om att hon kommer att kunna resa runt och titta på alla boenden för att välja rätt till sin mamma.

Mats Thorslund, professor i omsorg, känner inte till en enda person som har kunna välja.

– För att det ska vara en ordentlig valmöjlighet så måste det finnas fler än en plats att välja på. Personer som är aktuella för särskilda boenden har ofta så stora och svåra behov att det inte är tal om att sätta sig på en väntelista. Det handlar om ett akut behov att få flytta in. I sådana lägen är det oftast så att det inte finns fler än ett alternativ. Då existerar ingen valfrihet, säger han till Ekot.

Då svarar Maria Larsson, kristdemokrat efter fem år vid makten, att hon vill att det ska vara så.

När då?

Domsöndag

2011-11-20T09:40:00.001+01:00

Hela köket doftar.

Hela havet stormar

2011-11-19T08:53:00.001+01:00

Min mycket specielle far sa:

Jag vill inte vara med om det här. Det är som om hela världen gungar. De som inte följer lagar och förordningar får högsta vinsten. De som är hederliga får stå i skamvrån.

Det var förra året när vi satt bakom huset och pratade en stund. Den sista, innan han blev så trött att han inte ville prata mer.

En mardröm.

Det var hur han upplevde det Sverige som moderaterna och de övriga i alliansen är på väg att skapa. En man som hela sitt liv levt som en mycket konservativ väljare och medborgare. Kulturkonservativ, inte nyliberal. Idag läser jag att Sten Nordin moderat finansborgarråd i Stockholm har sålt ut 60 procent av äldreomsorgen till rikskapitalbolag.

Han vill att de gamla demenssjuka ska få en äldrepeng och välja boende själva. Ultramarknadsliberal är Sten Nordin. Då slipper han ta sitt politiska ansvar. Då kan han lägga ner fullmäktige och sitta vid sidan om och bara se på hur riskkapitalbolagen tar över hela äldreomsorgen. Tänk vad skönt att kunna skylla på de gamla sjuka när skattepengarna samlas på hög i skatteparadisen.

Roger Mogert, socialdemokrat, är mycket frågande. Det finns ju inga partier som moderaterna och folkpartiet som ropat, skrikit och tjatat om kommunalt självstyre. Nu ska regeringen bestämma över vilka typer av äldreomsorg som finns i den minsta kommun.

- Som enkel kommunpolitiker kan jag tycka att det är barockt att staten ska bestämma hur vi sköter vår äldreomsorg.

All forskning visar att den viktigaste kvalitetsfaktorn i alla äldreboenden är personaltätheten. Hur många utbildade undersköterskor som arbetar på golvet bland de äldre. Det är den enda faktor som garanterar att de äldre inte får liggsår.

All forskning visar att privata äldreboenden har 10 procent lägre personaltäthet. Och många fler liggsår. Dessutom har de privata vårdgivarna i Sverige färre heltidstjänster och fler tinanställda som påverkar att regler och rutiner inte följs.

Min far avslutade sina dagar på ett sjukhem som drivs av Attendo care. I den kommun där han bodde fanns inga val. Alla boenden drivs av riskkapitalbolag. Inte 60 procent som i Stockholm, utan 100 procent.

Nu polisanmäls tjänstemännen i Vällingby-Hässelby.

Favorit Anna

2011-11-18T12:16:00.001+01:00

Läs Anna Laestadius Larsson och njut.

Bilskumpad mjölk en ny delikatess

2011-11-18T08:27:00.001+01:00

Maria Larsson, äldreomsorgsminister, kristdemokrat, är berörd av hur de äldre behandlas av Carema. Socialstyrelsen får in allt fler anmälningar om missförhållanden. Men Varken Maria Larsson eller moderata statsministern Fredrik Reinfeldt tar initiativ till att förändra lagarna som gäller upphandling av äldreomsorg.

-Det här är bara enstaka fall. Detta är inget stort problem, låter statsministern hälsa.

Maria Larsson är helt säker i sin tro på att de multisjuka äldre som finns på våra vårdboenden kan välja själva var de ska bo. Tvärtemot vad all forskning visar.

Vi som varit med och stått i kö vet att det oftast inte finns några val. Antingen säger man ja och får det som finns, eller så får man stanna hemma.

Och så till något helt annat.

Hur långt måste mjölken till skolorna i Luleå färdas innan barnen får dricka den?

Varje dag åker mjölken från mejeriet på Bergnäset ner till Umeå innan den återvänder och serveras i skolornas matsalar. Eleverna får inte "sjörullad" mjölk i glasen, utan E4-skumpad dryck.

Ni som åker längs med E4:an norrut från Sundsvall ser Västernorrlands länssymbol det färgglada Y:et som Bengt Lindström skapat. Denna vecka har en bluff med bilder avslöjats. De var inte målade av Bengt Lindström.

Jag undrar verkligen om det är möjligt att upphandla vård, skola och omsorg utan att en för stor del av skattepengarna hamnar där de inte gör nytta. Det är en nackdel. Den andra är att om man privatiserar våra skattepengar så kan de användas utan att vi medborgare får någon insyn. Gymnasiet får mer än 2 miljarder kronor mindre och nu minskar dessutom anslagen till äldreomsorgen.

Läs mer här.

Lite tidsfördriv har jag gjort här.

Payne's grey

2011-11-17T08:13:00.001+01:00

Tänk att det kan vara så olika. Ena dagen skimrar älven av rosa ljus. Den andra är det herr Paynes gråa skuggor som sveper över vattnet.
Olika på ett spännande sätt.
Olika som en tillgång

Denna gråa dag rullar berättelsen om Carema vidare. Nu vet vi att före detta politiker, numera debattörer i tevesoffan, sitter eller har suttit i bolagets styrgrupp. Kristina Axelsson Ohlin före detta moderat finansborgarråd i Stockholm och Vidar Andersson politiksredaktör för Folkbladet i Norrköping, socialdemokrat, har tagit emot arvode för att tipsa Carema om hur de ska formulera sina anbud. Enligt Vidar Andersson har de fått 20 000 kronor i år.

Deras heder var billig!

Kristina Axelsson Ohlin blev så rädd att hon såg till att hela hemsidan på nätet togs ner. Hon hoppades att ingen skulle få veta. Men tack vare att det finns ett företag som gör skärmdumpningar på allt och sparar dem som dokument, kan alla se hur hennes namn finns bland de andra i gruppen.

Sveriges television har fått ytterligare ett problem bland många andra. Hur ska de förklara att Kristina Axelsson Ohlin och Vidar Andersson sitter i direktsändning och debatterar Carema?

Illrosa älv

2011-11-16T15:58:00.001+01:00

Efter all gråhet får vi uppleva en chockrosa kvart.

Doften av rosmarin

2011-11-16T09:24:00.001+01:00

En handfull varma grader och nu skördar jag rosmarin igen. Det doftar promenad på en stenig stig vid stranden nära Bastia. Dofter är fantastiska de ger mig resor till platser långt borta i minnets labyrinter. Jag tittar ut på den blågrå höstonsdagen men finns bland grus och sten ovanför det salta havet.

Ska han sluta väga blöjor?

2011-11-16T07:57:00.001+01:00

Caremas vd , Carl Gyllfors,vill bestämma kvalitetskraven för den svenska äldreomsorgen! Är det ett aprilskämt tänkte jag när jag läste rubriken. Men det är på allvar. Han tror att verkligen att de är lämpade att sätta reglerna för svensk omsorg av äldre sjuka personer.

Ska han sluta väga blöjor och börja mäta liggsår?

Tänk vad en liten vd kan gno för att slippa förlora pengar på sina aktier och optioner i bolaget.

Jag undrar varför inte debattartikeln är en annons. Läs den här.

Det finns hjältar, Marta Szebehely, professor i socialt arbete, är en.

2011-11-15T08:58:00.001+01:00

Marta Szebehely säger både på teve och i radio det som är självklart.
- En person som är gammal och svårt sjuk, en person som har demens kan inte välja vård.

- Ansvaret för att vården är god måste politikerna ta.

När hon har jämfört kraven som ställs på de bolag som får kontrakten på äldrevård i Sverige och USA har hon sett en skillnad.
- I Sverige har vi tillit. Vi utgår från att de som får använda våra skattepengar gör sitt bästa. Men det är det ingen som tror i USA.

Därför har USA rigida bestämmelser som vårdbolagen måste leva upp till.

Men Thomas Idegard fd ordförande i moderata ungdomsförbundet framhåller en vårdpeng som lösningen på alla problem.

Han tror att om bara de gamla får välja själva så löser sig allt. Och då flyttas ju ansvaret från politiker och vårdbolag till våra gamla sjuka anhöriga.

Marta Szebehely, hon har sett i sin forskning att det inte fungerar alls.

- Gamla sjuka människor vill inte byta. Har de dålig vård vet de ju inte om det finns bra vård någon annanstans. De flesta lider och tiger. Och det är ju inte vad vi vill uppnå.

En annan sak som vi alla här vid älvens strand undrar över är varför ingen söderut ställt krav på fler överföringsmöjligheter från kraftverken i norr. Nu när denna outgrundliga regering har infört högre elpris i södra Sverige då först undrar de som har den ekonomiska makten varför är det på detta viset. De som stred för att införa den nordiska elbörsen. De som drev upp elpriserna genom att hålla kärnkraftverken stängda under den kalla årstiden.

Ni som alltid påstår att kärnkraften är säker. Ja, den är säker som reglering av elpriserna. Men säker när en dammsugare kan slå ut ett kärnkraftverk?

Instängda händer

2011-11-14T08:15:00.001+01:00

Jag vaknar till en mardröm beskriven av Camilla, en av de unga kvinnor som utsätts för övergrepp på våra rättspsykiatriska kliniker. Hon har varit svårt sjuk och skadat sig själv. Istället för att få adekvat vård har hon straffats av vårt samhälle. Vi har låst in henne med mördare och män som begått våldtäkt. Och när hon fortsätter skada sig själv låser psykiatrikerna in delar av hennes kropp för att till slut stänga in henne i en isoleringscell.

Det är P1 morgon som berättar Camillas historia. Sofia Åkerman berättar om hur vi har satt i system att låsa in unga kvinnor med svåra psykiatriska symptom i en ny bok. Hur tvångsåtgärder används som straff och inte som vård.

Jag får lära mig tre nya ord tvångshandskar, tvångshjälm och förebyggande bältesläggning.

Detta är ingen nyhet. Men allt upprepas år från år ändå.

Vinter utan snö

2011-11-13T11:55:00.001+01:00

En sak undrar jag över; vilket är farligast? Kärnvapen från Frankrike, Storbritannien, USA, Ryssland, Israel, Indien, Pakistan, Kina eller från länder som inga har?

Dimmglaserad

2011-11-12T07:49:00.001+01:00

Klockan är några minuter före sju och jag glider ut på altanen. Hela världen är glaserad av dimman. Det finns lite blått ljus nere mot öster. Annars är det som att vandra i en iskall frys. Jag halkar runt. På samma sätt som min blogg halkar mellan helt olika ämnen.

Det där hoppandet mellan böcker, samhälle och naturintryck tänker jag på idag. Jag kollar in alla tråkiga miljonärer som själ pengar från oss skattebetalare när Carema utarmar äldrevården. Jag undrar vad de känner när deras namn och ansikten blir offentliga. Jag hoppas att det stör dem mer än vad en genomblöt blöja stör deras stackars patienter. Måtte alla deras aktier bli värdelösa snabbt.

Kolla in dem här.

Denna granskning av äldrevården i Stockholms län ska Dagens Nyheter har all heder av. Carema borde bort. Jag tänker på den kommun där mina föräldrar har bott i mer än 40 år. Där finns det inget val. All vård av svårt sjuka åldringar där tjänar dessa giriga gubbar miljoner på.

Maria Larssson, Göran Hägglund, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Jan Björklund och Annie Lööf ni förordar valfrihet - För vem då?- inte för dem som är sjuka och svaga. Utan för Caremas ägare som kan välja på vilket sätt de misshandlar gamla för att klämma fram ytterligare en miljon.

Filmjölk överallt

2011-11-11T07:57:00.001+01:00

Bussen stannade vid hållplatsen och jag hoppade av. Jag var så glad. Så förväntansfull. Idag skulle jag åka till London för den första gången. På en resa som jag hade fått som uppmuntran. På vägen mot porten möter jag två gamla skolkamrater. Två killar som det inte gått så bra för. De frågar ivrigt var jag ska så här mitt på dagen.

I min naiva glädje berättar jag allt om resan till England.

Efter fyra otroligt härliga och spännande dagar landar vi på Arlanda. En av tjejerna på resan skjutsar mig till bilen. När jag kommer mot parkeringen hör jag hur bilen både tutar och bullrar. Jag förstår ingenting. Men rusar mot bilen. Då ser jag att någon har försökt tjuvkoppla den. Vilket gav som resultat att tutan fungerade hela tiden.

Sliter i sär elledningarna och vänder mig om.

Ingen väska. Bara två kassar kvar. Alldeles tyst. Men någon måste ha stått bakom ryggen på mig och snott resväskan full med kläder.

Tjuvkopplar bilen och kör hem. Där står ytterdörren på vid gavel. Ettan är helt omrörd. Överallt ligger det som fanns i skåp och lådor. Dekorerat med filmjölk. En av grannarna kommer och berättar att inbrottet skett redan samma dag som jag for. Och att låset inte går att använda. Dessutom är det lilla vädringsfönstrat trasigt så att draget får ytterdörren att slå.

Hela den underbara resan till London, hela glädjen över att ha fått uppskattning bara försvann. Nu var det bara att ringa till polisen som kom och tog upp en anmälan. En kompis tog med mig till parkeringsplatsen så att vi kunde leta efter resväskan. Men vi hittade ingenting.
Låset byttes. Jag jobbade vidare på samma arbetsplats till en dag i mitten maj nästa år. Då kom jag hem till en lika rörig lägenhet. Samma kladd från filmjölk och denna gång hade allt som fanns av värde förvunnit från rummet.

De två poliserna som kom hittade flera fingeravtryck. De kunde bindas till mina skolkamrater som jag pratade med före resan till London. När de tog in dem till förhör var de höga som hus. Och förklarade bägge inbrotten med att de hade större behov än jag, för det hade kommit nytt heroin till stan.

Det här hände för mer än 30 år sedan. I Solna/Sundbyberg. Men känslan av att ha blivit nedsmutsad. Att någon trampat på mig, den kan jag fortfarande känna. Vad var jag, vad fanns kvar?

Nu har många människor i Luleå fått sina hem invaderade av tjuvar. Då får jag samma behov av att skaffa mig tjocka väggar, stora starka lås och låsa in mig. Vilken tur att en städerska på Örnvik hittade en tjuvgömma så att några får sina saker tillbaka.

Jag saknar ett av de smycken som försvann, då, för 30 år sedan. Ett minne av min fina mormor. Nu hoppas jag att många får sina minnessaker tillbaka. Läs mer här.