lördag 17 oktober 2009

Ljus

Jag känner ofta en längtan efter ljus.
Ljuslängtan.
Jag blir ofta lycklig av ljus.
Ljuslycklig.
På natten en stjärna, månen och en ensam lykta vid vägen. På sommaren ruset när ljuset aldrig tar slut. På vintern när det vita ljussätter den mörka skogen. Idag när höstsolen speglas i älven. Strålarna som leker i det mörka vattnet. Det blå.
Löven känns inte vissna, luften är frisk, inte rå.
Ljusmys.

5 kommentarer:

  1. Känner som du. Ljuset finns det gäller bara att finna det, att kunna se det och ta emot styrkan det skänker. Isabelle - älskade dotter - i ljuset finns du. Jag går här i skuggan.

    Otroligt trösterik vscker bild Eva!

    SvaraRadera
  2. "Ljuslycklig" och "ljusmys"! Två underbara ord som jag lägger till i mitt ordföråd. Tack Eva!

    SvaraRadera
  3. Tack både Maria och Jenny! Det är kul med egna ord. Håll till godo.

    SvaraRadera
  4. Att skapa egna ord är en mänsklig skyldighet fick jag/vi? lära oss på en kurs för länge sedan. Tack för ljuslängtan och ljuslycklig. Robert känner till båda, bokstavligen. Och TACK för liknelsen om sommarstolarna, fantastiskt! Du gör livet rikare.

    SvaraRadera
  5. Lena, Jag hoppas att kunna glädja dig och Robert. Kram

    SvaraRadera