Tankar och funderingar från Luleälvens strand. Världen är aldrig långt borta från livet 10 mil söder om polcirkeln.
onsdag 10 november 2010
Min förälskelse
i de blå minuterna har i dag fått ny näring. Jag drunknade i det blå ljuset och den gnistrande iskristyren.
Jag kände mig som en isprinsessa i min gamla yllekofta. Allt täcktes av iskristaller.
Till och med min lugg.
Vackrare än så här blir det väl inte! Du är så skicklig på att fånga det där magiska som ryms i vardagen -men som man så lätt rusar rusa förbi. Tänk att ha kristaller i luggen!
Till och med luggen, då är det sagostämmning!Och det där blåa, är det verkligen på riktigt frågar jag mig, men vet ju svaret: Ja. magiskt!
SvaraRaderaOch så blev det lunch med en vintersnövind som har tagit sig sen dess. Bilarna rullar förbi dämpade av snön. De går inte att se mellan flingorna.
SvaraRaderaAlldeles oerhört härligt Eva!
SvaraRaderaTack Carina det var en trolsk morgon.
SvaraRaderaVackrare än så här blir det väl inte! Du är så skicklig på att fånga det där magiska som ryms i vardagen -men som man så lätt rusar rusa förbi. Tänk att ha kristaller i luggen!
SvaraRaderaTack Sofie. Det finns andrum här vid älvens strand. Det är en av de positiva sidorna av att bo här.
SvaraRadera