Röda kinder

Det är bara jag och den vitruggiga haren som finns i Amandus skog. Vi njuter av den absoluta stillheten.Mina andetag hörs och snön som kraschar mot kängorna. Haren sitter så långt borta att jag bara skymtar en rörelse.

Jag följer stigen ner mot älven. Solen vilar bakom de höga granarna. Det finns ett svagt sken av morgonrodnad . På marken dansar spåren tvärs över.

Ljuset räcker inte än.

En ilande svag vind drar fram från isen. Både kamera och glasögon immar igen.


Iskristaller, glitterfrost, snögnäll.

Ser ni haren där borta på isen? Det är inte så lätt. En rörelse, ett svagt ljud, inget mer.


Många spår och långa spår.

Jag går hem med äppelröda kinder och kall nästipp. De kalla graderna är 17 idag.