Kill your darlings

Vad skiljer en amatör från en professionell? Jag tror att det är kunskapen och känslan för när man ska plocka bort det som vid det första påseendet är bra och speciellt men som efter ett tag inte håller.

Vad tror ni?

Det här har jag tänkt på sedan teaterchefen på Dramaten la ner en av säsongens största föreställningar och på så sätt skapade en miljonförlust, eller när filmer aldrig kommer upp på biograferna. Tänker på den film som jag var med i för hundra år sedan i Paris som då höjdes till skyarna. Ja, under inspelningen i Quartier Latin med skådespelare som på den tiden var stora och kända. Men när den var färdig så blev det en film på video. Bolaget ville inte ha den recenserad.

Många gånger när jag ser en konstutställning måste jag tänka nytt. Då gläds jag. Det är en gåva att få möta konstnärskap som vänder på verkligheten och får oss att se världen på ett annorlunda sätt.

När jag skriver kan jag ta vissa saker för givna. Tro att jag har förstått, begripit, men jag har fel. Då är det tur att jag ofta har kunnat sova på texten och läst om den efter ett tag. Bra för läsarna. Det är ju för dem jag vill skriva, inte för mig och mina löss.

Förmågan att vara kritisk mot sig själv kan också leda till att texterna hamnar i runda arkivet och bilderna i kaminen. Kanske inte så bra. Men jag har ju inte ansvar för att någon annans pengar ska användas på bästa vis. Jag kan välja det som får mig att bli nöjd. Det vågar de regissörer, producenter och chefer som säger stopp och som tänker om.

Nu ska jag inte ta med den mening som jag formulerade i mitt huvud och som fick mig att skriva detta inlägg. Jag ska inte leka med orden för att vinna en kort poäng. Nej ibland är det bara att göra som min mentor sa:

Kill your darlings.