Humor, en lätt väska och en tom mage

Jag har aldrig berättat om hur min vardag ser ut i praktiken. Några av er som läser min blogg vet att jag har Crohns. Det är en sjukdom som begränsar livet en hel del för mig. Ja, nu är det 25 år sedan jag fick veta att mina smärtor, tarmproblem och orsaken till att jag tål viss mat dåligt beror på en inflammation i tarmen. Då hjälpte det att ta kurer med olika mediciner för att häva den aktiva inflammationen. Men det har blivit allt svårare att få de olika medicinerna att fungera under åren som gått.

Därför provade jag en helt ny kur förra sommaren. Jag fick dropp under 16 veckor för att se om det skulle hjälpa mig mer och ge färre biverkningar. Men det gick inte som jag hade hoppats. Jag blev ordentligt medtagen och fick svårare symptom. Sedan dess har inte min ordinarie medicin gett ett bra resultat. Nu vet jag aldrig om jag ska kunna ta mig ut ur huset. Symptomen gör mig till en olämplig bilförare vissa dagar och jag kan inte förutsäga vad som kommer att ske när jag är ute på stan.

Hur då?

Jo, går jag förbi ett kafé där det doftar gott av nyrostat kaffe börjar tarmen krampa, passerar jag en hamburgerrestaurang där doften av pommesfrites och stekoset letar sig ut på gatan krampar tarmen igen. Så där pågår det hela tiden så det gäller att ha fastat, ha en tom mage, innan jag planerar en tur ut. Smärtorna och risken för att jag inte ska hinna till närmsta toalett gör varje promenad på Storgatan till ett äventyr.

Ja, det är rätt tröttande att leva utan mat i magen, med en rädsla för att tarmen ska krampa och att toaletten ligger för långt bort. Även om jag borde vara van så är det otroligt nedslående att inte kunna planera sitt liv.

Ja, det gäller att ha humor och att orka bära med sig en mindre resväska varje gång jag åker i väg för att handla eller möta kompisar.

Då blir jag så där superglad när min käre man kommer hem med den lättaste av väskor från Keros i renskinn. Den rymmer allt och lite till.