Då var den fiffiga nätta gungstolen nyformgiven för konsums möbelaffärer. Sen när jag flyttade hemifrån var vi många som hade med oss en gungstol. Man skulle ha gungstol. Jag hade ju ingen att ta med mig utan hittade ett stort schabrak på Myrorna. 19 kvadratmeter med en mormorsgungstol. Det höll inte.
Sen gick åren och gungstolar var helt ute. De tog plats och passade inte in. Men jag hoppades att jag skulle hitta igen en som rymdes. Nu har den funnits här i 20 år. Sen mer än 15 står den som ett minnesmärke över min längtan. Jo, visst är det så med vissa saker att de orsakar nostalgivarning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar