Mer snö

Här bor Amandus. Han har önskat sig snö i stora lass. Nu skottar han varje minut. Nere i grytet vid buskens rötter sitter småtomtarna och fnittrar. Tänk att Amandus aldrig lärde sig det mest elementära. Härlig fluffig snö ger behov av skottning hela da'n. Elvira som bor i stugan intill tar fram sin släde. Hon åker i full fart nedför backen. När hon är klar kan alla gå utan att få snö in i skorna. Snön får falla bäst den vill, tänker Amandus och rullar ner för kanten. På åkern gör han snöänglar. Tomtarna i grytet, de vågar inte gå ut. Elvira skottar ihop en hel hög med mjuk nysnö. Där hoppar hon tillsammans med Amandus. De mular varandra och kastar snöboll. Nu är de genomvåta och rödrosiga. Mamma har varm choklad och en brasa i spisen. Sockorna och mössan har torkat till nästa dag. Så var den da'n slut.

Etthundra

Etthundra inlägg och nu är det vinter. Fluffigt vitt överallt och ingenstans.

Skuggspel

Lagren av skuggor livar upp det bleka. Afrikansk batik blandat med skuggor från sakerna på fönsterbrädan. Solen står lågt. Lyser. Nu är det fyra månader till nästa gång den når samma styrka.

Bakelsekult

En enda gång har jag firat krigarkungen Gustaf Adolf.
Hösten 1975.
Regnet öste ner och jag hamnade på Paleys, ett tjusigt konditori mitt på Avenyn i Göteborg. Vi var tre, som aldrig hört talas om den västliga kulten för kungen, som stred i dimman vid Lützen. Men utan att ha hunnit öppna våra munnar för att beställa, (då hade vi avslöjat oss), fick vi tre bakelser med kungens siluett. Varmt te, imma på fönsterrutorna. En ljuvligt god bakelse med marsipan, sylt, mandel och choklad. Utanför ven vinden. Vi njöt av en högtid som är väl placerad. De mörkaste, fuktigaste och blåsigaste dagarna på hösten, då behöver vi tusentals kalorier och en sockerchock.
Idag ska jag fixa en riktig kaloribomb. Marsipan, smör, kardemumma och kanel i äpplen med vaniljgrädde. Jag hoppas att det blir en god kompensation för bristen på LJUS.

Skaka på huvudet

Sjukförsäkringen ska ge ersättning till dem som har så svåra symptom att de inte kan utföra ett arbete. Det är vad socialförsäkringsministern Christina Husmark Persson säger vid varje intervjutillfälle. Men så tillsatte hon en utredning...och nu ska två grupper med svåra symptom skiljas ur sjukförsäkringen - människor med svår sorg - de får lov att sörja i två veckor och gravida som får svåra symptom i slutet av graviditeten- de får vila sig en månad före beräknad nedkomst. Bägge grupperna med en ny etikett.
Vad vinner vi med detta?
Vad spelar det för roll vad ersättningen har för namn? Varför måste våra makthavare hitta på nya ord, istället för att hitta nya vägar som kan hjälpa de som är mest utsatta i vårt samhälle. Satsa pengarna på rehabilitering och stöd,( Anna Hedenborg kan klara sin försörjning utan bidrag från skattebetalarna).
Om vi fortsätter med att tillsätta utredningar som lämnar oklara förslag kommer vår verklighet att ha lika lite fokus på det som är viktigt, som sökaren i bilden ovanför.
Grått, suddigt, oklart, ofokuserat.
Inte en självklar väg att hitta användbara verktyg inför framtiden.

Ett vitt löfte

Lapphandskar dansar,
det är yrsnö,
kristallerna lägger sig över marken,
lätt snö,
nysnö,
spårsnö,
virvlande snödans.
Snödriva.

Ordtomt

Trots att jag köpte ett nytt alfabet känns det ordtomt. Orden har inget viktigt att säga. Det känns som när en totalitär diktatur har kidnappat språket.
Fredsinsats = 100.000 soldater i Afganistan
Hemlagad mat = på Findus i Bjuv
Innovativ chef = Bryter mot alla avtal.
Giftfritt = innehåller gift inom gränsvärdena
Jag tänker inte påminna er om fler ord som byter betydelse. Jag vill älska mitt klara tydliga språk. Våra korta meningar. Vara lycklig över att det korthuggna tvingar våra makthavare att tala klarspråk om de vill behålla sin trovärdighet.
Här vid älven råder ofta sparsamhet. Det är ingen idé att slösa med orden. Det är självklart att tystnad betyder att allt är bra.
Effektivt.
Det är ordet som beskriver vårt språk.
Det be-int-hövs mer än innerlighet.

Ja, ja, ja

Har sett denna lista på flera bloggar och nu hoppar även jag på. Jag gillar ju deckare men är jag verkligen en sån deckarfantast som jag tror?

Hur många av dessa har du läst?!

1. Män som hatar kvinnor – Stieg Larsson
2. Flickan som lekte med elden – Stieg Larsson
3. Luftslottet som sprängdes – Stieg Larsson
4. Sprängaren – Liza Marklund
5. Nobels testamente – Liza Marklund
6. En plats i solen – Liza Marklund
7. Coq Rouge – Jan Guillou
8. Fiendens fiende – Jan Guillou
9. Madame Terror – Jan Guillou
10. Isprinsessan – Camillia Läckberg
11. Tyskungen – Camilla Läckberg
12. Sjöjungfrun – Camilla Läckberg
13. Mördare utan ansikte – Henning Mankell
14. Hundarna i Riga – Henning Mankell
15. Kinesen – Henning Mankell
16. Skuld – Karin Alvtegen
17. Saknad – Karin Alvtegen
18. Svek – Karin Alvtegen
19. Det grovmaskiga nätet – Håkan Nesser
20. Fallet G – Håkan Nesser
21. Människa utan hund – Håkan Nesser
22. Den döende dandyn – Mari Jungstedt
23. Den mörka ängeln – Mari Jungstedt
24. Den dubbla tystnaden – Mari Jungstedt
25. Gråt i mörker – Björn Hellberg
26. Pojken som inte ljög – Björn Hellberg
27. Nattvandraren – Björn Hellberg
28. Solstorm – Åsa Larsson
29. Det blod som spillts – Åsa Larsson
30. Svart stig – Åsa Larsson
31. Statsrådet och döden – Bo Balderson
32. Mord, herr talman – Bo Balderson
33. Statsrådet klarar krisen – Bo Balderson
34. Stum sitter guden – Anna Jansson
35. Alla de stillsamma döda – Anna Jansson
36. Må döden sova – Anna Jansson
37. Faller fritt som i en dröm – Leif GW Persson
38. Linda – som i Lindamordet – Leif GW Persson
39. Den som dödar draken – Leif GW Persson
40. God natt min älskade – Inger Frimansson
41. Skuggan i vattnet – Inger Frimansson
42. Mörkerspår – Inger Frimansson
43. Midvinterblod – Mons Kallentoft
44. Höstoffer – Mons Kallentoft
45. Sommardöden – Mons Kallentoft
46. Tunnare än blod – Åsa Nilsonne
47. I det tysta – Åsa Nilsonne
48. Ett liv att dö för – Åsa Nilsonne
49. Nattfåk – Johan Theorin
50. Gud som haver – Ingrid Elfberg.
51. Det är inte sant. När hann jag läsa dem? Jag brukar sova på nätterna. Det är texter som ofta runnit genom mina ögon, gett mig avkoppling, roat mig, låtit mig glömma smärta eller väntan.
    
52. Ja, ja, ja, jag älskar att läsa mycket och det mesta.

På en bänk

Här borde jag sitta oftare. I allt det bleka. Det är som om bristen på klatschiga färger gör bilden och tiden tydligare. Nuet blir verkligt. Det finns ett utrymme att stanna upp. (Bra tips: Glöm mobilen.)
Det var inte ett långt ögonblick nere vid älven, lite kallt när man satt stilla, men stillheten gav vila. Nya krafter att försöka ändra på saker. En koncentration.
Lunchen intogs i skolmatsalen, och tiden tappade jag bort precis som vanligt.
Vardagsprat, kaffebryggande, bulltuggande och skratt. Jag kanske hittade igen den(tiden) i möten med människor runt matbordet.

I Mellanrummet; emalj II

Nu syns det lite bättre, eller hur?

I mellanrummet;emalj

Små, små lekar med emalj och en större bild. Den större bilden med huset på Rådmansgatan är gjord förra gången i verkstan, de små kom till nu. Jag befann mig i "mellanrummet" så kreativiteten räckte till några lekfulla broscher.

Varma grader

Ibland bara pirrar det. Glädjen över några vackra blå minuter innan allt blir natt.
Det är inte kallt, utan lite fuktigt och flera plusgrader. Dagen liksom kom av sig när molnen rullade in och suddade ut all färg. Hade jag inte snavat över en hög med rostfärgade björklöv hade allt varit grått, ljusgrått, brungrått, blågrått och så smutsgrått.
Men...så ändrade sig ljuset och hela världen blev blå. Alla träden som står på parad vid stranden skimrade i blålila, luften blev ljust blå och bergen bortom älven ultrablå. Den blå timmen väckte mig ur det vardagsgrå, (och jag hann ut för att visa er andra). Ingen timme dock, utan blott tio minuter. De räckte för att få mig på glatt humör.
Här vid älven kan jag drömma om l'heure bleu på boulevarderna i Paris, tiden finns , men trampar jag på gatorna är det som om jag förlorar förmågan att uppleva varje minut.

Balett med stort B

Igår kväll fick jag vara med om något annorlunda. Jag och alla andra som tittade på tvåan fick se kreativitet. Jag fick uppleva hur danser uppstår, hur misstag rättas till och hur man filmar en dans kreativt.
På min skärm dansade Michail Baryschnikov och Ana Laguna i Niklas Eks fantastiska koreografi, filmade gjorde Jonas Åkerlund. Vi fick möta de utrycksfulla dansarna vid Bolschojteatern i Moskava.
De fick en dans av Christoffer Wheeldon... vars kreativitet kraschade till att börja med mot dansarnas tradition. I Moskva är man ett objet som gör som koreografen säger, nu fick alla vara med i skapandet av dansen. Det var omtumlande att se vad som hände danskompaniet när allt vändes upp och ned.
På köpet fick vi se hur stora dansarna vid Bolschoj är i hela Ryssland. Presskonferensen fyllde hela parketten, och dansarna de kunde köpa sin balettskor med 90 procents rabatt.
Spännande, nyskapande och en kväll då jag inte somnade framför tjockteven.