Nu kom jag ihåg

vad det var jag skulle minnas igår. Ja, nu minns jag att ett sjukhus i Sverige har löst problemen med att förlägga kvinnor och män. Det finns bara enkelrum där. Var? Jo, när det gamla Visby lasarett blev ett modernt sjukhus valde man att bygga enkelrum. Istället för långa korridorer och massor med extra outnyttjad yta byggde Gotlands landsting runda torn med tårtbitsrum.

Varje avdelning har en desk i mitten och rummen runt om.

- Vi har valt enkelrum för att slippa sprida infektioner mellan patienterna på salarna, för att använda all yta till sjukvård, och då kan alla undersökningar ske på rummen och vi behöver inte ha en massa extra utrymme som står oanvänt mellan undersökningarna.

I mitten ser personalen från sin arbetsplats hur patienterna mår och det finns en aktiv kontakt mellan alla på avdelningen.

-Tänk hur många steg personalen sparar varje dag nu när de slipper går i långa sjukhuskorridorer.

Och en vinst på köpet är att ingen behöver dela rum.

Det är länge sedan jag gjorde denna intervju med en sköterska inför att Norrbottens läns landsting skulle bygga sitt sjukhus här i byn.

Ingen tog till sig vinsterna med att ha runda avdelningar. Ingen tog till sig vinsterna med enkelrum.

Istället hänvisade den dåvarande landstingsledningen till att de intervjuat patienter (födda på 10-talet och 20-talet).

- De vill ha sällskap på salen.

Det var den ovetenskapliga slutsatsen som gjorde att Sunderbyns sjukhus har tre sängplatser på varje sal och långa, långa korridorer som standard trots att sjukhuset öppnade i september 1999.

Färre vitaminer

borde jag äta om jag ska få sova. Det är slutsatsen efter att ha läst Eva Swedenmarks blogg.

Då skulle jag sova nu.

Men istället tittar jag ut genom fönstret på mörkret och undrar om snön har smält.

Nej, det har den inte. Inte de små dropparna med is på fönstret heller. Det är små små tankar som jag hinner med i morgontystnaden .

En annan sak som jag kan sysselsätta mig med är att läsa gamla deckare. Då kan inga vitaminer i världen hindra mig -

från att somna.

Ska vi spara

30 föräldradagar till barnen fyller 18. Kommer dessa dagar under tonåren att hjälpa föräldrar att ta hand om sina barn? Anna Laestadius Larsson tror det.

Filippa Reinfeldts sjukvård

---

Dagens Nyheter
15 Oct 2010

Klockan 6 . 36

är alla minuter blå.
Hela världen vibrerar av kobolt och utramarin.
Det finns en doft av höga höjder och fria vidder.
Det finns en föraning om rosiga kinder, nyskalad apelsin och varm choklad.

Jag hade tänkt vara så här lyrisk hela morgonen, men...

när jag läser Dagens Nyheter om hur Filippa Reinfeldt sköter sitt ansvar som landstingsråd i Stockholm undrar jag hur detta kunde undanhållas väljarna. Inte fick någon i Stockholms län ta ställning till om män och kvinnor ska ligga på samma sal. En ung kvinna som har anmält detta till Patientnämnden berättar i sin anmälan att hon låg på en dubbelsal där mannen låg och masturberade i den andra sängen.

18 år

och moderat riksdagsman.
Anton Abele anser att den höga ungdomsarbetslösheten beror på att de arbetslösa inte vill ha ett jobb. 

De arbetar inte tillräckligt hårt för att få ett jobb påstod han i en intervju på Studio ett i eftermiddag.

Han nyanserade sig med att de kanske söker jobb men de ger upp för lätt. Han kunde inte svara på frågan vad som skulle kunna göras för att det ska blir fler ungdomar som arbetar med lön. Hans enda förslag är att ungdomarna måste anstränga sig mer. Och någon bostadslöshet finns inte som ett större problem, i alla fall inte nu.

Han ska ju fortsätta att bo hemma hos mamma.

1 000

inlägg har jag gjort på denna blogg idag när snön lyser upp den sena eftermiddagen.
Och solen dalar ner mot älvens strand. Då skiftar snön för var minut.

 Det började med lappvantar
som dansade i gatlyktans sken.
Sen kom yrsnön och la sig på marken.
Det var en lätt snö, en ny snö, spårsnö.
Nu är det kristaller som speglar solens sista
strålar.

Men ingen snödriva.

Gillar du att läsa och

och bloggar om böcker kan du nominera dina favoriter till Breakfast bokkclub . De har instiftat ett bokbloggarnas litteraturpris. Läs mer här.

Vilka böcker skulle du välja?

Jag väljer två böcker från Sekwa förlag.
 "Vem dödade Ayatollah Kanuni?" av Naïri Nahapétian,
"40 piskrapp för ett par byxor" av Lubna Ahmad Al-Hussein,

och Ella Jonssons "Aftonrodnad vacker natt" som hon har gett ut på Vulkans förlag.


Nummer fyra blir en bok som inte är skönlitterär men som antagligen är den viktigaste boken som jag har läst i år; Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett som getts ut av Karneval förlag.

Alla måste få veta varför

vi firar jul och påsk. Det är Jan Björklunds ena argument för att lyfta fram kristendomen som en speciell religion i skolan. Den andra är att den skiljer sig från andra religioner.

Helt ovetenskapligt. Alldeles fel. Det tycker Jonas Svensson docent i religionsvetenskap på Brännpunkt i Svd.

Jag tror att vi under tolv skolår hinner lära oss varför olika trosinriktningar firar olika högtider. Jag är uppväxt i en skola med en småskollärare som var pingstvän. Hon fick trycka på oss sin tros uppfattnng och locka med oss till församlingen. Det stoppade ingen. På väggen hängde en karta över Palestina på Jesu tid. Vi fick lära oss att FN svikit judarna när organisationen inte tömde hela det bibliska Palestina från araber.

Det är inte bara vad olika religiösa människor tror på som vi måste får veta, utan också vad denna tro skapar för konflikter och missförhållanden.

take this waltz leonard cohen och den första snön i samma takt

Det är något

speciellt med att kliva ut i denna vita tysta morgontimma.
Hela världen är snödämpad.
Ingenting hörs.
Celina tar ett försiktigt steg ner till snön.
Hon smakar och luktar.
Säger ifrån.
Rusar in och fräser.

Är det så vi också känner?

Öppnade dörren och där dansade

höstens första flingor i gatlyktans sken.

Tunga moln över Norrbotten

Det biter i kinderna.
Det drar in i öronen.
Men det är så skönt
att kunna promenera på
badstranden
i oktober och njuta av älvens brus.

Fler apotek, färre läkemedel

Avregleringen av apoteken har varit bra för de som behöver Panodil, plåster och handsprit. Enkla, billiga och receptfria apoteksvaror finns överallt. Men de människor som ska ha specifik dyr medicinering som kostar mer att hålla i lager får allt svårare att hitta igen den.

Vilket får mig att misstänka att avregleringen inte skedde för att sjuka människor skulle få det bättre.

Det finns regler för hur apoteken ska göra om de inte har det läkemedel som patienten ska ha. De ska ringa runt för att hitta igen det på ett annat apotek. Nu när apoteken har olika ägare går det ju inte att söka rätt på var medicinen finns genom att använda datorn.

Men hur ska läkemedelsverket kunna kontrollera att detta sker?

Genom konsumentmakt, anser Hanne Kjöller i DN,

En Törnrosa

När Mlle de Florian dog i södra Frankrike fanns en nyckel till hennes våning i Paris. Den hade inte använts sedan tyskarna invaderade Frankrike 1940. Men Mlle de Florian hade betalat sin hyra punktligt varje år i 70 år.

Om denna historia är sann får du avgöra när du har läst detta.

Den passar i alla fall mig. Speciellt efter DN:s bostadsreportage i fredags.

En intressant analys

Kajsa Ekis Ekman har i DN beskrivit Mario Vargas Llosas svaghet för att hoppa över gestaltningen av kvinnor i sina romaner. 

Jag undrar om det är därför jag inte kan komma ihåg en enda av de romaner som vi läste av honom i slutet av 70-talet.

Eva Swedenmark har också skrivit om detta.

Klockan fem

då började jag jobba. Det var minst fem minusgrader och vinden ven runt knutarna. Inte en chans att jag klev ut för att hämta tidningen i det mörkret. Lindade in mig i en filt och klarade av en stor del av vad jag skulle göra. Kokade varmt te. Tände på en brasa i kaminen och slutade frysa.

Sen kom det vaga ljuset från öster. Då såg jag att vi har sluppit snön. Inte en enda flinga fanns att beskåda.

Solen värmde långsamt upp dagen. Lunch på byakrogen med L. Lång, långsam promenad ner till Grundet, timmeravskiljningen mitt i älven. Där brusade vågorna. Sanden låg i veck. Trampdynorna fick massage när vi tog oss fram över stranden.

Nu lurar solen mig att tro på värme. Men vinden tar kommandot från norr.

Vantar på. Det är tipset inför nästa promenad.

På mitt nattygsbord

Jag HAR läst Jan Guillous memoarer. Eller vad man ska kalla det han har skrivit. Det enda jag minns är berättelsen om hur han satt i en äppelodling på Österlen och talade med förre IB-chefen Elmér inför varje ny Hamiltonbok.

Den bilden med den förre spionchefen och den arge journalisten som dricker rött dyrt vin och diskuterar intriger under äppelträden.

Den gillar jag.

Samtidigt läser jag Günter Wallraffs senaste där han resonerar och berättar om vår sköna nya värld. Den gillar jag trots att det är deprimerande att se hur alla lagar och avtal på arbetsmarknaden töms på innehåll. Tonen är lågmäld och inte en enda gång skiker han ut den oro som han berättar om. En oro för att alla människor förlorar sitt människovärde i  och med att värdet på vårt arbete urholkas. Läs den.

Så har jag börjat läsa nyutgivningen av Barbro Alvings "Personligt".  De sträcker sig från 1920talet till 1950talet. Hennes dotter Ruffa har sammanställt brev, dagböcker och lappar. Små textbitar som tillsammans skapar ett liv.

De läser jag i väntan på Krig, kvinnor och Gud, en biografi, av Beata Arnborg. Den första om Barbro Alving.

Himlen överfaller mig

med sitt härliga ljus. Energi bara genom att se.
I morse var det rätt bistert när jag gick ut på bron. Inget ljus i öster och inga varma grader alls. Men så satte jag mig vid datorn och läste min mail. L hade hittat min blogg och skrev ett så fantastiskt brev att jag fortfarande bara ler.

Då överföll himlen mig med sitt alldeles speciella oktoberljus. Över älven dansade små rosa älvor, mot norr skimrar speglingar av solen som strålar i öster.

Gårdagens ihärdiga vindar har klätt av de flesta björkarna, asparna och de röda rönnarna så nu ser jag älven nästan överallt. Det är ett steg mot vintern som jag både fruktar och tycker om.

Propaganda krävs

Peter Wolodarski på DN är förvånad över att denna regering byter ut forskningsministern Tobias Krantz mot Per Schlingmann som PR-statssekreterare hos Reinfeldt. På radio rynkar Hanne Kjöller pannan och undrar varför inte medelsvenssson är nöjd med att få en inkomstskattesänkning på 1 000 kronor.
Hon utropar: Hade familjerna fått en barnbidragshöjning på 1 000 kronor per barn då hade alla vetat att de har fått mer pengar.

Det krävs mer propaganda. Och då är det klokt att anställa Per Schlingmann en mästare på att fylla orden med ny betydelse.

För det är ju så att inte alla fått 1 000 kronor mer i plånboken.

De som bor i storstäderna har fått många gånger mer när regeringen tog bort fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Familjen Reinfeldt har fått flera hundratusen per år.

Tant Marianne. Hon har fått lägre pension. Högre fastighetsavgift. Och för henne har kronorna i plånboken minskat. Nästa år minskar pensionen igen. Och skatten sänks med en hundralapp. För henne har inte regeringens politik  gett annat än ett minus på minst 300 kronor per månad.

RUT-avdraget igen

Svd har dagens bästa sammanfattning. Läs Berglin här.

Vernissage

Konsthallen var helt full av människor. Helt full av Lulebilder. Och musik från förr.

Ulf B Jonsson har fotograferat och Lennart Holmbom har målat.

Motivet är rivet. Det finns inte mer.

Fritz Olssonhuset.

Vid Norrbottens museum vakade en helikopter över besökarna på Galleri Systers vernissage. De har Galleri Verkligheten på besök från Umeå.

Verkligheten är att jag blev otroligt nyfiken på varför denna polishelikopter hovrade över Luleås södra sida. Väntade de på rånare från Piteå? Var det ett hemligt besök hos landshövdingen?

En installation i verkligheten.