Han sjöng så att tårarna rann

Jean Ferrat har dött.


Det läser jag i Birgitta Edlunds kåseri från Provence. För mycket länge sen satt en Jacques och sjöng för mig och berättade om sin idol. Han var idol för många för att han sjöng sånger som den statliga radion och teven inte sände. Nu när jag lyssnar på gamla inspelningar har jag svårt att minnas hur vi fastnade för hans sånger. Men då. Då rann tårarna.

Jag kommer aldrig att spela poker

När jag vinner. På en lott eller när jag spelade poker om pengar som yngre då blir jag lycklig. Och livrädd.
Det är så enkelt, lättförtjänt och härligt att vinna.
Jag läser att det har kommit en bok där en engelsk journalist berättar om sitt liv som pokerspelare. Inte vilken som helst utan den som var bäst i Europa och vann 6 miljoner dollar.
Vid älvens strand finns en ung man som även han försörjer sig på att spela poker. Han far över hela världen och tävlar. Ibland syns han på pokerteve.
Jag vet inte om det är tur eller skicklighet som gör att han fortfarande vinner pengar. Jag undrar hur länge jag, eller någon annan, skulle kunna leva där på knivseggen mellan
att lyckas och förlora. Den tunna linjen är svår att balansera på.

Ja, jag har hakat upp mig

En insändare i DN idag berättar att det största städföretaget, Hemfrid inte anställer sina städare på heltid. De ger jobb på 18-20 timmar per vecka. De säger upp städarna tre månader över sommaren. Vid kaféebordet undrar en tjej om alla vet om att städföretagen har anställda med höga lönebidrag. God affärsidé. Både skattereduktion och lönebidrag, då blir väl städningen nästan gratis, eller?

Den håller på att drunkna

Klockan är snart fem och jag släpper ut Celina. Då ser jag: Cykeln håller på att drunkna. Efter en natt till med snö som sakta singlar ner från himlen.

Titta int' ut genom fönstret

Nej, jag ville inte titta ut. Men på väg till brevlådan kunde jag inte undvika att snöhögen växt med minst 25 centimeter sen igår morse.
Vid Karlaplan i Stockholm vill bostadsrättsinnehavarna inte titta ut. Bostadsrättsföreningen Fältöversten som förr var ett kvarter med hyresrätter har en lokal i huset som är byggd för en förskola. Det finns en lekpark för 40 barn på innergården. Det är där barnen stör och bostadsrättsinnehavarna varken vill se eller höra dem.
I och med att Stockholms kommun säljer ut sina lägenheter till bostadsrättsföreningar blir kommunen vräkt från sina lokaler. Överallt i innerstaden letar nu förskolor efter lokaler som kan byggas om till barnvänliga miljöer. Samtidigt bygger bostadsrättsföreningarna om förskolorna till lägenheter.
Vad bra det blir byggjobb tänkte jag först. Inte ett utan två projekt för varje förskola och lägenhetsombyggnad. Men leder det framåt? Kanske. Billigt blir det inte. Varken för förskolorna som får nya lokaler, eller de som köper lägenheterna i Fältöversten.
Min kompis Hauke skulle ha påmint mig om förskolan i södra Tyskland där hans son har gått.
"Du vet hyrorna är så dyra att barnen fick vara i en källarlokal med små fönster vid taket. De fick inte vara på gården och störa de som bor i huset. Ute fick de vara två gånger i veckan när de tog sig till parken."

Vetevärme

Hittade en snutt med linnetyg. Det blev tre påsar med vetevärme. Texten har Carl von Linné skrivit på sin resa längs med Luleälven. Blommorna har jag tecknat. Nu ska jag hitta igen helt vete. Sen slipper vi frysa nu när vintern tagit nya tag och vänt den fina soliga morgonen till snöstorm. Ännu mera snö, som om vi hade brist på den varan.
I Kebnekajse har de kris. Både snöstorm och vinterkräksjukan. Nu stänger de anläggningen för sanering inför påskveckan. De förlorar ett par hundra gästnätter.
Påsk är den stora turisthelgen i våra nordliga fjäll. Då har solen kommit och dagsmejan.

Vår i hjärtat

Här göms allt i snö. Krokusen fick komma upp från källaren och vakna i köket. Det är speciellt med de vackra blålila blommorna med de saffransgula pistillerna. De får mig att glömma isande vindar och polarkalla nätter. Ljuset och de härliga blommorna berättar om vår.

Signes nya design

Nu är det det vårvinter mamma, sa min fina dotter och gjorde en ny bakgrund till bloggen. Det är hennes tygtryck med potatisfärgsfond.
Varken blått eller grönt,bättre än så Det matchar rubriken på bloggen, det är en förändring. Det gillar jag.

Vårvinter

Tolv timmars sömn. Inte en mörk minut sen igår morse. Det kallas lyx. Eller vårvinter.
S som ska fara söderut påminde mig om skillnaden mellan Mälardalen och älvens strand igår. Plockade fram bilder från förra påsklovet. Gröna gräsmattor på Observatoriekullen och lysande vit snö i byn, samma dag.
Det är i april den stora skillnaden märks som mest. Då är det nästan smärtsamt att röra sig från det ena till det andra. Oavsett riktning.
Bilden är från Hägnan. Inne på kaféet sitter skoteråkarna med overaller som avger bensinångor, tur att det finns två salar. Det är också vårvinter. Skotrar, bensinångor och go'fika.

Adjö systrarna Mitford

- Vet du vad pappa gjorde på dagarna, frågar Diana Mosley sin 10 år yngre syster Deborah, när hon sitter i Paris döv och nästan blind, 90 år gammal. Jag kan inte minnas att han någonsin gjorde något.
I ett av de sista breven mellan de två systrarna ser vi hur Diana upptäcker att hon levt ett liv ovanför alla andra. Hon börjar begripa att hennes liv varit långt från andras.
Det är så brevväxlingen mellan de sex systrarna Mitford avslutas 2003, en korrespondens som börjar 1925.
Nu har jag läst alla breven. Och fått följa de sex systrarna genom 1900-talet. Intressant, ibland lysande och ibland urtråkigt. Men alltid upplysande.

Blått

Tretton
timmar
mellan,
de
blå
minuterna.

Klockan fem
strålar
det blå.

Från
middagsbordet
ser vi
turkosa
skuggor
i snön.

Där tar det blå
vid.

En resa i natten

En lång tid på tåget är en berättelse om att åka tåg och att fastna ute på spåret. Den tipsade Victor om.
Jag blev helt inspirerad att berätta om min resa söderut. Den skedde förra gången SJ körde tågen från Stockholm till Norrbotten. Det var ett tag sen men det här är vad som kan hända när det bara finns ett spår. Det innebär att så fort det blir ett möte måste tågen vara inom samma stationsområde i rätt tid. 80 mil när allt måste vara anpassat på minuten.

Jag tog det sena tåget från vår station i byn. Somnade redan i Boden södra. Och drömde om resor och om att gunga på havet. Kände att sömnen blev allt djupare. Snarkade och sov som en stock. Började drömma om att vi var framme.
Då blev jag väckt.
Vi var i Jörn och klockan var halv tre på natten. På sex timmar hade vi tagit oss 15 mil. Där hade vi sovit i godan ro sedan klockan tio på kvällen. Nu hade SJ bestämt att vi skulle få den stora äran att åka buss till Sundsvall. De räknade med att vi skulle vara framme i Stockholm vid 19 på kvällen. Hela perrongen vimlade av sömniga passagerare med små barn, spädbarn och många äldre.
Jag och tre till var inte intresserade av att komma ett halvt dygn för sent till våra möten. Vi bad att få åka till flygplatsen i Skellefteå för att få flyga ner. Det vägrade SJ att låta oss göra trots våra urdyra tågbiljetter, dyrare än flyg. Istället fick vi sätta oss i en stor taxi.
Den unga chauffören hade aldrig varit åt Lule, som han sa. Så vi fick lotsa honom över Långträsk mot Piteå. Utanför så sprakade norrskenet. Det var alldeles stärnklart.
Det var bara lite snö men tillräcklig för att det skulle kännas ljust trots nattmörkret.
En älg, några renar och en räv räknade vi in under den 15 mil långa turen.
Returen tog lite mer än två timmar.
Vi kom inte många meter men hade gjort en resa på mer än nio timmar. Allt för att en vagn spårat ur i Bastuträsk och Banverket hade plockat bort alla reservlok.
Nu hoppas vi här uppe på en kustjärnväg där persontågen kan rulla.

En ny morgon med tankar om både och

Godmorgon alla. Idag har jag mött en till skribent som tror på både och. Nina Björk skriver om att skriva andra på näsan.
Igår skrev Horace Engdahl från sin mycket upphöjda position om hur viktigt allvaret är. Så viktigt att det inte finns plats för både humor och allvar. Det finns heller inte plats för både bloggar och tryckta medier.
Nej, ack, nej både och kan inte existera sida vid sida och berika både blogg och pappersmedia.

Idag skriver Nina Björk om hur debattörer som uttalar en åsikt blir bestulna på möjligheten att ha fler. Att kunna tycka både och.
Ett exempel är att Dan Josefsson och Daniel Suhonen kritiserade tidskriften Arena för att ha tappat bort sina rötter, motsättningen mellan kapital och arbete.
Deras kritiker påstod direkt att de var "sektvänster", "trospoliser", ville "sitta still i klasskampsbåten" osv.
När de i själva verket ville diskutera både och. En utveckling av tankar inför framtiden men med utgångspunkt från rötterna. De föreslog att något skulle förändras och blev då direkt misstänkliggjorda. De kunde inte framföra ett förslag, utan att alla andra förslag, blir fel, enligt den debatt som uppstod.
"Är du inte för oss så är du mot oss på alla plan. Därför ska du inte ha något utrymme i den allmänna debatten."
Men jag är så för både och att jag vill ge många tankar möjlighet att stötas och blötas öppet i alla medier. Både tankar om arbete och kapital och om hur vår välfärdsstat ska gå vidare.
Vad tycker ni? Både och?

Bakigatan

Skuggorna spelar i snön på Bakigatan. Där bakom finns fler än 400 kyrkstugor. Men bara en som är öppen.

Pumpen är formgiven

Vi tänker inte alltid på att vardagliga saker formgivna. Bensinpumpen från 1930-talet står och väntar på snösmältning och vårkänslor på Hägnan i Gammelstad.
Jag gillar verkligen de rundade formerna och de vackra siffrorna på litertavlan. Visaren som pekar på antalet liter och de små siffrorna längst ner som visar hur många ören en liter bensin kostar.
Den röda färgen har bleks av många långa soliga dagar i en by utanför Luleå.
Jag tycker att den är som ett minnesfragment från den optimistiska tiden innan vi tänkte efter. Då när vi bara satte oss i bilen och körde mot det oplanerade.

Ljuset kommer snart

Tyst blå söndagsmorgon. Anna Bergendahl i högtalarna. Vilken röst.