Hälsingborg

Bodil Malmsten flyttar.
I alla fall i sina drömmar till Hälsingborg. Dit har jag ofta längtat. Det är inte bara Helsingborgs dagblad som Bodil M längtar till. Det är en stad som ligger på gränsen till något annat. Det är den stad där det begås flest brott per invånare, men det är också den stad som har en egen stil. Förr fanns det till och med två järnvägsstationer. En som man kom till från Oslo och Stockholm. En som låg nere hamnen där tågen från Malmö stannade.
Det finns ett ovanligt spännande kulturhus, Dunkers, det finns en slottsträdgård, Sofiero och det finns den lilla orten Råå där krukmakarna saltglaserar sitt gods på samma vis som alltid.
I Råå var det första gången jag såg kvinnor med Nikab som badade. De gick längs med stranden på kvällen med sina barn och när solen nästan hade gått ner rusade alla ut i sundet. Männen de låg i sanden i sina badbyxor och rökte. Skrek till kvinnorna och barnen. Men de som hoppat i vattnet stannade kvar ända till det var kolsvart ute. Då gick alla långsamt hem över fälten.
Det var ett vackert skådespel att se de unga kvinnorna långsamt skrida ner i vattnet. Men, varje sekund ville jag skrika. Ta på er en skarves, en t-shirt och en kjol. Det måste väl räcka för er gud.
Men de skred ner i vattnet med sina svarta handskar.
Det är Hälsingborg för mig. Och utsikten mot Danmark.

Här går vägen till Bondånger

Kommer ni ihåg byn som inte fanns därför att det bor färre än 1 person per kvadratkilometer där. Den finns därborta på andra sidan vägbanken. Bondånger som den heter i Ronny Erikssons teveserie. Där lever de som små andar mellan husen på ön.
Ruckel och stugor och hus som står där sedan timmerurskiljningens tid. Nu är det scouterna och badgästerna som njuter på ön sommartid. Ingen arbetar med timmerurskiljning på älvarna mer. Ingen trampar på vilda stockar på selet mellan Bälinge och Grundet. Nu är det kraftstationer hela vägen mellan Boden och Porsi. Ingen plats för avverkad skog.
Istället leker barnen och hoppar från bron. Fiskar och jagar grodyngel. Vi vuxna kliver i sundet och låter strömmen dra oss ut i älven.
Men i februari tar vi oss en sväng ut på isen och borrar ett hål. Tänk om vi skulle få upp en sik eller två.(Bilden är tagen 16.04)

Ljuskick

Pretto lista

Lilla O har gjort en lista som jag gärna svarar på. Sno gärna eller skriv i kommentarerna.

Som läsare är jag: Nyfiken, snabb och otålig. Blir jag inte intresserad efter 50 sidor lägger jag ner boken.

Som bloggare är jag: Öppen för alla infall som kommer från ingenstans, eller från allt jag läser, hör, upplever och ser.

Senast lästa bok: "Den röda grevinnan" blandat med The Mitfords. Bra parallelläsning.

Senast köpta bok/böcker: Faïza Guène, Sista beställningen på Balto

Favoritdeckarförfattare: Denise Mina

Jag läser allt av: Katarina Kieri, allt från Sekwa förlag, alla franska böcker som jag kommer över, allt från Black Islands books, Jan Bergstens böcker om järnvägshistoria, och mycket, mycket mer.

Jag läser helst inte (genre/författare): Provar allt. Lägger ner det som inte duger.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Samhällskritik, böcker som fördjupar vår förståelse om var vi är och vart vi är på väg.

Förutom svenska läser jag gärna på: Franska och engelska.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Lena Sundström om rasismen i Danmark.

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: Utrensning av Sofi Oksanen

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Böcker med reportage i. Samlingar med gamla New Yorker. Diktsamlingar.

Lördagens goda nyheter

Idag är dagen en timma längre än förra lördagen. Bilden är tagen alldeles efter det att väggklockan slog sju slag.

SMHI gav oss hopp om en lagom kall dag med 6 minusgrader, vår termometer visar minus 24.

Det är som det ska vara på samernas nationaldag.

Halebop har hittat en del av mina pengar och nu kan jag se dem både på webben och i mobilen.
Tack Lars.

Plats för fler goda nyheter:

Orden som försvinner

En annan sida inspirerade mig idag. Hon ska starta en hel blogg med ord som inte används längre. Jag fick en så'n stark lust att skriva ner de ord som har försvunnit från tidningssidorna och det det dagliga pratet under de senaste åren.
När jag var tolv år och kom fram till Färjestaden så stod Johanssons droska fortfarande och väntade vid kajen. Vi hade kommit fram till järnvägsstationen tidigt på morgonen. I frukostbaren fick vi barn äta precis vad vi ville. När vi var mätta drog vi våra koffertar på en trilla ner till färjeläget.
I Kalmar handlade vi hos konditorn, i boklådan, i mjölkaffären, i slöjdbutiken och hos Kalmar läns slakteri innan vi tog med oss kartongerna med mat och böcker till färjan.
Kommer ni ihåg hur det var?
Nu tar vi en taxi, kliver av på tågstationen, äter vår frukost på kaféet, drar våra resväskor på hjul, och har ingen anledning att handla i Kalmar innan vi rullar över Ölandsbron. Där finns det nybakat bröd i butikerna, böcker både på Ica och Coop, liksom leksaker och kött.
Jag gillar gamla halvglömda ord som förflyttar mig i tiden.
Droskan har en doft; densamma som bilarna på Paris gator. Dieseloset förflyttar mig både bakåt och framåt i tiden..

Kolsvart ute och oron sprider sig

Ibland oroar man sig i onödan. Till exempel när familjens 18-åring är på stor fest på Färjan mitt i stan. Hur fulla är alla ? Kommer det att vara några äckliga typer på festen? Ja, det finns en och tusen saker att inte säga till henne innan hon går.
Och oron minskar inte av alla minnen från mitt liv med många röjarfester runt om i huvudstan.
Det som har förvånat mig är att de flesta unga idag är nyktrare än medelålders människor som drar runt på stan. Min kompis som jobbar extra som bartender har sett samma sak. Ungdomarna dansar och är på gång, men de är oftast nyktra i förhållande till dem som är dubbelt så gamla. Och det är de jag oroar mig för. Hur de beter sig mot de unga tjejerna.
Moralist-nej, men en vanlig morsa. En morsa som inte glömt hur det var.

Här är Halebops svar

Hej Eva!

Gällande ditt saldo. När jag kontrollerar så ligger din förbrukning sedan senaste faktureringen 2010-02-08 på 1 kr just nu.

Har hört med supporten och det kan tydligen i värsta fall dröja tills den fjärde i ny månad innan saldot uppdaterats när det gäller samtalstrafiken. Om man har ringt ett samtal eller inte i den nya månaden kan också spela in i om saldot uppdaterats eller inte.

Men nu verkar det som att det har uppdaterats. Vad får du fram om du slår *101# och lur ?

Har satt in 100 kr i en samtalspott på ditt abonnemang som kompensation för besväret. Din samtalspott kan du se genom att knappa in *121# och lur.

Mvh/Lars L

Halebop

Nu får jag hoppas att det fungerar. Men ack nej. Varken de 100 kronorna eller de andra kronorna som jag har satt in syns. Så vi får se vad som händer nu.

Man kan njuta av snö

Idag har jag på något konstigt sätt förlikat mig vid de två meter höga drivorna.
Jag ser deras skönhet och känner hur de gör allt tystare.
Den lätta snön på altanen dansar ner i högar under golvet. Snön på bilen far iväg bara man rulllar uppför backen. Solens ljus genom de tunna molnen förstärks.
Jag känner snöglädje.

Språkförbistring

Min bloggvän Annika berättar på sin blogg om de missförstånd som ibland kan uppstå när man lär sig ett nytt språk.
Min favorithistoria berättade min farfar när jag stönade över franska glosorna i åttan.
Min farfar som var född 1882 fick följa med sin pappa och dricka brunn i Baden-Baden när han hade börjat på läroverket.
När han kom tillbaka till skolan efter ett halvår i Tyskland fick han höra detta av sin lärare.
" Det är möjligt att man pratar tyska på detta sätt i Baden-Baden, men här i Lund pratar vi på mitt sätt."
Det var ord och inga visor.

Glad nyhet

Min kära vän Anna har gift sig.
Hipp hurra för bröllopsparet.

Jag fick en kommentar

När jag skrev att jag var arg på Halebop tänkte jag i mitt stilla sinne, de skannar nog efter sitt företagsnamn. Jag undrar om de kommer att höra av sig? Och de gjorde Halebop. Här är deras kommentar.
Hej!

Lars heter jag och jobbar på Halebop.
Beklagar om du fått olika svar på andra frågor från vår kundtjänst. Inte bra..

Vet inte om du nyligen startat abonnemanget? Eventuellt att saldot inte hunnit uppdaterats´på ditt nummer.

Skicka gärna in dina uppgifter till relation@halebop.net så undersöker vi saken.

Ha en trevlig kväll!

Mvh/Lars
Halebop
Nu får vi se vad de svarar.

Orden fattas

Jag tappar andan
orden
och min ilska.
Jag bara ser
och är
och ler.

Frasande frost
sockerpudrade träd
vilsamt vitt
stillsamt

Om att försöka få ett svar

Detta är en gnällblogg idag. Jag har försökt få svar från flera kundtjänster både på nätet och per sms. Det är helt omöjligt. Det började med att saldot på min mobil hoppade mellan 74 kr, 198 kronor, 160 kronor allt under några minuter. Då skrev jag snällt ett epostmeddelande till Halebop. De tar inte emot samtal. Nu har jag fått fem olika svar på helt andra frågor. Men på frågan om hur mycket pengar det finns på kontot får jag inget svar. Jag som har bundit mig för 24 månader kommer att hinna få gråmelerat hår om servicen är på denna obefintliga nivå.
Satt sen i kö till Landstinget som inte tar emot epost. Kom aldrig fram. Får ta nya tag med dem i morgon.

Vilken torsdagsmorgon. Nu gäller det att tänka på något trevligt och lugnande. Kristyrträden och buskarna utanför fönstret. Nybakade drömmar i kakburken och doften från det ljuvliga Kusmiteet.

Snälla kundmottagare svara på mina frågor. Det skulle underlätta mitt liv.

Nu ska jag tala med Celina. Hon löper för andra gången på fyra veckor. Jag vet inte hur hon lyckas med att spotta ut sina piller. Men som tur är finns det inga okastrerade herrar på flera mils avstånd. Hon har flyttat fram sina positioner och ligger helst i de stolar som vi använder hela dagarna, istället för pianopallen där hon annars sover för det mesta.

Det finns där bakom molnen

Idag har jag försökt komma igång med massor av saker som väntar på att bli gjorda. Istället har jag gjort saker som jag inte visste väntade.
Skottat rent på vedpallen.
Plockat rent bland allt som borde slängas.
Fyllt soptunnan.
Stängt av alla ljud. Vilket känns som en rengöring av tankeutrymmet.
Påminns om en en fantastisk film som vi såg igår kväll. En dokumentär som berättar historien om ett par som är döva. De väljer att operera in implantat för att kunna höra när de är 65 år. Vi får följa med och uppleva hur det är att lyssna och välja bland de ljud som slåss om vår uppmärksamhet i vardagen. Det är inte enkelt att börja höra utan år av träning hur man filtrerar bort det oväsentliga.

Det enda ljud jag hör är väggklockan som tickar. Snön dämpar alla ljud som kommer utifrån. Efter fem tysta timmar ska jag välja vad jag ska lyssna på.
Sätter på Laisse béton med Renaud så kommer jag igång.

Onsdagmorgon mellan snövädren

Varannandagsljus, ovädersfritt, solglitter
och en oändlig känsla av öppenhet
nu när snöflingorna lagt sig till ro på drivorna.
Tänk att två dagar kan vara så olika.

I fönstren står de rufsiga tulpanerna
och tappar bort sina blomblad.
Snöröjarnas traktorer har tystnat,
nu hörs det att vägguret tickar.

Tyst rullar bilarna förbi bakom de höga drivorna.
En katt tassar över gården, trippar på tå.
Luften torkar trötthetstårarna
ur ögonvrån.

Varje morgon kommer DN i papper
som en överraskning.
Den ligger där tillsammans med den torra iskalla snön,
med NSD och en tjock bunt med reklam.
Trångt om plats.

Våta tidningssidor inne på köksbordet.
Luften är så torr att tevattnet
och brödens tid i rosten räcker för att fukten ska flykta.
Kopp nummer två är kaffe med nyvispad mjölk.
Mitt i veckan.

Andens ljus

Kullampan speglar sig i köksfönstret som speglar sig i altandörrarna som speglar sig i det andra köksfönstret. Känns lite som en ande svävar där ute i mörkret. Kallt ljus som lyser upp i vinterkvällen. Den får hänga kvar och spöka ett tag till.

Västerut = snöhinder

Nu har jag gett upp. Jag ska inte skotta fram stigen till de ryska äppelträden. Jag ska inte gräva fram krukorna eller pulsa fram till uthuset. Det får vänta. Jag är medveten om att jag är lat. Evas värld inspirerade mig att skriva detta. Det är ju ingen idé att bära på dåligt samvete för att man bara låter det vara. Då är det bättre att ta ett beslut. Nu är det slut.

Da svedanja mina kära äppelträd. I förra veckan fick jag veta att det tar upp till 15-20 år innan ni börjar blomma. Jag hoppas att snön som bäddar in er till skydd från kylan kommer att påverka er att blomma i vår.

Bostad sökes i hela Europa

Bostadslöshet finns överallt i universitetsstäderna. Det konstaterar bostadsforskare sedan ett 20-tal år.
Ingenting händer och ingenting sker.
Förutom att allt fler är utan bostad. Att allt fler betalar allt mer för att bo.
Det senaste numret av Pockettidningen R berättar om två personers bostadskarriärer. Bara så där rätt upp och ner.
Trots att alla vet att möjligheten att bo tryggt påverkar alla människors liv positivt görs ingenting. I stället säljs hyresrätter ut. Ingen pressar byggföretagen att bygga mer effektivt och därmed billigare.
I Paris finns ett annat problem.
Äldre människor som ärver fastigheter med lägenheter tömmer husen. De får stå tomma år ut och år in trots att de lokala politikerna strider för att husen ska fyllas med hyresgäster. 16 000 lägenheter gapar tomma.
Nu diskuterar Senaten om en lag ska skapas för att inget hus ska få stå tomt när det råder bostadsbrist. Idag står 1 200 000 personer i kö för en hyresrätt i Frankrike. I Stockholms kommun står 230 000 i kö för en hyresrätt. I Göteborg minst 100 000 i kön till en första bostad.
I Paris leder bristen till enorma överhyror för andrahandskontrakt. En etta på 10 kvm kostar 6 000 kronor.
I Stockholm och Göteborg likaså.
Jag har fortfarande nattsvarta minnen från min tid som bostadssökande. Inneboende och andrahandshyrande fram till ett kontrakt på 19 kvm. Med egen dusch!

Varför diskuterar vi inte hur stor del av våra inkomster som ska gå till att bo? När jag betalade som mest gick 60 procent av min lön till boendet.

Här vid älvens strand är det också brist på lägenheter. Många äldre tvingas flytta till stan. De bostadsrätter som fanns har gjorts om till vanliga villafastigheter. Bagarstugan mittemot blir snart en härlig etta med egen tomt. Huvudbyggnaden innehåller fyra hyresrätter. Men det är inte många fler som kommit till de senaste tio åren.

Finns det någon vit snö?

Ljus och skuggor har jag jagat idag. Då ser jag att ingen snö är vit. Den översta bilden är tagen vid halv två, den smalaste vid tre. Vilken skillnad!

Solen ler ända in till mitt arbetsbord

Tänk att det har gått så fort. Nu sitter jag här och badar i solljus för första gången i år. Igår när jag sa hej till fru Mårbacka var jag helt säker på att hon borde stanna kvar i källaren. Nu får hon möta sekatören och mista sina bleka tunna vinterblad. För nu är det sol och näring som serveras i söderfönstret.

Om tidigt ljus och kortare arbetstid

Det går fort. Nu är det blå ljuset här redan några minuter efter sju.

Idag har jag fått hopp. Jag läser om 35-timmarsveckan i Frankrike. Det är tio år sedan den infördes.
Morgontidningen Libération har frågat både arbetstagare och forskare om vad som har hänt under dessa tio år med folks tid.

Kvinnor använder sin tid till att ta hand om sina barn på onsdagar. Då är franska barn lediga från skolan. Men det som är intressant är att många män har börjat ta ledigt när barnen har lov.

En man svarar att han aldrig hade trott att dessa lediga dagar skulle vara så viktiga för honom och hans barn. Idag får fransmännen välja att ta ut de fem timmarna i minskad arbetstid per vecka som tolv lediga dagar per år. De har ett konto där deras rätt till komp-tid och de tolv dagarna finns.

I artikeln finns ILO:s mätning av arbetstid per anställd i varje land. Alla européer utom spanjorerna och britterna arbetar färre timmar per anställd än svenskarna. (Och då ska vi räkna in lång föräldraledighet och möjlighet till att vara ledig för studier i sex år. När vi jobbar jobbar vi mer än andra skulle man kunna sammanfatta statistiken.)

I Holland och Tyskland är arbetstiden kortast. Tre veckor kortare än hos oss.
I Frankrike är den 12 dagar kortare än i Sverige. Det är de tolv dagar som de flesta fransmän har förkortat sin arbetstid med. Om ni undrar så har både Finland och Norge kortare arbetstid än vi. I Sydkorea jobbar man allra mest, fem veckor mer än i Europa, om man räknar länder med demokrati. Och de har naturligtvis ingen rätt till ledighet.

Här vid älvens strand jobbar vi med snön. En halvmeter till sen i fredags.

Från min maskrosbok

Vet ni att det finns mer än 130 olika sorters maskrosor i Norrbotten . Hur många det finns i hela världen det minns jag inte.

Två gula solar som värmer upp i den huttriga vinterkvällen. Och en härlig het soppa.
Gör två liter hönsbuljong. Hacka två röda paprikor, skiva två purjolökar, hacka två vitlöksklyftor och en 2 cm lång bit ingefära, dela en näve spagetti i bitar och skär 400 gram kycklingfilé i bitar.
Låt buljongen sjuda. Lägg i paprikan och kycklingfilébitarna först. Häll i resten sen. Låt sjuda i 4-5 minuter. Klipp ordentligt med persilja över soppan och njut.
Du blir varm och säll jag lovar.

Tack Katja

Jag skickar tillbaka awarden till potatisodlarens granne, kan man göra så? Jag följer Evas blogg dagligen. Jag har ända sen jag var liten känt en mysig trygghet i hennes hem och nu kan jag även ta del av den i hennes blogg.

Jag är rörd.

Färgblind

Vill du bli illa behandlad klä ut dig till "den andre". Det berättar Günther Wallraff i DN idag. Han har bland annat levt som en vanlig svart man i Tyskland bland andra vanliga människor. Men som svart har han inte fått köa för en odlingslott, prova en klocka hos urmakaren, blivit hotad och fått känna hur det är att uppfattas som främling.
Jag har förstått att vi vanliga vita människor har svårt att förhålla oss till människor med annan hudfärg. Det gäller överallt där blont hår är vanligt. Men för inte så länge sedan mötte jag en grupp unga människor som far runt i Sverige för att berätta om rasism. (Jag känner på mig att jag har berättat den här historien förut, men det blir en repris).
Jag är så stolt över att detta har hänt. Det är något att tänka på när Luleå ska marknadsföras. Något eget.
En av de unga kvinnorna sa spontant: -Jag skulle kunna flytta hit till Luleå. Jag har aldrig varit på en plats där hudfärgen betyder mindre.
Hon talade sen om hur hon sett att eleverna på skolorna inte agerade i olika grupper utifrån hudfärg, ursprung eller religion. Hon hade varit på skolorna i en vecka och aldrig fått en fråga om var hon kommer från.(Göteborg var svaret.)
-Tänk om mina barn skulle kunna växa upp på en plats där sikten inte försämras av att vi först och främst tittar på hudfärgen.
Hennes önskan är min. Och det gäller överallt. Tänk om vi kunde se igenom ytan. Tänk om den grupp som är i minoritet slapp bli "den andre".

Istället för fru Mårbacka

Fru Mårbacka får stanna i källaren

Tvärtemot vad jag känner blir det ljusare för var dag. Trots att största underhållningen idag är myrornas krig utanför fönstret är det ljust. Borde ta upp min enda överlevande pelargon ur källaren. Enligt alla blomsterkännare är det idag den ska få ny jord och ny näring.
Och en hedersplacering i ett söderfönster. Jag väntar. Fru Mårbacka får stanna i mörkret någon vecka till.

En fråga i Storbrittanien

Sjävförhärligande eller ärlig, frågar sig britterna, efter utfrågningen av Blair. Den förre premiärministern har fått svara på frågor om varför han slöt ett avtal med Bush om en invasion i Bagdad, ett år före kriget, började.
Blair säger på många olika sätt, att han verkligen trodde, att det fanns massförstörelsevapen i Irak. Säkerhetstjänsterna hade ju sagt så.
Nu får vi se om britterna tror på Blair.