Kan inte hejda mig

- Jag kan inte hejda mig, sjöng Robert Broberg om hur det var att se en vacker tjej. Jag kan  hejda mig, borde Leif Wikman, tänka, nu när han är upptäckt. Vad han har gjort? Jo, han har sällat sig till kretsen av före detta politiker som försöker att gömma sina inkomster för att få behålla hela sin avgångsersättning från skattebetalarna. Är driften att få behålla sina förmåner lika stor som driften efter att få möta kärleken?

(En fotnot: Kommunalrådet Karl Petersen som är politiskt ansvarig för Stadsbyggnadskontoret som betalat ut arvoden till Leif Wikmans företag tänker förändra reglerna.)

Några som inte har kunnat hejda sig är de statliga direktörerna och politikerna i Frankrike. Francois Hollande gick till val på att sänka allas ersättningar som dessa maktens män gett varandra och nu har han påbörjat sitt arbete. Parlamentarikerna ska få sina ersättningar sänkta med 30 procent. Och med detta grepp vann partiet  många röster i veckans val. 


För varje år som går ökar antalet elever i nian som inte har betyg i alla ämnen. Socialdemokraterna passade på att lägga fram ett förslag om att alla som har kurser att avsluta efter skolåret ska kunna tvingas gå fyra veckor i skolan på sommaren.


Förslaget är inte så kontroversiellt som det låter. Många skolor har sommarklasser för att hjälpa elever att komma in på gymnasiet.

Kommer Sverige att gå vidare från gruppspelet i fotbolls-EM? Inte om tvåmålsskytten Andrij Sjevtjenko får bestämma. Matchen mot England kan alla lulebor som vill se på en Storbildsskärm i Stadsparken.




På torsdagen var vår kung i Malmberget och invigde den nya huvudnivån i gruvan. Samtidigt berättade alla medier om hur Karin Matsson i Piteå fått en ovanlig enkrona. Texten på den ena sidan löd: Vår horkarl till kung. Och nu vänder vi blad...

Äppelblommen doftar, solen skiner mellan molnen, och det känns som om sommaren är lång. Eller som vi säger här uppe. Nu är det en vecka kvar till det vänder.

Privjet!

Det är lätt att ropa hej när alla de ryska äppelträden står i blom. Jag saknar ord för att beskriva prakten. Det finns inga som kan beskriva den lätta doften av äppelblom och de ljuvliga blommorna.

Om attt tala med två tungor

Jan Björklund partiledare för Folkpartiet marknadsför populistiska idéer utan att blinka. Idag är det ett krav på att alla som vill bli svenska medborgare ska kunna svenska. 


Han är orolig för att så många flyktingar som kommer till Sverige tar så lång tid på sig att få jobb med riktig lön.


Vad gör han då?


Jo, han är med och lägger fram en utredning som lägger fram flera förslag för att minska anslagen till svenska för invandrare. Bland förslagen finns en diskussion om när en person kan svenska.


I dagens DN samsas Kajsa Ekis Ekmans debattartikel om svenska för invandrare med Jan Björklunds. Hon lyfter fram utredarens förslag till när en flykting kan tillräckligt bra svenska:


"Hur mycket måste underklassen kunna tala? Tillräckligt för att ta ett enklare jobb! Allt utöver detta- att skriva, engagera sig i förening, förstå nyheter - är en onödig lyx som man får lära sig i mån av tid."


Därefter kommer ett förslag om att alla ska kunna lära sig tillräckligt med svenska inom två år oavsett bakgrund, personliga förutsättningar och annat som kan förlänga studietiden.


Då undrar jag vad Folkpartiet menar. Ska invandrare som vill bli svenska medborgare kunna svenska tillräckligt för att kunna utöva sina demokratiska rättigheter och skyldigheter, eller ska de kunna städa och hålla käften?

Doftande

Om bara solen dök upp bakom molnen så skulle alla träden digna av blom. Tur att den sibirksa klematisen och lilkekonvaljedungen inte väntar.

Världens rikaste ...

drottning firade att hon har suttit på tronen i 60 år för en vecka sen. Hon är EU:s största bidragstagare i och med att hon äger de största jordbruken i Europa. Men de unga människor som arbetade på gatorna för att öka säkerheten under jubiléet fick inte ett enda pund för sitt arbete. De var kommenderade att vara i London i två dygn och hänvisades till att bo under Themsens broar, att byta om utomhus och att arbeta i 18 timmar utan rast.

Hur det gick till?

Jo, både Labour och den konservativa regeringen har infört Fas 3-arbeten som första obligatoriska steg för dem som är arbetslösa. Alla måste ta de träningsplatser som olika organisationer erbjuder. Precis som i Sverige finns det företag som lever av att placera arbetslösa praktikanter ute på vanliga jobb. Oavlönade jobb. Företagen som tar emot praktikanterna säger upp de andra anställda, drar ner på arbetstiden för dem som har timanställning, låter de oavlönade praktikanterna jobba heltid, men de avlönade anställda jobba halvtid.

Det är en arbetsmarknadsåtgärd som subventioner och snedvrider konkurrensen på arbetsmarknaden, liksom överallt där den finns. Den skapar mer arbetslöshet och mer fattigdom. Och nu till festen för en vecka sen.

Regnet öste ner över de brittiska öarna när unga praktikanter från East Anglia bussades in till London. De kom dagen innan drottningens båttur på Themsen. De fick veta var de skulle vara nästa dag och så fick de höra att de 400 pund som de var lovade inte skulle delas ut. De skulle istället vara glada över den erfarenhet som morgondagen skulle ge dem.

De som inte hade någon att sova hos fick försöka vaka under London Bridge i skydd för nattregnet. Nästa morgon fick de byta om till uniformer utomhus vid kajen. När klockan var kvart över nio fick de frukost och halv tio började vankandet på kajerna . De hade inga regnkläder och inga paraplyer. De hade inte sovit på 20 timmar och de hade inga raster. Det fanns inga toaletter så de fick vänta till 14 innan de kunde gå iväg till en. Ingen mat serverades och de beordrades att vara kvar till sent på kvällen. Sen skulle de ta tunnelbanan till ändstationen.

En av deltagarna stod inte ut.Hon var placerad hos en organisation som kallas "Tomorrows people". Hon tog tunnelbanan tillsammans med de andra i sin grupp när klockan var sex. De fick ringa efter anhöriga som kom och hämtade dem. En resa på mellan 20-30 mil enkel resa. Då var alla i gruppen genomblöta, med olika symptom på att de var sjuka eller på väg att bli sjuka.

"Tomorrows people" hade fått uppdraget att finnas på plats vid kajerna av ett säkerhetsföretag.

Den unga kvinnan gick direkt till sin handläggare på måndagsmorgonen och sa upp sig från all vidare kontakt med "Tomorrows people".

Hon sammanfattar sin erfarenhet av Diamantjubiléet i en intervju med the Guardian så här:

"Frivilligt arbete, javisst, men inte slavarbete där vi blir behandlade som skräp. Det ska inte vara omänskliga förhållanden där vi tvingas byta om inför alla människor och inte kan skydda oss från regnet och det ska finnas toaletter."