Gåvor från ovan

Det där med den glaserade vintervärlden upprepar sig när dimman legat tung. Så här efter en bilfärd på helspänn, i går, så kan man säga att jag vann två vinster med dimman, dels körde jag fel så att jag missade en bilolycka på E4:an på bron över Luleälven, dels fick jag vakna till detta sagolandskap. Det är en påminnelse om att det bara är lite mer än en månad till jul. Tror jag, ja, att jag redan har fått två gåvor från ovan.

Jag är inte kompatibel

Inkompatibel. Så känner jag mig när jag upptäcker varför det är så infernaliskt kallt i sovrummet. I mörkret under natten när det blev allt kallare ute så trodde jag att vi skruvade upp värmen på elementen. Ja, vi flyttade ratten åt höger, men, när vi gick upp så visade det sig att våra element är vänsterstyrda.

Element som är vänsterstyrda och bilar som är högerstyrda. Vår koncern vill spara pengar och har då köpt in fler än 100 bilar för att kunna dela ut tidningar i egen regi. Dessa bilar som är högerstyrda som alla bilar som används för att dela ut post och tidningar ska alla andra anställda använda under dagen. Intressant om det kan anses säkert att sitta till höger när vi kör i stan eller på motorväg.

Den förre entreprenören som körde ut tidningar hade ett samarbete med posten. Bilarna användes till tidningar på natten och till postutdelning på dagarna. Fiffigt för då hade högerstyrningen en funktion dygnet runt.

Men vad säger arbetsmiljölagen om att vi får köra bilar med sämre säkerhet?

Sand i skorna

Härligt kalla grader eller så är det kanske bara jag som kan njuta av denna iskalla morgon med halt underlag. Jag glider mot älven och ser hur Karlavagnen lyser vid sidan om en härligt full måne. Vackert, bistert och lite instängt. Det är väl det man kan känna när varje utflykt kräver tjocktröja, yllesockor, mössa, vantar, halkfria stövlar och en välstoppad dunkappa. Michelingumman på strandkanten det är jag. Måste bara tipsa om konserthallen i snö och isinstrumenten. Läs här.

Väl inne i hallen hittar jag inte tanttofflorna utan plockar fram sommarens uteskor. Fötterna känner först inte igen vad som döljer sig i dem. Men sen jublar tårna av lycka när jag fattar att det är strandsand och inget annat som kittlar. Det är bara att glömma vintern och minnas ljumma bad i älven vid udden.

Flyta iväg och drömma om den sommaren som flytt...

Jag har gjort slut med P1

Jag har gjort slut med P1. Jag har varit i det närmaste beroende av att få veta vad som sker med Ekots ögon och P1-morgons blick. Nu är det slut på min förälskelse. Jag orkar inte lyssna. Allt låter på samma sätt morgon efter morgon. Nyheter som borde göra mig upprörd får mig att gäspa. Jag tappar tråden, undrar i vilket land Nils Horner befinner sig, han snurrar ju med blixtens hastighet runt i Asien. Men. Jag hör ingen skillnad. Ja, det går inte att lyssna sig till var han är.

En radiots klagan.

Vad jag gör istället? Morgonteve funkar inte för mig så nu är det P3 som gäller.

Förlorarna

Idag vill jag tipsa om Maria Wedins krönika. Den handlar om oss alla som vill kalla oss vuxna. Den handlar om alla dem som satsar på att det är dumt att försöka att vara en människa när man kan vara en feg krake och ändå komma undan. Den handlar om vårt system med ansvarsfrihet vare sig det är polisen som registrerar romer eller om det är ekonomer som själ från aktiesparare eller pensionärer.

Den handlar om oss alla som hoppas på att mobbning och elakheter ska ta slut utan att vi griper in. Tystnaden.

Den handlar om de vuxna i skolan som schemalägger all gymnastik med manliga lärare. Då finns det ju ingen som kan vara i omklädningsrummen hos flickorna och stoppa deras utfrysning och granskning av varandra. Ingen vuxen som tar ansvar för att det är dem som ska sätta normerna.

Det är då flickorna i fyran sitter på rasterna och diskuterar mascara, erfarenheter av sex och vägrar delta i klassens verksamheter. Det är då systemet med klassdrottningar och underlydande får växa och ta över.

Allt vet vi redan, men vill vi ta ansvar?

Vintern har fått Svealandsformat

Nu har vintern gått in i Svealandsformat. Blåst, halt och någon plusgrad. I natt hoppade huset och fönsterluckorna flaxade. Ljuslyktorna öppnades av en osynlig hand och alla lågor blåstes ut. Först framåt sex mojnade kastbyarna och vinden tappade sitt grepp om allt. Då fanns det mesta på helt nya platser runt om huset. Snösläden låg över framrutan på mlle Renault, tomburkarna dekorerade halva ängen, komposttunnan låg som en slagen val med påsarna halvt ute och locken på brevlådorna höll en helt egen takt. De slog och knirkade när jag klev genom snön, alla platta ytor är slipade till underbara halkbanor, inte direkt vackert men ett sällskap.