fredag 18 september 2015

Hon som var jag ramlade ur minnets arkiv



En sommar for vi runt i Bretagne, Martine och katten och jag. Om jag minns rätt är detta så långt söderut som man kan fara.

Att resa med en katt och ha en Renault 4 är som att befinna sig i en thriller, en het. Varje gång vi öppnade ett fönster så lyckades katten nästan hoppa ut. Och hon hade försvunnit för gott om hon lyckats för vi satt i köer från sju på morgonen till kvällen. Då äntligen var vi vid Mont Saint Michel. På natten körde vi mot Världens ände. Där kändes allt oändligt. Livet, kärleken och alla möjligheter. 

Den känslan vill jag ha kvar.

måndag 14 september 2015

Ord, språk och minnen

Alla dessa prylar som fanns när vi växte upp. Alla dessa röster som var som en bakgrundsmusik. Alla dessa dofter av Salubrin, saltvattenstvål, mandelwienerbröd, malkulor och såpa. Ja allt som får oss att ryckas tillbaka till det som var. Gunga fram och tillbaka mellan då och nu. Mellan vetskapen om att bara jag neg och sa tack så gick det mesta väl och den komplicerade verkligheten.

Orden som aldrig används nu när det finns andra som bättre passar i våra munnar. (Tro inte att det här är en debatt om vilka ord som borde vila i frid). Men det finns andra som liksom inte betyder något här och nu.

Vi kan njuta av strumpbyxor och slipper knäppa fast strumporna på ett livstycke, vi kan gå i våra impregnerade skor och slipper dra på oss pampuscher eller galoscher. Men skulle någon börja prata om dessa gummiskor, då far min livsgunga bakåt mot mormorsmor.

Elenora Hellström på Lundagatan. Denna dam som ensam uppfostrade sina många barn. Hon satt vid sin trampmaskin och sydde. Hon tog hand om sina barnbarn. Hon levde hela sitt liv mellan Sofia kyrka och Högalid. Hon finns bevarad på film utan ljud. Och jag kan inte minnas hur hon talade bara att alla lyssnade. Och hur nogrann hon var med allt. Det allra bästa som fanns det var när hon tog fram vevgrammofonen och vi fick lyssna till stenkakorna. Det fanns rätt många kvar tack vare att hon skötte om dem med en mjuk sammetstrasa.

Idag är denna berättelse om musik på lättkrossade stenkakor nästan obegriplig, innehållslös. Det var inte bättre när skivorna sprack och musiken fick slängas. Det är ju helt fantastiskt att vi kan lyssna på allt. Men det som är svårt nu är att välja.