fredag 20 februari 2015

Om doften av Paris öster om Odenplan

Det doftar inte Paris i Vasastan men där finns Chez Albert sen mycket länge. En butik som vi vallfärdade till när vi arbetade på ett franskt  IT-företag. Då på 70-kortets tid var det bara där man kunde köpa riktig Dijonsenap, oliver från Frankrike och god vinäger. Det kan man fortfarande.

Idag gör DN en tankeloop och förflyttar Vasastan till Paris. Ja, visst kan man göra det på skoj, i alla fall nu när det finns flera franska bistroer och butiker i kvarteren öster om Odenplan. Vi brukar ju hyra en lägenhet i Sibirien och har slunkit in och njutit av enkel fransk husmanskost på flera ställen. Men allra bäst är att det finns en Picard. Just så tråkig är jag.

Där finns det frysta franska efterrätter och de godaste croissanterna som jag har ätit i Sverige. Vad Picard är? Jo, det är en urtråkig butik på Sveavägen där det står frysar på rad. Här kan man hitta välgjorda rätter och otroligt goda chokladefterrätter. Inte billigt och inte jättedyrt. Nästa gång vi är i Stockholm tänker jag fylla en kasse med bakverk och ta med dem hem.

Har det alltid varit så att det är kvarteren runt Odengatan och Sveavägen som haft en touch av la belle France? Nja. Förr fanns det en häftig bistro i höjd med Tegnergatan där det serverades steak/ frites varje lunch och innehavaren talade franska med sina gäster.

Det som var franskt på riktigt var konversationsklubben som leddes av Christophs pappa. Där samlades vi och längtade till det riktiga Paris där bilarna spyr ut dieselavgaser och varje gathörn doftar hårdrostat kaffe blandat med doften av en nyrostad kastanj. Vi läste Libé och le Monde och lyssnade till fransk radio inspelad på kassettband. Ja, det var på Hedenhös tid när det krävdes rätt stora ansträngningar för att hitta igen det som var genuint franskt.

Och visst är det mycket mer Montparnasse över en promenad från Odenplan och österut nu än då. Jag hoppas kunna återvända till några av de fina små krogar om vi upptäckte senast. För det är spännande att se hur fransk matkultur sprider sig igen genom huvudstaden.

Det finns massor med krogar som har ett franskt koncept Napolyon, på Greturegatan, la Petite France i  kollektivhuset på John Ericsongtatan, restaurang BonBon på Storgatan och många fler. Men jag brukar i alla fall hamna på Café Facile bara för att det är så enkelt att bara sätta sig ner och vänta på en plats istället för att beställa bord och vänta i veckor.









onsdag 18 februari 2015

En kärleksförklaring till en verkstad

Det är länge sen jag hade chansen att arbeta i emaljverkstaden, men här är en bild som jag gjorde för några år sedan. Jag längtar efter den dag när verkstaden är i gång uppe på kollektivverkstaden. Vilket kan bli rätt snart.

Konstnärernas kollektivverkstad är en fantastisk plats där alla kan arbeta med de tekniker som är svåra att ha plats eller utrustning för i en egen ateljé.

Här i Luleå finns det plats för skulptur, träverkstad, keramik, grafik, textiltryck, metall, boktryckeri, screenverkstad och en digitalverkstad.

Tack vare att många före oss har arbetat för att konstnärer ska kunna utveckla sina kunskaper kan vi utvecklas och lära nytt hela tiden.

Vilken tur att jag lever här och nu, brukar jag tänka, när jag kör upp till Kronan för att se vad som är på gång. Vilken tur att vi har tänkt kollektivt och gett många chansen att jobba.


tisdag 17 februari 2015

Inte ett enda strå äter hon

Snödroppar och vintergäck finns på riktigt om man tar en promenad längs med stigarna på Österlen eller på Öland. Vi har snö och vinter. Men också nyodlat grönt gräs till Stella och pärlhyacinter som hon smaskar på varje dag.

För Stella är en smaskande katt som leker med maten och äter allt hon kommer över. Speciellt saker som antagligen inte är nyttigt.

Vi har aldrig träffat en vildare katt. 

Däremot har jag träffat människor som chansar på samma sätt. Går det så går det. De som tycker att alla andra ska betala skatt, följa trafikreglerna, ta hänsyn och parkera rätt. Ja, just dom som ger sig själva rätt att trampa på tilliten och tilltron när de klampar fram.

Då är det skönt att ta en blomsterspruta och nästan spruta på Stella. Nästan för hon inser alltid faran innan jag hinner. Inte blir hon våt och bara springer och hoppar vidare.

måndag 16 februari 2015

Oj, var det en Opel!

Nu syns vad som göms i snön. En Opel Astra som vintervilar. Snön har packats och skaren håller för alla katter och fåglar. Men inte för mig. Inte en chans att jag kan ta mig till uthuset eller fröautomaterna som hänger i äppelträden. Måtte vi få fler dagar när snön faller ihop så att vi kan mata fler fåglar. Nu är det det bara en automat som jag kan fylla med solrosfrön.

Det ser rätt lustigt ut när alla som promenerar förbi är gömda bakom vallarna. En mössa syns men inte mer.

Ja, så är det vid älvens strand. Lugnt och soligt och bara lite kallt.

Det behövs ibland att vi bara är, ja, bara finns, speciellt när vi ska förstå vad som händer. Eller hur?


söndag 15 februari 2015

Håll er i ro

Det är som om vårt samhälles viktigaste innehåll tillit och tilltro mals ner. Denna söndag vaknade vi till att ännu ett politiskt attentat drabbat oss, denna gång i Köpenhamn. Tre människor är döda bland dem gärningsmannen enligt den danska polisen.

En person som sköt en förbipasserande utanför ett möte för yttrandefrihet och en ung man som kontrollerade vilka som kom till en Bar Mitzvah vid synagogan.

Vi tänker på alla dem som dött på grund av blind fanatism.