Karlsson på taket farlig för barnen?

Han älskades mest av alla sagofigurer i Sovjet, Karlsson, världens bästa Karlsson, men i Putins Ryssland rör han till moralen och passar inte in.

Vore det inte så skrämmande med fyra censorer som bestämmer vilka sagor barnen ska få läsa vore det nästan ett skämt. Fyra gravallvarliga män som sitter och avgör vad som små ryska barn kan tåla av humor och stök.

Kan temperaturen sjunga lägre, nu är den under 272 minusgrader, vilket får det mesta att frysa till damm.

400 demonstrerade för människan

Hela köket doftar av mandarinblomman

Igår samlades 400 personer i Piteå för att visa Maria, 2 år och hennes två familjer sitt stöd.

På bara ett dygn fattade Piteåborna att vi måste vara människor först och ta vara på alla oavsett medborgarskap om de riskerar att skadas eller dö av en utvisning.

För er som inte har läst om Maria från Armenien kan jag snabbt berätta att hon kom till sin fosterfamilj i Piteå när hon var 2 veckor gammal. Hennes mamma är apatisk och hennes pappa vårdas för djupa depressioner. Hon har en bror som bor i en fosterfamilj i Skellefteå.

Inför utvisningen har landstinget i Västerbotten flyttat hem mamman till den deprimerade pappan. Han tar nu hand om henne i en lägenhet i Byske. Bägge barnen bor i fosterhem på grund av att både läkare och socialtjänst anser att de inte kan få den omsorg som de har rätt till i sin biologiska familj. Men i och med att Sverige inte har infört FN:s barnkonvention som lag kan migrationsverket besluta att barnen ska utvisas.

En ny lag som gör detta omöjligt börjar gälla den 1 juli i år.

Men människor runt om i vårt avlånga land anser att det är omoraliskt att utvisa Maria, hennes bror och hennes svårt sjuka biologiska föräldrar så länge som familjen behöver stöd.

Det var nog 1 majs viktigaste demonstration. Ja, tillsammans med kyrkklockorna i Jönköping.

15 sekunder sen har du förlorat dagens jobb

I Sverige är det unga kvinnor och män som arbetar i butiker som tvingas leva som livegna om de ska kunna försörja sig. De får leva med att gå upp varje morgon och sitta och vänta på ett sms eller telefonsamtal som om de svarar inom 15 sekunder kan ge dem några timmar den dagen.

Arbetsgivarorganisationen hänvisar till att villkoren inte är olagliga.

Men dyra för de unga personer som offrar sin hälsa för att kunna leva ett liv utan att bo  i föräldrahemmet.

Nu har lagarna ändrats i Storbritannien och på ett år har 1,3 miljoner fasta jobb omvandlats till noll-kontrakt. Det vill säga jobb med samma villkor som de i handeln i Sverige. Men de nollanställda har ingen som helst säkerhet.

I Sverige har vi socialförsäkringar som inte är bundna till våra jobb utan till oss som personer. I Tyskland och i många andra länder är alla eller en del av socialförsäkringarna  en del av anställningen. Vilket förvärrar situationen för alla som jobbar under de villkor som arbetsgivarna erbjuder. Låg lön och ingen försäkring.

Det blåser kalla vindar på arbetsmarknaden. Fick Svenskt näringsliv bestämma så skulle ingen ha ett fast jobb. Då skulle hela makten över arbetslivet finnas i godtyckets namn.

Hur ska unga människor kunna bo, äta och föda barn när det inte finns några ekonomiska  förutsättningar för att leva självständigt trots ett jobb?

Det är min fråga denna 1:a maj. En fråga som aldrig hade behövts före 1990-talet. Då var det självklart att vi i Sverige inte skulle ha en delad arbetsmarknad!

Solglitter

1 maj 2013 i snöyra

1 maj 2014 i solsken

Runt om i vårt avlånga land har det varit sommar i många dagar. Här är det vår. Men förra året dröjde sig vårvintern kvar och vi vaknade till snöfall.

Kolla in snön på marken. I år finns det bara denna lilla hög kvar.

Vädret växlar. Livet likaså.

Inte gömt i snö

Tidigt i morse vaknade jag utan att kunna somna om. Ute är det iskallt och allt är täckt med ett tunt lager snö. Inte gömt i snö, bara med en vit gnistrande dekor.

Läser två artiklar som får mig att ilskna till. Dels är det Fredrik Federley, centerpartisk riksdagsledamot som hävdar att partiets historia inte rymmer den tid när Bondeförbundet var brunt. Detta trots att all forskning visar att många av medlemmarna i de svenska nazistiska partierna 1933-45 kom från Bondeförbundet och gick tillbaka till sitt gamla parti.

Den andra artikeln tror jag först inte på. Det är Centerns ungdomsförbund som vill hänga ut 1 maj-demonstranter på Twitter. Förbundet uppmanar medlemmar och andra att fota"zombieliknade vänsterpropagandatåg" och lägga ut bilderna på Twitter.

Ungdomsförbundets ordförande Hanna Wagenius tycker att idén är lite rolig.

Bägge dessa utspel kommer från makthavare i Sveriges förmögnaste parti. (De har sålt en massmediekoncern för en miljard.) Kan ingen konsult hjälpa dem att ta itu med viktigare saker? De har ju råd att anställa de bästa om nu deras egna idéer inte räcker till.

Ja, det blåser kallt här i vårt land. Polisen i Jönköping låter ett nazistparti demonstrera på 1 maj och får mig att frysa. Det finns ju en dom från Högsta domstolen som slår fast att polisen ska förhindra brott och därmed inte ge demonstrationstillstånd till partier som bryter mot grundlagen.

Varför har inte polischeferna i Jönköping läst den domen?

Allt på en gång och både och

Åh, vad jag är glad! Äntligen har vi hittat ett gömsle för all återvinning som har översvämmat både hall, kök och bron. Den lilla bänken rymmer allt.

Det är egentligen en trädgårdsmöbel som min fina vän Maria tipsade mig om. Nu står den under vår Elsa Rensfeldt-bild och över alla sopor hänger kristallkronan.

Allt på en gång och både och... evangeliet som rymmer hela livet.

Inte 40 år försent

Vi satt där längst bak i bussen och sjöng "Walking on the wild side". Lite rädda, lite uppspelta. Utanför fönstret såg vi Lubjanka där alla farliga KGB-agenter satt och hade full koll på oss och alla andra turister i Moskva. Avståndet mellan oss och alla ryssar i Sovjet var så stort att vi kände oss som marsianer.

Det var påsk och vår 1974. Vi var en del av Rysklärarföreningens resa till Leningrad och Moskva. Från min skola var vi tolv elever och vår älskade lärare Nina Billing. Hon som var tillbaka i det land där hon föddes 1911.

Det blåste lite ljumma vårvindar i sovjetstaten. Vi skulle få se de fantastiska konstverken från seklets början på Tretchakovgalleriet. Vi skulle få chansen att umgås med ryska elever som kunde engelska. Ja, utan att några KGB-agenter var med. Men trots att Stalin var avslöjad och mycket var annorlunda så var bokhandlarna fulla med vackra barnböcker som visade "vår fader Stalin" som var allsmäktig som en gud.

Nina Billing hade berättat om sin barndoms påskar. Då när hon levde i ett av palatsen vid Nevas strand i Sankt Petersburg. I en tid som var som en otrolig saga. Hennes far hade varit en av tsarfamiljens lärare. I sina berättelser från förr återkom hon alltid till påskens läckerheter. Allra mest saknade hon Pasha. En efterrätt med kvarg, vanilj och russin. Nu var hon överlycklig när resan till Moskva skulle vara över påsk.

Vi skulle ju få uppleva Pasha, ryskt festbröd och det allra godaste teet som finns. Jag minns hur hennes ekorrpigga ögon lyste när hon förberedde oss på allt fantastiskt som vi skulle få vara med om. Vilken härlig resa vi skulle ha tillsammans.

Men.

När vi kom till hotellen och restaurangerna fanns ingenting som liknade Pasha och teet fanns inte. Vi lyckades få tag på det underbara rågbrödet. Vi stod i kö som alla andra vid bageriet och fick tag på ett enormt bröd som vi åt upp tillsammans. Men maten var inte som Nina hade beskrivit den. Det rådde brist på mycket. De tio dagar som vi var på besök så fanns det kaffe. Men som sagt inget te. Det slutade med att vår guide tog med sig te till vår längtande lärare. Men vi andra drack det svagaste kaffet i historien.

Ljusrostat kaffe precis som i vissa delar av Finland. Vad jag blev glad när jag såg att det ryska arvet dessutom fanns i mejerikylen. Där stod det Pasha på översta hyllan och jag kunde inte låta den vara.

Hur Pasha smakar? Som vaniljpudding med russin, men den har en speciell gammaldags tyngd.

Jag fick smaka Ninas favorit 40 år efter vår resa. Men inte 40 år för sent.

Resan österut

Varför gör jag av med alla mina pengar i Österland, eller Finland?  Varje gång som jag går runt i Torneå så hittar jag saker som jag får ett habegär efter. Jag kan inte låta bli att köpa. Det är som om allt är fint.

Varför åka över gränsen i Haparanda kan man fråga sig. Men det gör inte vi. Vi njuter av det fina konstmuséet. Och så kollar vi in den fina ryska lilla kyrkan i centrum. Däremellan finns det rätt många butiker med saker som kan vara bra att ha.

Denna gång visade Aineen konst av Paavo Kauramäki.

Det är en donation från hans dödsbo med massor av abstrakt konst. Det lilla muséet i Torneå får dela samlaingen med två av Finlands största muséer.  Bilderna liknar lite Olle Baertlings måleri.

Mellan alla bilder stod en kör från Torneå och sjöng vårsånger. Klangen av deras stämmor fyllde alla salar med folktoner.

Bara huset som rymmer konstsamlingen och stadens bibliotek är en upplevelse i sig. Allt är perfekt. Trapporna är sköna att klättra i, fönstren placerade för att både utsikten och ljuset ska vara maximalt.

En sak som förvånade är att vintern och isen ligger kvar vid Bottenvikens allra nordöstra strand.