Stella jagar dammråttor, jag njuter av vårpirr

Fönstren! Ja, nu syns det att de är försummade, med en snäll omskrivning. Till och med fönstren på fåglarnas fröhus behöver en snabb uppfräschning.

Detta obarmhärtiga ljus som både ger oss massor av energi och får oss att se var dammråttorna och spindelnäten finns. De har ju inte tagit bort sig själva precis.

Stella har span på varanda dammråtta som finns. Hon dyker in under bänkar och skåp för att ta fram dem i ljuset. Tur att A tog fram både dammsugare och skurhink så att de flesta försvann i går.

Jag är inte en så planerad städare som jag skulle kunna vara. Här gäller det hip som happ städning. Igår var det glashyllor för blommorna, idag började jag morgonen med att torka av alla snickerier i badrummet. Det blir aldrig helt klart med mitt sätt att städa men det är inte så allvarligt.

Det är en gåva att få uppleva denna tid när det går några dagar mellan snöfall och den första morgonen när storspoven sjunger vid strandängarna. Morgonen när jag hör hur spoven drillar högt över alla andra då fylls kroppen med pirr. Jag får ny energi och skulle kunna dansa i en vecka. Då känner jag från tå till knopp att en ny tideräkning börjar.

23 år i kö för en etta

Skånsk jord syns på denna bild som jag tog på Österlen för några år sedan. Skånsk jord såg jag på teven i går när en försvarare av jorden hade överklagat bostadsbyggande vid en pendeltågsstation utanför Lund.

I den flotta inredningstidningen får vi veta att upp till 65 studenter ska få bo i containrar inredda och klara för 5 000 kronor per månad. Men bland de tråkiga grå pappren som stastens utredare producerar får vi veta att inga containrar räcker till.

Vi har en brist på 300 000 bostäder för unga utan stora inkomster. Det fattas lika många lägenheter som när Tage Erlander gjorde bort sig på teve när han rekomenderade en ung familj att ställa sig i bostadskö. Stastministerns blossande kinder på 1960-talet resulterade i att staten skapade förutsättningar för att det skulle byggas en miljon bostäder på tio år.

Bostäder som skapade välstånd i vårt land i och med att det var möjligt att flytta till de jobb som fanns. Alla kunde tänka på annat än att flytta eller att få ihop pengar till de astronomiska bostadskostnaderna som drabbar många unga idag.

Ska det vara så att det tar 23 år för att få en bostad på ett rum och kök?

Jag tycker att vi som har gjort vår bostadskarriär ska skämmas. Vi har svikit alla dem som aldrig har kunnat komma in på bostadsmarknaden. Vi låter hyrerätter bli bostadsrätter. Vi vågar inte kräva att det byggs. Ja, för då händer det som alla är rädda för, inklusive finansministern och bostadsministern, värdet, eller marknadspriserna på bostäderna sjunker.

Första förstahandskontraktet efter 23 år i kö? Är det så länge som  vi vill att våra ungdomar ska få vänta på ett självständigt liv?

Hoppas på lite vårregn

Igår såg jag den häftigaste månen som jag har sett i hela mitt liv. Jag trodde inte att det fanns röda månar på riktigt.

Jag har haft lov från datorn i några dagar och tänkt på annat än det som brukar dyka upp när jag hamnar vid skärmen. Som att Stella the cat far som en kanonkula överallt och drar med sig allt hon springer förbi. Swisch där för ett glas, swisch där för en blomkruka och så är det hela tiden.

I morse rusade hon ut mellan mina ben och jagade allt som rör på sig i vinden. Det är snöfritt längs med södersidan på huset och under altanen. Där gjorde hon sina snabba utspel mot sömninga flugor och löv men allt kom undan. Väl uppe på altanen kom en något tilltufsad, lerig och våt katt. Nu sitter hon surt och tvättar sig i ett mörkt hörn i köket.

Vi är rädda för att hon ska fara ut på vägen nu när snön är rutten och trots det djup. Det är ju mycket lättare att springa efter allt som rör sig när man har fast mark under tassarna.

Annars är det aprilväder igen. Snöflingorna dansar i vinden och solen syns bakom molnen. Jag hade hoppats på regn. Då hade snön runnit lite snabbare ner mot älven.