fredag 18 september 2015

Hon som var jag ramlade ur minnets arkiv



En sommar for vi runt i Bretagne, Martine och katten och jag. Om jag minns rätt är detta så långt söderut som man kan fara.

Att resa med en katt och ha en Renault 4 är som att befinna sig i en thriller, en het. Varje gång vi öppnade ett fönster så lyckades katten nästan hoppa ut. Och hon hade försvunnit för gott om hon lyckats för vi satt i köer från sju på morgonen till kvällen. Då äntligen var vi vid Mont Saint Michel. På natten körde vi mot Världens ände. Där kändes allt oändligt. Livet, kärleken och alla möjligheter. 

Den känslan vill jag ha kvar.

Inga kommentarer: