Orden som aldrig används nu när det finns andra som bättre passar i våra munnar. (Tro inte att det här är en debatt om vilka ord som borde vila i frid). Men det finns andra som liksom inte betyder något här och nu.
Vi kan njuta av strumpbyxor och slipper knäppa fast strumporna på ett livstycke, vi kan gå i våra impregnerade skor och slipper dra på oss pampuscher eller galoscher. Men skulle någon börja prata om dessa gummiskor, då far min livsgunga bakåt mot mormorsmor.
Elenora Hellström på Lundagatan. Denna dam som ensam uppfostrade sina många barn. Hon satt vid sin trampmaskin och sydde. Hon tog hand om sina barnbarn. Hon levde hela sitt liv mellan Sofia kyrka och Högalid. Hon finns bevarad på film utan ljud. Och jag kan inte minnas hur hon talade bara att alla lyssnade. Och hur nogrann hon var med allt. Det allra bästa som fanns det var när hon tog fram vevgrammofonen och vi fick lyssna till stenkakorna. Det fanns rätt många kvar tack vare att hon skötte om dem med en mjuk sammetstrasa.
Idag är denna berättelse om musik på lättkrossade stenkakor nästan obegriplig, innehållslös. Det var inte bättre när skivorna sprack och musiken fick slängas. Det är ju helt fantastiskt att vi kan lyssna på allt. Men det som är svårt nu är att välja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar