Solen sken

Snön ligger hög på taken. Från stigen syns kyrktornet.
Merja ler i solen.

Plusgrader

Söndagspromenad...

Stränder

När snön inte är skottad och vinden viner runt husknuten då vill jag flytta till havets strand.
Närmare havet, än här, i lägenhet kan man inte komma i Luleå. Husen är byggda på 1990-talet och kallas Tuttifruttihusen.
Här är det blåsigast i hela kommunen. Men det skulle kanske passa. En vind som blåser bort de tankar som jag inte vill bära på. Det är bara att kliva ut genom porten och låta den blåsa. Sen kliver jag runt med nya kloka idéer tumlande runt i mitt huvud varje gång.

Dagens ord är Gallimatias

Jag vill bara påminna om GLÖMDA ORD här finns ord som vi sällan använder. Gallimatias var ett tag min fars favorit. Allt som politiker sa och gjorde var riktig gallimatias, enligt honom. Jag tycker att de som säger att ensam är stark pratar gallimatias. Eller när SVT startar glitteravdelning med anledning av prinsessbröllop då kan man tala om gallimatias.
Strunt och nonsens använder vi istället varje dag.

Klockan tre sol

Kunde inte låta bli. Ja, att värma er med denna härliga eftermiddagssol. Idag var det dagsmeja vid väggen i söder.

Min drömkryssning

Det här är hamnens sista kran. Den vill många bevara. Kranen står i Södra hamn som ett minne över den tid som var. I mörkret är den upplyst med lampor som en julkran.
Förr var det här en plats för arbete. Massor med människor rörde sig mellan båtar, magasin och stan. Nu finns det ett ödsligt lugn.
När jag väntar här i hamnen tänker jag på Sveabolagets båtar som gick mellan hamnarna i norr och Mälardalen.
Det vore värt en resa att se hela vår avlånga kust från havet.
Kliva på i Luleå. Se alla tusentals öarna innan Rödkallen säger farväl. Vakna i Holmsund, titta ut och se Ulvön innan mörkret lägger sig. Tuffa ner mot Sundsvall, Hudiksvall och Söderhamn för att hinna till Gävle innan middan. Vakna vid Stadshuskajen nästa dag.
Hoppa på en båt söderut som rör sig långsamt mellan alla öar i skärgården. Se muren runt Visby till lunch och slottsruinen i Borgholm innan solnedgången. Vakna när båten lägger till i Karlskrona.
Vattnet gjorde att Sverige höll ihop trots de stora avstånden. Havet är en länk mellan oss på samma sätt som mina gamla kopparledningar i byn.
Det är härligt att stå på kajen och fantisera om resor som borde finnas.

Om eftermiddagen

Jag kommer rullande från skogen och ser helt plötsligt hur fasaden glimmar som guld. Det ser så sagoaktigt ut att jag tvingas stanna för att ta en bild.
Klockan är tre. För tre veckor sen hade jag tänt en ljuslyckta, idag blir jag bländad av solen. Det är som att följa med på en årstidskarusell.
Jag vet att vintern pågår i många veckor till. Men den förändras. Ofta.
Ibland är det så här. Ja, att man tittar på skidorna i förrådet och minns.

Skidorna står i förråd nummer två. Lite för korta. De är tillverkade i Finland 1966. Först köpte Rulle dem. Sen åkte Agneta på dem.

-Jag ärvde dem och de fick åka godsvagn till alperna. I Serre Chevalier var snön i dalen tung av väta. Jag fick kliva upp för berget med mina tunna, smala träskidor.

Bindningarna heter råttfälla, eller något liknande på tyska. Vingligt tog skidorna med sig mig ner till blötsnön igen. Skinnpjäxorna dröp av smältvatten.

-På kvällen var vi på disco. Inte skidorna och jag, utan min rumskompis och jag.

Alla killar frågade om svenska flickor.

-Vi sa att vi jobbade på korvfabrik i Norge. Sen ändrade vi oss. Vi blev finska skidkonstruktörer från Lappland.

En gång har en känd skidlöpare konstruerat mina lite för korta skidor som står där i det andra förrådet.

Ibland är det bara den rena doften av torr, kall snö på isen som gör skillnad.

Sollycka

Långa skuggor men solen värmde. Tänk att vi om bara fyra månader tar "Kungsholm" ut i skärgården från bryggan. Innan solen gick ner hade temperaturen gått upp med 14 grader. Det var en riktig vinterdag.

Här har vi repetition, kallt, sol, och djupsnö

Jag ville bara berätta att ljuset i morse fanns redan före halv sju.
Jag ville bara berätta att vårkänslorna bubblar,
men väderguden tar i så han spricker.
Igår var det minus sju,
idag
minus 28.
Han(visst är det en han),
vill verkligen att vi,
ska få en vinterupplevelse,
i repris.
Tur att jag har mitt fynd,
storkoftan,
och ljusglädje.

Kall sol

Jag hade tänkt fota norrsken i kväll, men det kom aldrig fram.
Istället får ni se en sol som förebådade ett temperaturfall på 15 minusgrader.
Det struntade vi i och tog en tur. Hittade mycket roligt; kom hem med en härlig varm storkofta.
Den ska jag ha på morgonen när jag tassar ut till brevlådan. Den håller riktig kyla borta.

Massiv insats

Doktorn har skrivit : De har gjort en massiv insats.
"Vad är då att göra ingenting, frågar vi och skrattar."
I väntrummet sitter Lalla och tänker.
"Massiv."
Hon vet vad det betyder.
En timme. Ett möte. En gång. Per vecka.
Utom när mottagningen är stängd -
20 veckor om året.
Då behöver inte någon
stöd
samtal
möten
kontakt
Det är en massiv insats.

I bokhögen

Igår kom mitt efterlängtade album med Mumin. Har läst den "Farliga vintern". En ruskig historia om vad snön ställer till med.
Det är en helt ljuvlig bok med linnepärmar. Så det är inte bara innehållet som gläder mig.
Den senaste tiden har jag läst en salig blandning med böcker vid sidan om systrarna Mitford.
De har kommit på att deras brevväxling är intressant för andra och börjat samla in de gamla breven. Deras reflektioner visar på ett tydligt sätt hur de fem systrarna lever i tron av att de är utvalda.
Samtidigt får vi följa med Deborah, hertiginna, på presidentinstallation. Det är John F Kennedy som installeras. Systrarna döper om honom till "nära och kära" . Han har omtänksamt önskat att Deborah får fira höstens fester med sina nära och kära. Det gör man inte i engelsk överklass. De är inte snälla de där systrarna.
Först läste jag Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman. Mycket bra!!En välresearchad europeisk historia med många bottnar. Inte skönlitteratur utan den bästa formen av dokumentär.Bra relief till de sex systrarna Mitford.
Vi har redan sagt Hejdå, av Daniel Åberg. En ungdomsroman, även om den handlar om 30-åringar. Han har brutit upp ordningen på kapitlen för att få en extra nerv i berättelsen. Det gjorde läsningen underfundigt intressant.
Hem ljuva hem, pockettidningen R. Om jakten på en fast bostad. Tar upp ett problem som bara blir värre.Upplysande att se hur de två skribenterna gör bostadskarriär. Men jag hade velat få mer kött på benen.
Världens lyckligaste folk, en bok om Danmark, av Lena Sundström. Vi får följa hennes sökande efter var och när Dansk folkeparti tar över dagordningen i den politiska debatten i vårt grannland.
Jag tyckte mycket om att få möta alla olika människor som berättade vad som hänt. Vill du veta om hur Danmark blev ett land som du skulle kalla rasistiskt är det här en bok som är oumbärlig.
Kjell Eriksson har skrivit sin tionde kriminalroman om klassklyftor och brott i Uppland. Det är den sista boken där Ann Lindell har huvudrollen. Hon är en polis som är helt vanlig . Hennes jakt på vad som har hänt, för henne som vanligt i ett kök på Gräsö, där kloka äldre människor hjälper till.
I boken finns ett sällsynt vidrigt porträtt på en äldre nobelpristagare i medicin. Jag gillar Öppen grav och många av de andra böckerna i serien.
När kommer jag att ha läst tegelstenen med systrarna Mitfords brev? Det är första frågan idag. Den andra är om det aldrig slutar snöa.

Eftermiddag i solnedgång

Solen är som en stor härlig apelsin och jag är helt uppfylld av den fina ljusa dagen. Lite kallt var det i morse(-22 C) men nu är det mycket skönare ute . Hela omvärlden lyser i turkos och rosa. På mitt köksbord står en värmländsk äppelkaka gjord enligt Annas recept. Den doftar av äpplen, citron och kardemumma.

Äppelkaka med citron och kardemumma
Sätt ugnen på 175 grader.
Smöra och bröa en form.
Ta 100 gr rumsvarmt smör och rör det pösigt med 1 1/2 dl socker. Tillsätt det rivna skalet av en citron. Rör i 1 1/2 dl vetemjöl, 1 ägg och 1 msk kardemumma. Skiva tre äpplen med skal. Rör ner äpplena i smeten. Häll över i den bröade formen och grädda i 40 min.
Servera med kvarg. Ta 1 dl kvarg och 1 tsk vaniljsocker, blanda. (bara 10 % fett).

Apelsinsol och Äppelkaka det är en bra eftermiddag.

Ett tips om en ny fransk bok

Om att ha kontakt

( Kontakt med omvärlden har jag genom koppartråd.)
En av våra bloggvänner har rest sig upp från vårt gemensamma fikabord och tagit avsked. Då skrev Sofie i London så här:
"! Jag har hyst många olika känslor ang den här typen av bloggkontakt. Rent generellt så har jag klagat över mediet som ytligt, marknadsföringsaktigt och ibland helt vansinnigt i form av en massa helt okända människor som sitter och "pratar" rakt ut i luften! Ingenting direkt tilltalande, m a o. Men, med tiden tycks ett mönster bildats där det verkligen är människor som "samtalar" som mötts regelbundet. Människor som man verkligen är intresserad av, vill höra vad de tycker och tänker!" . Jag hoppas att jag får citera Sofie. Det hon skriver passar precis in på vad jag känner.
Helt plötsligt har jag öppnat dörren till ett kök där kaffet puttrar och doftar samtidigt som en grupp kloka människor sitter och samtalar i lugn och ro. Det är fyra månader sen jag hittade dörren och det fyndet gläder mig varje dag.
Varje gång jag sätter mig ner och öppnar mitt program blir jag lika förundrad och lycklig över alla kloka inlägg och kommentarer.
Väggklockan slår, snön faller, vinden viner, radion skriker ut sina nyheter, traktorn brummar, propparna håller inte i kylan, men jag har bloggvänner bortom vägen, vid älvens strand.

Jämlikhet i repris

(Här vill jag sitta och titta på havet vid Bottenvikens strand.)

Ibland vill jag sucka. Skattebetalarnas förening har en ny kampanj. Den går ut på att jämlikhet är dåligt för samhället. Tvärtemot vad de engelska forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett visar med sin forskning. De vill med sina siffror visa att ingen kan spara pengar i Sverige på grund av vårt skattesystem.
De som väljer att spara i sin bostad räknas dessutom inte. Det är bara pengar på banken, börsen och i kapitalförsäkringar som räknas.
Då undrar jag i mitt stilla stinne varför de tio procent som tjänar mest har ökat sin förmögenhet många gånger mer än de som finns i mitten. Inte direkt ett tecken på att våra skatter jämnar ut klyftorna mellan medelinkomsttagare och rika.
När lönerna var som mest jämlika i kronor, tjänade en chef över 50 personer i näringslivet en halv gång mer än medelinkomsten på företaget. Idag tjänar cheferna i medelstora företag 5 gånger mer än medelinkomsttagaren. ( i e är medelinkomsten 20.000 betalar företaget chefen 100.000 i lön och extra pensionsinbetalningar.)
Dessa extra pensioner är en orsak till att vi får ett allt mer ojämlikt samhälle. En kvinna med gymnasieexamen som arbetat i 45 år i vården får ut 9.000 kronor per månad efter skatt. En man som arbetat som mellanchef i näringslivet med en gymnasieexamen får ut 20.000 efter skatt.
Oj så många siffror och så mycket statistik. The bottom line som de sex systrarna Milford skulle skrivit till varandra: Vi lever inte i ett jämlikt samhälle. Och om de engelska forskarna har rätt borde vi sträva mot mer jämlikhet. ( Hoppa över det kursiverade om du är trött)

Clematisvår

Clematis som är storblommande och skör är inte en perenn vid älvens strand. Den planterar jag ändå till lyst över sommaren. Dessa importerade jag från huvudstaden till min rabatt vid äppelträdet som heter Tsarens äpple. Då blommade stammen och kronan blå. Nu får vi hoppas på rosa blommor denna vår.

Lyx i tevesoffan

Nu har jag suttit i soffan och njutit av en av mina favoritfilmer. Den heter 2 dagar i Paris. Huvudrollen har Julie Delpy . Hon har producerat filmen och även gjort musiken. Begåvad.
Hon borde vara mer känd utanför Frankrike.

Idag

Ser ni den lilla pinniga busken framför det taniga trädet. Det är Pimpinella rosa, den som är på bilden i det förra inlägget. Hon står där i snön som faller igen. Idag är det stora vita snöstjärnor som långsamt singlar ner mot marken. Drivorna kring mitt äppelträd visar hur djup snön är. Det går fortfarande inte att kliva fram till uthuset utan stövlar som når upp på höften.
Mellan de lätta flingornas flykt kommer en och annan svag solstråle. Tänk om det blir en färgglad regnbåge idag. Det brukar ju bli det när solen skiner och det regnar.
Men nej, vi får drömma om färger både jag och min Rosa pimpinella Poppius.

Hälsa lika med jämlikhet.

( Rosorna är Rosa pimpinella Poppius)
Jag kände det på mig. Det var så jag tänkte.
Men nu har två engelska epidemiologer Richard Wilkinson och Kate Pickett forskat och skrivit en bok.
Jämlikhet och jämställdhet ger friskare och lyckligare människor.
Hur ofta hörde jag inte min mormor säga: Vi bodde i ett rum och kök, men det gjorde alla på den tiden. Vi hjälptes åt och umgicks. Alla hade det ju lika dåligt. Men vi var gladare då.
Jag lyssnade och tänkte : Kan det vara sant?
Ja, det var sant. När bruttonationalprodukten sprids jämnare över medborgarna blir de friskare och lyckligare. Människorna mer tillitsfulla och öppna för andras behov.
Dessutom blir alla friskare.
Boken de skrivit heter Jämlikhetsanden. Den tror till och med ekonomismens högborg "The economist" på.
Har ni också minnen från någon tid i ert liv då det verkade som de flesta levde inom samma ekonomiska ramar? Kommer ni ihåg när det förändrades?
Jag minns min uppväxt i Solna som mer harmonisk och som om de flesta hade det ungefär lika. Flytten till radhuset på Lidingö var en chock. Första frågan när jag kom till skolan i femman efter jullovet var: Vilket märke har din täckjacka?
Så hade ingen funderat i Solna.

Min rostiga tulpan

Schavottera

Schavottera- stå vid skampålen. Det är glömda ords första förslag.
Hur ska man anväda det ordet i nutid?
Jag får väl hänvisa till det förra inlägget.
David Eberhardt skulle nog gärna ha velat att Anna Odell* hade fått schavottera mer än vad hon gjorde till slut. Nu vann ju hon över hans högljudda krav på skadestånd och annat.
*Konstfackseleven som ville visa på hur omänsklig behandlingen av psykotiska patienter är på St Görans psykakut.

Den andre

David Eberhardt är född 1966 och överläkare i psykiatri.
Har är också en man i medelåldern som tycker att han har mycket att lära andra.
Idag när jag hade radion på förespråkade han att människor med funktionsnedsättningar skulle vara glada om de kan gå in på ett gym, använda ett badhus osv.
-Tänk på alla småbarnsföräldrar. De kan inte träna var de vill. Det är inte alla gym som har barnpassning...
Den klokaste kommentaren kom stadsarkitekten i Barcelona med: Vi tänker inte anpassning, vi tänker att allt ska användas av alla. Det gör även norrmännen.
De har ett kontor i varje kommun/stad som vänder sig till alla invånare. Medborgarkontoret har hand om allt inom socialtarbete, planering av staden, skolor, barnomsorg osv.
När jag mötte kommundirektören i Tromsö sa hon: Det finns bara en sort som bor hos oss.
Människor.
Hon bara storknade när hon såg våra LSS-lagar och annat som är konstruerat utifrån att vi som bor i vårt land är två olika, de normala och de andra.
David Eberhardt är en god företrädare för den filosofin.
Dagens evangelium enligt Eva.

Palt, paltmix och paltkoma

Detta är årets populäraste nyhet i mataffären om man bor vid älvens strand. Norskt paltmix. En blandning av potatis och kornmjöl. Äntligen kan vem som helst koka palt en helt vanlig vardagskväll.
Det fungerar. Mixen ger luftiga paltar, speciellt om man serverar fläsket vid sidan om.
Vad en pitepalt är? Ja, kanske en okryddad kroppkaka på kornmjöl och rå potatis med stekt fläsk ger en bra bild av pitebornas favorit.
Serveras med rårörda lingon, kallt smör och mjölk därtill.
När två paltar ätits upp inträder paltkoman. Magen blir tung och ögonen går knappt att hålla öppna. Det är en måltid som kräver energi för att smältas. Ät inte palt om du ska gå på möte. Då somnar du.
Många norrbottniska män vill utse palten till vår landskapsrätt.
Jag har många andra förslag på landskapsrätt. Tänk löjrom, sik från Kukkola, lax från Junkön, renkött, älg, åkerbär, mandelpotatis, hjortron och tunnbröd. Vilka måltider.

Söndagslugn

Lika tom som den snötäckta ängen
lika öppet som ett vitt oskrivet blad
söndagseftermiddag

Hetvägg

Hetvägg ska sparas i ordens reservat. Det ska finnas där tillsammans med koffertar, trillor och stora järnvägsstationer. Den våta bullen, den varma mjölken, mandelmassan och grädden med en doft av kanel. Hetvägg doftar, känns och smakar mer.
Ture Sventon han åt semlor redan då.

... från älvens strand

Lätt
luftig
glittrande
klar

knakande
krispig
tidig
blå

söndagsmorgon

Godmorgon

Idag står en massa saker och väntar på kö. Måsten, och måsten och lust. Klokt att kliva upp i det morgonblå för att klara av måste nummer ett. Sen kan man vänta med de andra till snön blivit havsblå igen.

Hälsingborg

Bodil Malmsten flyttar.
I alla fall i sina drömmar till Hälsingborg. Dit har jag ofta längtat. Det är inte bara Helsingborgs dagblad som Bodil M längtar till. Det är en stad som ligger på gränsen till något annat. Det är den stad där det begås flest brott per invånare, men det är också den stad som har en egen stil. Förr fanns det till och med två järnvägsstationer. En som man kom till från Oslo och Stockholm. En som låg nere hamnen där tågen från Malmö stannade.
Det finns ett ovanligt spännande kulturhus, Dunkers, det finns en slottsträdgård, Sofiero och det finns den lilla orten Råå där krukmakarna saltglaserar sitt gods på samma vis som alltid.
I Råå var det första gången jag såg kvinnor med Nikab som badade. De gick längs med stranden på kvällen med sina barn och när solen nästan hade gått ner rusade alla ut i sundet. Männen de låg i sanden i sina badbyxor och rökte. Skrek till kvinnorna och barnen. Men de som hoppat i vattnet stannade kvar ända till det var kolsvart ute. Då gick alla långsamt hem över fälten.
Det var ett vackert skådespel att se de unga kvinnorna långsamt skrida ner i vattnet. Men, varje sekund ville jag skrika. Ta på er en skarves, en t-shirt och en kjol. Det måste väl räcka för er gud.
Men de skred ner i vattnet med sina svarta handskar.
Det är Hälsingborg för mig. Och utsikten mot Danmark.

Här går vägen till Bondånger

Kommer ni ihåg byn som inte fanns därför att det bor färre än 1 person per kvadratkilometer där. Den finns därborta på andra sidan vägbanken. Bondånger som den heter i Ronny Erikssons teveserie. Där lever de som små andar mellan husen på ön.
Ruckel och stugor och hus som står där sedan timmerurskiljningens tid. Nu är det scouterna och badgästerna som njuter på ön sommartid. Ingen arbetar med timmerurskiljning på älvarna mer. Ingen trampar på vilda stockar på selet mellan Bälinge och Grundet. Nu är det kraftstationer hela vägen mellan Boden och Porsi. Ingen plats för avverkad skog.
Istället leker barnen och hoppar från bron. Fiskar och jagar grodyngel. Vi vuxna kliver i sundet och låter strömmen dra oss ut i älven.
Men i februari tar vi oss en sväng ut på isen och borrar ett hål. Tänk om vi skulle få upp en sik eller två.(Bilden är tagen 16.04)

Ljuskick

Pretto lista

Lilla O har gjort en lista som jag gärna svarar på. Sno gärna eller skriv i kommentarerna.

Som läsare är jag: Nyfiken, snabb och otålig. Blir jag inte intresserad efter 50 sidor lägger jag ner boken.

Som bloggare är jag: Öppen för alla infall som kommer från ingenstans, eller från allt jag läser, hör, upplever och ser.

Senast lästa bok: "Den röda grevinnan" blandat med The Mitfords. Bra parallelläsning.

Senast köpta bok/böcker: Faïza Guène, Sista beställningen på Balto

Favoritdeckarförfattare: Denise Mina

Jag läser allt av: Katarina Kieri, allt från Sekwa förlag, alla franska böcker som jag kommer över, allt från Black Islands books, Jan Bergstens böcker om järnvägshistoria, och mycket, mycket mer.

Jag läser helst inte (genre/författare): Provar allt. Lägger ner det som inte duger.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Samhällskritik, böcker som fördjupar vår förståelse om var vi är och vart vi är på väg.

Förutom svenska läser jag gärna på: Franska och engelska.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Lena Sundström om rasismen i Danmark.

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: Utrensning av Sofi Oksanen

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Böcker med reportage i. Samlingar med gamla New Yorker. Diktsamlingar.

Lördagens goda nyheter

Idag är dagen en timma längre än förra lördagen. Bilden är tagen alldeles efter det att väggklockan slog sju slag.

SMHI gav oss hopp om en lagom kall dag med 6 minusgrader, vår termometer visar minus 24.

Det är som det ska vara på samernas nationaldag.

Halebop har hittat en del av mina pengar och nu kan jag se dem både på webben och i mobilen.
Tack Lars.

Plats för fler goda nyheter:

Orden som försvinner

En annan sida inspirerade mig idag. Hon ska starta en hel blogg med ord som inte används längre. Jag fick en så'n stark lust att skriva ner de ord som har försvunnit från tidningssidorna och det det dagliga pratet under de senaste åren.
När jag var tolv år och kom fram till Färjestaden så stod Johanssons droska fortfarande och väntade vid kajen. Vi hade kommit fram till järnvägsstationen tidigt på morgonen. I frukostbaren fick vi barn äta precis vad vi ville. När vi var mätta drog vi våra koffertar på en trilla ner till färjeläget.
I Kalmar handlade vi hos konditorn, i boklådan, i mjölkaffären, i slöjdbutiken och hos Kalmar läns slakteri innan vi tog med oss kartongerna med mat och böcker till färjan.
Kommer ni ihåg hur det var?
Nu tar vi en taxi, kliver av på tågstationen, äter vår frukost på kaféet, drar våra resväskor på hjul, och har ingen anledning att handla i Kalmar innan vi rullar över Ölandsbron. Där finns det nybakat bröd i butikerna, böcker både på Ica och Coop, liksom leksaker och kött.
Jag gillar gamla halvglömda ord som förflyttar mig i tiden.
Droskan har en doft; densamma som bilarna på Paris gator. Dieseloset förflyttar mig både bakåt och framåt i tiden..

Kolsvart ute och oron sprider sig

Ibland oroar man sig i onödan. Till exempel när familjens 18-åring är på stor fest på Färjan mitt i stan. Hur fulla är alla ? Kommer det att vara några äckliga typer på festen? Ja, det finns en och tusen saker att inte säga till henne innan hon går.
Och oron minskar inte av alla minnen från mitt liv med många röjarfester runt om i huvudstan.
Det som har förvånat mig är att de flesta unga idag är nyktrare än medelålders människor som drar runt på stan. Min kompis som jobbar extra som bartender har sett samma sak. Ungdomarna dansar och är på gång, men de är oftast nyktra i förhållande till dem som är dubbelt så gamla. Och det är de jag oroar mig för. Hur de beter sig mot de unga tjejerna.
Moralist-nej, men en vanlig morsa. En morsa som inte glömt hur det var.

Här är Halebops svar

Hej Eva!

Gällande ditt saldo. När jag kontrollerar så ligger din förbrukning sedan senaste faktureringen 2010-02-08 på 1 kr just nu.

Har hört med supporten och det kan tydligen i värsta fall dröja tills den fjärde i ny månad innan saldot uppdaterats när det gäller samtalstrafiken. Om man har ringt ett samtal eller inte i den nya månaden kan också spela in i om saldot uppdaterats eller inte.

Men nu verkar det som att det har uppdaterats. Vad får du fram om du slår *101# och lur ?

Har satt in 100 kr i en samtalspott på ditt abonnemang som kompensation för besväret. Din samtalspott kan du se genom att knappa in *121# och lur.

Mvh/Lars L

Halebop

Nu får jag hoppas att det fungerar. Men ack nej. Varken de 100 kronorna eller de andra kronorna som jag har satt in syns. Så vi får se vad som händer nu.

Man kan njuta av snö

Idag har jag på något konstigt sätt förlikat mig vid de två meter höga drivorna.
Jag ser deras skönhet och känner hur de gör allt tystare.
Den lätta snön på altanen dansar ner i högar under golvet. Snön på bilen far iväg bara man rulllar uppför backen. Solens ljus genom de tunna molnen förstärks.
Jag känner snöglädje.

Språkförbistring

Min bloggvän Annika berättar på sin blogg om de missförstånd som ibland kan uppstå när man lär sig ett nytt språk.
Min favorithistoria berättade min farfar när jag stönade över franska glosorna i åttan.
Min farfar som var född 1882 fick följa med sin pappa och dricka brunn i Baden-Baden när han hade börjat på läroverket.
När han kom tillbaka till skolan efter ett halvår i Tyskland fick han höra detta av sin lärare.
" Det är möjligt att man pratar tyska på detta sätt i Baden-Baden, men här i Lund pratar vi på mitt sätt."
Det var ord och inga visor.

Glad nyhet

Min kära vän Anna har gift sig.
Hipp hurra för bröllopsparet.

Jag fick en kommentar

När jag skrev att jag var arg på Halebop tänkte jag i mitt stilla sinne, de skannar nog efter sitt företagsnamn. Jag undrar om de kommer att höra av sig? Och de gjorde Halebop. Här är deras kommentar.
Hej!

Lars heter jag och jobbar på Halebop.
Beklagar om du fått olika svar på andra frågor från vår kundtjänst. Inte bra..

Vet inte om du nyligen startat abonnemanget? Eventuellt att saldot inte hunnit uppdaterats´på ditt nummer.

Skicka gärna in dina uppgifter till relation@halebop.net så undersöker vi saken.

Ha en trevlig kväll!

Mvh/Lars
Halebop
Nu får vi se vad de svarar.

Orden fattas

Jag tappar andan
orden
och min ilska.
Jag bara ser
och är
och ler.

Frasande frost
sockerpudrade träd
vilsamt vitt
stillsamt

Om att försöka få ett svar

Detta är en gnällblogg idag. Jag har försökt få svar från flera kundtjänster både på nätet och per sms. Det är helt omöjligt. Det började med att saldot på min mobil hoppade mellan 74 kr, 198 kronor, 160 kronor allt under några minuter. Då skrev jag snällt ett epostmeddelande till Halebop. De tar inte emot samtal. Nu har jag fått fem olika svar på helt andra frågor. Men på frågan om hur mycket pengar det finns på kontot får jag inget svar. Jag som har bundit mig för 24 månader kommer att hinna få gråmelerat hår om servicen är på denna obefintliga nivå.
Satt sen i kö till Landstinget som inte tar emot epost. Kom aldrig fram. Får ta nya tag med dem i morgon.

Vilken torsdagsmorgon. Nu gäller det att tänka på något trevligt och lugnande. Kristyrträden och buskarna utanför fönstret. Nybakade drömmar i kakburken och doften från det ljuvliga Kusmiteet.

Snälla kundmottagare svara på mina frågor. Det skulle underlätta mitt liv.

Nu ska jag tala med Celina. Hon löper för andra gången på fyra veckor. Jag vet inte hur hon lyckas med att spotta ut sina piller. Men som tur är finns det inga okastrerade herrar på flera mils avstånd. Hon har flyttat fram sina positioner och ligger helst i de stolar som vi använder hela dagarna, istället för pianopallen där hon annars sover för det mesta.

Det finns där bakom molnen

Idag har jag försökt komma igång med massor av saker som väntar på att bli gjorda. Istället har jag gjort saker som jag inte visste väntade.
Skottat rent på vedpallen.
Plockat rent bland allt som borde slängas.
Fyllt soptunnan.
Stängt av alla ljud. Vilket känns som en rengöring av tankeutrymmet.
Påminns om en en fantastisk film som vi såg igår kväll. En dokumentär som berättar historien om ett par som är döva. De väljer att operera in implantat för att kunna höra när de är 65 år. Vi får följa med och uppleva hur det är att lyssna och välja bland de ljud som slåss om vår uppmärksamhet i vardagen. Det är inte enkelt att börja höra utan år av träning hur man filtrerar bort det oväsentliga.

Det enda ljud jag hör är väggklockan som tickar. Snön dämpar alla ljud som kommer utifrån. Efter fem tysta timmar ska jag välja vad jag ska lyssna på.
Sätter på Laisse béton med Renaud så kommer jag igång.

Onsdagmorgon mellan snövädren

Varannandagsljus, ovädersfritt, solglitter
och en oändlig känsla av öppenhet
nu när snöflingorna lagt sig till ro på drivorna.
Tänk att två dagar kan vara så olika.

I fönstren står de rufsiga tulpanerna
och tappar bort sina blomblad.
Snöröjarnas traktorer har tystnat,
nu hörs det att vägguret tickar.

Tyst rullar bilarna förbi bakom de höga drivorna.
En katt tassar över gården, trippar på tå.
Luften torkar trötthetstårarna
ur ögonvrån.

Varje morgon kommer DN i papper
som en överraskning.
Den ligger där tillsammans med den torra iskalla snön,
med NSD och en tjock bunt med reklam.
Trångt om plats.

Våta tidningssidor inne på köksbordet.
Luften är så torr att tevattnet
och brödens tid i rosten räcker för att fukten ska flykta.
Kopp nummer två är kaffe med nyvispad mjölk.
Mitt i veckan.

Andens ljus

Kullampan speglar sig i köksfönstret som speglar sig i altandörrarna som speglar sig i det andra köksfönstret. Känns lite som en ande svävar där ute i mörkret. Kallt ljus som lyser upp i vinterkvällen. Den får hänga kvar och spöka ett tag till.

Västerut = snöhinder

Nu har jag gett upp. Jag ska inte skotta fram stigen till de ryska äppelträden. Jag ska inte gräva fram krukorna eller pulsa fram till uthuset. Det får vänta. Jag är medveten om att jag är lat. Evas värld inspirerade mig att skriva detta. Det är ju ingen idé att bära på dåligt samvete för att man bara låter det vara. Då är det bättre att ta ett beslut. Nu är det slut.

Da svedanja mina kära äppelträd. I förra veckan fick jag veta att det tar upp till 15-20 år innan ni börjar blomma. Jag hoppas att snön som bäddar in er till skydd från kylan kommer att påverka er att blomma i vår.

Bostad sökes i hela Europa

Bostadslöshet finns överallt i universitetsstäderna. Det konstaterar bostadsforskare sedan ett 20-tal år.
Ingenting händer och ingenting sker.
Förutom att allt fler är utan bostad. Att allt fler betalar allt mer för att bo.
Det senaste numret av Pockettidningen R berättar om två personers bostadskarriärer. Bara så där rätt upp och ner.
Trots att alla vet att möjligheten att bo tryggt påverkar alla människors liv positivt görs ingenting. I stället säljs hyresrätter ut. Ingen pressar byggföretagen att bygga mer effektivt och därmed billigare.
I Paris finns ett annat problem.
Äldre människor som ärver fastigheter med lägenheter tömmer husen. De får stå tomma år ut och år in trots att de lokala politikerna strider för att husen ska fyllas med hyresgäster. 16 000 lägenheter gapar tomma.
Nu diskuterar Senaten om en lag ska skapas för att inget hus ska få stå tomt när det råder bostadsbrist. Idag står 1 200 000 personer i kö för en hyresrätt i Frankrike. I Stockholms kommun står 230 000 i kö för en hyresrätt. I Göteborg minst 100 000 i kön till en första bostad.
I Paris leder bristen till enorma överhyror för andrahandskontrakt. En etta på 10 kvm kostar 6 000 kronor.
I Stockholm och Göteborg likaså.
Jag har fortfarande nattsvarta minnen från min tid som bostadssökande. Inneboende och andrahandshyrande fram till ett kontrakt på 19 kvm. Med egen dusch!

Varför diskuterar vi inte hur stor del av våra inkomster som ska gå till att bo? När jag betalade som mest gick 60 procent av min lön till boendet.

Här vid älvens strand är det också brist på lägenheter. Många äldre tvingas flytta till stan. De bostadsrätter som fanns har gjorts om till vanliga villafastigheter. Bagarstugan mittemot blir snart en härlig etta med egen tomt. Huvudbyggnaden innehåller fyra hyresrätter. Men det är inte många fler som kommit till de senaste tio åren.

Finns det någon vit snö?

Ljus och skuggor har jag jagat idag. Då ser jag att ingen snö är vit. Den översta bilden är tagen vid halv två, den smalaste vid tre. Vilken skillnad!

Solen ler ända in till mitt arbetsbord

Tänk att det har gått så fort. Nu sitter jag här och badar i solljus för första gången i år. Igår när jag sa hej till fru Mårbacka var jag helt säker på att hon borde stanna kvar i källaren. Nu får hon möta sekatören och mista sina bleka tunna vinterblad. För nu är det sol och näring som serveras i söderfönstret.

Om tidigt ljus och kortare arbetstid

Det går fort. Nu är det blå ljuset här redan några minuter efter sju.

Idag har jag fått hopp. Jag läser om 35-timmarsveckan i Frankrike. Det är tio år sedan den infördes.
Morgontidningen Libération har frågat både arbetstagare och forskare om vad som har hänt under dessa tio år med folks tid.

Kvinnor använder sin tid till att ta hand om sina barn på onsdagar. Då är franska barn lediga från skolan. Men det som är intressant är att många män har börjat ta ledigt när barnen har lov.

En man svarar att han aldrig hade trott att dessa lediga dagar skulle vara så viktiga för honom och hans barn. Idag får fransmännen välja att ta ut de fem timmarna i minskad arbetstid per vecka som tolv lediga dagar per år. De har ett konto där deras rätt till komp-tid och de tolv dagarna finns.

I artikeln finns ILO:s mätning av arbetstid per anställd i varje land. Alla européer utom spanjorerna och britterna arbetar färre timmar per anställd än svenskarna. (Och då ska vi räkna in lång föräldraledighet och möjlighet till att vara ledig för studier i sex år. När vi jobbar jobbar vi mer än andra skulle man kunna sammanfatta statistiken.)

I Holland och Tyskland är arbetstiden kortast. Tre veckor kortare än hos oss.
I Frankrike är den 12 dagar kortare än i Sverige. Det är de tolv dagar som de flesta fransmän har förkortat sin arbetstid med. Om ni undrar så har både Finland och Norge kortare arbetstid än vi. I Sydkorea jobbar man allra mest, fem veckor mer än i Europa, om man räknar länder med demokrati. Och de har naturligtvis ingen rätt till ledighet.

Här vid älvens strand jobbar vi med snön. En halvmeter till sen i fredags.

Från min maskrosbok

Vet ni att det finns mer än 130 olika sorters maskrosor i Norrbotten . Hur många det finns i hela världen det minns jag inte.

Två gula solar som värmer upp i den huttriga vinterkvällen. Och en härlig het soppa.
Gör två liter hönsbuljong. Hacka två röda paprikor, skiva två purjolökar, hacka två vitlöksklyftor och en 2 cm lång bit ingefära, dela en näve spagetti i bitar och skär 400 gram kycklingfilé i bitar.
Låt buljongen sjuda. Lägg i paprikan och kycklingfilébitarna först. Häll i resten sen. Låt sjuda i 4-5 minuter. Klipp ordentligt med persilja över soppan och njut.
Du blir varm och säll jag lovar.

Tack Katja

Jag skickar tillbaka awarden till potatisodlarens granne, kan man göra så? Jag följer Evas blogg dagligen. Jag har ända sen jag var liten känt en mysig trygghet i hennes hem och nu kan jag även ta del av den i hennes blogg.

Jag är rörd.

Färgblind

Vill du bli illa behandlad klä ut dig till "den andre". Det berättar Günther Wallraff i DN idag. Han har bland annat levt som en vanlig svart man i Tyskland bland andra vanliga människor. Men som svart har han inte fått köa för en odlingslott, prova en klocka hos urmakaren, blivit hotad och fått känna hur det är att uppfattas som främling.
Jag har förstått att vi vanliga vita människor har svårt att förhålla oss till människor med annan hudfärg. Det gäller överallt där blont hår är vanligt. Men för inte så länge sedan mötte jag en grupp unga människor som far runt i Sverige för att berätta om rasism. (Jag känner på mig att jag har berättat den här historien förut, men det blir en repris).
Jag är så stolt över att detta har hänt. Det är något att tänka på när Luleå ska marknadsföras. Något eget.
En av de unga kvinnorna sa spontant: -Jag skulle kunna flytta hit till Luleå. Jag har aldrig varit på en plats där hudfärgen betyder mindre.
Hon talade sen om hur hon sett att eleverna på skolorna inte agerade i olika grupper utifrån hudfärg, ursprung eller religion. Hon hade varit på skolorna i en vecka och aldrig fått en fråga om var hon kommer från.(Göteborg var svaret.)
-Tänk om mina barn skulle kunna växa upp på en plats där sikten inte försämras av att vi först och främst tittar på hudfärgen.
Hennes önskan är min. Och det gäller överallt. Tänk om vi kunde se igenom ytan. Tänk om den grupp som är i minoritet slapp bli "den andre".

Istället för fru Mårbacka

Fru Mårbacka får stanna i källaren

Tvärtemot vad jag känner blir det ljusare för var dag. Trots att största underhållningen idag är myrornas krig utanför fönstret är det ljust. Borde ta upp min enda överlevande pelargon ur källaren. Enligt alla blomsterkännare är det idag den ska få ny jord och ny näring.
Och en hedersplacering i ett söderfönster. Jag väntar. Fru Mårbacka får stanna i mörkret någon vecka till.

En fråga i Storbrittanien

Sjävförhärligande eller ärlig, frågar sig britterna, efter utfrågningen av Blair. Den förre premiärministern har fått svara på frågor om varför han slöt ett avtal med Bush om en invasion i Bagdad, ett år före kriget, började.
Blair säger på många olika sätt, att han verkligen trodde, att det fanns massförstörelsevapen i Irak. Säkerhetstjänsterna hade ju sagt så.
Nu får vi se om britterna tror på Blair.