Åh, det är en

liljekonvalj som blommar i maj. Hos mig. Det är en första. Ja, en första gång. Förra året slog de ut till midsommar.

Vandrar I Ett Regn - Pugh Rogefeldt Regnmusik att bli glad av

Den blir av

antologin Mera kackel. En samling berättelser skrivna av kvinnor, (jag är en), som lever i norra Sverige. Det är nätverket Magma som samlat in texterna och det är Lumio förlag i Övertorneå som ger ut boken. Som titeln antyder är detta volym nummer två.

Françoise Hardy - la pluie sans parapluie - Passande idag.

Prinsessbakelse som skulptur

Häftig tårtbit som är långlivad. Den kan man ha när kommunbudgeten inte går ihop. Bra för hälsan, bra för tänderna, bra för ekonomin och återanvändningsbar.

Tack kära skattebetalare,

det var vad de anställda på kommunkontoret sa när chefen bjöd på tårta. De hade helt klart för sig vem som betalade.

I Kalix kommun köper kommunens tjänstemän kaffebröd 217 gånger på ett år för mer än 70 000 kronor. Det är lika mycket pengar som datorer till en årskurs kostar under ett år.

Tack kära kollegor, Linda Danhall och Lotta Nilsson, som orkat läsa kommunernas fakturor.

Drömmar om den tid som var

Ingen kan undgå att Jan Björklund tror på den skola som fanns förr, innan han gick i skolan. Att han drömmer sig tillbaka till den skola som fanns före 1962. Den där barnen delades upp i olika skolformer när de var tolv år. Frågan är om han inte önskar att de som läser teoretiska linjer ska ha en skolmössa så att alla kan se att de har lyckats.

I den skolan var man sina betyg. Och värdelös om man inte lyckades.

Idag spolar två pedagogiska forskare, Christian Lundahl och Anders Jönsson, hela betygsutredningen  på DNDebatt. De är säkra på att de lagar om betyg som Jan Björklund vill införa försvårar inlärningen.

Jag ger vår skominister en kvist med äppelblom och hoppas att han minns att kreativitet är det som driver utvecklingen framåt.

Inte bara regntunga skyar

Nu drunknar jag i häggens doft och gläds.

Det är den, bara den, som gör denna dag till en försommardag. Himmelskt, nu när luften är fylld av iskalla mikroskopiska regndroppar.


Hela trädgården får nytt liv. Nu får jag använda mina stövlar.

I dag räknar vi tiden mellan hägg och syren.

Mjölkpallen

Här står krukorna tomma, med vacker patina. De sändes förr med tåg till Malmfälten.

Till Gällivare, Malmberget, Koskuskulle och Kiruna för där kunde inga kor äta sig mätta. Varje gård i vår by hade ett nummer och namn. Det fanns på en metallbricka som följde med mjölken 35 mil norrut. Men så kom kooperativet och mejerierna. Till slut var det bara en gård som skickade mjölken till gruvorna. De fick ett öre mer per liter för att gå två kilometer till stationen och passa tåget när det kom rullande norrut.

Idag kände jag mig som en patinerad kruka när solen gick i moln och vinden drog från nordväst. Men se det kom så många trevliga besökare till vår utställning på Evas galleri. Och vi diskuterade så många roliga böcker. Helt plötsligt hade rosten och slitaget blivit vackert och en skön del av mig.

Nu har jag läst om hur Bingo och de andra ändrar på sitt varumärke...

Det nya numret av Filter är full av nya vinklar på tillvaron. Men jag vet inte om jag hade velat veta såå mycket om Bingo med familj. Eller det kanske jag ville eftersom att jag läste hela artikeln?!

Så här fint har våra yngsta gäster skrivit i gästboken

Ingrid Segerstedt Wiberg

En röst som nu är tyst. Hon har funnits som en rakryggad publicist under hela mitt liv. Hennes röst har väckt mig, manat mig och gett mig styrka. Hon var en av få med en osviklig inre kompass. Hennes värden var och är medmänsklighet och solidaritet. Hennes politiska hemvist var folkpartiet fram till det att Jan Björklund blev partiledare. 96 år gammal gick hon ur partiet i protest mot att folkpartiet vill att vi ska söka NATO-medlemskap.

Fred var det hon sökte för alla människor i hela världen.

Smygpremiär

Igår var mina bilder och jag på smygpremiär. Galleri Evas KONSTiga kafé öppnade och det var konstrunda i hela länet.

Men vem hinner med en fjärdedel av Sverige på en pingsthelg? De flesta rör sig mellan utställningarna vid kusten.


Jag satt och målade på verandan och njöt av solen när vår mest långväga gäst kom. Det var, Jean, en ung kille från Bretagne. Han går sista året på elektrikerlinjen och gör sin praktik i Luleå. Kul att parlera en stund.  Han berättade att han trivdes jättebra, både med praktiken och livet i Luleå.

De har haft tur som tokar de unga praktikanterna från Bretagne. Tio dagar med sommar i maj! Dessutom har de hunnit med att åka skidor, köra skoter och se fjällen.

Våra första gäster var grannpojkarna i byn. De kom störtande på sina cyklar och ropade:
"Glass, har glassen hunnit komma?"
Sen kastade de i sig varsin storstrut. Skrev en poetisk hyllning till årets första glass i gästboken.

Cyklade hem...och vände.

Sen åt de en glass till.

Det krävdes en enkel fråga

När jag gick på journalisthögskolan för många år sen var det en uppmaning som många föreläsare återkom till. Ja, ni vet de där då potenta manliga journalisterna som hade gjort scoop. De avslutade gärna sina föreläsningar med: -Vill ni göra ett scoop ta reda på vad Silvia Sommerlaths pappa gjorde på 1930-talet och under det andra världskriget.

Det gjorde ingen då. Inte ens dessa medelålders journalistikens kanoner vågade publicera en genomgång av Drottningens fars nazistiska förflutna.


Först nu 2010 fick Drottning Silvia svara på en fråga, i TV4s bröllopsreportage, om sin far. Och hon svarade att han varit med i partiet sedan 1934. Sedan svarade hon som en lojal dotter med samma förklaringar som hon var uppväxt med.

De förklaringarna duger inte i Tyskland. Där har hennes svar exploderat i media.

DN har skrivit mer om detta i sin pappersupplaga.

Idag är det hänryckningens tid. Och jag bara njuter av häggdoft och de fina klematis sibirica. Om allt blir som jag tänkt mig tar jag lite bilder och visar dem på Eva´s galleri och kafé.

Kom och njut  av blomprakt och sommartid.

Hur krångligt kan livet bli? Det kan man fråga sig efter att ha fått möta

livet i dagens Teheran.Jag är så glad när jag lägger "vem dödade ayatolla kanuni?" ifrån mig. Jag har fått möta ett samhälle som jag inte kände till. Jag har fått titta in  i ett liv med människor som lever i ett land som finns gömt bakom rubriker om terror och kärnvapenmakt.

Naïri Nahapétian, f 1970, är en författare som lever i Frankrike sedan den iranska revolutionen 1979. "Vem dödade ayatolla kanuni?" är hennes första roman. Den utspelar sig i ett Teheran som väntar på val.  Det är sekwaförlag som gett ut den och Marianne Tufvesson som gjort översättningen. En översättning som jag tycker är lysande.

I centrum finns den unge Narek som återvänder efter 23 år i exil. Han ska skriva om valtemperaturen i Iran för en fransk tidning. Genom sina armenska släktingar får han se en sida av livet i Teheran, genom sin döda mors kontakter en annan.

Han får uppleva livet med gripanden och hot tillsammans med sin mors vän Leila, en islamsk feminist. Den unge journalisten får vara med och söka efter intrigerna hos den högsta makten och efter de korrupta ledarna. Han söker efter svaret på frågan om varför hans mor dog i Teheran. Leila å sin sida söker efter svaret på varför ayatollan dog.

Vem som hittar några svar... läs och njut så får du veta.

Om du tycker om denna bok läs också den tecknade Persipolis. Den finns på svenska och skildrar livet i Iran genom en annan fransk-iransk författares ögon.

Maktfullkomlig myndighet

När jag gick på Konstskolan var vi alla oroliga för vad CSN skulle göra. Ja, vi hade hört talas om massor med konstiga beslut. V hade fått beslut om studiestöd i ett läsår. Men efter tre veckor fick hon ett brev om att CSN hade ändrat sig. Jag fick ett brev om att grunden för mitt beslut var felaktig. Men i slutändan fick vi bägge två nya beslut om att CSN hade tagit fel och att vi hade rätt till studiestöd.

Nu slår byråkraterna på CSN rekord. I dagens Svd berättar teknologerna vid landets tekniska universitet och högskolor om hur CSN kräver tillbaka deras studiemedel. Schemaläggningen av de olika kurserna stämmer inte överens med vad CSN har bestämt är normal studietakt. Rektorerna på utbildningarna anser att poängen ska räknas per år, CSN per termin. Helt maktlösa står studenterna mitt emellan de två institutionerna med makt.


Då polisanmäler CSN studenterna för att de ska ha fuskat medvetet.

Hur ska CSN göra med alla utlandsstudenter? Där räknas de flesta studierna i läsår. Ska ingen kunna studera utanför Sveriges gränser med studiemedel?

Ovädershimmel

Vinden drar in från nordväst. Himlen blir först rosa, sedan violett. Långt borta finns det blå skyar och en gyllene sol.


Jag håller tummarna. Inte ska väl sommaren försvinna efter sju dagar.

Parktankar i efterrivningstid

Nu är hela Fritz Olssonkvarteret rivet. Och vi har sjöutsikt från Storgatan.

Men vad ska det bli på tomten.

En Fritz Olsson-park tycker fler än 1 000 medlemmar i en grupp på fejan.

En skridskobana med musik på vintern, en oas med vattenspel på sommaren.

Ett hål med gröna träd som släpper in kvällssolen till kaféer på vår gågata.

Nu doftar häggen lite grann

I morse gick jag runt och kikade på framstegen ute bland träd och buskar.

Nu doftar häggen lite grann. Liljekonvaljerna har små knoppar. Solrosorna har blivit allt kraftigare och pimpinellarosen har fått små blad.

Här är rosen från i vintras Sofie. Den kommer nog att blomma även om knopparna inte kommit fram än.

 Min dubbla vitsippa är fortfarande bara en. Men ack så vårligt ljuvlig.

Det förvånar mig

Rima Fakih är vald till Miss USA. Hon har sina rötter i Libanon, både det kristna och muslimska Libanon. När hon valdes fick hon en fråga om sjukförsäkringen och svarade att hon tycker att p-piller ska ingå i den allmänna sjukförsäkringen.

Den kristna högern tycker inte om valet av Rima Fakih. De är säkra på att hon är en terrorist. De anser att hon är medlem i Hizbollah och en säkerhetsrisk. De sprider rykten om den nyvalda miss USA på nätet. Trots att man nog kan kalla henne en affischtavla för hur lyckad integration kan bli i USA.

Det förvånar mig.

Läser Svd att politikerna strider om kollektivtrafiken igen. Fixa kollektivtrafik så att så många som möjligt kan åka. Och så att avstånden minskar i vårt avlånga land.

Men det står inte på den politiska agendan. Där handlar det om vem som äger aktierna i de bolag som kör bussarna, tågen och flygplanen.

Det förvånar mig.


Lyssnade på P1 i morse. Där satt Göran Hägglund, kd, och Lars Ohly, v, och pratade om fastighetsskatten.

Göran Hägglund tycks tro att "det verkliga folket" bor i hus som är värda 6 miljoner kronor. (Det gör 1 procent av fastighetsägarna). Han är mycket orolig för att någon med ett mångmiljonhus ska tvingas flytta på grund av att fastighetsskatten höjs från 6-7 000 kronor till 17 000 kronor.

Som socialminister har jag aldrig hört honom säga att han är orolig för att sjuka eller arbetslösa tvingas flytta på grund av att både sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen försämrats.

Det förvånar mig.


Men min kompis Jimmy, han bara sa: Är det någon som är förvånad?!

Jo, jag, svarar jag.

Det lyckades

Ser ni knoppen? Ser ni min äppelblomsknopp? Jag lyckades. Ja, att övertala mina ryska äppelträd att blomma.


Nu har jag sagt paschalsta i fem år, bett dem blomma, om som bara en enda liten doftande vit.

Jag har vattnat och gödslat och sjungit och önskat, vad har jag inte gjort, för att de ska lysa upp min lilla äppeloas. Vilken sprudlande glädje imorse när jag såg den fina lilla knoppen mellan de luddiga små bladen..

Spasiba eller kanske kiitos eftersom de är avlade i Finland. Tack, på alla språk, i år blir det äppelblom.

Myggfritt

Tassade försiktigt ner till stranden och Amandus skog. Skogsduvorna sjöng pockande: Du får inte det. Måsarna varnade de andra i vattnet med höga tjut. Men jag bara njöt. Inte en mygga. Inte ett surr. Bara blankt vatten, fågelsång och nyutspruckna löv.

Länk till kalkstensdrömmen

Här är en länk till min barndomsvän Maria. Läs om huset hon hade på Öland i Runsberga. Otroligt fint och genuint. Men vilket jobb.

Vad kostar mest

Idag får vi veta att Beklädnadsprogrammet är för dyrt. Flickor från hela norra Sverige har kunnat studera kläddesign och sömnad i Luleå på gymnasiet. Men trots att många gymnasieprogram som vänder sig till pojkar är dyrare, , och att de har 18 program att välja på, flickorna har sju, väljer skolkontoret att föreslå en nedläggning.

Vad är dyrast,frågar jag, att flickorna drar söderut, eller att behålla ett av de mest populära gymnasieprogrammen?

Läs mer här

Tilltro

Jag vill bara skicka en länk till Bo Rothsteins artikel i Svd. Den behandlar vår tilltro till att vi gemensamt kan organisera vårt samhälle.
Jag tror att detta är helt avgörande för om vi ska kunna ha ett samhälle som tar vara på alla människor och går framåt. Jag kan aldrig glömma när jag fick besök av fem olika studenter från Frankrike en sommar på 1970-talet. Vi använde husets gemensamma tvättstuga som var helt ny. Alla, jag säger alla, mina gäster påpekade att de inte kunde förstå varför inte hyresgästerna stal maskinerna och sålde dem. För det skulle väl någon annan göra annars. De kunde inte tro att hyresgästernas gemensamma nytta av tvättstugan skulle förhindra att vi stal och förstörde den.

Det är skillnaden mellan ett samhälle av skandinavisk typ med höga skatter och hög tilltro och ett samhälle med låga skatter och låg tilltro.
Läs Bo Rothstein.

Åskan gick och jag läste deckare

I natt och tidigt på morgonen gick det en bullrande åska mellan Boden och Luleå. Katja berättar här om hur det var i Sävast. Hos oss kom åskan med hagel i början av natten. Tidigt på morgonen kom den tillbaka med muller och buller och kraftiga blixtar. Men inte en enda droppe regn.

Svårsovet. Läste ut två ö-deckare. Den ena med Gotland som en av huvudpersonerna, den andra med Öland.

Anna Jansson heter författaren som skriver om polisen Maria Waern i Visby. Hennes böcker har filmats med hjälp av tyska pengar. Ni har kanske sett några avsnitt på TV4.

Johan Theorin skriver om Gerlof Davidsson den gamle sjökaptenen som bor i den fiktiva byn Stenvik på norra Öland.
Han skriver utifrån fyra årstider liksom Mons Kallentoft. Årets bok handlar om våren.

Så här snabbt inpå en sömnlös natt så har jag en känsla av att Johan Theorins Blodläge har en mer oväntad gåta. Maria Waerns Drömmen förde dig vilse är mer än traditionell kriminalhistoria.

Det som är gemensamt för bägge böckerna är ett drag av overklighet, ett besök av andar från en annan värld, saker som sker utan att vi kan förklara det. Förrän i slutet förstås.

Jag tycker att Anna Janssons berättelse är mer genomarbetad än jag minns några av de tidigare böckerna som jag läst. Johan Theorin å sin sida har inte riktigt lyckats fånga mig som läsare med sin tredje bok om Gerlof. De tidigare, Nattfåk och Skumtimmen, tyckte jag var mer fängslande. Med det vill jag inte säga att Blodläge är en dålig deckare. Det är en av de bästa i år tycker jag.

Laleh - Live tomorrow Måndagsmusik

Min nya hjältinna

Hon heter Lynne Featherstone och är britternas nya jämställdhetsminister. Manligt och blekt kallar hon det kabinett som hon sitter i.
Hon undrar om Gud glömde bort resten av mänskligheten när han/hon delade ut förstånd och intelligens.


Britterna kommer att få sin första föräldraförsäkring som gäller bägge föräldrarna. David Cameron med bakgrund i engelsk överklass har svårt att förstå varför bara mamman ska stanna hemma. Han har ju sett hur vem som helst kan sköta om barn;barnflickor, utbildade nannies, internatskolor...

Var är min allergimedicin?

I natt skedde det. Björkarna kläddes med små ljusgröna öron och dekorerades med hängen. Allt skedde i ett mjukt sommarregn.

Men jag har ingen röst kvar efter morgonens promenad bland alla olika pollen. Det är baksidan när våren stormar fram med jetfart.
En liten.
Om man jämför med glädjepirret i hela kroppen.

Frukost

Sommarfrukost på altanen.
Rensning av vintertrötta rabatter.
Plantering av solrosor.
Doftvioler, kaprifol och
en bortglömd pion.
En enda Martini i skuggan.
Sill, potatis och en obränd kotlett.
Skål för knoppar som brister, för immande drycker och livets härlighet.

Häggen vann

Många varma grader och ett stilla nattregn väckte min minsta hägg till liv.

På marken under Tsarens äppelträd har min liljekonvaljarmé kommit fram ur sina vintertunnlar. Nu står de där rad på rad och väntar på att få övermanna oss med sin doft.

Gräset grönskar. Den sista snön skrämdes iväg av sommarljuset och det milda regnet. Till och med den stränga finska pilen har små limegula knoppar. Undra om musöronen på björkarna hinner veckla ut sig till ikväll.

Ingen tvekan

Solen leker kurragömma med morgonens dimma.

Den mjuka fuktiga luften. Den lågmälda fågelsången. De långsamma skiftningarna i ljuset. Det kravlösa.

Ingenting behöver skyndas på. Ingenting är längre bråttom. 


Inget kan slå denna sommars snabba ankomst

En knopp

är en knopp, är en knopp. Häggen sväller och vinner nog årets kamp om vem som spricker först.

En svala gör ingen sommar. Det gör den visst!

Sommarvind och nybryggt kaffe i solen. Klockan är sex och jag ser årets första svala. Svalans sång är en påminnelse om sommarlov och skolavslutning. Jag försöker fotografera den störtdykande fågeln, men hon, för jag tror att det var en hon, var många tusendels sekunder för snabb.

För första gången i år är det varmare ute än inne. Alla knoppar sväller. De största finns på häggen. De mikroskopiska på pimpinella rosen. Nu finns det bara två små snörester i skuggan. Och de kommer alldeles säkert försvinna idag.

I natt var det inte mörkt. Nu börjar ljusruset. Pirret i hela kroppen. Tankarna som kommer flygande. Det är en förunderlig tid. Som att bada i kolsyratvatten.

Isig inspiration

Prasslet i morgongräset inspirerade mig att göra en bild. Den första på ett tag. Jag håller på med en uppgift som heter "Kärlek". Jag undrar om den syns. Om namnen och de små hjärtana fyller sin funktion.

Funderar på att göra en närbild.

Ostlig bris

Precis nu börjar en helt annan dag. Det är sol och varma grader. Porlande smältvatten och penséer som öppnar sina knoppar på altanen. Vinden kommer från öster. Det brukar betyda sommargrader.

Vi åker till järnvägsstationen och äter vårlunch.
Tar en vårpromenad och lyssnar till ett vårföredrag.

Frystorkat

Det är en debatt nere vid strandens kant. Det står några ivriga svanar på rad. De vill protestera. Detta infrusna landskap var inte vad de hoppats på. Detta stilla kraschande från fjolårs gräset bådar inte gott. De vill ha fukt och värme. De vill ha liv och tillväxt. Men den tolfte morgonen i maj erbjuder flera kalla isiga grader och frystorkad luft.

Vem blir vår nästa hjälte

Läs här om hur svartstäderskan blir vår nästa deckarhjälte. Det är helt logiskt. Vem vet mer om hur andra lever.

Vårpyssel

Ja, det är vår trots att det finns snö kvar. Vårpyssel hemmma hos oss är att städa bilarna. Mlle Renault var full med grus och gamla höstlöv. La petite Hundai tömdes på allt vinterdamm.

Efter tre omgångar med olika rengörings- medel blev de två  blänkande, gnistrande, såpadoftande och trevliga att åka i igen.


(Ser ni trädgårdstraktorn på bilden? Den syntes inte under snön i påskas.)

Klyftor som ökar

Det räcker inte att cykla och äta rätt för att få en god hälsa. Helt avgörande är god utbildning och hög inkomst. Skillnaderna mellan de som har och de som inte har inom sjukvården skildrar Anna Asker i Svenska Dagbladet.

Det nya är att fullt friska 35-40-åringar, höginkomsttagare, gör hälsokontroller utan att ha några symptom eller riskfaktorer. Vem som betalar? Jo, vi skattebetalare.

Pauline - Give Me A Call Vårkvällsmusik

Lorraines stolthet

I Frankrike flyttar den moderna konsten ut i landet. Den första staden som får vara med och dela är METZ. En stad i de nordöstra delarna av Frankrike som har gått igenom en oändligt lång rad av nedgångsår. Där har den franska kultureliten satsat på att bygga upp ett nytt palats med egen arkitektur och möjlighet att ställa ut allt som finns samlat i Paris.

Det är Beaubourg, Georges Pompidous skapelse, som öppnar en filial. Ledningen har som idé att konsten ska spridas till de delar av Frankrike som har fått väldigt lite av den kulturella kakan.
De är säkra på att den gamla gruvregionen Lorraine kommer att att blomstra. Bara det nya muséets arkitektur beräknas dra många nya besökare till Metz.

I Sverige tänker Moderna muséet lika, men tvärtom. Här flyttar man en del av samlingarna till Malmö. Ett av landets konstutställningstätaste områden. Med alla muséer i Danmark som närmaste granne. Här kommer den nya filialen vara en mycket liten del av ett enormt konstutbud. Och knappast dra några nya besökare till regionen.

Var det ett behov av fler konstmuséer som gjorde att Skåne fick den första filialen? Saknas det modern konst? Är det ett arbetsmarknadsprojekt för att ge jobb åt arbetslösa konstvetare?

Jag bara undrar.

Klockan är fem

och jag hittade tre små blommor.

Den smakade gott

Jag älskar Smaken, av Muriel Barbery. (Igelkottens elegans, ni vet.) Varje kapitel ger mig en bild av hur människorna, i ett högborgligt hus från början på seklet, är. Hur de förhåller sig till varandra. Det blir som om varje sida är en ny byggsten i det vackra gamla bedagade huset. De slitna trapporna finns där mellan raderna, den gnisslande hissen med sin tröga grind. Men det är människorna runt un gourmand som har huvudrollen i denna korta koncentrerade roman.

Det är sekwa som gett ut boken.

Nästa bok är Blodläge av Johan Theorin. För att den handlar om Öland. Under den ligger Vem dödade Ayatollah Kanoni? av Naïri Nahapétian. Den har också sekwa gett ut.

En parantes

(Vitsippelängtan är svår och hård när man inga har.)

Huvudrubrik i Libé

Kristof och Wu Dunn har skrivit en bok som heter "Moitié du ciel" - HÄLFTEN AV HIMLEN. Den berättar om det kvinnounderskott som finns i världen. De har tagit fram siffror som visar att det fattas 100 miljoner kvinnor och flickor i världen.
Ett folkmord, anser de två författarna. De påpekar att vi som lever i den mer kvinnovänliga delen av världen borde ta vårt ansvar och göra något.

En liten förändring som de hoppas på är att sexköpslagen införs över hela världen. Då tror de att  kidnappningarna av flickor i tredje världen skulle minska.

Kristof framhåller att det är han som talar om deras upptäckter för att de ska tas på allvar. Ingen kvinna kan nå fram till männen vid maktens bord. De måste höra en mans ord innan de tror på vad som står i Hälften av himlen.

Det var dagens appel för mänskligheten.

Snörapport

All is har sjunkit till botten. Men snön den klamrar sig vid diken och stigar, i skuggan och skogen.