Blå bilder

Blå ögonblick. Varken tidningsbilen eller malmtågen bryter den stillastående söndagstämningen. Ingen tidning i brevlådan, ingen debatt vid älvens strand, bara tom tystnad.

Allt är öppet för nya tolkningar. Det finns plats för att vända upp och ner på gamla sanningar.

En favorit som jag läste denna vecka är att det är dyrt när 19 mil snabbspårsjärnväg med 25 kilometer tunnlar och 143 broar kostar lika mycket som en tunnel på 8 kilometer genom Hallandsåsen.

Om att tro på förnuftet

skriver Lena Andersson i DN. Hon har reagerat på att religiösa ledare jämställer ateism med onda handlingar. Inte av illvilja men av tro.

Viljan att missförstå vad ateism står för hänger ihop med viljan att använda sin tro som politiskt vapen. Ateism är ingen religion, det är en kunskapsteori. Den innehåller ingen trosuppfattning. Men religiösa ledare ger sig själva rätten att tolka kunskapsteorin som om den innehåller en osäkerhetsfaktor att det är något som man tror på.

Det är då de troende, de som söker mystik och själslig vägledning, tar sig rätten att tala om för alla andra vad som är rätt. Och det är då Europarådets parlamentariska församling ger religiös sjukvårdspersonal rätten att  diktera vad som är rätt och fel. Och låta liv gå till spillo för trons skull.

Blå tankar

I morse läste jag om hur europeiska kvinnors rätt till abort försvåras på Brännpunkt i Svd. Sjukvårdspersonalens rätt att vägra väger tyngre än kvinnors rätt till självbestämmande. 

Det är Europarådets parlamentariska församling som är inne och klampar på ett område som de inte borde. Istället för att skydda kvinnor och barn skyddar deras beslut sjukvårdspersonalen.

ANNA-KARIN EKLUND

förbundsordförande Vårdförbundet

KRISTINA GEMZELL DANIELSSON

professor och överläkare i obstetrik och gynekologi, Kvinnors och barns hälsa vid Karolinska Institutet samt chef för WHO:s centrum vid Karolinska Universitetssjukhuset.

ÅSA REGNÉR

generalsekreterare RFSU 

som skriver artikeln uppmanar människor som av religiösa eller andra skäl inte kan utföra sina arbetsuppgifter inom vården att skaffa sig ett annat yrke. 

Gör det! Ni som inte vill och kan skydda kvinnor och flickor från oönskade graviditeter arbeta någon annanstans.

Barnen har rätt till friska mödrar.

Barnen har rätt till att vara önskade. 

Barnen har rätt till att deras mödrar får den bästa gynekologiska och mödravården.

Då får vi den lägsta barnadödligheten.
Då får vi leva i det mänskligaste av samhällen.

Kvällsljus och morgonmörker

 Ingen snö, men frost över hela nejden. Den fulla månen reflekterar ljuset i de pyttesmå iskristallerna.
På trädgårdsmötet fick vi veta allt om trädgårdens oinbjudna gäster. Jag förstod äntligen att det är klematissteklar som gillat min Sibirica. Det finns en sorts stekel för varje växt. De kryper ner i jorden och bor där mellan midsommar och nästa vår. Förpuppade.

Steklarnas livscykel är så spännande så jag undrar hur jag ska göra. Ska jag plocka bort alla larver och döda dem, eller ska de få vara en del av vår utemiljö? Trots att de äter upp en planta på en natt?

Kvällens starka månsken byttes ut mot en mycket mildare måne på morgonen. Efter många försök fastnade det svaga, svaga ljuset på bild.

Klar dag väntar.

Kvällsnöje.

Nu ska jag på trädgårdsmöte.
I mörkret.
I kylan.

Men ska man planera så ska man börja nu. Jag har ändå missat löksäsongen.

Undrar om det finns några tankar om blommor och blad kvar i min ganska tomma hjärna. Jag tänker mest på doftande hyacinter och små röda jultulpaner.

Känner doften trots att bilden är ett år gammal. Den ger samma glädje varje gång.

Elsa Schiaparelli drömde om att leva med hyacinter året runt. Hon kallade sin parfym "Shocking you". Den var ett fullgott alternativ.

En kall blå sekund

Det är bara en enda lampa som är tänd. En bil som hörs på stora vägen. En iskall sekund före halv sju.

En överraskning

hittade jag i morse. Klev in på lilltoan och fann att den numera har ett vitt tak. S har hunnit stryka taket med kvistskydd och måla ett varv. Vilken skillnad det blir när de mörka furutaken blir vita.

Piggade upp den kalla morgonen. Jag hade ingen lust att läsa på displayen som visar minusgraderna utanför köksfönstret. Det är kallt nog att kliva ut i mörkret. Hur många kalla grader det var? Åtta.

Det känns ödsligt

när regnet droppar på mitt huvud. Det känns som om ljuset tagit semester. Igår var gatlyktorna tända hela dagen där vi rullade österut. Idag tar vinden tag i de mörka molnen och jag hoppas på en glipa i det grålila täcket.

Men allt är inte höstgrått. I morse läste jag till min förvåning att varken DN eller den Svenska Afghanistankommitén tror på att vapen kommer att vinna freden. Kanske att vår regering kommer att ändra sin inställning nu. Att vi kommer att satsa på att bygga upp och stötta och utveckla.
Då känns inte denna mörka onsdag så ödslig längre.

Älven brusar

och vattnet stiger. Förra veckan var det det lägsta vattenståndet på många många år, idag är det högre än nånsin. På vägen ner ligger lite av snön kvar. Den har skyddat några frusna blommor. Först hittar jag en blåklocka, sen en smörblomma.
Det är som om snön har konserverat hösten.
Det är väl som det ska vara.

Varken lärare eller elever når målen

Skolinspektionen berättar det vi har märkt när våra flickor har haft matte på gymnasiet. Ska man lära sig matematik ska man ha tur och få rätt lärare.

I DN beskrivs på pricken hur det har varit att försöka tillgodogöra sig en urusel matematikundervisning. Hur eleverna är utsatta för ett lotteri. Ibland har de tur, och får en lärare som har en kunskap om hur man lär ut det som krävs enligt kursplanen, andra gånger drar de en nitlott. Vi har haft tur. Tur för att vi har mattelärare i släkten. Många mil i bil fick S åka för att nå fram till kunskapsmålen.

Det bara är så, var skolans förklaring.

Jag önskar

att vi alla som vill införa demokrati i Afghanistan kunde bestämma att lika mycket pengar som används till soldater och vapen, används till bistånd och utbildning. Då tror jag att människorna i Afghanistan kan vinna freden. Vi kan aldrig vinna den. Vi som kommer utifrån. I nio år har vi försökt vinna kriget och vi är inte en enda dag närmare fred. Jag önskar att vi fick en ny strategi.

En fd soldat svarar på frågan om ett 22-årigt liv är värt att offras

---

Svenska Dagbladet
18 Oct 2010

Nyfixerat

 Här är en sjal tryckt och målad på paj - slätt sidentyg.

 Denna sjal är tryckt och målad på sidenchiffong. Den är mer genomskinlig. Texten är Carl von Linnés handstil.

 Den indigofärgade sjalen har en tidningstext från Le Monde som mönster.

Rå sienna och okra har jag använt till sjalen som är mönstrad med en text av Simone de Beauvoir.

Det var gårdagens dagsverk.

Vid sidengrytan

Igår stod jag vid sidengrytan igen. Började med att  göra en sjal med min ballerina i tre nivåer. Tryck i mörkt grått, urblekning i rött och botten i aubergine.

Detta blev slutresultatet.

Jag jobbade med att trycka och bleka med samma mönster för att få mer liv.

Efter en dag i verkstaden så kunde jag koka fem sjalar på kvällen. Utmattad. Men lycklig.

Idag ska jag fortsätta i vinterljuset. Om jag inte visste bättre så skulle jag vara säker på att det är den 20:e mars idag. Precis så ser det ut och precis så känns de kalla graderna.

Nu kom jag ihåg

vad det var jag skulle minnas igår. Ja, nu minns jag att ett sjukhus i Sverige har löst problemen med att förlägga kvinnor och män. Det finns bara enkelrum där. Var? Jo, när det gamla Visby lasarett blev ett modernt sjukhus valde man att bygga enkelrum. Istället för långa korridorer och massor med extra outnyttjad yta byggde Gotlands landsting runda torn med tårtbitsrum.

Varje avdelning har en desk i mitten och rummen runt om.

- Vi har valt enkelrum för att slippa sprida infektioner mellan patienterna på salarna, för att använda all yta till sjukvård, och då kan alla undersökningar ske på rummen och vi behöver inte ha en massa extra utrymme som står oanvänt mellan undersökningarna.

I mitten ser personalen från sin arbetsplats hur patienterna mår och det finns en aktiv kontakt mellan alla på avdelningen.

-Tänk hur många steg personalen sparar varje dag nu när de slipper går i långa sjukhuskorridorer.

Och en vinst på köpet är att ingen behöver dela rum.

Det är länge sedan jag gjorde denna intervju med en sköterska inför att Norrbottens läns landsting skulle bygga sitt sjukhus här i byn.

Ingen tog till sig vinsterna med att ha runda avdelningar. Ingen tog till sig vinsterna med enkelrum.

Istället hänvisade den dåvarande landstingsledningen till att de intervjuat patienter (födda på 10-talet och 20-talet).

- De vill ha sällskap på salen.

Det var den ovetenskapliga slutsatsen som gjorde att Sunderbyns sjukhus har tre sängplatser på varje sal och långa, långa korridorer som standard trots att sjukhuset öppnade i september 1999.

Färre vitaminer

borde jag äta om jag ska få sova. Det är slutsatsen efter att ha läst Eva Swedenmarks blogg.

Då skulle jag sova nu.

Men istället tittar jag ut genom fönstret på mörkret och undrar om snön har smält.

Nej, det har den inte. Inte de små dropparna med is på fönstret heller. Det är små små tankar som jag hinner med i morgontystnaden .

En annan sak som jag kan sysselsätta mig med är att läsa gamla deckare. Då kan inga vitaminer i världen hindra mig -

från att somna.

Ska vi spara

30 föräldradagar till barnen fyller 18. Kommer dessa dagar under tonåren att hjälpa föräldrar att ta hand om sina barn? Anna Laestadius Larsson tror det.

Filippa Reinfeldts sjukvård

---

Dagens Nyheter
15 Oct 2010

Klockan 6 . 36

är alla minuter blå.
Hela världen vibrerar av kobolt och utramarin.
Det finns en doft av höga höjder och fria vidder.
Det finns en föraning om rosiga kinder, nyskalad apelsin och varm choklad.

Jag hade tänkt vara så här lyrisk hela morgonen, men...

när jag läser Dagens Nyheter om hur Filippa Reinfeldt sköter sitt ansvar som landstingsråd i Stockholm undrar jag hur detta kunde undanhållas väljarna. Inte fick någon i Stockholms län ta ställning till om män och kvinnor ska ligga på samma sal. En ung kvinna som har anmält detta till Patientnämnden berättar i sin anmälan att hon låg på en dubbelsal där mannen låg och masturberade i den andra sängen.

18 år

och moderat riksdagsman.
Anton Abele anser att den höga ungdomsarbetslösheten beror på att de arbetslösa inte vill ha ett jobb. 

De arbetar inte tillräckligt hårt för att få ett jobb påstod han i en intervju på Studio ett i eftermiddag.

Han nyanserade sig med att de kanske söker jobb men de ger upp för lätt. Han kunde inte svara på frågan vad som skulle kunna göras för att det ska blir fler ungdomar som arbetar med lön. Hans enda förslag är att ungdomarna måste anstränga sig mer. Och någon bostadslöshet finns inte som ett större problem, i alla fall inte nu.

Han ska ju fortsätta att bo hemma hos mamma.

1 000

inlägg har jag gjort på denna blogg idag när snön lyser upp den sena eftermiddagen.
Och solen dalar ner mot älvens strand. Då skiftar snön för var minut.

 Det började med lappvantar
som dansade i gatlyktans sken.
Sen kom yrsnön och la sig på marken.
Det var en lätt snö, en ny snö, spårsnö.
Nu är det kristaller som speglar solens sista
strålar.

Men ingen snödriva.

Gillar du att läsa och

och bloggar om böcker kan du nominera dina favoriter till Breakfast bokkclub . De har instiftat ett bokbloggarnas litteraturpris. Läs mer här.

Vilka böcker skulle du välja?

Jag väljer två böcker från Sekwa förlag.
 "Vem dödade Ayatollah Kanuni?" av Naïri Nahapétian,
"40 piskrapp för ett par byxor" av Lubna Ahmad Al-Hussein,

och Ella Jonssons "Aftonrodnad vacker natt" som hon har gett ut på Vulkans förlag.


Nummer fyra blir en bok som inte är skönlitterär men som antagligen är den viktigaste boken som jag har läst i år; Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett som getts ut av Karneval förlag.

Alla måste få veta varför

vi firar jul och påsk. Det är Jan Björklunds ena argument för att lyfta fram kristendomen som en speciell religion i skolan. Den andra är att den skiljer sig från andra religioner.

Helt ovetenskapligt. Alldeles fel. Det tycker Jonas Svensson docent i religionsvetenskap på Brännpunkt i Svd.

Jag tror att vi under tolv skolår hinner lära oss varför olika trosinriktningar firar olika högtider. Jag är uppväxt i en skola med en småskollärare som var pingstvän. Hon fick trycka på oss sin tros uppfattnng och locka med oss till församlingen. Det stoppade ingen. På väggen hängde en karta över Palestina på Jesu tid. Vi fick lära oss att FN svikit judarna när organisationen inte tömde hela det bibliska Palestina från araber.

Det är inte bara vad olika religiösa människor tror på som vi måste får veta, utan också vad denna tro skapar för konflikter och missförhållanden.

take this waltz leonard cohen och den första snön i samma takt

Det är något

speciellt med att kliva ut i denna vita tysta morgontimma.
Hela världen är snödämpad.
Ingenting hörs.
Celina tar ett försiktigt steg ner till snön.
Hon smakar och luktar.
Säger ifrån.
Rusar in och fräser.

Är det så vi också känner?

Öppnade dörren och där dansade

höstens första flingor i gatlyktans sken.

Tunga moln över Norrbotten

Det biter i kinderna.
Det drar in i öronen.
Men det är så skönt
att kunna promenera på
badstranden
i oktober och njuta av älvens brus.

Fler apotek, färre läkemedel

Avregleringen av apoteken har varit bra för de som behöver Panodil, plåster och handsprit. Enkla, billiga och receptfria apoteksvaror finns överallt. Men de människor som ska ha specifik dyr medicinering som kostar mer att hålla i lager får allt svårare att hitta igen den.

Vilket får mig att misstänka att avregleringen inte skedde för att sjuka människor skulle få det bättre.

Det finns regler för hur apoteken ska göra om de inte har det läkemedel som patienten ska ha. De ska ringa runt för att hitta igen det på ett annat apotek. Nu när apoteken har olika ägare går det ju inte att söka rätt på var medicinen finns genom att använda datorn.

Men hur ska läkemedelsverket kunna kontrollera att detta sker?

Genom konsumentmakt, anser Hanne Kjöller i DN,

En Törnrosa

När Mlle de Florian dog i södra Frankrike fanns en nyckel till hennes våning i Paris. Den hade inte använts sedan tyskarna invaderade Frankrike 1940. Men Mlle de Florian hade betalat sin hyra punktligt varje år i 70 år.

Om denna historia är sann får du avgöra när du har läst detta.

Den passar i alla fall mig. Speciellt efter DN:s bostadsreportage i fredags.

En intressant analys

Kajsa Ekis Ekman har i DN beskrivit Mario Vargas Llosas svaghet för att hoppa över gestaltningen av kvinnor i sina romaner. 

Jag undrar om det är därför jag inte kan komma ihåg en enda av de romaner som vi läste av honom i slutet av 70-talet.

Eva Swedenmark har också skrivit om detta.

Klockan fem

då började jag jobba. Det var minst fem minusgrader och vinden ven runt knutarna. Inte en chans att jag klev ut för att hämta tidningen i det mörkret. Lindade in mig i en filt och klarade av en stor del av vad jag skulle göra. Kokade varmt te. Tände på en brasa i kaminen och slutade frysa.

Sen kom det vaga ljuset från öster. Då såg jag att vi har sluppit snön. Inte en enda flinga fanns att beskåda.

Solen värmde långsamt upp dagen. Lunch på byakrogen med L. Lång, långsam promenad ner till Grundet, timmeravskiljningen mitt i älven. Där brusade vågorna. Sanden låg i veck. Trampdynorna fick massage när vi tog oss fram över stranden.

Nu lurar solen mig att tro på värme. Men vinden tar kommandot från norr.

Vantar på. Det är tipset inför nästa promenad.

På mitt nattygsbord

Jag HAR läst Jan Guillous memoarer. Eller vad man ska kalla det han har skrivit. Det enda jag minns är berättelsen om hur han satt i en äppelodling på Österlen och talade med förre IB-chefen Elmér inför varje ny Hamiltonbok.

Den bilden med den förre spionchefen och den arge journalisten som dricker rött dyrt vin och diskuterar intriger under äppelträden.

Den gillar jag.

Samtidigt läser jag Günter Wallraffs senaste där han resonerar och berättar om vår sköna nya värld. Den gillar jag trots att det är deprimerande att se hur alla lagar och avtal på arbetsmarknaden töms på innehåll. Tonen är lågmäld och inte en enda gång skiker han ut den oro som han berättar om. En oro för att alla människor förlorar sitt människovärde i  och med att värdet på vårt arbete urholkas. Läs den.

Så har jag börjat läsa nyutgivningen av Barbro Alvings "Personligt".  De sträcker sig från 1920talet till 1950talet. Hennes dotter Ruffa har sammanställt brev, dagböcker och lappar. Små textbitar som tillsammans skapar ett liv.

De läser jag i väntan på Krig, kvinnor och Gud, en biografi, av Beata Arnborg. Den första om Barbro Alving.

Himlen överfaller mig

med sitt härliga ljus. Energi bara genom att se.
I morse var det rätt bistert när jag gick ut på bron. Inget ljus i öster och inga varma grader alls. Men så satte jag mig vid datorn och läste min mail. L hade hittat min blogg och skrev ett så fantastiskt brev att jag fortfarande bara ler.

Då överföll himlen mig med sitt alldeles speciella oktoberljus. Över älven dansade små rosa älvor, mot norr skimrar speglingar av solen som strålar i öster.

Gårdagens ihärdiga vindar har klätt av de flesta björkarna, asparna och de röda rönnarna så nu ser jag älven nästan överallt. Det är ett steg mot vintern som jag både fruktar och tycker om.

Propaganda krävs

Peter Wolodarski på DN är förvånad över att denna regering byter ut forskningsministern Tobias Krantz mot Per Schlingmann som PR-statssekreterare hos Reinfeldt. På radio rynkar Hanne Kjöller pannan och undrar varför inte medelsvenssson är nöjd med att få en inkomstskattesänkning på 1 000 kronor.
Hon utropar: Hade familjerna fått en barnbidragshöjning på 1 000 kronor per barn då hade alla vetat att de har fått mer pengar.

Det krävs mer propaganda. Och då är det klokt att anställa Per Schlingmann en mästare på att fylla orden med ny betydelse.

För det är ju så att inte alla fått 1 000 kronor mer i plånboken.

De som bor i storstäderna har fått många gånger mer när regeringen tog bort fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Familjen Reinfeldt har fått flera hundratusen per år.

Tant Marianne. Hon har fått lägre pension. Högre fastighetsavgift. Och för henne har kronorna i plånboken minskat. Nästa år minskar pensionen igen. Och skatten sänks med en hundralapp. För henne har inte regeringens politik  gett annat än ett minus på minst 300 kronor per månad.

RUT-avdraget igen

Svd har dagens bästa sammanfattning. Läs Berglin här.

Vernissage

Konsthallen var helt full av människor. Helt full av Lulebilder. Och musik från förr.

Ulf B Jonsson har fotograferat och Lennart Holmbom har målat.

Motivet är rivet. Det finns inte mer.

Fritz Olssonhuset.

Vid Norrbottens museum vakade en helikopter över besökarna på Galleri Systers vernissage. De har Galleri Verkligheten på besök från Umeå.

Verkligheten är att jag blev otroligt nyfiken på varför denna polishelikopter hovrade över Luleås södra sida. Väntade de på rånare från Piteå? Var det ett hemligt besök hos landshövdingen?

En installation i verkligheten.

I vårt trygga bo

Igår satt jag och tittade på teve och kunde inte sluta. Major Rune Wenneberg berättade om hur han och hans trupp övade sig i att börja döda. (Vid sidan om satt en beundrande Susanne Bier med stjärnögon och bara nickade).

Han sa att det var en gräns som man passerade. Men att soldaterna var professionella och att de inte påverkades negativt.

Samtidigt berättade han om en obeskrivlig eufori som alla känner när de har varit ute på ett uppdrag och dödat fienden och överlevt.

Jag fylldes av ett mörker.

Hoppet finns hos den amerikanske idealisten Greg Mortenson som ägnar sitt liv åt att skapa skolor i Afghanistan.

Utbildar vi kvinnor och flickor utvecklas samhället till det bättre.

Det var hans viktiga budskap.

Ny styrka på väg mot kriget.

Ett annat ljus

Det är helt otroligt hur ljuset kan variera mellan två tidiga morgnar. Igår var det en vintermorgon, idag nästan sommar. Igår slog kylan mot mitt ansikte när jag trampade iväg till öster, idag smekte luften hela mig och det känns som om det kommer att bli en speciell dag. Så olika men ändå samma.

Min idol Eva Joly har ett förslag. Och föreslås bli Frankrikes nästa president.

Tänk om männen fick sjunga Madame la Présidente!  Det tycker det franska miljöpartiet , Les Vertes, De gröna att alla fransmän ska få göra.
Eva Joly, fd undersökningsdomare från Frankrike med norskt ursprung, numera EU-parlamentariker för de gröna har ett viktigt förslag. Hon vill att alla Finansinspektioner ska revideras av grannländer. Då skulle inte missförhållanden så lätt kunna sopas under mattan.

Eva Joly är mest känd för att hon avslöjade hur höga politiker och höga företagsledare tog och gav mutor inom det statliga franska oljebolaget ELF. Männen kring detta oerhört rika bolag kom alla från samma miljö. De såg bolaget och bolagen runt omkring som deras egna privata affärer. Efter en lång och kritiserad utredning fick flera av de brottsliga överklassmännen  fängelsestraff. De fälldes för att ha använt 25 MILJARDER Franc för att muta politiker i Frankrike och världen. En av de som fälldes var förre utrikesministern Roland Dumas. Eva Joly hon var mordhotad under hela utredningen.

Claude Chabrol gjorde en av sina bästa filmer, (2007), om denna skandal. Den heter Maktens rus och Isabelle Huppert spelar Eva Joly.

Eva Joly föddes i Oslo 1943 och åkte som 18-åring till Paris för att arbeta som au pair. Hon studerade till jurist efter att hon hade fått sina barn. Idag är hon tjänstledig från sin tjänst vid Paris ekobrottsmyndighet.

Annika Ström Melin har helt egna krav på Eva Joly.

Midsommarnatt

Ska denna bild få bli ett vykort? Det sitter jag och funderar på. Emaljen har hamnat hos Sara. Hennes mamma köpte den som ett minne från Luleå när Sara tog studenten.

Inte mycket till ljus

Väggklockan slog ett slag när jag gick ut i den nollgradiga gryningen. I öster fanns en skymt av den klara dag som var i vardande. Jag hittade två små svaga lyktor utanför bodarna och försökte ta en bild. Den blev inte klarare än så här. Klockan var halv sju.

Oj, jag glömde!

Mina vinbär hänger där bortglömda.
Ger mig dåligt samvete.
Smakar fantastiskt.
Även i frystorkad form.

Tack för att vi får veta

På något underligt vis har den svenska truppen i Afghanistan klarat sig från allt farligt till skillnad från övriga soldater. I alla fall om man får tro det svenska försvarshögkvarteret. Nu berättar Svd om hur det verkligen har varit. Läs mer här.

Johan Croneman

Det är torsdag. Det är Croneman. Läs här om du har lust.

Solstolsfinal

 Nu är det slut. Nu tror jag inte på fler koppar kaffe på altanen. Nu får stolarna vila under pressenningen och jag längta till vårvintern.

Då är dagens väder en värmebölja.


Varje höst är det samma visa. Jag kan inte tömma blommande krukor och avsluta sommaren. Nu står de där fyllda med en och annan blommande pensé. En frusen rudbeckia och en uttorkad tobaksblomma. Rosa blommor på pepparmyntan doftar förkylningste.

Idag ska allt bort. Om jag klarar av det.

Ingenting

Den nya regionministern Anna-Karin Hatt, (c),  kunde inte svara på vad hennes regiondepartement ska göra. Hon talade om liberala förutsättningar för alla olika regioner. Bra säger jag. Nu ska äntligen den 7,5 miljoner svenskar som inte bor i Stockholms län sluta subventionera den regionen. Eller? Det är kanske bara utanför den regionen som laissez-fairemodellen gäller?
Läs här vad tre ledarskribenter från den del av Sverige som finns söder om Dalälven tycker.

Martin Ljung - Viking, Den första guben

Hösthopp

I mörkret prasslar löven olycksbådande.
Vinden sliter i grenarna. Den gulnande björken bugar över gatan.

Doften av blöta gula löv får mig att minnas. Och glädjas.

Får medelålders damer hoppa i lövhögar? I skydd av mörkret?

RUT-jobb lönsamma för vem?

I april 2009 kom ett par till Luleå från Bulgarien. De hade fått anställning hos företaget Shalf HB som har sitt huvudkontor i Stockholm. Från den första dagen har paret städat och putsat fönster i Luleå. De var lovade en lön på 5 euro per timme.

Men Shalf HB har aldrig betalat ut någon lön. Ägarna har skyllt på att de inte har några pengar, eller att paret inte har bankkort. Under tiden har det bulgariska paret bott i en otjänlig bostad. De har levt av de pengar som kunderna betalade kontant för fönsterputsning. De har även använt dessa pengar för att betala bensin och rengöringsmedel.

Inte svartarbete men slavgöra

I ett och halvt år  har detta pågått innan Kommunal i Luleå fick veta att paret dels arbetade för en slavlön, dels inte fick betalt. När Kommunal började förhandla med företaget vräktes paret ur bostaden. Minimilönen för städning är 104 kronor per timme. Företaget har fått 175 kronor från kunderna och 175 kronor i subvention från oss skattebetalare. Men det bulgariska paret kommer inte ens att få 5 euro per timme.

LO-rättsskydd stämmer företaget på 320 000 kronor för outbetalda löner och 40 000 i skadestånd för brott mot semesterlagen. Men Shalf HB är ett handelsbolag och då är chansen liten att paret får ut några pengar.

Jag undrar om Mats Odell bet sig i tungan

En bostad är en mänsklig rättighet. När vår dåvarande bostadsminister och finansmarknadsminister Mats Odell blev tillfrågad om det behövs ett departement för bostadsfrågor svarade han att:
Det finns inget departement för lastbilar.

Är lastbilar en mänsklig rättighet? Fattas det en halv miljon lastbilar på våra vägar?

Jag hoppas verkligen att Fredrik Reinfeldt har en annan uppfattning om hur viktig en egen bostad är.

Bostäder för alla?

Då kanske vi slipper en bostadskö på 250 000 till 500 000 människor. För mer exakt kan vi inte veta nu när kommunerna och bostadsbolagen inte har några köer. Läs Svd:s Brännpunkt här.
Oscar Lavelid skriver om ungdomars bostadssituation. Och läs alla bittra kommentarer. Så många som inte bor där de vill och som vill förhindra att andra får en bostad. En bitterhet som övergår i hån över att de mänskliga rättigheterna  innefattar rätten till en bostad.

Vårt paradis

Vi är tre som tycker att vi är i paradiset när vi kommer in i emaljverkstaden. Doften av eld, bränt damm och emaljfärger möter oss när vi stiger in. Hettan från ugnen.

Det är något magiskt.

Upp och hoppa det är måndag.

Ljusdimma

Vilken tur att solen bjuder på en ljuskick. Ja, i morse var jag så trött i tanken att jag hade svårt att komma ihåg varför jag var på väg till köket. Ni vet så där när alla tankar bara går av. Började med att smyga upp till brevlådan när himlen fortfarande var mörkblå. Ingen hade hunnit lägga i någon tidning än. Istället fick jag tolka vad fåglarna ropade till varandra nere vid älven. Jag hörde att de vara ganska många men förstod ingenting.

Gruset var så isigt att det var som att ta sig fram på ett såphalt golv. Tur att jag inte tänkte, då hade jag helt säkert suttit där på rumpan. Nu flöt jag fram.

Kaffe och solens första strålar stoppar hacken i tankarna. Doften av gula löv och vått gräs ger massor av energi. En ny härlig höstdag.