Vargen lever, men vargavintern blåser bort

Denna vecka fick kylan ett ansikte. Ja, alla vill ju veta vem som lever i Naimakka efter vinterns rekordkyla där. Väderstationen är numera automatisk, men Åke Siikavuoppio fick berätta om livet i nordöst.

I Övertorneå önskar sig kommunalrådet bort från de svenska grundlagarna om yttrandefrihet och meddelarfrihet. Han hoppas att alla politiker i oppositionen skulle hålla tyst i en vecka efter nämndernas sammanträden.

-Detta i en strävan att minimera felaktiga uttalanden, enligt kommunalrådet Roland Kemppainen.

Månen omgärdades av en halo när den var full i början på veckan. Den auran syntes över hela länet.

Det var lika kallt förra vintern med minus 42, 0 grader den 24 februari 2010.

Polisen i Norrbotten har fått hjälp. Ja, kylan är deras bästa vän. När temperaturen är under 30 på natten sker nästan inga brott.

• Det är dålig arbetsmiljö att smyga runt på industriområdena när det är under minus 30, säger Anders Calderäng, länsvakthavande polisbefäl.

Bastevargen som vistades i Norrbotten fem veckor i slutet på förra året har hittats igen. Spillning från Bräcke i Jämtland har analyserats. Bastevargen är av finskryskt ursprung och den befinner sig nära ett känt vargrevir.

Hela Luleå flygplats ska renoveras i sommar. Den kommer att vara stängd för trafik 27 juni – 7 augusti mellan klockan 22 och 6. Det innebär att trafiken går som vanligt under dagtid.

Kiruna kommun och LKAB har slutit ett avtal om hur staden ska flyttas. I fullmäktige var diskussionerna hårda om en kommun kan sluta ett avtal som berör människors vardagsliv.

Charlotte Kalla förbereder sig för skid-VM i Oslo. Hon berättar om hur damstafettlaget har förberett sig.

Nattågen räddas på grund av att Trafikverkets chef Lena Erixon lyssnar på alla företag i Norrbotten som lever av att det kan komma fler turister. Nu gäller det att hitta ett järnvägsföretag som vill köra tågen.

Det är 25 år sedan Olof Palme mördades på Sveavägen i Stockholm. Nu kommer både dramatik och berättelser om Palme och hans tid.

Hur ser Luleå ut? Det undrar byggnadsnämndens ordförande Kaj Hedstig. 

För 25 år sedan utsmyckade Anna Toresdotter F21:s nya matsal. Denna vecka har hon vernissage på Lindbergs ram i Luleå.

Vargavintern går mot sitt slut. Vindarna tar tag i kylan och nästa vecka, sportlovsveckan, ska solen skina och det vara mellan fem och tio kalla grader. Det vill säga om meteorologerna har rätt. 


Tryck på de färgade länkarna så kommer du till artiklarna.

När kylan slog till överallt

I slutet på februari för 25 år sedan har jag tur och möter en kompis till en arbetskamrat som vill att någon ska hyra ett rum i hans trea på Lingonstigen. Lägenheten står tom många dagar då min hyresvärd pendlar till Bodö.
Det är förstå gången jag hör talas om Vouggatjålme. Den plats där temperaturen har sjunkit till minus 52,6 grader vintern 1966.
Det är också den plats där min hyresvärd Roland fastnar. Ja, för när hans gamla Volvo 244 rullar genom 40-gradig kyla så vill den inte längre. Familjen Helamb som driver turistanläggningen vid sjön får hjälpa honom att tina upp bilen.
Jag går omkring i min slitna mockapäls insvept i mohairsjalen och funderar. Ska jag stanna? Ska jag ge kylan och Luleå en chans till?


En långledig helg stundar och jag kliver på tåget söderut. Ja, det var innan de moderna sovvagnarna och vi är två tjejer som ska ta oss ner till Stockholm. I kupén intill sitter tre något överförfriskade medelålders män. De sjunger och skriker och gråter.
Till slut kommer konduktören. Han vill slänga av oss två tysta tjejer från tåget. Vi förstår ingenting. Till slut uppdagas det att festen i kupén intill är så högljudd att våra grannar på andra sidan är övertygade om att det är vi som har stört dem.

Det är svårt att somna. Och jag tänker på min framtid. Ska jag packa mer kläder, fler saker och bosätta mig i Luleå? Ska jag stanna till hösten?

Det är onsdag morgon när jag kliver av tåget i Stockholm. Jag har två dagar att bestämma mig på om jag ska stanna i Norrbotten.

På fredagen åker jag in till stan och ser en engelsk teaterföreställning med mina föräldrar. Jag tar vägen genom Brunkebergstunneln till Sveavägen efter föreställningen. Jag har stämt träff med mina vänner på Pressklubben vid Vasagatan. Där sitter vi och pratar när telexprintrarna i hörnan börjar tjuta. Ingen går och tittar på vad larmet gäller. Någon säger lite trött: Nu har väl ännu fler bomber exploderat i Beirut.

Vi går var och en till sig. Jag hamnar nere på perrongen vid T-centralen. Där står alla människor i grupper och pratar. ( Helt okänt fenomen för oss som vanligen varken ser eller hör andra i tunnelbanan).
- Han hade en stor dunjacka från Monclair, hör jag hur en kille säger. En annan säger att mördaren tog vägen till Stureplan för att skåla i champagne. Då frågar jag vad som hänt.

Klockan är halv ett när jag får veta att vår statsminister Olof Palme är skjuten.

När jag kommer hem och slår på radion, teven och ringer TT:s nyhetsnummer kan jag fortfarande inte tro att det är sant. Jag ringer till  Luleå där har ett helt skift kallats in för att göra en söndagstidning. De har redan flera personer igång i Stockholm och tycker att jag ska avvakta.

Den natten sitter mamma och jag framför teven med radion på. Det känns i hela kroppen och det finns hela tiden där. Känslan av att vi bor i ett helt annat land än vi trodde.

Morgonen känns kall.

Minus 33 ännu en morgon

Men om mlle Renault luktar det bränt. Det är något med bromsarna bak som fastnar. Fryser fast?, frågade jag en god vän med bilkunskaper. Nej, sa min vän och berättade att det oftast är rost som gör att bromsarna hakar upp sig och låter. Så behovet av besök hos märkesverkstaden kan jag inte skylla på de kalla graderna.

Ljuset syns allt tidigare på himlen. I morse försökte jag fånga de första stråken på himlen. Men nej! Kameran ville inte vara med. Kylan, eller mörkret?  Ja, den som visste det.

Nu vill jag inte vara med längre tänker jag när kylan bränner om benen på väg till brevlådan. Det räcker. Tänk om vi kunde får lagom många kalla grader så att vi kan vara ute och njuta av de underbara soliga dagarna vid älven. Då kan jag inte låta bli att kolla på "langtidsvarsel" på yr.no. En glädjeprognos. Både sol och vårliga temperaturer det lovar de norska meteorologerna.

Tålamod och tjocka kläder.

 Det är dagens ord.

Vem har tagit en tugga

ur den gula morgonmånen? Det undrar jag. Det kanske är symboliskt, denna morgon: när diakonerna inom Svenska kyrkan vill att alla ska ställa sig upp och försvara "de utförsäkrade".

Ja, alla sjuka som inte får stanna kvar i försäkringen och som hamnar i ett liv vid sidan om i bästa fall.

I värsta fall och allt för ofta ramlar de ner i en avgrund av skulder och hemlöshet. Ja, det säger diakonerna som försöker hjälpa de som är för sjuka för att klara sig i dagens system.

Det är vad jag tänker på denna morgon när radion rapporterar om 27 kalla grader och det första ljuset i öster dyker upp vid sex.

Solkatter

De rör sig över humletrasslet, de lyser upp och ger oss hopp om vår. De är viktiga en vanlig februaridag.


Men idag är ingenting sig likt från igår. Idag är molnen gråblå. I luften singlar små snökristaller ner mot den meterdjupa snön. De kalla graderna är 25.

Då är det härligt att se hur solen nådde ända fram till det mörkaste hörnet när den stod som högst. Då är det möjligt att ha lite tålamod med Kung Bore. Ja, när solkatterna har visat sig.

Vad möter unga människor på deras första jobb

Här är ett exempel på vad som sker med de unga som vill göra sitt bästa. Igår sände SVT dokumentären "Säljsekten". Här får vi se hur arbetsgivare låter små pojkar hitta på egna regler för de som ska sälja deras mobiltelefoner.

Alla avtal och regler på arbetsmarknaden bryts mot varje dag. Och exemplen i teveprogrammet är inte på något sätt överdrivna.

Tänk dig att du får ett jobb där det krävs övertidsarbete på 90 timmar i veckan och att lönen du får är 50 kronor i timmen. 

 Skäms arbetsgivare, skäms regeringen, skäms alla som tar ordet arbetslinjen i sin mun.

Söndagslugn

Ännu en fantastisk dag. Eftermiddagen använde jag och två kompisar till att försöka utröna hur mycket vi kommer ihåg av grafikverkstan.  Inte mycket. Nästan ingenting.

Efter studier av kompendier och information på nätet började vissa kunskaper dyka upp. Nu hoppas vi på att fler idéer och minnen ska komma fram. Sen blir det jobb i grafikverkstaden.

Men först inköpsresa för ingenting av det vi behöver finns norr om huvudkommunen.

Eva S favorit. Och ett drömresmål.

---

Svenska Dagbladet
20 Feb 2011

Hur målar jag kylan?

Början på ett försök

The one and only...

---

Svenska Dagbladet
19 Feb 2011

Laddad med ljus

Isen skriver ett poem

I morse var det ljust när jag vaknade! Klockan hade inte hunnit bli sju men himlen var fylld av morgonstrålar. Det är helt fantastiskt att få sova ända till dess att solens strålar fyller fönstret. Lika häftigt varje gång. Nu är det ljust i nio timmar varje dag. Men kylan den stannar kvar.

Hon har en lycklig historia

---

Svenska Dagbladet
18 Feb 2011

Anna Laestadius Larsson som alltid tänkvärd.

---

Svenska Dagbladet
18 Feb 2011

Idag sov jag

Foto: Bullbagaren S

middag mellan två och tre. Vaknade av doften från 50 nybakade vaniljbullar. Det var ett samarbete mellan A och S som jag verkligen uppskattar.

Innan dess läste jag Victor Estbys blogg. Och då började jag tänka lite hit och dit och fram och tillbaka.

Jag undrar varför det kapital och de investeringar som vi har gjort som medborgare i kommuner, landsting och Sverige ska användas för att enskilda ska bli rika.

Varför ska lägenheter byggda med subventioner från skattebetalarna reas ut? Varför ska offentliga bibliotek skänkas till privatpersoner för att de ska göra en vinst?

Gärna privata bibliotek, men då ska företagen bygga sina egna lokaler och köpa in sina egna böcker. Skattesubventionerade hus, bostäder, skolor, sjukhus ska aldrig säljas eller hyras ut för mindre än det kostar att skapa nya offentliga byggnader och infrastruktur. Eller ska vi alla kunna plocka ut skattebetalda verksamheter och driva dem i privat regi?

Klockan fem i fem, minus 28

Det är inte lätt att hålla kameran stilla när ljuset inte räcker till. Men i morse var jag bara tvungen att ta en bild på den lysande fullmånen i det isande mörkret.

Klockan var fem i fem och de 28 kalla graderna bet i mina kinder. Då prisade jag mina finska barnsliga stövlar och min ulliga nya mössa.

Varm om knoppen och het om fötterna, då klarar jag det mesta.

Apelsinsol

Nanokristaller flyger i luften och färgar solens ljus. Så många kalla grader. Så ilande vackert. Nu har årets kallaste vecka sin kallaste dag.

Vinterns kallaste vecka

Det är minus 41, 9 i Naimakka i nordligaste öster. Många tiotals mil från närmaste järnväg.

Alla färgade länkar går till artiklar från den senaste veckan.

Då ställer SJ in all persontrafik norr om Boden.

I 108 år har persontågen rullat i ur och skur, i kyla och värme, men på det 109:e då tar ledningen för persontrafiken ett beslut om att det är för farligt att köra trafiken.

I Boden har barnen på Unbyns förskola fått sova och leka på iskalla golv. Nu är gränsen nådd. Barnen och personalen får flytta.

I Kiruna samlades 400 medborgare för att debattera närsjukhus. Caj Skoglund, konsulten som skrivit rapporten, och Kent Ögren, landstingsråd, var på plats och svarade på frågor.

Socialstyrelsen ger vuxenpsykiatrin på Sunderby sjukhus skarp kritik. Djupt deprimerade människor som sökt vård har skickats hem. Vilket har lett till att de har tagit sina liv.

På Sunderby sjukhus är det bebisboom. Förra året föddes 1950 barn.

LKAB gör en rekordvinst.

De tre män som spelade in en film om Afganistan i somras och lekte med en drake vid infarten till F21 fälldes i Luleå tingsrätt. De dömdes för att de har brutit mot skyddslagen. 

Karl Petersen spår sju goda år i Luleå. Kommunalrådet berättar att det ska byggas 1200 till 1500 nya bostäder.
Men den tomma tomten efter Fritz Olssonhuset står fortfarande tom.

Norrbottens senaste mästare Alexander Majorov, nordisk mästare i konståkning, är uttagen till senior VM i Tokyo.

Nu ska temperaturen stiga tio grader och vinterns kallaste vecka är slut.

Experiment

Nytorkad tvätt doftar så ljuvligt om den fått hänga ute. Det tänkte jag och hängde ut lakanen för två dagar sen. Frystorkade lakan vilken doft, vilken god idé, tänkte jag.

Allt blev till ispansar på några sekunder. Det vara bara att vika tyget så skapades en krok som jag kunde hänga upp lakanen i. Sen fick jag vänta.

Igår travade jag ut i solen för att känna efter. Ja, om fukten lämnat lakanen och om de blivit till mjukt tyg igen.

Inte alls. På klädstrecket hängde fem hårda vita väggar.

Och nu kunde jag inte hålla mig längre. Trots att åtminstone hälften av fukten finns kvar i de vita lakanen har jag tagit in dem. De får mjukna och torka framför kaminen.

Jag får njuta av den rena doften. Hela huset är fyllt av den där speciella lukten från nytvättat.

Solen går ner över älvens strand och tågen står stilla

Vissa morgnar tror jag inte vad jag läser i tidningen. I morse fick jag läsa om hur SJ:s ledning har ställt in alla tåg mellan Boden och Narvik.

(de hänvisar till låga temperaturer på orter långt från järnvägen)

Varför? Jo, för att ledningen som sitter nere i Stockholm tror att sovvagnarna kommer att frysa sönder. Vagnarna har rullat i minst 23 år på denna järnväg utan att frysa sönder. Ledningen från SJ måste veta något som vi andra har missat. Ja, då när vi kom fram trots att termometern sjunkit till minus 38.

Min gissning är att de har slopat servicen av alla ligg- och sovvagnar för att spara... Och nu får passagerna skumpa fram på dåliga vägar mellan Boden, Murjek, Nattavaara, Gällivare, Kiruna, Riksgränsen och Narvik.  Massor med fler timmar.

För inte kan det vara så att järnvägsvagnar som rullat i mer än 20 år i temperaturer ner till minus 40 helt plötsligt fryser sönder vid minus 29 grader?

Kreativ, ja, kompatibel, nej.

Jag satsar på kreativt skrivande igen. Försöker söka kursen på c-nivå på studera.nu. Hoppas att jag lyckas innan mitt hår har grånat. Ibland, eller ganska ofta, känner jag mig som om jag aldrig kommer att bli kompatibel.

Tryck på lägg till korg. Och det gör jag.

Men ingenting händer.

Hoppas.

Jag kanske får ett kompatibelt svar från supporten.

Jag jublar, jag vann!

 Tack Eva S!

 Idag är jag glad. Jag var med i Evas tävling om vad man kan kalla en Egg Coddler, en engelsk äggömma i porslin och jag vann. Jag kallar den en äggömma.

På bilden syns min snabbäggömma. Den är i plast och det tar bara några sekunder att micra ett ägg i den. Den står där tillsammans med mina elva värmeljus. De behövs fortfarande. Det är inte ett dugg varmare nu än klockan halv sex.

Men det känns betydligt varmare ändå efter att ha läst Evas fina ord.

Kalla nyheter

I morse var det 29, 8 grader när jag tittade ut genom köksfönstret. Jag försöker visa hur det känns.

Men kvicksilvret kommer att sjunka ännu mer om SMHI spår rätt. De hotar med minus 40 senare i veckan.

Norrbotten har fått en Nordisk mästare i helgen. Det är konståkaren Alexander Majorov, Luleå KK, född 1991 som har lyckats slå Adrian Schultheiss och Kristoffer Berntsson. Nästa tävling för Alexander Majorov är JuniorVM i Sydkorea.

Jag har tänt mina elva värmeljus i köket...jag vill tro att det hjälper.

Något som jag längtar efter

Jag drömmer om att vinna Penguin modern classics box. Den innehåller 50 moderna klassiker. Här är en länk till denna guldgruva med korta berättelser. En utgivning som sker därför att bokserien med moderna klassiker fyller 50 år.

Hemma i bokhyllan har jag Penguin 60:s en serie med korta historier som de gav ut 1995. Varje bok kostade 6 kronor. (60 p). Då firade förlaget 60 år.

Lustläsning i nattmörkret

I morgon är det Alla hjärtans dag och momor Signes födelsedag. Valentine´s day som det stod på de överdådiga korten som tant Ulla skickade från Palatine, Illinois under hela min uppväxt. En dag som ingen brydde sig i. Nu vet alla. Och nu passar många förlag på att ge ut lätta kärleksskildringar denna vecka.

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon har jag läst. Eva Swedenmark har läst om mer verklig kärlek i Alex Schulmans Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. 

Hundarna, livet och kärleken i boken som jag läste i natt gav mig underhållning, glädje och hopp. Precis som en god underhållningsroman ska ge. Berättelsen börjar med ett testamente. En moster har dött samtidigt som Rachel har förlorat både jobb och älskare. Rachel ärver ett hundstall/pensionat, ett hus på "landet" och mosterns gåta. I historien finns en grupp människor som oförhappandes får andra liv  där den eviga kärleken har sin plats. Jag är nöjd, på samma sätt som när jag har ätit en otroligt god creme caramel . Trösterik det är vad den är.


Vad Eva S tycker om sin kärleksberättelse kan du läsa om du använder länken vid hennes namn.

  

Luleå minus 25

All frost hänger i luften. Grenarna är nakna. I Amandus skog står aspar, björkar och granar på parad. Över isen ligger ett moln med kristaller som snart ska måla hela skogen gnistrande vit.

Ljuset smyger in.

I brevlådan samsas nya uppror med en massa reklam. Jag önskar att alla dessa människor som fått leva i skräck ska få känna att de är värda tillit. Jag hoppas att Algeriets folk, Marockos folk, Västra Saharas folk och Burmas befolkning  får skapa sina demokratier. Att alla dessa människor som hade kunnat leva i tillitsfulla samhällen sedan 1920-talet får skapa sina liv utan diktaturer. Måtte emirer, kungar och prinsar i oljeland skaka av sig sin rädsla för grannen,  medborgaren, livet utanför slottens murar.

I skamrån står Storbrittanien och Frankrike som slog sönder alla försök till demokrati efter första världskriget tillsammans med USA.

Jag hoppas att alla dessa folk får använda västvärldens invändningar mot människors lika värde på samma sätt som jag använder reklambladen i brevlådan.

Till att tända en brasa, bildligt talat.

Luleå minus 15

En minut i sju. Ljuset. Kylan. Den djupa snön.
Imma på rutan.Blå minuter.
Drivan som når ända upp till äppelträdets krona.

Snötäcket som skyler trädgårdsmöblerna.

I det djupa mörkret och tystnaden klockan fem
drömde jag om en färd med helikopter.
Minusgrader i hela landet, säger SMHI.
Vaknade av att helikoptern landade, i min säng.

Ljudet från sjukhusets helikopterplatta
studsade över skaren och
 väckte mig till Egyptens glädje.
Jublet stiger från sidan ett.

Brevlådan är full med goda nyheter.

Jag får tårar av glädje och kyla,

sorg och vind, 

i mina nyvakna ögon.

Tant Henrika

Överstinnan Geete. Det var så hon kallades när hon rusade fram i Boden mellan 1930 och 1945. Hon var min farmors närmaste väninna. En reslig dam som hann leva i mer än 100 år.

Igår var jag på utflykt i Boden. Där finns inte så många hus kvar från tant Henrikas tid. Men Panelens fina kvarter står där precis som när hon och kanske Eyvind Johnson promenerade ner till järnvägsstationen.

Det är 24 år sedan jag började arbeta i Boden. Då fick jag ett brev från Henrika där hon berättade om sitt liv i garnisonsstaden. Ett liv fyllt med människor, fest och fart, och med visiter. Det var som om Forsythesagan hade utspelats i de gamla träkvartern i Boden. Och hon berättade om de vackra husen. Några fanns kvar för 24 år sedan. Nu är det det ett fåtal.

Skulle jag fråga Eyvind Johnsson skulle han säkert inte sakna de dragiga stugorna där han växte upp. Skulle jag fråga tant Henrika skulle hon sakna sitt Boden, men hon skulle välkomna allt som underlättar hushållsarbetet i moderna hus.

Tant Henrika var ingen romantiker, hon var en klok dam. Hon drog in vatten, värme och avlopp. Grannarna de pumpade upp vatten från brunnen och vandrade till torrtoan. Henrika, hon tände en brasa i öppna spisen och njöt av sin semester, när de andra slet och bar.

Jag är inte kompatibel

Igår var jag sakletare igen. Hittade absolut ingenting på loppis. Inser att mina ögon och hjärnan inte är kompatibla just nu. L som var med fann massor med häftiga saker. Bland annat en pepita-rutig burk. Den fick mig att resa långt bak i tiden och minnas skyltfönstren längs med Råsundavägen i Solna. Alla dessa fantastiska rutiga tyger som fanns överallt.

Mest älskade jag en klänning i rosa. Pepitarutig och med guldknappar.

Hittade ljusmanschetter i glas på en helt vanlig hylla. I en ny butik. De är både vackra och förhöjer säkerheten nu när det fortfarande behövs ljus för att morgonen ska kännas uthärdlig. Elva ljus höjde temperaturen från plus femton till arton på en timme.

Kyla är effektivt...

Inga kvalster kommer att överleva denna dag. Det är frost i luften och is överallt. Alla termometrar runt huset visar olika.
Men tyvärr känns det i hela kroppen att den som visar de kallaste graderna har rätt.

På balkongen ska allt ut som behöver automatisk uppfräschning. Det är de kalla gradernas stora förtjänst. De skrämmer och renar på samma gång.

Och vi får vinsten med snödoftande yllekläder och kvalsterfria sängkläder.

Varför är det franska lockande?

Frankofil vad är det? Louise Epstein ställer frågan i sitt program. Lyssna här.

Vad är det som får mig att längta efter fransk litteratur, musik och esprit? Varför är jag så uppspelt när jag tänker på allt franskt?

Jag är nästan säker på att jag kan kallas frankofil därför att jag önskar mig fler alternativ. Jag nöjer mig inte med ett eller två, jag vill ha många. Här vid älvens strand finns det många fler språk och kulturer än någon annanstans i Sverige. Det är en rikedom på samma sätt som min kärlek till Frankrike har gett mig ett sätt till att se på världen. Inte alltid rätt, eller enligt min smak, men en chans att förstå mer och annat.

I Epstein på P1 frågar Louise om vad deltagarna inte tycker om med det franska.

Svaret?

Sarkozy och hans regering.

Bostadsbrist

Idag kan vi som har NSD läsa om en far med en 14-årig son som lever i en husvagn. Trots att det är 15 kalla grader är de hänvisade till husvagnen av Kalix Kommun. Läs mer i Lottas Nilsson artikel här.

Bostadsbristen finns överallt. Inte bara där vi tror. Bostadspolitik är ett ord som inte längre finns. Följ hur marknaden ser till att vi alla hamnar i reservat efter betalningsförmåga här.

Eliten i Frankrike förnekar sig

aldrig! Läs här om premiärministern som tog emot jul och nyårssemester av president Mubarak i Egypten. Jag undrar om det är modernt att resa till Kairo och låta sig mutas av en diktator i den franska regeringen.

Loppisrunda

Vissa dagar kan jag inte låta bli, att bli sakletare på loppisar och marknader. Men det är inte lätt att se och hitta det som jag vill ta med mig hem.

Jag söker saker som jag blir glad av. Saker som får mig att minnas.

Ett litet likörglas med samma mönster som mormors glas, en kopp från servisen som jag köpte på auktion när jag var femton, en handduk med monogram eller det där tyget som var fint 1970 och som först nu får sin renässans.

Men igår fick jag inte napp. Inte en enda pryl ropade på mig. Men jag kände mig upprymd ändå. För det var den första dagen detta år som ljuset fanns, syntes när klockan var fyra. Det är en enorm skillnad som skett de senaste fjorton dagarna. Nu är det ljust när J far på morgonen och de blå minuterna dyker upp allt senare.

Till alla som redan vet!

---

Dagens Nyheter
08 Feb 2011

De både stjäl och ljuger,

 de bästa berättarna. De vrider och vänder på sanningen och förändrar och lägger till. När inte det räcker drar de ifrån och hittar på. Ingenting är som det var när de är klara med sitt verk.

Det är det vi kallar litteratur. Berättelser av Gustav Fröding, Selma Lagerlöf, Torgny Lindgren, Elin Wägner, Astrid Lindgren...

Historier fyllda av överdrifter, undertext, påhittade figurer och rena lögner.

God litteratur.

Hur mycket snö kan det falla?

Vaknar till ljudet av en snöröjare. Den lätta snön som föll igår har lagt sig som ett luftigt halvmetertjockt täcke över världen.

Kan inte låta bli att sparka i snön när jag trampar fram till vägen. Hårdfrysta kompostpåsar och fyllda soppåsar i händerna. I huvudet mal en av helgens nyheter på riksradion. Den om att sopsorteringen inte fungerar. Och jag kan hålla med om att det verkar som om 08-kommunerna bara har struntat i statens påbud om att sopor ska sorteras. Här har vi sorterat i minst 10 år.

Det är konstigt att våra riksdagsledamöter som en stor del av året bor i icke sopsorterat område aldrig frågar sig varför minsta kommun ute i landet ska organisera återvinningsstationer på flera platser, men de rikaste kommunerna i Stockholms län i bästa fall har EN på 45 000 invånare.

Men nu ska jag inte tänka på det. Nu ska jag tänka på nya idéer och nya infall.

Söndagsbilder

Inte så mycket snö. Det sa jag för några da'r sen. Nu har jag fått mer.

Tur att krokusen börjar slå ut. Det blir lite enahanda när allt är vitt, vitt och vitare.

När jag läste Muminstripen med lilla My, (som finns här under), kände jag att där vill jag vara.

I solen, med takdropp.

Men idag är det en variation av snöflingor i olika storlek som gäller.

Lilla My och vårkänslor

---

Svenska Dagbladet
06 Feb 2011

Jag har sällan läst så mycket dravel. En viktig poäng har denna kvinna dock: Det svenska näringslivet rekryterar inte efter förtjänst utan efter mer luddiga kriterier.

---

Svenska Dagbladet
06 Feb 2011