Drömåket

I en röd fin bil vill jag fara till... Men det är inte målet som hägrar utan resan. I lördags när jag vandrade runt och såg alla älskade veteranbilar kände jag en sån lust att bara drömma mig bort. Ni vet så där som vi alla gjorde när vi satte oss vid ratten som barn.

Tänk vad spännande det var att sitta bakom grannens ratt i den ljusblå folkabubblan. Först hade vi varit med och tömt hela bilen på tomma karamellpåsar, sand och hö. Dammsugit. Torkat alla lister med såpa. Och duschat hela bilen med iskallt brunnsvatten. Glansen från lacken var återställd och som tack för hjälpen fick vi sitta där och drömma.

Vi såg Köpenhamn genom vindrutan. Drömde om Tivoli. Tog färjan till Bornholm. Kände den vita sanden mellan tårna. Doppade oss i havet. Och åt nyplockade jordbaer med piskeflöd.

Nästa resa gick till Kolmården och djurparkens nya attraktion, linbanan. Vi berättade för varandra om lejon, tigrar och vargar. Drömde om att få simma med delfinerna.

Varje dröm var lika verklig som om vi hade varit med. Vi var nöjda. Uppfyllda av allt som vi hade upplevt.

Idag är det otroligt svårt att på samma sätt vara närvarande i en dröm, eller nuet. Vi kallar det mindfullness. Den konsten är något jag vill bli bra på alla da'r. Närvarande nu.

Inte bara bröd

Nu har jag läst Stéphane Hessels stridsskrift för människovärdet och engagemang, SÄG IFRÅN. Han är motståndskämpen och diplomaten som vid 93 års ålder fick nog. Inte hade han och de övriga i motståndsrörelsen, kämpat för sociala reformer efter andra världskriget för att se hur den ena och den andra rustas ner.

När jag såg denna gamla brödbil på Höslaget i Avan fick jag en bild i mitt huvud. Jag såg alla dessa sociala framsteg som Europas folk kämpat för efter det andra världskriget. Reformer som är lite skamfilade och som behöver en upprustning, inte en skrotning.

Stéphane Hessel, som var med och skrev FN:s deklaration för mänskliga rättigheter, kräver att vi tar de sociala framstegen och människovärdet på allvar.

" Vi står idag mellan det första decenniets vidrigheter och de följande decenniernas möjligheter."

Så sammanfattar Stéphane Hesssel klimatmötet i Köpenhamn. Han tror att vi kan ta ansvar och påverka efter 93 år på vår jord.

Utförsäljning

Idag läser jag i tidningen att vårt kommunala bostadsbolag säljer ett av kvarteren med 50-talshus utanför stan. Köpare är ett bolag som finns i södra Sverige.

Svenska bostadsfonden presenterar sig så här för hyresgästerna: Vi har delat upp vårt fastighetsbestånd i två regioner. Region Öst sträcker sig från Norrköping och Söderköping längs med Sveriges ostkust via Västervik och Oskarhamn ner till Kalmar. Även studentstaden Växjö ingår i Region Öst. Region Syd består av de idylliska skånska kommunerna Hörby, Tollarp, Örkelljunga och Simrishamn.

Var finns vinsten med att köpa ett kvarter med lägenheter i Luleå?

Så här presenterar sig företaget inför investerare:

Svenska Bostadsfonden är den snabbast växande onoterade fastighetsfonden i Sverige med fokus på bostadsfastigheter och vänder sig till institutioner, företag och privatpersoner. Tack vare marknadens stabila och reglerade struktur har investeringar i bostadsfastigheter utvecklats bättre än börsen de senaste 20 åren samtidigt som aktier och andra fastighetsslag haft en betydligt högre risknivå. Svenska Bostadsfonden förvaltar idag omkring 2 500 lägenheter om totalt drygt 180 000 kvadratmeter fördelat på 14 orter och har ca 1,6 miljarder kronor under förvaltning.


Lägenheterna används som värdehandlingar och företagets mål är inte att äga fastigheter utan att ge avkastning till ägarna av fondandelarna.


Det kan vara bra för hyresgästerna om ägandet är långsiktigt. För väl skötta fastigheter ger bättre avkastning i längden.


Liksom väl skötta bilar håller mycket, mycket längre.

Ord som förändras

Winbergs intim. Butiken är tömd. I fönstren hänger vita trådgardiner. Allt är borta, inte ens en knappnål finns kvar. Men vad var det som fanns i lådorna bakom disken? Vad var som som visades i glasdisken? Ja, vad var det som intim stod för?

Service.

När man klev in här fick man veta vad som passade och vad som inte gick ann.

Hållbarhet.

Det som fanns här höll för många tusen tvättar.

Men varken det ena eller andra överlevde lågprisbutikernas ställ med underkläder.

Intimt var det att gå in och få sin första BH utprovad.

Fördomar och klassklyftor

"Hur ska vi beskriva agerandet från de finansmän som tvingade ner vår ekonomi på knä 2010. Altruistiskt? Inkännande? Vänligt?"

Det frågar den brittiske komikern och skådespelaren, Russel Brand,  i  the Guardian när han skriver om Londonkravallerna.

"Kan verkligen egoismen i det brittiska samhället isoleras till människor klädda i munkjackor?"

Samma fråga ställer sig Denise Mina i sin senaste bok, Getingsommar. Med hjälp av de starka motsättningar som finns i det brittiska samhället skildrar hon hur  finanskrisen och fördomar smular sönder möjligheten till ett rättvist bemötande.

"Vem förstör livet för vanliga människor mest effektivt?"

Finansmän som spekulerar bort hundratals miljoner kronor, eller unga människor som har tappat all framtidstro? Är det krossade fönsterrutor, eller försnillade pensionspengar som kommer att skada samhället mest?

Det några av frågorna som Denise Mina ställer och som hon besvarar med sin empatiska berättelse.

I Storbritannien lever var sjätte hushåll i en statligt subventionerad bostad. Nu hotar premiärminister Cameron att vräka alla som har familjemedlemmar som deltagit i upploppen. Det räcker alltså att bo tillsammans med en fönsterkrossare för att bli straffad, om du tillhör den fattigaste sjättedelen av befolkningen i det förenade kungariket.

Jag är en huskramare

Jag är en bakåtsträvande huskramare som inte förstår varför hus utan skador ska rivas. Jag blir fortfarande ledsen när jag ser planket runt Fritz Olsson-tomten. Men det är inget jämfört med hur kirunaborna kommer att känna när deras historiskt viktiga stadshus är rivet. Jag kan inte begripa hur det kan vara omöjligt att flytta detta hus till en ny plats i det nya Kiruna. Finns det något hus som är viktigare, förutom kyrkan, att ha med sig när staden flyttar?

Traditioner tycker jag annars om att bryta. Tänk vad tråkigt om vi skulle upprepa vad vi gör vid alla olika högtider varje år under våra korta liv. Kräftpremiären i torsdags är en tradition som många inte kan leva utan. Visst är det kul att fiska kräftor och visst är kräftätandet en kul fest. I år kommer en av ingredienserna att fattas på många kräftskivor. Dillkronor. Varför är det så svårt att hitta dill med kronor?

Nästa gång är det surströmmingspremiär. Surströmmingen är en historisk medeltida maträtt. Men surströmmingsskivorna är ett modernare fenomen.En tradition som jag längtar efter, är när den första potatisen tas upp. För det mesta sammanfaller potatisen och surströmmingen som av en händelse.

En annan tradition som snart är aktuell är lingonplockarutflykten. Den kanske inte blir av i år. Lantbruksuniversitetet påstår att de röda bären torkat in. Vilken tur att det finns lite kvar i frysen.


En ny tradition för mig och många andra är att söka efter svampar istället. Veckans regnande har fått skogens guld att växa till sig. Nu finns det kartor som visar hur vi kan söka svamp. Det är bara att hoppas på att det finns en karta som visar var det finns ätbara svampar.

Verkligheten slår alltid dikten - nästan alltid

Carolina Neurath ekonomireporter på Svenska Dagbladet berättar historien om Sven Hagströmer, Mats Qviberg och deras bolag. Hon har gjort ett imponerande arbete. Både med undersökning om vad som hänt sedan bolagen startade och med hur hon gestaltar sitt material. Jag bara njuter.

Årets thriller. Ett persongalleri som lever upp till alla de bästa litterära berättelser som jag läst om finansvärlden. Men nu är det verkligheten som skildras. Personer, bolagets sociologi, och tidsandan skapar ett klimat som gör undergången helt begriplig. Historien bakom banken som förlorade sitt tillstånd 2010 är en upprepning av vad som hände när samma företag ansökte om att få bilda bank 15 år tidigare.

Då sa Leif Pagrodsky nej.

Nu var det Finansinspektionen som satte stopp för de två ägarna.

Följ med

Ja, kom till Bodens konstgille och se på Siv Markströms fina bilder. Ljuset berättar var bilden är hämtad. Ja, den är från Österlen. Där alla kullar är backar och vinden sliter tag i allt. Om jag får gissa kommer vinden från Hanöbukten och molnen från Polen.

Det är så spännande att upptäcka hur olika ljuset speglar sig i vårt landskap från Skåne upp till älvens strand.

Borttappat

Här hittade jag en handväska som en dam glömt. Tur att vi hittade igen henne.

Efter att ha gått igenom massor med saker som jag har flyttat från det ena rummet till det andra vet jag att jag hela tiden tappar bort; ord, saker och viktiga kom-i-håg.

Det var otroligt härligt att få återse min gamla ipod, min fina akvarellpensel, boken med mina första bilder och allt annat som jag hade lagt på bra ställen. Bra men bortglömda. Nu är det återfunna. Och jag har fått hitta på ett annat fungerande sätt att samla saker på.

När började saker försvinna efter det att jag hade lagt dem på bra ställen? Jag tror att det började när jag blev avbruten i tanken av annat viktigare och mina fina flickor. Det var som om den avbrutna tanken inte kunde lagas och att minnet bara försvann.

Nu har jag återtagit möjligheten att hitta igen det som jag har lagrat, tror jag i alla fall. Det vore en lisa om det är sant. Vad jag skulle få tid över till annat än att försöka minnas var jag stoppade det som är viktigt. Vad jag skulle hinna med, om mitt nya system är kompatibelt med mina små minnesceller.

Nouvelle vague

Helt galet. Här och här, Lyssna här.

Höst

Idag är det vardag igen.  Det märks om man vill ta till de små orden. Med lite större ord skulle man kunna säga att det är som om vi lindats in i ett dimgrått fuktigt täcke.

Tur att några resliga gula höstblommor lyser upp.

 Pilen har växt så det knackar i sommar. Idag står den i regndiset och ruskar på sig.

 I ogräshörnan darrar utblommade rallarrosor tillsammans med torra gräsvippor.

Trots allt är de gråblå kullarna mot väster drömskt vackra.

Avskedsblomma eller kanske en blomma för att bli glad

Idag fick jag en blomma av Eva på KONSTiga kaféet. Ett tack för sommarens utställning och ett avsked till denna säsong. Nu är det slut. Men också en början på en annan tid.
Det är lite melankoliskt att denna semester är slut. Vi for till österlandet för att känna att vi verkligen är lediga ända till imorgon. Det krävs nästan att vi far från vardagen hemma för att det ska kännas riktigt ledigt. Och igår var det rätt svalt. Skönt att komma fram till ljuset i Torneå. Det som uppstår vid Bottenviken i Torneälvens utlopp. Vattnet reflekterar och det känns som om vi hamnar långt söderut.
Idag var det helt annorlunda. molnigt och svalt ända fram till fyra. Sen kom solen och värmen och sommarkänslan igen. Väntar på ungskycklingen och möjligheten att sitta ute på altanen och njuta av en ljum kväll till. För imorgon börjar vardagen.

Inte helt fel det heller.

Misspassning

Alla dörrar är för stora. Alla dörröppningar för små. Detta händer varje år på sensommaren. Luftfuktigheten under rötmånaden märks här, där luften är frasande torr annars.

Nu är det sensommar och i natt var det den första höstnatten. Det vänder fort ibland. Igår var vi på stranden och badade i det ljumma vattnet, idag var det sex grader när jag hämtade tidningarna. Inte ett moln, strålande sol och den friskaste luft. Celina valde att sova ute och hon hade bråttom in för att krypa upp i en varm säng.

Jag hoppas att det kommer nya ostliga vindar med mer sommar.

Nyklippt

Igår var det klart med sorterandet och bärandet. Då ryckte J och L in för att slänga allt på soptippen och för att bära ner gästsängar. Det blev en lång dag. Först gick vi upp för att göra släpet klart för besiktning klockan sju. Sen samlade vi in  allt vi bara kunde som skulle till soptippen. Varför? Jo, för att L:s bil är en förutsättning. Det är bara han som har en dragkula.

När första varvet var klart övergick vi till att demontera en säng till. Hela sängramen var sned så den fick åka till tippen den med. Nu är ett gästrum klart. Ett arbetsrum nästan klart. Det är bara vårt sovrum som återstår. Hit kommer två sängar i kväll. Och se är det bara köket som återstår...

Tur att vi fick en paus. Jag fick en ny frisyr. Och på vägen hem andades vi ut i Gäddvik på det fina kaféet.

Kafé Rävastens efterädare

Jag slänger gamla papper i svarta sopsäckar och bär prylar upp till mitt nya rum och längtar bort. Till slut bara åker vi. Hamnar i Vändträsk på det ljuvliga lilla kaféet. Här finns vänlighet och omtanke. Här finns en frodig trädgård fylld med malva, daggkåpa och vilt växande växter. Och skyltar som jag behöver. Tänk vad bra om vi alla kunde låta trädgårdsmästaren ta semester.

Vissa dagar bara blir - bra att minnas

Nu när S flyttat in i sitt kollektivboende så skulle vi fixa en flyttpresent. Det hon längtade allra mest efter är en elvisp. Sagt och gjort. En visp och sju småkakor senare kom vi på besök till den nyrenoverade femman där hon bor. Hon bor granne med Ulrika Hydman Walliens skulptur och har en stor balkong i söderläge. Saft, kakor och massor med solsken. Det är en av de sommardagar som är goda att minnas.

En annan dag som jag kommer att ta fram i vinter är vårt besök i Lövskärs hamn. Ljumt vatten i havet. Lyxmackor och chokladtårta. Fisk från båtarna. Och goda möten med människor vi inte sett på ett tag. Havet som en spegel i hamnen där små små fiskbarn simmar i det klara vattnet.

Minnen som värmer när vindarna viner från nordväst. Bättre än den hetaste kamin. Även om en vedbrasa hjälper.

Komplicerat

Anne Holt skriver mycket klokt. Här är hennes text från DN. Många frågor som behöver komplicerade svar.

Motsatser

Så här ser det ut idag.
För ett år sedan var det livligare i trädgården.

Lägg märke till "dagsljuset".

Före och efter

I förra veckan hände två saker som alltid kommer att vara milstolpar i mitt liv. På måndagen förlorade min mamma sitt ben efter många månaders smärta. På fredagen förlorade jag och många andra bilden av hur vårt samhälle är.

Idag har några dagar förflutit sedan oron och rädslan byggde bo i mig. Det är som om en kall, frusen fågel darrar och  kramar mitt hjärta. Jag känner mig sluten. Men all kyla skingras av de unga människor som här i Luleå och på många andra ställen engagerar sig för livet och demokratin. Som hyllar vårt samhälle fyllda av tillit.

En annan oväntad förändring är att jag oroar mig mindre inför beslut i vardagen. Vad som är viktigt är helt enkelt självklart.

Ljuslek

Tomrum

Mina ord är slitna. Mina texter var för en annan tid. Ensam på älvens strand försöker jag hitta det jag förlorat. Men det är bara åskans muller, blixtarnas ljus och kylan i luften som får mig att nå några få bokstäver. 

Vad lagom kan vara

Att köra 30 mil om dagen och njuta av nya platser.

Vilsamt

Ibland är mellanrummen och paustiden viktigast. Här är en av denna sommars favoriter. Wij trädgårdar.

Turbinhallen är minst lika skulptural som de välplanerade installationerna.

Upphittat

Promenerar genom Vasaparken och tittar på alla barn som leker.

Vad ligger där? En handväska. En kvinna från Kisa har glömt sitt liv på en parkbänk i huvudstan.

Vad ska vi göra?

Åka till Handelsbanken och lämna in bankkortet? Åka till polisen vid centralen? Finns det någon adress eller kan vi använda mobilen för ringa upp någon anhörig?

Då ringer mobilen och en Ulrika undrar varför inte hennes mamma svarar i sin lur. Vi bestämmer ett möte vid bänken nedanför kullen om någon minut.


Men först kommer mamman rusande mot oss. Vilken tur! Vad bra att ni hittade oss.


Jag hittar ingenstans i den här sta'n. Tack för att ni vaktade allt som jag har.

 Ett litet äventyr en helt vanlig dag.

Sven- Harrys

Nu har jag sett ett livsverk. En dröm som gått i upp-fyllelse. Ett monument över nutiden. En gyllene paviljong granne med Vasaparken
och Sabbatsbergs-
sjukhus.

Tomt och glänsande är de adjektiv som jag inte vill skriva men som står framför alla andra när jag ska fortsätta att beskriva vad jag sett. De sju (7) konstnärerna som fått varsitt stipendium är intressanta. (Men Karin Mamma Andersson visar två verk!)

Det är Lena Cronquists skulpturer jag kommer att minnas. De är så innerliga. Så tunga. De var värda att vi körde fel när vi lyssnade till GPS:en och hamnade på Eastmansvägen 10.

Sinnenas trädgård mitt i stan

Här är Yvonne Westerbergs verk. En trädgård för alla våra sinnen. En oas för dem som behöver intryck och vila.

Äntligen har jag fått se denna underbara del av Sabbatbergs stenöken. Den ligger gömd mellan kontor, nybyggen och några vackra 1700-talshus, granne med Vasaparkens baksida.

Det är mer än fem år sedan jag mötte Yvonne Westerberg på en föreläsning om trädgårdens terapeutiska möjligheter. Här är färger, skugga och ljus ett sätt att nå dementa människor. Dessutom finns det hörn med hässjat hö och tvätt på tork som en resa in i minnena.

Ofta säger bilder mer än ord

Utflykten till Ytterjärna.

Ljuslekar, färgobservationer och massor med Ölandsväxter.

Ett härligt möte med Vivan.

Bilden av bilden

Jag klev in på Moderna muséet för att jag längtade så efter att få se en stor utställning med Siri Derkerts bilder och liv. Det fick jag. Massor med bilder från hela hennes liv. Massor med, ja, vad var det som visades? Det är en fråga som jag bär med mig. Inte illa för att vara en så spretig samling av allt. Det är viktigt att ställa frågor inte att ge så många svar. Siri Derkerts röst ekade mellan konstverken.

Hon deklarerade sin ståndpunkt i de svartvita teveinslagen. Hon stod upp för sin sak. För vår sak.

I en enorm fotoutställning, En annan historia, i rummen intill visas massor med goda bildberättelser. Alla de största fotograferna i världen finns representerade, förutom Sune Jonsson från Västerbotten. Utställningen är så generös att jag inte kan sammanfatta de otaliga intryck jag fick. 

Det enda jag kan säga är:

Gå och se den.

Flumhögern

Tack Olof Petersson för att du äntligen tar upp den historielöshet som borgliga skoldebattörer lider av. Det var inte 68-vänstern som stred mot studentexamen, det var ungliberaler som drev på redan 1964. Den sista examinationen skedde 1968.

Det var inte socialdemokraterna som tog bort gymnasieinspektionen som innan dess verkat för att gymnasieskolan var likvärdig över hela landet.

Nej, det var Britt Mogård, moderat skolminister, som la fram och såg till att det beslutet togs i riksdagen, tillsammans med alla borgliga partier, 1982.

Skolflummet i Sverige kommer alltså från allianspartierna. Glöm inte att de läroplaner som vi lämnar i höst är skapade av den borgliga regeringen som satt 1991-94.

Här är artikeln.

Matargumentet

Men kära madame! Inte kan väl ni som lever i högan nord använda de provencalska kryddorna och vinerna från Rhonedalen på rätt sätt. Det finns inte i er kultur.

Så sa vice ordföranden i Front National när jag träffade henne i Provence. Hon ville med detta säga att eftersom att det växer andra växter vid Medelhavet så har vi inget gemensamt. Därför var jag inte möjlig som invånare i hennes Frankrike.

Idag är det Sverigedemokraterna som ska höja sina röster i Visby. Räkna med sill och nubbeargument.

"Tala till magen så vinner du".

Backtimjan

Tittar på allt som växer i den lilla, lilla trädgården. Hittar mammas minnen från Öland. Det är backtimjan som syns först. Doften fungerar som en enkel biljett till mina sommarlov. Skrubbsår med grönt. Den lite bittra doften av de lila blommorna när jag lekte burken.

Morgonen vaknar

Det är speciellt att vakna till fler än en tidningsbil. Att lyssna till att den nya dagen fylls med fågelkvitter, motormuller och hissens sång.

Tack för denna morgon

Daggig, solig och så ljuvligt doftande är denna fagra morgon. Dessutom blev jag lycklig när solen väckte mig och det första jag tänkte på var att nu vet jag var jag la mina kuponger. Kul att hitta igen sitt minne.

DN kan inte svenska språket

Idag skriver Hans Olsson 

Hittills har regeringen åkt på ett tjugotal nederlag i riksdagen när de rödgröna och Sverige­demokraterna gemensamt röstat emot Allianspartiernas förslag

i DN.

Hans Olsson har svårt för det svenska språket. Vad jag har sett sen valet är att Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har var och en för sig röstat mot regeringen. Inget av dessa partier har någon allians eller samarbete efter valet.

Dessutom skulle regeringen och Sverigedemokraterna med samma oprecisa språk gemensamt rösta för två tredjedelar av regeringens förslag.

Här kan du läsa hela artikeln.

Lägg dessutom märke till att Dagens Nyheter inte vågar ta in läsarnas kommentarer på intervjun med Fredrik Reinfeldt.

Det hade jag ingen aning om nummer två

Ibland ser jag ett skymningsland när jag läser vad ansvariga svarar när de har gjort fel. I morse fick jag möta DSB First Väst affärsområdeschef, Rolf Torwald i Göteborgsposten.

Han har ansvar för att all regional järnvägstrafik ska rulla i Västra Götaland. Men från och med i fredags gick flera lokförare på semester och då slutade många av tågen gå. Det fanns inga semestervikarier.

Vad säger denna chef till tidningen när han ska förklara sin dundertabbe?

"Jag hade ingen aning om detta- fick först veta att det var så här på fredagsförmiddagen. Och då skickade jag ett mail till Västtrafik, ( Västra Götalands regiontrafikbolag). Felet jag gjorde var att jag skickade mailet till fel person."

Men att alla människor som ska resa i Västra Götaland inte vet om tågen rullar och att 40-50 tåg ställs in per dag, det är inget allvarligt fel, eller? Att högsta chefen för DSB First i Västra Götaland inte har sett till att anställa semestervikarier, det är väl helt normalt?