Dimmglaserad

Klockan är några minuter före sju och jag glider ut på altanen. Hela världen är glaserad av dimman. Det finns lite blått ljus nere mot öster. Annars är det som att vandra i en iskall frys. Jag halkar runt. På samma sätt som min blogg halkar mellan helt olika ämnen.

Det där hoppandet mellan böcker, samhälle och naturintryck tänker jag på idag. Jag kollar in alla tråkiga miljonärer som själ pengar från oss skattebetalare när Carema utarmar äldrevården. Jag undrar vad de känner när deras namn och ansikten blir offentliga. Jag hoppas att det stör dem mer än vad en genomblöt blöja stör deras stackars patienter. Måtte alla deras aktier bli värdelösa snabbt.

Kolla in dem här.


Denna granskning av äldrevården i Stockholms län ska Dagens Nyheter har all heder av. Carema borde bort. Jag tänker på den kommun där mina föräldrar har bott i mer än 40 år. Där finns det inget val. All vård av svårt sjuka åldringar där tjänar dessa giriga gubbar miljoner på.

Maria Larssson, Göran Hägglund, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Jan Björklund och Annie Lööf ni förordar valfrihet - För vem då?- inte för dem som är sjuka och svaga. Utan för Caremas ägare som kan välja på vilket sätt de misshandlar gamla för att klämma fram ytterligare en miljon.

Filmjölk överallt

Bussen stannade vid hållplatsen och jag hoppade av. Jag var så glad. Så förväntansfull. Idag skulle jag åka till London för den första gången. På en resa som jag hade fått som uppmuntran. På vägen mot porten möter jag två gamla skolkamrater. Två killar som det inte gått så bra för. De frågar ivrigt var jag ska så här mitt på dagen.

I min naiva glädje berättar jag allt om resan till England.

Efter fyra otroligt härliga och spännande dagar landar vi på Arlanda. En av tjejerna på resan skjutsar mig till bilen. När jag kommer mot parkeringen hör jag hur bilen både tutar och bullrar. Jag förstår ingenting. Men rusar mot bilen. Då ser jag att någon har försökt tjuvkoppla den. Vilket gav som resultat att tutan fungerade hela tiden.

Sliter i sär elledningarna och vänder mig om.

Ingen väska. Bara två kassar kvar. Alldeles tyst. Men någon måste ha stått bakom ryggen på mig och snott resväskan full med kläder.

Tjuvkopplar bilen och kör hem. Där står ytterdörren på vid gavel. Ettan är helt omrörd. Överallt ligger det som fanns i skåp och lådor. Dekorerat med filmjölk. En av grannarna kommer och berättar att inbrottet skett redan samma dag som jag for. Och att låset inte går att använda. Dessutom är det lilla vädringsfönstrat trasigt så att draget får ytterdörren att slå.

Hela den underbara resan till London, hela glädjen över att ha fått uppskattning bara försvann. Nu var det bara att ringa till polisen som kom och tog upp en anmälan. En kompis tog med mig till parkeringsplatsen så att vi kunde leta efter resväskan. Men vi hittade ingenting.
Låset byttes. Jag jobbade vidare på samma arbetsplats till en dag i mitten maj nästa år. Då kom jag hem till en lika rörig lägenhet. Samma kladd från filmjölk och denna gång hade allt som fanns av värde förvunnit från rummet.

De två poliserna som kom hittade flera fingeravtryck. De kunde bindas till mina skolkamrater som jag pratade med före resan till London. När de tog in dem till förhör var de höga som hus. Och förklarade bägge inbrotten med att de hade större behov än jag, för det hade kommit nytt heroin till stan.

Det här hände för mer än 30 år sedan. I Solna/Sundbyberg. Men känslan av att ha blivit nedsmutsad. Att någon trampat på mig, den kan jag fortfarande känna. Vad var jag, vad fanns kvar?

Nu har många människor i Luleå fått sina hem invaderade av tjuvar. Då får jag samma behov av att skaffa mig tjocka väggar, stora starka lås och låsa in mig. Vilken tur att en städerska på Örnvik hittade en tjuvgömma så att några får sina saker tillbaka.

Jag saknar ett av de smycken som försvann, då, för 30 år sedan. Ett minne av min fina mormor. Nu hoppas jag att många får sina minnessaker tillbaka. Läs mer här.

Utan styrfart

 -Vi har inte sagt att de ska bort, vi har sagt att de ska minimeras, säger kommunalrådet Yvonne Stålnacke, (S), när hon förklarar varför de delade turerna är kvar inom omsorgen. Fortfarande får de anställda jobba mellan 07.00 och 21.00 med en rast på fyra timmar.

Men vad sa hon före valet? Vid två tillfällen sa kommunalrådet att de delade turerna ska bort inom ett år. Både den 4 september 2010 och den 14 september 2010. Alldeles före valet.

Nu har Yvonne Stålnacke knappt styrfart

 Vintern är här sent på kvällen och tidigt på morgonen. Aldrig har det varit så lite snö i mitten på november sedan SMHI började mäta. Normalt borde hela fjällkedjan var täckt.

Isen på bilrutan mönstras av droppet från björken. Frosten på grenarna smälter så snart solen når fram.

Helt magiskt

En gåva till alla oss som lever av att långsamt hitta nya vyer.

Snöbrist eller barmark?

Det är alltid både och. Aldrig bara ett. Nu är det på allvar och vardag. Renägarna, ja, de kan vinna på att snön föll i fjol och inte idag. Det är helt snöfritt från Torneträsk till Haparanda längs med hela Torne älv.

Och de fanatiska skidåkarna får fortsätta rulla vidare och vänta på att få leka i snön.

Gnistrande

Hela världen är ny. Helt annan denna kyliga morgon. Allt känns gnistrande fräscht. Allt har en kappa av små små iskristaller.

I öster sveper solen in det isiga landskapet i  sitt apelsinljus.

Det finns bara en sak som bryter av. Idag är det inversion. Doften, ja, stanken från kommunens stora kompost kryper ner över älven.

Ur ugnen:Arabisk vår

Jag hittade två urgamla vykort som inspirerade mig till att hylla den arabiska våren. Den översta bilden innehåller Kalifens palats i Kairo fotograferat i samband med det första världskriget. Inte mycket till stad när man betänker att det bor 30 miljoner egyptier i Kairo idag.

 Den andra är en bild från vad som blev, när de flesta konstnärskvarternen i Montparnasse hade jämnats med marken.

Påminnelser

De lyser fortfarande, våra tre ljuslyktor, ute på bron. Idag är den fjärde dagen då de påminner om människor som vi saknar.

Jag minns den ruggiga novemberdag för 23 år år sedan då vi begravde min mormor. Blötsnön kastade sig över gatorna på Kungsholmen. I Sankt Görans kyrka fick vi lyssna till vacker musik som tröstade lite grann. Det var aldrig ljust den dagen. Det var tur att vi hade en riktig vinter här uppe. Kontrasten mellan den vita gnistrande snön på Kallax och det grå blöta när jag landande på Arlanda gav den dagen ett tydligare innehåll.

Det är förunderligt hur vissa dagar bara finns kvar i minnet medan många hundra bara har försvunnit. Vi borde kunna minnas en lite stund av våra vanliga dagar. Men det är kanske tur att vi glömmer en hel del, tänk om huvudet fylldes med alla frukostar.

Måndagen rodnar

Varje rosa minut är en gåva. En glädje nu när gråheten tagit vid. Nu hittar vi på olika knep att överleva fram till den första snön. Jag har stått i värmen framför emaljugnen och väntat otåligt på nästa gång. Ja, när temperaturen blir så hög att färgerna bränt ut. Hemma har ugnen fyllts med aprikos och hasselnötsbröd. Jag tror att de som fyllde köket med doften av nybakat vann matchen om att liva upp den gråaste höst.

Nybakade

croissanter och en kopp hett kaffe. Hoppas att det hjälper mot gråheten.

...kan lysa upp den svartaste minut

Mitt huvud hänger inte med. Mina tankar har varit långt borta hela natten. Det här händer när jag försöker ställa om från teori till kreativ praktik. Det blir tomt. Då är det skönt när den fuktiga ljumma morgonluften omfamnar mig.

 En helt vanlig gatlykta kan lysa upp den svartaste minut.

Ändra reglerna

De flesta politiker tycker att vi väljare är långsamma med att lära nytt. Men vad tycker vi väljare när politikerna inte vill förändra?

Våra 349 riksdagsledamöter har bidrag och arvoden för att kunna sitta i riksdagen. De har ett arvode på 57 000 kronor i månaden, andra arvoden för olika uppdrag, gratis bostad upp till 8000 kronor per månad och årskort på SJ eller SAS.

Bidragen till resor och bostad i Stockholm är gamla kvarlevor från den tid när en majoritet av riksdagsledamöterna bedrev jordbruk. De måste behålla sin bostad där jordbruket fanns och bodde bara i Stockholm när de var tvungna. Men det var länge sen, så länge sen.

Tänk om vi väljare skulle kräva att alla lagar och förordningar som gäller oss skulle vara oförändrade på samma sätt? Vad skulle våra politiker säga då? Kanske att vi är tröga och att vi måste följa med vår tid. Med all rätt. Vi måste förändra det mesta. Men det gäller även de politiker som lever i Stockholm med sina familjer men som är skrivna någon annanstans. Ja, det är så de får ut sina bidrag och gratisresor.


Tolgfors, med hela familjen i Stockholm, Billström med alla på plats i huvudstaden sluta huka. Betala tillbaka alla bidrag för resor och bostad. Kräv en ändring av reglerna. Låt alla riksdagsledamöter betala sina egna räkningar. Om de har stora kostnader för att  vara ledamöter i Sveriges riksdag, låt ledamöterna dra av utgifterna i deklarationen.

Göra nytt

Fina L lär mig att göra nytt. Jag försöker och försöker men till slut blir allt delete. Hela huvudet känns ekande tomt och datorn vill ingenting mer. Men resultatet som L fixade till, det blev fint.

I moll

Det finns dagar när vi påminns om varför det är viktigt att vi har rätt att strida för vad vi tycker är viktigt. Idag vaknar jag till nyheten att sju anställda vid Nordkalk på SSAB:s område är svårt skadade.

Samtidigt fylls radion av en annan nyhet. Eller nyhet förresten, det är som det alltid har varit. De kvinnor som sliter ut sig på jobbet får inte sina skador erkända. De flesta män med förslitningsskador ersätts av försäkringen men av kvinnorna är det 1 procent som får ersättning.

Det är en katastrof att det finns arbetsplatser kvar som är så farliga att de anställdas liv hotas när något utöver det vanliga sker. Varför är vår arbetsmiljö en politisk fråga? Borde den inte vara en fråga som alla i alla delar av vårt samhälle tar ansvar för?

Nu grönskar det i dalen

Då glittrade det på samma plats. Ibland är det spännande att plocka fram bilder för att se skillnaden mellan nu och då. Idag är skillnaden minst tio grader mot förra året. Jag tar mörkret för att få uppleva blommande smörblommor i november.

Glädjande

Jag kan inte sluta leka med alla olika bildfilter. Här är en sliten vy över vårt fina badhus, 54 år i år. Det är en sak som gör mig glad över att jag hamnade här vid älvens strand. Dessutom är det ju lite mindre dyrt att leva här jämfört med i andra kommuner. Nils Holgersson-studien visar att vår fjärrvärme från järnverket gör driften av bostäderna billigast i landet.

Jag gillar inte att det är så stora skillnader mellan olika delar av vårt land. Det är inte bra för tilliten. Vi borde kunna lösa detta på ett bättre sätt. Men visst är namnet på statistiken kul. Ser ni hur de små sifferinsamlarna lyfter och far fram och tillbaka över vårt rike?

Oj kostar det pengar?

Oj, vilket liv nu ska alla som bor söder om Dalälven betala för att vi behöver ett nytt elnät. I alla år har bolagen vägrat vara med och betala ett kraftfullare stamnät. Det är ingen nyhet att det inte finns någon plats i kraftledningarna för kraften som produceras i norr. Stamnätet är gammalt och byggt för en tid när vi använde en bråkdel av den el som vi förbrukar idag.

Alla har vetat sedan slutet på 1980-talet att det går inte att distribuera tillräckligt med kraft med de ledningar vi har. Det gäller att skapa förutsättningar för att en större andel av kraften finns kvar när den når Dalälven.

Folkpartiet vill ha ett kärnkraftverk. Vad skulle den elen kosta? Är det inte mycket billigare att bygga ett stomnät som har plats för el från vattenkraft?

Det är som om ingen har vetat om elektricitet produceras i norr och konsumeras i söder.

I Folkpartiets Sverige är det socialdemokraternas fel att elpriset i söder blir högre än det i norr. Har folkpartisterna aldrig hört talas om  att priset styrs av EU? En organisation som de omfamnar hårdast av alla partier i Sverige.

Vintertid

Låt stå.

 Sök efter det som finns bakom vid sidan om. Till exempel att denna höst har varit så mild att jordgubbarna ger en andra skörd. Eller att myntan växer kraftigt så att vi får njuta av doftande te i november.

På morgonen är det härligt med vintertid. ( Men på eftermiddagen gäller det att ta vara på det tidiga mörkret och tända många ljus.)

De fuktiga asfaltvägarna glänser i gryningen och det tidiga ljuset speglar sig i pölarna.

Det finns mer än höstmörker, det finns plats för färger och dofter, för långsamma tankar och innerlighet.

Låt stå.

Det är synd om medelklassen

Tjata om att vanlig medelklass med dyra hus har det svårt. Tyck synd om dem.
Det går ju inte att hinna med städningen. Hitta på ett ord på fenomenet. Livspussel. Inför till synes stora, goda politiska beslut.

Och vips: Alla gator med dyra hus och dyra lägenheter fylls av den nygamla underklassen. Städerskor utan namn från forna öststater.

Hon som städar varje dag och lagar mat och som har sitt rum i källaren får inget namn. Hon är bara städerskan. I Nockeby, Äppelviken, Näsbypark och överallt där de stackars svenska medelklassfamiljerna klagar över att de inte klarar av sina liv.

Ja, det är synd om medelklassen.

Hyvlad poesi

Dessa himlar. Dessa rosa minuter. Det är som att vakna till naturlyrik. Jag får forma ord som fjäderlätta moln svävar i den rosa speglingen av solens sena uppgång. Jag får tänka gryning. En oskriven dag och en ny chans att förändra.

I vardagsöversättning blir det, efter fyra dagar på vift, dammsugare fram och massor med bra musik.

Jag vill ha både och

 Språkröret Gustav Fridolin, miljöpartiet, tycker att regeringen, och infrastrukturministern Annie Lööf skulle ha satsat de 100 miljoner kronor som etableringen av Facebook i Luleå fick i stöd, på järnvägar. Det kostar 233 miljoner kronor per mil att bygga järnvägen mellan Haparanda och Boden.  103 miljoner kronor det räcker för att ta sig från Riksdagshuset till Norrtull ungefär. Eller från Gammelstad till Notviken. Denna gång kan pengarna ha satsats rätt. Ju fler företag som efterfrågar säkra transporter desto närmare kommer vi ett beslut om att bygga ut järnvägen mellan Luleå och Umeå.

25 X 233 miljoner kronor = 5, 5 miljarder kronor och så alla broarna. Kan vi inte ta fem mil om året? Det borde våra skatter räcka till. Om inte kostnaderna för att projektera det hela kostar de 15 miljarder som Trafikverket påstår. Då skulle 100 miljoner kronor räcka till 1 500 meter.

Gustav Fridolin griper efter ett halmstrå för att kliva ur sin mediaskugga. Det behöver inte moderaterna göra. De är skickliga på att ständigt hamna i centrum oavsett. Denna vecka hamnade de dock i stormens centrum på grund av ett otänkt framtidsprogram. Partisekreteraren Sofia Arkelsten presenterade högerns historia som en kamp för allas jämlikhet, jämställdhet och välfärd. Den enda "välfärdsreform" som jag kan komma på att de moderata riksdagsledamöterna röstat ja till är väl 1990-talets pensionsförändringar. Och dagens pensioner kommer knappast ge välfärd när 50-talisterna ska leva på dem.

I Svenska Dagbladet pågår en debatt om det inte var så att moderaternas föregångare i alla fall röstade för allmän rösträtt. Läs den här och här.  Jag undrar hur det kan finnas några tvivel.

Utsläppen från stålverket i Torneå diskuteras allt mer. För varje vecka som går hittar Lotta Nilsson och Linda Danhall nya uppgifter om hur väl Outokumpu känner till vad de släpper ut och att det finns en påverkan på människors hälsa. På torsdagskvällen informerades Haparandaborna om vad som kommer att göras i framtiden. Får stålverket sitt tillstånd att öka produktionen innebär det att utsläppen ökar från 300 kilo kvicksilver till 500 kilo kvicksilver per år.

I oktobermökret gäller det att ta vara på allt ljus. På Norrbottensteatern har säsongens "soppteater" tagit fart. På Storgatan rappar Jonny Granberg alias Kusinen. Kolla här.

Kungens slott och demokratins borg

Massor med konst

Jag hade tänkt skriva en lyrisk betraktelse över de tre olika utställningar som vi såg igår, mamma och jag. Om hur härligt det är att vi bor i ett land där min mor med rullstol kan åka med färdtjänst till all kultur hon vill. Om hur vi tjusades av det lätta flyktiga i Monets målningar. Om hur vi beundrade svärtan mot det vita ljuset i Turners tidiga bilder från London. Om Twomblys tillsynes lekfulla steg i deras fotspår.

Men jag skriver nog mest om Peredvizjniki. Bilderna som skildrar tzarens Ryssland. Den grupp med konstnärer som skildrar annat än adelns vackra anleten. I denna tid är det revolutionärt att måla en man som återvänder från Tjekans fångläger. Två kvinnor som gruffar på en gårdsplan och de fattigaste som drar pråmar längs med Volga.

Samtidigt som jag sitter här och skriver lyssnar jag till en översättning av vad en baltisk man berättar om livet här i Sverige. Han kom hit på vår nationaldag och slet tio timmar om dagen som byggnadsarbetare runt Nyköping. Inte ett kopek, inte en krona har han och hans kollegor fått betalt. Tills slut svalt de och då fick de hjälp att ta färjan till Riga. Arbetsgivaren, han är inte ens åtalad.

De levde i en sommarstuga utan vatten. De tvingades arbeta med att bygga om och kakla utan att få annat än lite mat.

- Det ska bli lättare att anställa och importera arbetskraft, lovar centern och folkpartiet.

Jag undrar när skildringar av dem som utför slavarbetet i Sverige hänger på Nationalmuseums väggar.

Vilka färger!

Jag blir så säll. Ja, lycklig när jag vaknar och ser den stora lönnen. Det är som om jag får en gåva varje höst när  de brinnande, flammande löven lyser upp gråheten, vardagen, med alla ljud och avgaser.

Jag kan inte låta bli att förundras över dessa färger, över dessa skiftningar som vi får till skänks. Förr vandrade vi på luncherna längs med kyrkogården förbi alla fina gamla träd. Vi njöt av doften från de fuktiga löven.

Det är en sak som jag tänker på nu inför trädens prakt. Behöll de sina löv lika länge då som nu? Mina minnen från gatorna i Sibirien är att löven singlade ner i början av oktober. Liksom att jag inte kan minnas att vi har haft lika långa höstar vid älvens strand.

Jag kan minnas helt fel. Minnet är det ju lite svårt att lita på. Ha, ha ha skulle kära S säga och påpeka att jag alltid påstår att jag minns.

Häftigt är det i alla fall att se hur mycket ljuset betyder för vad vi ser.

På ljuspromenad

Klockan tickade fram sekunder på muséets fasad och vi fick se hur hus och parker kan vara något helt annat. Något helt fascinerande. Vad jag önskar att det skulle vara så här spännande varje kväll i vintermörkret.

Moderaterna skapar sig en helt annan historia

Det är inte lätt att förändra det som varit. Men Sofia Arkelsten partisekreterare i Moderata samlingspartiet påstår att deras företrädare var med och kämpade för allmän rösträtt och jämställdhet. En ren historieförfalskning säger Barbro Hedvall, före detta politisk redaktör på DN.  Men hennes efterträdare på ledarsidan säger ingenting. Läs mer här!


Nyspråk kan användas på många sätt. När Sofia Arkelsten ska berätta varför hon ljuger säger hon att det är nästan rätt.

Nödlinje i Sverige!

Verkligheten är ibland svartare än jag kan föreställa mig den. I fredags skrev jag om Tobias Billströms oro för att Babuschkor som får stanna hos sina familjer ska ruinera Sverige.

Jag sammanfattade hans inställning så här:

Tobias Billström heter han som fortsätter att envist hävda att det blir för dyrt om två generationer skattebetalare vill ta hand om sin Babuschka. Detta framfört av en minister som genomfört lagar vilka ger möjligheter att importera slavarbetare. Lagar som ger möjlighet att sälja arbetstillstånd till desperata människor som vill kunna arbeta och försörja sig själva.


Idag öppnar jag Svenska Dagbladet och DN läser om en regeringstjänsteman och hans fru. De har fått tillstånd att importera massöser från Thailand. Den Thailändska ambassaden har dessutom öppnat en nödlinje för thailändska medborgare som blir misshandlade och illa behandlade i Sverige. Det berättar Ekot på radion om.


Vill vi ha det så här? Den frågan måste jag ställa mig efter att ha upplevt denna totala inkompetens i medmänsklighet. 


Ska vi fortsätta att vända bort vår blick från det som skaver och krossar tilliten i vårt land? 

Det börjar kvart i åtta

Varje morgon en ny himmel att överaskas av. Klockan kvart i åtta börjar föreställningen.

Om att hålla balansen mellan två kulturer

Jag har varit på Bok och Bild i Kulturens hus igår. Där lyssnade jag till Katarina Kieri. En författare som har ett språk som jag tycker mycket om. Jag vill gärna dela med mig av hennes berättelse.

• Det började med att jag hittade den första meningen. Den som inleder ”Morbror Knuts sorgsna leende”. Som lyder så här:

Med jämna mellanrum kom morbröderna körande från Byn med Ford Taunusen full av skogsdoft och finska.

Det är så Katarina Kieri beskriver hur hennes andra roman kom att handla om livet mellan två språk på väg mellan Byn och Staden.

Katarina Kieri är född och uppväxt i Luleå med föräldrar från Tornedalen. Hon var en fritidspedagog som skrev vid sidan om. Sedan tio år är hon författare på heltid.

• Det känns konstigt att skriva en bok som handlar om tornedalsfinska och bli en representant för det tornedalska. Jag som knappt kan representera mig själv. Men okunskapen om Meän kieli och Tornedalen är stor.

Finlandsvenska är det många som tror är ett språk i nordöstra Sverige.

• Tänk om någon skulle missta sig på brittisk engelska och amerikansk engelska, vilket liv. Men att inte kunna skillnaden mellan den finska som talas i Tornedalen och den svenska som talas i Finland det väcker sällan någon förvåning.

Katarina Kieri har inte själv fått lära sig sina föräldrars modersmål. Men ser sig absolut inte som något offer.

-Det har säkert kommit ut något som är bra. Jag hade kanske inte tänkt så mycket på språk och modersmål, kanske hade jag inte börjat skriva om inte spänningen mellan våra två språk funnits, det olika mellan att växa upp i Luleå och att besöka Tornedalen när det var lov och ledigt.

I romanen är det Karla som balanserar mellan Staden och Byn, som växer upp och får anpassa sig till det traditionella samtidigt som allt förändras.

• Jag läser mycket när jag ska börja skriva en roman. Inför denna bok läste jag om Tornedalen, berättelser som utspelar sig där och en dag hittade jag Ing-Marie Erikssons bok Märit.

Det är en roman som utspelar sig i en by i Jämtland. Den är mest känd för att Ing-Marie Eriksson blev fälld för tryckfrihetsbrott för denna berättelse. Någon granne ansåg att hon förtalat en familj. I Märit finns en plats som är central. Det är högen med spån. Där på spånbacken vid den nedlagda sågen träffas kvinnor och barn när de fyller sina säckar med spån.

• När jag läser mina böcker märker jag att det är snöhögarna i mars som är min spånhög. Platsen där Karla kan njuta av att kunna drömma samtidigt som hon gräver ett hål. Det blir kanske inte den fina koja som hon tänkte sig, men det blir i alla fall ett hål.

Katarina Kieri lever i Norrtälje. Hon skriver krönikor i tidningar, berättar om skrivande och författar böcker för många olika åldrar. Det är sju år sedan hon fick Augustpriset för sin ungdomsbok ”Dansar Elias? Nej!”. 

Min vän Dorianne

Idag läser jag i Dagens Nyheter att Dorianne har dött. Vår fina vän. Dorianne var en riktig vän och en mycket speciell människa. Hon var en person som alltid fanns på sin egen plats. Aldrig innanför våra begränsade ramar.

Dorianne gick i sin mamma Hjördis fotspår och arbetade som frisör. Men vilken frisör hon var. Hon klippte nytt och på sitt eget sätt. När jag på 80-talet kom ut på Döbelnsgatan med en helt ny frisyr fick jag alltid höra uppskattande kommentarer. Men hon stannade inte där. Under flera år studerade Dorianne vid Idun Lovéns konstskola. Hon hade en ateljé på en bakgård vid Grevturegatan. Hon började odla sin egen mat på kolonilotten. Sen flyttade jag och vi tappade kontakten.

För några år sedan möttes vi igen. Jag gick förbi Damfriseringen på Döbelnsgatan och där fanns Dorianne. Nu hade hon adopterat två fina barn och hon bodde vid Hornstull. Hon och hennes sambo hade skapat en familj. Dorianne hade tagit över Hjördis salong och arbetade med att skapa frisyrer utan giftiga produkter. I fönstret satt en Buddha och ett levande ljus.

Det fanns ett ljus i Dorianne. En fast blick. Hon var en människa med sina egna välgrundade idéer.

Delar han ut insamlingsbössor också?

I en intervju med SvD säger statsminister Fredrik Reinfeldt att det finns alternativ till a-kassan. Vilket alternativ föreslog han?

• Att de arbetslösa ska söka andra bidrag, exempelvis bostadsbidrag14%
• Att föräldrar, partner eller vänner ska hjälpa den arbetslösa ekonomiskt (rätt svar)29%
• Att söka fler jobb och även på andra orter (ditt svar)57%

Vad kostar det att bara tänka innanför ramarna?

Idag  och hela denna vecka tänker jag på Ganna Chyzhevska. Victor Estby som varje vecka skriver en dagsvers  i NSD skriver så här:

 Vårt Sverige är ett land som saknar brister,
här gäller lagarna och inga frister.

Här möter dig en migrationsminister


Tobias Billström heter han som fortsätter att envist hävda att det blir för dyrt om två generationer skattebetalare vill ta hand om sin Babuschka. Detta framfört av en minister som genomfört lagar vilka ger möjligheter att importera slavarbetare. Lagar som ger möjlighet att sälja arbetstillstånd till desperata människor som vill kunna arbeta och försörja sig själva.

Tänk er en familj där mormor och morfar skatteutvandrat till Spanien. Där mamma och pappa jobbar inom Schengenområdet och där barnen bor utanför Sverige men inom Schengen. Har Mormor som änka några bekymmer när hon vill återvända till Sverige efter att ha betalar nollkronor i skatt. Nej. Och så ska det vara. 


Nej, låt babuschkor som Ganna Chyzhevska har hela sin familj och släkt här i Sverige få avsluta sina dagar med dem. Tobias Billström flörtar med Sverigedemokraterna och hävdar bestämt att det är en fråga om kronor och ören. Jag undrar vad det kostar att flera generationer med barn och barnbarn tappar förtroendet för vårt samhäller och vår regering.

Smörblommorna vajar i vinden i slutet på oktober. Det beror på att vi fortfarande har massor med vatten och varma grader. Det kostar på enligt trafikverket.

Tänk utanför ramarna. Den uppmaningen får vi alla höra då och då. Det är 25 år sedan Yngve Bergqvist och hans team skapade ishotellet. Nu är det Trädhotellet i Harads som gäller. 


Grattis Britta och Kent Lindvall till ert pris.

Det finns många människor som tänker utanför ramarna och hittar nya saker. Men få når ut. Jag gläds verkligen åt att det finns framgång för det som inte ryms innanför ramarna. Framgång för det som inte finns beskrivet i reglerna. Jag hoppas att Ganna Chyzhevska når framgång i Europadomstolen.

Stjärnor på himlen, stjärnor i blick och en stjärnsmäll.

Stjärnorna strålade på den djupblå himlen, månen var som ett bakvänt komma när jag travade på till brevlådan. Tog upp en helt vanlig torsdagstidning. Sen försvann allt. Vaknade till av att jag hamnat på vänster sida i gruset och allt snurrade. Tog mig in där jag upptäckte att jag tappat glasögonen. Hittade dem i två delar. Så började min torsdag med blodtrycksfall, fall och en stjärnsmäll.

Motsatsen till mediadrev

Landstingsrådet Filippa Reinfeldt får sitta och gulla på bästa sändningstid. De anställda läkarna och forskarna inom cancervården i Stockholms län ber om resurser så att patienterna ska få vård inom de tidsgränser som gäller. Men det har den högsta sjukvårdspolitikern inte tid med.

Två statsråd i alliansregeringen bryter mot riksdagens bestämmelser som gäller gratis bostad. Den ene är partiledare i Kristdemokraterna. Han kämpar för att bli omvald, men här driver inga politiska kommentatorer sina egna teser om att Göran Hägglund ska bort. Den andra är centerpartist och jordbruksminister och före detta partiledarkandidat. Eskil Erlandsson bor tryggt kvar i sin riksdagsbostad utan att skämmas.

Sjuka och arbetslösa ska arbeta utan lön. Det här ska inte vara något bidragssamhälle, säger Fredrik Reinfeldt. Istället får hans grannar i Täby chansen att lyfta 50 000 i bidrag till nya köksöar och städade sexrumsvillor.

Men bostäder  för vanliga ungdomar, äldreboenden för de som kan klara sig med lite hjäp, utbildningar för de som förlorat sina jobb, sjukförsäkring för de som lider av svåra kroniska sjukdomar det är inte aktuellt i alliansens Sverige.

Vill vi byta ut våra socialförsäkringar mot fler köksöar?

Höstlycklig

Jag kunde inte åka förbi utan att stanna till och njuta. Det är så upplyftande när solen står i söder och hela Norra hamn badar i ljus.

 Det är nu när vi balanserar mellan två årstider som livet vid Bottenvikens kust och älvens strand är som mest speciellt. En dag kan innehålla allt från vinteris till sommarvärme. Men de långa skuggorna påminner oss hela tiden om att mörkret inte är långt borta. Vinterljus finns det bara inomhus.

Det hade vi ingen aning om

Alliansregeringens beslut om akassorna kritiseras hårt av de tunga forskare som har granskat vad som skett. Den enda effekten är att de som inte har råd med avgifterna har lämnat både facket och akassorna. Det säger Anders Kjellberg, professor och Lars Calmfors, professor och rådgivare till regeringen. Det finns ett fundamentalt konstruktionsfel. Tillägger, Calmfors. Det tydligaste exemplet är att arbetslösheten inom restaurangsektorn slår i taket liksom avgifterna till akassan. Samtidigt sänker regeringen momsen på mat som serveras på restauranger. Men det finns däremot en brist på industriarbetare och det är svårt att locka ungdomar till industriprogrammen på gymnasiet. Trots detta hör även deras akassa till den dyraste. Är det någon som tror att de kvinnor som kommer hit för att städa blir medlemmar i en akassa? Här finns en hel RUT-sektor med oförsäkrade arbetare. Hillevi Engström den moderata arbetsmarknadsministern hon vill inte diskutera avgifterna till akassorna. Hon vill bara titta på hela arbetsmarknaden.  Ni vet så där som politiker pratar: denna fråga löser inte hela problemet, därför kan vi inte göra något. Sedan december 2006 när regeringen förändrade avgifterna till akassorna ahr de tappat 400 000 medlemmar. Människor på arbetsmarknaden som är oförsäkrade. Hillevi Engström hon tycker att akassan har blivit mer försäkringsmässig.

Bildlöst

Det blev en 11 tums dator. Så långt är det mesta bra. Men sen blev det krångligt. Varken den trådlösa överföringen eller hårddisken fungerade när vi skulle flytta allt från den gamla. Vilket innebär att jag är bildlös. Nya försök får göras när teknikbutikerna öppnar.

Det konstiga är hur bra det känns att jag har en dator som inte är lynnig och har egna trick. Det är nu som jag har fattat. Förstått. Jag är lika beroende som alla andra.

Morgonljus

Det börjar med att månen lyser upp alla ängarna

Ljuset smyger in från öster.

De första solstrålarna väcker upp prasseltrasslet 

Snart brinner molnen

Och soluppgången speglar sig i nordväst