Hur röjer man snö med dem?

Snön yr och på radion berättar Folke Waxin om att Norge lyckades minska antalet försenade tåg förra vintern trots snöyran.

 Norrmännen säger till ekot att: Det var enkelt. Vi ökade bemanningen och antalet snöröjningsmaskiner.


Trafikverket i Sverige svarar att de har köpt in fler kontrakt.


Jag har en stilla undran:

Hur röjer man bort snön med dem?

Blå dunster

Yves Klein-blå är minuten innan dagen gryr.

Blå dunster sår många investeringsbankmän i sina kunders blick. Drömmen om att bli oberoende gör mången lättmanipulerad. Och allra mest manipulerades politikerna.

Ingen får missa dokumentären där sambandet mellan den ekonomiska krisen och bankdirektörernas girighet förklaras. Den sändes igår så den finns inte än på SVTPlay. Det är DOX-redaktionen som tagit fram den gråa sanningen om hur bankmännen berikade sig själva och välte världens ekonomier.

Ett talande exempel är att Islands alla banker och företag fick högsta ranking av Moodys dagarna innan hela landet gick i konkurs. Rektorn för University of Columbia skrev en vetenskaplig artikel åt Islands handelskammare någon vecka före kraschen där han lovordade landets höga stabilitet.

Hur mycket han fick för den? 1 miljon kronor.

Glada tillrop

Jag fick ett glatt tillrop igår. Det var Karin som kommenterade gårdagens inlägg. Hon kände på sig att ekonomin växer i norr, men att det är ganska okänt i söder. Allt vi får veta när vi följer med i de stora medierna väljs ut av människor som naturligtvis väljer det som de tycker är viktigast.

Viktigt blir det som händer nära. Och nära är aldrig, eller nästan aldrig, mer än några kilometer från Mariatorget. ( En stor andel av Stockholms journalister bor där.)Vilket innebär att de flesta förorter runt huvudstaden står utan bevakning.

Finns inte den vardag som de flesta lever i skildrad i medierna då blir passar pusselbitarna inte in. Med stora hål håller inte vårt samhälle ihop och vår tillit försvinner. Vi och dom. Så skapar man en bild av oss som några som aldrig kan bli ett vi igen.

I kväll sänder SVT en dokumentär om de män som roffat åt sig. De som välte vårt ekonomiska system. Helt enligt de regler som aldrig får ifrågasättas. Den ska jag se för att jag hoppas på att om vi får veta mer så kan vi ta bättre beslut.

Vi lägger pussel

Ryms vi alla i ordet vi? Finns det plats för att vi alla är olika?

En dag för inte så länge sen stod en ung man i ekot och sa:


att det är Norrland som borde betala mer för elen. De som bor där bidrar inte med ett öre till Sverige. De arbetar bara med företag som går med förlust och tar emot bidrag.


Tänk vad ett politiskt beslut kan slita och tära. Slå sönder vår tillit. Förändra vår syn på att vi är ett land som består av många olika pusselbitar som tillsammans bildar Sverige.

Till den unge mannen som missuppfattat det mesta ger jag ett gott råd. Ta reda på vad som händer och sker innan du säger vad du tror. Varken det forskningstäta Uppsala län, eller det växande Skåne län har lika hög bruttoregionalprodukt som Norrbotten.

Ni läste rätt.

Föreställningarna om att folktäta områden med stora gamla universitet skulle leda i produktivitet är fel. Stockholms län är rikast. Inte för att företagen har sina huvudkontor där, även om det hjälper för  att höja inkomsterna. Utan för att så stor del av landets skattepengar spenderas där. Sveriges största arbetsplats är inte Volvo, Ericsson, eller Astra Zeneca. 


Det är Stockholms läns landsting.


Det är det som är Sverige. Ett samhälle där vi satsar mycket på vårt gemensamma. Men vill vi fortsätta med att pussla ihop olika delar så att pusslet förblir helt?

Det är inte säkert.

Många tror att om vi skyller på andra så kan vi lösa olika problem.

Jag är så naiv och barnslig att jag är säker på att det är bättre att försöka hitta vår lösning tillsammans så att vårt pussel blir till ett vi.




Fakta / Länens bruttoregionalprodukt

Stockholms län 478

Norrbottens län 364

Västra Götalands län 337

Kronobergs län 335

Västernorrlands län 323

Jönköpings län 319

Dalarna län 317

Jämtlands län 311

Hallands län 306

Örebro län 304

Skåne län 304

Västmanlands län 302

Västerbottens län 302

Uppsala län 300

Kalmar län 300

Gävleborgs län 292

Blekinge län 288

Östergötlands län 287

Värmlands län 284

Södermanlands län 286

Gotlands län 262

Lagom mobbning

I Värmland finns en egen lag, på Lundsberg är det  nyttigt att de som är äldre med våld och hot skolar in de yngre. Det är sant om man får tro styrelseledamoten Ulf G Ryder. Inte undra på att de gamla eleverna bär på en ryggsäck fylld av lojaliteter som tynger dem resten av livet, och i bästa fall ger dem de jobb som de vill ha.

Kära Ulf G Ryder, vi lever inte i ett samhälle där du växte upp. På något konstigt sätt har allt blivit mer transparent. Du som försvarar ett hacksystem är snart helt förlegad.

Ur led

Men inget är som vanligt. Världen ser inte ut som vi tror. Vi vet inte vad vi ser och vad vi missuppfattar. I Sydafrika samlas världens makthavare för att smita från sitt ansvar. Vad kan vi annars tro när vår miljöminister Lena Ek är vice ordförande  en lobbyorganisation i Bryssel för kraftindustrin? Det gör mig sorgesen.

I Bryssel sitter Europas makthavare och undrar varför EMUpalatset inte håller. Varför byggsten efter byggsten rasar ner i avgrunden. Vad är valutan värd? Summan av alla brott mot reglerna? En sak är säker. Det är inte de som har blivit mångmiljonärer på att manipulera siffrorna som kommer att få betala fakturan.

Jag sitter här långt från de politiker som fjädrar sig vid borden i kongresspalatsen. De som visar att de har vunnit både makt och pengar genom att diskret visa upp en klocka från Patek Philippe. Mitt ur visar rätt tid för 149 kronor.

Idag sjunger älven med sin basstämma mot stränderna. Vinden sliter i björkens mörkvioletta grenar. Vågorna håller takten i fel årstid. Ur led är tiden.

Magnetiskt

Det är en helt vanlig ruggig tisdag. En dag när ljuset aldrig blir så starkt att gatlyktorna släcks. Då är det tur att vi alla tänder alla dessa ljus. Det tänkte jag på när jag var ute och såg att natten är här klockan två.

Jag förberedde årets hantverksmarknad och öppet hus på Kronan igår kväll. I morgon ska alla ateljéer vara öpnna efter fem. På lördag och söndag är det Västergård på folkhögskolan som tar emot 22 hantverkare. Skolan har grötlunch och eleverna från Kläppen säljer hembakt fika.

Jag har gjort kylskåpsmagneter av keramik som jag hittade i min hemliga låda.

Ni som missade Miniart-utställningen i Luleå har en ny chans. Gällivare museum visar alla konstverk 10 x 10 cm stora från och med 10 december.Jag har tre emaljer med.

Det doftar snö

Snön kom i natt. Någon millimeter. Celina ville inte komma in igår när det var någon varm grad. Hon bara drog iväg. Vi ropade och lockade med hennes bästa godis. Det låtsades hon inte om.

 Ser ni också hur hon har ångrat sig och vandrat fram och tillbaka och hoppats på att vi ska vakna. Då när graderna blev kalla och snön dalade ner på altanen. Det är tur att uthuset är vinterbonat.

I morse klockan fem höll hon ett mycket bestämt tal. Lyfte på tassarna och droppade ner dem mot den tjockaste yllemattan. Trampade runt och drog ut lite fler trådar. Vässade klorna mot kattpelaren och skakade på huvudet.

Efter en halv skål med kattlax höll hon ett nytt tal och strök sig runt våra ben. Nu hade hon glömt och fårlåtit. Och ville ut igen.

Jag trampade efter mot brevlådorna. Tofflorna fylldes med kall snö när jag genade över gräset. Näsan fylldes med vinterdoft.

Ett skelett i garderoben

Idag finns det bara en länk alla borde läsa. Lena Ek, (c), vår miljöminister har även hon skelett i garderoben som Svenska Dagbladet avslöjar här.

Johanna tänder ett ljus

Denna morgon tänker jag på migrationsministern Tobias Billström, moderat, som inte sätter ner foten och stoppar avvisningen av Deymond, 5 och Hiyab, 3 de två barn som bor i Boden sedan ett år tillbaka.

De kommer från Eritrea och deras mamma lämnade dem för ett år sedan. Ingen vet var hon är. Det vi vet är att innan de kom till Sverige hade den lilla familjen väntat i ett läger i Italien. Där fick de ett uppehållstillstånd. Men mamman kände sig inte säker så hon åkte så långt norrut hon kunde. Vad som senare fick henne att lämna sina barn och försvinna vet vi inte. Det vi vet är att de två syskonen äntligen känner sig trygga och att de har fått bo i ett fosterhem där de har lärt sig svenska. Vi vet också att de inte har någon anknytning till Italien och att de inte kan tala eller förstå italienska.

Vi vet också att den femåriga pojken har synnerligen svåra neuropsykiatriska diagnoser. Bara dessa innebär att han riskerar sitt liv om han skulle flyttas. Men Schengenfördraget väger tyngre än barnens hälsa.

- Vi ska inte gå händelserna i förväg, säger Johan Rahm från migrationsverket. De är ju inte utvisade än. 
Vi har ju inhiberat avvisningen. 


Lagtexten som migrationsverket använder där det krävs synnerliga skäl betyder i praktiken nästan aldrig, enligt Johan Rahm, rättschef.

Johanna Nilsson 18 år samlar in namn till stöd för att de två syskonen ska få stanna.

Hon tänder ett ljus.

Lyssna.

(Tobias Billström hör till de ministrar i regeringen som lyfter 80 000 kronor per år i bostadsbidrag för att han är skriven i Skåne, trots att familjen bor i Stockholm. Det medger en paragraf i folkbokföringslagen. Där finns det inte några skäl för att förändra lagen och se till att rikspolitiker lever under samma lagar som vi andra.)

Idag är det den sista dagen före julhysterin. Årets julklapp är redan utsedd. En matkasse som levereras vid dörren en gång i veckan. Vad det kostar? Minst 40 procent mer än att gå till butiken och handla.

En stol?

Vilken tur att det är så ljust idag. det behöver vi alla. Åkte en tur med bil igår ut mot havet och genom skogen. Då var det mörkt. Mycket ljusfritt.

Bilder kan ge så många intryck och få oss att känna så många olika saker.

Igår satt jag och bläddrade i en gammal inredningstidning hos frisören. Där tittade jag på en bild av en stol. Jag fick en känsla av trygghet och glädje. Det kändes lite ovanligt att en bild på en stol skulle ge så starka känslor att jag reagerade. Men så såg jag ordentligt på stolen och kom ihåg alla roliga fester som jag var med om som barn vid bordet hos mina kompisar. Just det. De hade såna stolar.

Ja, jag börjar bli till åren kommen. För det är väl då man blir så här nostalgisk. igår firade vi att en av våra goda förebilder och vänner fyller 69,11. Hon är den yngsta och öppnaste jag känner. Det är inte åren som räknas utom för lagrat vin. Det är livet.

Alla dessa himlar

Vilka himlar vi har fått uppleva denna höst vid älvens strand. Vilka vibrerande vyer. En gåva som piggar upp när mörkret tagit över 18 timmar av dygnets 24.

Igår satt jag och kikade på teve när Haparanda socialdemokrater skulle berätta om hur de ska göra med sin äldreomsorg i kommunen. Förre kommunalrådet Sven-Erik Bucht har ju tillsammans med den övriga ledningen låtit Carema ta över ett 30-tal vårdplatser. Nu var det lika många till som stod på spel. Men partiledningen fick ta tillbaka sitt förslag. Då sa kommunalrådet Gunnel Simu att sparkraven på äldreomsorgen står kvar. De ska spara en miljon kronor nästa år.

Här kan ni läsa Malin Ullgrens text från DNKultur om sambandet mellan pengar och god vård.

Senare höll Gunnel Simu i en presskonferens angående planerna på en multiarena vid gränsen.

Enligt planen ska en tolvvåningar hög multiarena byggas på gränsen. Den ska bli 50 000 kvadratmeter stor, nästan dubbelt så stor som Ikeahuset och idag räknar man med att arenan kommer att kosta 800 miljoner kronor.
- Vi är beredda att satsa en stor slant för att förverkliga detta, säger Gunnel Simu, (s), kommunalråd till NSD.


Jag undrar om väljarna gör samma prioriteringar?

Rekord i bostadsbidrag

Vem har rekord i att lyfta bostadsbidrag av de riksdagsledamöter som bott i Stockholm? Det kan man undra. Jag satsar på Anders Björck. Den moderate riksdagsledamoten som satt i riksdagen 1969-2002. Han var försvarsminister 1991-94 i Carl Bildts regering. Han avslutade sin karriär som landshövding i Uppsala 2003-2009.

Han var skriven i Jönköpings län men bodde med sin familj i Stockholm. Han fick samma förmåner som alla andra riksdagsledamöter som skriver sig utanför Stockholm, bostadsförmåner och gratisresor bland mycket annat. Det är inget lagbrott. Det är så reglerna är.

Alldeles tyst

Ingenting hörs. Det är alldeles tyst. Ingenting fungerar. Allt är avstängt. Oj. Sen vaknar jag till och kommer ihåg att Telia skulle uppdatera något. Så nu har vi ingen telefon. Jag hittar stickan till det mobila bredbandet och får igång datorn.

Det är otroligt hur vi har gjort oss beroende av att bredbandet alltid fungerar. Det jag är tveksam till är att vi valde bort den gamla vanliga telefonen. Det är inte allt för sällan lampan på modemet visar att den moderna bredbandstelefonen inte fungerar. Då är det tyst.

Jag förstår alla äldre personer som är helt beroende av telefonen när de inte vill ha bredbandstelefoni. Det är inte en 100-procentig installation.

En känsla

Det finns en stund när en känsla av osäkerhet tar över. En sekund då golvet dallrar som gelé. Ett ögonblicks förtvivlan. Tanken flyr från teorin. Då kommer bilderna.

När då?

Mån-dag. Långt bort från verklighetens grå vardag sitter vår äldrevårdsminister och tror att det finns valfrihet för de gamla sjuka personer som behöver bo på sjukhem.

Får man inte sitt första val kan man väl vänta en tid, säger hon. Vänta? Var? Hur? Vilken kommun eller landsting accepterar att en "färdigvårdad patient" väntar på en plats?


Det är bara tre kommuner som har valfrihet däribland den kommun där min far bodde. Inte en chans att vi fick välja. Långt ifrån verkligheten sitter Maria Larsson och drömmer om att hon kommer att kunna resa runt och titta på alla boenden för att välja rätt till sin mamma.

Mats Thorslund, professor i omsorg, känner inte till en enda person som har kunna välja.

– För att det ska vara en ordentlig valmöjlighet så måste det finnas fler än en plats att välja på. Personer som är aktuella för särskilda boenden har ofta så stora och svåra behov att det inte är tal om att sätta sig på en väntelista. Det handlar om ett akut behov att få flytta in. I sådana lägen är det oftast så att det inte finns fler än ett alternativ. Då existerar ingen valfrihet, säger han till Ekot.

Då svarar Maria Larsson, kristdemokrat efter fem år vid makten, att hon vill att det ska vara så.

När då?

Domsöndag

Hela köket doftar.

Hela havet stormar

Min mycket specielle far sa:

 Jag vill inte vara med om det här. Det är som om hela världen gungar. De som inte följer lagar och förordningar får högsta vinsten. De som är hederliga får stå i skamvrån.

Det var förra året när vi satt bakom huset och pratade en stund. Den sista, innan han blev så trött att han inte ville prata mer.

En mardröm.

 Det var hur han upplevde det Sverige som moderaterna och de övriga i alliansen är på väg att skapa. En man som hela sitt liv levt som en mycket konservativ väljare och medborgare. Kulturkonservativ, inte nyliberal. Idag läser jag att Sten Nordin moderat finansborgarråd i Stockholm har sålt ut 60 procent av äldreomsorgen till rikskapitalbolag.

Han vill att de gamla demenssjuka ska få en äldrepeng och välja boende själva. Ultramarknadsliberal är Sten Nordin. Då slipper han ta sitt politiska ansvar. Då kan han lägga ner fullmäktige och sitta vid sidan om och bara se på hur riskkapitalbolagen tar över hela äldreomsorgen. Tänk vad skönt att kunna skylla på de gamla sjuka när skattepengarna samlas på hög i skatteparadisen.

Roger Mogert, socialdemokrat, är mycket frågande. Det finns ju inga partier som moderaterna och folkpartiet som ropat, skrikit och tjatat om kommunalt självstyre. Nu ska regeringen bestämma över vilka typer av äldreomsorg som finns i den minsta kommun.

- Som enkel kommunpolitiker kan jag tycka att det är barockt att staten ska bestämma hur vi sköter vår äldreomsorg.

All forskning visar att den viktigaste kvalitetsfaktorn i alla äldreboenden är personaltätheten. Hur många utbildade undersköterskor som arbetar på golvet bland de äldre. Det är den enda faktor som garanterar att de äldre inte får liggsår.

All forskning visar att privata äldreboenden har 10 procent lägre personaltäthet. Och många fler liggsår. Dessutom har de privata vårdgivarna i Sverige färre heltidstjänster och fler tinanställda som påverkar att regler och rutiner inte följs.

Min far avslutade sina dagar på ett sjukhem som drivs av Attendo care. I den kommun där han bodde fanns inga val. Alla boenden drivs av riskkapitalbolag. Inte 60 procent som i Stockholm, utan 100 procent.


Nu polisanmäls tjänstemännen i Vällingby-Hässelby.

Favorit Anna

Läs Anna Laestadius Larsson och njut.

Bilskumpad mjölk en ny delikatess

 Maria Larsson, äldreomsorgsminister, kristdemokrat, är berörd av hur de äldre behandlas av Carema. Socialstyrelsen får in allt fler anmälningar om missförhållanden. Men Varken Maria Larsson eller moderata statsministern Fredrik Reinfeldt tar initiativ till att förändra lagarna som gäller upphandling av äldreomsorg.

 -Det här är bara enstaka fall. Detta är inget stort problem, låter statsministern hälsa.

Maria Larsson är helt säker i sin tro på att de multisjuka äldre som finns på våra vårdboenden kan välja själva var de ska bo. Tvärtemot vad all forskning visar.

Vi som varit med och stått i kö vet att det oftast inte finns några val. Antingen säger man ja och får det som finns, eller så får man stanna hemma.

 Och så till något helt annat.

Hur långt måste mjölken till skolorna i Luleå färdas innan barnen får dricka den?

Varje dag åker mjölken från mejeriet på Bergnäset ner till Umeå innan den återvänder och serveras i skolornas matsalar. Eleverna får inte "sjörullad" mjölk i glasen, utan E4-skumpad dryck.

Ni som åker längs med E4:an norrut från Sundsvall ser Västernorrlands länssymbol det färgglada Y:et som Bengt Lindström skapat. Denna vecka har en bluff med bilder avslöjats. De var inte målade av Bengt Lindström.

Jag undrar verkligen om det är möjligt att upphandla vård, skola och omsorg utan att en för stor del av skattepengarna hamnar där de inte gör nytta. Det är en nackdel. Den andra är att om man privatiserar våra skattepengar så kan de användas utan att vi medborgare får någon insyn. Gymnasiet får mer än 2 miljarder kronor mindre och nu minskar dessutom anslagen till äldreomsorgen.

Läs mer här.


Lite tidsfördriv har jag gjort här.

Payne's grey

Tänk att det kan vara så olika. Ena dagen skimrar älven av rosa ljus. Den andra är det herr Paynes gråa skuggor som sveper över vattnet.
Olika på ett spännande sätt.
Olika som en tillgång

Denna gråa dag rullar berättelsen om Carema vidare. Nu vet vi att före detta politiker, numera debattörer i tevesoffan, sitter eller har suttit i bolagets styrgrupp. Kristina Axelsson Ohlin före detta moderat finansborgarråd i Stockholm och Vidar Andersson politiksredaktör för Folkbladet i Norrköping, socialdemokrat, har tagit emot arvode för att tipsa Carema om hur de ska formulera sina anbud. Enligt Vidar Andersson har de fått 20 000 kronor i år.

Deras heder var billig!

Kristina Axelsson Ohlin blev så rädd att hon såg till att hela hemsidan på nätet togs ner. Hon hoppades att ingen skulle få veta. Men tack vare att det finns ett företag som gör skärmdumpningar på allt och sparar dem som dokument, kan alla se hur hennes namn finns bland de andra i gruppen.

Sveriges television har fått ytterligare ett problem bland många andra. Hur ska de förklara att Kristina Axelsson Ohlin och Vidar Andersson sitter i direktsändning och debatterar Carema?

Illrosa älv

Efter all gråhet får vi uppleva en chockrosa kvart.

Doften av rosmarin

En handfull varma grader och nu skördar jag rosmarin igen. Det doftar promenad på en stenig stig vid stranden nära Bastia. Dofter är fantastiska de ger mig resor till platser långt borta i minnets labyrinter. Jag tittar ut på den blågrå höstonsdagen men finns bland grus och sten ovanför det salta havet.

Ska han sluta väga blöjor?

Caremas vd , Carl Gyllfors,vill bestämma kvalitetskraven för den svenska äldreomsorgen! Är det ett aprilskämt tänkte jag när jag läste rubriken. Men det är på allvar. Han tror att verkligen att de är lämpade att sätta reglerna för svensk omsorg av äldre sjuka personer.

Ska han sluta väga blöjor och börja mäta liggsår?

Tänk vad en liten vd kan gno för att slippa förlora pengar på sina aktier och optioner i bolaget.

Jag undrar varför inte debattartikeln är en annons. Läs den här.

Det finns hjältar, Marta Szebehely, professor i socialt arbete, är en.

 Marta Szebehely säger både på teve och i radio det som är självklart.
- En person som är gammal och svårt sjuk, en person som har demens kan inte välja vård.

- Ansvaret för att vården är god måste politikerna ta.

När hon har jämfört kraven som ställs på de bolag som får kontrakten på äldrevård i Sverige och USA har hon sett en skillnad.
- I Sverige har vi tillit. Vi utgår från att de som får använda våra skattepengar gör sitt bästa. Men det är det ingen som tror i USA.

Därför har USA rigida bestämmelser som vårdbolagen måste leva upp till.

 Men Thomas Idegard fd ordförande i moderata ungdomsförbundet framhåller en vårdpeng som lösningen på alla problem.

Han tror att om bara de gamla får välja själva så löser sig allt. Och då flyttas ju ansvaret från politiker och vårdbolag till våra gamla sjuka anhöriga.

Marta Szebehely, hon har sett i sin forskning att det inte fungerar alls.

- Gamla sjuka människor vill inte byta. Har de dålig vård vet de ju inte om det finns bra vård någon annanstans. De flesta lider och tiger. Och det är ju inte vad vi vill uppnå.

En annan sak som vi alla här vid älvens strand undrar över är varför ingen söderut ställt krav på fler överföringsmöjligheter från kraftverken i norr. Nu när denna outgrundliga regering har infört högre elpris i södra Sverige då först undrar de som har den ekonomiska makten varför är det på detta viset. De som stred för att införa den nordiska elbörsen. De som drev upp elpriserna genom att hålla kärnkraftverken stängda under den kalla årstiden.

Ni som alltid påstår att kärnkraften är säker. Ja, den är säker som reglering av elpriserna. Men säker när en dammsugare kan slå ut ett kärnkraftverk?

Instängda händer

Jag vaknar till en mardröm beskriven av Camilla, en av de unga kvinnor som utsätts för övergrepp på våra rättspsykiatriska kliniker. Hon har varit svårt sjuk och skadat sig själv. Istället för att få adekvat vård har hon straffats av vårt samhälle. Vi har låst in henne med mördare och män som begått våldtäkt. Och när hon fortsätter skada sig själv låser psykiatrikerna in delar av hennes kropp för att till slut stänga in henne i en isoleringscell.

Det är P1 morgon som berättar Camillas historia. Sofia Åkerman berättar om hur vi har satt i system att låsa in unga kvinnor med svåra psykiatriska symptom i en ny bok. Hur tvångsåtgärder används som straff och inte som vård.

Jag får lära mig tre nya ord tvångshandskar, tvångshjälm och förebyggande bältesläggning.

Detta är ingen nyhet. Men allt upprepas år från år ändå.

Vinter utan snö

En sak undrar jag över; vilket är farligast? Kärnvapen från Frankrike, Storbritannien, USA, Ryssland, Israel, Indien, Pakistan, Kina eller från länder som inga har?

Dimmglaserad

Klockan är några minuter före sju och jag glider ut på altanen. Hela världen är glaserad av dimman. Det finns lite blått ljus nere mot öster. Annars är det som att vandra i en iskall frys. Jag halkar runt. På samma sätt som min blogg halkar mellan helt olika ämnen.

Det där hoppandet mellan böcker, samhälle och naturintryck tänker jag på idag. Jag kollar in alla tråkiga miljonärer som själ pengar från oss skattebetalare när Carema utarmar äldrevården. Jag undrar vad de känner när deras namn och ansikten blir offentliga. Jag hoppas att det stör dem mer än vad en genomblöt blöja stör deras stackars patienter. Måtte alla deras aktier bli värdelösa snabbt.

Kolla in dem här.


Denna granskning av äldrevården i Stockholms län ska Dagens Nyheter har all heder av. Carema borde bort. Jag tänker på den kommun där mina föräldrar har bott i mer än 40 år. Där finns det inget val. All vård av svårt sjuka åldringar där tjänar dessa giriga gubbar miljoner på.

Maria Larssson, Göran Hägglund, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Jan Björklund och Annie Lööf ni förordar valfrihet - För vem då?- inte för dem som är sjuka och svaga. Utan för Caremas ägare som kan välja på vilket sätt de misshandlar gamla för att klämma fram ytterligare en miljon.

Filmjölk överallt

Bussen stannade vid hållplatsen och jag hoppade av. Jag var så glad. Så förväntansfull. Idag skulle jag åka till London för den första gången. På en resa som jag hade fått som uppmuntran. På vägen mot porten möter jag två gamla skolkamrater. Två killar som det inte gått så bra för. De frågar ivrigt var jag ska så här mitt på dagen.

I min naiva glädje berättar jag allt om resan till England.

Efter fyra otroligt härliga och spännande dagar landar vi på Arlanda. En av tjejerna på resan skjutsar mig till bilen. När jag kommer mot parkeringen hör jag hur bilen både tutar och bullrar. Jag förstår ingenting. Men rusar mot bilen. Då ser jag att någon har försökt tjuvkoppla den. Vilket gav som resultat att tutan fungerade hela tiden.

Sliter i sär elledningarna och vänder mig om.

Ingen väska. Bara två kassar kvar. Alldeles tyst. Men någon måste ha stått bakom ryggen på mig och snott resväskan full med kläder.

Tjuvkopplar bilen och kör hem. Där står ytterdörren på vid gavel. Ettan är helt omrörd. Överallt ligger det som fanns i skåp och lådor. Dekorerat med filmjölk. En av grannarna kommer och berättar att inbrottet skett redan samma dag som jag for. Och att låset inte går att använda. Dessutom är det lilla vädringsfönstrat trasigt så att draget får ytterdörren att slå.

Hela den underbara resan till London, hela glädjen över att ha fått uppskattning bara försvann. Nu var det bara att ringa till polisen som kom och tog upp en anmälan. En kompis tog med mig till parkeringsplatsen så att vi kunde leta efter resväskan. Men vi hittade ingenting.
Låset byttes. Jag jobbade vidare på samma arbetsplats till en dag i mitten maj nästa år. Då kom jag hem till en lika rörig lägenhet. Samma kladd från filmjölk och denna gång hade allt som fanns av värde förvunnit från rummet.

De två poliserna som kom hittade flera fingeravtryck. De kunde bindas till mina skolkamrater som jag pratade med före resan till London. När de tog in dem till förhör var de höga som hus. Och förklarade bägge inbrotten med att de hade större behov än jag, för det hade kommit nytt heroin till stan.

Det här hände för mer än 30 år sedan. I Solna/Sundbyberg. Men känslan av att ha blivit nedsmutsad. Att någon trampat på mig, den kan jag fortfarande känna. Vad var jag, vad fanns kvar?

Nu har många människor i Luleå fått sina hem invaderade av tjuvar. Då får jag samma behov av att skaffa mig tjocka väggar, stora starka lås och låsa in mig. Vilken tur att en städerska på Örnvik hittade en tjuvgömma så att några får sina saker tillbaka.

Jag saknar ett av de smycken som försvann, då, för 30 år sedan. Ett minne av min fina mormor. Nu hoppas jag att många får sina minnessaker tillbaka. Läs mer här.

Utan styrfart

 -Vi har inte sagt att de ska bort, vi har sagt att de ska minimeras, säger kommunalrådet Yvonne Stålnacke, (S), när hon förklarar varför de delade turerna är kvar inom omsorgen. Fortfarande får de anställda jobba mellan 07.00 och 21.00 med en rast på fyra timmar.

Men vad sa hon före valet? Vid två tillfällen sa kommunalrådet att de delade turerna ska bort inom ett år. Både den 4 september 2010 och den 14 september 2010. Alldeles före valet.

Nu har Yvonne Stålnacke knappt styrfart

 Vintern är här sent på kvällen och tidigt på morgonen. Aldrig har det varit så lite snö i mitten på november sedan SMHI började mäta. Normalt borde hela fjällkedjan var täckt.

Isen på bilrutan mönstras av droppet från björken. Frosten på grenarna smälter så snart solen når fram.

Helt magiskt

En gåva till alla oss som lever av att långsamt hitta nya vyer.

Snöbrist eller barmark?

Det är alltid både och. Aldrig bara ett. Nu är det på allvar och vardag. Renägarna, ja, de kan vinna på att snön föll i fjol och inte idag. Det är helt snöfritt från Torneträsk till Haparanda längs med hela Torne älv.

Och de fanatiska skidåkarna får fortsätta rulla vidare och vänta på att få leka i snön.

Gnistrande

Hela världen är ny. Helt annan denna kyliga morgon. Allt känns gnistrande fräscht. Allt har en kappa av små små iskristaller.

I öster sveper solen in det isiga landskapet i  sitt apelsinljus.

Det finns bara en sak som bryter av. Idag är det inversion. Doften, ja, stanken från kommunens stora kompost kryper ner över älven.

Ur ugnen:Arabisk vår

Jag hittade två urgamla vykort som inspirerade mig till att hylla den arabiska våren. Den översta bilden innehåller Kalifens palats i Kairo fotograferat i samband med det första världskriget. Inte mycket till stad när man betänker att det bor 30 miljoner egyptier i Kairo idag.

 Den andra är en bild från vad som blev, när de flesta konstnärskvarternen i Montparnasse hade jämnats med marken.

Påminnelser

De lyser fortfarande, våra tre ljuslyktor, ute på bron. Idag är den fjärde dagen då de påminner om människor som vi saknar.

Jag minns den ruggiga novemberdag för 23 år år sedan då vi begravde min mormor. Blötsnön kastade sig över gatorna på Kungsholmen. I Sankt Görans kyrka fick vi lyssna till vacker musik som tröstade lite grann. Det var aldrig ljust den dagen. Det var tur att vi hade en riktig vinter här uppe. Kontrasten mellan den vita gnistrande snön på Kallax och det grå blöta när jag landande på Arlanda gav den dagen ett tydligare innehåll.

Det är förunderligt hur vissa dagar bara finns kvar i minnet medan många hundra bara har försvunnit. Vi borde kunna minnas en lite stund av våra vanliga dagar. Men det är kanske tur att vi glömmer en hel del, tänk om huvudet fylldes med alla frukostar.

Måndagen rodnar

Varje rosa minut är en gåva. En glädje nu när gråheten tagit vid. Nu hittar vi på olika knep att överleva fram till den första snön. Jag har stått i värmen framför emaljugnen och väntat otåligt på nästa gång. Ja, när temperaturen blir så hög att färgerna bränt ut. Hemma har ugnen fyllts med aprikos och hasselnötsbröd. Jag tror att de som fyllde köket med doften av nybakat vann matchen om att liva upp den gråaste höst.