Omsorg

Läs om äldreboendet i Råneå.


Hur blev det så här? Ja, att budgeten är viktigare än de människor som är tvungna att söka hjälp när de är sjuka och gamla. Det är en fråga som snurrar i mitt huvud sedan jag läste Nils Johanssons artikel i går.


Läs den här.


Det har inte hänt mycket på 35 år. Ja, så länge sedan var det jag cyklade till sjukhemmet uppe på berget. Den sommaren hade bara en på varje skift undersköterskeutbildning. De flesta hade gått 28 veckor i landstingets regi för att utbilda sig till sjukvårdsbiträden med äldrevård. Ja, så var det vi som gick i skolan och jobbade på sommarlovet.

Första veckan gick vi dubbelt. Då hann vi ta ut dem som ville, på altanen och i trädgården. Sen började allvaret. Från klockan fem i sju till klockan elva matade vi, tvättade vi, klädde vi, baddade vi, städade vi och så tränade vi dem som skulle rehabiliteras för att de skulle åka hem. Vi var fyra personer på 16 patienter fram till klockan ett. Och en sköterska som utförde alla sjukvårdande uppgifter.

Mellan klockan ett och fyra var vi sju. Sen var vi tre som serverade middag, matade, tvättade, bäddade ner och tröstade fram till nio på kvällen. De tre timmar då vi var flest utfördes många olika behandlingar och det var då de som gick dagskift skulle ta sin matrast.

Jag minns många gamla fina människor som jag mötte på salarna. Då var det fyra i några salar, annars var de två. Jag minns hur mycket tålamod som de fick ha med oss som lärde oss vad vi skulle göra. Jag minns berättelser om deras ungdom och deras längtan efter livet hemma.

Vi slet och gjorde så gott som vi kunde. Ibland hann vi göra något extra och då kändes det som en ovanligt bra dag. Då kändes det som om jag gjorde mina äldre släktingar heder. Men så ofta, så ofta cyklade jag och de andra ovana vikarierna hem för att gråta över vår otillräcklighet. Vi hann inte med. Vi hade inte tillräckligt med kunskap.

Det var inte bra.

Därför utökades utbildningen, därför förändrades lokalerna. Därför satsade staten lite pengar på att forska om hur den bästa omsorgen av äldre ska utföras. Men när jag läser om äldrevården i Råneå så verkar det som om inget hänt.

Evig

När verkligheten griper in

Högst upp på berget sitter vi och tuggar oss igenom en verkligt seg bit biff. Såsen är tunn som vatten och glädjen inför festen vi unnade oss en vanlig tisdag falnar innan vi börjar skratta. Det är bara så typiskt att de minnen som vi har av härliga måltider där uppe på balkongen med utsikt mot havet och stan inte riktigt stämmer med den grå vardagen.

Fattiglappar?

Allt är relativt. Det är ganska självklart eller hur? Men hur relativt? Det undrade några kritiker som satte sig ner för att titta på de nya avsnitten av den uråldriga teveserien Dallas. De tycker att serien är urdålig men de började tala om hur vår syn på rikedom har förändrats.

För 30 år sedan när familjen Ewing dök upp på våra teveskärmar talades det mycket om deras vulgära rikedom. Deras otroligt stora farm. Alla dessa bilar och hästar och allt annat som ingen i den tidens medelklass kunde drömma om att ha råd med.

Den amerikanska drömmen var för de flesta att äga sitt hem, ha två bilar och att kunna betala barnens utbildning på en lön.

Den drömmen finns inte kvar. De jobb på verkstäder, i industrier och gruvor som då kunde ge lön nog att leva på för en hel familj är borta eller så har lönerna sänkts i förhållande till vad livet kostar nu. Idag har de flesta arbetare timlön utan sjukvårdsplan.

Samtidigt är 1980-talets familjen Ewing fattiglappar i jämförelse med de rikaste idag. Då köpte JR mark runt farmen nu köper hans arvtagare öar i Västindien. Vad har hänt? Hur har utvecklingen kunnat ändras så fort och så radikalt?

Det undrar tevekritikerna  framför 2000-talets platta skärm.

Om att räkna rätt

Varje gruva som öppnades före kraftstationen i Porjus gick i konkurs. Det kostade för mycket  att frakta malmen när det inte fanns järnväg. Elkraften från älvarna är en förutsättning för järnvägen och att gruvorna i Malmfälten ska löna sig.

Nu ska gruvan i Kaunisvaara öppnas om ett par år.Och Catharina Elmsäter Swärd, infrastrukturminister, (M), anser att det går att frakta malmen med bil. En långtradare var femte minut ska rulla på vägar som inte ens håller för dagens trafik.

Hon hoppas att lastbilstillverkarna ska utforma ett system med långtradare som förses med energi genom trådar längs med de smala vägarna mellan Kaunisvaara och Svappavaara där järnväg finns.

En långtradare var femte minut. En malmvagn på spår kan ta 100 ton. Ett tåg sväljer ett dygns produktion.

Är det någon som undrar vad som är mest lönsamt?

Nästan sommar

Alldeles lugnt var det, alldeles stilla, när en bris tar tag i björkens löv och låter dem rinna ner mot häcken.
Lugnt som när humlans surr hörs från Kirunarosen till krukan med nyplanterad lavendel.

Då möts mina grannar på taket till gården tvärsöver vägen.
En spindel klamrar sig fast vid sitt nät mellan den sibiriska ärtbusken och klematisen när brisen kommer igen.


Nordostlig kyla möter sydvästliga vindar. På taket diskuterar skatorna om de ska ta en tur ut till havet. Det finns lä bakom skorstenen och solsken står i sydöst. Det avgör saken.


Alla rönnar ser snöhöljda ut. Blomfulla. De släpper pollen som färgar det mesta gult. Stolar och bord mjölar ner sommarkjolen.


Tidigt eller sent, det är samma ljus, samma kyla. Nästan sommar.

Veckans det hade jag ingen aning om

Veckan har varit en enda lång följetong av chefer som ständigt utbrister:
-  Det hade jag ingen aning om.


Avsnitt 101  i Norrbottens läns landsting. De undersökande reportrarna har genom att undersöka vilka läkare som arbetar som stafettläkare hittat en mycket anmärkningsvärd uppgift. Bo Torbjörn Ek och Mikael Nyberg berättar om att flera läkare är fast anställda i landstinget samtidigt som de anlitas som stafettläkare av samma landsting.

Vad svarar cheferna  och landstingsdirektören Gunnar Persson då?

Just det.

Det hade vi ingen aning om. Hur de nu hade kunnat undvika att förre landstingsrevisorn Lars Hedberg 2010 lyfte fram flera frågor kring hur läkarna har jobb vid sidan av sina anställningar.

Nästa helt ovetande chef är den förre vd:n för sjunde AP-fonden Peter Norman, numera finansmarknadsminister. Han var förvånad över att AP-fonderna använder pensionäreras pengar till fester med sprit, lyxhotell, lyxbilar, privata städtjänster och ovanligt höga löner. Sjätte AP-fonden har fler tjänstebilar än regeringen. Där är Ebba Lindsö styrelseordförande och hon hade inte heller någon aning.

Aning om reglerna som medger en tjänstebil per fond, eller att de som arbetar under hennes styrelse har plockat ut dyra bilar?

Ja, det har jag ingen aning om!

Gräsligt

En del kallar detta för ogräs. Andra tycker att det är gräsligt vackert.

Det surrar

Hittar ett misslyckande i kameran. Men ser att det är en bild av hur jag kan känna mig. Då när allt är intet. Ni vet de där stunderna när det står helt stilla. Ögonblicket innan jag tappar ett glas fyllt med mjölk för att synapsen längst ut i handen inte vill greppa. När påsen med jord tömmer sig själv. Men det är också så jag vill vara osynlig idag för de nyankomna gästerna som surrar överallt.

Man kan hoppas på att påsen med jord tömmer sig i krukorna som äntligen har kommit fram.
Liksom myggen. I år har vi redan tusentals gäster. Inte en enda sekund kan man stå stilla utan att få ett bett. Det är en kombination av massor med smält snö, regn och pölar som bäddat för att de ska bli mångdubbelt fler i år.

Krukorna är fyllda med lavendel, daggkåpa, rosenskära och tagetes. Får se om det funkar eller blir för trångt.

Vita drivor

Idag är ängen vit igen. Hundkäxen blommar i drivor längs med stigen ner till älvens strand. I vinden far de vita små blombladen från häggen. Det är som snön driver. 


Mellan är slut. Mellan hägg och syren. Den tid som vi längtar till när snön ligger i höga drivor.


De första fågelungarna skriker efter mat i den höga björken och Celina vaktar tomten nu när en ny katt flyttat in hos grannarna. Första sommarkänslan.


Det känns så lätt. Svävande. Som om doften från skuggmorellen och de fyra blommande äppelträden lyfter vardagen till en helt ny nivå. Midsommar om fyra dagar.

Om ett möte på parkeringen

För några dagar sedan parkerade jag mitt i stan. Vid automaten mötte jag en bekant som jag inte sett på flera år. Vi pratade om ditt och datt och så sa hon: Vet du jag har varit på en utbildning denna vår. Vi har fått lära oss en massa nya vettiga saker. En gång i månaden har jag åkt till Sigtuna för att få lära mig mer. Idag var det en föreläsning om hur vi ser på konsekvenserna av våra handlingar, innan planet gick hem.

Jaha, sa jag, lite frågande. Vad kan vara intressant med det?

Jo, du vet ju att vi möter människor som aldrig verkar lära sig att om de gör fel så blir det konsekvenser som kan stå dem dyrt. Människor som inte verkar förstå att dyra lån är dyra, att man får böter om man parkerar fel, eller de unga människor som begår brott även om de åker fast och får straff.

Vi fick höra om en undersökning som pågått många år. En undersökning som visar att ungefär en tredjedel av alla människor har svårt att se konsekvenserna av sina handlingar. De kan inte greppa att man blir sjuk av rökning till exempel, sjukdomarna kommer ju inte nu utan i framtiden.

Där på parkeringen fattade jag helt plötsligt varför det är som om vissa öron verkar döva. Varför helt enkla samtal blir absurda. Det måste vara förklaringen till att de beslut som vissa människor tar är så obegripliga.

Vid automaten sa hon lite lakoniskt: Det är varmt när man kissar på sig, sen blir det kallt och vått. Det var väl så man sa förr när någon inte såg konsekvenserna av sitt handlande.

Kan inte hejda mig

- Jag kan inte hejda mig, sjöng Robert Broberg om hur det var att se en vacker tjej. Jag kan  hejda mig, borde Leif Wikman, tänka, nu när han är upptäckt. Vad han har gjort? Jo, han har sällat sig till kretsen av före detta politiker som försöker att gömma sina inkomster för att få behålla hela sin avgångsersättning från skattebetalarna. Är driften att få behålla sina förmåner lika stor som driften efter att få möta kärleken?

(En fotnot: Kommunalrådet Karl Petersen som är politiskt ansvarig för Stadsbyggnadskontoret som betalat ut arvoden till Leif Wikmans företag tänker förändra reglerna.)

Några som inte har kunnat hejda sig är de statliga direktörerna och politikerna i Frankrike. Francois Hollande gick till val på att sänka allas ersättningar som dessa maktens män gett varandra och nu har han påbörjat sitt arbete. Parlamentarikerna ska få sina ersättningar sänkta med 30 procent. Och med detta grepp vann partiet  många röster i veckans val. 


För varje år som går ökar antalet elever i nian som inte har betyg i alla ämnen. Socialdemokraterna passade på att lägga fram ett förslag om att alla som har kurser att avsluta efter skolåret ska kunna tvingas gå fyra veckor i skolan på sommaren.


Förslaget är inte så kontroversiellt som det låter. Många skolor har sommarklasser för att hjälpa elever att komma in på gymnasiet.

Kommer Sverige att gå vidare från gruppspelet i fotbolls-EM? Inte om tvåmålsskytten Andrij Sjevtjenko får bestämma. Matchen mot England kan alla lulebor som vill se på en Storbildsskärm i Stadsparken.




På torsdagen var vår kung i Malmberget och invigde den nya huvudnivån i gruvan. Samtidigt berättade alla medier om hur Karin Matsson i Piteå fått en ovanlig enkrona. Texten på den ena sidan löd: Vår horkarl till kung. Och nu vänder vi blad...

Äppelblommen doftar, solen skiner mellan molnen, och det känns som om sommaren är lång. Eller som vi säger här uppe. Nu är det en vecka kvar till det vänder.

Privjet!

Det är lätt att ropa hej när alla de ryska äppelträden står i blom. Jag saknar ord för att beskriva prakten. Det finns inga som kan beskriva den lätta doften av äppelblom och de ljuvliga blommorna.

Om attt tala med två tungor

Jan Björklund partiledare för Folkpartiet marknadsför populistiska idéer utan att blinka. Idag är det ett krav på att alla som vill bli svenska medborgare ska kunna svenska. 


Han är orolig för att så många flyktingar som kommer till Sverige tar så lång tid på sig att få jobb med riktig lön.


Vad gör han då?


Jo, han är med och lägger fram en utredning som lägger fram flera förslag för att minska anslagen till svenska för invandrare. Bland förslagen finns en diskussion om när en person kan svenska.


I dagens DN samsas Kajsa Ekis Ekmans debattartikel om svenska för invandrare med Jan Björklunds. Hon lyfter fram utredarens förslag till när en flykting kan tillräckligt bra svenska:


"Hur mycket måste underklassen kunna tala? Tillräckligt för att ta ett enklare jobb! Allt utöver detta- att skriva, engagera sig i förening, förstå nyheter - är en onödig lyx som man får lära sig i mån av tid."


Därefter kommer ett förslag om att alla ska kunna lära sig tillräckligt med svenska inom två år oavsett bakgrund, personliga förutsättningar och annat som kan förlänga studietiden.


Då undrar jag vad Folkpartiet menar. Ska invandrare som vill bli svenska medborgare kunna svenska tillräckligt för att kunna utöva sina demokratiska rättigheter och skyldigheter, eller ska de kunna städa och hålla käften?

Doftande

Om bara solen dök upp bakom molnen så skulle alla träden digna av blom. Tur att den sibirksa klematisen och lilkekonvaljedungen inte väntar.

Världens rikaste ...

drottning firade att hon har suttit på tronen i 60 år för en vecka sen. Hon är EU:s största bidragstagare i och med att hon äger de största jordbruken i Europa. Men de unga människor som arbetade på gatorna för att öka säkerheten under jubiléet fick inte ett enda pund för sitt arbete. De var kommenderade att vara i London i två dygn och hänvisades till att bo under Themsens broar, att byta om utomhus och att arbeta i 18 timmar utan rast.

Hur det gick till?

Jo, både Labour och den konservativa regeringen har infört Fas 3-arbeten som första obligatoriska steg för dem som är arbetslösa. Alla måste ta de träningsplatser som olika organisationer erbjuder. Precis som i Sverige finns det företag som lever av att placera arbetslösa praktikanter ute på vanliga jobb. Oavlönade jobb. Företagen som tar emot praktikanterna säger upp de andra anställda, drar ner på arbetstiden för dem som har timanställning, låter de oavlönade praktikanterna jobba heltid, men de avlönade anställda jobba halvtid.

Det är en arbetsmarknadsåtgärd som subventioner och snedvrider konkurrensen på arbetsmarknaden, liksom överallt där den finns. Den skapar mer arbetslöshet och mer fattigdom. Och nu till festen för en vecka sen.

Regnet öste ner över de brittiska öarna när unga praktikanter från East Anglia bussades in till London. De kom dagen innan drottningens båttur på Themsen. De fick veta var de skulle vara nästa dag och så fick de höra att de 400 pund som de var lovade inte skulle delas ut. De skulle istället vara glada över den erfarenhet som morgondagen skulle ge dem.

De som inte hade någon att sova hos fick försöka vaka under London Bridge i skydd för nattregnet. Nästa morgon fick de byta om till uniformer utomhus vid kajen. När klockan var kvart över nio fick de frukost och halv tio började vankandet på kajerna . De hade inga regnkläder och inga paraplyer. De hade inte sovit på 20 timmar och de hade inga raster. Det fanns inga toaletter så de fick vänta till 14 innan de kunde gå iväg till en. Ingen mat serverades och de beordrades att vara kvar till sent på kvällen. Sen skulle de ta tunnelbanan till ändstationen.

En av deltagarna stod inte ut.Hon var placerad hos en organisation som kallas "Tomorrows people". Hon tog tunnelbanan tillsammans med de andra i sin grupp när klockan var sex. De fick ringa efter anhöriga som kom och hämtade dem. En resa på mellan 20-30 mil enkel resa. Då var alla i gruppen genomblöta, med olika symptom på att de var sjuka eller på väg att bli sjuka.

"Tomorrows people" hade fått uppdraget att finnas på plats vid kajerna av ett säkerhetsföretag.

Den unga kvinnan gick direkt till sin handläggare på måndagsmorgonen och sa upp sig från all vidare kontakt med "Tomorrows people".

Hon sammanfattar sin erfarenhet av Diamantjubiléet i en intervju med the Guardian så här:

"Frivilligt arbete, javisst, men inte slavarbete där vi blir behandlade som skräp. Det ska inte vara omänskliga förhållanden där vi tvingas byta om inför alla människor och inte kan skydda oss från regnet och det ska finnas toaletter." 

Ska jag komma igång?

Mina croissanter är inte dekorerade med glasyr. De är bara varma och fyllda med hallonsylt. De är dagens tröstmat. Både fras, smör och socker i samma tugga. Det be-hövs när kylan inte vill fara till norr och solen kämpar för att ta sig fram bakom molnen.

Jag behöver det för att kunna skriva det första ordet på det helt tomma arket som finns bakom alla sociala program på datorns skrivbord. Nu har jag ställt in kägel/radavstånd. Då är det bara att börja...

Värdeladdat

Veckans mest ifrågasatta uttalande står kommunalrådet Tommy Nyström, (S), i Gällivare för. Han sökte en förklaring till att kommunen liksom de flesta samhällen utanför Mälardalen har stagnerat. Han försökte berätta om vilka hinder han ser. Då sammanfattade han allt med ett enda ord;Gruvarbetarattityd. Gå in på länken och läs och se hur debatten går. Det finns 137 kommentarer. Jag kan flera synonymer som ingen hade opponerat mot: Bruksattityd, utbildningsunderskott, kvinnounderskott, manlig kultur, låg motivation för studier för killar på högstadiet, hög status för allt med motor, osv.

Inte ett samhälle där en självständig kvinna med flickvän, lång utbildning, låg lön och längtan efter kulturella projekt skulle välja i första hand. Men jag skulle vilja se under ytan och hitta just det: Motsatsen till min schablonbild av Gällivare.

Hantverk, konst och hemslöjd finns det massor av i Malmfälten. Det mesta på hög konstnärlig nivå. Nu får 35 konsthantverkare från länet ställa ut stora häftiga löv på Liljevalchs i Stockholm 100-årsjubileum. En manifestation för att visa att hemslöjd inte är dammiga föremål som ligger glömda i en byrålåda. Se Marie Karlssons löv här.


Hemslöjden var en del av den nationalromantiska stämning som rådde för hundra år sedan. D å kämpade många för att skolan skulle göra skillnad. Att det som familjerna inte kunde ge eleverna skulle skolan erbjuda. Idag är målet ett helt annat. I alla fall om vi ser hur skolorna klarar av att ge eleverna motivation och kunskaper. Gapet mellan skolorna växer och hur bra resultat eleverna får avgörs av föräldrarnas utbildning.

Skolan och omsorgen är de största delarna i en kommuns budget. Luleå har fått EU-pengar för att bygga en bro över Tjuvholmssundet. Det är 20 miljoner kronor som skulle binda samman den 2 mil långa Sandön med fastlandet när isen inte ligger. Men Miljööverdomstolen sa nej till bron. Nu ska kommunen försöka få behålla pengarna för att göra något annat i skärgården. Vad pengarna ska gå till? En ny färjelinje?, Bättre turer till Klubbviken? Fler stugor på öarna? Nej! Trollerisundet ska muddras.

Härom dagen kom en annan god nyhet för turismen i Kiruna. Det är regeringen som vill ge fem kommuner 4 miljoner kronor per år i tre år för att skapa fler internationella turister. Hur långt fyra miljoner kronor räcker får vi som lever se.

Det var kallt och föga hoppfullt när turisterna samlades på Loussavaara för att se Venuspassagen. Men som genom en dröm öppnade sig molntäcket och solen stod högt över horisonten. Alla fick chansen att se hur planeten Venus sakta rörde sig över solens yta.

Om det grå vädret håller i sig är järnnätterna över. Då kan vi äntligen plantera. Med lite tur blir det också varmare. Då slår alla fruktträden ut. Det ser jag fram emot. En stund under de ryska med en kopp java. Då är det sommar. På riktigt.

Det behövs bättre glasögon

Ibland hör jag så mycket trams att jag börjar skratta. "Kvinnor kan bara föda barn och hålla käften. Stackars den flicka som tvingas slå i en spik. Det är naturligt att män tjänar mer än kvinnor."  Allt idag 2012 på Sveriges nationaldag. Jag hör suset från den tid då nationalromatiken blomstrade. Då när Verner von Heidenstam vandrade på Övralid och skådade över Vättern till sitt förlorade barndomshem.

Tur att Ellen Key fanns strax intill. Hon använde sitt hem Strand på kanten till sjön för att lyfta fram alla kvinnors möjligheter att välja ett gott liv.

Men hon tänkte inte på kvinnor utan val. De som aldrig kunde följa sina drömmar. De som bara hade ett val om de skulle överleva.

Att vara blind för de olika villkor som vi lever under är ett speciellt synfel som är svårt att korrigera. Vår rädsla inför konflikter gör att de som klarsynt ser hur klyftorna ökar har låg status. Det är som om vi flyr det ansvar som vi har för att slippa delta i det som är värdefullt i längden.

Aase Berg har sitt synfält från utsiktspunkten i Hälsingland.

Vackert väder

Ibland är det bara att bestämma sig. Det är vackert när det regnar. Vackert väder, eller hur?

Dessa ska jag slänga

Bisfenol. Det var A som hade hört att det fanns. Ett ämne som liknar vissa hormoner och som kan påverka både barn och vuxnas fortplantningsförmåga. Hon hade lyssnat på en forskare som bad föräldrar att inte värma barnens välling i plastnappflaskor i micron.

Nu är nappflaskorna förbjudna.

Idag är det Svenska Dagbladet som berättar. Fyra reportrar på tidningen har tillsammans med forskare på Lunds universitet undersökt vad som händer när vi äter mat från konservburkar fodrade med epoxibeläggning. De fyra försökspersonerna åt mat från konservburkar i två dygn. Deras bisfenolvärden i urinen ökade med 2 800 procent upp till 4 600 procent.

Nu undrar jag vad som hände med oss som levde på vita bönor och konserverade grönsaker när vi skulle få pengarna att räcka hela månaden. Då när hyran var 2 800 kronor och studielånet 4 600 kronor. Åh, alla dessa konserverade tomater till soppor, pajer och chili utan carne.

Ja, vad händer när våra kroppar utsätts för ämnen som vi inte visste fanns?

Förtroendeförlusten

När vi kliver in i ett flygplan och sätter oss ner, då lämnar vi över vårt liv i andras händer. En situation som inte alla är bekväma med och då kallas de flygrädda. Det går att leva med flygrädsla även om många resor tar lång tid.

När vi kliver in i ett väntrum och sätter oss ner för att vänta på en läkare är vi helt beroende av att läkaren tar rätt beslut. Då är det lätt att bli rädd. Då krävs det att både läkare och patient har förtroende för varandra. Vi har ju inget val. Vi måste mötas. För det finns inga alternativa vägar när vi behöver hjälp.

Bo Torbjörn Ek och Mikael Nyberg har gjort spännande reportage om de läkare som arbetar på frilanskontrakt. De kallas stafettläkare, och kostar mer än de läkare som är anställda av landstinget. När läkarna säljer sig till högstbjudande vinner de men till vilken förlust! Ja, förtroendeförlusten är monumental.

Aldrig lika inför lagen

Såg ni teveprogrammet om Lundsberg och de andra riksinternatskolorna. Då såg ni att Lundsberg utmärkte sig genom att söka bidrag för elever som skolan inte hade rätt till. Skolan fick statliga skolpengar och kommunala, men egentligen var det helt fel.

Det visar sig att det är helt riskfritt för Lundsberg att göra så. Det finns ingen som kontrollerar skolans uppgifter. Det finns inga regler som gör att skolan kan tvingas betala tillbaka de för höga bidragen. Skolan kan lugnt behålla de över 3 miljoner kronor som de fått felaktigt.

Tänk er att en ensamstående mamma skulle ta emot 200 kronor för högt bostadsbidrag. Vad händer då? Jo, förutom att hon måste betala tillbaka pengarna direkt, kan hon dömas för bidragsbrott. Alla som tar emot bidrag måste kunna alla regler, annars begår de brott. Så står det i bidragsbrottlagen. En lag som gäller alla privatpersoner utan resurser att verkligen ta reda på vad reglerna betyder, ja, på det sättet som Lundsberg har ekonomer och jurister som kan tolka bestämmelser och regler.

Vad säger det om vår tid? Kanske att det spelar stor roll vem som kan bli brottsling när politikerna stiftar lagar. För inte är det rektorer på anrika internatskolor som blir åtalade. Inte ens när skolan blundar för de brott som eleverna begår på skolan.

Men de som behöver stöd av samhället för att överleva är potentiella brottslingar till de har bevisat motsatsen.

Bäst på mycket

"Fina Loreen! Minns när hon kom till KS och satt länge vid I:s säng och peppade henne att fortsätta sjunga när hon blev frisk."


Så skrev min fina vän när Loreen vann i Baku. Tänk att så många som minns innerliga möten med denna artist. Hon är bäst på mycket.


Men jag väntar på vad vår statsminister ska säga. Jag tänker inte upprepa hans groda igen. Bara rekommendera en bok som kommit ut i Frankrike. "Ils sont devenus francais. Dans les secrets des archives". Den berättar om alla franska ikoner som har en ickefransk bakgrund. Charles Aznavour, Serge Gainsbourg, Picasso, Zola, Sylvie Vartan osv


Visst blev de fransmän!  Boken recenseras i Svd. 

Grå arbetskraft

De tre ryska äppelträden ska vara härdiga. De kom till när tsaren styrde över folk och fä. När livegenskapen levde kvar. Då skapade trädgårdsmästarna utan för Sankt Petersburg arter som skulle stå emot både kyla, sjukdomar och hårda tider.

Hårda tider var det även här. Statarna fick inte lön i reda pengar förrän 1945.

Idag har vi fått en arbetsmarknad med uppdragstagare. Företag hyr in personal som får sämre villkor än de fast anställda. Utom inom de områden där det finns en stort brist.

Därför tjänar en läkare som hyrs in mer än en som är anställd. I bland mycket mer.

Läs om ortopeden Per Morberg här.

Det är inte alla läkare som vikarierar som gör så här. En del ser på sig själva som människor som borde leva upp till etiska och moraliska minimikrav. De vet att deras utbildning till största delen är betalad av skattebetalarna. De tycker konstigt nog att den vanliga lönen går att leva på.

Förr var privat arbetsförmedling olaglig. Det berodde på rädslan för att lönerna skulle dumpas. Idag vimlar det av olika "bemanningsföretag" som håller nere lönerna för de flesta, utom för dem som kan använda sig av bristen på speciell kunskap.

Det bidde en tumme

4 400 jobb på fyra år.Ja, så många jobb skulle skapas för utförsäkrade inom kulturarvssektorn. Det berättar TT idag. Hittills har 25 jobb blivit av. Ett jobb i Mölndal där allt administreras.

Årets 1 175 jobb står tomma.

Kommer ni ihåg glädjen över att dessa jobb skulle bli av? Alla skulle vinna. De som behöver ett jobb och institutionerna som behöver anställa.

Det bidde en tumme eller hur man ska sammanfatta.

Ska både flyktingar och läkare tvingas flytta?

Erik Ullenhag, folkpartistisk integrationsminister, i denna regeringen förkunnar stolt att de flyktingar som inte flyttar till jobben ska bli av med sina bidrag.

Jag undrar när arbetsmarknadsminister Hillevi Engström moderat kräver samma sak av läkare som vandrar runt i Stockholm och väntar på att få sin specialistutbildning eller ett fast jobb.

Har ni någon gång hört att den kristdemokratiske socialministern Göran Hägglund har krävt att läkare ska ta de jobb som finns? Ja, så att våra skattepengar räcker till sjukvård över hela landet.

Berätta om ni hört någonting, för jag har inte hört ens en viskning, sedan Uppdrag granskning på teve visade att inte någon av de som gick ut för något år sedan från läkarutbildningen i Stockholm tänkte flytta. De skulle vänta ut de tjänster som de kunde tänka sig att ta.

I vårt län fattas 30 läkare. Det är dyrt. Det senaste året fick länsborna betala 145 miljoner kronor för stafettläkare. Läkare som missar information i journalerna, oundvikligt om man inte känner sina patienter, och som inte behöver ta något ansvar för att vården ska fungera i längden. Deras skyhöga avgifter betalas med att sjukhusen tvingas lägga ner verksamheter.

Jag vill verkligen veta om denna regering menar allvar. Ja, med att alla som kan ska lediga jobb.

En annan sak jag också vill veta; var finns de jobb som Erik Ullenhag talar om?


Läs mer om vad läkarbristen kostar i liv och hälsa i Torbjörn Eks och Mikael Nybergs reportage här.

Det är ett samarbete mellan Sveriges television och Norrländska socialdemokraten.

Siden på tork

Sidenkokeriet är avslutat och sjalarna hänger på tork. Är inte sjal nummer två lite blek? Skulle inte nummer tre behöva lite stuns?

Provar att fördjupa mönster och färg på en av sjalarna.

I väntan på att mönstret torkar far jag på en ateljérunda. Idag är det Öppen ateljé i hela vårt län.

Försommartankar och ett saftrecept

I maj 1980 fick jag mitt första recept på försommarsaft. Det var fina Birgitta i Bälgviken utanför Eskilstuna som visade mig hur hon varje år gjorde fläderblomssaft. Den saften är som att dricka hänryckningens tid mellan hägg och syren.

Vid älvens strand växer inte flädern. Den är inte kvistfri nog att klara av vårt klimat. Därför hittade jag på en egen försommarsaft  den första sommaren här.

Jag plockar två liter svartvinbärsblad, tar skalet från en citron och skivar två limefrukter. Jag häller över en och en halv liter kokande vatten och låter allt stå till nästa kväll. Jag silar bort allt ur vätskan och pressar ur saften ur limen. Sen rör jag i socker efter behag och något kryddmått citronsyra. Saften förvaras i kylen. Den håller dåligt om man inte fryser in den.


Nu till något helt annat.

Jag vill tacka alla er som skriver kommentarer till mina inlägg. Tack, Jane och Kajsa-Stina som kommenterat denna vecka. Jag hinner inte alltid att svara så fort som förr. Bry er inte om det fortsätt att kommentera för alla era åsikter är viktiga. Möjligheten att vi kan kommentera det vi läser i varandras bloggar är verkligen viktig. Den ger relief åt alla inlägg.

Jag är fortfarande glad över alla dessa fina möten som jag har haft med mina läsare, de bloggare som jag läser, och det gäller både fina möten på kafé och kommentarerna på nätet.

Tro, hopp och ...

Det gäller att hoppas och tro. På sommaren, på framtiden och på rättvisan.


Denna vecka har Tommy Lundquist, Johan Håkansson och Nils Johansson berättat om hur en psykiatriker, en psykolog, en polis, en åklagare, en försvarsadvokat och en patient på Säter skapade myten Thomas Quick. Efter att ha läst deras reportage är det svårt att behålla tron på rättvisan men det finns ett hopp om att fru Justitia har lärt sig något och och i framtiden använder sig av de erfarenheter som hon borde gjort.


Eleverna på Lärkan som går estetisk-media på gymnasiet vill lära sig de ämnen som fanns på programmet när de började på gymnasiet. Nu drar rektorn in fördjupningskurser och slår ihop dem till en. Och de certifikat som eleverna på ljud är lovade känner rektorn inte till. Idag kräver reglerna att alla elever väljer rätt från början i gymnasiet, då finns det inget utrymme för vuxna som tar budgetansvar istället för ansvar för elevernas utbildning.

 Männen är dömda i både tingsrätt och hovrätt men deras skuld ifrågasätts. En facebookgrupp och en privatdeckare anser att domen är fel. Men de fick inte resning i Högsta domstolen. Istället är det brottsoffren som än en gång skändas. Hur ska någon våga anmäla en våldtäkt?

I en stad där både massmedia och politiker lägger ner en enorm kraft på att stötta och berätta om Elithockyn  tog kulturredaktören reda på hur många som går på matcher och hur många som  besöker Kulturens hus. Inte för att siffrorna är kompatibla, utan för att väldigt många tror att kulturintresset är marginellt.

Jo, det är svårt att jämföra publiksiffror. Jag undrar vad som utvecklar stan och får unga människor att vilja bo här? Redan för några år sedan visade befolkningssiffrorna att det är pensionärer som flyttar in nu när Luleå ökar sin befolkning. Födelsetalen är inte höga.


Vad ger hopp och tro på en framtid här uppe tio mil från polcirkeln? Vad gör att många vill återvända efter sina studier?

Inte kommunpoäng i alla fall. Ni vet de där poängen som kommunanställda får i vissa kommuner, som ger dem högre meriter än dem som jobbat i en annan kommun.

Jantelagens solist

 

 Två bilder som visar hur det är just nu vid älvens strand.

Himlen var så här spännande klockan fem. Den hann jag få med på bild. Men den eviga Jantelagens solist, skogsduvan, bara försvann. Det är bra för oss alla. Eller hur?

Vad Jantelagens solist sjunger?: "Du får inte det". I de flesta tonarter.

Fattigdom

Läs Kristian Lundberg, (Expr), här.

En stilla undran

I morse spatserade den största storspov som jag sett på stigen mot vägen. Men inte hade jag någon kamera. Jag tror att han var lika frusen som jag i den något kalla morgonen. Plus fyra.

Minus är det inte.

Minus är ju det enda som diskuteras. Minus i budgeten i EU. Minus i budgeten för flygbolagen. Minus på alla börser. Men det är minustecken som det ena könet styr över. Vi som inte ser meningen med livet som att vi ska vandra från budget till budget med ett enda mål; att anpassa oss till budgeten, vi ser en risk. Vad händer när människa efter människa får sina liv förstörda av budgetåtstramningar? Vad stramas det in på?

Demokratin?

Morgonljus och majmelodier

Alla och allt vaknar. Vaknar av fågelsång, solens morgonvarma sken och älven som kluckar mot stenarna vid stranden. Älvens egna melodier. Björkarna  uppe vid vägen har små ljusgröna musöron. Nere i Amandus skog har fåglarna fått fina nya holkar.

Nu är det maj. I vår hage.

Inte lika majlyrisk är Johan Croneman i sin tisdagskrönika. Men han är skarp. Han känner efter hur det är att för första gången säga etniska svenskar. De orden passar inte i någon mun, eller gör de det?(Äntligen ligger krönikan på nätet.)

Svårt för att fatta?

Författaren Susanna Alakoski skriver denna vecka om den känsla av otillräcklighet och allt för tungt ansvar som barn bär på i dagens Sverige. Ja, de barn som bor i familjer där månadens inkomster inte räcker till mat, hyra och nödvändiga utgifter. Artikeln finns i DN.


Hon liksom Malin Ullgren kan inte förstå att vanliga vuxna människor inte ser den djupa klyfta som öppnar sig allt mer. På fem år har många av våra socialförsäkringar urholkats. En ensamstående mamma som blir arbetslös får i bästa fall ut 50 procent i a-kassa dvs cirka 12.000 kronor per månad efter skatt. En pappa som får reumatism och som måste genomgå långa behandlingar med starka mediciner har skyldighet att söka ett nytt jobb innan han är frisk. Kan han inte, står familjen med hotet om att sälja allt de har innan de får försörjningsstöd. Alla systemen har urholkats under denna regering. Det skriver Svd om idag.


Jag kan långt därborta minnas hur det var att flytta från en förortskommun med normala inkomster till en där mina klasskamrater redan då kollade vilket märke min täckjacka hade. Hur det var att bära mina kusiners kläder som jag verkligen gillade och höra hur mina klasskamrater hela tiden pekade ut dem som årets fulaste. Det var då jag fick språket. Det gällde att argumentera för att gamla kläder är minst lika bra som nya. När vi klev in på högstadiet frågade en lärare killarna om de var samhällsintresserade. De teg och pekade på mig. Jag hade varit vid Drottninggatan och gått med gruvisarna när de strejkade vintern förut. Och nu hade jag en Palestinasjal köpt för nitton spänn. Då var jag annorlunda igen, men på ett sätt som jag hade valt. Utanför men med många andra i de grupper som jag var aktiv i. Det var amatörteatern, musikgruppen, antidrogrörelsen och mycket annat som inte kostade ett öre.



Men hur är det idag? Jag kan inte hitta igen någon enda fritidsaktivitet som inte kostar. Dessutom krävs det av alla föräldrar att de ska ha tid att dra in pengar, baka, skjutsa och se till att allt fungerar kring barnen.

Oöverstigligt för fler än de som är ensamma om ansvaret för barnen.

" De som tjänat på det fria skolvalet är därför de företag som i dag baserar sina vinster på skolpengen."

Skolorna blir allt sämre, skriver  Bo Malmberg, professor på den kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet tillsammans med Eva Andersson, docent och John Öst, universitetslektor. De arbetar med projektet Den svenska skolans nya geografi.
Eleverna väljer inte att byta skola för att komma till en bättre skola med fler möjligheter att få god utbildning. Istället har dessa tre visat i sin forskning att elever med goda hemförhållanden och utbildade föräldrar väljer bort skolor där det finns olikhet. Skolor med elever som inte är vit medelklass.


Ju högre utbildning och inkomst som föräldrarna har, ju längre resor till skolan för högstadieeleverna. Ja, om de bor i ett område där skolan har elever som är fattiga, invandrade, har föräldrar med låg utbildning osv.


Både Svenskt Näringsliv och Timbro hävdade att det fria skolvalet skulle leda till att skolorna blir bättre. De tre forskarna har i sin studie kunnat visa att inte någon har vunnit något utom de företag som driver friskolekoncernerna.


När de flyttar tillbaka de elever, på pappret, som valt en annan skola, till den skola som de hade gått i om de valt den närmaste skolan, visar betygen att inget hänt. 


Eleverna som åker långt för att få en bättre utbildning får samma resultat som om de hade stannat kvar i sin hemskola. Ja, om alla hade stannat kvar. Jämförelsen görs med de resultat som eleverna hade 1992 före friskolereformen.


Det enda som förändrats är att massor med skattemiljoner går till riskkapitalbolag. Bolag som inte betalar en enda krona i skatt. 

Med blommor och blad

Denna vecka fick vi besök av världens sötaste kut mitt i stan. Den låg i solen och njöt. På kajen stod alla vårglada på kö för att få uppleva en säl utanför djurparkerna.

Var den utmattad, sjuk eller bortstött av sin mamma? Vi hade många frågor som inte fick något svar. Den simmade sin väg och lämnade ett härligt minne kvar.

På Storgatan spelar en grupp killar in en film. Den handlar om allt det där som vi tar för självklart. Om hur det är att ha tillgång till vårt liv här i stan. Vi hemmablinda får chansen att se och delta. Ja, i det som sker nu inför våra ögon. Big Steve visar vägen.

Johan Håkansson som arbetat med Rättsskandalen Thomas Quick sedan mitten på 1990-talet har gjort en ny djupdykning i historien om seriemördaren som inte fanns. I NSD har han varit dömd för de brott som han tog på sig, men vi har flera gånger haft långa artikelserier som ifrågasatt hans skuld. Både Johan Håkansson och reportern Dan Larsson arbetade hårt med att ta fram fakta. Och de fann aldrig några bevis för att morden utförts av Thomas Quick. Sorgligast är det att de personer som han pekade ut som medhjälpare har hunnit dö innan bubblan sprack.

Varför provocerar dagens fattigdom

(Man behöver inte vara fattig för att leva av statliga bidrag. Även de som bor på Haga slott, en bostad som staten gav till kungahuset, är försörjda av skattebetalarna.)Igår läste jag Malin Ullgrens artikel om fattigdom nu finns den här på nätet. Hon sätter ord på vad som surrat i mitt huvud sedan jag lyssnade till Medierna. Det är ett radioprogram som görs av ett bolag utanför radiohuset och som utan tid eller noggrannhet granskar medierna. Denna gång liksom veckan innan skjuter programmet sig i foten.


Bakgrunden är att P1 har sänt flera radiodokumentärer om att vara fattig i dag. I en av dokumentärerna framträder en ung tjej som lever av tre olika timanställningar. Men hon får aldrig tillräckligt med timmar, inkomster, för att hon både ska kunna bo och äta. Hon är ung och kämpar på med att söka olika jobb och samtidigt ansöker hon om försörjningsstöd. Hon får varken det jobb som hon provas för eller några pengar från kommunen. Hela tiden oroas hon över att hon inte ska kunna betala sin hyra och bo kvar i sin etta.


Det dokumentären inte berättar är att ettan är en bostadsrätt i Malmö. Vilket är synd. För detta är en verklighet för många unga människor . Jo, att de tvingas köpa en bostadsrätt för att ha någonstans att bo. En lägenhet som räknas som en förmögenhet. När de inte har inkomster så att de kan klara sig måste de sälja sitt hem innan de kan få stöd av samhället. Och då är de bostadslösa.


Ett bra tips till kommuner som vill slippa betala ut försörjningsstöd är att bara ge bygglov till bostadsrätter och egna hem.


Men frågan är finns det fattigdom i Sverige? Ja, säger jag som lyssnat till min mammas minnen från 1930-talet under hela min uppväxt. Då ansågs familjerna fattiga om de inte kunde köpa scoutdräkter till sina barn. Vilket idag är, att föräldrarna inte kan låta sina barn vara med i den fritidssysselsättning, som grannbarnen deltar i.

För att ta ett exempel. Eleverna vid Kulturskolan på Lidingö måste betala 1 700 per termin för att delta i musikundervisningen. Varje familj måste betala 3 400 kronor och instrumenthyra på 700-1 000 kronor. Här i Luleå är musikundervisningen utan avgift, men instrumenthyran på 700 kronor.

Familjerna på Lidingö måste tjäna mer pengar än de i Luleå innan de kan klara av att betala för att barnen ska lära sig att spela ett instrument. Är en familj fattig på Lidingö, men inte i Luleå med samma inkomst?


En stor del av den fattigdom vi ser beror på att socialförsäkringssystemen inte har de pengar som krävs för att stödja alla dem som behöver det. Dessutom lever många familjer i det kaos som 1990-talskrisen skapade, än. Många betalar fortfarande på bostadsrätter och hus som banken lät sälja. De lånen har ingen låg ränta. Och så länge lånen finns kvar kan de oftast inte få varken ett förstahandskontrakt på en hyresrätt eller ett lån till en annan bostad.

Blåögdhet krävs

Denna vecka har vi alla fått en kurs i nyspråk av statsminister Fredrik Reinfeldt och Maria Abrahamsson moderat riksdagsledamot.

Vad de talar om: Jo, när regeringens arbetslinje leder till allt högre arbetslöshet, från 6 procent 2006 då Fredrik Reinfeldt och Anders Borg kallkade detta massarbetslöshet, till 8 procent 2011. Fredrik Reinfeldt bryter då ut en grupp som han kallar "etniska svenskar mitt i livet". Vilket enligt den moderata riksdagsledamoten, Maria Abrahamsson, betyder personer med föräldrar födda i Sverige som är mellan 25 och 54 år.


Ett begrepp som överhuvudtaget inte finns i vår offentliga statistik. Denna grupp ska enligt de två ha en arbetslöshet på över 4 procent. Vilket fortfarande är en mycket hög arbetslöshet om vi använder vanlig svenska.


Förra gången vi hörde talas om etniska svenskar var på 1930-talet. Det var högkonjunktur för det Rasbiologiska institutet . Och ingen ifrågasatte att en arbetsgivare nekade att anställa en person på grund av vilken härkomst eller religion den hade.


Idag kan vi se att trots våra lagar om jämlikhet och jämställdhet undviker arbetsgivarna att anställa människor med  minsta lilla olikhet. Men det är inte det vår statsminister säger. Han säger att vi blonda,  svenska utan brytning minsann inte har lika hög arbetslöshet som dem med en annan bakgrund.


Vi får allt vara väldigt blåögda om vi ska missa att arbetslinjen inte har minskat arbetslösheten i landet. Vill verkligen inte Fredrik Reinfeldt vara statsminister för alla som bor i Sverige?

Isbrytare i ide

Nu har isbrytarna gått i ide. Oden har farit till en vinter på den andra sidan jorden. Ymer och Frej vaggas av vårbrisen. Undrar om de får sova ända till jul i år igen?

På gränsen mellan snösmältning och sommar

Morgon mellan fjällen hör hur bäck och flod här med Esbjörn Svenssons trio och Nils Landgren på trombon.


 Alla fåglar kommit ren Eva Lagerheim och Karin Bjurvald spelar på en lergök tillverkad av Eva Lagerheim.

Vårvindar friska med Falconer.

Det är bara att sjunga med i knopparnas tid när vi står här på gränsen mellan snösmältning och sommar.

Med alla grå nyanser

Kommissarie Banks har jag endast mött mellan pärmarna i Peter Robinsons deckare från Yorkshire. Igår steg han fram på teveskärmen. Denna gång i en serie som är generös med de grå nyanserna i samhället.  De räcker  till de tre kvinnor som delar centrum med Banks och till honom själv.

Den vackra, är en polis som jobbar med internutredningar och som töjer på lagarna och reglerna, den hårt arbetande kan inte låta bli att skapa problem för ett vittne som gett information till tidningarna och den patrullerande hjältinnan har alkoholproblem och går över gränsen när hon ska freda en kollega. Ingen har bara en dimension utan de har flera. Det var antagligen därför jag fastnade och inte stängde av.

Peter Robinson skriver inte längre polisdeckare om kommissarie Banks.  I vårens bok, En förgiftad man,  berättar han om vad som gör att en empatiskt person kan drivas till att ta livet av en människa. Historien utspelar sig under det mest isande av kalla krigets år och berättar om vad människor kan göra utan att ifrågasätta. Varken målet, medlen eller makten.

Teveseriens första avsnitt innehåller en beskrivning av de onda krafter som förstör människor och som leder till katastrof. Små vidrigheter som travade på varandra blir till ett oöverstigligt berg av ondska. Jag minns inte att böckerna var så här implicita när det gäller våldet, men trots det skrämmande grisiga som finns med i bild är teveserien inte en våldsspekulation. Det beror på att det är en engelsk produktion. Allt ryms. Det är inte så där snålt som i de amerikanska serierna.