Upp och nervända världen.

Nu har jag suttit här och lyssnat, kokat äppelmos och tänkt. Alla, jag säger, alla anser att Malmös utveckling är en succé. Utbyggnaden av Västra hamnen, högskolan och inflyttningen från huvudkommunen  från både Sverige och Danmark.
Här är sändningen som jag lyssnade på.

Den handlar strategier för att skapa en bra miljö för tillväxt och människor. Spännande och intressant.

Men har de lyckats?

På ytan kan det se ut så. I Västra hamnen är det folkliv och medieföretag om vart annat. Men i Malmö kommun är arbetslösheten 14 procent.  Så här skriver kommunen:

Antalet nyregistrerade företag i Malmö ökade med 13 procent under de tre första kvartalen 2011. Trots det ökar arbetslösheten i Malmö och uppgår i dag till cirka 14 procent

I Sverige är den 7,2 procent och i Norrbotten 6,4 procent.

Men i massmedia är det tvärtom. Var finns tillväxten kan man fråga sig.

Bakom flötet

Igår skrev DNs ledarredaktion om hur de uppfattar Norrbotten och dess medborgare. Jag undrar under vilken sten den redaktionen gömmer sig. I deras värld kan ingen plats i vårt avlånga land mäta sig med Stockholm. Ska allt gå bra så ska de som drar fötterna efter sig på asfalterade gator bestämma. Inte hårt arbetande människor.

"Ty förändringarna ligger inte bara på språknivå. Socialdemokraterna är som länge kunnat konstateras ett parti statt i förnyelse. Hur allvarlig och djupgående den är lär visa sig om inte förr så på kommande kongresser. Det blir då som Löfvenlinjen ska prövas mot partiets vänsterfalang. 

Vad anser kärnväljarna i Norrbotten om ledningens syn på jobb hellre än bidrag, acceptans för alternativ i välfärden och motvilja mot kraftfulla skattehöjningar för ”de rika”?" Läs vad Olov Abrahamsson skriver.

Ja, vad anser väljarna i övriga Sverige där arbetslösheten är betydligt högre. Är det svårt att leva i ett område med 7,2 procents arbetslöshet jämfört med 6,4 procent som i Norrbotten? I Kiruna, Arjeplog och Gällivare är arbetslösheten ännu lägre.

Läs på ni som tror en massa. Ta reda på hur det ser ut. Då kanske det ni skriver kan påverka verkligheten.

Är det skillnad?

Nu vet vi alla vem Hadille är. Den ljuvliga tvååriga  flicka som sedan sina första månader levt i en fosterfamilj i Broby i Skåne. Nu har migrationsverket beslutat att hon hör hemma i Frankrike.

Hennes mamma är fransk medborgare. Och det är Hadille också. Ingen vet varför hennes mamma lämnade sin 20 dagar gamla bebis till den man som hon var gift med, men som inte är Hadilles pappa. Ingen vet vad som hände sen. Men Hadille kom in på sjukhus i Lund med neurologiska skador. Hjärnskador som utreddes.. Det gick inte att säga vem som orsakat dem så det är ingen som har ställts till svars för att den lilla flickan var uttorkad och hjärnskadad.

Socialtjänsten i Lund säger att de inte velat söka efter mamman i hennes familj eftersom att familjen hotat mamman. De har hört av sig till den Algeriska ambassaden och till maken för att berätta att modern har all rätt att ta upp kontakten med Hadille och i förlängningen får vårdnaden om flickan.

Det räcker inte enligt migrationsverket. De anser att socialtjänsten måste söka mer aktivt efter mamman. Allra bäst vore det om Hadille kom till Frankrike för att mamman ska hittas snabbare. Många debattörer påstår att mamman aldrig levt i Frankrike utan att hon är en av dem som levt med franskt medborgarskap i Algeriet. Det spelar inte stor roll.

Frågan är hur vi vill att barn ska ha det, när deras föräldrar inte kan ta hand om dem, på grund av olika orsaker.

Ska barn som varit i en fosterfamilj under flera år förlora denna familj för att återvända till sin biologiska familj? Eller. Ska barnen kunna stanna för att deras miljö inte ska smulas sönder av att deras biologiska föräldrar inte kan ge dem trygghet?
Det är inte lätta frågor att svara på. Men visst kan vi alla som har tagit hand om barn se att stora förändringar inte är i barnets intresse. Till skillnad från migrationsverket som inte har ändrat sin inställning, bara skjutit upp utvisningen av Hadille.

Ja, hur vill vi att barn som är utsatta ska bemötas? Hur vill vi att dessa människor utan all makt ska bli behandlade? Är det skillnad på svenska barn och andra barn?

Det är frågor som vi måste kunna svara på. För det finns tusentals barn som behöver lugn och ro och kontinuerlig trygghet utan att deras föräldrar kan hjälpa dem.

Läs vad Hanne K i DN idag skriver här.

Dålig ordvits

Jag kan inte låta bli att göra ett collage med bilder från denna helg. Det var och är så otroligt vackert. Även om det står "BAD" på den röda skylten utanför badhuset så är det inte så dåligt. Förlåt den dåliga ordvitsen.

Det är spännande just nu när vi balanserar mellan frost och höstdimma. När dagarna blir allt kortare och det blå ljuset kommer närmare.Måtte balansakten vara många dagar än.

Bokprat

Nu har jag hittat en lista. Jag brukar inte gilla dem. Men denna blev jag lite glad av.

117

Första vuxenboken jag läste och verkligen gillade: 

Tora Dahls serie om Gunborg. En utvecklingsroman som fick mig att förstå att allt skulle bli bättre. Jag minns att jag började med den sista delen som kom ut när jag var nio-tio år. Men sen var det en klok bibliotekarie på biblioteket i Rudboda som gav mig alla böckerna i tidsordning.

Bok som förändrat mitt liv mest: 

Alla framtidsvisioner som jag läste som tonåring. Kallocain, 1984, Du sköna nya värld. Dessa dystopier visade mig vad nit kan ge för samhälle och hur viktig kärleken till din nästa är blev helt uppenbar.

Bok jag tycker är överskattad:

Sagan om ringen. Jag vet inte varför, men jag har aldrig lyckats flytta in och förstå mig på denna berättelses storhet.

Författare vars böcker jag försöker gilla men inte lyckas med:

Stig Larsson, inte deckarförfattaren. Försökte läsa Introduktion, 1986, och har inte lyckats ta mig igenom någon av hans texter sen dess.

Klassiker jag hävdar att jag läst men aldrig tagit mig igenom:  

Simone de Beauvoirs Det andra könet på franska. Oj vad jag kämpade men till slut orkade jag inte längre och läste både den gamla och nya översättningen.

Författare vars böcker är underskattade: 

Skotska deckarförfattare. Få författare skriver så levande och så mycket om den tid vi lever i nu. En del som håller till i Yorkshire skriver lika engagerade om vår tid när makten satsar på de rikaste och låter allt fler sluta som förlorare. Det var först när jag läste Denise Minas tre böcker om Garnet Hill som jag började begripa de djupa klyftor vi skapar.

Jobbigaste bok jag läst: 

Systrarna Mitfords brevsamling. Den väger massor, innehåller massor med återvändsgränder och tjafs, men den speglar på ett helt eget sätt hur det är på den andra sidan klyftan. Hur kort vägen var mellan konservatism och fascism före andra världskriget och den ger mig en bild av varför vi är där vi är som jag behöver för att förstå vår historia. Det tog mig en hel vinter att läsa de mer än 800 sidorna.

Läser helst: 

Böcker som får mig att tänka annorlunda. Jämlikhetsanden är en fakta bok som får oss att begripa hur olika sociala system påverkar vårt liv. Den låter trist men det är en spännande thriller.

Önskar att jag läste mer: 

Poesi. Tänk att kunna vila i verserna och lyftas upp bland tankar nya som morgonens knoppar.

Bästa barnboksförfattaren: 

Jag är så gammal att om jag ska låta bli att nämna Astrid Lindgren så är det Tove Jansson, Gösta Knutsson och Elsa Beskow. Grymma berättelser som fanns i gamla sagosamlingar. Jag grät och läste om fattiga barn som nästan dog av köld och hunger. 

Gillar jag inte längre som jag gillade förut: 

Böcker som är för sentimentala. Jag och mina kusiner slogs om en Allersroman varje sommar. Den heter Barn 312 skriven av Hans Ulrich Horster

Röda Korsets huvudkontor i Wien efterlyser föräldrarna till Barn 312:

Namn: Haake eller Harke eller Hanke
Förnamn: Martina
Född: Omkring 1943
Blå ögon, blont hår
Blev funnen den 9 oktober 1944 på ett flyktingtåg från Östeuropa till Wien.

Tidningsnotisen blir en chock för Ursula Gothe. Martina, hennes lilla dotter som försvann i slutet av andra världskriget, lever!
Ursula ställs inför ett livsavgörande beslut. Om hon tar hand om Martina riskerar hon att förlora sin nuvarande familj - hennes man skulle aldrig kunna förstå och förlåta.
Vad hon inte vet är att Martinas far lever och att han är fast besluten att återfinna Martina och hennes mor.

Roligaste bok:

Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år. Novellen Busschauffören som tänkte vafan får mig att skratta så att tårarna rinner. Varje gång. Det är en bok som jag slitit ut. Flera gånger. Det var tur att jag investerade i tre exemplar när den var med på bokrean. 

Bok som berört mig mest: 

Signe Janssons bok om att föda barn utan smärta och kemisk bedövning. När jag hade läst den försvann all min rädsla och ångest inför att föda barn. Det var Signe Jansson som från Ystads BB spred psykoprofylaxmetoden över hela landet.  

Recencera din senast lästa bok: 

Luleå stadslära av Peo Rask och Hans-Olov Ohlsson. Det är en liten bok med bara 103 sidor som behandlar hur det är att bo och leva i Luleå. Med korta sentenser lyckas de ofta med att beskriva hur vi är, staden är och livet är.

Det är kallt, isande kallt i Sverige idag.

Blev ni lika upprörda som jag blev och Eva Swedenmark blev när ni fick träffa Hadille 2 år som ska utvisas? Efter ett liv utan sina biologiska föräldrar men som del av  en svensk fosterfamilj?

Vem i denna värld kan påstå att det är bättre för ett barn att utvisas, än att få bo hos den familj där hon är uppväxt? Jo, migrationsverket.

Det är kallt i Sverige idag. Isande kallt.

Vi halkar på den första frostisen och lyssnar till dimman som mullrar och rör sig mot norr. Men vi fryser och känner oss oskyddade när vi ser hur svenska myndigheter tar sina beslut och påstår att de följer lagen!

Var inte Sverige ett av de första länderna som skrev under FN:s barnkonvention?

Hadille finns i en familj som har hjälpt henne att läka. Både efter de skador som hon fick under de månader som hennes styvfar tog hand om henne och de skador som hon fick när hennes mor försvann. Ingen har frågat sig varför en mor lämnar sitt barn till en man som inte är fadern. Ingen har kunnat fastställa om Hadilles skador är orsakade av denne man. Det vi vet är att hennes fosterfamilj har gett henne ett gott liv. Vilken lag är det som ger oss svenskar rätten att riva upp allt och skapa nya skador hos denna 2-åring?

Det är inte mitt fel!

Denna vecka har vi lyssnat till många chefer som på något sätt lyckas förmedla att de inte har gjort fel.

Chefen för finansdepartementet, Anders Borg, (M), sänker skatterna för de företag som betalar skatt med 16 miljarder kronor. Sveriges pensionärer får betala en femtiolapp mindre i skatt per månad.

Telia Soneras vd Lars Nyberg var inte anställd när företagsledningen beslutade att skicka 2, 2 miljarder kronor till ett brevlådeföretag i Gibraltar för att få frekvenser och mobilnummerserier i Uzbekistan. Vem som ägde företaget. Jo, presidentdottern Gulnara Karimovas assistent. Men som sagt Lars Nyberg var inte anställd 2007 när pengarna skickades iväg. Och sedan dess har ingen i ledningen ansett att de skulle ta reda på om den 20-åriga assistenten som de aldrig träffade verkligen hade rätt till pengarna.

Luleå kommun har inte velat betala skolkorten för elevernas resor till andra skolor än dem skolkontoret anvisar. Nu har 36 elever fått rätt till gratis resor till skolan. Kommunen kunde inte visa att det är dyrare att utreda om en resa från Måttsund till stan än en till Bergnäset.

Socialdemokraten Ylva Johansson vill privatisera arbetsförmedlingar och betala ut statens pengar till dem som kan ordna flest jobb. Är det Pro-office som ska ha arbetsmarknadsanslagen hädanefter?

Jojje Wadenius och Tommy Körberg ska turnera med Norrbotten Big Band och presentera låtarna från deras tid i Made in Sweden. Då var det komplicerade melodier med jazzig ton, långt från Judy min vän som vi sjöng hela våren 1969.

Gråtimman i grådimman

Massor med vatten från havet strömmar in i älven. Massor med regn från molnen slår mot vattenytan. Har Vattenfall öppnat luckorna vid kraftverksdammarna som ett extra tillskott? Ja, det vet inte jag. Det jag vet är att morgonens väderprognos innehöll en liten sensation. Det är varmare vid älvens strand än  vid Svealands kustland.

Jag plockar ringblommor och marockansk mynta till te. Kokar fallfrukt med kanel och lime. För 24 år sedan var det helt otänkbart att jag skulle kunna plocka äpplen. Nu har klimatet förändrats så pass mycket att nästa investering blir plommonträd framtagna av trädgårdsmästare i norra Finland.

Nostalgivarning

Jag minns hur glad jag blev där på kommunens återvinningsverkstad när jag hittade min fina amningsgungstol. Det var tidigt 90-tal och stolen hade blivit helt renoverad. Jag blev glad för jag hade så fina minnen från min barndom när vi gungade som tok.

Då var den fiffiga nätta gungstolen nyformgiven för konsums möbelaffärer. Sen när jag flyttade hemifrån var vi många som hade med oss en gungstol. Man skulle ha gungstol. Jag hade ju ingen att ta med mig utan hittade ett stort schabrak på Myrorna. 19 kvadratmeter med en mormorsgungstol. Det höll inte.

Sen gick åren och gungstolar var helt ute. De tog plats och passade inte in. Men jag hoppades att jag skulle hitta igen en som rymdes. Nu har den funnits här i 20 år. Sen mer än 15 står den som ett  minnesmärke över min längtan. Jo, visst är det så med vissa saker att de orsakar nostalgivarning?

Väx upp!

Frostar av frysen sedan igår. Hoppades på fina kalla grader. Ja, så att det jag var tvungen att ställa på altanen skulle hålla kylan. Tji fick jag. Det blåser ljumma vindar vid älvens strand idag. Inte en enda grad under plus sju. Så nu får vi äta pommes chateau, broccoli, majs och så får jag koka sylt av de sista lingonen från förra hösten.

Trots att solen speglar sig i himlen åt väst så känns det mörkt här vid stranden. Ja, idag när jag läser om Lars Törnman och hans påhopp på Magnus Persson och Martin Schibbye.

"En gruvis skulle ha stått för sina handlingar..." skriver han på Facebook.

Lars Törnman kommer aldrig att växa upp.

Femtio spänn

Före detta näringsministern Maud Olofsson får 115 000 kronor per månad från skattebetalarna. Statssekreterarna över 80 000 kronor när de hoppar av regeringen.

En anställning utan trygghet kallar Maud Olofsson det. Samtidigt frågar sig både Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt varför inte alla arbetar i vårt avlånga land. Ja, varför?

Ja, inte behöver politiker som avsatts oroa sig. De har ju ingen anställning utan ett politiskt uppdrag.

Alla pensionärer de ska vara glada idag. Nu lovar regeringen dem en skattesänkning på 50 kronor per månad.

Tänka sig. Femtio kronor. Vad ska de unna sig?

Två dagstidningar?

Två kilo svenska äpplen?

Högt däruppe

hör jag planet från Kiruna och rakt över potatislandet dundrat malmvagnarna från Malmberget en helt vanlig måndagsmorgon. Högt uppe i den allra största björken har morgondebatten börjat. Här behövs inga morgonsoffor för att livets alla sidor ska belysas.

Helt slut

Två dagar med härlig akvarellkurs. Två dagar med träningsverk i den kreativa hjärnhalvan.

Pelles ålderstrappa

Istället för kort blev det en akrylmålning. Nu ska jag och fem andra akvarellmåla med Peter Sundström. Både idag och i morgon.

Nu överklagar vi giftutsläppen

Jag blir alldeles matt när jag tänker på hur många hundra timmar mina kollegor Lotta Nilsson och Linda Danhall har ägnat åt utsläppen från Outokumpus Torneåverken. Nu överklagar Sverige företagets tillstånd att släppa ut upp till 500 kilo kvicksilver över älven. Sverige kräver ett maximalt utsläpp på 40 kilo per år.

I närliggande Kalix håller golfklubben på att gå i konkurs. Hur kommunen kunde borga för så stora summor som den gjort är en obesvarad fråga. Nu vill Kalix golf AB har ett större borgensåtagande.

Torsdagens stora stjärna vid elitseriens debut gjorde två mål. De spelade i Ängelholm mot Rögle och Kim Hirschovits såg till att det blev 1-3.

Norrbotten kommer att förlora hundratals arbetstillfällen när Lantmäteriet, säkerhetsföretaget G4S, sågen i Seskarö och Radiotjänst flyttar, lägger ner eller går i konkurs. G4S i Boden har på tre år fått mer än 3,5 miljoner i sysselsättningsstöd.

Sysselsatta är forskarna på KTH i Stockholm. Professor Hans Lind var i Kiruna för att presentera sina tips om hur hyror och bostadspriser i det nya Kiruna ska pressas. Vad han föreslog? Jo, att marken ska vara gratis för dem som vill bygga.

Höstens största boksuccé är en erotisk roman. EL James har skrivit 50 nyanser av honom. Hon säger att hon har varit inspirerad av Twilightfilmerna.

Jag undrar om just den erotiken kommer att nå mig som bara somnar när dessa filmer med overkligt sköna unga älskande hamnar i teverutan.

Solkort

Den sista solstrimman och den första morgonstrålen. Vi har härliga dagar.

Avspolad

Alldeles innan gatlyktorna släcktes öppnade sig himlen och jag fick en rejäl dusch med kallvatten över tidningen. Då var det bra med en hårtork för att få sidorna så torra att det gick att bläddra i bladet.

I dagens tidning läser vi om Jesper som är ordförande för de moderata studenterna vid Luleå tekniska universitet twittrar:

Genpolen har visst självsanering.

Apropå att fem unga människor har dött i en trafikolycka där föraren var påverkad.

Ingen person med några kunskaper i historia, eller med empatikompetens  skulle kunna skriva så. Det är något som fattas denne unge man.

Han är inte ensam. Vilken människosyn förmedlar vi som levt lite längre? Det tänker jag på när jag läser dagens tidningar.

Sammetsluft

Vilken tur att jag inte hittade igen våra vantar. Idag är det sammetsmjuk luft och fukten ligger som ett stilla regn över hela världen. Det är sexton grader varmare än igår och det känns som om vi fått en ny sensommar.

Idag är det  den dag då vi får höra att de två svenska journalisterna, Martin Schibbye och Johan Persson, har lämnat Etiopien efter 14 månader i fängelse. Men fortfarande sitter Dawit Isaak fängslad i Eritrea. Pressfrihet och frihet att uttrycka sina åsikter är inte givet. Vi måste slåss för allas rätt hela tiden. Men det innebär inte att alla har rätt att bli publicerade. Friheten gäller att ge ut sina egna åsikter och att tala på sin egen tribun, inte att andra ska ge plats.

Det är något att tänka på.

Jag hittar inte mina vantar

Både sol och och moln. Både ljus och grå dager. Och gnistrande frost överallt. Inga vantar finns det där vid kapporna. Inga yllekläder på hyllan. Denna första dag med kalla grader.

Sommarspegling

Pilutta dig!

Äldre damer ska man aldrig tro. Karin Matsson från Piteå höll masken och deltog i sensommarens roligaste hyss. Vad hon gjorde. jo, hon låtsades hitta en peng, en falsk enkrona som hennes son tillverkat. En äkta Madicken som ropade över hela landet: Pilutta er!

Inte en Madicken men en Karlsson på taket kan man kalla både Leif GW Persson och Jan Guillou. De har planer på att satsa "några miljoner" på att jävlas med de jurister, sjukvårdspersonal och poliser som tillsammans fick Quick dömd för  åtta mord. Före detta JK, domaren i högsta domstolen och utredaren av Quickdomarena hukar sig inte i bänken. Han hävdar att allt gick rätt till.

Denna vecka släppte regeringen några nya löften inför höstbudgeten. På sedvanligt lekskolemanér tog de regeringsplanet till Kiruna för att utlova investeringar i infrastruktur. Vad som kom? Ja, järnvägssatsningen verkar vara fyra nya mötesplatser för malmtrafiken. Inte den förbättrade persontrafik mellan Kiruna och Luleå som Annie Lööf pratade om på teve. Dessutom satsar de på att bygga om och förstärka vägen mellan gruvan i Kaunisvaara och järnvägen i Svappavaara.

En nyhet mer i skymundan är att en av ledamöterna i byggnadsnämnden i Luleå sa nej till att ge bygglov för ett högt hus på centrumhalvön. Hon vill att miljöpåverkan från huset och dess invånare ska kartläggas innan huset får tillstånd. Det är ju fortfarande ovanligt med höga hus så här nära polcirkeln. Det kan bero på tradition. De låga städerna är mer inbjudande för besökare. Det kan bero på att det är mycket dyrare att bygga på höjden här där tomtpriserna är relativt låga. Men viktigast är att ett högt hus skymmer.
Här vid Bottenvikens kust står solen lågt många dagar under året och ett högt hus skuggar en stor del av stan och hindrar oss från att se solen.

Tidigt i veckan fick vi ett löfte till från regeringen och Jan Björklund. Nu ska föräldrarna till gymnasielever få göra avdrag på skatten för att deras tonåringar ska få privatlektioner.  Då undrar jag liksom vår krönikör Johan Håkansson vad som är viktigt. Han berättar om en av hans vänner som arbetar på fritids. Ni vet den där platsen där skolelever ska ha det bra mellan skolan och att föräldrarna kommer hem från jobbet. Det är inte en rolig läsning.

Morgonen glöder

Ibland blir jag riktigt ilsk. Det blev jag igår. Varför? jo, för att rapporterna från Kiruna om vad Alliansregeringen lovade stoppa in i sin budget var så ofullständiga. I Rapport såg det ut som om vi ska få ny järnväg för 3,5 miljoner kronor mellan Kiruna och Narvik. I Nordnytt sa Annie Lööf att vi ska få bättre persontrafik mellan Kiruna och Luleå för 800 miljoner kronor. Dessutom ska vägarna från den nya gruvan utanför Pajala förstärkas och byggas om för 1,3 miljarder kronor.

Men läser jag tidningen visar det sig att 850 miljoner kronor  räcker till fyra mötesplatser för malmtrafiken.     ( Tågen är ju oändligt långa så det krävs långa mötesplatser.) Pengarna är fördelade över fyra år.

Alla partiledarna i regeringen flög alltså upp till Kiruna för att läcka om budgeten och för att slippa kritiska frågor. Men vad innehöll deras investeringslöften? Något nytt?

Vägen mellan Kaunisvaara och Svappavaara var ingen nyhet direkt. Den är ju förutsättningen för att malmen ska kunna säljas. Nyheten är att malmtrafiken underlättas av att regeringen kommer att investera 850 miljoner kronor i mötesplatser längs malmbanan under fyra år.

Jag kanske har fel. Missade jag något som inte finns med i rapporteringen?

På led till lingonskogen

Igår försvann hela dan och nu är det en dag och 25 år sedan A kom till världen. Då var det fortfarande sommar och jag var på stranden innan vi for till BB.

Igår kom det blommor från Signe och från vår fina granne. Vi åt god mat och tittade på en film. Allt enligt As önskemål.

Det var också 24 år sedan vi flyttade in i vårt hus. Var tog dom vägen? Nja, riktigt så bortglömda är de inte.

En liten sak som en granne påminde mig om. Nu när skolklasserna cyklar på led ut mot lingonskogen. Det var när Signe och hennes kompis Linnea skapade cykelradio med högtalare inför deras lingonplockartur. Cyklarna var fulltejpade med avlagda högtalare och gamla radioapparater. Det fanns inte en chans att de skulle cykla obemärkt ut i skogen.Varje år plockar eleverna fortfarande bär till lingonsylten som äts under läsåret. Det tycker jag är en god idé, på fler än ett sätt.

Daggvåt

Fötterna är helt dyngsura av morgonens dagg. Luften helt strålande klar. Idag känns det inte som om det är vardag. Nej, det är första dagen på höstterminen på universitet och högskolor. Terminen är oskriven, helt öppen... det är en speciell dag.

 Det vet inte mina ringblommor i rabatten, de slog ut först idag. Det är nog en hyllning till att denna sommar som aldrig blev varm. Blommorna och bären som är sju veckor senare än förra året.

Mammanostalgi

Här är jag. Det är sommaren 1978 och jag bara väntar på att få fara iväg. På att få stiga på tåget mot Köpenhamn och nattåget mot Paris.

Ja, jag är nostalgisk. Jag blev verkligen glad när jag hittade bilden som låg inkilad i en bok. Det är inte världens bästa kvalité på fotot men jag minns hur det kändes.

Förväntan och oro på samma gång.

Det var så mycket som måste ordnas för att jag skulle kunna komma iväg. Tjänstledighet från jobbet på departementen, hyra ut min minimala lägenhet på 19 kvm vid Filmstaden och alla dessa brev med förfrågningar om både aupair-familjer och olika skolor. Jag kom iväg. Hamnade i en förort söder om söder nära Orlyflygplatsen. Kämpade på med att upptäcka en helt annan kultur. Men när den sexarmade läderpiskan togs fram för att den treåriga sonen skulle äta, då stod jag inte ut.

Det gick bra att dela rum med två flipperspel och barnet. Det gick bra att pendla till skolan i en timme, istället för 15 minuter som de hade lovat i brevet. Det gick bra att föräldrarna drack lika mycket på en dag som mina på en vecka. Men min gräns gick där, vid hotet om misshandel, vid tvånget att jag skulle ge barnet kakor på morgonen, vid den oroliga känslan att jag inte kunde hjälpa det utsatta barnet.

Men jag gav inte upp. Tack vare fina vänner fick jag bostad och mat. Sen blev det en normal aupair-familj med helt andra krav.

Och trots att det var så länge sen kommer jag ihåg blusen och kjolen som jag har på bilden. Röda. Fynd från en rea. Kläder som jag hade på mig för att göra intryck på arbetsgivare och folk som brydde sig om märkesplagg. De gav mig status i vardagen på boulevarderna på ett sätt jag inte hade förutsett.

Med en klump i halsen

Det här var en alldeles speciell vecka. Den då Signe flyttade till storstan. I onsdags fyllde vi bilen. Bak fanns den största resväskan. I kupén en strålande glad student på väg till universitetet. Vid säkerhetskontrollen stod vi som två grå före detta och tittade upp mot gaten. Nu var vår Signe inte längre lulebo utan en av alla som tar stora kliv ut i vuxenlivet. Inte lätta steg, utan krångliga och omständiga eftersom att hennes kurs bara finns i Stockholm. Lycka till sa vi med en klump i halsen. Lycka till alla som börjar ett nytt liv i höst. 

Isa Chen som skriver krönikor i NSD berättar om hur det känns att flytta från Luleå till Lund här.

Rökt, rå, riven eller hur var det nu?

De människor som bor i Lulebos lägenheter på gränderna i Gammelstad fann att de har en helt ny hyresvärd. Inte ett ord har Lulebo informerat innan försäljningen var klar.

I Boden vill kommunen spara. Ett av de områden som kommer att drabbas hårt är gymnasieskolan. Björknäsgymnasiet har många elever som är äldre än 19 år som inte ger skolan några skolpengar.

Från Boden kommer Jenny Rogneby. Hon satsar nu på en karriär som sångsolist efter många år som både dans- och sångartist. I sin nya roll kallar hon sig Jei.

Om vi vill undvika stroke påstår forskare vid Karolinska institutet att vi ska äta choklad. Det nya är att all choklad duger. Inte bara mörk med 70 procents kakao.

I Florida drog ovädret Isaac in dagen innan republikanernas kongress igång i Tampa. På torsdagen avslutades den. Det sista var att Mitt Romney presenterade sig själv och sitt program inför presidentvalet i höst. Två punkter är han tydlig med i sitt program. Han vill ta bort all rätt till abort och han vill riva upp den sjukförsäkringsreform som beslutades förra året.

Alliansen åkte på turné till Stockholms central med chartrat tåg. De visade att de är eniga om att satsa på att bygga ny järnväg söder om Järna och i Västra götaland.

Restaurangen Frantzén/Lindeberg serverar renpenis till sina stamgäster. De använder den som krydda i renråbiffar. Är det det ultimata sättet att använda råvaran?

Vissa dar börjar för tidigt

I morse var jag pigg och kunde omöjligt somna om. Det var resultatet av att vi hade ett nästan tre timmar långt strömavbrott igår kväll. Det började bra med mys vid levande ljus, romanläsning vid ficklampsljus och vacker kvällshimmel. Men redan vid nio bara somnade jag...med ficklampan i handen och boken som huvudkudde. När strömmen kom tillbaka och alla apparater, lampor och ljud väckte mig så gav jag upp onsdagen och vände mig om.

Himlen var så här häftig vid fem. Då lyste solen och jag hoppades på en sensommardag. Men det blev en helt vanlig gråvardag med lagom temperatur. Det som inte är lagom i år, är alla lysande röda rönnbär.

Inget är svartvitt

Foto: Signe Bergsten

Visst är den häftig, den optiska effekten från några droppar vatten på den genomskinliga lunchboxen.

När jag ser hur dropparna omformar verkligheten tänker jag på att vi måste se. Titta på vad som händer där vi minst anar att framtiden finns. Tro på att vi kan hitta nya vägar när de gamla är utslitna. Men då behövs den kreativa blicken. Den som alliansens skolpolitiker skyggar inför. Först massor med rejäl kunskap och sen möjligheter att titta på verkligheten från en helt annan vinkel det önskar jag att alla elever får möta.

Då är det inte ett fattigdomsbevis att 8 procent av gymnasieeleverna väljer  estetiska program, utan en rikedom för oss alla.

När jag tänker tillbaka på min skolgång i den grå forntiden är det de ögonblick när vi fick använda våra nyförvärvade kunskaper för att skapa något eget som jag minns. När ekvationerna på mattelektionerna visade sig hjälpa när vi skulle räkna ut vad som krävdes för att vi skulle kunna sätta upp en kabaré.  Hur glospluggandet fick oss att våga prata med människor från hela världen.

Hoppet från att höra the Beatles sjunga slafsjojäjä, till att lyssna på She loves you, ya, ya.

Det är där kreativitet och kunskap möts.

Öppna ditt paraply

Vår jordgubbsskörd i helgen. Allt är sent så sent att jag aldrig varit med om något liknande. Då läser vi om hur isarna på Svalbard aldrig varit mindre. Hur det kalla smältvattnet förändrar väderfronternas rörelser på norra halvklotet. Har forskarna rätt kommer vi som bor i Skandinavien att få fuktiga, svala, sena somrar.

Parasollerna bytas ut mot paraplyer. En ny industri i vardande?

Det vi ser med blotta ögat är att allt växer och gror med en hastighet som vi aldrig sett här vid älvens strand.  Pilträden som sakta vuxit vid kanten till grusvägen har de senaste åren exploderat och hunnit bli dubbelt så grova. Rönnar och häggar tävlat från en liten planta och blivit till träd. De gamla svaga bärbuskarna har blivit stora och grova.

Gräsmattan var en sjö ända fram till juli. Inte en enda dag gick utan att det behövdes paraply på väg upp till brevlådan. Är det så här det blir? Morgnar med värmeljus och paraplyer på tork.

Följa John

Vad gör dom? Katterna på väggen. Det undrar jag.

Till fåglarna?

Tänk att få plocka körsbär i min trädgård. Det drömde jag om i många år. Sen kom äldsta dottern och satte ett träd förra sommaren. Hon vågade tro på att det skulle blomma och bära frukt. Nu tycker hon att vi ska lämna bären till till fåglarna.

Vi är inte överens.

I träden hänger Ananaskaneläpplen, Tsarens äpple, Borgovskoje och Sävstaholm. Fyra sorter. Det är första gången som alla träden har blommat och burit frukt samma år. Nu håller jag tummarna för att de ska mogna.

Det syns på sommarblommorna att nätterna är mycket svala på gränsen till kalla. Borde tömma krukor och samla in frön. Nänns inte. Det finns blommor som fortfarande slår ut när solen lyser upp skuggan. Nu märks det på ljuset att vi inte har långt kvar till september.

Fler hotell i is

Det händer att jag undra över vad som hänt. Jag läser och läser, lyssnar på P1 och tittar på nyhetsprogram. Men vad minns jag. Inte mycket.

Att kranen i Södra hamn är nyrenoverad för 9 miljoner kronor.
Att Pussy Riots tre medlemmar är dömda till två års fängelse för att de ifrågasatte Putin.
Att det tyska flygbolaget Flycar vill bygga ett ishotell i Arvidsjaur. (Dålig fantasi).
Att de flesta dagarna i sommar har vi fått slå upp våra paraplyer. Inte fler än femdagar har vi haft högsommarvärme här.
Att TallinkSilja säger upp 60 anställda, läs kvinnor, i Kalix för att flytta arbetsplatserna till Stockholm.
Att Göran Lambertz, fd JK, domare i Högsta domstolen hävdar att Sture Bergwall, eller Thomas Quick, måste vara skyldig till två av morden som han dömdes för. Var hittade han de bevisen?

Läs här vad Johan Asplunds mamma berättar.


Vad minns ni?

En lugnande slant

Tant Märta sa alltid till oss att:

Pengar gör ingen lycklig, men de är bra för nerverna.

Det håller nog alla med om. Speciellt alla som hotas av att deras bostäder ska renoveras eller rivas. Många, många kommer att tvingas bo trångt och på en helt annan plats än den de valt. Frågan är om politikerna gör något för att förhindra att det är människorna som förlorar sin nuvarande bostad som får betala allt.

Inför flytten av Kiruna kommmer Tekniska högskolan i Stockholm att undersöka vad som kan göras för att  vanliga husägare och hyresgäster ska kunna bo på samma yta och lika bra som förr. Vad krävs av de aktörer som har pengar? Vad kan staten och LKAB göra?

Det är komplicerat. Se bara hur ROT-avdraget har gjort renoveringar mycket dyrare. De får nog räkna ordentligt de där bostadsforskarna för att hitta ett läge där statens stöd ger lägre kostnader för husägare och hyresgäster.

Alla kan inte ha pengar som räcker till hyreshöjningar på 30-40 procent, eller bostadspriser som är 50 procent högre än marknadsvärdet på de rivna husen. Så Tant Märtas råd om pengar som lugnande medicin gäller nog mest som tröst.

Är det idé att stryka sommarklänningen?

Är det någon idé att stryka sommarklänningen igen? Det är en fråga som jag egentligen inte vill veta av. Sommaren ska aldrig försvinna och den doftande tvätten på tvättlinan ska torka länge än. Men... jag måste trots allt vänja mig vid att den tvätt som jag plockar ner från tvättstrecket är fuktig av höstluften. Att kvällskylan kräver både strumpor och kofta. Nu börjar tiden då vi ska ta oss från ljusa kvällar, varma dagar och fria timmar till vardagslunk.

Det krävs övergångsriter.

Fasters nystickade tröja som blev färdig till skolstarten, nytt papper i köksskåpen och i skolbänken, ordentliga höstskor med plats för stortån ända fram till nästa sommar, nyklippt lugg och en jacka som klarar både blåst och regn. Söndagsutflykter i bärskogen med de blänkande gummistövlarna, en cykelpump som fungerar och busskort.

Nu ligger baddräkten och bikinin i en kartong tillsammans med shortsen och den tunna blusen i voile. Sandalerna får stå framme för de är så slitna att de inte överlever till nästa sommar. I en kartong intill finns alla halsdukar, mössor och vantar som ska ut på vädring innan höstluften är för tung.

Men ibland så vänder vinden och sommarens sista bad händer flera dagar in i september. Det blir en paus i höstens ankomst. En ljum vind med löften om tisdagsmiddag på altanen. Ett uppehåll på vägen mot den första snön.

Nya ögon på besök

Det är bra när vi får besök. Vänner som ser vår vardag med nya ögon. Då syns det som vi bara rusar förbi. Lugnet.
De tittar på det vi ser. Och de upptäcker:
Vi som trampar runt i samma spår ser inget. Vi ser förbi. Vi ser vad som ska göras. Vi ser dammet och de fläckiga fönsterrutorna. Vi ser att de vissna blommorna borde rensas bort.
De ser att lavendeln sätter nya blommor. De undrar om körsbären är mogna.

Vilken fin utsikt det är här, påpekar de. Hemmet i ett nytt sken. Det fick vi som en värdefull present.

Eva Swedenmark skriver om hur hon upptäcker sitt hemkvarter här.

Hur saker och ting förändras,

i minnet vill säga. De två bilderna är från halv fem i morse när jag inte kunde låta bli att gå ut och se på solens spegling på himlen och hur dimman skapade ett sagolandskap. Den översta är hur det såg ut. Den andra är hur jag minns det.

Minnet är inte säkert. Bara nästan skulle man kunna säga.

Men att statliga tjänstemän skulle skylla på att de har dåligt minne när de ertappas med händerna i honungsburken trodde jag aldrig. I min värld var det bara sämre advokater som rådde sina klienter att tappa minnet under förhandlingar i tingsrätten.

Ingen kunde hitta räkningarna på inbjudningskort i plexiglas för 185 000 kronor, blommor för 135 000 kronor och rosa heliumfyllda ballonger för 174 000 kronor. Var då? Jo, på Stiftelsen för strategisk forskning.  Där generaldirektören inte ens kunde minnas att han är anställd på en statlig myndighet.

Mariana Vnuk skriver om nöje. Denna vecka tar hon upp den tystnad som råder kring Pussy Riots. Läs om hur hon saknar vårt stöd.

Olov Abrahamssson skriver om hur musiken används som politiskt medel, liksom de fyra unga kvinnor i Pussy Riots som sjöng om yttrande frihet och korrupta politiker, De vill att vi ska minnas inte glömma.

Glömt har vi väl alla att sommaren innehöll flera gånger mer regn än normalt. Vilken tur att vi har dessa senaste dagarna att minnas när vädret kräver både mössa och vantar.

Nästan höst

Det är härligt dimmigt ute innan solen har torkat upp den fuktiga luften. I gräset har spindlarna lagt ut sina nät som om de vore fiskare. Hela gräsmattan är full. Nästan höst. Men inte riktigt. Det är fortfarande sommarvarmt. Kanske inte just så här på morgonen, men mitt på da'n. Igår visade termometern på plus 26 i skuggan. Det var antagligen sommarens varmaste dag.

Dimman blev till dagg

Var god, håll tyst!

Var går gränsen? Vad får vi säga och inte? Det var en av diskussionerna när samtalet vindlade vidare bland humlor och blommor i Vuollerim. Vad innebär vår rätt att säga vad vi tycker?

Yttrandefriheten. Den som vi har slagits för i generationer. Den är en rikedom som vi inte får sälja ut. En möjlighet att påverka vad som sker. Men vi som lever här använder den inte.

-Jag berättade inte vad som skedde när min chef lade ner Unga Klara, teatern där jag arbetar, säger Susanne Osten. Jag fick rådet att förhandla först om vår framtid. Sen när alla kontrakt var undertecknade då kunde jag berätta. Jag fick använda min ilska taktiskt.

Denna tystnadskultur, denna drift att undvika konflikter lider inte norrmännen av. Igår när kommissionen presenterade vad som gick fel den 22 juli 2011 i Oslo och på Utöya fanns inga undanflykter. Rakt på sak fick det norska folket se vilka svagheter som ledde till att polisinsatsen gick sämre än den borde gjort.

Ett år efter det fruktansvärda attentatet. Inte många år senare som när Palmeutredningen granskades.

Vilket land kommer att ha den bästa organisationen för att utreda misstankar om förberedelser till attentat tror ni?

Befruktat samtal

I en djungel av ståtliga Riddarsporrar öppnade Susanne Osten och Heidi Krönlein ett samtal som slingrade sig genom livet. Humlor surrar och myggen sticker ett ben eller två när vi får ny kunskap berättad  i en av de generösaste trädgårdar vi varit i.

Heidi Krönleins frodiga oas mer än tio mil från kusten finns där människor levde för 6000 år sedan. Då var det en blomstrande plats vid allfarvägarna för här var Bottenvikens strand. Nu är det en plats där Lilla Luleälv och Luleälven möts vid våra största kraftverk. Byn Vuollerim bidrar fortfarande till hela landets utveckling och till att vi får miljarder kilowattimmar.

Men det är inte det av människor skapade vi funderar kring när alla dessa insekter och blommor skapar förutsättningar för att frukt och bär befruktas. Mer på vad vi måste skydda, vad vi vill värna in i framtiden.

En resa längs med älvens strand mot polcirkeln. En resa till ny kunskap och nya perspektiv.

Myggsurr och nysommar

Vilken underbar dag. Det är som om den där sommaren äntligen hittade hit. Älven lyser blå. Himlen har inte ett enda moln och allt är helt stilla. På promenaden ner till stranden hittade minst 20 myggor till mig så nu sitter jag här med kliande bett och midsommarkänsla.

Nu hoppas jag på ljumma nätter så att jag äntligen vågar doppa mig i älven.