Skvaller?

Anders Bergsten

Är Åsa gravid?

Gilla ·  · för 10 timmar sedan via mobil · 

• Anders Bergsten gillar detta.
• Visa alla 7 kommentarer
• 

  Åsa Äng Eriksson Hon ser gravid ut...

  för 10 timmar sedan via mobil · Gilla · 1
• 

  Anders Bergsten Javisst gör hon!

  för 10 timmar sedan via mobil · Gilla
• 

  Åsa Tollén Sandström Nej du,det är jag inte! Hihi

  för 9 timmar sedan via mobil · Gilla · 2
• 

  Maj Larsson ????

  för 8 timmar sedan · Gilla

  
  

  
  

  Så här skrev min svåger som är kristdemokratisk politiker på fejan igår kväll. Är det någon som undrar över varför vi inte lyckas med att förändra vår värld till det bättre? De skvallrar om Miljöpartiets språkrör under pågående partiledardebatt om det vår någon som inte förstod det. Det var ju rätt oklart innan jag skrev detta tillägg.

  
  

Det är höst

Det sista äpplet har dunsat ner från Tsarens äppelträd och i skuggan av Borgovskajes träd syns de mörka nyponen på Tornedalens ros. (Bilden under visar hur den blommade i juli.)


Rönnen har tappat alla löv.

Och här hänger ett smörgåsbord för alla flyttfåglar.

Röksvampen har spruckigt i det hårda höstregnet. I natt hördes hur byarna höll takten på plåttaket. Regn och gredigrå moln. Sommarmöblerna inställda och de sista kryddplantorna intagna i köket. En enda kruka står kvar med vita stjärnblommor i. Nu är det veden som ska in och bli torr. Tunnan med aska som ska tömmas. Och ljuslyktorna ska fyllas med nya ljus. Förberedelser inför alla kalla grader som vi inte kan undvika.

Gredigrått

Idag är allt gredigrått. Då är det skönt att ha lite höstpynt att titta på.

Jag saknar Pella

Barbro Lindgrens söner Bröderna Lindgren gör succé tillsammans med Mattias Alkberg. Deras varumärke är att visa respekt för både barn och vuxna. Ingen kommer att vilja flytta på Loranga, Masarin och Dartanjang från några hyllor på biblioteket.

Ikea visar respekt för världens mest kvinnoföraktande ledning när de digitalt suddar ut alla kvinnor ur sin katalog. Var? Jo Ikea böjer sig för kungahuset Said i Saudiarabien. Inte ens den kvinnliga designern fick vara med på bild.

Jag undrar varför kritiken mot bibliotekarier som tar bort böcker med människoföraktande innehåll kan blåsa upp till storm, men när ett företag som basunerar ut att det står för demokrati, utplånar alla kvinnor på bild, då hörs inte alls samma kritik.

I alla år har biblioteken tagit bort de böcker som inte är aktuella. Om jag hade fått välja så skulle alla Anna-Lisa Wärnlöfs, Claques, böcker finnas på rad i varje bibliotek. Hon visste hur det var att vara tonåring med osäkerhet och olycklig kärlek. Men redan för 20 år sedan började böckerna om Pella säljas ut.

Socialdemokraterna har släppt hela sin skuggbudget. Magdalena Andersson har berättat om hur de vill förändra arbetsmarknadsåtervändsgränden Fas 3. Viktigast inför framtiden kan vara den satsning på mindre grupper i förskolan och på lågstadiet som de vill använda 2 miljarder kronor till.

I 500 år har romer bott i Sverige. Lika länge har vi diskriminerat dem. Sveriges radios ekoredaktion har undersökt om romer får hyra bilar på Statoil och OK/Q8. I Norrbotten fick fem stationer besök. På två av dem ljög personalen och sa att inga bilar fanns att hyra. Tanja Hagert som arbetar med ett nytt projekt för att minska diskrimineringen är bedrövad. Hur de bemöttes kan du läsa här.

Demokrati är inte givet. Allmänna val som inte manipuleras är sällsynta i de forna Sovjetrepublikerna. Därför finns det anledning att fira. Att skåla för Georgien och hoppas på att valresultatet kommer att synas i deras beslutande församlingar.

Gissa var?

Är det någon som inte bor i närheten som vet vad detta är? Ett tips är att det finns nära mig. Jo, det är vår bys nya järnvägsstation. Den kom till för att resenärerna ska kunna gå mellan två perronger. Hur många miljoner den har kostat har jag glömt. Det är nog bäst det.

Diskriminering utan slut

Jag gick ut för att plocka de sista jordgubbarna i landet. Då  tittade jag ut över älven och blev uppbjuden till älvdans. Det är som att leva i de målningar som kallas "Nordiskt ljus". Stunder då allt stannar upp och jag måste hämta andan.

Dagens stora nyhet är att de romer som vill hyra bil har svårt att få göra detta. Dagens eko har varit på 66 bensinmackar med biluthyrning och testat om romer och svenskar behandlas på samma vis. På var tredje mack fick reportrarna med svenskt utseende hyra bil där romer avvisats. Har vi inte hunnit längre?

Jag jobbade 1976 i en butik i Järfälla där jag på samma sätt blev uppmanad att inte vara trevlig mot de romer som kom in. Som tur var för mig var det ett kort vikariat.

 Men diskrimineringen av romer är oändlig. Outslitlig.

Inte klart tänkt.

Jag vet inte om man får skämta om klavertrampet Ikea  gjorde men idag är det suddigt vid älvens strand. Och vi läser om att Ikea har ångrat att de tog fram det digitala suddgummit och utplånade en designer och alla kvinnorna på bild i katalogen. Ja, ångrat men inte gjort något för att ta fram dem som de suddat ut.

Här är en artikel i DN. och en annan i Svd.

Ikea suddar bort alla kvinnor

Förlåt?
Jag hörde inte fel. För att anpassa sig till döds har Ikea tagit bort alla människor med kvinnligt kön i sin katalog  som vänder sig till Saudiarabien.
Här kan du bläddra i den svenska katalogen.

Här kan du bläddra i den saudiarabiska katalogen.

Vad tänker de med? Räknar gör de i alla fall får man hoppas. Det kanske är billigt att bli bortgjord i hela världen för att få kungafamiljen i Saudis välsignelse.

Läs mer här.

"Guldregn"

Höstregnet sveper in oss en mild dimma. Klockan är halv sex och doften av löv som multnar på marken är en påminnelse om att det är den första oktober. Guldregn skriver min vän Ella.

Det där omedvetna tänker jag på

I morse kom tidningen som vanligt. I den finns ett reportage om Ellas pappa. Ella var 16 år på nyårsdagen när hon dog i en skoterolycka. Här är det. Ett ovanligt reportage.

_________________________________________________________________________________

Sen tänker jag på Tintin. Eller egentligen inte på honom utan på Belgiens förhållande till Afrika. De flesta som skrek högst, när Behrang Miri flyttade seriealbumen från 10-13 års avdelningen på biblioteket på Kulturhuset i Stockholm till Serioteket, har ingen aning om att Belgiens kung ansågs sig äga Kongo och alla naturtillgångar som finns där. Detta innebar att belgiska legosoldater skapade något som kan jämföras med nazisternas koncentrationsläger över hela landet. Människoliv var inte värda något. Inte ett skvatt. Allt som gällde var att ge Kung Leopold II stora rikedomar. En roman som skildrar detta är Mörkrets hjärta av Joseph Conrad.

Det finns problem med äldre litteratur. Speciellt barnböcker som innehåller den tankevärld som gällde då, när böckerna skrevs. Böcker som vi aldrig skulle läsa för våra barn nu. Ingen skulle ta fram böcker skrivna efter 1933 i Tyskland med nidbilder av andra än arier. Men Tintin skriven i samma tidsanda kan vi inte diskutera?

En krönikör som problematiserade etablissemangets reaktioner är Carlos Rojas i Aftonbladet.

Det där omedvetna undrar jag över och tänker på. Vilket inte Björn Wiman i DN gör.

Vad gör vi?

Här är en artikel som jag aldrig trodde att vi skulle få läsa 2012.  En artikel som berättar om varför de flesta unga kvinnor som lever i Norrbotten längtar någon annanstans. I alla fall under de tre viktiga åren då de går på gymnasiet. Ingen kan tro att det har gått 25 år sedan jag och min kollega på NSD i Boden visade att för varje tia till pojkarnas fritidsintressen så satsade kommunen 25 öre på flickorna. Vi räknade och räknade och undrade om vi verkligen räknade rätt. Vi hade rätt 1986, har inget hänt?
Varför är det på detta viset, frågade rumpnissarna i Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter. Ja varför har inget hänt med de strukturer som får unga kvinnor att känna sig mindre värda?

Ett av mina första jobb som nyutbildad journalist var att gå till länsstyrelsen. Där var det månadens presskonferens och landshövdingen tillsammans med styrelsen satt vid ett långt bord vända mot journalisterna. I rummet fanns två män och två unga kvinnor. Vad hände? Jo, landshövdingen frågade lite irriterat om inte det skulle komma några journalister från tidningen. Ja, männen hälsade han på och då klev vi två kvinnor fram och presenterade oss. Förvånat tog han oss i hand.

Tio år senare kallade en annan landshövding till presskonferens. Två forskare från universitetet skulle berätta om en undersökning som länsstyrelsen hade beställt. Det var forskning som behövdes för att kunna anpassa styrelsens arbete inför framtiden. På scenen stod flera kvinnor när landshövdingen kom ner för trapporna. Förvånat tittar han runt omkring sig och undrar vänd mot kvinnorna:

Har forskarna blivit försenade?

Var de sena? Nej de var kvinnor.

De hade klivit över den mur som många bygger upp mellan de yrken som en man och en kvinna kan utföra. Vill vi att fler ska riva dessa murar då går det inte att organisera barnomsorgen som Luleå kommun.

I morgonmörkret

är alla lika grå. Eller? 

Det är fortfarande grönt och skönt mellan höstglödande löv. Än har ingen snö fallit och daggen glittrar i gräset. Men hur länge varar det? I dag ska snön falla över inlandet om prognosen är rätt.

Upp och nervända världen.

Nu har jag suttit här och lyssnat, kokat äppelmos och tänkt. Alla, jag säger, alla anser att Malmös utveckling är en succé. Utbyggnaden av Västra hamnen, högskolan och inflyttningen från huvudkommunen  från både Sverige och Danmark.
Här är sändningen som jag lyssnade på.

Den handlar strategier för att skapa en bra miljö för tillväxt och människor. Spännande och intressant.

Men har de lyckats?

På ytan kan det se ut så. I Västra hamnen är det folkliv och medieföretag om vart annat. Men i Malmö kommun är arbetslösheten 14 procent.  Så här skriver kommunen:

Antalet nyregistrerade företag i Malmö ökade med 13 procent under de tre första kvartalen 2011. Trots det ökar arbetslösheten i Malmö och uppgår i dag till cirka 14 procent

I Sverige är den 7,2 procent och i Norrbotten 6,4 procent.

Men i massmedia är det tvärtom. Var finns tillväxten kan man fråga sig.

Bakom flötet

Igår skrev DNs ledarredaktion om hur de uppfattar Norrbotten och dess medborgare. Jag undrar under vilken sten den redaktionen gömmer sig. I deras värld kan ingen plats i vårt avlånga land mäta sig med Stockholm. Ska allt gå bra så ska de som drar fötterna efter sig på asfalterade gator bestämma. Inte hårt arbetande människor.

"Ty förändringarna ligger inte bara på språknivå. Socialdemokraterna är som länge kunnat konstateras ett parti statt i förnyelse. Hur allvarlig och djupgående den är lär visa sig om inte förr så på kommande kongresser. Det blir då som Löfvenlinjen ska prövas mot partiets vänsterfalang. 

Vad anser kärnväljarna i Norrbotten om ledningens syn på jobb hellre än bidrag, acceptans för alternativ i välfärden och motvilja mot kraftfulla skattehöjningar för ”de rika”?" Läs vad Olov Abrahamsson skriver.

Ja, vad anser väljarna i övriga Sverige där arbetslösheten är betydligt högre. Är det svårt att leva i ett område med 7,2 procents arbetslöshet jämfört med 6,4 procent som i Norrbotten? I Kiruna, Arjeplog och Gällivare är arbetslösheten ännu lägre.

Läs på ni som tror en massa. Ta reda på hur det ser ut. Då kanske det ni skriver kan påverka verkligheten.

Är det skillnad?

Nu vet vi alla vem Hadille är. Den ljuvliga tvååriga  flicka som sedan sina första månader levt i en fosterfamilj i Broby i Skåne. Nu har migrationsverket beslutat att hon hör hemma i Frankrike.

Hennes mamma är fransk medborgare. Och det är Hadille också. Ingen vet varför hennes mamma lämnade sin 20 dagar gamla bebis till den man som hon var gift med, men som inte är Hadilles pappa. Ingen vet vad som hände sen. Men Hadille kom in på sjukhus i Lund med neurologiska skador. Hjärnskador som utreddes.. Det gick inte att säga vem som orsakat dem så det är ingen som har ställts till svars för att den lilla flickan var uttorkad och hjärnskadad.

Socialtjänsten i Lund säger att de inte velat söka efter mamman i hennes familj eftersom att familjen hotat mamman. De har hört av sig till den Algeriska ambassaden och till maken för att berätta att modern har all rätt att ta upp kontakten med Hadille och i förlängningen får vårdnaden om flickan.

Det räcker inte enligt migrationsverket. De anser att socialtjänsten måste söka mer aktivt efter mamman. Allra bäst vore det om Hadille kom till Frankrike för att mamman ska hittas snabbare. Många debattörer påstår att mamman aldrig levt i Frankrike utan att hon är en av dem som levt med franskt medborgarskap i Algeriet. Det spelar inte stor roll.

Frågan är hur vi vill att barn ska ha det, när deras föräldrar inte kan ta hand om dem, på grund av olika orsaker.

Ska barn som varit i en fosterfamilj under flera år förlora denna familj för att återvända till sin biologiska familj? Eller. Ska barnen kunna stanna för att deras miljö inte ska smulas sönder av att deras biologiska föräldrar inte kan ge dem trygghet?
Det är inte lätta frågor att svara på. Men visst kan vi alla som har tagit hand om barn se att stora förändringar inte är i barnets intresse. Till skillnad från migrationsverket som inte har ändrat sin inställning, bara skjutit upp utvisningen av Hadille.

Ja, hur vill vi att barn som är utsatta ska bemötas? Hur vill vi att dessa människor utan all makt ska bli behandlade? Är det skillnad på svenska barn och andra barn?

Det är frågor som vi måste kunna svara på. För det finns tusentals barn som behöver lugn och ro och kontinuerlig trygghet utan att deras föräldrar kan hjälpa dem.

Läs vad Hanne K i DN idag skriver här.

Dålig ordvits

Jag kan inte låta bli att göra ett collage med bilder från denna helg. Det var och är så otroligt vackert. Även om det står "BAD" på den röda skylten utanför badhuset så är det inte så dåligt. Förlåt den dåliga ordvitsen.

Det är spännande just nu när vi balanserar mellan frost och höstdimma. När dagarna blir allt kortare och det blå ljuset kommer närmare.Måtte balansakten vara många dagar än.

Bokprat

Nu har jag hittat en lista. Jag brukar inte gilla dem. Men denna blev jag lite glad av.

117

Första vuxenboken jag läste och verkligen gillade: 

Tora Dahls serie om Gunborg. En utvecklingsroman som fick mig att förstå att allt skulle bli bättre. Jag minns att jag började med den sista delen som kom ut när jag var nio-tio år. Men sen var det en klok bibliotekarie på biblioteket i Rudboda som gav mig alla böckerna i tidsordning.

Bok som förändrat mitt liv mest: 

Alla framtidsvisioner som jag läste som tonåring. Kallocain, 1984, Du sköna nya värld. Dessa dystopier visade mig vad nit kan ge för samhälle och hur viktig kärleken till din nästa är blev helt uppenbar.

Bok jag tycker är överskattad:

Sagan om ringen. Jag vet inte varför, men jag har aldrig lyckats flytta in och förstå mig på denna berättelses storhet.

Författare vars böcker jag försöker gilla men inte lyckas med:

Stig Larsson, inte deckarförfattaren. Försökte läsa Introduktion, 1986, och har inte lyckats ta mig igenom någon av hans texter sen dess.

Klassiker jag hävdar att jag läst men aldrig tagit mig igenom:  

Simone de Beauvoirs Det andra könet på franska. Oj vad jag kämpade men till slut orkade jag inte längre och läste både den gamla och nya översättningen.

Författare vars böcker är underskattade: 

Skotska deckarförfattare. Få författare skriver så levande och så mycket om den tid vi lever i nu. En del som håller till i Yorkshire skriver lika engagerade om vår tid när makten satsar på de rikaste och låter allt fler sluta som förlorare. Det var först när jag läste Denise Minas tre böcker om Garnet Hill som jag började begripa de djupa klyftor vi skapar.

Jobbigaste bok jag läst: 

Systrarna Mitfords brevsamling. Den väger massor, innehåller massor med återvändsgränder och tjafs, men den speglar på ett helt eget sätt hur det är på den andra sidan klyftan. Hur kort vägen var mellan konservatism och fascism före andra världskriget och den ger mig en bild av varför vi är där vi är som jag behöver för att förstå vår historia. Det tog mig en hel vinter att läsa de mer än 800 sidorna.

Läser helst: 

Böcker som får mig att tänka annorlunda. Jämlikhetsanden är en fakta bok som får oss att begripa hur olika sociala system påverkar vårt liv. Den låter trist men det är en spännande thriller.

Önskar att jag läste mer: 

Poesi. Tänk att kunna vila i verserna och lyftas upp bland tankar nya som morgonens knoppar.

Bästa barnboksförfattaren: 

Jag är så gammal att om jag ska låta bli att nämna Astrid Lindgren så är det Tove Jansson, Gösta Knutsson och Elsa Beskow. Grymma berättelser som fanns i gamla sagosamlingar. Jag grät och läste om fattiga barn som nästan dog av köld och hunger. 

Gillar jag inte längre som jag gillade förut: 

Böcker som är för sentimentala. Jag och mina kusiner slogs om en Allersroman varje sommar. Den heter Barn 312 skriven av Hans Ulrich Horster

Röda Korsets huvudkontor i Wien efterlyser föräldrarna till Barn 312:

Namn: Haake eller Harke eller Hanke
Förnamn: Martina
Född: Omkring 1943
Blå ögon, blont hår
Blev funnen den 9 oktober 1944 på ett flyktingtåg från Östeuropa till Wien.

Tidningsnotisen blir en chock för Ursula Gothe. Martina, hennes lilla dotter som försvann i slutet av andra världskriget, lever!
Ursula ställs inför ett livsavgörande beslut. Om hon tar hand om Martina riskerar hon att förlora sin nuvarande familj - hennes man skulle aldrig kunna förstå och förlåta.
Vad hon inte vet är att Martinas far lever och att han är fast besluten att återfinna Martina och hennes mor.

Roligaste bok:

Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år. Novellen Busschauffören som tänkte vafan får mig att skratta så att tårarna rinner. Varje gång. Det är en bok som jag slitit ut. Flera gånger. Det var tur att jag investerade i tre exemplar när den var med på bokrean. 

Bok som berört mig mest: 

Signe Janssons bok om att föda barn utan smärta och kemisk bedövning. När jag hade läst den försvann all min rädsla och ångest inför att föda barn. Det var Signe Jansson som från Ystads BB spred psykoprofylaxmetoden över hela landet.  

Recencera din senast lästa bok: 

Luleå stadslära av Peo Rask och Hans-Olov Ohlsson. Det är en liten bok med bara 103 sidor som behandlar hur det är att bo och leva i Luleå. Med korta sentenser lyckas de ofta med att beskriva hur vi är, staden är och livet är.

Det är kallt, isande kallt i Sverige idag.

Blev ni lika upprörda som jag blev och Eva Swedenmark blev när ni fick träffa Hadille 2 år som ska utvisas? Efter ett liv utan sina biologiska föräldrar men som del av  en svensk fosterfamilj?

Vem i denna värld kan påstå att det är bättre för ett barn att utvisas, än att få bo hos den familj där hon är uppväxt? Jo, migrationsverket.

Det är kallt i Sverige idag. Isande kallt.

Vi halkar på den första frostisen och lyssnar till dimman som mullrar och rör sig mot norr. Men vi fryser och känner oss oskyddade när vi ser hur svenska myndigheter tar sina beslut och påstår att de följer lagen!

Var inte Sverige ett av de första länderna som skrev under FN:s barnkonvention?

Hadille finns i en familj som har hjälpt henne att läka. Både efter de skador som hon fick under de månader som hennes styvfar tog hand om henne och de skador som hon fick när hennes mor försvann. Ingen har frågat sig varför en mor lämnar sitt barn till en man som inte är fadern. Ingen har kunnat fastställa om Hadilles skador är orsakade av denne man. Det vi vet är att hennes fosterfamilj har gett henne ett gott liv. Vilken lag är det som ger oss svenskar rätten att riva upp allt och skapa nya skador hos denna 2-åring?

Det är inte mitt fel!

Denna vecka har vi lyssnat till många chefer som på något sätt lyckas förmedla att de inte har gjort fel.

Chefen för finansdepartementet, Anders Borg, (M), sänker skatterna för de företag som betalar skatt med 16 miljarder kronor. Sveriges pensionärer får betala en femtiolapp mindre i skatt per månad.

Telia Soneras vd Lars Nyberg var inte anställd när företagsledningen beslutade att skicka 2, 2 miljarder kronor till ett brevlådeföretag i Gibraltar för att få frekvenser och mobilnummerserier i Uzbekistan. Vem som ägde företaget. Jo, presidentdottern Gulnara Karimovas assistent. Men som sagt Lars Nyberg var inte anställd 2007 när pengarna skickades iväg. Och sedan dess har ingen i ledningen ansett att de skulle ta reda på om den 20-åriga assistenten som de aldrig träffade verkligen hade rätt till pengarna.

Luleå kommun har inte velat betala skolkorten för elevernas resor till andra skolor än dem skolkontoret anvisar. Nu har 36 elever fått rätt till gratis resor till skolan. Kommunen kunde inte visa att det är dyrare att utreda om en resa från Måttsund till stan än en till Bergnäset.

Socialdemokraten Ylva Johansson vill privatisera arbetsförmedlingar och betala ut statens pengar till dem som kan ordna flest jobb. Är det Pro-office som ska ha arbetsmarknadsanslagen hädanefter?

Jojje Wadenius och Tommy Körberg ska turnera med Norrbotten Big Band och presentera låtarna från deras tid i Made in Sweden. Då var det komplicerade melodier med jazzig ton, långt från Judy min vän som vi sjöng hela våren 1969.

Gråtimman i grådimman

Massor med vatten från havet strömmar in i älven. Massor med regn från molnen slår mot vattenytan. Har Vattenfall öppnat luckorna vid kraftverksdammarna som ett extra tillskott? Ja, det vet inte jag. Det jag vet är att morgonens väderprognos innehöll en liten sensation. Det är varmare vid älvens strand än  vid Svealands kustland.

Jag plockar ringblommor och marockansk mynta till te. Kokar fallfrukt med kanel och lime. För 24 år sedan var det helt otänkbart att jag skulle kunna plocka äpplen. Nu har klimatet förändrats så pass mycket att nästa investering blir plommonträd framtagna av trädgårdsmästare i norra Finland.

Nostalgivarning

Jag minns hur glad jag blev där på kommunens återvinningsverkstad när jag hittade min fina amningsgungstol. Det var tidigt 90-tal och stolen hade blivit helt renoverad. Jag blev glad för jag hade så fina minnen från min barndom när vi gungade som tok.

Då var den fiffiga nätta gungstolen nyformgiven för konsums möbelaffärer. Sen när jag flyttade hemifrån var vi många som hade med oss en gungstol. Man skulle ha gungstol. Jag hade ju ingen att ta med mig utan hittade ett stort schabrak på Myrorna. 19 kvadratmeter med en mormorsgungstol. Det höll inte.

Sen gick åren och gungstolar var helt ute. De tog plats och passade inte in. Men jag hoppades att jag skulle hitta igen en som rymdes. Nu har den funnits här i 20 år. Sen mer än 15 står den som ett  minnesmärke över min längtan. Jo, visst är det så med vissa saker att de orsakar nostalgivarning?

Väx upp!

Frostar av frysen sedan igår. Hoppades på fina kalla grader. Ja, så att det jag var tvungen att ställa på altanen skulle hålla kylan. Tji fick jag. Det blåser ljumma vindar vid älvens strand idag. Inte en enda grad under plus sju. Så nu får vi äta pommes chateau, broccoli, majs och så får jag koka sylt av de sista lingonen från förra hösten.

Trots att solen speglar sig i himlen åt väst så känns det mörkt här vid stranden. Ja, idag när jag läser om Lars Törnman och hans påhopp på Magnus Persson och Martin Schibbye.

"En gruvis skulle ha stått för sina handlingar..." skriver han på Facebook.

Lars Törnman kommer aldrig att växa upp.

Femtio spänn

Före detta näringsministern Maud Olofsson får 115 000 kronor per månad från skattebetalarna. Statssekreterarna över 80 000 kronor när de hoppar av regeringen.

En anställning utan trygghet kallar Maud Olofsson det. Samtidigt frågar sig både Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt varför inte alla arbetar i vårt avlånga land. Ja, varför?

Ja, inte behöver politiker som avsatts oroa sig. De har ju ingen anställning utan ett politiskt uppdrag.

Alla pensionärer de ska vara glada idag. Nu lovar regeringen dem en skattesänkning på 50 kronor per månad.

Tänka sig. Femtio kronor. Vad ska de unna sig?

Två dagstidningar?

Två kilo svenska äpplen?

Högt däruppe

hör jag planet från Kiruna och rakt över potatislandet dundrat malmvagnarna från Malmberget en helt vanlig måndagsmorgon. Högt uppe i den allra största björken har morgondebatten börjat. Här behövs inga morgonsoffor för att livets alla sidor ska belysas.

Helt slut

Två dagar med härlig akvarellkurs. Två dagar med träningsverk i den kreativa hjärnhalvan.

Pelles ålderstrappa

Istället för kort blev det en akrylmålning. Nu ska jag och fem andra akvarellmåla med Peter Sundström. Både idag och i morgon.

Nu överklagar vi giftutsläppen

Jag blir alldeles matt när jag tänker på hur många hundra timmar mina kollegor Lotta Nilsson och Linda Danhall har ägnat åt utsläppen från Outokumpus Torneåverken. Nu överklagar Sverige företagets tillstånd att släppa ut upp till 500 kilo kvicksilver över älven. Sverige kräver ett maximalt utsläpp på 40 kilo per år.

I närliggande Kalix håller golfklubben på att gå i konkurs. Hur kommunen kunde borga för så stora summor som den gjort är en obesvarad fråga. Nu vill Kalix golf AB har ett större borgensåtagande.

Torsdagens stora stjärna vid elitseriens debut gjorde två mål. De spelade i Ängelholm mot Rögle och Kim Hirschovits såg till att det blev 1-3.

Norrbotten kommer att förlora hundratals arbetstillfällen när Lantmäteriet, säkerhetsföretaget G4S, sågen i Seskarö och Radiotjänst flyttar, lägger ner eller går i konkurs. G4S i Boden har på tre år fått mer än 3,5 miljoner i sysselsättningsstöd.

Sysselsatta är forskarna på KTH i Stockholm. Professor Hans Lind var i Kiruna för att presentera sina tips om hur hyror och bostadspriser i det nya Kiruna ska pressas. Vad han föreslog? Jo, att marken ska vara gratis för dem som vill bygga.

Höstens största boksuccé är en erotisk roman. EL James har skrivit 50 nyanser av honom. Hon säger att hon har varit inspirerad av Twilightfilmerna.

Jag undrar om just den erotiken kommer att nå mig som bara somnar när dessa filmer med overkligt sköna unga älskande hamnar i teverutan.

Solkort

Den sista solstrimman och den första morgonstrålen. Vi har härliga dagar.

Avspolad

Alldeles innan gatlyktorna släcktes öppnade sig himlen och jag fick en rejäl dusch med kallvatten över tidningen. Då var det bra med en hårtork för att få sidorna så torra att det gick att bläddra i bladet.

I dagens tidning läser vi om Jesper som är ordförande för de moderata studenterna vid Luleå tekniska universitet twittrar:

Genpolen har visst självsanering.

Apropå att fem unga människor har dött i en trafikolycka där föraren var påverkad.

Ingen person med några kunskaper i historia, eller med empatikompetens  skulle kunna skriva så. Det är något som fattas denne unge man.

Han är inte ensam. Vilken människosyn förmedlar vi som levt lite längre? Det tänker jag på när jag läser dagens tidningar.

Sammetsluft

Vilken tur att jag inte hittade igen våra vantar. Idag är det sammetsmjuk luft och fukten ligger som ett stilla regn över hela världen. Det är sexton grader varmare än igår och det känns som om vi fått en ny sensommar.

Idag är det  den dag då vi får höra att de två svenska journalisterna, Martin Schibbye och Johan Persson, har lämnat Etiopien efter 14 månader i fängelse. Men fortfarande sitter Dawit Isaak fängslad i Eritrea. Pressfrihet och frihet att uttrycka sina åsikter är inte givet. Vi måste slåss för allas rätt hela tiden. Men det innebär inte att alla har rätt att bli publicerade. Friheten gäller att ge ut sina egna åsikter och att tala på sin egen tribun, inte att andra ska ge plats.

Det är något att tänka på.

Jag hittar inte mina vantar

Både sol och och moln. Både ljus och grå dager. Och gnistrande frost överallt. Inga vantar finns det där vid kapporna. Inga yllekläder på hyllan. Denna första dag med kalla grader.

Sommarspegling

Pilutta dig!

Äldre damer ska man aldrig tro. Karin Matsson från Piteå höll masken och deltog i sensommarens roligaste hyss. Vad hon gjorde. jo, hon låtsades hitta en peng, en falsk enkrona som hennes son tillverkat. En äkta Madicken som ropade över hela landet: Pilutta er!

Inte en Madicken men en Karlsson på taket kan man kalla både Leif GW Persson och Jan Guillou. De har planer på att satsa "några miljoner" på att jävlas med de jurister, sjukvårdspersonal och poliser som tillsammans fick Quick dömd för  åtta mord. Före detta JK, domaren i högsta domstolen och utredaren av Quickdomarena hukar sig inte i bänken. Han hävdar att allt gick rätt till.

Denna vecka släppte regeringen några nya löften inför höstbudgeten. På sedvanligt lekskolemanér tog de regeringsplanet till Kiruna för att utlova investeringar i infrastruktur. Vad som kom? Ja, järnvägssatsningen verkar vara fyra nya mötesplatser för malmtrafiken. Inte den förbättrade persontrafik mellan Kiruna och Luleå som Annie Lööf pratade om på teve. Dessutom satsar de på att bygga om och förstärka vägen mellan gruvan i Kaunisvaara och järnvägen i Svappavaara.

En nyhet mer i skymundan är att en av ledamöterna i byggnadsnämnden i Luleå sa nej till att ge bygglov för ett högt hus på centrumhalvön. Hon vill att miljöpåverkan från huset och dess invånare ska kartläggas innan huset får tillstånd. Det är ju fortfarande ovanligt med höga hus så här nära polcirkeln. Det kan bero på tradition. De låga städerna är mer inbjudande för besökare. Det kan bero på att det är mycket dyrare att bygga på höjden här där tomtpriserna är relativt låga. Men viktigast är att ett högt hus skymmer.
Här vid Bottenvikens kust står solen lågt många dagar under året och ett högt hus skuggar en stor del av stan och hindrar oss från att se solen.

Tidigt i veckan fick vi ett löfte till från regeringen och Jan Björklund. Nu ska föräldrarna till gymnasielever få göra avdrag på skatten för att deras tonåringar ska få privatlektioner.  Då undrar jag liksom vår krönikör Johan Håkansson vad som är viktigt. Han berättar om en av hans vänner som arbetar på fritids. Ni vet den där platsen där skolelever ska ha det bra mellan skolan och att föräldrarna kommer hem från jobbet. Det är inte en rolig läsning.

Morgonen glöder

Ibland blir jag riktigt ilsk. Det blev jag igår. Varför? jo, för att rapporterna från Kiruna om vad Alliansregeringen lovade stoppa in i sin budget var så ofullständiga. I Rapport såg det ut som om vi ska få ny järnväg för 3,5 miljoner kronor mellan Kiruna och Narvik. I Nordnytt sa Annie Lööf att vi ska få bättre persontrafik mellan Kiruna och Luleå för 800 miljoner kronor. Dessutom ska vägarna från den nya gruvan utanför Pajala förstärkas och byggas om för 1,3 miljarder kronor.

Men läser jag tidningen visar det sig att 850 miljoner kronor  räcker till fyra mötesplatser för malmtrafiken.     ( Tågen är ju oändligt långa så det krävs långa mötesplatser.) Pengarna är fördelade över fyra år.

Alla partiledarna i regeringen flög alltså upp till Kiruna för att läcka om budgeten och för att slippa kritiska frågor. Men vad innehöll deras investeringslöften? Något nytt?

Vägen mellan Kaunisvaara och Svappavaara var ingen nyhet direkt. Den är ju förutsättningen för att malmen ska kunna säljas. Nyheten är att malmtrafiken underlättas av att regeringen kommer att investera 850 miljoner kronor i mötesplatser längs malmbanan under fyra år.

Jag kanske har fel. Missade jag något som inte finns med i rapporteringen?

På led till lingonskogen

Igår försvann hela dan och nu är det en dag och 25 år sedan A kom till världen. Då var det fortfarande sommar och jag var på stranden innan vi for till BB.

Igår kom det blommor från Signe och från vår fina granne. Vi åt god mat och tittade på en film. Allt enligt As önskemål.

Det var också 24 år sedan vi flyttade in i vårt hus. Var tog dom vägen? Nja, riktigt så bortglömda är de inte.

En liten sak som en granne påminde mig om. Nu när skolklasserna cyklar på led ut mot lingonskogen. Det var när Signe och hennes kompis Linnea skapade cykelradio med högtalare inför deras lingonplockartur. Cyklarna var fulltejpade med avlagda högtalare och gamla radioapparater. Det fanns inte en chans att de skulle cykla obemärkt ut i skogen.Varje år plockar eleverna fortfarande bär till lingonsylten som äts under läsåret. Det tycker jag är en god idé, på fler än ett sätt.

Daggvåt

Fötterna är helt dyngsura av morgonens dagg. Luften helt strålande klar. Idag känns det inte som om det är vardag. Nej, det är första dagen på höstterminen på universitet och högskolor. Terminen är oskriven, helt öppen... det är en speciell dag.

 Det vet inte mina ringblommor i rabatten, de slog ut först idag. Det är nog en hyllning till att denna sommar som aldrig blev varm. Blommorna och bären som är sju veckor senare än förra året.

Mammanostalgi

Här är jag. Det är sommaren 1978 och jag bara väntar på att få fara iväg. På att få stiga på tåget mot Köpenhamn och nattåget mot Paris.

Ja, jag är nostalgisk. Jag blev verkligen glad när jag hittade bilden som låg inkilad i en bok. Det är inte världens bästa kvalité på fotot men jag minns hur det kändes.

Förväntan och oro på samma gång.

Det var så mycket som måste ordnas för att jag skulle kunna komma iväg. Tjänstledighet från jobbet på departementen, hyra ut min minimala lägenhet på 19 kvm vid Filmstaden och alla dessa brev med förfrågningar om både aupair-familjer och olika skolor. Jag kom iväg. Hamnade i en förort söder om söder nära Orlyflygplatsen. Kämpade på med att upptäcka en helt annan kultur. Men när den sexarmade läderpiskan togs fram för att den treåriga sonen skulle äta, då stod jag inte ut.

Det gick bra att dela rum med två flipperspel och barnet. Det gick bra att pendla till skolan i en timme, istället för 15 minuter som de hade lovat i brevet. Det gick bra att föräldrarna drack lika mycket på en dag som mina på en vecka. Men min gräns gick där, vid hotet om misshandel, vid tvånget att jag skulle ge barnet kakor på morgonen, vid den oroliga känslan att jag inte kunde hjälpa det utsatta barnet.

Men jag gav inte upp. Tack vare fina vänner fick jag bostad och mat. Sen blev det en normal aupair-familj med helt andra krav.

Och trots att det var så länge sen kommer jag ihåg blusen och kjolen som jag har på bilden. Röda. Fynd från en rea. Kläder som jag hade på mig för att göra intryck på arbetsgivare och folk som brydde sig om märkesplagg. De gav mig status i vardagen på boulevarderna på ett sätt jag inte hade förutsett.

Med en klump i halsen

Det här var en alldeles speciell vecka. Den då Signe flyttade till storstan. I onsdags fyllde vi bilen. Bak fanns den största resväskan. I kupén en strålande glad student på väg till universitetet. Vid säkerhetskontrollen stod vi som två grå före detta och tittade upp mot gaten. Nu var vår Signe inte längre lulebo utan en av alla som tar stora kliv ut i vuxenlivet. Inte lätta steg, utan krångliga och omständiga eftersom att hennes kurs bara finns i Stockholm. Lycka till sa vi med en klump i halsen. Lycka till alla som börjar ett nytt liv i höst. 

Isa Chen som skriver krönikor i NSD berättar om hur det känns att flytta från Luleå till Lund här.

Rökt, rå, riven eller hur var det nu?

De människor som bor i Lulebos lägenheter på gränderna i Gammelstad fann att de har en helt ny hyresvärd. Inte ett ord har Lulebo informerat innan försäljningen var klar.

I Boden vill kommunen spara. Ett av de områden som kommer att drabbas hårt är gymnasieskolan. Björknäsgymnasiet har många elever som är äldre än 19 år som inte ger skolan några skolpengar.

Från Boden kommer Jenny Rogneby. Hon satsar nu på en karriär som sångsolist efter många år som både dans- och sångartist. I sin nya roll kallar hon sig Jei.

Om vi vill undvika stroke påstår forskare vid Karolinska institutet att vi ska äta choklad. Det nya är att all choklad duger. Inte bara mörk med 70 procents kakao.

I Florida drog ovädret Isaac in dagen innan republikanernas kongress igång i Tampa. På torsdagen avslutades den. Det sista var att Mitt Romney presenterade sig själv och sitt program inför presidentvalet i höst. Två punkter är han tydlig med i sitt program. Han vill ta bort all rätt till abort och han vill riva upp den sjukförsäkringsreform som beslutades förra året.

Alliansen åkte på turné till Stockholms central med chartrat tåg. De visade att de är eniga om att satsa på att bygga ny järnväg söder om Järna och i Västra götaland.

Restaurangen Frantzén/Lindeberg serverar renpenis till sina stamgäster. De använder den som krydda i renråbiffar. Är det det ultimata sättet att använda råvaran?

Vissa dar börjar för tidigt

I morse var jag pigg och kunde omöjligt somna om. Det var resultatet av att vi hade ett nästan tre timmar långt strömavbrott igår kväll. Det började bra med mys vid levande ljus, romanläsning vid ficklampsljus och vacker kvällshimmel. Men redan vid nio bara somnade jag...med ficklampan i handen och boken som huvudkudde. När strömmen kom tillbaka och alla apparater, lampor och ljud väckte mig så gav jag upp onsdagen och vände mig om.

Himlen var så här häftig vid fem. Då lyste solen och jag hoppades på en sensommardag. Men det blev en helt vanlig gråvardag med lagom temperatur. Det som inte är lagom i år, är alla lysande röda rönnbär.

Inget är svartvitt

Foto: Signe Bergsten

Visst är den häftig, den optiska effekten från några droppar vatten på den genomskinliga lunchboxen.

När jag ser hur dropparna omformar verkligheten tänker jag på att vi måste se. Titta på vad som händer där vi minst anar att framtiden finns. Tro på att vi kan hitta nya vägar när de gamla är utslitna. Men då behövs den kreativa blicken. Den som alliansens skolpolitiker skyggar inför. Först massor med rejäl kunskap och sen möjligheter att titta på verkligheten från en helt annan vinkel det önskar jag att alla elever får möta.

Då är det inte ett fattigdomsbevis att 8 procent av gymnasieeleverna väljer  estetiska program, utan en rikedom för oss alla.

När jag tänker tillbaka på min skolgång i den grå forntiden är det de ögonblick när vi fick använda våra nyförvärvade kunskaper för att skapa något eget som jag minns. När ekvationerna på mattelektionerna visade sig hjälpa när vi skulle räkna ut vad som krävdes för att vi skulle kunna sätta upp en kabaré.  Hur glospluggandet fick oss att våga prata med människor från hela världen.

Hoppet från att höra the Beatles sjunga slafsjojäjä, till att lyssna på She loves you, ya, ya.

Det är där kreativitet och kunskap möts.

Öppna ditt paraply

Vår jordgubbsskörd i helgen. Allt är sent så sent att jag aldrig varit med om något liknande. Då läser vi om hur isarna på Svalbard aldrig varit mindre. Hur det kalla smältvattnet förändrar väderfronternas rörelser på norra halvklotet. Har forskarna rätt kommer vi som bor i Skandinavien att få fuktiga, svala, sena somrar.

Parasollerna bytas ut mot paraplyer. En ny industri i vardande?

Det vi ser med blotta ögat är att allt växer och gror med en hastighet som vi aldrig sett här vid älvens strand.  Pilträden som sakta vuxit vid kanten till grusvägen har de senaste åren exploderat och hunnit bli dubbelt så grova. Rönnar och häggar tävlat från en liten planta och blivit till träd. De gamla svaga bärbuskarna har blivit stora och grova.

Gräsmattan var en sjö ända fram till juli. Inte en enda dag gick utan att det behövdes paraply på väg upp till brevlådan. Är det så här det blir? Morgnar med värmeljus och paraplyer på tork.

Följa John

Vad gör dom? Katterna på väggen. Det undrar jag.