Hur ser de nymålade rummen ut?

|||   Avancerad sökning   Förmåner för dig som prenumerant. BLOGGAT:Mera Jessica torsdag 22 november 2012 Nyheter Sport Kultur Nöje Familjeliv Ledare Debatt Resor Ekonomi Webb-TV Bloggar Innehåll A-Ö Luleå hockey Resultat

Sport + Visa bildtexten "Vi behandlas som djur"GÄLLIVARE.  Rum små som fängelseceller utan fönster och som luktar målarfärg. Så beskriver Justyna Kowalczyk sitt boende i Gällivare. Den polska skidstjärnan känner sig "värre behandlad än ett djur". - Alla kan ju inte bo i sviterna, säger arrangören Tommy Niva. Så här ser Justyna Kowalczyk på ankomsten till Gällivare. Jag vill gärna se hur rummen ser ut. Det enda vi får veta äer att hon fått ett annat rum och att varken norrmännen eller svenskarna bor på Björnfällan.  Läs artikeln här:

Kontraktet i sophinken

Jag vet inte hur denna regering ska få medborgarna att följa de regler och lagar som gör att vårt samhälle fungerar. Det kan jag inte förstå när ministrar tar sig friheten att bryta mot den allra viktigaste lagen, vår GRUNDLAG. Det är så sorgligt. Det är så hemskt. Det är så gräsligt att vissa personer med makt anser att de kan slänga vårt samhällskontrakt i soporna.

Denna gång är det den förre försvarsministern Sten Tolgfors som tagit sig friheten att gömma undan de handlingar som visar att han och departementet kände till att FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut,deltog i olagliga verksamheter. Nu är handlingarna hittade. Där står det svart på vitt att FOI skapar ett företag för att bygga upp vapenfabriker i Saudiarabien tvärtemot våra lagar. Detta i ett brev till försvarsdepartementet där alla hävdat att ingen visste något.

Det är en sorgens dag när vi som medborgare behandlas som mindre vetande. Det är en dag när vi verkligen kommer att ifrågasätta varför vi ska uppfylla vår del av samhällskontraktet när de som är valda i demokratiska val kastar grundlagen i sophinken. Det är inte första gången som det händer. Den förra gången , som vi känner till, var när Olof Palme stoppade ett brev om Lennart Geijers, justitieministerns, kontakter med prostituerade i ett kassaskåp, samtidigt som han förnekade att brevet fanns. Det bidrog till att socialdemokraterna förlorade valet.

Nu håller sig alla i regeringen på behörigt avstånd från försvarsdepartementet. Här kommer Sten Tolgfors få stå med skammen för att rädda de som sitter kvar. Han som avgick för att hans barn skulle slippa skriverierna om Tolgfors...

Skridskois för fjäderlätta

Här ligger skridskoisen för fjäderlätta i Norra hamn. Den är så tunn och blank att jag är nästan säker på att minsta tyngd skulle få den att spricka. Men tänk om det blir kallt igen. Så kallt att den blir en is för oss som drömmer om att sväva fram över fjärden.

Ja, tänk om vintern skulle vara vinter och inte senhöst. Det är en fråga som surrar runt när jag läser om farhågorna inför framtiden. Och när jag läser om dem som inte vill se att vi är på väg mot ett annat klimat. Det är ju inte så att vägen mot värmen kommer att vara linjär. Men vi kommer att få se förändringar än här, än där. Förändringar som ingen har kunnat förutse.

För vi har svårt att känna igen det vi aldrig sett. En nyhet är det vi vet är en nyhet, inte det som är så nytt att vi inte ens märker det. Jag ser hur mina bilder från slutet på november varierar i hög grad. Det ena året är det djup snö, det andra barmark. Men sett över tid, så är det fler år sedan sekelskiftet där gräset lyser grönt på ängen i mitten av november. Förr sa alla att klimatet går i 30 års-cyklar. Det är kanske helt rätt. Men jag ser att vågorna i cykeln slår högre och lägre i en snabbare fart. Kommer ni ihåg hur det såg ut för ett år sedan?

Det gjorde inte jag.

Men här är en bild från den 19 november 2011.

Håll kartan rätt

Under gråa skyar, i soffan med en filt, hittade jag Filter nr 29. På detta smörgåsbord, jag något annat ord kan jag inte hitta, ligger en text som verkligen gjorde mig glad. Den handlar om Thomas Öström, Joachim Karthäuser, Olle Bergström och Sven Löfquist.

De har vänt på kartan och hittat rätt.

Det börjar med Thomas Öström som tillsammans med sin granne Joachim Karthäuser  vrider och vänder på det vi vet. Ja, vad vi vet om energi. Det slutar med att Climeon ett bolag som har ett patent på att utveckla energi på ett nytt och eget vis.

Thomas Öström och Olle Bergström växte upp i Måttsund. De var två av killarna som inte gav sig. De tränade och tävlade. De läste vidare och klättrade. De höll ihop genom åren. Och nu kan de ha ett av svaren på hur vi ska kunna utvinna energi så att den räcker till alla samtidigt som vi inte släpper ut mer skit. Ja, att vi stoppar upp klimatförändringarna som är dagens mest skrämmande nyhet.

Värmen stiger dubbelt så fort som klimatmötet i Köpenhamn satte som mål. Det är i genomsnitt fyra grader varmare över hela jorden. Gränsen som Köpenhamnsmötet skrev under på var två grader.

Det är nog därför jag är så glad. Det finns hopp. Här är en länk till Filter.

Utan karta

Lite tevatten och tre akvarellfärger. Paynes grey, rå umbra och bränd sienna. En helt ny plats. En karta över det som inte finns.

Dit vill jag fara.

Ser ni alla små öar som är mål för alla våra söndagsutflykter?
Ser ni foten som kickar upp mot den höjda näven?

Jag undrar om vattnet i bassängen där till vänster är varmt ända in i oktober?

Ja, hur är det där i landet som inte finns?

Lugnt.

Inte långsamt. Fyllt av goda idéer som människor har tid att utveckla. Fyllt av vuxna som tar ansvar. Fyllt av ro som ger alla rätt att utvecklas till det de vill.

Fullt med kreativitet som bubblar och fräser. Omfamnar och öppnar upp.

Och

Inga hierakier. Nej, inga hierakier.

Är Gällivare en skidort i V-botten?

Denna vecka slog Annika Gustafsson från Gällivare igenom under de internationella hopptävlingarna i Flyinge. Hon hoppade över hela den svenska eliten och kom in på andra plats på sin egentränade Undine. Nu får vi se henne under första advent i Stockholm International Horseshow.

"Det är är ju en bra bok" sa en av mina yngre bekantskaper när jag lånade ut Morbror Knuts sorgsna leende. En av Katarina Kieris fina böcker. Nu har hon fått Astrids Lindgrens pris. Ett av många som hon har fått ta emot.

Eva Dahlgren turnerar igen. Inför spelningen i Norrbotten talade hon om hemma. Idag bor hon med sin familj i Stockholm och New York. Livet i den amerikanska storstaden beskriver hon som att vara i ett glas med brustabletter. Rätt långt från den stilla stad där hon föddes; Umeå.

Kommunikationer är ett hett ämne denna vecka när SAS lägger sitt nittionionde sparpaket och SJ vill sluta sälja biljetter på tågen. Men SJ fick ta tillbaka sitt förslag. Bland annat på grund av att EU har regler för att underlätta för äldre och funktionshindrade att resa.

En annan debatt som uppstod denna vecka var den om hur arbetsmarknaden fungerar. Spelar Arbetsförmedlingen någon roll? Eller vilken roll ska den spela? I deras senaste statistik har över 10 000 personer varslat från sina arbeten i Sverige. Under oktober månad.

Samtidigt finns det brist på utbildad arbetskraft. I vårt län har vi sett hur polisbristen i Malmfälten ökar. Denna vecka diskuteras olika förslag för att polisen ska kunna arbeta i Gällivare och Kiruna. Ett förslag som kom fram var att schemalägga alla poliser dagtid. Var det meningen att polispatrullerna ska åka från kusten när barn misshandlas i Kiruna? 36 mil enkel resa.

Det där med avstånd är inte självklart för alla. Ja, hur det ser ut norr om Dalälven. Hur var det nu? Ligger Gävle norr om Hudiksvall? Är det Sundsvall som är residensstad i Ångermanland? Är Gällivare en skidort 
i Västerbottensfjällen? Läs gärna, mycket gärna Clemens Poellingers berättelse om PO Tidholms bok Norrland. Men tyvärr är han helt fel i geografin. Men det är väl inte så viktigt. Eller? Boken försöker ju berätta om denna nonchalans mot de människor som bor och arbetar i Norrland.

Ändra lagen

Varför är det inte ett brott att sälja per telefon? Det har jag undrat länge. Varför är det inte så att de som vill ha säljare i sin lur måste anmäla det till Nixregistret? Jag kan inte begripa varför jag måste anmäla min telefon för att slippa säljare som ringer och stör. Dessutom tvingas jag att upprepa mitt NEJ vartannat år.



Visst var det sorgligt att se hur myndigheterna står handfallna inför det nya telefonbolaget som tvingar på äldre dyra telefonabonnemang. Hur de gör? Jo, de tar en lista över vilka personer som har skog och hävdar att de är företag!! Och företag har ingen ångerrätt. Varför stoppar inte åklagaren företagets möjligheter att fortsätta? Lås alla konton och utred! Då skulle ingen vilja försöka fulsälja onödiga saker till äldre.



Ändra lagen! Då skulle inget företag kunna sälja ett enda erbjudande utan att kunden skriver under ett kontrakt. Så var det förr. Det var därför ingen höll på med att ringa och störa oss. Dåliga erbjudanden på papper är mycket svårare att lura på oss.

Tunga skyar

Igår när jag klev fram över ängen som knastrade så trevligt gladde jag mig åt de vackra vyer som jag såg ut över. Jag tar lite bilder till imorgon var min tanke. Ja, så tog jag bilder av det som var i går. Och idag sitter jag här och lyssnar till den tunga blöta snön som dansar ner mot altanen.
Och visst var det vackert igår;

Snart får vi se hur det ser ut idag.

Prognoserna vi inte vill ha

Inga stjärnor lyser här, istället har ljuset börjat synas. Klockan är strax sex och gårdagens ösregn har bytts ut till en strålande klar iskall morgon. I skogen på andra sidan hörs att det redan är många som börjat jobba.

Det här stora kliven mellan regn och plusgrader till glittrande frost på bara några timmar ger lite spänning i mörkret. Vi vaknar till. En ny vardag med sol. För så är det bestämt. Alla dagar när det är lov eller ledigt har solen en annan plats att skina på.

Allt enligt de förutsägelser som många forskare gjorde redan i slutet av 1980-talet. Växthuseffekten kallade de klimatförändringarna. Vi skulle se hur isen runt polen försvinner allt mer för varje år som går. Nordostpassagen skulle öppnas och Golfströmmen svalna, av allt smältvatten.

Helt nya årstider fanns med i prognoserna. Den snörika vintern i norr, den våta vintern i söder, den blöta våren, den ännu blötare sommaren och den dyngsura hösten. Om det stämmer?

Måtte de ha fel. Inte bara för att vi skulle flyta bort med vattnet i älven. Utan också för att de som bor söderut behöver regnet. Deras prognos var då, för 30 år sedan, ökenhetta på sommaren och torka resten av året.

Det finns andra prognoser som jag hoppas aldrig slår in. I bakgrunden hör jag hur en trosviss ung kvinna tjatar om att alla unga har för höga ingångslöner. Det är orsaken till att de inte får några jobb. Men i studion sitter också en äldre man och efterlyser rätt åtgärder till rätt personer. Han berättar att många unga behöver utbildning. Dessutom anser han att de som arbetar behöver vidareutbildning för att våra företag ska vara konkurrenskraftiga i framtiden.

Den unga kvinnan hon efterlyser fler jobb utan ekonomiskt innehåll. Ni vet jobb som subventioneras. Var dessa arbeten ska ske och vad de som arbetar ska göra kan hon inte svara på. Eller vill inte.

Helt nya jobb? Eller jobb gamla som gatan? Det får varken vi eller andra veta.

För att knyta ihop morgonen tänker jag på att det goda med att den stora kylan inte har anlänt är att citrontimjanen doftar och lever i landet ute. Det hade varit en omöjlighet för 30 år sedan.

Himla enkelt

 

De är så bortglömda,
äpplena ute på bron.
Åldrade i förtid.
Strålande vackra.

Inte alls som idag när regnet öser ner mot aladåbmarken där tjälen försvunnit. Klafs, klofs och en härlig doft av jord. Idag är det tid för att göra en enkel äppelkaka från Klarälvens dalar.

Sätt ugnen på 175 grader.Plocka fram 100 gram smör och 1 1/2 dl strösocker. Skär smöret i små bitar och rör socker och smör pösigt. Tillsätt det rivna skalet från en citron, en halv tesked malen kardemumma och en tesked vaniljsocker.
Rör ner ett ägg och 1 dl mjöl. Tvätta 3 stora äpplen. Skär dem i tunna skivor och rör ner dem. Bred ut den tjocka smeten i en smörad form. Grädda i 40 minuter. Servera med glass.

Den soliga kakan hjälper mot alla ruskiga höstväder.

Renmat, eller ren mat?

Johan Laiti tävlar i matlagning. Vad han lägger på tallriken. Massor med olika lokala matvaror och så en mycket speciell grönsak. Eller man ska kanske skriva gråsak. Renlav.

Det har nog varken Barack Obama eller den nya senatorn från Wisconsin.Tammy Baldwin ätit. De är bägge demokrater och pionjärer på varsitt sätt. Senator Baldwin är den första öppet homosexuella person som valts till senator i USA.

Flera kommuner i Norrbotten undviker att vara pionjärer. Ja, när det gäller att ta emot asylsökande flyktingar. Dels är det Pajala som inte tar emot en enda asylsökande, dels är det Boden, en pionjär bland hela landets kommuner som tar emot flest asylsökande i landet om man ser till kommunens storlek.

Norrbotten växer. För första gången på mycket länge visar statistiken att länet får fler invånare. Flest barn föds i Stockholms län. Var fjärde bebis i landet föds där.

Vi får hoppas att de om föds idag kan dra nytta av att vi vet att vi måste förändra våra könsroller. Ja, annars blir det mycket svårt för många av de pojkar som ska ta sig igenom skolan med godkända betyg. I den senaste statistiken finns tecken på att det dessutom blir värre. Vad som gör att pojkar inte klarar av sina studier på samma sätt som flickorna?

Det är en fråga med massor av olika svar. Men det är en fråga som också kan får ett kort svar.

Vi förväntar oss inte bättre av pojkarna.

Det är den förklaring som Skolverkets chef Anna Ekström anser kan förklara att pojkar från familjer utan studievana halkar efter.

Eller, så är det gamla föreställningar om att en bra grabb klarar sig utan studier. Vilket i det gamla samhället var en sanning. Nu när allt fler, kvinnor, skaffar sig en rejäl utbildning, är det inte lika självklart att män kan skaffa sig ett arbete de vill ha utan lika långa studier.

Ska Ericsson leva kvar som varumärke? Det undrar jag efter det senaste varslet av 1550 personer i Sverige. (Varav 10 i Luleå). Om inte ens detta företag som för inte allt för länge sen hade ett stort försprång på världsmarknaden för mobilnät,växer, hur ska då andra överleva?

Råkallt

Det är speciellt när kylan kryper in från nordost. När snön inte finns så stiger en dimma ur älven och hela landskapet glaseras. Högt upp på kyrkkläppen i Gammelstad sveper de fuktiga molnen in hela byn i en vit filt. Allt tappar färg. Blir utsuddat. Det första steget mot det vintervita.

En chans att minska rädslan

Lyssnar till Obama. Försöker förstå. Kan inte begripa. De där raderna om stoltheten över soldater som går ut i krig gång på gång. Den där bultande nationalismen. Varför är den nödvändig? Är det för att det är ett av de länder i västvärlden där det är svårast att klättra upp och lättast att rasa ner? Enda sen jag lyssnade till en föreläsning om skillnader mellan Kanada och USA har jag svårt att förstå varför de är så stora.

Varför rädslan är så mycket större i USA än i grannlandet?

När han talar om den sjukvårdsreform som snart ska börja gälla känns glöden. Det är antagligen det viktigaste som han kommer att ha tillfört sin nation. En möjlighet att minska rädslan för att rasa ner i fattigdom. En möjlighet för sjuka att fortsätta vara försäkrade.

Det är nog det som hans politik kan påverka mest. Den stora rädslan som kräver så många liv.

Det strålar!

Tänd ljuset!

Igår gick vi ner till den spegelblanka älven. Där fanns ett stråk med ljus. En påminnelse om att alla dagar inte är lika grå. Denna första vecka med vintertid levde upp till alla förväntningar om, mörker, mörker och mörker.

Tänd ljuset, vill jag ropa över till andra sidan. Men det behöver jag inte. Inne i stan vid Språklådan har kommunen tänt ljuset.

Det är så härligt att stå där i mörkret tillsammans med alla andra och lyssna till musiken samtidigt som bilderna strålar fram över huset.

Ett härligt slut på det kyrkan kallar Alla själars dag.

Hip hurra!

Hon var nästan sex år, Katja, när vi träffades i byn en dag. Igår firade vi att hon har tagit sin civilingenjörsexamen. I sex år har denna duktiga kvinna läst in både de naturvetenskapliga ämnena på gymnasiet och en hel civilingenjörsexamen. Dessutom har hon tillsammans med Kent uppfostrat Isak som idag går på sexårs. De har skapat ett fantastiskt hem och jag hittar inte ord för hur imponerad jag är.

Igår var vi där och firade framtiden. Den är ljus.

Ni som har sett mina bilder vet att jag har fastnat för en speciell. Den med ballerinan. Hon är Elsa Marianne von Rosen. En prima ballerina som var den första som blev en stor stjärna på Operan i Stockholm. Igår på SVT2:s danskväll sände de ett program om denna dam med skinn på näsan . Se det här. 

Idag hoppas vi vid älvens strand på lite färg. Lite mindre gredigrått och lite mer grediskärt kanske.

Man kan väl få drömma!

Krom, kakor och kakao

Kommunalrådet Karl Petersen,(S), i Luleå förvånade många under kommunfullmäktige i måndags. Han tog i när både oppositionen, lärare och föräldrar kritiserar förskola och skola för att det finns alldeles för få vikarier. -Det är inte Luleå ni talar om, sa kommunalrådet.

Den första november var det allhelgonadagen och sen var det inget mer. Nu har vi chans att fira Halloween den sista oktober och Alla helgons dag den första lördagen i november. Vilken tur säger jag som tycker om en fest i höstrusket, eller två.

Nu har svaren från länsstyrelsens mätningar av utsläppen från Outokumpu i Torneå. Mossan från Riekkola innehåller förhöjda värden av allt som mäts.

Denna vecka har ett stort antal hot skickats ut. Politiker och tjänstemän får brev som anspelar på kommunens eller myndighetens ansvar att ta hand om flyktingar. I Piteå hotas de två kommunalråden, i Luleå Annika Eriksson(MP).

Några hot behöver inte rasister skicka till utbildningschefen i Borgholms kommun på Öland. Han har stängt av alla asylsökande barn från skollunchen.

Är det någon som kan gissa vilken av de två presidentkandidaterna i USAsom SSAB stöder? Svenska företag är med och skickar pengar till de två kampanjerna genom olika kanaler.

Hemma i vårt kök är det ett gammalt amerikanskt fenomen som har återuppstått. Höstlovet har ägnats åt cupcakesbakande. Jag varnar för riktiga amerikanska recept på Röd sammetskaka. Inte någon smak, bara vacker yta. Sen innehåller receptet en halv flaska röd karamellfärg. Det är antagligen direkt onyttigt.

Vackra kakor

Jag får se bilder på det festliga baket som S håller på med. Kalaset ska vara tvärs över älven så bilder det är allt jag kommer att ana. Kanske jag borde ta tag i ett bak jag också.

Hon saknas

Det finns reportrar och så finns det Cordelia Edvardsson. 

Fanns det.

Denna röst som i kraft av sina erfarenheter hade rätt att tala sanning. Varje gång en ny konflikt bröt ut i Mellanöstern de senaste 30 åren var det hon som kunde berätta så att vi förstod. Ja, att konflikten inte är enkel. Att de flesta som deltar är grå. För i hennes värld finns inget svart och inget vitt. Det som händer har en mångfasetterad gråskala.

Det som hände.

Bränt barn söker sig till elden kallade hon sin biografi. Läs den. Den är glasklar över vad som är mänskligt och vad som inte är. Det är den bok som lärt mig att vi inget begriper av hur ondskan ser ut. Förrän det är för sent, eller mycket sent.

Cordelia Edvardsson var vår fasta punkt i Israel när politiken hårdnade. Hon var den som kunde berätta om de svårigheter som palestinier lever under. Men den berättelse som jag minns mest sändes i radio i morse. Den om den lille pojken i kön i förintelselägret. Lyssna på henne här.

Hon bar upp en bit av vår historia. Den om hur Sverige sände ut vita bussar till koncentrationslägren och hur många viktiga människor som kom till oss.

Nu finns det svart på vitt

Nu har provsvaren från Haparanda kommit. Nu kan alla se att alla värden är förhöjda. Läs mer här.

Tänk vilken tur att mina kollegor Linda Danhall och Lotta Nilsson har ägnat 100-tals timmar åt att gå igenom och söka svar i all denna ogenomträngliga dokumentation.

Nu finns svaren svart på vitt. Stålverket i Torneå, Outokumpu, påverkar miljön. I naturvårdsområdet i Riekkola är halterna av miljögifter mångdubblade.

Det går inte obemärkt förbi när det strömmar 500 kilo kvicksilver ut från Nordens största utsläppskälla. Varför ingen frågar hur det kan vara möjligt för Outokumpu att rena sina utsläpp I Sverige, men att det är omöjligt i Torneå det är en fråga som jag undrar över. För det måste väl finnas en orsak till att stålverken i Sverige släpper ut en tiondel av vad verket i Torneå spyr ut över sina grannar?

Jag tjatar

Nu tänker jag tjata! Tittade på riksnyheterna igår och såg att redaktionerna i Stockholm inte insåg sprängkraften i nyheten att skatteutjämningspengarna går till rika storstadskommuner och inte till små glesbygdskommuner.

Så här ser det ut om vi jämför Täby i Stockholm med Övertorneå. I Täby får kommunen för barn mellan ett och tre år inskrivna på dagis 101.218 kronor ur skatteutjämnings-systemet.

För barn i samma ålder i Övertorneå som också är inskrivna på dagis får kommunen 62.621 kronor ur samma skatteutjämningssystem. 

En skillnad på nästan 40.000 kronor per barn och år.

Har kommuninvånarna i den lilla kommunen Övertorneå samma möjligheter som de som bor i stora Täby?

Skillnaderna kan också ses på ett helt annat sätt. Hur länge lever Täbyborna och hur länge lever de som bor i Övertoneå?

Kvinnorna i Täby förväntas leva i 85, 1 år och kvinnorna i Övertorneå 81,6.

Ofritt val

Jag tänker på vår regerings favoritord.

Valfrihet. Frihet att välja.

Vad krävs för att kunna välja?

Inte några val finns för den ensamstående pappan som berättar om sitt liv med den tolvåriga dottern. P1 satsar på att berätta om de barnfamiljer som räknas som fattiga i statistiken. Först ut är en hjärtsjuk före detta egen företagare. Han har 9 000 kronor per månad att försörja sig och sin dotter på.
- Vi har mellan 800 och 1500 kronor per månad kvar när alla räkningar är betalda.
-Pappa, visst tjatar jag inte, säger den tolvåriga dottern. Det är inte ofta jag ber mer än fyra gånger när jag önskar mig en sak. Jag vet ju att vi har det bra ändå. Vi har tak över huvudet, mat och kläder.

I en annan del av den lilla staden Söderhamn bor en idag 16-årig gymnasielev. Hon har en liten bror och en nyopererad mamma. En kväll i våras föll hennes mamma ihop på golvet.

Det visade sig att den svåra huvudvärk som hon sökt läkare för under ett år, inte var migrän som alla läkare trodde, utan en hjärntumör. Nu blir allt akut. Barnen ringer efter ambulans och mamman förs till sjukhus. Ingen tar reda på hur barnen har det . Lillebror flyttar till morbror, men där kan inte djuren bo, så den 15-åriga dottern bor ensam i huset med husdjuren långt utanför stan..

När pengarna tar slut går hon till ungdomsjouren på soc och ber om ekonomisk hjälp. Hon får nej. Ingen tar reda på varför hon är ensam. Ingen tar reda på hur det är med hennes mamma. De ger bara avslag. Idag är hennes mamma på bättringsvägen, men de har tvingats sälja sitt hus och bor i en lägenhet. Och när alla fasta kostnader är betalda ska 2 500 kronor räcka till mat, elevhemshyra och kläder för två barn och en mamma.

Jag undrar om de har större valfrihet nu, eller om de låga ersättningarna i sjukförsäkringen till och med gör familjerna mer fattiga än nödvändigt?

Sen över till ett annat problem orsakat av hur vårt skatteutjämningssystem ser ut.

Så här ser det ut om vi jämför Täby i Stockholm med Övertorneå. I Täby får kommunen för barn mellan ett och tre år inskrivna på dagis 101.218 kronor ur skatteutjämnings-systemet.

För barn i samma ålder i Övertorneå som också är inskrivna på dagis får kommunen 62.621 kronor ur samma skatteutjämningssystem. 

En skillnad på nästan 40.000 kronor per barn och år.

Har kommuninvånarna i den lilla kommunen Övertorneå samma valfrihet som de som bor i stora Täby?