Lyxupplevelser i byn

Igår kväll var vi på vernissage här i byn. Brita Weglin har en retroperspektiv med både grafik, skulptur och lite akvarell. Det är så kul att återvända till Konstskolan och Galleri Y. Så mycket har hänt och så många fina utställningar har hängt. Och så hängde vi där och njöt av alla kreativa bilder och verk som vi fick uppleva.

Häftigast alla kategorier var en annan retroperspektiv med Ulrika Hydman Vallien. Hennes utställning fyllde hela salen och hela skolan fylldes av fest.

Som ett minne av den festen står idag en staty på Tunavägen. Då 2005 placerades statyn på en gård vid ett äldreboende. Nu är den en vän som välkomnar alla vid början av bostadsområdet.

Det var Designårets credo här i Luleå för precis 8 år sedan.

Hur tänkte Gudrun?

Lyssnade och undrade hur hon tänker, Gudrun Sjödén, lyssna här du också på debatten i Studio 1.

Det började när jag satte mig i soffan med Gudrun Sjödéns nya julkatalog. Det var något som skavde. Som var lite skevt. Då kom jag till denna bild och då fick jag skavsår. Ja, först trodde jag inte mina ögon. Men sen så kändes det som om tiden stått stilla hos Gudrun. Är det så här livet ser ut i hennes ögon? Det finns många som använder sitt samiska arv för att skapa nytt. Anna Stina Svakko hör till dem.

Vad tycker ni? Ska vi skapa mönster som heter Lappros? Jag tycker inte att det är ok. Men det finns ju andra åsikter.

Jag fick uppleva Lisa Vipolas utställning här i Luleå. Hon ställer sin fråga om vad som kan vara samiskt. Lyssna här. Henns enkla undran är om hon som växt upp i en samisk kultur utan att vara samisk kan skapa samisk slöjd. Kan hon det?

Hur gör vi för att slippa köpa, nytt hela tiden?

Det är en sån där tanke som dyker upp varje gång en dator, en mobil, ett kylskåp eller en diskmaskin slutar att fungera. Var finns det prylar som håller? Diskmaskiner där korgarnas hjul inte torkar ihop, datorer som inte bara lägger av efter två år, kylskåp som fungerar efter åtta, ja, är alla saker tidsinställda?

Det tog jag reda på och visst. Redan på 1950-talet kom tillverkare av bilar och kylskåp fram till att det är olönsamt att tillverka produkter av högsta möjliga kvalité. Företagen hade möten om hur länge varje del skulle hålla. Och det är dessa beslut som vi lever med idag. Ja, inte riktigt samma beslut men samma filosofi.

Slit och släng. Och köp och köp. Det som har förändrats sedan 50-talet är att det så sällan lönar sig att reparera en frys, kyl, tvättmaskin eller spis.

Tänk när en av de populäraste utbildningarna var den till tevereparatör...Nu kostar en ny teve mindre än sex arbetstimmar.

Igår kväll satt jag och försökte laga min kofta från förra vintern.Den har helt plötsligt massor med maskor som har krupit längs med ärmarna. Den var inte lågpris, men kvalitén var sämre än sämst. Hur ska man göra? Bita ihop och stoppa hålen? Köpa nytt? Eller ska man klaga?

Det ljusnar

Vi är många som inte förstått oss på domare som påstår att människor som filmas hemma i sängen  eller i duschen inte kränks. Nu vet vi att EU-domstolen har slagit fast att Eliza Karlsson Söderman har kränks av staten Sverige när hovrätten friade hennes styvfar. Han hade monterat en videokamera i duschen och tjuvfilmade sin styvdotter för TIO år sedan.

Så lång tid tar det att gå från svensk tingsrätt till högsta EU-rätt.

Nu vet de svenska domstolarna att EUs rättsläge gäller i Sverige. Att ingen jurist kan tycka att det inte är kränkande när en före detta pojkvän filmar ett samlag och lägger ut filmen på nätet.

Det ljusnar.

Apelsinsolsken

Än är det natt. Än får vi vänta på att få se. Vänta på att molnen skingras och att det blir en dag med ljus. Vi kan bara hoppas. Vi kan bara tro att alla fronter och vindar blåser åt rätt håll. Eller är det fel att drömma om en dag fylld av skuggor i blått och apelsinsolsken?

Fler bostäder, nu!

Ibland blir mina tankar bekräftade. I morse slog jag upp DN och Svd och bägge säger samma sak på olika vis.

Bygg, bygg, bygg!

Sluta snegla på medelklassens krav om att värdet på deras bostäder ska upprätthållas till varje pris. Då får visserligen den borgliga alliansen svårare att behålla makten i städerna. Ja, när det finns bostäder för alla så förändras majoriteten lätt.

Idag ökar värdet på bostäder, andrahandshyrorna stiger, de nya bostäderna som byggs har hög standard och extremt höga hyror/avgifter, ungdomar bor hemma till de blir medelålders, de som behöver flytta från en mindre ort till en större kan inte, deras bostäder är ju i de närmaste värdelösa jämfört med de som finns i universitetsstäderna....

Hur vore det om priserna på bostäder minskar reglerat, det byggs bostäder med vardagsstandard och vardagshyror, ungdomarna kunde flytta när de har stått i kö mer än 10 år, att de som behöver flytta från en mindre ort kan göra det. Det vore väl bättre än idag?

Här kan du läsa om hur Falun satte högsta hyra på en etta när de sökte byggherrar.

Finest finnish snow-how

Det är svårt att göra texter som lockar till köp av snöskottningsredskap. Men på kartongen där snösläden gömmer sig står denna fiffiga mening med allitteration och allt.
Finest finnish snow-how.

De bästa av finska snökunskaper förvandlade till en snösläde med inställbart handtag. Det ni.

De har lyckats, med att fylla denna enkla konstruktion med minst lika mycket status som om den vore tillverkad av Marimekko,...eller Ilttala. Eller om vi tänker i bilar, så är den minst en fyrhjulsdriven mindre Mercedes, eller en Subaru.

Allt detta finns bara i mitt huvud men ibland så lyckas varumärkesskaparna att få oss att tro på att skillnaderna är enorma mellan det tjusiga märket och det alldagliga.

De senaste åren har väldigt mycket gått ut på att skapa varumärken av skribenter. Det är inte vad som står i texten som är viktigt utan vem som skriver. Trist. Tänk vad mycket som vi missar om vi tittar efter märken i stället för efter innehåll.

Sista krönikan i NSD

Detta är den sista krönikan om de nyheter som finn med i veckans nyhetsquiz. I och med den nya webbtidningen kommer det inte att finnas plats för att publicera frågelekar rent tekniskt. Vill du läsa fler krönikor så finns de på GRANNE MED POTATISODLAREN. Och ni som läser där märker ju ingen förändring.

Giftig är kopparn som finns i gruvorna. Därför växer nästan ingenting utom Viscaria alpina den lilla lila fjällnejlikan. Giftigt är också polonium. Det radioaktiva ämne som de schweiziska forskarna har hittat i den palestinske ledaren Yassir Arafats kvarlevor. Forskarna uppskattar att risken att palestiniernas ledare blev förgiftad är 83 procent.

Så hög är inte andelen överviktiga i Dalarna där den är högst. Men över hela landet är det ungefär 50 procent som bär på mer kropp än de borde. Jag är en!

En som slutat bära en del av sin hårman är den nyklippte finansministern Anders Borg. Vilket liv för en avklippt hästsvans! Ledsen blev Åsa Linderborg när den nya filmen "Mig äger ingen" innehåller scener som inte stämmer överens med hennes bok. En del av filmen spelades in i Norrbotten. Mikael Persbrant och de övriga fick arbeta i Sveriges nordligaste län med den högsta bergstoppen, det vet vi ju alla, men inte att Norrbotten har högst BRP, BNP på regional nivå. Vi har gått om Stockholm.

Nu ska vår webbtidning förändras och förnyas nästa vecka. Vi har otroligt höga läsarsiffror för att finnas så långt från centrum. Högst av alla tidningar i Norrköpingstidningars koncern. Men de tre lokaltidningarna i Norrbotten, NSD, Norrbottenskuriren och Piteåtidningen ska vara med att som första tidningar ta betalt för all lokaljournalistik. Det ska bli spännande att se om innehållet och inte pappret har lika stort värde.

Debatten om strippklubben

Idag kommer det kyliga klimat som Dragan Bratic försöker skapa i Kiruna att debatteras på teve. Mycket beroende på att många Kirunabor har reagerat. Många mot exploateringen av fattiga kvinnor från öst, och mot exploateringen av kvinnokroppen. En del medeltida tankar om att de som strippar har valt att göra detta för att de vill och inte gör det av nöd och brist på alternativ sprids som mörka frön i vinden. Det är som om många tror att de är frigjorda om de accepterar att kvinnor i underläge exploateras av män.

På debattsidan i NSD lyfter Helen Doktare hur islänningarna ser på strippklubbar. Där är de olagliga. Detta på grund av den analys av vad samhället förlorar om de finns kvar.

Jag gillar att så många debatterar och att så många tänker efter. Det gör att jag tror på att framtiden finns även i samhällen där männen  hittills har tagit den största platsen. Nu tar de plats för att förändra.

Vinterdrömmar

Hur mycket snö kan komma på en natt? Ja, det är inte lite. Vackert och ljust blir det. Tid för att drömma om såna där vintrar som bara finns i sagorna eller på film. I vardagen känns snön och händerna blir stela och fötterna kalla och allt är bara inte som man vill.

Men ändå blir jag glad och jag vet: det blir många. Känslan av att allt är nytt. Doften av renhet. Glittret i iskristallerna. Tystnaden som breder ut sig mellan Malmbanan och älven. Förändringar som får livet att lunka lite långsammare. Av nöden när jag ska skotta fram bilen, av lugnet när jag ser ut över allt det vita.

Idag får vi veta att oktober denna höst har varit ovanligt varm. Vilket får mig att drömma om massor med äpplen nästa höst. Ja, en av förutsättningarna för att det ska lyckas bli några kilo är att träden får avmogna långsamt inför kylan. En annan är att snön kommer före den arktiska temperaturen. Så nu är det bara att fortsätta hoppas.

Jag drömmer om träde med massor av vita doftande blommor i maj och kilovis med äpplen i augusti. Isa Chen som skriver krönikor på Kulturen i NSD skriver här om Parisdrömmar.

Visst känner vi igen oss?

Snö, snö och snö

Skrapan gnäller mot bakrutan på bilen. Snöborsten är full med kramsnö. Det är vått och jävligt och så förunderligt vackert.
Novembersnö mellan tassarna, har Celina som nog är bättre på att gnälla än jag. Hon rusar upp på bron och slår med tassarna mot ytterdörren samtidigt som hon skriker gällt.  Jag får avbryta snösaneringen och släppa in henne. Nu måste det bli snöfritt igen innan hon kliver ut.

Tjuvgömman

Jag ser det framför mig. Konsthandlarens son som har suttit i mörkret i sin lägenhet i München och gömt 1 500 konstverk av Chagall, Matisse och Picasso bland andra, sedan hans far dog. Konst för 9 miljarder kronor som både gett sonen ekonomisk frihet och låst in honom med rädslan om att bli upptäckt.

Här kan man tala om att bilderna har tyngd. Det är som om de vore gjorda i bly. De har styrt sonen. Ett arv från fadern som fick i uppdrag av nazisterna att sälja tavlorna. Sen kom freden. Det förunderliga är att familjen har valt att gömma sig bland konstens mästare i lägenheten hellre än att framstå som upphittare av de ovärderliga tavlorna.

Allt uppdagades när polisen skulle undersöka om sonen hade fungerat som hälare åt konsttjuvar i nutid. Det är då vi kan förstå att konsthandlarens son är girig. Det räcker inte med att han vandrar runt i sitt mörker bland konstverk för 9 miljarder kronor, han kan inte låta bli att köpa upp nystulen konst för att utöka sin förmögenhet.

Hur var det nu mormor sa? Just det mycket vill ha mer. Vilket blev denne mans misstag.

Mjölkvitt ute

Mycket vill ha mer, sa min mormor när hon hörde talas om allt mygel. I Danmark är det helt tydligt. När polisen utreder slavlöner, arbetar de fattiga EU-medborgarna längs med Strandvejen, norr om Köpenhamn. Husen är värderade över 10 miljoner kronor men ägarna vill bara betala svarta löner. En fjärdedel av alla fall som gått till domstol har upptäcks på de dyraste adresserna mellan huvudstaden och Helsingör. Där bor bara en tiondel av befolkningen.

Kan man, så gör man det.

En mening som också går att använda när det gäller FRA:s inblandning och uppgiftslämnande till den amerikanska spioncentralen NSA. Nu försöker vår regering och statsminister undvika att svara på frågor om vad som sker varje dag.

Den allra bästa texten jag har läst om detta har skrivits i Finland. Där har Nya Argus valt att publicera en text som kallar spioneri för spioneri och inte övervakning. Tryggve Söderling som är chefredaktör borde veta efter alla år i skuggan av järnridån. NSA övervakar inte de spionerar.

Ja, så kom det. Nationalarenan Friends Arena går med 100-tals miljoner i förlust. Alla som påstod att Stockholm och Sverige inte har behov av denna arena hade rätt. Vilket inte var så svårt att räkna ut. Vem ska nu förhindra att skattebetalarna får betala Svenska fotbollsförbundets och Solnas nota?

Inte världens gladaste nyheter denna grå söndag. Men jag är glad över att se den mjölkvita himlen, fåglarna som tuggar i sig frön från vår nya automat och känna att det fortfarande är rätt många varma grader ute. Fukten, doften från de förmultnande löven och bristen på kyla stavas riktig höst, inte början på vintern.

Hurra för Kalix!

Först stormade Simone in över södra Sverige. Sen fick vi ta fram "Det andra könet" av Simone de Beauvoir när stippklubbägaren Dragan Bratic uttalar sig. Diskussionen om vad som är okej när det gäller att förnedra kvinnor når stormstyrka. Dragan Bratic säger:

Han säger:"Jag sorterar tjejer efter de som är snygga och duktiga och de som inte är snygga och duktiga"

Då är det tur att så goda nyheter kommer från Kalix kommun .

Hurra för alla som var och beslutade att socialnämndens verksamheter ska ha heltidsanställda, som jobbar två helger av fem och som inte har delade turer. 

Goda nyheter, eller nyheter som det stormar kring, kostar pengar. Det har de tre tidningarna NSD, Kuriren och Piteåtidningen lyft fram med annonser i en månad. Och de kommer att ta betalt genom abonnemang för webbtidningarna. Det har Västerbottenskuriren och Folkbladet redan gjort.  De har dragit för en digital ridå på sina webbplatser.

För första gången skulle alla som bor i Norden få vara med om en kulturell gala när Nordiska rådets priser delas ut. I år fick Kim Leine litteraturpriset på 350 000 danska kronor. Hans bok som skildrar Grönland har fått en av de elakaste recensionerna som publicerats. Författarens bakgrund i Norge, Danmark och på Grönland kan ju ha gett hans bok ett extra nordiskt skimmer.

Vi firar Alla helgons dag, vi som inga helgon har inom den svenska kyrkan. Katolikerna firar de vanliga själarna på Alla själars dag den 2 november. I år är det både och samma dag. Barnen de firar att de får klä ut sig och tända ljuslyktor. En rolig och lite spännande fest för alla.

Baklänges

Idag undrar jag vilket århundrade vi lever i. Varför? Jo, jag läser i bladet att Dragan Bratic ska börja med striptease i Kiruna.

Han säger:"Jag sorterar tjejer efter de som är snygga och duktiga och de som inte är snygga och duktiga"

Som ni ser ska inte han ta av sig kläderna. Ett uttalande som han gör förundrar jag mig över. Han påstår att alla i Kiruna har frågat honom om varför han inte har haft en strippklubb där förut.

Är det så? Att alla efterfrågar porr?

Företaget som äger Nya Bistro Trädgårn tillsammans med Dragan Bratic har en styrelseordförande som heter Carin Sares som inte vill berätta om varför det är en god idé att börja med strippor på restaurangen i Kiruna.

De väljer bort

När Bildtregeringen införde skolpengen var de mycket noga med att regler och förordningar skulle följas. Det enda kriteriet för vem som skulle få gå på en privat skola är kötiden. Skolorna skulle ha ordentliga register över alla elever som köar och bara ta in efter dem.

Men hur blev det?

Det berättar Uppdrag granskning om i kväll. Men redan idag kan vi läsa om vad de har funnit. 

Jag är inte förvånad att skolorna tar chansen att välja bort de elever som de tror kräver extra resurser. De flesta drivs ju för att generera vinst, inte för att skapa goda skolor.

Det finns undantag. Skolor som lärare och skolledare driver tillsammans. Skolor där eleverna står i centrum. Men de har ett helt annat problem, att kommunerna drar ner på skolpengen så att deras ambitiösa mål blir allt svårare att uppnå.

Så å ena sidan gör skolkoncernerna allt för att minska på sina utgifter för att få ut högsta möjliga vinst och öka värdet på skolorna, å den andra sidan sliter små friskolor med att få pengarna att räcka. Vad ska de göra för att kunna uppnå sina helt motstående mål?

Visst är det helt begripligt att både lärare och föräldrar önskar sig lugna klasser utan problem?

Frågan är hur staten ska kunna styra och ge extra pengar till de skolor som arbetar för att alla elever får rätt stöd och undervisning? För det kan inte vara en fråga för kommunerna. Den är så viktig att vi inte kan ha 290 olika sätt att se på hur eleverna ska få en likvärdig undervisning.

Om svear, götar och norrlänningar

Jag är född på Allmänna BB i Stockholm men skulle aldrig få för mig att tala om oss som är födda eller bor i Stockholms län som svear, eller svealänningar. Mina familjemedlemmar är födda i Norrbotten i olika kommuner de kallas av alla som bor söder om Dalälven för norrlänningar.

Bristen på kunskap om vårt mycket avlånga land skriver Elisabet Hedman om i denna krönika. Varför ser människor på oss som lever i norr som ett? Är det så att Fredrik I:s försök att göra en koloni av Norrland fick resten av Sverige att se på två tredjedelar av landet som ett område utan olikheter. Att staten som sedan dess plockat ut rikedomar, tillsammans med de rikaste, inte tyckte att det är mödan värt att särskilja på alla olika traditioner, språk och folkslag. Det är lättare att ta varenda öre till Stockholm om området behandlas som om kartan är vit.

Tar vi en ångbåt från Nybroplan ut till Gustavsberg passerar vi massor av fantastiska trävillor byggda med pengar som är avkastning från de industrier som fanns och finns i Gävleborg, Västernorrland, Västerbotten  och Norrbotten. Med vinsten från skogarna, sågarna, gruvorna och vattenkraften.

När vi ansökte om medlemskap i EU for Jacques Delors, ordförande i EUkommissionen runt i  Västerbotten och Norrbotten. Han klev ur sin helikopter  på olika platser där han fick se vad som sker längst upp i norr. En plats ville han verkligen se, den kommun i EU som har, i alla fall hade, högst BNP, Bruttonationalprodukt per person inom unionen. Var ville han åka då? Jo, till vattenkraften, till Luleälvens kraftstationer, till Jokkmokks kommun. Han kunde inte förstå och det är väl svårt att förstå för de flesta att inte många korvören går till denna plats där mest el produceras, dessutom utan koldioxidutsläpp. I hans blick på denna värdefulla plats fanns det inga behov av EUstöd.

Det är nog så att det krävs många alternativa blickar på hur vi organiserar vårt samhälle. Ska de geografiska områden som bidrar till att vår ekonomi växer, söka bidrag hos EU, men de områden som använder vinsterna anses rika?

Har har vandrat klart på den farliga sidan

Han var störst. Bäst och farligast för 40 år sedan. Han var den som gjorde mig glad av musik, lycklig av musik och som fick mig att bli cool. Men det var då. När vi satt i bussen som rullade längs med Moskvafloden och skrålade Walking on the wildside trötta på att vara övervakade av KGB. Det var som om det nonchalanta i attityden fick oss att glömma rädslan, det skrämmande med att vara i en diktatur.

Men både vi och vår idol har blivit äldre. Den som vunnit mest är nog Niklas Källner, eller hur?

Oj, skulle vi ha röstat?

Festen börjar redan idag på freda'n. Halloween har blivit en lyckad import från de gamla keltiska kulturerna på Irland och i Skottland, även om vi nod tog hit den från USA. Visst är det inte en del av våra gamla traditioner, men det är en fest som de flesta gillar i höstmörkret. Dessutom har jordbrukarna på Öland fått en gröda att odla som ger vinst utan bidrag.

Skolan är alltid aktuell på hur många olika sätt som helst. Denna vecka har vi fått veta att Skolverket inte tycker att det är ett problem att deras legitimationer visar att lärare har behörighet att undervisa i slöljd utan att ha en en timme av ämnet i sin examen.

Skolpengen tömdes ur JBgymnasierna genom att ägarna lånade ut pengar till skolorna. Då kunde de ta ut skolpengen från undervisningen till bolaget genom räntor. Förresten så anser organisationen bakom PISA-studierna att orsaken till att resultaten i de svenska skolorna sjunker för varje år är att vi har ett fritt skolval. Det var regeringen Bildt med skolminister Beatrice Ask som genomförde det fria skolvalet på 1990-talet.

Arbetsmiljödagen firade ledningen på Arbetsmiljöverket genom att lägga fram ett förslag om centralisering och besparingar. Antalet kontor minskar och antalet anställda på industriorter som Luleå blir allt färre. Hur arbetsmiljön ska bli bättre kan jag undra.

Sture Bergwall är nu friad för alla åtta mord som han tog på sig. Det har kommit en bok som berättar om den terapeut som handledde dem på Säter som trodde att de hittat en massmördare. Men ingen har undersökt Bergwall sedan 1991 och nu vill han flytta från tvångsvården på Säter. Domstolen vill börja med att utreda om Sure Bergwall är frisk.

I riksdagen var det en viktig omröstning på torsdagen. Regeringen vill sänka den statliga skatten för dem som tjänar mer än 426 000 kronor per år, men det ville en majoritet stoppa. Trots att Mikael Damberg, s, och Jonas Sjöstedt, v, talat mot en sänkning i partiledardebatten missade de att kvitta ut sig inför omröstningen. Regeringen vann med en röst.

Nu början stormen tillta både utanför våra knutar och inom EU. Angela Merkel har tillsammans med 34 politiska ledare blivit avlyssnade av USA. Nu får vi se om Edward Snowden som berättat för the Guardian och The Washington Post om avlyssningarna kommer att få ett annat stöd än det från Ryssland.

Nya grå väggar

Idag öppnar den grå betongbunkern som ersätter Fritz Olssons hus från 1920. Dålig ordning på bilderna gör att jag bara kan visa bilden från den dag när huset började rivas. Men inte min vildaste fantasi hade jag kunnat bygga upp dessa grå tråkiga fasader som avtäcks idag.

Läs en  novell skriven av Peo Rask om hur det nya Luleå kan se ut får en person som återvänder till sin hemstad.

Det är mycket grått och avskalat som vi får möra i den offentliga miljön. Det är mycket modernism. Men när vi river är det inte som i Strindbergs pamflett att vi river för att få luft och ljus. För när vi bygger på de tömda tomterna så blir husen effektiva skydd mot sol och ljus. Långa skuggor de flesta av årets månader kräver låga byggnader för att inte alla offentliga platser ska ligga i skugga,

De månader som parken på rivningstomten efter Fritz Olssonhuset var öppen från söder till norr, då strömmade ljuset in året runt på Storgatan. Då såg vi vad ljuset betyder för att vi ska trivas i vår stad.

Vem vågar riva för luft och ljus och ta tillvara på möjligheterna? Det vore fantastiskt att få se en lösning på hur man bygger lågt, men effektivt för att utveckla stan.

Inte så farligt...

Mörkret lägrar sig över vårt avlånga land. Både bokstavligen och på många andra sätt. Då är det upplivande att upptäcka att vi har ett öppet klimat. Ja, när till och med kaféprogrammen på svt kan diskutera varför domarna i Göta hovrätt, i Jönköping, tycker att en kvinna inte kränks grovt när hennes partner filmar deras samlag i lönndom och säljer filmerna till porrsiter.

Clara Lidström tog upp detta exempel och ett annat, den nya norska jämställdhetsministern Solveg Horne, Fremskrittspartiet, som anser att en våldtagen kvinna har lika stor skuld som våldsbrottslingen. Nu när hennes uttalanden kom upp i ljuset har Solveg Horne ändrat sig lite grann. Men hon anser fortfarande att det är kvinnorna som ska begränsa sina liv för att de ska undvika att bli våldtagna.

När de unga män som dömdes i tingsrätten för att de har våldtagit en flicka som de låste in i ett rum friades av Svea hovrätt oroade sig Katarina Wennstam över att släppa ut sina söner. För enligt den domen är det inte brottsligt att stjäla en ung kvinnas mobil och jacka, låsa in henne i ett rum och våldta henne om man är sex män.

Jag undrar om de domare i hovrätterna som dömer i dessa mål inte borde tänka på rättsmedvetandet. Ja, att lagarna är skrivna för att de ska följa vårt medvetande om vad som är rätt och fel. Ett exempel är att när lagen om barnaga, när vi förbjöd uppfostran med fysiskt våld, kom 1979, så var vi redan medvetna om att det är fel att slå barn. Ingen var upprörd här men i hela Europa skrek politiker och makthavare att det är farligt om föräldrarna inte får slå sina barn. Nu börjar rättsmedvetandet i övriga Europa sakta möta det som vi har här.

Men domarna i hovrätterna som dömt i dessa mål finns inte på samma planet som vi andra. En av kommentarerna till Göta hovrätt var: Ni vill kanske att era partners filmar er i smyg och lägger ut filmerna på porrsiter, nu när ni inte tycker att det är kränkande?

Funkar det?

Vad är du rädd för? Teknik kanske? Jag får ont i magen när saker och ting inte fungerar som jag trodde att de skulle göra. Ett arv från de första datorerna som inte allt för sällan lät bli att spara texter som skulle skickas till centralredaktionen. Det berodde oftast på handhavandefel som teknikerna sa när vi frågade varför. Ja, vi gjorde ofta fel för att vi inte kunde förutse vad som var fel.

Ungefär som när jag fick en ny arbetsuppgift på Cii Honeywell Bull i början av 1980-talet, (ja, jag är från Hedenhösperioden), och ingenting gick som teknikern sa att det borde. Varför? Jo, för att en tekniker hade kodat artikelnummer med dubbla nollor, och en annan kodat programmet med ett stopp för varje teckengrupp som hade dubbla nollor. Jag stängde alltså av programmet varje gång som jag sökte en artikel i datorn med ett nummer som hade dubbla nollor. Ingen lyssnade på en ung tjej utan teknisk utbildning så det tog några månader innan felet rättades. Ont i magen fick jag varje gång jag såg två nollor på rad. Funkade som med Pavlovs hund. Man kan säga att det präglades in i ryggraden.

Rädslan för att nästa teknikskifte ska innebära samma krångliga oförutsägbara misstag.

Varför jag skriver om det här idag? Jo, för att jag ska byta mobil. Förra gången försvann min adressbok ut i cyberrymden och så fick jag en helt annan persons telefonkontakter. Nu frågade jag S. Familjens mobilspecialist om hon trodde att jag skulle klara av att flytta det som finns lagrat i den gamla. Ja, att börja med en ny mobil?

Nej, svarade hon. Du har inte tålamod nog. Du blir så upprörd när saker inte funkar som du tror.

Och det är helt sant. Min ryggrad är präglad med alla teknikmisslyckanden. Det gör mig till en arg tant.

Vi röstade in ett gäng med rasister

men Feministiskt initiativ fick knappt några röster. Vad säger det om vårt land och vår tid, frågar Maria Sveland innan hon går av scenen i Kulturens hus.

 Idag läser jag Dagens fråga i tidningen och ser att innebörden av ordet feminist inte är helt klar. Det är som om avlagringarna från massor med underliga uttalanden från män fyllt ordet feminism med något helt nytt något helt annat. Det betyder att alla är människor och likvärdiga, att alla ska ha lika lön för likvärdigt arbete och halva makten.

Men den ena efter den andra har snott ordet och fyllt det med betydelser som det inte har. Det är en av orsakerna till att hat mot kvinnor, som uttalar sig för jämställdhet och jämlikhet, sprider sig på nätet. Att rädslan bland män tar större plats i riksdagen än drivkraften att verka för att både kvinnor och män får samma chanser.

Den senaste tidens skandaler på UD är ett tydligt exempel. Ni vet de där 12 miljarderna som delats ut i bistånd utan att departementet har någon kontroll. Kritiken stänkte bara på Gunilla Carlsson som var biståndsminister, men inte en enda droppe har nått utrikesministern Carl Bildt som är högsta chef och ansvarig.

Hon fick gå. Han sitter kvar och svarar inte på en enda fråga.

Tydligare än så kan bristen på jämställdhet inte beskrivas. Moderaterna har en hel del att arbeta med om de ska kunna bli ett parti för alla människor.

Jag är helt förundrad över att det finns en enda människa som inte är feminist. Alla vinner ju på att hela mänskligheten är med och delar makten i samhället och hemma. Alla barn vinner på att ha två föräldrar med samma ansvar. Alla familjer vinner på att båda föräldrarna har jämställda löner. Om alla finns i vårt medvetande, oavsett sexuell läggning, kön eller annat som vi har använt som utsorteringsfaktor historiskt, då har vi vunnit massor.

Drama på hög höjd

Jag sprang ut i kylan för att hinna ta en bild på den dramatiska himlen. Den får pigga upp den alldeles vanliga söndagen.

Varför, varför, varför?

En dag fylld av sorg. Igår (torsdag) hände ännu en dödlig arbetsplatsolycka på SSAB. Två män drunknade i tjära.
En tremånaders baby och mamman blev påkörda på en grusväg utanför Bälinge och vårdas nu får svåra skador i Stockholm och på Sunderbyn.
Slutligen lade åklagarna i fram mordåtalet i Boden i fallet Vatchareeya.

Alla tre nyheter som ingen hade velat läsa om i de bästa av världar.

Samtidigt frustar vår statsminister och kämpar för att få vara kvar. Denna vecka inleddes med att han i en intervju hänvisade till att han är en stridshingst. Senare sa han att han var taggad inför valrörelsen och partiets stämma i Norrköping. Årets mediahändelse var det i alla fall. Jag har aldrig läst så många skämt om den vanligtvis ganska bleka Fredrik Reinfeldt.

Statsministern vill inte avgår efter nästa val, men det vill kommunalrådet Karl Petersen i Luleå. Han ska fira att han har varit kommunstyrelsens ordförande i nästan tolv år med två fester för 180 000 kronor om en månad.

Fira kan även Alice Munro göra. Hon är Kanadas första nobelpristagare i litteratur. Hon är den trettonde kvinnan som får ta emot detta pris. Den första kvinnan och den första pristagaren från Sverige var Selma Lagerlöf. I år är det 104 år sedan hon fick priset.

Två av Norrländskans tidigare medarbetare kommer till Luleå på lördag. De ska tala om sitt samarbete som författare. Liza Marklund och Tove Alsterdal skriver bägge två spänningsromaner, men så olika.

Tea partyfalangen av det republikanska partiet i USA:s kongress höll spänningen uppe in till den sista minuten. De krävde att alla de amerikaner som får chansen att ta en en sjukförsäkring enligt Obamacare skulle avstå detta. Annars skulle de inte skriva på årets budget och höja skuldtaket. Till slut delades partiet i två delar. Och nu ska demokrater och republikaner förhandla fram till februari. Hur det går då påverkar oss indirekt då Kina hör till de länder som har lånat ut mest till USA.

Oktober är inte bara en månad för jakt. Björnjakten är förresten över. Det är också tiden för siklöjfisket. I fem veckor är fiskarna ute. Löjrommen kostar 1500 kronor per kilo i år.

Olof Carlsson som kommer från Piteå och Piteåtidningen är idag en av de högsta cheferna på Sveriges television. Han ska se till att fler människor får lokala nyheter. Det innebär besparingar i Norrland. Ett förslag är att flytta Nordnyttssändningar till Umeå. Det skulle innebär att möjligheten att sända direkt försvinner från Norrbotten.

Då kan ingen rapportera direkt om snön och vintern. Det brukar ju vara en populär idé när vi har vinter och Skåne skördar äpplen och selleri. SMHI har gjort en karta över hur långt vintern hunnit. Den är två veckor tidig i år. I genomsnitt har hela länet vinter den 1 november på Allhelgonadagen.

Det finns inte tillräckligt bra ord för att förklara hur tungt veckans händelser påverkar oss. Det tycker jag skulle synas i alla nyhetsrapportering även i andra delar av landet.

Det doftar snö...

Kommer ni ihåg Jacques Bréls melodi ...det doftar öl från London till Paris... (Tommy Körberg sjunger den på svenska). Den nynnar jag med min hemsnickrade text om doften av snö längs med älvens strand. Det är ett lyft med ljuset från den vita snön nu när morgonen är rätt mörk och kall.

Det gäller att se och inte bara titta. Allt vackert som helt plötsligt dyker upp. De gamla vissna löven som glittrar. Den övertäckta traktorn som ser ut som en sovande vit björn. Då är det inte så tokigt att vintern kommit ren.

Kallt men bara några grader kallt är det här under en stjärnklar himmel, Isande är det det dock i Washington. Där spelar kongressmännen Monopol med världsekonomin. Har ultrakonservativa och ultraliberaler slutat leka nu? Eller kommer midvinterförhandlingarna sluta i en katastrof?

I en välgjord dokumentär från  Oregon så berättade några filmare om den fattigdom som drabbar helt vanliga människor när de inte kan ha en sjukförsäkring i och med att arbetsgivarna inte ansluter dem. Hur sjukvårdsräkningar slår sönder en fungerande vardag och hur de skattesänkningar som gjorts, inte har skapat ett enda jobb, en enda öppning, för dem som ska klara sig på 56 kronor per timme före skatt.

Den verkligheten ser vi sällan i de vanliga utrikesreportagen. Liksom den verklighet som finns utanför storstäderna. Både där och här.

Det ska Olof Carlsson fd Piteåtidningen förändra. Han har ett uppdrag att med samma budget  skapa redaktioner utanför de områden som bevakas idag. Och då kan Nordnytts sändningar hamna i Umeå.  Men inte som förr när Norrbotten och Västerbotten hade en gemensam nyhetsredaktion, utan som en förinspelad sändning. TV4 gör så idag.

Blir det bättre av att lägga nya delar av landet i medieskugga kan man fråga sig?

Hon vann

Svenska kyrkan tog ett steg framför det övriga samhället igår. De röstberättigade* tvekade inte när de valde vår första kvinnliga ärkebiskop.

Antje Jackelén. En kvinna som har arbetat och studerat både i Tyskland där hon föddes, i USA och i Sverige där hon prästvigdes. Nu är det Lunds stift som får välja en ny biskop. Stiftet som valde den första kvinnan Christina Odenberg.

Det tog nästan 60 år efter det att den Svenska kyrkan började viga kvinnor till präster innan kyrkans högsta ledare är en kvinna.

I år ät det 92 år sedan vi fick allmän rösträtt. När kommer vi att välja en kvinna till statsminister?

När kommer näringslivet att sluta med att kvotera in män på de högsta styrelseposterna?

(*Röstberättigade är ledamöterna i kyrkostyrelsens och i stiftens domkapitel och stiftsstyrelser. Även diakoner och präster i Uppsala stift samt lika många elektorer utsedda i stiftets församlingar röster. Antalet röstande är 325.)

Är Antje Jackelen vår nya ärkebiskop?

För första gången innebär ett val av ärkebiskop att en kvinna kan bli vald. Biskopen i Lunds stift Antje Jackelen kan bli vald idag. Lyssnar till vad hon säger i en snabb intervju. Vanlig är det ord som jag ser när hon svarar vardagligt på frågorna.

Kvinnoprästmotståndaren Dag Sandahl är inte förtjust:

En av de tydligaste kritikerna till Antje Jackelén är den frispråkige prästen Dag Sandahl.

–  Det anses att Svenska kyrkan måste få fram en kvinnlig ärkebiskop, och då öser man lovord över Jackelén. Hon påstås vara mjuk och trevlig, men också fast och beslutsam. Jag går inte på det. Men hon blir säkert vald redan i första omgången.

Säger han till den kristna tidningen Dagen.

Antje Jackelen kommer från Tyskland och har studerat teologi både där och i Uppsala. Hon har arbetat som lärare vid olika universitet i USA och hon blev vald till biskop i Lund för sju år sedan. Inför valet har hon 51 procent av rösterna och skulle hon skulle kunna bli vald i den första omgången idag. 

Kopierar prinsen

Vi hade en prins som arbetade som formgivare under många år. Sigvard Bernadotte var så bra att många av hans föremål och mönster lever kvar. Vem bakar inte i en Margaretaskål? Vem torkar inte av ett bord eller en bänk som har ett mönster som han skapade till Perstorpsplattorna? Vem öppnar inte sin konservburk med hjälp av hans konservöppnare? Alla dessa vardagsting formgavs för alla i en tid när ett föremål skulle vara. Inte bytas ut och försvinna. De skulle både fungera och vara vackra.

Michael Storåkers, vd för Bukowskis auktionshus, vet att vi kan familjen Bernadotte. Hur prins Eugen skapade både design och blev en av det förra sekelskiftets stora målare. Tänk på altartavlan i Kiruna. Han lever kvar ute på Djurgården där hans hem, Waldemarsudde, fungerar som tittskåp och påminnelse om hans formvärld och som marknadsföring av familjens konstnärliga arv.

Michael Storåkers vet att vi står där hemma i köket och har vardagsvaror formgivna av Sigvard Bernadotte. Skulle inte vår nuvarande prins kunna bli nästa designstjärna?

Sagt och gjort. Nu produceras föremål som prins Carl Philip skrivit sitt namn på, marknadsförda av Michael Storåkers företag. Men allt fler ropar om plagiat. Prinsen har ingen konstnärlig träning eller utbildning som sina föregångare. Men är det så enkelt som att han så gärna vill bli konstnär och formgivare utan ett eget idékapital ?

Tidskriften FORM berättar en historia om den motvillige designprinsen och DN berättar om vad som kan ske när en marknadsförare av rang får en idé.

  Vad är självständig formgivning? Vad är en hommage till en företrädare? Och vad är simpel kopiering och stöld? De frågorna är aktuella idag igen.

Långsamma ord

Hurra för Alice! En författare som värnar om sin integritet. En intervju gav hon igår när hon tilldelades nobelpriset i litteratur. En enda. Här är en artikel från kanadensiska radion som gjorde den.

Men var har jag lagt mina två novellsamlingar? Det är något som jag får undra över medan jag dammar och söker i alla bokhyllor, eller bokhögar.

Alice Munro bor i den trakt där hon växte upp. På en plats där hela samhället skyddar henne från nyfikna litteraturturister. I Clinton som staden heter finns en bokhandel som drivs av hennes bästa vän. Det är där som de flesta hamnar. Med lite tur finns det en eller annan samling med noveller som den stora författaren har signerat.

Flera av dem som berättade om sitt förhållande till hennes täta berättelser tog upp att de känner sig hemma när de läser dem. Det tror jag är en av de orsaker som gör att jag alltid har gillat hennes fina noveller. Att hon alltid berör.

Det är lätt att knyta an till hennes litterära värld, bara man tar sig långsamt fram mellan orden.

Kyligt

Det är kyligt när orden och pengarna ska samlas på marknaden. Här är en debattartikel som Sydsvenskan har publicerat.

"Jag får det inte"

Vem får nobelpriset i litteratur i år? Alice Munro hoppas många på. Det gör jag också. Jag minns fortfarande när jag läste en av hennes novellsamlingar och upptäckte att jag kände mig hemma, i hennes språk och hennes värld. Kan det vara att vi lever i samma klimatzon?

Hans-Olov Ohlsson, skrev om hur Kanada, borde ha chans att får priset i år. Det har aldrig skett förut. I detta stora land finns det två litterära giganter att välja mellan, Alice Munro och Margaret Atwood. Det borde bli en kvinna, bara tre av priserna som delats ut de senaste tolv åren har tilldelats kvinnor, och som sagt ingen medborgare i Kanada har fått något litteraturpris.

Men det finns så många författarskap som pockar på uppmärksamhet. Ett är Kim Thúys. Hon gavs ut av Sekwa 2011. Då var det hennes berättelse om ett vietnamesiskt flyktingöde, ru, som vi fick möta. Kim Thúy bor i Kanada och har växt upp med franskan som andraspråk. Hennes täta, kompakta boksidor ger en helt annorlunda bild av flyktens encyklopedi.

En hel del av de författarskap som prisats av den svenska akademin har som gemensam ram förtrycket från omänskliga regimer.Känslan av att vara på felplats i fel tid. Vittnesmål om hur fängelse och fångläger bryter alla människor till vrak.

Är det så att språket blir klarare och tydligare när existensen förvrängs?

Regnpoesi

Aqualung med Jethro Tull

Bara ett pynt?

Är vi alla lika när vi ringer efter ambulans? Det undrar jag efter att ha läst om en jakttur i väglöst land. De två jägarna fick beställa en privat helikopter när den ena drabbades av blodförgiftning och 40-gradig feber. SOS Alarm visste helt säkert att feber går över och att de inte skulle skicka en ambulanshelikopter.

Vi lever i ett land med Jämlikhetsideal och Jämställdhetsideal, men finns dessa ord i vårt verkliga liv? Annat än som dekoration?

Ett pynt på den kaka som delas efter helt andra normer.

Igår presenterades Norges nya djuppblå regering sitt första program. I regeringsförklaringen ville Siv Jensen och Erna Solberg snabbt, helst igår, förminska public service-teven och radion. Det tycker jag är en apart prioritering för en regering när det finns så många viktiga frågor att ta upp. Men när söndagsöppet och högre hastighet på vägarna hör till de frågor som ska ändras först får vi väl se vad som händer.

 

I dur

Störst solchanser allra längst upp i norr. Man tackar för en härlig höst med massor av strålande dagar och ljuvliga morgnar. Trots att naturen är rätt så tufsig är det fortfarande vackert bland alla vissna blommor och blad.

De gula björklöven kommer till användning i höstens experiment. Tog alla gamla blomlökar som jag har haft i en kasse sen vårvintern och satte dem i jorden som fanns kvar. Tömde ur krukorna över lökarna och täckte allt med frasande björklöv. Nu hoppas jag att detta ska hjälpa lökarna att överleva till våren. Det vore rätt kul att ha både iris, narscisser och kungsängslilja.

Dagens nyhet på ekot är att företag med skulder får hyra ut boenden till migrationsverket. Detta trots att reglerna som gäller upphandlingar kräver att företagen ska sin ekonomi i ordning. Det blir komplicerat och godtyckligt när tjänstemännen inte följer de regler som finns. Helt plötsligt öppnar sig ett utrymme för korruption.

Reglerna som var heliga för dem som arbetade i staten och helt självklara eftersom att de visste att de skulle motverka korruption, nu verkar de vara rundningsmärken.

Men en så här härlig dag går det inte att avsluta i moll. I lördags fick vi som var på teatern se "I sista minuten" en härlig komedi på Norrbottensteatern. Ni får bara inte missa den.

Vad händer på Dagens nyheter?

Jag undrar verkligen vad som händer innan för väggarna i tidningshuset. I veckan får vi höra på ekot att Stockholms dagspressdistrikt går ut och larmar om att ledningen på redaktionen sätter munkavle på de anställda i samband med att tidningen ska säga upp fast anställda. Distriktet är också oroliga för dem som arbetar i koncernens bemanningsföretag.

Samtidigt publiceras en artikelserie som påstår att alla pensionärer har fått lika stora höjningar av sin pension, i genomsnitt, som de som arbetar. Oj, vad bra tänker jag först men sen ser jag att all statistik är helt meningslös. Ja, höjningen av pensionerna består i själva verket av att de unga pensionärerna har högre pension än de gamla som dör. Inte direkt någon nyhet.

Nästa del i artikelserien kommenteras av Maria Crofts. Det är det vansinniga fenomenet som Bo Könberg, folkpartiet, drev igenom i pensionsuppgörelsen på 1990-talet. Ja, att alla lågavlönade inte får en enda krona i högre pension än de som inte arbetar alls. Bo Könberg tycker att det är helt ok , det har han deklarerat många gånger. Men att Maria Crofts flyttar detta problem, som bara kan lösas av politikerna, till ett problem för pensionärsorganisationerna. Det är inte ens dråpligt.

Slutligen går Peter Wolodarski ut och försvarar Hanne Kjöller, trots att hon själv inte anser att hon gjort några fel. I hans försvar är det centralt att Hannes Kjöllers bok om halvsanningar endast innehåller ett fel. Han svarar så här:

"Det är bra att Hanne Kjöller rättar det fel som uppmärksammats och nyanserar några skrivningar."

Men hallå! Har hon inte hittat på? Ja, att en person som har utsatts för grova sexuella brott har en psykiatrisk diagnos? Vad nu det skulle ha med denna kvinnas trovärdighet att göra. Har hon inte påstått att en cancersjuk krögare bor i en lägenhet värd 12 miljoner kronor när han i själva verket bor i en hyresrätt? Har hon inte slagit på ordet Husby och fått fram fler än 1000 träffar, som handlar om helt andra orter och människor, än det Husby som hon påstår är väl skildrat i pressen?

Jag vet inte om Peter Wolodarski tycker att det är modigt som han svarar i försvarsartikeln. Men det tycker inte jag. Det finns nog med stora samhällsproblem att skildra, även journalistiska felsteg, utan att en skribent behöver hitta på.

"Tyvärr hade de ingen mobil"

Sorgens dag i Europa. Det är verkligen en outhärdligt sorglig dag idag när vi får se följderna av de lagar som EU skapat för att undvika att människor ska kunna fly hit.

Minst 300 döda, efter det att en båt med 500 människor, kvinnor, barn och män, börjat brinna utanför den italienska ön Lampedusa. Varje vecka dör allt fler när de försöker ta sig till EU.

En gång för 25 år sedan vandrade jag tillsammans med dåvarande invandrarverkets chef för region syd. Han var i Kalmar för att berätta om varför nästan ingen av de flyktingar som kom från Kosovo skulle få stanna. Ja, det här var 1988. Ett år innan järnridån mot öst gick upp i rök och fem år före kriget i forna Jugoslavien.

Vi var ett 20-tal ganska nyutbildade journalister som var på en vidareutbildning om hur Sverige förhöll sig till flyktingar och vilka regler som var praxis då.

Flyktingarna från Kosovo förföljdes i Jugoslavien när landets forne diktator Tito dött. Det blev allt svårare att leva för minoriteterna i området när Warshawapakten inte höll ihop. Samtliga som samlats ihop i en 60-tals förort utanför Karlskrona kunde berätta om både fysisk förföljelse, slag, sparkar och våldtäkter, och att de hade blivit bestulna på allt som de hade, av lokala partifunktionärer. De var övertygade om att Jugoslaviens sammanbrott var nära och att ett inbördeskrig skulle bryta ut. Men de var för tidigt ute. De fick återvända till en stat som fyra år senare skulle sprängas i bitar.

Då var det våra egna lagar, regler, praxis och FN:s flyktingkonvention som styrde vem som skulle få stanna.

Nu är det Schengen. Ja, inte staden, utan de lagar och överenskommelser som EU-länderna beslutade om i Schengen. Dessa lagar skapades för att bygga ett fort. En ointaglig kontinent. Men inte någon politiker i EU:s ledning säger sig ha vetat att följderna är att tusentals människor som flyr krig och förföljelse dör när de försöker ta sig in.

Hur Italiens inrikesminister, Angelino Alfano, förklarar katastrofen...

-Tyvärr hade ingen av flyktingarna en mobiltelefon med sig. Det brukar de ha. I så fall hade de kunnat slå larm. 

Det finns ingen plats på kyrkogården på Lampedusa. Där är det fullt med gravar utan namn. Det finns ingen plats för dem som flyr från kriget i Syrien i EU för här är vi inte beredda att ta emot alla dem som behöver skydd. Det finns inget hopp. Sverige har visserligen tagit ett beslut om att alla som kommer hit och söker asyl ska få stanna om de kommer från kriget i Syrien. Men hur ska de ta sig till våra gränser utan att passera Medelhavet, eller Turkiet, eller de andra EUländerna som om de hamnar hos myndigheterna räknas som första asylland?

Heligt förbannad

En alldeles klar natt när morgonstjärnan blinkade utanför fönstret. Himlen är helt turkosblå och nu är det tid att vakna.

Radion sätter igång med en inringande dam från Stocksund, ett Solsidan, nordöst om Stockholm, hon förkastar all forskning om språkinlärning i ett enda andetag. Det vet väl hon att barnen inte behöver kunna sitt modersmål innan de kan lära sig svenska ordentligt. Deras föräldrars språk kan de väl använda hemma.

Ja, jag vet ingenting om hur de forskar om språkinlärning, men jag har en gång i mitt liv börjat från noll med ett språk i ett annat land och då var det helt klart att mitt språkintresse, mitt intresse för modersmålet, hjälpte mig att hitta rätt i det nya språket. Vilket all forskning visar är sant.

En person som gjorde tvärtom, åkte från sitt hemland för att lära sig svenska och arbeta här beskrev fenomenet så här: - De som talar ett rikt språk, kan på ett helt annat sätt hitta igen ett nytt språk.

Jag tror att det är sant. Ja, att de personer som har ett stort och starkt fundament kan på ett helt annat sätt bygga nya kunskaper.

Sunt förnuft hänvisade den uppringande damen till. Det är ett annat sätt att säga att nya kunskaper inte har ett värde, ja, för vi vet ju hur det är.

Ett annat inslag som fick mig att vakna är Katarina Wennstams artikel och hennes oro över rättsläget idag:

-Jag är så rädd för att mina söner ska fyllna till och gå ut för att sexuellt trakassera andra.
Istället för att oroa sig för om kvinnor gör si eller så. Enligt den senaste domen i hovrätten är ju män och pojkar helt befriade från aktiva hjärnceller. Inte en enda tanke kan de tänka när de själ jacka och mobil, låser dörren och våldtar en ung kvinna tillsammans med fem andra. Och inte en enda tanka kan domarna i hovrätten prestera. Nej, grumligheten i deras tankevärld den skrämmer mig och gör mig så skitförbannad.

Är det en stöld?

 

Oktoberbilden på väggalmanackan är en bild från min favorit Elsa Beskow. Ja, det är "Solägget". En av de första apelsinerna i Sverige som fick bli till huvudperson i en vacker barnbok. Parafras, eller hur gör jag en bild till Elsas ära?

Älvor och fjärilar är det ont om en vanlig oktoberonsdag, men granar och apelsiner kan nog räcka för att de som sett bilderna i den vackra boken får en deja-vu-upplevelse. Härmapa, kan man tänka.

Men vi som lever nu härmar alldeles säkert de som levde förr. Alla dessa bilder som vi ser all vaken tid är inte alltid originella, eller original. Denna vecka diskuteras en av Finlands mest älskade och största designer av tygmönster. Hon har inte gjort parafraser, utan hon har kopierat en ukrainsk konstnärs verk och sålt bilden till Finair. Friskt vågat, eller slött? Kristina Isola har fått sparken från Marimekko för att hon har snott bilder från andra.

Och flygplanet med bilden från Ukraina målas om. Då börjar nästa diskussion om de senaste årens mest publicerade tygtryck som visar sig vara en kopia av ett fotografi taget på 1960-talet. Är tyget en hommage till fotografen, eller en stöld? Stadsbilden som ser ut att vara en teckning från Helsingfors, finns dessutom på tygväskor från Barcelona. Det är inte lätt att reda ut var gränserna går. Vad som är en prarfras och därmed något som hyllar originalet, samtidigt som det har ett tillräckligt avstånd till den första bilden och vad som helt enkelt är en kopia.

Det biter i kinderna

Jag brukar roa mig med att ta en bild den morgon när den första frosten biter och glaserar allt. I år fick jag vänta. När jag tittar i bildarkivet ser jag att vi har fått vänta så där tre veckor länge än en vanlig höst. I genomsnitt.

För ett år sedan såg det ut så här när jag halkade för fösta gång på kristyren i gräset. Det var den 20 september.

Gamla lökar

Godmorgon! Nu börjar den riktiga hösten med knappt några varma grader alls. Sommarens krukor är tömda och under jorden finns alla lökarna från vårvinterns lökodlingar. Tänk om de blommar i vår igen. Gamla lökar som annars skulle ha blivit jord. Det är värt att vänta på.

Hurra för A

Tänk att min smarta dotter kom på hur hon skulle tömma min dator på den skit som jag lyckades importera. Jag var ju inte medveten om att det hände, men hon är medveten om hur man tömmer ut det som inte ska vara och hur man får datorn att fungera igen.

Rengjord och tömd fungerar den dubbelt så snabbt som innan den blev invaderad.

Ettorna och nollorna står i rader och väntar på att berätta mer intressanta saker. Tror jag.

Skit

Just nu är ljudet från regnet som droppar ner i långpannan en tröst. Ja, för det verkar som om min dator har fått en massa skit i alla program. Suck.

Bästa vädret

Disigt känns livet. Immigt och kallt.
Vinden sliter i löven
och klär av både björkar och rönn.
Regn. Nästan snö.
Då doftar kaffet som mest.
Äpplena i skålen, en doft av sensommar.
Riktigt höst. Vardagsgrå dagar.

En torsdag som först verkar fri från löften om annat en slitet för att få allt att gå i hop. Påminnelser om att mycket borde ha gjorts för flera veckor sen. Det där surret i bakhuvudet om måsten som står på kö och klagar. Varför blir det inte gjort?

Sen kan man ta tillvara att det är kallt och blött vid en brasa i kaminen. Låta bli att tända alla lampor och krypa ner i en djup fåtölj med en bok eller en stickning. Då är det här bästa vädret.

I väntan på den första snön

När kommer den första snön? Och vilken snö räknas? Är det blötsnöns som kom i augusti 1986, eller på midsommar samma år? Eller är det när snön faller för att lägga sig över marken fram till nästa vår? Idag berättar Ebba Larsson i Västra Lillselet, Överkalix om hur syrenerna blommar för andra gången i år. Marcus Sjöstedt, SMHI om risk för snö i slutet på veckan. Men kalla vindar i september garanterar inget snötäcke.

Om vi tyder statistiken de senaste 10 åren kommer den första snön i fjällen och i Kiruna runt den nionde oktober, vid Bottenvikens kust få vi vänta en månad till.

Fram till dess plockar Ebba Mäki jordgubbar i sitt land...i Kiruna!

Fördomarna väger över

Två register med etnisk registrering. Romerna påminns ständigt om hur överheten ser på dem. De stör polisen i Skåne så pass att t o m två månaders gamla bebisar måste föras in i dyra datorprogram. Och vad händer nu?

Kommer de chefer som säger att det inget visste få sluta? Kommer de poliser som skapat och använt registret få sluta? Kommer Beatrice Ask, justitieministern,  att ta sitt ansvar?

Ingenting har hänt. Ja, så stillastående verkar det vara. När jag läste om Katitzi var jag säker på att våra missgärningar mot romerna skulle ta slut. Katarina Taikon kunde som få ge oss kunskaper om hur det är att leva som utstött ur storsamhället. Hennes erfarenheter som ung flicka i Stockholm gav oss stor litteratur men trots detta så fortsatte makten sitt förtryck.

Historien, rasismen och fördomarna väger över. Det är tungt att upptäcka detta, som varit självklart för dem som drabbas. De visste. Men ingen tog deras kunskap på allvar.

Flammande

Det är häftigt med höst. Det är härligt när himlen och träden brinner klockan sex på morgonen och luften börjar bita. Nu är natten på gång och förrådet med ved och mysljus påfyllt. Ännu har inga kalla grader krossat krassen. Dagens sallad blir både gul och pepprig med de nya knopparna.

Vad som händer en vecka i september i Luleå? Jo, teatern har premiär på två föreställningar.