De mäktiga skyller på andra, men vi vanliga klantar till det

Hela hyllan med lobeliafyllda krukor började gunga fram och tillbaka och sen stod den på näsan. Allt låg där i en enda röra, plantor, jord och avbrutna lavendelstrån.

Jag skulle kunna ljuga för mig själv och säga att det inte berodde på att jag hade ställt hyllan på en plats där den inte borde hamnat, eller så kunde jag skylla på någon annan.

Ja, att skylla på någon annan verkar vara familjen Reinfeldts nya politiska drag.

Idag läser vi att Filippa Reinfeldt har bestämt, att ingen kvinna ska får välja var hon vill föda sitt barn, ett av Filippa Reinfeldts stora vallöften, som hon nu bryter.

Varför? Jo, för att 800 mammor har hamnat på ett annat BB än det hon valt.  En fjärdedel av de som ville föda på Karolinska i Solna hamnade på en annan klinik.

Då hittar det moderata landstingsrådet på en lösning: låt någon annan än mamman bestämma.

I bakgrunden lurar ett fatalt beslut om att öppna ett privat BB som drivs med skattekronor och som skapat en än större brist på barnmorskor. Men vi som läser och lyssnar på var Filippa Reinfeldt säger vet ju att det beror på att "barnmorskorna arbetar deltid".

Landstingsrådet skyller på barnmorskorna. De gör fel. De arbetar för lite. Och därför fungerar inte Filippa Reinfeldts löfte till de blivande mammorna.

Vår statsminister Fredrik Reinfeldt väljer att på samma sätt skylla på de flyktingar som kommer hit, för att hans och regeringens vallöfte om att minska antalet människor, som får sin inkomst från olika former av försäkringar i vårt socialförsäkringssystem, inte har minskat.

All statistik visar att inget har hänt under de åtta år som alliansen har regerat. Det finns lika många nu som då som har a-kassa eller sjukbidrag. Då vill han att vi ska räkna på ett helt nytt sätt.

- Det har ju kommit så många flyktingar.

Två av landets mäktigaste politiker väljer att ställa sig vid sidan om och skylla på någon annan eller något annat. På yttre omständigheter och inte på att de borde ha gjort något och tagit ansvar för vad som sker.

Ser ni jorden vid krukorna. Den vittnar om att jag klantade till det.

Långt från nyskottade parkeringar

Det är alldeles speciellt att vakna till en humlas surr, en skogsduvas kuttrande och alla småfåglars sång. Jag tror att det är alla dessa sommarljud som får oss att älska tiden då allt blommar och doftar och känns nytt.

Ljus, ljus och ljus.

Kontrasten mellan en isande blå morgon i februari och en ljum grönskande i juni är så stor att det känns som om vi lever i flera olika dimensioner. Den allvarliga då alla måsten, yllevantar och broddar räknas, och den leende då det räcker att leva.

Det finns en fråga varje morgon som vi vaknar. Det finns en oro varje kväll. Får vi sväva uppe bland trädens kronor långt från gruset som tog bort halkan i går.

Stadigt står vi med tjocka skor på den nyskottade parkeringen åtta månader per år, då är det tillåtet att försvinna in i denna värld där inget hindrar oss från att sakta stiga uppåt som om vi vore varsin lite luftballong.

Frön som spirar, liv som ska bli till, stillhet, åskregn allt får mig att glömma var jag la min mössa och den där gröna halsduken.

First Aid Kit - Cedar Lane

Njut!!!!

Kan vi kräva sanningsenliga svar?

De tar sats och så kommer deras sanning. Utan att darra på rösten för de fram en förklaring som inte är sann.

I morse var det debatt på P1 om hur gruvföretagen får provborra efter giftiga mineraler utan att skattebetalarna kan kräva ekonomisk säkerhet för att kunna återställa de naturskyddade områden där borrningen sker.

När bolagen bestämmer sig för att starta en gruva så prövas den enligt alla miljölagar. Men det lagarna inte tog i beräkningen är att om gruvan går i konkurs så får skattebetalarna sanera och betala miljoner varje år.

Vänsterpartiet vill se till att alla gruvbolag måste sätta av pengar till en sanering när gruvan stänger eller förgiftar omgivningen. Men Centern vill fortsätta som förut.

Statssekreteraren Håkan Ekengren (C) säger så här när Kent Persson(V) berättar om gruvor i Västerbotten där skattebetalarna betalar miljoner varje år.

- Det var andra lagar då. Nu är det helt annorlunda.

Och vi som lyssnar förstår att han inte talar sanning. För gruvan i Blaiken öppnade 2008 och efter något år försvann ägarna. Sen tog nästa bolag över. 2008 var alla lagar de samma som idag. Redan 2010 var utsläppen av zink så stora att alla tillstånd var överskridna. Men inte är det gruvföretagen som betalar för att rena vattnet som läcker ut. Det får skattebetalarna göra.

Varför kan inte statssekreteraren hålla sig till sanningen. Han är anställd på Näringsdepartementet och borde förstå att det är något som vi som betalar hans lön kan kräva.

Alla steg bakåt

Tänker på så många starka texter som jag läst efter våldet och mördandet av kvinnor runt om i världen.

Läs Katarina Wennstams text här!

Jag blir så matt av att oupphörligen se hur vår väg framåt mot lika värde som människor innefattar så många steg bakåt.

Hur det blev

Jo, det blev en dag med lugn i äppellunden och lyxfika i Norra hamn. Passionsfruktlakrist och doftande Darjeeling. Allt speglade sig i älvens vatten.

Värmen ökade för varje timme så vi fastnade på altanen. Den sommar vi längtar efter i början på maj...

Här och nu hos de ryska skönheterna

Idag ska jag bara njuta. Stillsamt tillsammans med mina ryska skönheter. De är tio år i år och vackrare än nånsin. Doften av äppelblom letar sig in genom sovrumsfönstret när solen börjar synas i öster. Då har dagen bara börjat.

Mer än så skriver jag inte nu.

Varför är det strejk i Skåne?

Har ni förstått varför de anställda på Öresundstågen strejkar? Det var inte lätt att få veta det i den nyhetsförmedling som jag lyssnar till nu på morgonen.

Men i en bisats får vi veta att 100 000 timmar arbetstid är idag utlagd på personer som rings in vid behov.

Det räcker tycker de anställda.

Men arbetsgivaren vill att fler anställda ska leva under osäkra förhållanden och tappa sina anställningar.

I alla intervjuer försöker reportern får tag på någon som är arg för att Veolias anställda strejkar. Men det finns ingen att hitta i Hässleholm. Kanske för att de flesta känner igen sig. Kanske för att det idag i varje familj finns någon som tvingas arbeta på timme.

Tror arbetsgivarna att de anställda utan strid kommer att ge upp sina fasta anställningar för att hamna i limbo?

Ingen chans till att skaffa sig ett boende, ingen chans att planera sitt liv, men obegränsad flexibilitet.

Ord som ger tuggmotstånd

Doften av liljekonvalj drar förbi i vinden. Jag läser om en hundraårig deckarförfattarinna. Hon skrev en ruskig historia om "Kung liljekonvalje av dungen". Boken med ett av de vackraste omslagen som finns. Ja, Maria Lang eller Dagmar Lange var en mycket speciell person som levde upp till en bild som hon skapade av hur en framgångsrik författarinna skulle vara. Ja, hur en dam med bildning i 1950-talets Stockholm skulle uppfattas.

Tänk så långt från vår tid det är. Det finns nog bara en person som jag kan komma på som kan bära hennes mantel, ja, klä sig i sin egen bild av sig själv. Vet ni vem jag tänker på? Vem som jobbar hårt på att skulptera fram en helt egen annorlunda idolbild?

Lena Andersson heter hon. En kvinna med skarp blick och konstruerat språk. Ja, inte i romanerna, men i de krönikor som vi dechiffrerar varje vecka vid frukostbordet. Det är som att sitta och ro mot strömmen när vi försöker förstå. Varför och av vilka skäl hon hela tiden väljer att använda ord som de flesta inte ens sneglar på?

Det är som att läsa de oändliga essäer,som vi stolta översatte för varandra, i 1980-talets Dagens Nyheter. Tuggmotståndet var stort. Det kändes som om vi sökte näring i ett stycke barkbröd. Vi var aldrig säkra på om vi hade hittat rätt bland alla dessa ord.

Då var det självklart att en text i Dagens Nyheter eller i Svenska Dagbladet skulle vara snårig och svår. Idag finns det sällan såna texter i en dagstidning. Idag är det lite gammaldags att ta fram en krönika som kämpar med att uttrycken och nivån ska vara de rätta. Men ibland blir det lika dråpligt som när vi tar fram ett recept från detta decennium. Vad längtade vi efter att äta? Förälskade havskräftor?

Förälskad är Lena Andersson, inte, inte i det privata som i offentligheten ska göra våra möten personliga.

Tjena! Oschyssta regler ger skitresultat

Oj, vad många spännande texter jag har läst denna vecka. Ja, texter som på ett begripligt sätt förklarar varför vårt utbildningssystem misslyckas.

I grunden handlar det största misslyckandet om hur vi värderar varandra. Hur vi tolkar att vi alla har olika språk. Jag vet inte hur jag fattade att det var mycket "finare" att tala som de akademiker som vi bodde granne med i Solna än som de andra, de som var mekaniker, kokerskor eller dagmammor.

Det var helt självklart att språket var som en prislapp. Den som kunde tala som radiorösterna, nyhetsankarna, prästerna och talfröken, de var vinnarna. Men sen hände något i vårt avlånga land. Allt fler blev godkända. Det språk som hade ett värde blev bredare, skolan lärde ut en rikssvenska som allt fler kunde använda sig av och lärarna fick ett uppdrag att fler skulle kunna klara av studier på universitet.

Men den akademiska miljön var inte mogen för att Tony från Hagalund, Tyrone från Skellefteå eller Annkristin från Bagarmossen tog med sig sitt språk till lärosalarna. För att accepteras var de tvungna att byta nivå på tugget.

De fick skapa sig en ny identitet. Det var möjligt om de klarade sig igenom de tolv år som krävdes i skolsystemet för att komma fram till universitetets portar. För i klassrummen satt elever från hela samhället, inte bara de som talade på samma sätt. Men varför kräver vi att alla som ska utbilda sig talar som om de föreläser? Varför duger inte allas idiom?

Det är antagligen den vanligaste orsaken till att andelen ungdomar från studieovana hem aldrig ens söker till högskolor och universitet.

Den person som förstörde allra mest för dessa elever heter Persson, Göran Persson. Han såg till att skolan blev både ojämlik och sämre än den var. Han tog till brösttonerna och övertygade det svenska folket om att skolan inte är viktig för vår framtid. Enligt honom är den viktig på ett enda sätt, att hålla lärsrna på plats i skolbyggnaden 35 timmer per vecka. ( Vi har en dotter som genom sina erfarenheter fattade att det var så. Hon ansåg att skolan var till för att lärarna skulle få lön, inte för att eleverna skulle lära sig något.)

Hur blev det?

Jo, de, som har ett språk med högt finhetskapital, de samlas i eftertraktade skolor där det råder betygsinflation. Enligt en av Sveriges mest arga liberala ekonomer Magnus Henreksson, är det ett svek mot samhället som kommer att kosta oss massor med utvecklingskraft. Han ser hur de elever som kommer till Handelshögskolan har en och samma bakgrund, och ingen som helst erfarenhet av att jobba hårt för att nå resultat.

Men varken han, eller Göran Persson, kan tänka sig att förändra. De vill behålla föräldrarnas rätt att välja bort skolor, företagens rätt att plocka ut skattekronor ur elevernas skolpeng, segregeringen, bristen på stöd till dem som behöver det ja, allt ska förbli som det är.

Magnus Henreksson föreslår kontrollorgan för att aktiebolagen i skolans värld ska tvingas prestera bättre resultat. Han är mest arg för att alliansregeringen har missat att reglera de privata skolorna som plockar ut skattepengar till skatteparadis. Klyftan som växer ser han inte som ett stort problem.

Han vill att privatskolorna ska införa disciplin och svårare studier. Då är han nöjd. Han vill ha studenter som kan räkna, komma i tid och som talar på fint. Men de elever som inte vill ta till sig akademikernas språk saknar han inte i högskolans korridorer.

På 1980-talet när Sverige var bland de bästa i Pisa-undersökningen så var inte klyftorna mellan elever med olika bakgrund lika stor. Vad gjorde vi rätt?

Aldrig i min vildaste fantasi skulle jag ha kunnat hitta på ett framtidsscenario där hur vi talar skulle kunna bli så utslagsgivande för våra liv.

Det såg jag i Paris, i London och i Köpenhamn. Ja, att det spelade ingen roll att du hade högsta betyg. Du skulle ha gått i rätt skola. Med rätt dialekt.

Engångsbin och humlor

. 

Visst är de lockande, äppelblommorna i Ananaskanelträdet? De ska ju locka humlor och andra flygfän. Då gäller det att det finns värme, bin, humlor och att inget går fel när blommorna öppnas. Annars blir det som förra sommaren, ett enda äpple.

Såg ni också det spännande teveprogrammet om insekter som pollinerar våra bärodlingar och fruktträd? Om hur snabbt olika sjukdomar och parasiter har slagit ut bisamhällen och hur ett enormt stort företag numera levererar engångssamhällen till odlare över hela Europa.

Förskräckligt, eftersom att det är vi som har förstört de naturliga förutsättningarna för att humlor och bin ska kunna leva i vårt odlingslandskap. Men ändå lite hoppfullt. Tänk om inga surrande insekter fanns?

När odlarna beställer sina humlor och bin så kommer de till äppelodlingarna precis i tid. De lever bland träden just då när alla frukter ska bli till. Det lockar mig och skrämmer mig. Tänk om jag hade lite humlor och bin som kom hit just de dagar när blommorna slår ut och doftar. Då skulle vi få massor av äpplen och körsbär. Men får vi verkligen göra så? Manipulera med naturen?

Det är kanske inte så som våra knarriga förfäder lärde oss, att vi inte fick förändra. Ja, så där som vi gör nu med det mesta. Vi byter ut det som vi inte har tålamod med, tycker har tappat stilen, det som vi tröttnat på.

Det är vi som har tagit bort de vilda blommor som förr vajade bland säden i vinden, det är vi som har täckt dikena för att  all mark ska kunna sås in, det är vi som har skapat en miljö där dessa surrande små arbetare inte har en naturlig plats att leva. Inte direkt smart, inte direkt produktivt.

Men tänk jag drömmer fortfarande om, att kunna bestämma när bin och humlor vaknar till, här vid älvens strand. Då skulle vi alltid få frukt på träden.

Mamma, levde du och pappa på stenåldern?

Kronprinsessan börjar grundskolan

, 

S ringer och berättar om vad de ska läsa in till nästa tenta. Ja, för nu går går hon ut sin första termin på institutionen för lärande, eller vad de kan kalla Lärarhögskolan idag. Då kommer frågan; har du eller pappa gått i folkskolan?

Nej, det har vi inte, påstår jag alldeles säkert. Men vi har börjat vår skolgång i småskolan. Min fröken, Rut Levin, hade redan gått i pension när hon tog sig ann vår klass och pappa började i skolan innan grundskolan var genomförd.

Det är då det kommer. Ja, frågan från rubriken. Levde ni på stenåldern? Och det kan man ju tycka. Men helt plötsligt förstår jag att det inte är negativt. Till min förvåning får jag veta att all kurslitteratur pekar på att skolan var som bäst de år som grundskolan fanns. Då gick det bäst för de flesta i vårt land.

Mamma, jag fattar egentligen inte varför vi får lära oss att skolan fungerar bäst när alla typer av elever går i samma skola. Det finns ju ingen som kommer att ta bort det fria skolvalet, i alla fall inte nu. Ingen kommer att våga ta bort föräldrarnas rätt att välja bort den skola som de tycker inte är god nog åt deras barn, eller hur?

Sen kommer vi in på vad som stod i Läseboken. Hon berättar om den första som fanns där alla barn Sverige fick lära sig att inte katten ville släppa in samerna i köket. Den boken användes i mer än 80 år

Läseboken vi hade hette Vi ska läsa. Den var det mest könsstereotypa du kan hitta.

Pojkarna gick på äventyr och fick plåster på knäna, men flickorna de lekte mamma, pappa barn och städade sina rum. Hela livet var likt det som våra far- och morföräldrar levt.

-Ja, det får vi också veta, att läseböckerna användes för att skapa ett land med ett folk i alla fall de första, berättar hon som efter fem års studier ska gå ut i en verklighet där politikerna har valt att försämra elevernas möjligheter att lära sig något.

En skola för alla elever, det är i alla fall något som aldrig kommer att bli aktuellt igen.

Hur än forskare och lärare vittnar om att det faktiskt var bättre, ja, då vi gick i skolan, på stenåldern.

Strandminnen

Trift, så heter de blommor som jag plockade, malde, åt och älskade, när jag var på stranden vid Kalmarsund som barn. De klarar sig inte i min trädgård, men på stranden nere vid älven finns det ett bestånd. Där kan jag ligga och titta på de rosa blommorna och minnas. En annan strand, en annan sand och ett betydligt saltare vatten.

En magisk kväll i sporthallen

Jag har alltid undrat, ja, över hur någon kunde få för sig att Jesus kan klättra upp till Gud i himlen just en torsdag i maj. Kanske var det för att himlen ser ut så här?

Igår fick jag uppleva en föreställning med musik och teater från Västernorrland, Jämtland, Västerbotten, Norrbotten och Sapmi. Ni skulle ha varit med. De fem teatrarna hade lyckats med att smälta samman sina föreställningar till en enda, ett helt galet bra collage.

Ibland är det så där när man går och ser ett verk. Ja, att intrycken lever kvar i dagar.

Alla som bor i Norrbotten kan se föreställningen i Luleå idag och i Kiruna snart. Sen fortsätter turnén i de andra länen.

Scenbilden är så enkel och ändå så komplicerad. Sällan har jag sett någon scen som fungerat så bra. Det finns en spricka, en bäck, i mitten som får min fantasi att hitta egna bilder.

Musiken är så innerlig. Rapen från den ultimata förorten, jojken, körens toner och slagverken.

Pjäserna har valts ut för att de skildrar fenomen som händer här och nu.

Utanför Sundsvall kommer en ensam man hem från Thailand efter en månads resa. Nyfikenheten och fantasin får både grannar och släkt att fantisera om vad som hänt där på stränderna.

I Övertorneå är gatubelysningen släckt. Mörkret är lika kompakt inom människorna som utanför fönstren. Vad är det som sker när både han som släcker lyktorna och de som drabbas känner sig lika maktlösa?

Datorn sänder ut sin signal, nu är chefen på Skype. I Bastuträsk sliter byborna vid telefonerna åt ett telemarketing företag i Stockholm. De är övervakade, beordrade och livrädda för att förlora sina jobb.

Ja, vad händer när dessa föreställningar möter varandra och dansen från Jämtland, musiken från Kiruna...magik.

Det räcker med att snusa i luften och känna var det doftar...

Dagen innan knopparna brast

Madame, madame ni måste förstå att vi som lever här vid Côte d'Azur vi har våra kryddor som vi använder i matlagningen och de passar inte in i er menu. Och vi vill inte byta, smaker, med de andra som kommer hit utan att vi har bjudit in dem.

Ordföranden för Front National i Provence försöker förklara för mig varför hon väljer att slåss för sitt parti en solig decemberdag för 23 år sedan. Bilden är enkel och begriplig för alla; det finns recept som vi inte kan ändra. Det finns traditioner som vi inte får ifrågasätta.

Örterna i herbes de Provence växer mellan stenarna och på stränderna i hennes landskap, de är bara till för dem som har levt där i generationer. De andra som flyttar in är inte välkomna.

Nu har var fjärde röstande i la belle France röstat för att alla som inte är som dem ska hållas borta. Eller har de röstat mot makteliten?

Det finns en skillnad mellan våra politiska traditioner och Frankrikes. De har aldrig haft folkrörelser med medlemmar som samlas kring olika politiska ideologier på det sätt som vi har byggt upp vår politiska karta.

Det socialistiska partiet skapades för att ge Francois Mitterand en politisk bas inför hans presidentkandidatur efter studentkravallerna 1968. Han valdes den första gången 1981 och den andra gången 1988. Sedan 2012 har Francois Hollande valts som den andra socialistiska presidenten.

Men varken han eller hans företrädare har en bakgrund i en socialdemokratisk rörelse. De är bägge teknokrater som har fått sin utbildning på elituniversitet och de har knappast haft någon kontakt med väljarna. Traditionen bjuder inte in medborgarna till makthavarna och vice versa. Muren mellan dem är hög.

Jag tror att denna höga mur och dessa djupa klyftor som finns mellan en makthavare och en medborgare i både Frankrike och i Storbritannien, skapar en näringsrik mylla för partier som erbjuder maktlösa människor en chans att åtminstone vara bättre, än dem som är annorlunda, inte som vi.

Madame la Présidente som då drev en företag som byggde ugnar till utomhuskök hon visste vad hon talade om. Hon gav sina sympatisörer en chans att skilja ut vi från dem. Det var ju så enkelt som att bara snusa i luften för att känna var det doftar annorlunda.

Det räcker. Det är inte svårare än så att börja gå på den väg som leder mot de fasor som vi inte verkar ha förstått kan bli vår framtid.

Bäst är att antalet väljare har ökat

Valdeltagandet i vårt distrikt ökade med nästan 30 procent! Det tycker jag var det mest spännande med EU-valet.

Det värsta är att väljarna i Frankrike, 25 procent, och Storbritannien, 29 procent, bland många andra har valt partier som är emot alla människors lika värde.

Mänskliga rättigheter tappar värde när neddragningarna hotar välfärden...är det orsaken till valresultatet i Europas stora stater.

Jag undrar vilka beslut i Frankrike som fått en fjärdedel av väljarna att rösta på Marine Le Pen. Och vad gjorde David Cameron för att lyckas med att utplåna regeringspartnern Liberaldemokraterna och kratta banan för UKIP. Kan det vara att han, liksom Front National, har åkt runt och dragit Göran Perssons gamla sägen om "social turism"?

Det är lätt att spela på rädslor för den "andra", men svårt att ta ansvar för att alla människor har lika värde. Jag undrar mycket över hur de konservativa tänker när de tar till rasistiska argument. De borde kunna tänka före och titta över Schengenmuren mot öst. Är det inte dessa argument som ger Putin vind i seglen?

Ja, det finns mycket att begrunda. Jag har inte fler svar än någon annan. Men jag undrar.

Våren och försommaren luktar helt annorlunda på den andra sidan

Doften, ja, doften av nyutslagen hägg, den lyfter livet många nivåer denna försommardag. Den är en signal om att jag, vi, borde ta vara på varenda sekund av tiden fram till sommaren.

Vad är viktigt att vila i? Valet till Europaparlamentet?

Det blir nog ett annorlunda val om vi får tro årets sista mätning av opinionen.
S störst, med 25 procent
MP näst störst med 15,5 procent
M på tredje plats med 15 procent
FI får 5, 8 procent
Resten av småpartierna kommer enligt denna undersökning att få varsin plats i parlamentet förutom Piratpartiet. De har inte haft kraft nog att nå ut till väljarna.

Vad är viktigt för dem, de som kommer in i parlamentet, förutom de kolossala ersättningarna och arvodena?

Turkiets väg bort från att vara en modern demokratisk stat? Putins försök att flytta fokus från Rysslands urusla ekonomi till Ukraina? Valet i Ukraina? Egyptens militärlednings diktatoriska dödsdomar och fängelsestraff mot politiska motståndare? Deras val att ge Moubarak ett kort fängelsestraff? Kriget i Syrien?

Ja, jag tror inte att de kommer att få en chans att begränsa sig till de frågor som parlamentets olika utskott ska diskutera och ta beslut om.

Vad tror ni? Kommer de att kunna stänga ute kriserna som hela tiden uppstår på andra sidan av de murar som de varit med och byggt upp? Kommer vi att sitta tysta och se på när allt fler dör för att de tvingas fly från de länder där vi hoppades på att våren skulle råda i många år?

En fåfängt försök

Nu ska jag försöka skriva med hjälp av min minipadda och sitta still i sängen. Det har tillkommit vrålsmärtor i käkbenet efter den långdragna tandutdragningen i tisdags.

Inte nu. Inte när sommaren exploderar utanför fönstret. Men just så. Vackerväder och ljuvliga dofter och jag sitter här och sitter. Det finns starka, dubbelt starka panodil och grönt te att ta till mot värken och den konstiga känslan.

Overkligt varmt, grönt och smärtsamt. Så är det idag. 

Årets första maskros

Höga murar, inte låga trösklar

Tröst är vad som behövs. Ja, när käken värker efter att en tand har blivit utdragen. Jag har väntat och väntat med att dra ut en visdomstand. Det var väl så där 35 år sedan tandläkaren föreslog att den skulle ut. Sedan dess har massor med fel uppstått på just den tanden och nu gick det inte längre. Ut skulle den till varje pris.

Trösten idag är frukost med svenska jordgubbar.

För tröst det har vi alla behov av. Lämnas vi helt ensamma med våra problem så blir det inte bättre. Ungdomar som varken har bostad, jobb med en lön som de kan leva av och som nu söker psykiatrisk vård gör det för att trösklarna till mottagningarna är lägre, enligt chefen för psykiatrin i Stockholms län.

Jag tror att det är de ständiga återvändsgränderna som vi lockar in de unga i.

Ingen chans att ändra inriktning genom att gå på vuxengymnasiet, för det är en form av fusk enligt vår utbildningsminister. Han som själv tagit sin gymnasieexamen på komvux.

Ingen chans att låna pengar till en bostad utan att föräldrarna står på lånen. Har du en förälder som banken inte godkänner så är det kört.

Ja, för har du börjat arbeta i de branscher som anställer ungdomar så kan du inte välja hur många timmar som du vill jobba. Du får vänja dig vid att sitta och vänta på att bli inkallad till jobbet. Du får vänja dig vid att aldrig veta hur mycket pengar du får när lönen betalas ut.

Inte en chans att planera livet, framtiden och dagen är det som skaver ner och gör oss till människor som behöver stöd att klara av återvändsgränderna.

Låga trösklar...jag tror inte det är ett problem.

Höga murar att klättra över för att få leva ett eget vuxenliv!

Min röst går till bostadsbyggande

Sommaren speglar sig

Har ni också läst berättelserna i Svd om hur det är att vara inneboende? Eller att hyra ut ett rum för att hyran har blivit så hög att du är tvungen?

Jag har gjort det och känner igen mig.

Det är därför jag tycker att en av de absolut viktigaste politiska frågorna är hur alla vanliga människor med vanliga löner ska kunna bo.

Inneboende har jag varit i flera omgångar. Min absolut mest otäcka upplevelse hade jag som nyinflyttad till Luleå. Och det är ju naturligtvis den bästa historien.

Jag bodde alldeles nära mitt jobb. Det var en lyx denna polarkalla vinter med ett genomsnitt på minus 30. Men den gamla dam som hyrde ut två rum i sin fyra hade varken dusch eller tvättstuga.

Hon var från östra delen av länet och hade många unga släktingar som kom till stan och festade. En dag när jag kom hem från jobbet låg alla mina saker på sängen. Då hade hon haft visning av innehållet i kappsäcken för både grannar och familjemedlemmar. Jag blev både arg och ledsen men var så trött att jag bara la mig ner och sov.

Bara några timmar senare vaknar jag av att det står en stinkande karl över mig och skriker till de andra att hon sover, så vi kan se om det finns nå´t att dricka.

Tur att jag var helt i en annan värld för jag hann inte bli rädd då, utan jag flög upp i min pyjamas och skrek:

UT!!!

Sen satte jag möblerna för dörren och blev så rädd att jag skakade.

Nästa dag berättade jag för mina kompisar på jobbet om vad som hänt. Och då fick jag hjälp att flytta. Jag blev inneboende igen. Men det är en annan historia.

Bygg billiga, bra bostäder för oss som inte har råd med hyror på 11 000 kronor. Då får ni min röst.

Sommarregnet tvättar bort pollen och gammalt damm

Idag fortsätter våren att bli sommar. Årets första ljumma regn  tvättar luften fri från pollen. Det är musöron på björkarna och knopparna på häggen sväller. Ska vi slå vad om hur många dagar det tar innan vi har försommar?

Det är aldrig vi som bestämmer vad som är orent

Hej! Hallå! Hur mår ni på ert kontor? (Var sitter ni i Sverige NSA?)

Ja, vi är ju många fler som kan läsa detta än jag kan begripa.

Jag läser, Storebror ser dig, Edward Snowden och den globala övervakningen, av journalisten Glenn Greenwald.

Den får ingen missa. Ska vi leva i detta träsk av övervakning så måste vi åtminstone veta hur illa det är. Det finns inga alternativ. Vi lever i en värld som är många gånger värre än 1984. Vi ser och märker ingenting. Många liksom jag kan känna att "är det verkligen sant", att våra vardagsdatorprogram är konstruerade för att speglas i en säkerhetstjänst? Det verkar vara just så, att både de stora IT-företagen och nätföretagen låter NSA och andra säkerhetstjänster läsa allt.

Bara att möjligheten finns gör, att många censurerar det de skriver och det de använder sina datorer till. Det är den största faran anser de flesta med ett övervakningssamhälle. Risken att våra liv begränsas, att våra tankar låses in och att kreativiteten går i stå.

Kom inte och snacka om "rent mjöl i påsen". Det är aldrig vi som bestämmer vad som kommer att vara orent. Dessutom är övervakningen driven av att de starkaste ekonomierna vill fortsätta att vara störst. Dessa övervakningssystem ger de företagen, som regeringarna stöder, obegränsade möjligheter att sno idéer från konkurrenterna. Det blir ett system för att befästa de ekonomiska klyftorna i världen.

Som sagt, är det en bok som ni ska läsa i sommar, välj "Storebror ser dig". 

Vi måste veta, även om vi inte kan förändra, vad som sker med all information som fastnar i de nät som alla säkerhetstjänster vävt tillsammans.

Nej, jag vill inte se eller höra nedsättande vitsar

Jag trodde att det finns gränser för vad vi säger och hur vi skriver. Men det finns det inte om jag ska döma av vad jag har läst och sett efter igår. Det finns inget försvar för dem som går över alla gränser för att förlöjliga sina politiska motståndare. Låt dem göra det helt själva. Det är du som förlorar all trovärdighet när du går över alla gränser för att slå ner på andra.

Om ni undrar vad jag skriver om så tänker jag inte länka till eller upprepa vad jag har läst och sett. Och det handlar inte om att protestera mot rasister eller nazister, det handlar om att förringa sin motståndare på grund av kön.

Det är frestande att vara vitsig ibland, men det finns inget försvar för att vara nedsättande mot någon. Det är inget retoriskt grepp som leder till några segrar.

Istället vore det bra om vi visar respekt för alla. Vi kan debattera och få fram olika budskap genom att ta fram våra bästa argument inte genom att skrika ut vår vrede.

Ni vet det där med både och. Både goda argument och respekt för motståndaren.

Både och var det när jag satt här vid femtiden i morse i solen och lyssnade till måsarna. Det kändes som om jag var förflyttad till skärgården, men jag vet ju att det är soptippen som drar. Nu har deras glada kraxande försvunnit och regnet droppar sakta ner och ger lite växtkraft till det som överlevt denna isvinter. Julrosorna klarade inte av att regnet kom i februari och inte i april.

Scillan däremot gillar verkligen att det aldrig blir vårljumt ute. Nu har den blommat i en månad. Och det är ju inte så dumt. Både och som sagt. Både och.

Våra vänner kan vara våra värsta fiender

Idag publicerar Svenska dagbladet en debattartikel av Kristina Jonung. I artikeln vill hon ursäkta vår förre näringsminister Maud Olofsson och skydda henne från alla kritiker. Maud Olofsson är en mycket erfaren och kapabel politiker som har arbetat politiskt i minst 40 år.

Men tesen att Maud Olofsson får hårdare kritik än andra undrar jag om den håller. Jag är säker på att många kvinnor måste stå ut med ovidkommande kritik för att kunna fortsätta verka som ministrar eller höga chefer. Men just i detta fallet har Kristina Jonung fel i sak.

Ingen av styrelseledamöterna utom den som Maud Olofsson gav direktiv kan rösta igenom några beslut. Det är staten som äger 100 procent av Vattenfall. Det är staten som har 100 procent av rösterna.

Redan före beslutet att köpa in Nuon hade näringsdepartementet gjort en utredning för att se om priset på företaget var rätt. Dessa opolitiska tjänstemän som är anställda för att utreda hur olika beslut påverkar Sverige, staten och de statliga bolagen kom fram till att priset var fel.

De ansåg att Nuon var minst 30 miljarder för dyrt. De föreslog att regeringen skulle avslå ett köp om inte priset sjönk.

Så här skriver Svd:

SvD har dock tagit del av hittills okända dokument som styrker att dåvarande näringsminister Maud Olofsson (C) den 11 feb­ruari 2009 informerades om detaljerna i Vattenfalls planer.

I promemorian, undertecknad av Viktoria Aastrup på näringsdepartementets ägarenhet, varnades Maud Olofsson för att affären inte ens på tio år skulle leva upp till Vattenfalls avkastningskrav. Trots detta lämnade ministern klartecken till affären, som inom ett år bidrog till att öka Vattenfalls skulder med över 100 miljarder kronor. Promemorian, erfar SvD, bygger på en analys av näringsdepartementets tjänstemän, och där Nuons prognostiserade resultat ställs i relation till den föreslagna prislappen.

Vad hände sen?

Vem fick Maud Olofsson att ge statens styrelseledamot direktivet att rösta ja, till en affär som hela hennes departement ansåg skulle avslås?

Vem fick veta att Vattenfalls ledning och styrelse föreslog ett uppköp av ett gasbolag i Holland för 89 miljarder kronor, trots att näringsdepartementets experter kunde visa att priset var minst 30 miljarder för högt?

Jag tror inte för ett ögonblick att Maud Olofsson inte är en kapabel och duktig politiker. Det är därför jag undrar varför Kristina Jonung vill skylla på andra, främst socialdemokratiska män, när hon ska försvara Maud Olofsson.

Maud Olofsson och Kristina Jonung vet att centerpartiet gick med i en energi-överenskommesle som både innehåller satsningar för att bygga ut förnybara energikällor och en lagförändring som ger företag rätten att bygga nya kärnreaktorer.

Vill ni läsa mer om Nuon och regeringens beslut att rösta ja till inköpet kan  ni hitta artikler från Svd här.

Jag fuskar vilt

Åh, det är så härligt att jag kan fuska. Plantera strandtrift, gullvivor och en lavendel tillsammans i en kruka och låtsas att det är försommar. Triften påminner mig om alla sommardagar på väg ner till sommaren i södra Sverige. Oftast var det inte förrän vi kom fram till Haväng som vi såg de små rosa bollarna på stranden.

Nu har det varit en vår som kniper ihop och inte vill släppa fram det gröna, sköna. Istället har jag planterat ut narcisserna i lökrabatten och tagit vara på påskliljorna som stått ute sen påsk. Nu lyser rabatten gul och vem som helst kan luras att tro på att de har växt där hela tiden.

Det är avlångt vårt land och just denna majmånad är det ovanligt tydligt. Nästan varje morgon när jag går ut så gnistrar trädgårdsmöblerna av nattfrosten. Det har knappt kommit två mm regn så hela världen lyser okragul. Något litet smalt grönt strå finns invid söderväggen.

Jag längtar efter frodigheten. Efter trädgårdar som dignar av fruktträd som står i blom. Efter fält med gul raps och potatisblast som börjar sticka upp. Det är inte vintern när temperaturen går ner till minus 30 som är jobbig vid älvens strand, det är månaden maj som inte vill börja någon gång utan bara väntar på en signal om att det är dags att grönska.

Då är det skönt att drömma om en försommartur ner till Östelen. Att prova på olika krogar och kaféer under matrundan i slutet av maj. Kolla in kartan till alla 40 olika hantverkare, kaféer, butiker och boenden. Hoppas att det finns plats nu när jag har bestämt mig lite sent.

Ett bra tips är att om man som jag bestämmer sig sent så är det lättare att göra det nu i maj. Inte lika praktiskt under semestern.

Det är annorlunda att tänka på hur en resa till sydöst skulle kunna vara, och en tröst. Jag har så mycket att se fram emot att dessa iskalla morgnar och tvekande knoppar, inte stör mig längre.

Är det ett avlatsbrev?

Jag vet inte vad Maud Olofsson hoppas på, men hennes påhittade förklaringar till varför hon inte säger vad som hände i samband med Nuon-affären, då hon godkände ett köp på 89 miljarder kronor, som i dag är värt 40-50 miljarder, förvärrar för både henne och regeringen.

Är det hennes form av avlatsbrev? Är det ett sätt att betala för att detta beslut är det dyraste misstag någon regering gjort? Jag undrar verkligen. Varken hon eller styrelsen för Vattenfall har ju fått ta något som helst ansvar för att skattebetalarna har förlorat runt 40 miljarder kronor sedan 2009. Ingen har ställts till svars, ingen har fått betala för att de urholkade Vattenfall som bolag.

Tänk er att en undersköterska köper in helt oanvändbara hjälpmedel för 50 000 kronor till det äldreboende där hon arbetar. Hon vägrar tala om vem som har gett henne uppdraget att köpa in just dessa hjälpmedel så när ansvar ska utkrävas vad händer då?

Mitt tips är att hon får avdrag på lönen. Vad tror ni?

Varför får inte styrelseordföranden, vd:n och de andra som tog beslutet om att Vattenfall skulle köpa in Nuon, ett gasbolag i Holland, betala? De borde i alla fall få betala tillbaka alla arvoden och löner som de har fått ut.

Mitt tips är att alla inblandade istället får betalt.

Croissanter till frukost både som bok och tilltugg

Nu har jag läst Annika Estassys nya bok "Croissants till frukost". En bok som berättar om vår dröm om att klimatet och utsikten ska göra livets påfrestningar lättare att leva med. Visst är det så att vi som lever här vid älvens strand dagdrömmer om vitsippor och en vår, när maj aldrig värms upp och knopparna väntar dag efter dag på att brista. Men vi vet ju att vi har fått den femte årstiden när snön ligger vit och värmen i solen gör att vi lever utomhus.

I år var det varken vinter eller vårvinter mer än några dagar så jag längtar verkligen efter att allt börjar grönska och att trädgårdsmöblerna inte är gnistrande vita, varje morgon, av frost. Vilken tur att jag hittade Annikas bok i fredags. Den dag då de som bor söderut kunde fira utgivningen tillsammans med författaren och croissanter till frukost.

Jag satt här vid älvens strand och åt mina croissanter med flera koppar hett kaffe. Utanför fönstren hängde regnet och det mesta var grått. Så tog jag upp boken och började läsa ända till den tog slut.

Jag njöt av att läsa om Cecilia och Gabriel. Jag  kunde nästa känna doften av livet i den lilla byn där de satsade sina pengar i ett Bed&Breakfast, och där deras livslögner sakta spricker. Det jag gillar allra mest med Annikas bok är att inget bara är, det finns så många både och. Människorna i berättelsen kan vara mer än en sak. De kan både vara ynkliga och älskansvärda. De kan tänka och försöka göra sitt bästa samtidigt som de klantar till och komplicerar livet.

Det är kul att hitta en bok som är underhållande på mer än ett sätt. Jag tycker sättet att bygga upp intrigen påminner mycket om Hanne-Vibeke Holsts böcker om Therese som kom på 1990-talet. Ni som läst dem kommer att gilla både Croissanter till frukost och Annika Estassys förra bok Solviken.

Denna film hann de inte förbjuda

Ni som inte sett Stefan Jarls Godheten på nätet och väntar på att teveledningen ska släppa den fri kan från och med i kväll se detta reportage i Vetenskapens värld som berättar exakt samma historia med hjälp av samma ekonomiska forskning men på ett mycket mer stringent och intressant sätt.

Thomas Pikettys forskning om hur betydelsen av löner har minskat till förmån för förmögenheters avkastning, i och med att allt fler länder minskar beskattningen av räntor och förmögenheter, Sverige allra mest.

Nu äger världens 1 procent rikaste hälften av allt i världen.

Vill ni veta mer om de skador som uppstår hos oss som människor och på vårt samhälle kan ni läsa ekonomen Tony Judts böcker eller Jämlikhetsanden som finns i pocket.

Ni som bor i Luleå kan se Godheten på bion uppe vid Kronan och lyssna på Åsa Petersen på onsdag kväll. Men missa inte avsnittet av Vetenskapens värld det ger så mycket mer än Stefan Jarls film.

Valdebatterna gör ingen klok

De största EU-länderna i väst har fortsatt sälja vapen till Putin.

Vem stöder folket i Ukraina när Putins styrkor marscherar in från öster? De stora rika länderna i väst som säljer vapen till Ryssland samtidigt som de säger att de tar avstånd från invasionen eller, de länder som förhindrar att Putin och hans regering får in vapen och pengar?

Den frågan var central när Bildt och Sjöstedt debatterade EU.

Svaret var enligt Carl Bildt att vi svenskar kan få Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien att sluta sälja vapen till Putin om vi är ett medlemsland i EU.

Det tror inte Jonas Sjöstedt.

Sen fick Annie Lööf och Gudrun Schyman debattera varför jämställdheten går baklänges sedan 2006 när alliansregeringen fick makten.

De är helt överens om att det är så.

Färre regleringar och fler privata lösningar inom välfärden anser Annie Lööf kommer att lösa problemen med att alla kvinnor drabbas av lönediskriminering. Då kommer undersköterskornas löner att höjas.

Den lösningen tror inte Gudrun Schyman på. Hon visar på att löneskillnaderna har ökat ju fler privata företag som har tagit över de senaste 8 åren.

Sen kommer den stora konfrontationen från Annie Lööf. Hon kräver att Gudrun Schyman ska kunna redovisa hur FI ska kunna förändra statens budget för att uppnå sina mål. Gudrun Schyman replikerar att de som parti inte har resurser att anställa ekonomer som kan lägga fram en fullständig budgetmotion. FI är ett parti som har volontärer inte staber som sitter på kontor.

Det är både FI:s styrka och svaghet att de har noll partitjänstemän.

Det är inte kul för oss som väljare att sitta och titta på när sakfrågorna drunknar i yvig retorik. Enligt utrikesminister Carl Bildt har vänsterpartiet och Sverigedemokraterna samma politik i EU. Det vet han.

Ja, vi andra som läser vad de två partierna säger och skriver ser nog en större skillnad mellan V och SD än mellan M och SD. I alla fall om vi ska titta på hur de röstar i riksdagen.

Två veckor före valet glömmer Carl Bildt att han måste vinna röster inte bara tala till de som väljer M oavsett.

Snöfritt

All snö har porlat ner i diket efter en regnig dag

Ja, det är snöfritt vid älvens strand. Den sista snöhögen försvann med regnet. Nu är det nävern som lyser vit i skogsbrynet. Och jag behöver inte välja en vinkel utan snö när jag ska ta en bild på våren. Det tog fyra veckor från det att den högsta punkten på tomten var snöfri och till dess att den sista drivan försvann.

Det som göms i snö kommer fram vid tö brukar vi snusförnuftigt säga när missförhållanden avslöjas. I dagens DN berättar tidningen om varför FN och generalsekreteraren Ban Ki-Moon har påbörjat en ny utredning om varför Dag Hammarskjölds plan störtade och om han blev mördad.

Den gåtan är jag uppväxt med. Ingen vid vårt köksbord kunde undgå att min far inte trodde på den utredning som slog fast att det var pilotens fel att planet störtade. Han hade inga konspirationsteorier, men tyckte att det var helt otroligt att utredningen kunde se ut som den gjorde.

När jag var 17-18 år mötte jag en före detta flygläkare som också trodde att utredningen inte stämde. Han ansåg att det var omöjligt att piloten hade missat så grovt om inget annat hade påverkat honom eller flygningen. En orsak som han trodde kunde ha påverkat flygningen var att läget var så spänt att besättningen kunde ha kopplat av med vin till maten. Men han hade inte några bevis för att så hade skett.

Nu har flera olika personer med stor kunskap om vad som skedde, lagt fram olika vittnesmål och bevis för att de utredningar som har gjorts, inte närmar sig sanningen. Den främsta orsaken till att det blev så fel för mer än 50 år sedan är att det pågick ett krig om sanningen och ett krig om vem som skulle kunna ta för sig av områdets rikedomar. Dessutom lurade det iskallaste av år under det kalla kriget i bakgrunden. Alla misstrodde varandra, vilket inte bäddade för att någon skulle våga tala sanning.

Nu när snön och isen smält för länge sen, och tiden innan vi kommer att möta en kylig vinter mellan väst och öst blir allt kortare, så finns det ett mellanrum, ett fönster där vi kan hoppas finna sanningen.

Nya tankar och andra värderingar

Alla rymdes inte inte när Gudrun Schyman kom till Örnässkolans aula i Luleå. Fler än 400 personer hade anmält sig och det kom ännu fler. Det blev två möten en fredagskväll i Luleå. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig när mina vänner i Simrishamns kommun berättade om det Homeparty som de for på i Borrby för ganska många månader sen. Då samlades ett 30-tal personer i ett antikvariat för att lyssna på Gudrun Schyman, som ju är fullmäktigeledamot i kommunen.

Nu samlas 1 000 studenter på lunchmöte i Uppsalas universitetsaula. När kårvalet är avgjort är FI största parti. Det säger rätt mycket om hur våra politiska partier misslyckas med att lyssna på dem som ska ta över. Trots att socialdemokraterna är i opposition i riket kom det färre till 1 maj-demonstrationen i Luleå, än till
FI´s möte.

Och jag undrar varför. Kanske därför att inget av de styrande partierna tar unga människors svårigheter på allvar. Varken socialdemokraterna i kommunen eller landstinget, eller alliansen i regeringen lyssnar. I går fick vi veta att de unga människor som är arbetslösa får ut 3 000 kronor per månad i snitt, före skatt när de är 25 år!

När unga människor söker billiga bostäder börjar vårt andra kommunalråd, Niklas Nordström, tala om att vi måste bygga vackrare bostadshus! Inte ett ljud om att utveckla billiga, goda bostäder för dem som är utan.

Eller när unga människor tar lån för att studera och upptäcker att deras lärosäte förlorar sin examensrätt. Eller att det blir inga lektioner för att alla fasta lärare har slutat eller är sjukskrivna. Det finns ju ingen som kan bjuda in gästlärare eller vikarier.

Då är det inte ett parti eller en allians som tappar förtroende. Då öppnar de etablerade partierna för att nya tankar och andra värderingar väljs in.

När ingen som sitter vid makten kan svara på varför ansvaret för människors liv är mindre värt än att serva en traktor, då har tåget gått.

Njuter av att tekniken finns

Jag läser Elle samma sekund som den kommer från tryckpressarna i Paris, på natten i min säng när jag inte kan sova. Jag lyssnar till artister som jag aldrig hade kunnat känna till om inte Spotify fanns. Jag söker rätt på billiga resor, hotellrum och tips utan att resa mig ur stolen. Vissa dagar känner jag så stor tacksamhet för att jag har fått uppleva all denna tekniska utveckling som sker hela tiden och allt snabbare.

Jag ryser fortfarande när jag tänker på hur det var i datorns barndom. Hur vi kunde tappa allt vi gjort på grund av någon outgrundlig regel som programmeraren fick till av misstag.

Tänk när vi skulle bildbehandla det tog minst en dag att få den färdig. Det var otroligt mycket som kunde gå fel och som inte kunde rättas till. Numera ler jag när jag ser att jag har missat något innan bilden ska iväg. Det är ju bara att ångra sig.

Ja, iväg skulle bilderna "IRL". Det innebar att jag fick ta mina rullar, eller pappersbilder i ett kuvert och vänta på bussen. Före tolv skulle färgbilderna vara framme för att de skulle kunna tryckas till nästa dags tidning. Så färgbilder som skulle komma från Kiruna fick sändas två dar före publicering. Nu kan ett jobb som görs tio på kvällen komma in till nästa dag i pappersform och på en timme digitalt.

Fort, fort, fort går det och ibland för snabbt.

För våra hjärnor tänker varken snabbare eller klokare om det går för fort. Det kan ingen utveckling påverka.

Om omöjliga val

Hon mår som en prinsessa

Det finns så många val i valfrihetens namn, så många som är omöjliga. Vissa som politikerna ropar ut som om de fanns, men som i själva verket bara är några bokstäver på ett papper.

Min pappa bodde i den kommun i Sverige som skryter allra mest över att alla äldre kan välja var de vill bo i livets slutskede. Men när han blev livshotande sjuk då fanns det bara en kö. Inga val, bara en väntan i en sal på akutsjukhuset. Till slut blev en plats ledig på ett boende som har dispens från alla krav som normalt ställs på rummen och badrummen.

Vi kunde inte välja var, inte vilken organisation som skötte verksamheten och vi kunde inte se till att han fick ett rum med egen toalett som lagen kräver. Nej, det var kommunen som bestämde hur, var och av vem som min far skulle vårdas.

Detta i den kommun som lovar alla sina invånare att de har full valfrihet och att ingen kan bestämma om hur de ska avsluta sina dagar.

Det finns ingen valfrihet för äldre om det inte finns en massa tomma boenden som köar efter patienter. I dagens system med stora brister och långa köer är det en tjänsteman på kommunen som har all frihet att välja för den äldre.

Ett annat val som vi ofta får höra att vi efterfrågar är, hur vi vill bo. Politikerna i regeringen och speciellt bostadsminister Stefan Attefall,(KD), håller sig i bordskanten och lovar att marknaden kommer att lösa alla bostadsproblem. Han hävdar vid varje debatt och varje utfrågning att de stöd som staten skulle kunna erbjuda bostadsmarknaden bara skulle gå till byggnadsföretagens vinst och inte till dem som ska bo.

Han har helt fel. När vi hade olika subventioner för att bygga bort bostadsköerna så hade vi hyror och priser på bostäder som gjorde att alla kunde efterfråga ett boende.

Till exempel så byggdes det bostadsrätter med räntesubventioner som gjorde att t o m studenter kunde köpa sin lägenhet. En två i närförort kostade 70.000 kronor i insats med en avgift på 1500 kronor per månad före 1990-tals krisen.

Hyran för en nybyggd trea 2 900 kronor. Men med dessa priser som sattes efter ett regelverk så kunde inte fastighetsägarna och byggföretagen sko sig på de som måste bo. De måste bygga för att inte försvinna från marknaden så innan alla subventioner togs bort så fanns det färre platser med bostadsbrist än idag.

Idag är kötiden för att få en tvåa i närförort i Luleå minst 12 år. Och den lägenheten har ingen hyra, (4800 kronor/månad) för dem som har ingångslön eller studielån. Det finns ingen ung person som kan välja var de vill bo, om inte mamma och pappa betalar.

Men valfrihet är det ord som våra makthavare använder när de planerar för nya bostadshus. Inte låga hyror, bra planering och goda kommunikationer. Vi vill inte välja mellan en hyra på 12 000 kronor per månad och en hyra på 14 000 kronor per månad. Vi vill kunna leva, äta och bo för samma summa.

I måndags stod jag inför ett omöjligt val tillsammans med min familj. Vår fina Celina hade fått en inflammation och en infektion under ögat. Skulle hon som är elva år opereras för många tusen kronor? Men det fanns ju inget val alls. Det var bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa. Efter många timmar kom hon hem lite berusad av narkosen.

Nu mår hon som en prinsessa och har börjat äta flera olika sorters mat. Hon som aldrig ville välja. Hon som bara åt en enda sort. Hon har tagit vara på valfriheten som hon fick och äter nya och oprövade maträtter.

En soppa på nässlor och kyla

Nässlor och scilla och en handfull kalla grader

Nässlorna och scillan är ett första tecken på att trädgården vaknar. I år är det ett väldigt långt uppvaknade som pågår och pågår utan att ta slut. De iskalla nätterna då penséerna blir till isstatyer håller tillbaka allt annat. Det är bara Kirunarosen som sakta öppnar sina bladknoppar.

Bladknopparna öppnar sig i solen mot söderväggen

Men trots dessa hoppfulla tecken på att vi kommer att få en ny varmare tid så finns det beslut som får mig att rysa. Idag läser jag om Luleå kommuns beslut att stänga den rosade skolan för nyanlända flyktingbarn. Ja, stänga den verksamhet som prisats i hela landet utan att ersätta skolan med något annat. Välkomsten har utsetts till ett av Sveriges mest lyckade projekt inom skolvärlden men vad säger den politiska ledningen?

Kommunalrådet Yvonne Stålnacke (S) har tagit emot ett brev från lärarna på Välkomsten men hon är förtegen. Förhandlingar om verksamhetsförändringen pågår.

– Skolledningen och politiken har en uppfattning och Välkomsten en annan. Välkomsten har en jättebra verksamhet och jag värnar om de som finns där. Men från skolan säger man väldigt tydligt att det man gör nu behövs för att säkra verksamheten. Och för att göra det ännu bättre för dem de det berör, säger Yvonne Stålnacke.

Jag begriper inte vad hon menar.

En oavsiktlig lektion

Fina Celina har opererats. I söndags var hennes vänstra öga igensvullet och vi visste inte varför. Igår var hon hos veterinären hela dagen och fick en tand  och tandrot opererad.

Tänk vad familjen blev orolig när hon blev sjuk. Hon har precis fyllt elva år. Elva år som familjemedlem. Det var inte lätt att tänka på annat än hennes operation igår.

Vi fick en lektion i hur det är att leva i ett land utan allmän sjukvård. Vi fick välja om hon skulle opereras för tusentals kronor eller låta henne dö. Vi hade ju inget val i praktiken, precis som de människor som blir sjuka där inte alla får tillgång till subventionerad vård.

Idag är hon pigg och äter som vanligt. Nu gäller det att hon ska svälja kattmediciner två gånger per dag. Hon spinner och kurrar och njuter av värmen i solen.

Det gör mig så glad.

Tack alla läsare och bloggare

I bloggosfären

Idag började jag morgonen med att läsa bloggarna som jag läser nästan varje dag. Det är "Ingen humor utan allvar" . Lena skriver om sitt liv norr om Dalälven och hon var den som inspirerade mig att börja blogga för rätt många år sen.

Men den blogg som inspirerade mig att börja skriva detta inlägg är "Eva Swedenmarks värld". Eva är en av de bloggare som jag läser med stor glädje. Hon bjuder in till sitt hörn i världen och får alla sina läsare att må bra och tänka till.

När jag började blogga hittade jag mina favoriter som i en kedja. Alla bloggar hade tips om andra bloggare som de tyckte var bra. Rätt tidigt kommenterade vi varandra och till slut tog vi en fika tillsammans när jag var söderut. Kul att mötas och se vem det är som skrivet så träffande och bra. IRL det var verkligen spännande.

Min blogg har varit publicerad i en webbtidning i många år och då har jag fått så många fina kommentarer från alla läsare. Både möjligheten att skriva vad jag vill och mötet med alla läsare har fått mig att fortsätta.

Ja, varför började ni läsa bloggar? Varför började ni blogga?  Jag tror att det finns nästan lika många skäl till det som det finns läsare och bloggare.

Tack Eva  för inspirationen till denna morgons inlägg.

Tack alla läsare. Bloggandet det har blivit en del av min dag.

Inga demoner finns här

Nu ska jag avslöja något som inte är en hemlighet. Jag gick och läste med Lars Ohly och var på läger i Funäsdalen i tre veckor tillsammans med honom och 19 andra 14-åringar. Vi konfirmerades i Adolf Fredriks kyrka på Sveavägen 1972. Vår präst hette Günter Niemeyer och han var mycket högkyrklig. Liksom Lars Ohlys pappa som var kyrkoherde utanför stan.

Då var Lars Ohly politiskt aktiv, i Folkpartiets ungdomsförbund. Vi andra var också politiskt intresserade, det var ju så då. En var aktiv i Centerns ungdomsförbund, en annan i Vietnamrörelsen, en tredje i Förbundet mot droger. Alla åsikter fanns och debatterna höll på halva nätterna i Funäsdalen.

Då var det helt ok att vara vänner samtidigt som vi hade olika åsikter. Det var inget konstigt. Den adliga Louise fanns där mitt bland oss andra. Det var ingen som satte upp murar mellan oss. Visserligen gick vi i många olika skolor. Många i privata eller halvprivata eftersom att de flesta bodde i stan. Men när vi träffades var vi inte rädda för varandra. Vi prövade varandras åsikter och inställning till livet men vi höll isär dem med människan bakom.

Det verkar vara en utopi idag.

Överallt ser jag uttalanden som demoniserar motståndaren . Och nu talar jag inte om odemokratiska uttalanden av extrema partier till höger och vänster, utan om de som ser sig som demokrater och värnare av mänskliga rättigheter. De som finns i mitten och som borde kunna nyansera och skilja på vad som var då och vad som är nu.

Denna konstgjorda konflikt är det som jag verkligen tycker illa om. Det finns inga demoner utan bara politiker av kött och blod. De har rätt att ha åsikter som de strider för utan att de demoniseras. Vi har rätt att kritisera deras åsikter inte göra ner dem som människor.

Den retoriken har alliansen använt under de två senaste valrörelserna, och de vann. Nu hoppas jag att ingen tar sig rätten att recensera motståndarna som människor, bara argumentera mot deras åsikter. Det tycker jag att vi kan vara överens om.

Halkfria stövlar och inbäddade ord

Igår i solen  knoppades allt

Idag letar jag efter halkfria skor

Dessa bilder kan gott få illustrera hur ett ord eller ett politiskt löfte kan verka klokt men i själva verket ha ett helt annat innehåll under ytan.

Varför dessa filosofiska tankar vid söndagsfrukosten? Jo, jag har läst två texter under den senaste tiden som har påverkat mig. Dels Aron Etzlers, Reinfeldteffekten, dels Katrine Kielos text om Wien som finns i DN idag. (Tro nu inte att texterna har samma omfång, Etzlers bok sammanfattar en stor del av efterkrigspolitiken i Sverige, Kielos essä speglar nutiden i Wien mot Wiens storhetstid före första världskriget.)

Men det som är gemensamt är att slaget om språket avgör vem som får flest väljare och därmed makten.

Ni vet, som när Fredrik Reinfeldt fyller våra socialförsäkringar med negativa känslor och kallar dem för bidrag. Kommer ni ihåg förra gången sjukförsäkringarna ifrågasattes? Då införde regeringen (på 1990-talet) en sjukförsäkringsavgift som syntes i alla deklarationer, dessutom fick vi veta hur många kronor som betalades in till sjukförsäkringen av alla, varje år.

Och till allas stora förvåning gick sjukförsäkringarna med överskott år efter år. Det fanns inga underskott.

Just därför tror jag att Anders Borg och Fredrik Reinfeldt ändrade innehållet i ordet sjukförsäkring. Det är inte längre en försäkring som ska betalas ut när du är sjuk. Den är ett bidrag som ska betalas ut i yttersta nödfall om du inte kan jobba från din säng. (Ja, om du inte är förkyld och man. Då gäller den alltid.)

Skämt åsido. Retoriken som innehåller massor med ord som betyder goda och glada nyheter för alla, visar sig betyda att det finns snyltare och människor som får lön. Från att ha hyllat den äldre generationen anser nu högerpartierna att de äldre lyfter bidrag som ska beskattas högre än lön. Varför?

Jo, enligt samma retorik finns det många människor i vårt land som inte arbetar på grund av att löneskatterna är för höga. De håller sig undan och gömmer sig och värst av allt de lyfter bidrag. Med hjälp av en skattesänkning för lönearbetare så ska dessa personer tvingas att ta ett arbete, eller i bästa fall vilja ta ett arbete. Ingen vill ju betala mer skatt än nödvändigt...Varför detta gäller pensionärer har ingen svarat på.

Hur ska då denna ekvation gå ihop, fler jobb på grund av skattesänkningar för dem som har en lön? Jo, regeringen ger två branscher som är personalintensiv extra goda villkor, eller bidrag om man så vill.

De jobb som inte har nog ekonomiskt innehåll för att kunna bära lönekostnader, om privatpersoner ska anse att de har råd, säljs ut för halva priset.

Men det hjälper inte. För inom både byggbranschen och städbranschen frodas svartekonomin. Och de privatpersoner som vill köpa tjänster vill inte betala mer än nödvändigt. Helt plötsligt har vi två marknader igen. Den där en städtimme kostar 350 kronor minus 50 % i bidrag, och den där du betalar 100 spänn. Den där byggföretaget arbetar vitt för 500 kronor per timme minus 50% i bidrag och den där du betalar 150 spänn.

Det som är otroligt fiffigt är att ingen kan längre se vem som arbetar vitt eller svart genom att se vilka som klättrar på husen. Ingen kan veta om den kvinnan som öppnar din dörr har avtalsenliga villkor eller får en 50-lapp per timme.

Och nu tillbaka till språkfilosofin. Visst låter det bra med olika avdrag för att göra en svartmarknad vit, men orden som talade för goda villkor gav i själva verket upphov till slavliknande förhållanden.

I Katrine Kielos essä om Wien fastnar en mening som säger allt om hur betydelsen av ord kan förändra verkligheten. Hon berättar om filmregissören och österrikaren Billy Wilder som 1994 berättar om Österrikes inställning till sin historia:

"de har lyckats med konststycket att förvandla Hitler till tysk och Beethoven till österrikare"

Vi kanske kan översätta bilden av skolan i Sverige på samma sätt.

Regeringen Reinfeldt har dragit ner på skolan men samtidigt har utbildningsminister Björklund öppnat munnen och  talat om en satsning på skolan i varje intervju. Han har påstått att skolan är viktig för att minska klyftorna i samhället samtidigt som han tar bort de teoretiska ämnena på yrkesprogrammen. Dessutom stänger han i praktiken möjligheten att ändra inriktning med hjälp av vuxengymnasiet.

Ja, orden låter goda, men har ett bittert innehåll för dem som inga privilegier har.

Det tänker jag på idag, när snön bäddar in de nyutslagna bladen på Kirunarosen, vid söderväggen, eller mer brutalt, när jag får ta fram mina halkfria stövlar och hålla balansen på väg till brevlådan.

Karlsson på taket farlig för barnen?

Han älskades mest av alla sagofigurer i Sovjet, Karlsson, världens bästa Karlsson, men i Putins Ryssland rör han till moralen och passar inte in.

Vore det inte så skrämmande med fyra censorer som bestämmer vilka sagor barnen ska få läsa vore det nästan ett skämt. Fyra gravallvarliga män som sitter och avgör vad som små ryska barn kan tåla av humor och stök.

Kan temperaturen sjunga lägre, nu är den under 272 minusgrader, vilket får det mesta att frysa till damm.

400 demonstrerade för människan

Hela köket doftar av mandarinblomman

Igår samlades 400 personer i Piteå för att visa Maria, 2 år och hennes två familjer sitt stöd.

På bara ett dygn fattade Piteåborna att vi måste vara människor först och ta vara på alla oavsett medborgarskap om de riskerar att skadas eller dö av en utvisning.

För er som inte har läst om Maria från Armenien kan jag snabbt berätta att hon kom till sin fosterfamilj i Piteå när hon var 2 veckor gammal. Hennes mamma är apatisk och hennes pappa vårdas för djupa depressioner. Hon har en bror som bor i en fosterfamilj i Skellefteå.

Inför utvisningen har landstinget i Västerbotten flyttat hem mamman till den deprimerade pappan. Han tar nu hand om henne i en lägenhet i Byske. Bägge barnen bor i fosterhem på grund av att både läkare och socialtjänst anser att de inte kan få den omsorg som de har rätt till i sin biologiska familj. Men i och med att Sverige inte har infört FN:s barnkonvention som lag kan migrationsverket besluta att barnen ska utvisas.

En ny lag som gör detta omöjligt börjar gälla den 1 juli i år.

Men människor runt om i vårt avlånga land anser att det är omoraliskt att utvisa Maria, hennes bror och hennes svårt sjuka biologiska föräldrar så länge som familjen behöver stöd.

Det var nog 1 majs viktigaste demonstration. Ja, tillsammans med kyrkklockorna i Jönköping.

15 sekunder sen har du förlorat dagens jobb

I Sverige är det unga kvinnor och män som arbetar i butiker som tvingas leva som livegna om de ska kunna försörja sig. De får leva med att gå upp varje morgon och sitta och vänta på ett sms eller telefonsamtal som om de svarar inom 15 sekunder kan ge dem några timmar den dagen.

Arbetsgivarorganisationen hänvisar till att villkoren inte är olagliga.

Men dyra för de unga personer som offrar sin hälsa för att kunna leva ett liv utan att bo  i föräldrahemmet.

Nu har lagarna ändrats i Storbritannien och på ett år har 1,3 miljoner fasta jobb omvandlats till noll-kontrakt. Det vill säga jobb med samma villkor som de i handeln i Sverige. Men de nollanställda har ingen som helst säkerhet.

I Sverige har vi socialförsäkringar som inte är bundna till våra jobb utan till oss som personer. I Tyskland och i många andra länder är alla eller en del av socialförsäkringarna  en del av anställningen. Vilket förvärrar situationen för alla som jobbar under de villkor som arbetsgivarna erbjuder. Låg lön och ingen försäkring.

Det blåser kalla vindar på arbetsmarknaden. Fick Svenskt näringsliv bestämma så skulle ingen ha ett fast jobb. Då skulle hela makten över arbetslivet finnas i godtyckets namn.

Hur ska unga människor kunna bo, äta och föda barn när det inte finns några ekonomiska  förutsättningar för att leva självständigt trots ett jobb?

Det är min fråga denna 1:a maj. En fråga som aldrig hade behövts före 1990-talet. Då var det självklart att vi i Sverige inte skulle ha en delad arbetsmarknad!