Ord tar ställning

Slog på radion och får höra på Ekot att en 16-årig tjej blivit lurad på sin lön. Men på Ekot är hon en anställd som jobbat gratis. Det framgår att hon gått med på två provdagar utan lön , men att hon därefter utfört alla arbetsuppgifter som de andra på jobbet. När hon förväntar sig lön liksom de andra visar det sig att arbetsgivaren inte tänker betala. 

Den unga kvinnan har lurats att arbeta utan lön, för arbetsgivaren skiter i att betala henne för det arbete som hon har utfört. 

Hon har inte ställt upp och arbetat gratis!

Jag undrar varför Ekot förskönar verkligheten, varför de inte säger som det är? Det krävs språkkurser inför valet om vi ska kunna förstå vad denna redaktion berättar. Annars får vi leva med alliansens nyspråk och då skyms verkligheten.

Varför har de inte ett inslag om hur vår regering har förändrat reglerna för unga på arbetsmarknaden. Hur regeringen på alla olika sätt säljer ungas arbetskraft billigt, hur unga får veta att de inte duger på samma sätt som andra, och trots detta väljer arbetsgivare att inte betala alls!

Det hade varit ett inslag som förklarar och inte gömmer verkligheten för oss andra.

Resfeber

Varför blir det så här varje gång jag ska packa och resa iväg? Ja, varför känns det så oöverstigligt? Det är en fråga som jag inte kommer förbi. I hela mitt liv har jag verkligen gillat att resa och att upptäcka nya platser och nya människor. Jag har längtat efter att få se något nytt. Men...så kommer den där tunga muren upp och allt känns omöjligt. Var är alla saker som jag ska ha med mig?

Vad det kommer från? Kanske en resa till Sovjet när jag packade lätt, och det inte gick att tvätta? Eller  resan söderut när jag glömde ta med mig nog med mediciner?

Ja, jag vet att det går att köpa allt som jag inte får med mig. Det är dagens mantra. Allt går att fixa, Det är bara att åka. Och se vad som händer och sker.

I morse gick propparna

I morse gick alla propparna, när vd:n för Svenskt näringsliv Carola Lemne gråter krokodiltårar på Dagens Nyheters ekonomisidor.

- Välfärden är i fara! Om de de privata företagen inte får ta ut vinst och då förlorar svenskarna sin valfrihet...

Hur många lögner kan en person stoppa in i en ett enda uttalande?

Vilken verksamhet, som drivs med skattepengar, är i fara? Jo, den där ägarna flyttar skattebetalarnas pengar till olika skatteparadis och väger blöjorna, serverar bröd och vatten och har lärarlösa lektioner.

Det finns ingen som helst anledning att låta företag som drivs med våra gemensamma pengar flytta dem utanför verksamheterna. Vinst, javisst, men den ska återinvesteras i varje boende, vårdcentral och skola. Varje krona som betalas ut ska användas i den verksamhet som får tillgång till skattebetalarnas pengar.

Vilken valfrihet talar Carola Lemne om? Ingen som köar till ett boende för äldre kan välja var de ska hamna. Det är köerna som avgör. Möjligtvis kan företagen som driver äldreomsorg välja bort de boende som de inte vill ha. De har ju all information om vilka som väntar på att få flytta. Vi som betalar verksamheten ha ju ingen insyn, för offentlighetsprincipen gäller ju inte inom skattefinansierad verksamhet som drivs privat.

Ja, här står denna högavlönade verkställande direktör och tigger:

- Snälla väljare, snälla medborgare, rösta inte på de partier som vill göra det omöjligt att ta era skattepengar och flytta dem utomlands. Nej, rösta på de partier som gärna delar ut skattepengar till företag som kan ta dem utan att utföra de tjänster som vi betalar för. Då blir alla riskkapitalister lyckliga, och vi andra får se hur skolorna blir ännu sämre, de äldre får ännu sämre vård och vårdcentralerna ännu mer otillgängliga för dem som har stora sjukvårdsbehov.

Vi kan leva utan att de rikaste familjerna i Sverige plockar på sig våra skattekronor, men vi kan inte leva om de får fortsätta.

Annika Falkengren, vd, för SEB, var lika kategorisk hon när skatten på transaktioner diskuterades den dag när hon presenterade bankens goda resultat.

En kvartalsvinst på 5 miljarder kronor får henne att påstå att det är bankens kunder som kommer att få betala för transaktionskskatten.

Det finns en forskning som är mycket intressant för att förstå varför dessa verkställande direktörer värnar enskilda kapitalägare till varje pris. Jo, man har kommit fram till att de som har mest har svårast att se samhället som viktigt, de har svårt att känna empati och de känner ett stort avstånd till alla som är fattiga och sjuka.

En liten sommarrapport

Första simturen i älven. Vattnet var nästan, ja, nästan, ljummet. Vinden blåste in ytvatten från söder och vi har ju haft plus 25 i mer än en vecka.

Det har varit hamnfest i Luleå. Igår var det strålande kvällssol, Linnea Henriksson som sjöng och hela stan var som en vänlig famn.

Köket, det köket, är nästan klart. Fyra lådor och skåpet ovanför kylskåpet ska skruvas ihop. Sen måste vi vänta in en elektriker som kopplar om ledningarna så att vi kan få både ljus under skåpen och uttag till alla hushållsmaskiner. Nästa steg är att välja tapeter och engagera en målare.

Vad som återstår innan semesterlugnet infinner sig? Jo, att sortera allt skräp, forsla det till återvinningscentralen och ta ett djupt andetag innan skurhinken plockas fram.

Sen tror vi att vi har kraft nog att rulla söderut. Den som överlever denna röra har i alla fall blivit mycket starkare.

Några bilder från resan söderut

Nytt kök och tre dar på konstresa semestern börjar bra. Trettio varma grader och diskning utomhus. Riktig sommar, eller vad?

Så onödigt dyrt

Del av bild i tovat ylle

Hur ska vi kunna göra fria val, när det viktigaste, tak över huvudet, tar en så'n stor del av vår vardag?

Vad hände, då när alla politiker tog ställning mot att vi tillsammans ska se till att alla kan leva i varsin bostad?

Kommer ni ihåg hur det var, när staten subventionerade bostadsbyggen, när helt vanliga människor kunde bo utan att hälften av inkomsterna gick till hyra/räntor?

I slutet av 1980-talet hade staten reformerat reglerna på bostadsmarknaden och de flesta kunde välja, mellan att köpa eller hyra en bostad. De barnfamiljer som behövde en större bostad kunde låna pengar med staten som garant. Det fanns en brist på bostäder, men det var inte omöjligt att hitta någonstans att bo.

Då kom den natt när Carl Bildt och hela den politiska makteliten höjde räntan till 500 procent. Etablissemanget hade fått för sig att de skulle försvara värdet på kronan. Vad som hände?

Jo, staten välte ekonomin på ända. De som hade obundna räntor tvingades att sälja sina bostäder billigt. Bankerna ville ha en högre säkerhet. Det hände till och med att bankerna skrev hotfulla brev till fastighetsägare utan lån för att tvinga dem att sälja billigt till banken. Hus revs trots att de var helt moderna. Det blev kaos. Arbetslösheten ökade till nio procent, vilket då ansågs vara massarbetslöshet. En arbetslöshet som fortfarande biter sig fast.

Bostäderna blev en handelsvara, vilket regeringen Bildt eldade under genom att ge borgliga kommunpolitiker rätten att sälja kommunala hyresrätter som bostadsrätter. De som råkade bo i en lägenhet som blev till salu fick en rabatt på priset, ungefär lika mycket som skattebetalarna hade subventionerat byggandet av huset med, och kunde sälja sin ombildade bostadsrätt med minst 30 procents vinst dagen efter de hade skrivit kontrakt.

En av de vanligaste åtgärderna för att minska arbetslösheten har sedan andra världskriget, varit att bygga bostäder, men efter tvångsrivningarna av hyreshusen i Boden, Kiruna och på andra platser där lågkonjunkturen orsakade hög arbetslöshet, blev bostadsbyggande otänkbart.

Men antalet barn som föddes fram till 1994 var rekordmånga.

Nu sitter vi här med en vanföreställning om att det var de där tvångsrivna lägenheterna som orsakade den ekonomiska krisen, inte politikernas panikhöjning av räntan.

Efter 20 år utan bostadspolitik har vi ett samhälle där unga människor måste få hjälp av mamma och pappa för att kunna skriva på ett kontrakt, om det skulle finnas ett att teckna, kvinnor som arbetar i vård- och omsorg och handel måste skaffa sig en borgensperson, deras löner är inte höga nog för ett eget boende och priserna på både byggandet och boendet har ökat explosionsartat.

Prislappen?

Stagnation.

Med slitna skor

Det är hundra år sedan min mormor fick vara med och vandra ut till stans utkanter för att försöka byta till sig lite mjöl eller smör. Hon tyckte att det var ett äventyr då i början av kriget hon var ju bara nio. Sen blev det mer allvar. Innan kriget tog slut hade hon hunnit arbeta i mer än ett år. På ett jobb som gav lite mättnad. Hon skrapade plåtar på änkan Anderssons spisbrödsbageri. Skrapade och samlade ihop ätbara bitar i en påse att ta hem till småsyskonen. Både Åke och Greta var fortfarande så små att de fick vara hemma.

Etthundra år senare är handkavlat spisbröd en lyx, minnena från kriget begravda på en kyrkogård, men Minnet av mormor Signe lever lika länge som jag.

Om att tänka om och tänka fel

Midnattsolen vid Riksgränsen

Oj, varför finns det så många små medelålders män som tror att de på grund av att de nått högst upp kan strunta i sitt ansvar.

Ja, varför kan inte en enda av dem säga: Jag vet inte. Jag har gjort fel. Det ska vi rätta till.

Ja, varför är det så här?

Det tänker jag på när jag sitter och tittar på olika artiklar i olika tidningar. Det är chefredaktören som vägrar rätta de texter som innehåller lögner och fel, det är Socialministern som efter 8 år på departementet kommit på att man kan sköta det på ett helt annat sätt, inte säger han att hans idéer har varit fel. Det är samma sak när han talar om varför bostadsbristen aldrig har varit större än nu. Det är inte hans politiska idéer och brist på handlande utan det är skatten på vinsten när vi säljer våra bostäder som gör att inget byggs.

Hallå! Alla som står i bostadskön, ni har inte en chans i helvetet att få flytta in i en egen bostad, inte en susning. Det är ju ni som ska se till att ni får tag på ett kontrakt, politikerna, de har abdikerat.

Bostadsbristen stänger oss ute från en fungerande arbetsmarknad, de unga från att få börja sitt vuxenliv, de äldre från att flytta vidare till en mindre bostad, kvinnor från att flytta överhuvudtaget, nu när det krävs att du tjänar mer än tre gånger hyran för att du ska få ett kontrakt.

Men partiledaren, för Kristdemokraterna som har haft ansvaret för bostadspolitiken i åtta år, han råder alla att ringa och tjata på fastighetsägare om du behöver en bostad. regeringen tänker inte satsa ett kopek på att det byggs bostäder som alla kan bo i.

Samtidigt har den borttagna fastighetsskatten gett 30 miljarder till dem som har de dyraste fastigheterna. Och frågan är om det är rationellt att dessutom höja avgifterna för dem som bor i de billigaste fastigheterna, eller?

Kanske miljarderna till Rutavdrag skulle kunna bli avdrag för att bygga flerfamiljshus?

Nu måste jag sluta...

Hjärtat , en symbol för att det mesta är både och.

Jag smidde en spik och den blev en del av mitt hjärta med silverkant. Ett självporträtt, en bild av hur jag kände mig, ni vet det där med att både känna värme, omtanke och försöken att hålla, det jag inte kan påverka eller göra något åt, ifrån mig.

Det är en konst som jag inte är världsbäst på. Jag blir lätt engagerad, eller upprörd, när jag läser, lyssnar och ser hur värden som jag håller högt blandas ut med meningslösheter. Ett exempel är när Belinda Olsson på SVT i Göteborg tror att hon och den bok som hon skrev på 1990-talet har ett intresse idag. När hon utifrån sitt självcentrerade synsätt försöker och misslyckas med att förklara vad feminism är. Vad synd att hon inte tog hjälp av många olika personer som kunde bredda begreppet istället för att sudda ut det.

Det mest humoristiska är att hon tror att hon lyckades, inte sudda, men fördjupa kunskapen.

Här borde jag sluta. Men jag tappade förtroendet än en gång för Dagens Nyheters bilageredaktion idag. Jag tycker att det är läsarförakt att inte korrekturläsa alla artiklar. Det är ju inte tidspressen, som gör att de fel som naturligtvis kan uppstå när en text blir till, finns kvar i den tryckta tidningen.

Jag skriver massor med fel som jag inte upptäcker förrän jag har läst om texten många gånger. Det är för att våra hjärnor rättar till det som vi har skrivit, vi vet ju vad vi skrev. Därför är det helt avgörande att alla texter läses av minst en person som aldrig sett texten förr. En som slår upp stavningar och geografiska benämningar.

Vad som blev fel idag? Jo, Mae West fick en helt ny stavning i artikeln om Elsa Schiaparelli. Ikonen från Hollywood var ju modehusets musa till den hyacintdoftande parfymen "Shocking" förpackad i en skulptural flacon  som avbildade Mae Wests torso.

På 1970-talet återkom doften under namnet "Shocking you". Men då var inte flaskan speciellt spännande, men doften var den samma. Jag fick den i present av min fina mormor när vi var ute på stan och shoppade. En runda på stan med henne innebar ett obligatoriskt stopp på PUB. Där på parfymavdelningen reades alla Elsas dofter ut. Den var prisvärd, tyckte mormor Signe, eftersom att hon liksom jag föll för hyacintdoften.

PS: Om ni undrar var sommaren finns, så är den här med fortsatt syrendoft och nyutslagna rosor.

Verksamhetsförbud

Vår äldsta buske, en enorm Rosentry

Den blommar när midsommaren är som ljusast, rosentryn, busken som stått på samma plats sedan 1932. Det tycker jag om att tänka på när allt går så snabbt, när det går mode i vad som ska planteras, då ser jag på den rosa skyn och tänker på all tid och allt vatten som runnit förbi i älven.

Morgonen började i solen med nyvispad mjölk i kaffet och en kvarglömd croissant. Det känns som om luften börjar värmas upp och att vi kommer att kunna äta ute. Det vore så skönt att kunna vara mer på altanen och mindre inne bland alla måste göra saker.

Denna första helt lediga dag är det verksamhetsförbud. Skämt åsido, det vore så bra om vi lyckades bli lite piggare om vi ska fortsätta att bygga i köket.

Om några timmar öppnar Pussy Riots utställning på Havremagasinet i Boden. Det är en utflykt som jag tror skulle pigga upp.

"Jag brinner för samhällets framtid"

Mötte en vän på väg ut ur kooperativa, som de säger här. Hon ville bjuda på en kopp te så jag väntade utanför kassorna.

Efter en kort stund kom en äldre vacker dam fram till mig och ville prata. Först hörde jag ingenting men sen fick jag ihop det.
- Dom sitter här överallt. Dom tar över stan. Vad ska det här sluta med? Hur ska vi kunna leva här?

Ja, precis så, sa hon, som har alla ess på handen.

Varför, jo, för att Koster sitter utanför Konsum och tigger. Han är en ung man som inte kan andra språk än rumänska och lite spanska.

Vad jag sa till den prydliga damen?

Jo, det jag fruktar kommer att bli vår vardag.

- Snart sitter vi utanför Konsum allihop och tigger. För då har våra försäkringar inget ekonomiskt innehåll längre.

Dystopiskt kanske,men så känner jag, när jag hör hur olika politiker talar om hur de ser på framtiden.

Denna dag består av både och som alla andra.

I morse blev jag rörd när jag läste min tidning. Varför? Jo, för att ishockeylaget i Kiruna har arbetat sen i vintras med att lära sig mer om mänskliga rättigheter och acceptans av alla som finns på vår jord.

Mikael Lasu, en av hockeyspelarna, sammanfattar vad han har lärt sig så här, igår,  när lagets regnbågströjor presenterades:
-Jag ska vara helt ärlig. Jag hade inte de här tankarna när jag gick in i det. Då handlade det mest om att föreningen skulle tjäna på det.
Nu?
Jag brinner mer för det här, att samhället ska bli bättre, öppnare för alla, än för klubbens framtid...

Liv från Luleå lever farligt

Klockan är sex när jag går ner till älven. Trots att det är midsommar så är skuggorna långa och där är det svalt. På gränsen till kallt. Hetluften finns någon annanstans.

Vi längtar, men det finns andra som gärna skulle vilja slippa hamna där.

Igår hittade jag ett otroligt teveinslag från Sydafrika. Det handlar om Liv Shange, hon hette Gustavsson Rhodin när hon bodde i Luleå, där hon en  trebarnsmor anklagas av ANC för att förstöra hela Sydafrikas ekonomi. Se inslaget här.

Metro har dessutom skrivit om Liv Shange och hennes arbete, fackligt och politiskt för gruvarbetarna.

Här kan du läsa om hur den senaste strejken tog slut och om Liv.

När jag ser inslaget kommer jag ihåg Liv från när hon arbetade politiskt i Luleå kommun för Rättvisepartiet Socialisterna. Hon satt i fullmäktige. Hon var så ung och kraftfull. För ungefär tio år sedan träffade hon sin sydafrikanske man på en konferens i Bryssel. Hon flyttade till Johannesburg. Där arbetar Live Shange för en paraplyorganisation som driver arbetarnas fackliga rättigheter.

Hon har lärt sig Zulu och kan på detta sätt både lyssna till och tala med dem som kämpar för att få det bättre. Detta har lett till att regeringen i Sydafrika har pekat ut henne som en vit kraft som konspirerar mot landet. I måndags avslutades den längsta strejken någonsin med ett avtal som innebär en höjning av lönerna i gruvorna. Nu ska alla Metallarbetare slåss för sina löner och då hotar nya strejker.

Liv Shange kommer inte att stå på barrikaderna mer i år. Hon väntar sitt fjärde barn. Då kanske trycket mot henne från regeringen mattas av. Konspirationerna falla ihop till intet.

Om jag fick välja så skulle jag gärna vilja lyssna till Livs erfarenheter. Hon borde ha varit en av huvudtalarna i Almedalen. Om hon kan resa ut ur Sydafrika. Förra gången hon var här vid älvens strand försvann hennes tillstånd att återvända. Först efter mycket krångel kunde hon resa hem.

Men nästa år kanske?

Vad kan konkurrera med detta en kall tisdag?

Frukost

Det är lite charmigt att Sveriges television upprepar sig igen; ja, att sommartisdagarna är veckans viktigaste tevedag.

Igår satsade de hårt på underhållning och jag tror att de flesta som tittade på teve inte missade att Allsången, Morden i Midsomer och Statsminister Özz Nûjen sändes samma kväll.

Samtidigt som fotbolls-VM.

Äntligen suckade nog en del efter alla kvällar med fotbollssmonopol i rutan. Allt på en gång säger de som inte har semester och som måste sova.

Jag som vanligtvis bara somnar efter en kvart vid rutan höll mig vaken trots den sega engelska mordplotten. Jag skrattade så mycket att jag knappt kunde ta mig i säng. Och då har jag 30 minuter kvar av Özz Nüjens roliga show inspelad att njutas av en annan dag.

Undrar om dessa tevetisdagar gör att det blir som andra somrar, att flygbiljetterna på tisdagskvällarna är de billigaste?

Positiva tankar om en kylig tid

Vi kan väl säga så här: Vilken tur att alla förkylningsvirus dök upp, nu, när vi i alla fall måste klä på oss varma kläder. Det hade inte varit kul att sitta här med balsamnäsdukar och hett citronvatten om det hade varit sommarvarmt.

Det finns så mycket som är bra med att solen skiner och att det är svalt. Helt plötsligt finns det en tid när vi kan göra allt det där som vi borde hunnit med före midsommar. Det gör liksom ingenting att vi är sena för med dessa bistra nätter så växer det mycket långsamt.

Sommarfuktigheten är långt borta och det funkar fortfarande att torka tjocka mattor utomhus.

Igår fick jag en länk på prov till en massa olika magasin om det mesta. Det är bra när orken tryter och jag behöver långsam underhållning. Tänk att få njuta av en hel tidning om konst eller gamla bilar. Ska prova om det går att använda paddan i en stol utomhus. Det vore det ultimata att slippa att vinden bläddrar och tar tag i tidningen.


Vill ni läsa om fler företagare som vill behålla sina bidrag så läs om läxläsningsföretagen här.

Oj, vad dessa bidragsföretag är rädda för att de inte ska få chansen att fortsätta leva på offenrliga medel istället för att fylla sin affärsidé med så högt värde att den går att sälja utan hjälp av staten.

Väljarnas viktiga val

 Jag älskar att höra vår statsministers oroade stämma. Vad ska han ställa till rätta idag?

Ja, vad behöver förändras för att vi alla ska leva i ett bättre samhälle?

Lyssnar han till väljarna finns det inte mycket att välja på för en politiker med makt. Det är bara att börja förändra:

Skolan. Förbjuda att alla verksamheter som drivs med skattemedel att använda vinster till annat än att förbättra för eleverna.

Se till att alla sorters elever får chansen att klara av sina studier.

Höj lärarnas löner, de studerar i 5,5 år och borde få samma lönenivå som civilingenjörer och jurister.

Vården: Se till att läkare och sjuksköterskor har fasta jobb med normala anställningsförhållanden. Se till att lönerna för sjuksköterskor är lika höga som för andra yrken med lika lång utbildning.

Anställa fler händer så att patienterna får en god vård utan att personalen far illa. Se till att fler vårdplatser öppnar.

Omsorgen: Se till att alla som vill får leva där de vill. Se till att antalet boenden räcker till. Se till att alla skattepengar som avsätts till vård används till vård och inte till vinster. Se till att ingen kommun smiter ifrån sitt ansvar att erbjuda alla boenden som är kommunala, för attt de anställda och de anhöriga ska kunna använda offentlighetslagstiftningen och slå larm om det finns missförhållanden.

Det är väl en kort sammanfattning av vad väljarna efterfrågar efter åtta år med Alliansen . Vad vår statsminister föreslår?

Minst ett års fängelse för bostadsinbrott efter 2016.

"Jag vill ha mina bidrag kvar" Skoldirektörens klagan.

Från kvällen igår

Idag slår jag upp tidningen där ute på altanen och börjar nästan skratta. Här ni också sett honom, Peje Emilsson, som står där på DN:s debattsida och tigger.

"Snälla skattebetalare ta inte ifrån mig skolpengen som gett mig och min familj hundratals miljoner att satsa i en villa på Lidingö och ett hus i skärgården".

Ja, vad vill vi skattebetalare? Ska enstaka familjer kunna plocka en del av de skattekronor som ska gå till skolan?

Peje Emilsson använder de familjer som har skolbarn som ett alibi. Det är familjerna som ska kämpa för att han ska kunna plocka ut ännu fler miljoner ur skolpengen. Men Kunskapsskolan som han driver skulle väl må bra av att alla bidrag dras in, på samma sätt som att hälften av de arbetslösa inte får a-kassa? Då skulle ju Peje Emilsson verkligen kunna skapa en skola där barnen får verklig kunskap! Har man inga pengar måste man ju bli bäst. Är det inte så?

Ett av de värsta exemplen på hur de som har resurser kan utnyttja systemet med skolpeng har Björn af Kleen beskrivit sitt reportage om Djurgården, i DN:s lördagsbilaga. Mitt i stan, på södra Djurgården, vid en ekdunge finns det enorma hus som rymde statens skola för hörselskadade. Det heter Manilla och ägs fortfarande av skattebetalarna, men nu är det en del av privatskolan Fredrikshovs slottsskola som finns på Östermalm, även den drivs med skolpengar..

Skattebidragen till skolan borde garantera att alla har tillgång till detta campus på Sveriges dyraste mark. Men skolans ägare har lyckats sortera bort alla utom dem som har syskonförtur, och geografisk närhet till campus.

Vilka bor nära, på adresser som Strandvägen, Narvavägen, Djurgårdsvägen, nedre Manilla?

Ja, vi skattebetalare betalar för att Sveriges rikaste familjer ska kunna skapa sitt alldeles egna reservat ute på Djurgården i vår fastighet. Ett palats där vi hade kunnat driva en skola för dem som har svårt att klara av att gå till en skola utan extra stöd. Vilken chans att bygga upp en verksamhet som skulle kunna kopieras över hela landet!

Men Jan Thews projektledare hos Statens fastighetsverk han tycker att Fredrikshovs slottsskola bidrar till bra skolgång i landet. För dem som fötts med föräldrar som kan manövrera in sina barn i den långa kön på 7 000 elever, kanske?

Har vi råd att låta de rikaste i landet driva skolor för sina barn på exklusiva platser med skattepengar? När behoven av skolor för barn som behöver extra stöd är oöverskådliga?

Ja, ska skattepengarna som vi har avsatt till undervisning delas ut till familjen Emilsson?

Jag tycker att de skolor som drivs av lärare, rektorer och människor som har massor med kunskaper och erfarenhet av hur en bra skola ska vara, ska får vara en del av vårt skolsystem. Då kan deras goda erfarenheter spridas till andra. Det underliga är att de skolorna nästan alltid använder varenda öre till att utveckla sina skolor och för att ge sina elever en bra skola, men att verkställande direktörer som Peje Emilsson blir mångmiljonärer.

Vi matas med osanningar trots att vi betalar deras lön

Ser ni skedarna på väggen? Först undrade jag varför de hänger där, sen kom svaret som blixt på klar himmel: Anna Sjons Nilsson har naturligtvis samlat på gamla rostfria skedar för att ha ett minnesmärke över alla dessa lögner som vi matas med.

Idag fick vi en med råge när landstingsdirektör Toivo Heinsoo helt hamnat utanför sin roll som skattebetalad tjänsteman. Han försvarar att landstinget i Stockholms län, lett av Filippa Reinfeldt, (M), har sänt ut ett brev till alla som är ansvariga för ekonomin. I brevet stoppas redovisningen i delårsrapporterna av alla underskott. Han tycker att det är bra att inget sjukhus redovisar de stora underskott som genereras i år. De redovisningarna ska vänta till efter valet.

Vem tror han betalar hans lön? Moderaterna? Eller skattebetalarna som verkligen har ett behov av att få veta var deras skatter hamnar? Vi skulle behövas matas med mer än en sanning.

Det finns fler som får lön av oss skattebetalare som försöker stoppa undan sanningen. Tjänstemännen på Trafikverket hör till dem som inte drar sig för att stoppa undan sanningen. De använder sina kunskaper för att desinformera.

Denna vecka har vi inför årets största trafikhelg fått veta att all statistik som Trafikverket för fram när de vill bygga ut motorvägar, förbifarter och andra stora trafiksystem, för biltrafik är överdriven. Tjänstemännen påstår att trafiken ska öka men i själva verket stämmer inte deras siffror. Inte när de räknar dagens trafik, inte när de beräknar morgondagens.

För att fylla skeden med råge plockar en annan tjänsteman bort den rapport som visar att Bromma flygplats kan stängas. Trafiken är så liten att alla avgångar ryms på Arlanda. Men det tycker inte näringslivets organisationer är en bra idé. Och då träder ännu en tjänsteman fram och tar bort länken till rapporten på hemsidan och så påstår en chef att allt var fel.

Tänk om vi fick veta vad vi borde. Då skulle de Stockholmare som idag inte har en egen bostad kunna bo mitt i, mellan Bromma, Sundbyberg och Solna. Vore det inte bra för alla arbetsplatser och företag?

Nu får vi hoppas att allt fler missförhållanden granskas trots att 800 färre journalister arbetar på lokaltidningarna. Ja, för det är där de stora granskningarna sker som sen blir inslag i teve.

Nu eller för 70 år sedan?

Marita Isobel Solberg är en performanceartist och konstnär från Tromsö. Hon gestaltar sitt motstånd genom sin röst och sin kropp. Igår genomförde hon en explosion av ilska eller rädsla efter att ha försökt möta oss som fanns i rummet. Bilden visar slutet när den slagpåse som hon använt för att stilla sin oro sprack och golvet fylldes av vatten.

Vatten.

Det är älvarna som är centrum i livet. Det är utbyggnaden av älvarna och förgiftandet av vattnet runt gruvorna som ger upphov till många av de konstverk vi får se på muséet. En av Sveriges viktigaste skildrare av uppror är Britta Marakatt-Labba.

Hennes största och mest kända verk skildrar upproret i Alta. Denna enorma bild som hon har broderat finns just nu i USA. Annars är den en viktig del av universitetet i Tromsö. Hon lever i Övre Soppero och från sin utsiktspunkt ser hon det vi andra bara förnimmer. På muséet får vi se en port till Sapmi omgärdat av de tyska mjölsäckar från andra världskriget som Britta har hittat. De lappade grova säckarna med årtalet 1943, tyska och nazistiska tecken bryter av mot hennes finstämda broderier. Vad är det vi ser? Grova kängor som stampar och tar befäl över Sameland? Nu eller för 70 år sedan?

Motstånd på allvar

Onsdag 18 juni kl 18.00 invigs sommarens stora utställning Sámi Contemporary med verk av 23 samiska konstnärer från Sverige, Norge och Finland. Utställningen är ett generöst panorama av intensiv, kraftfull och aktuell samtidskonst. Många arbeten är tillkomna särskilt för denna utställning.

Denna utställning ser jag fram emot idag. Det är spännande när konstnärer gör motstånd och inte underlättar.

I söndags talade Mió Evanne i Domkyrkan. Han berättade om ett annat motstånd: Prova att lyssna här, ljudet är lite dåligt.

Här är ett annat konstverk som gör motstånd. Det är Monica Strand som har skulpterat en guldklimp för varje arbetskamrat som har sagts upp i höstas. Hon ville visa att alla som arbetar på Norrbottens media är guld värda och oersättliga när ägarna flyttade arbetsuppgifterna till Norrköping.

Gårdagens sorgligaste uttalande står Margareta Larsson för. Hon är vald riksdagsledamot för (SD). I hennes värld finns det bara svart och vitt. Hennes förslag är att fängsla de konstnärer som skapar fel!!!

Har du råd?

Vi sitter och äter, talar om alldagliga saker, minns, njuter och så säger en av oss:

-Vet ni min dotter och hennes sambo måste ha en påskrift av oss föräldrar för att kunna bo i en hyrestvåa på Kallkällan.

- Va?! De husen är ju urgamla.

- Jo, men de rev ut absolut allt när de renoverade. Så nu är det hyror på 8.000 kronor för en tvåa som gäller.

- En tvåa i ett hus från 1960-talet kostar 8000 för att husen lyxrenoverades, eller?

- Nja, inte lyxigt men grundligt.

Vem har råd att bo där?

Inte de som har vanliga löner och jobbar i kommunen och i landstinget. Vilket innebär att mer än hälften av alla kvinnor i dessa yrken inte kan skriva på ett hyreskontrakt på en tvåa utan att ha en borgensperson som garanterar att hyran betalas!!!

De kommunala bostadsbolagen kräver att hyresgästen har så mycket kvar när hyran har betalats så att det är omöjligt att bo där med de löner som finns inom omsorgen, vården, handeln och alla andra låginkomstyrken. För tjänar du 19.000 kronor har du inte tillräckligt att leva av när hyran är betald enligt hyresvärdarna.

Mi'sommarsnö

Känslan jag fick idag när jag trampade till brevlådan var; det är vinter och snart skidan den slinter. Då precis då hörde jag ljudet av hjulen som surrade förbi. Motionsskidåkarna ger sig icke. Denna bitande kalla morgon har de naturligtvis tagit fram sina rullskidor. Ja, det där vita som jag en kort sekund trodde var nysnö, det var bara lite hundlokor.

I påskas njöt vi av sillen på vår ganska oskyddade altan, undrar om det är möjligt på fredag?

Det är ovanligt med så här kalla dagar i juni vid älvens strand. Sist jag var tvungen att ta fram vinterkappan till midsommar var vi i Västerbottens skogsland. Vi tog en promenad upp på Malåberget för att njuta av utsikten när en ilsken snöby kröp in överallt, till och med i öronen. Men det var så länge sen att det är preskriberat.

I år får vi satsa på alternativa midsommaraktiviteter. Filmmaraton, bokläsning och så kan vi baka. Det är inte vädret utan vad som händer när vi ska stå ut som gör skillnad.

Jag vet i alla fall en person som jublar om det ligger ett snötäcke på marken när hon vaknar på midsommarafton. Då gäller det att glädjas med henne.

Mjäll färskpotatis och hårda fakta

Det är ju så här den första vardagen på sommarlovet ska vara. Men som vanligt har vinden från nordväst skapat mycket mer än sol och värme, vi kan verkligen tala om omväxling.

Runt om på sociala medier så uppmanar vi våra vänner att hitta tre positiva sidor  av varje ny dag. Och visst det kan ju underlätta dagen om vi börjar med det som glädjer oss.

Ja, som att hela trädgården är fylld av grönt.

Eller som att både färskpotatisen och jordgubbarna är både goda och billiga

och att jag har lyckats laga en tavla som for ner på golvet häromdan.

Men ibland får vi också klaga.

Vår landshövding i Norrbotten har hittat en sak som han inte tycker är ok. Av sommarens alla radiopratare i programmet Sommar, producent Bibbi Rödöö, är en sommarpratare bosatt norr om Dalälven.

Hur många som kommer från Stockholm? 37 personer av 58.

Det finns alltså 21 personer som bor utanför Stockholms län som är utvalda att tala i årets Sommar.

Man kan inte anklaga redaktionen för att söka efter annorlunda perspektiv.

En person som hela sitt liv såg på världen efter sitt alldeles egna perspektiv var Anna Johansson-Visborg. Hon kämpade för att alla kvinnor skulle räknas som människor. Vid sin död hade hon skapat två stiftelser för att lågavlönade kvinnor skulle ha råd att bo och att vara utanför staden på sommaren. Den ena stiftelsen äger ett hyreshus vid Lindhagensplan i Stockholm, den andra har till i mars drivit ett litet sommarstugeområde i Nacka. Men när de kvinnor som bor i stugorna ville sitta med i styrelsen för stiftelsen precis som Anna hade skrivit i statuterna då började det hända saker.

Nu påstår LO som tagit över stiftelsens ordförandeskap att för att räknas som lågavlönad så måste kvinnorna tjäna mindre än den lägsta lönen i de kollektivavtal som finns i Sverige.

Enligt LO är en kvinna som tjänar 21 000 kronor i månaden inte lågavlönad.

Det kan man kalla ett annorlunda perspektiv.

Missa inte Rapports inslag om vad som händer och sker med arvet efter Anna Johansson-Visborg.

Ägget som inte sprack

Det var många experiment och få resultat. Men ägget varken sprack eller blev förstört i rakubränningen. Det gör mig lycklig efter alla möjliga misstag.

Om någon undrar är det bara så att om man ska bränna raku utan att veta vad som kommer att hända så blir det så här. Massor med erfarenhet och lite lycka på slutet.

Det är skillnad på skit och pannkaka

Regniga, fuktiga och alldeles ljuvliga sammetsmjuka morgnar är något att spara till i höst.

Det går inte att missa att alliansen är skakade. Varje gång någon nyhetsredaktion visar hur orättfärdigt de regler slår som regeringen har drivit igenom slår så skickar de fram en statssekreterare.

Idag är det regeln som säger att en ensamstående mamma med bostadsbidrag förlorar mer än 3 000 kronor per månad om hennes son skolkar från skolan.

Ni hör ju själva vilken människosyn som detta bygger på. De allra fattigaste barnfamiljerna som har rätt till bostadsbidrag förlorar både det och studiebidraget när deras gymnasieungdomar inte går på tillräckligt många lektioner. Varför? Jo, för att regeringen har den uppfattningen att om en ung person inte går till skolan på alla lektioner då måste familjen straffas på två sätt. Då kanske de "slöa" föräldrarna får sina ungdomar att gå till skolan...

Tror ni att detta problem har varit stort? Tror ni att det är vanligt att föräldrar inte försöker att få sina ungdomar att gå på alla lektioner i gymnasiet?

Det tror helt klart denna regering och tar i så att alla anständighetsgränser passeras.

Men de svenskar som har en fastighet i Båstad, på Särö eller i Danderyd och som bor utomlands, de råkar inte illa ut när de skriver sig i Sverige och lyfter barnbidrag, föräldrapenning mm. Skulle försäkringskassan upptäcka att dessa personer fuskar då händer ingenting. För de reglerna har regeringen lagt fram. Du kan lyfta en halv miljon kronor utan att åka dit. Möjligtvis får du betala tillbaka barnbidraget fem år bakåt.

Ironiskt nog kan det vara så att de som gör så har hittat ett sätt att kunna utnyttja alla förmåner som vi betalar skatt till utan att betala ett öre. De är skrivna i Sverige och arbetar utomlands, där ingen svenska myndighet kan få reda på inkomsterna. De första åren kan de ta ut bidrag efter den inkomst de hade i Sverige. När de går i pension har de varit skrivna i Sverige tillräckligt många år för att inte få avdrag på grundpensionen.

Snurrigt

Idag är dagen efter mitt misstag. Ja, jag tror att jag blir rent snurrig av att använda min vänstra hjärnhalva. Igår fick jag ett tydligt bevis på det.

Innan middagen fick jag välja om jag ville äta soppa eller köttbullar. Jag valde soppa förstås och tog en djup tallrik. Tog fram soppsleven och hällde upp en  ganska tråkig beige variant. Tänkte för mig själv att den var ordentligt mixad.

Satte mig ner och började äta. Den smakade en enda sak: salt. Frågade vad det var för soppa och fick se hur A och J skrattade halvt ihjäl sig. De skrattade så mycket att jag inte kunde få ett ljud ur dem om vad det var som var så roligt.

- Mamma du äter ingen soppa, det är brunsåsen!

Sen skrattade vi tillsammans, så att idag har jag träningsvärk i magen.

Livet är alltid bättre än dikten, eller hur?

Gratistid och lerdrömmar

Nu har jag dragit till keramikverkstaden. Där ska jag tillbringa en vecka och lära mig att bygga skulpturer med hjälp av metalltråd. Ja, att kunna ha långa smala ben eller stjälkar.

Det är ju rätt länge sen jag använde min vänstra hjärnhalva en hel dag och tro mig det ger en helt underbart djup nattsömn med många spännande drömmar.

Jag har drömt om vad jag skulle kunna göra med leran om jag bara fick till det. Bygga en sovkupé var ett av de projekt som jag inte fixade i drömmen...

I morse läste jag sen ett tweet från Bodil Malmsten, ett som påminner mig om hur det är att vara passagerare på ett försenat tåg.

Jag skev till SJ, SJ gamle vän och tackade för all bonustid som jag fick av dem helt gratis.

Bodil Malmsten fick höra av konduktören att "vi tar inte rätt väg i dag heller, nu får ni åka 2,5 timmar gratis med oss igen."

Snart borde väl alla tåg innehålla sovvagnar så att vi kan sova ut under alla förseningar.

Tjohej, nu är det bara att ta tag i leran igen och bygga på även om sovvagnar inte har högsta prioritet.

I mål #blogg100

Så här började det. 

Trettio blogginlägg senare kom våren till älvens strand

Snön försvann överallt och luften fylldes av fågelsång i maj.

Nu lever vi i vårt paradis, hägg, syren, äppel- och körsbärsblom allt på en gång.

Hej kära bloggvänner, hej alla läsare, nu har vi kämpat tillsammans i hundra dagar. Vi har upplevt de vackraste vinterdagar, gråregn och den där aprilmorgonen när storspoven landade.

Vi har varit med om en valrörelse till Europaparlamentet. med ett annorlunda resultat.

Fler miljöpartister, fler feminister, fler rasister.

En motsägelse som kanske kan förklaras av hur de etablerade politikerna väljer att förklara sina misslyckanden?!

Vi har fått veta att den svenska skolan har de sämsta resultaten i Pisastudien och att skolan enligt de prov som görs blir allt mer tudelad.

Längst ut i kylan finns de elever som behöver stöd. Och inget av de förslag som politikerna för fram innehåller en dörr för dem som hamnat utanför.

Istället sitter tjänstemännen på Skolverket och diskvalificerar de lärare som har en utbildning från andra länder. Trots alla EU-regler kan lärare utbildade i Tyskland glömma att få sin lärarlegitimation. De må vara godkända av alla andra myndigheter, ha jobbat i mer än 20 år, skolverkets regler påhittade av Jan Björklund, folkpartistisk utbildningsminister, kräver nya översättningar och stämplar.

Mellan 35 000 och 10 000 kronor ska varje lärare betala för att deras redan godkända betyg ska översättas en gång till.

Har vi råd att mista dessa lärare?

Vi som hade Hauke och Lise till grannar minns att de råddes att åka till något annat land. Ja, om Lise skulle kunna undervisa språkelever. Hennes goda kunskaper i engelska, tyska och franska passade inte in. Lise passade däremot in och skaffade sig ett välbetalt jobb utanför skolans värld.

Mina vackra äppelträd talar bara ryska. De har invandrat från öster via Torne älv. De är rätt så nyckfulla. Förra året var det fem blommor på träden, nu är det ett vitt doftande hav av hopp om äpplen.

Potatisodlaren sätter knölar varje dag för att hinna få så många dagar före midsommar som möjligt. Folksägnen säger att en dag i jorden i juni är lika viktig som en vecka i augusti.

Jag fortsätter att blogga som jag gjort i många år. Följ med så upptäcker vi vad som sker.

De mäktiga skyller på andra, men vi vanliga klantar till det

Hela hyllan med lobeliafyllda krukor började gunga fram och tillbaka och sen stod den på näsan. Allt låg där i en enda röra, plantor, jord och avbrutna lavendelstrån.

Jag skulle kunna ljuga för mig själv och säga att det inte berodde på att jag hade ställt hyllan på en plats där den inte borde hamnat, eller så kunde jag skylla på någon annan.

Ja, att skylla på någon annan verkar vara familjen Reinfeldts nya politiska drag.

Idag läser vi att Filippa Reinfeldt har bestämt, att ingen kvinna ska får välja var hon vill föda sitt barn, ett av Filippa Reinfeldts stora vallöften, som hon nu bryter.

Varför? Jo, för att 800 mammor har hamnat på ett annat BB än det hon valt.  En fjärdedel av de som ville föda på Karolinska i Solna hamnade på en annan klinik.

Då hittar det moderata landstingsrådet på en lösning: låt någon annan än mamman bestämma.

I bakgrunden lurar ett fatalt beslut om att öppna ett privat BB som drivs med skattekronor och som skapat en än större brist på barnmorskor. Men vi som läser och lyssnar på var Filippa Reinfeldt säger vet ju att det beror på att "barnmorskorna arbetar deltid".

Landstingsrådet skyller på barnmorskorna. De gör fel. De arbetar för lite. Och därför fungerar inte Filippa Reinfeldts löfte till de blivande mammorna.

Vår statsminister Fredrik Reinfeldt väljer att på samma sätt skylla på de flyktingar som kommer hit, för att hans och regeringens vallöfte om att minska antalet människor, som får sin inkomst från olika former av försäkringar i vårt socialförsäkringssystem, inte har minskat.

All statistik visar att inget har hänt under de åtta år som alliansen har regerat. Det finns lika många nu som då som har a-kassa eller sjukbidrag. Då vill han att vi ska räkna på ett helt nytt sätt.

- Det har ju kommit så många flyktingar.

Två av landets mäktigaste politiker väljer att ställa sig vid sidan om och skylla på någon annan eller något annat. På yttre omständigheter och inte på att de borde ha gjort något och tagit ansvar för vad som sker.

Ser ni jorden vid krukorna. Den vittnar om att jag klantade till det.

Långt från nyskottade parkeringar

Det är alldeles speciellt att vakna till en humlas surr, en skogsduvas kuttrande och alla småfåglars sång. Jag tror att det är alla dessa sommarljud som får oss att älska tiden då allt blommar och doftar och känns nytt.

Ljus, ljus och ljus.

Kontrasten mellan en isande blå morgon i februari och en ljum grönskande i juni är så stor att det känns som om vi lever i flera olika dimensioner. Den allvarliga då alla måsten, yllevantar och broddar räknas, och den leende då det räcker att leva.

Det finns en fråga varje morgon som vi vaknar. Det finns en oro varje kväll. Får vi sväva uppe bland trädens kronor långt från gruset som tog bort halkan i går.

Stadigt står vi med tjocka skor på den nyskottade parkeringen åtta månader per år, då är det tillåtet att försvinna in i denna värld där inget hindrar oss från att sakta stiga uppåt som om vi vore varsin lite luftballong.

Frön som spirar, liv som ska bli till, stillhet, åskregn allt får mig att glömma var jag la min mössa och den där gröna halsduken.

First Aid Kit - Cedar Lane

Njut!!!!

Kan vi kräva sanningsenliga svar?

De tar sats och så kommer deras sanning. Utan att darra på rösten för de fram en förklaring som inte är sann.

I morse var det debatt på P1 om hur gruvföretagen får provborra efter giftiga mineraler utan att skattebetalarna kan kräva ekonomisk säkerhet för att kunna återställa de naturskyddade områden där borrningen sker.

När bolagen bestämmer sig för att starta en gruva så prövas den enligt alla miljölagar. Men det lagarna inte tog i beräkningen är att om gruvan går i konkurs så får skattebetalarna sanera och betala miljoner varje år.

Vänsterpartiet vill se till att alla gruvbolag måste sätta av pengar till en sanering när gruvan stänger eller förgiftar omgivningen. Men Centern vill fortsätta som förut.

Statssekreteraren Håkan Ekengren (C) säger så här när Kent Persson(V) berättar om gruvor i Västerbotten där skattebetalarna betalar miljoner varje år.

- Det var andra lagar då. Nu är det helt annorlunda.

Och vi som lyssnar förstår att han inte talar sanning. För gruvan i Blaiken öppnade 2008 och efter något år försvann ägarna. Sen tog nästa bolag över. 2008 var alla lagar de samma som idag. Redan 2010 var utsläppen av zink så stora att alla tillstånd var överskridna. Men inte är det gruvföretagen som betalar för att rena vattnet som läcker ut. Det får skattebetalarna göra.

Varför kan inte statssekreteraren hålla sig till sanningen. Han är anställd på Näringsdepartementet och borde förstå att det är något som vi som betalar hans lön kan kräva.

Alla steg bakåt

Tänker på så många starka texter som jag läst efter våldet och mördandet av kvinnor runt om i världen.

Läs Katarina Wennstams text här!

Jag blir så matt av att oupphörligen se hur vår väg framåt mot lika värde som människor innefattar så många steg bakåt.

Hur det blev

Jo, det blev en dag med lugn i äppellunden och lyxfika i Norra hamn. Passionsfruktlakrist och doftande Darjeeling. Allt speglade sig i älvens vatten.

Värmen ökade för varje timme så vi fastnade på altanen. Den sommar vi längtar efter i början på maj...

Här och nu hos de ryska skönheterna

Idag ska jag bara njuta. Stillsamt tillsammans med mina ryska skönheter. De är tio år i år och vackrare än nånsin. Doften av äppelblom letar sig in genom sovrumsfönstret när solen börjar synas i öster. Då har dagen bara börjat.

Mer än så skriver jag inte nu.

Varför är det strejk i Skåne?

Har ni förstått varför de anställda på Öresundstågen strejkar? Det var inte lätt att få veta det i den nyhetsförmedling som jag lyssnar till nu på morgonen.

Men i en bisats får vi veta att 100 000 timmar arbetstid är idag utlagd på personer som rings in vid behov.

Det räcker tycker de anställda.

Men arbetsgivaren vill att fler anställda ska leva under osäkra förhållanden och tappa sina anställningar.

I alla intervjuer försöker reportern får tag på någon som är arg för att Veolias anställda strejkar. Men det finns ingen att hitta i Hässleholm. Kanske för att de flesta känner igen sig. Kanske för att det idag i varje familj finns någon som tvingas arbeta på timme.

Tror arbetsgivarna att de anställda utan strid kommer att ge upp sina fasta anställningar för att hamna i limbo?

Ingen chans till att skaffa sig ett boende, ingen chans att planera sitt liv, men obegränsad flexibilitet.

Ord som ger tuggmotstånd

Doften av liljekonvalj drar förbi i vinden. Jag läser om en hundraårig deckarförfattarinna. Hon skrev en ruskig historia om "Kung liljekonvalje av dungen". Boken med ett av de vackraste omslagen som finns. Ja, Maria Lang eller Dagmar Lange var en mycket speciell person som levde upp till en bild som hon skapade av hur en framgångsrik författarinna skulle vara. Ja, hur en dam med bildning i 1950-talets Stockholm skulle uppfattas.

Tänk så långt från vår tid det är. Det finns nog bara en person som jag kan komma på som kan bära hennes mantel, ja, klä sig i sin egen bild av sig själv. Vet ni vem jag tänker på? Vem som jobbar hårt på att skulptera fram en helt egen annorlunda idolbild?

Lena Andersson heter hon. En kvinna med skarp blick och konstruerat språk. Ja, inte i romanerna, men i de krönikor som vi dechiffrerar varje vecka vid frukostbordet. Det är som att sitta och ro mot strömmen när vi försöker förstå. Varför och av vilka skäl hon hela tiden väljer att använda ord som de flesta inte ens sneglar på?

Det är som att läsa de oändliga essäer,som vi stolta översatte för varandra, i 1980-talets Dagens Nyheter. Tuggmotståndet var stort. Det kändes som om vi sökte näring i ett stycke barkbröd. Vi var aldrig säkra på om vi hade hittat rätt bland alla dessa ord.

Då var det självklart att en text i Dagens Nyheter eller i Svenska Dagbladet skulle vara snårig och svår. Idag finns det sällan såna texter i en dagstidning. Idag är det lite gammaldags att ta fram en krönika som kämpar med att uttrycken och nivån ska vara de rätta. Men ibland blir det lika dråpligt som när vi tar fram ett recept från detta decennium. Vad längtade vi efter att äta? Förälskade havskräftor?

Förälskad är Lena Andersson, inte, inte i det privata som i offentligheten ska göra våra möten personliga.