Klockan sex i sommarregn

Luleå tolv och Kiruna åtta grader. Regnet droppar och syrenen doftar. Det är tidig sommarmorgon här i byn. Tåget mot Narvik sjunger längs med järnvägen där borta i öster. Det rullar i sin egen takt mellan Bottenviken och den salta fjorden där uppe i norr. Bilderna av den djupa skogen, de vida fjällmyrarna och snön uppe på topparna. Den vackra Lapporten fylld med tunga lila regnmoln. De finns för alltid i mitt huvud. Den som sitter vid fönstret på Nordpilen får uppleva mycket längs med den 60 mil långa vägen ner till Rombakken och den stora hamnen.

Jag lyssnar på tåget som rullar mot Sävast och Boden. Och ser inte var jag sätter mina fötter. Nästan i flickornas sommarrabatt.

Lövskärshamn

Här sitter jag och dagdrömmer om sommarbad. Igår hann jag åka ända ut till Lövskär. Det är hit jag rullar i mlle Renault när jag vill doppa fötterna i Bottenviken. Här finns den där oändliga horisonten som jag längtar till.

Hamnen är fylld med små båtar och fiskefartyg. Skärgårdsbåten, Kungsholm, kommer inte hit förrän om två veckor. Då hoppas jag på högsommar och en sval bris.

Hur vattnet var? Kallt. Iskallt. Min vän Katarina rekommenderade bastubad före sommarens första dopp. Hon fiskar strömming hela helgen.

Det är så jag alltid har gjort. Städat och tänkt.

Superstädare. Ett nytt yrke. Med hög ingångslön. Vad ska man tänka. Läs om Uppsalas nya giv.

Junistjärnor

Amandusskog är fylld med junistjärnor. Våra vitsippor som A sa när vi gick ner och njöt av alla skogsdofter. Det är länge sen Svens traktor rullade på stigen ner mot vattnet. Nu får vi titta ner och trampa rätt mellan skogsstjärnor, åkerbärsblom och björkskotten. Celina hon är inte nöjd. Det finns inga kattherrrar som vill uppvakta henne. Och trots att hon pratar högt och vilt stannar alla fåglar som byggt bo under altantaket kvar. De vill inte låta sig skrämmas. Istället sjunger de dygnet runt i ljuset som aldrig tar slut. Tystnaden finns inte, bara glädjen över att leva, och att allt lever.

Robyn - Fembot Onsdagslåt

Detta är vår värdefullaste älv

Nu har alla fiskare längs med Luleälven fått veta vad deras förstörda fiske är värt. Vadå förstört undrar väl du? Jo, nu när älven är reglerad från Boden upp till Porsi  finns ingen fisk kvar. Älven ger kraft till hela landet. Men kommunalrådet i Jokkmokk med Europas högsta BNP måste åka ner till Stockholm och tigga för att ha råd att sätta igång gatlysena.
Byaåldermannen i Södra Sunderbyn, Nils-Olof Lindfors, som har arbetat i Afrika säger att statens politik mot vattenkraftkommunerna är värre än den de multinationella bolagen bedriver där.

I Kanada får kraftbolagen betala för varje kubikmeter vatten som de använder.

Det skulle ge 700-800 miljoner kronor per år till kommunerna längs med Lule älv.

Fisket i Sunderbyn är värt 861 843 kronor för alla år framöver enligt vattendomen.


I Norge får vattenkraftskommunerna 3 miljarder kronor per år.


Vill du läsa mer titta i Norrländskan här.

Hip Hurra!

Nu har sista korrekturet kommit och det är klart. Mera kackel kommer ut i augusti. Med ett fint förord av Katarina Mazetti. Hon skriver:
Det är koncentrerade livserfarenheter och
minnen, sammanfattade av ett antal kvinnor som står
mitt i det korstryck som kallas kvinnoliv. Förvirrade, förbannade,
förskräckta, förälskade och förlorade, ja allting
på “”för”” utom förkonstlade. De har inte tid att krångla
till det. Vilket inte betyder att texterna är konstlösa -– en
del av författarna är så välformulerade att man frågar sig
varför man inte redan känner till dem.

Säkerhet och rädslor

Sanna Ryman i Svd vill ha mer taggtråd kring Forsmark.
Jag vill ha mer säkerhet.
Jag vill ha ordentligt med säkerhetsarrangemang och vakter där alla kärnkraftverk finns. Greenpeaces aktion har visat mig att idag finns det ingen säkerhet alls.
I år är det 2010. I år skulle alla våra reaktorer vara avvecklade.
I Östhammar, Oskarshamn och på västkusten finns nu helt oskyddade kärnkraftverk.
Det är jag rädd för.

Inte för att flyga utan säkerhetskontroll.

Tänk om vi skulle lägga ner samma kraft på att säkra  alla kraftverk.

Små rosa blommoln

Vår rosa tid är nu. Den vackra Rosentryn sveper in oss i rosa skyar av blommor. Den har stått där och växt sedan 1932. Busken har ingen form. Stammen och grenarna är lite skadade av alla katter som vässat sina klor. Men blommolnet är som en sagodröm.

Vi borde klippa ner den stora busken. Vi borde se till att trädgården inte ser ut som den är bortglömd. Men jag vågar inte ta bort fler grenar än jag absolut måste. Tänk om det inte kommer att blomma nästa sommar då.



Både jag och humlorna skulle sakna dem så.

Oj blev bilden så här...

Har fått chansen att vara med på en tryckning av mönster till underlägg. Jobbade hårt igår med bilden och blev klar efter hur många om och men som helst. Nu håller jag tummarna för att det håller. Att bilden går att använda och att allt blir klart till första veckan i juli. Då är det meningen att jag ska ställa ut i Högsön lite öster om Luleå.

Det är något som surrar

Jag tänkte inte berätta.
Jag tänkte ignorera.
Jag tänkte att om jag inget sa.
Då skulle inga
myggor va.

Rosfilosofi

Ibland rusar tiden förbi. Alla härliga intryck fyller varenda sekund. Nu har vi haft tre dagar med vänner, släkt och familj. Inte ett enda moment av stillhet. En resa i höghastighetstakt. Jag är så glad och omtumlad.

I morse när jag gick ut hann jag se att de senaste sommardagarna har fått vår enorma buske med Kirunarosor att slå ut. Den står där vid husknuten som ett minne av när vi flyttade hit. Varje år i slutet av juni fylls den av små enkla ceris rosor. Det är en rosenbuske som överlevt allt. När jag köpte den sa den gamla damen i trädgårdsbutiken att det är en ros som kommer att överleva alla andra växter även om den planteras i zon 8. Jag har klippt ner den så att det bara är 10 centimeter kvar av alla grenar, men den överlistar allt. Idag är den nästan två meter hög.

Det blir som en bild av vad som hunnit hända de senaste dagarna. Först var allt lugnt och vi förberedde festerna. Och sen fylldes hela huset, hela livet, med vänner och familj. Nu finns alla minnen som doftande rosor som kommer att överleva det mesta.

Studenttårta

Sju lager och svenska jordgubbar, A dekorerade. God och stor. Den räcker till en studentfest till.

Sjung om studenten

Nu har vi torkat glädjetårar och njutit av studentdagen. Min fina Signe finns med i detta reportage.

Det doftar...

såpa. Det var längesen det gjorde det. Trägolvet i stora rummet är nu såpat efter alla konstens regler för att behålla sin vithet. Ett jobb som tar tid, men som verkligen ger resultat. Doften välkomnade mig nu på morgonen och gjorde mig glad.

Kaffe, vitsåpa och liljekonvalj.

Följetongen om Fritz Olsson

Det blir en väldigt liten park på Fritz Olsson-tomten. Norrporten vill tjäna pengar på sin superdyra mark. Vårt kommunalråd Karl Petersen, s, beräknar att värdet på stans mest centrala tomt är mer än 100 miljoner kronor.
"De pengarna kan vi göra bättre saker med än att köpa en tom tomt."

Här är Storgatan mot öster.

Här är Fritz Olsson-tomten mot norr.

Här är jordhögen som ska bli park! Jag hoppas på ett lass till...

Idag har jag flyttat minst 25 målardukar, 30 bilder, 20 ramar, 25 akvarellpapper, symaskinen, 20 meter tyg, tre lådor med olika sytråd, alla olje- och akvarellfärger. Nu ska det ske. Jag ska kunna arbeta i mitt rum inte bara förvara.. Även om en del fortfarande är hipp som happ är mer än 50 procent på sina platser. Nu kan jag hitta och slipper stöna och leta.

Det är härligt

Hur det blev. Ja, som vanligt borde jag ha burit ut mer.  Men det får bli nästa gång.

Nu är den slut...

... tiden mellan hägg och syren. Idag har vi fått en ny doft i trädgården att njuta av. Bondsyrenens lite tunga generösa blomma.

Nöjd idag

Jag är nöjd och glad!

Varje morgon när jag slår på datorn har jag fått ett meddelande från Lisbeth. Hon är en höna som flyttat in hos familjen Husberg. Ett alter ego för mamma Husberg där hon vandrar på gården och arbetar med sitt företag. Lisbeth är nöjd nästan jämt. Hon sprätter omkring och söker efter reden runt om i hela huset. Ibland blir hennes värd nöjd också. Då har Lisbeth hittat en plats där hon har lagt ett ägg.

Enkelt.

Det är livet för Lisbeth. Enklare var livet för oss också. När det var självklart att vi kunde leva med en ful tapet utan att gnälla. Ibland när jag slår upp tidningarna ryggar jag tillbaka inför alla ambitioner när det gäller våra hem.

Ursäkta mig, men Simon och Thomas hurtiga utrop i trean, om fulhet, de är inte kul. Tipsen från alla håll om att vi måste göra om lägger en tyngd över axlarna. Jag är uppväxt med att man skaffade gardiner till fönstren. De tvättades när fönstren putsades. Sen strök vi dem och satte upp dem igen. Idag har jag en hel byrå full med gardiner, och tyger som ska bli gardiner. Är jag lyckligare? Är jag nöjd?

 Nöjd är jag därför att min Sibiriska klematis har växt sig dubbelt så stor denna försommar.

När är du nöjd?

Evas värld berättar här om att vara nöjd med det vi har.

Nu grönskar det i dalens famn

(Sävstaholmsdoft och morgondagg)

Denna morgon är en gåva. Ja, det är den verkligen. Jag har aldrig sett så många blommor på min klematis från Sibirien. Jag har aldrig känt så stark äppelblomsdoft i luften. Jag har aldrig sett så många liljekonvaljer under äppelträden.
"Men jag kan inte bara gå här och drömma".
Nu gäller det att återgå till förberedelserna. Och planera. Tänk att det bara är fyra dagar till min fina S tar studenten.