bli rik utan att skapa något värdefullt. Jag hamnade vid dokumentären Cityboy. Den berättar om hur Londons finansvärld fungerar. I alla fall sett ur en av bankmännens perspektiv.
Geraint Anderson kom hem från en långresa i Indien när han var 23 år. Han hade en examen i historia från Cambridge och ville tjäna pengar så att han kunde leva resten av sitt liv i Indien.
Genom sin bror fick han ett jobb där han skulle värdera energibolag på en investeringsbank. I tolv år levde han för sina bonusar och för att tjäna så mycket pengar som möjligt.
Men en dag bestämde han sig för att skriva krönikor om livet i "the city" och han blev Cityboy.
Jag vet inte vad som var värst, att de som investerar i vår industri inte har någon som helst kunskap, att hedgefondernas chefer skapar situationer där de tjänar miljoner på att sprida rykten om olika bolag. Bolag som sen förlorar både pengar, kunder och som måste avskeda sina anställda.
Geraint Anderson är övertygad om att bonusarna leder till att detta sker.
Skrämmanade är det hur som helst.
torsdag 6 januari 2011
onsdag 5 januari 2011
En lektion i hur man blir rik
- Jag blir ruinerad om kylan stannar och elpriserna bara ökar.
Kylan tillsammans med dåligt skötta kraftverk det är bingo för kärnkraftsindustrin. Ju fler kraftverk som står stilla desto högre vinst. Vattenfall ökade vinsten med en miljard förra vintern. Då när den ena reaktorn efter den andra stod helt stilla.
Läs om vad fastighetsägarna tycker på Brännpunkt i Svd.
Här är en bild från 2010 års kallaste dag vid älvens strand. Det var minus 36 på morgonen. Den dagen var elen så dyr att jag inte vill komma ihåg vad den kostade.
tisdag 4 januari 2011
Adieu
Libération har försvunnit från den fina Library pressdisplay där jag har läst den. Nu får jag lära mig att läsa webbtidningen. Eller läsa Le Figaro...
Kalla kriget?
Idag hittar jag Lars Lindbergs debattartikel i Svd om ett åtal som jag aldrig trodde skulle bli av. Bakgrunden är att tre äldre fredsaktivister filmade "Den flygande tunnan" som är vägvisare till flygflottiljen F21 i somras. De hade en leksaksdrake med sig och ville protestera mot att USA hade en flygövning i området.
Under den tid flygövningen pågick hade försvaret utökat skyddsområdet runt F21. Därför ska de tre männen åtalas den 3 februari. Och de har ingen rätt till offentlig försvarare.
Under den tid flygövningen pågick hade försvaret utökat skyddsområdet runt F21. Därför ska de tre männen åtalas den 3 februari. Och de har ingen rätt till offentlig försvarare.
Kylslagna funderingar
Dagens nyhet från Luleå är att det är precis 25 år sedan det var lika kallt så här i början av vintern. Det var då jag kom hit.
Varje morgon satte jag på mig tre lager kläder innan jag svepte in mig i en gammal mockapäls, en mohairsjal och stoppade händerna i dubbla vantar.
Varje andetag fick mig att se ut som en frostad, rultande bankrånare. Det var bara ögonen som inte var täckta med varierande lager med tyg och is.
Igår var två långfärdsåkare på isen i Öckeröskärgård när en bogserbåt bröt upp den i flak. Räddningshelikoptern tog en fantastisk bild som du kan se här.
Vilken tur att det finns så mycket bättre vinterkläder idag. Idag när jag hoppas på att solen står så högt att vi kan se solförmörkelsen.
måndag 3 januari 2011
söndag 2 januari 2011
Förtrollande
Badkarsplundring
Jubiléer
Idag är det 100 år sedan min svärfar föddes.
Han fick leva i 90 år.
Det är 25 år sedan jag klev av Nordpilen.
Solen syntes som ett gult sken på himlen och det var bara åtta grader kallt. Men det hjälpte inte mot den kalla klump som jag hade i magen. Vad hade jag tänkt när jag accepterade att ta ett jobb 100 mil norrut?
De där första dagarna i Luleå när jag upptäckte allt på nytt. När jag gick på Stadspuben för första gången, när jag åt mina middagar på "Smutsiga duken", när jag träffade en massa nya människor och försökte sova hos min hyrestant. Det är dagar som jag minns.
Såg ett program på teve om människor som minns alla dagar som om de inte är längre bort än gårdagen. De kunde säga allt om vilken dag som helst efter elvaårsåldern. De fick ett daturm och så rabblade de vad de ätit och vad som hänt just den dagen.
Jag minns inte på det sättet. Jag minns känslor, smaker och glädjen inför det nya jobbet.
Fortsättning följer.
Han fick leva i 90 år.
Det är 25 år sedan jag klev av Nordpilen.
Solen syntes som ett gult sken på himlen och det var bara åtta grader kallt. Men det hjälpte inte mot den kalla klump som jag hade i magen. Vad hade jag tänkt när jag accepterade att ta ett jobb 100 mil norrut?
De där första dagarna i Luleå när jag upptäckte allt på nytt. När jag gick på Stadspuben för första gången, när jag åt mina middagar på "Smutsiga duken", när jag träffade en massa nya människor och försökte sova hos min hyrestant. Det är dagar som jag minns.
Såg ett program på teve om människor som minns alla dagar som om de inte är längre bort än gårdagen. De kunde säga allt om vilken dag som helst efter elvaårsåldern. De fick ett daturm och så rabblade de vad de ätit och vad som hänt just den dagen.
Jag minns inte på det sättet. Jag minns känslor, smaker och glädjen inför det nya jobbet.
Fortsättning följer.
lördag 1 januari 2011
fredag 31 december 2010
Vardag
Men en dag står solen så högt igen att vi alla släcker de små lamporna och sopar ihop granbarren. Det är då Åsa ser solen och det är vardag igen.
torsdag 30 december 2010
onsdag 29 december 2010
tisdag 28 december 2010
Ingen risk för halka
Jag sätter ner fötterna i snön.
Varje steg klagar och låter.
Varje andetag biter.
Mina stövlar fastnar
i de torra kristallerna.
Friktion.
Gnistrande, nypande, sjungande.
På himlen ler
en måne i nedan.
Vantar fyllda med
snöjuveler.
Varje steg klagar och låter.
Varje andetag biter.
Mina stövlar fastnar
i de torra kristallerna.
Friktion.
Gnistrande, nypande, sjungande.
På himlen ler
en måne i nedan.
Vantar fyllda med
snöjuveler.
måndag 27 december 2010
söndag 26 december 2010
Jular kan var både bra och
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)