Nu ska luktärtorna

läggas i blöt. Det enda projektet som jag tänker börja med innan vi kan så direkt i landet är att förgro luktärtor. Jag har tre sorter, Lathyrus odoratus, vildluktärt från Sicilien, Black knight, och Painted Lady.  Jag får börja med att lägga fröna i blöt i 24 timmar. Sen ska jag peta ner dem i jorden och hoppas på nya doftsensationer. Och det blir en överraskning när jag får se blommorna. Jag har helt glömt hur de ser ut.

Fler tips om fröer finns här.

Påskknoppar

Det är mindre än en vecka sedan snön låg vit överallt. Men... naturen är förunderlig. Överallt spirar det och de första knopparna sväller redan på buskar och i rabatten. Storspoven sjunger och jag bara njuter i den starka vårsolen.

rabarberknopparna lyser upp jordgubbslandet

Scillan vilar i skuggan av syrenen

Syrenen knoppas 

I kryddlandet börjar gräslöken växa

Tänk att det bara är några dagar sedan vi fick skotta fram dörrarna på uthuset för att komma år sommardäcken.

Morgonsolen

lurade mig att tro på varma grader. Gick ut för att fortsätta, men... frosten på stolen bränner och isen i vattenbunken fungerar inte till akvarellmålning. Väntar. Väntar på att solen ska värma upp både mig, stolen och vattnet.

I gungning

Det känns som förvirringstid. Ena dagen är det alldeles milt och mjukt när jag kliver ut i fågelsången, den andra är det hårt, vasst och ilande kallt.

Himlen är blå utan ett enda moln, älven är svart med några få isflak. I kanten mot Amandus skog ligger snön fortfarande kvar, i sandlådan sväller rabarberknopparna. Jag är förvirrad, blir förvirrad. Vet varken in eller ut. Vilken fot ska jag hålla balansen på?

Jag balanserar mitt i en brytningstid

Det är svårt att veta var, när och hur. Det tänker jag på idag när jag lyckades somna om och vakna upp till en helt ny dag.

Häftigt

---

The Guardian
21 Apr 2011

Läs om hotet mot Kirunas finaste hus

---

Svenska Dagbladet
19 Apr 2011

Alla fåglar flyger

när jag klivet ut på altanen. De vill inte vara med på bild. Vilken tur att jag kan höra dem. det är som att ta ett uppfriskande bad i älven en sommarmorgon. De flyr och kvittrar. Jag lyssnar och ler.

Tittar på bilder från förra året. Vintern har flytt en vecka tidigare än förra året. Ser att vi planterade de första penséerna före första maj. I år blir det före påsk.

Ett evigt vårtecken är när vi kan öppna mittendörren på uthuset. Varje april är det samma väntan. Ja, på att all snö som rasat från taket och bildat en mur av is ska vittra till kristaller.

Då först kommer vi åt sommardäcken.

Vilsam

Hon sitter där och tänker. Jag slet ut min små grå när jag försökte hitta igen den delen av hjärnan som styr vår kreativitet. Det var så länge sen vi var där i verkstan. Så länge sen vi jobbade med all teknik. Nu försöker jag hitta en mer vilsam väg.

Tar vara på den Stilla veckan. Njuter av att allt går så fort. Ena dagen syns knappt cyklarna, nästa är det bara att cykla iväg.

Ta tid att se vad som händer. Ta tid att lyssna på alla fåglar som flyttar hem.

Snart dyker de små svagt lila krokusarna upp i rabatten. Snart värmer vinden.

Nu tar den tag i alla vinterrester och blåser bort dem.

Den är alldeles

svart. Älven. Det ser ut som om vinden igår öppnade upp isen och att vattnet har tagit över. Det är vårlycka.

Den här plåten

blir till konst idag. Nu gäller det. Kavla upp ärmarna och damma av hjärnan är mitt upprop till mitt något trötta jag.

Lyssnar på P1 där reportern tar reda på hur tjock isen är vid Lövskärs hamn. En halv meter, ungefär. Snart blir det förfallstid, när isen varken bär eller brister. Då när det bara är svävare som tar sig fram i skärgården.

Det är kanske det mina bilder ska handla om förfall-s-tid.

Nu slår verkligheten dikten igen

Myter som män gärna vill tro på? I Grekland tror rättsläkaren på att skandinaviska flickor tar en försäkring som faller ut om de blir våldtagna på semestern. Därför anmäler de grekiska män till polisen.

Finns framtiden? Finns fler möjligheter? Vi finns här i alla fall.

I Kiruna och Kalix protesterar väljarna mot de förslag som politikerna lägger fram inför framtiden. Framtiden?! Den ser inte ut att komma anser dessa mycket upprörda och ledsna medborgare.

Besluten rör akutkirurgin på Kiruna sjukhus och ett förslag att lägga ner fyra byaskolor med cirka 250 elever. Det finns många olika bottnar i förslagen. Vad är den viktigaste funktionen som ett sjukhus i Kiruna har? Vad är det viktigaste i skolan? Det är frågor som jag inte sett några svar på.

Omöjliga val och beslut skulle vi ha sagt före 1990-tals krisen. Men nu får vi som medborgare vara med om att fattiga barn ställs mot skattesänkningar. Vi får ta ställning till om sjuka människor ska rycka upp sig och bli friska enligt de mallar som regeringen har satt upp. Och vi får akta oss för att bli utan jobb om vi vill fortsätta inom det yrke som vi är utbildade till eller bo kvar där vi har en bostad.

I Stockholm diskuteras om Ulf Linde, fd intendent, och hans fru Nina Öhman, intendent, ska tvingas flytta när hon går i pension. De har bott på Djurgården i Thielska galleriet i en 250 kvadratmeter stor våning med en hyra på mindre än 3 000 kronor per månad. Det är en tjänstebostad. Nu säger de nej till erbjudanden om lägenheter vid Vasaparken och på Mariatorget. Man kan säga att paret Linde - Öhman inte har upptäkt att regeringen vill spara och skära ner.

Det är ju förutsättningen för budgeten som  finansminister Anders Borg, moderaterna, lade fram i veckan. Där inkluderas de som har jobb och äger sin bostad. Men framtiden för unga människor med osäkra anställningar ser inte god ut. Det är till och med så att de kan förlora på att jobba när de får chansen därför att reglerna för deras försäkringar inte ger utrymme för enstaka inhopp på arbetsmarknaden.

- Det känns för djävligt, säger Stina Nilsson efter matchen. När Luleå Basket förlorade mot Telge med 68-53. Telge vann tre finalmatcher på raken. Silver fick de hårt kämpande Lulebaskettjejerna.

Minnen av hur det var förr finns på våra muséer. Maria Söderberg från Arjeplog har gjort en film om Laisvall. Den kommer att sändas i Sveriges television. 


Tre sopbilschaufförer har tvingats sluta sedan de avslöjats med svart soptömning. Svart soptömning, vad är det? Har de tömt sopor för att få en tårta, pizza eller vad? Renhållningsbolaget i  Luleå har sagt upp dem för att företagets namn inte ska solkas.

Det har blivit svårare och dyrare att fara upp till Kirunafjällen sedan ett av flygbolagen har slutat flyga till Kiruna. Nu märker turistbolagen av att en fjärdedel av passagerna har försvunnit.

Strålande var morgonen när

Celina och jag vaknade före halv sex. Vi låg först kvar i solen och njöt av känslan att sommaren kommer strax. Sen klev vi upp och travade ut. Inga varma grader. Och nu strömmar molnen in från väster. Men idag gör det ingenting.

För igår var jag på trädgårdsmöte. Där fick vi drömma om blommande körsbärsträd och söta hallon på buskar med ovanliga namn. Tänk att vi satt där ett 50-tal personer och talade om jordens surhet och hur mycket kalk man ska använda på gammal havsbotten samtidigt som gatlyktorna lyste upp snön.

Det är APRIL.

En ständig balansgång mellan snödrivor och solkräm med solskyddsfaktor 25.

Två sorter

Det här är poeten och kallskänkan Jenny Wrangborg. Hon var här i Luleå och läste sina innerliga dikter. Hennes ord handlar om livet i verkligheten. Om hur hon och hennes arbetskamrater får slåss för att arbetsgivarna ska uppfylla de avtal som de skrivit på. Hon berättar mellan två av dikterna om en händelse när hon arbetade på en stor restaurang på ett universitet.
 
Arbetsgivaren krävde att vi skulle ställa upp flera gånger i veckan och ordna middagar utanför vår arbetstid. Detta var en arbetsgivare som skrivit på vårt kollektivavtal, men som vägrade att betala ut övertidsersättning. Jag som  var arbetsplatsombud krävde att alla skulle få ut de ersättningar som företaget var skyldiga de anställda. Det slutade med att jag blev uppmanad att säga upp mig. "Jag spred dålig stämning". 

Då hände något av det finaste jag har varit med om. Min arbetskamrater som riskerade sina anställningar gick upp till denna arbetsgivare och krävde att jag skulle få stanna. 

Jag slutade. Men de fick sina pengar.

Så är det på arbetsmarknaden. Men Olle Wästberg, folkpartist och styrelseordförande, hoppar av styrelsen för Thielska galleriet för att de övriga anser att, Ulf Linde och Nina Öhman som ska gå i pension, ska flytta från tjänstebostaden. Han tycker att det är upprörande att de före detta intendenterna ska skaffa sig en egen bostad. I alla fall direkt efter pensioneringen.

Paret Linde-Öhman har arbetat och bott i tjänstebostaden sedan 1977. En fantastisk förmån att få bo ute på Djurgården i ett av Sveriges finaste privatpalats. Alla som bor i en tjänstebostad vet att kontraktet gäller så länge som anställningen gäller. Men inte för alla, eller?

Jag har aldrig hört någon av Ulf Linde, Nina Öhman eller Olle Wästberg yttra ett ord när andra människor tvingas flytta från sina bostäder. Det verkar finnas minst två sorters människor i deras värld.

Det är tur att Jenny Wrangborgs dikter finns. De sätter ord på de svek som vanliga människor möter varje dag.

Ulf Linde och Nina Öhman blev erbjudna en bostad i Vasaparken som de inte ville ha.

(Tack Victor E  nu är det rättat.)

Inget

har hänt på 20 år. Det kan jag se när jag läser Jämställdheten börjar i förlossningsrummet. 

Urban Waldenström, överläkare, skriver från sitt stenåldersperspektiv Ska BB förvandlas till vuxendagis?

Jag bara skakar på huvudet. Lever vi nu, eller 1960?

Hon gick till

Arvid Holmstedts Atelier i Hernösand står det på baksidan. Fotografens ateljé fanns invid Domkyrkan och telefonnumret var 195. Han lovar att spara och förvara alla plåtar som han tar.

Men vem var hon?

Denna blonda kvinna i svart dräkt och med ett oändligt långt pärlhalsband. Jag tycker att jag ser en tillbakahållen styrka och en trotsig blick.
 
Hit men inte längre.

Integritet.

Var hon lärarinna från seminariet? Var hon dotter till biskopen?

Gick hon hemma i familjens träslott bland strutsfjädrar och tunga sammetsgardiner?

Det finns massor med frågor som jag ställer mig när jag tittar in i hennes ögon.

Där finns ett oändligt utrymme för mina drömmar.

I mitt block

har jag hittat en bild av mig själv. En rätt trotsig bild. Ganska ilsken. Jag ser hur jag tänker: Varför måste jag rita just det här?

Ifrågasättande. Det har alla kunnat vara i mitt hela arbetsliv. Ställa frågor som inte alltid är bekväma. Både på jobbet och i jobbet.

Det gäller inte unga människor idag. Jag sitter här och läser om Unionens upptäckt att även företag som har lovat att följa lagar och avtal skiter i allt.

Gunilla Bäcklund på Unionen varnar för att skriva på kontrakt med provisionslön.

Särskilt om man ska använda egen bil i jobbet. Hon sammanfattar sina erfarenheter med:

Det är faktiskt bättre att vara arbetslös än att skriva på ett sådant avtal.

Idag ser jag att

huset i Runsberga på Öland är till salu igen. Priset har stigit med en miljon kronor på mindre än tre år. Ett drömhus som tar all tid i världen att hålla igång. Sista gången jag var där skrev jag en liten haiku.

Vinden blåser

            starkt

men kvarnvingarna

           står still

I stelnad vanmakt

Det är inte bara i Sverige som staten underinvesterat i järnvägen!

Trots att fransmännen inte delat upp järnvägen i olika fraktioner har de också stora problem.

---

Le Monde
10 Apr 2011