Tack Jonas.

Jag förstår inte att Jonas Gardell orkade. Ja, plocka fram den mörka tid som han levde i i mitten av 1980-talet. Den var mörk. Tung och fylld av rädda vita medelålders män. Och tyvärr de medelålders männen hade redan då makten över media, politiken och alla pengarna.

Sommaren 1985 exploderade deras rädsla i kvällspressen. Då kom rubriker som att:
Inom något år är 40 000 familjer smittade. Vi förstod ju (sic!) att det var mycket värre än om homosexuella var smittade.

På Journalisthögskolan var vi tre studenter som undrade hur pressen och speciellt Expressen byggde upp rädslan för, Aids och homosexuella. Det slutade med att vi ägnade hela vårt specialarbete under termin fyra åt att titta vad som hände och hur det skildrades.

Vi fick uppleva möten med fantastiska människor som berättade om hur de arbetade för att få slut på samhällets uppdelning i vi, och dom. Det var RFSL och sjukvårdspersonal och massor med kloka starka människor som ville att vi som samhälle skulle acceptera alla. Även alla som drabbats av denna då dödliga sjukdom.

 Vi skrev och intervjuade. Vi grät och tappade sömnen. Vi levde av godis och kaffe. Men vi hann skriva vår uppsats om hur man använder enstaka uppgifter för att skapa en skrämmande helhet. Och vi fick redovisa vårt arbete på Publicistklubben i Stockholm. Sen vacklade vi hem.

Snön föll och vi frös. Vi var fyllda av den kyla som alla drabbade bar på. En kyla som fortfarande får mig att huttra när jag ser Jonas Gardells tevedrama. En kyla som jag inte kan värja mig mot.

Därför kan jag nästan inte titta.

Tack för att du kunde skriva Jonas Gardell.

Våt konst

Kolla in den häftiga effekten av vatten på Eskilstunas Konstmuseum. HÄR!

Vänd på steken!

Idag fylls jag med energi när jag läser om alla kraftfulla kvinnor som kämpar till tusen procent. Men jag känner mig inte bekväm med vad vi storögt ser som prestationer. Jo, visst är det enormt att ta en världsmästartitel, visst är det stort att vara EU-kommisionär, ja visst är det klokt att ta ett steg tillbaka och tänka på att du måste räcka till. Jag ser flera motbilder till vad vi imponeras av. Hur då?
För att ta det sista först.

Jag läser om en mellanchef på Riksbanken som tar det lugnt något år när barnen är små. Det börjar med att hon säger upp sig för att hennes man inte delar ansvaret för barnen, samtidigt som hon inte kan tänka sig att kräva det. Det slutar med att hennes chef ger henne en tjänst som rådgivare på deltid under något år så att hennes karriär inte ska gå i stå.

Tänk er samma historia med en undersköterska inom hemtjänsten. Tänk er när hon går till sin chef och säger att hon inte hinner med både jobbet och familjen. Tror ni att hon får ett mindre stressigt jobb så att hon orkar med. Hinner med att baka surdegsbröd och ta hand om sina barn?  Det känns inte så, va?

Det är där jag liksom fastnar. Jag söker efter de historier som handlar om politiker och andra som får beröm för att vi satsar på de som verkligen har behov. Tänk i rubriker som att:

"Hon räddade stödet till alla äldre", efter att ha kämpat till hon spydde.

"Hon drev igenom att stödet till Grekland går till grekerna", inte till tyska och franska storbanker.

"De valde att dela på ansvaret för familjen", nu hinner de ha läxläsning med hela klassen. - Våra arbetsgivare tycker att vårt stöd till barnen i kvarteret ger ett mervärde.

"Alla politiker lovar att ställa upp till de spyr", nu ska vi har världens bästa omsorg och skola. Det lovar statsministern i Riksdagen.

Men nej, nej, nej.

Vi får inte chans att heja på de prestationer som är avgörande. Vi får nöja oss med att häpna inför landslaget i fotboll när de kommer igen och vänder på nederlaget till oavgjort.

Tänk om vi som människor kunde samla ihop oss på samma sätt och stötta varandra fram till samma resultat i det verkliga livet.

Försvunnen vecka

Denna vecka bara försvann. Ibland blir det så. Här är några bilder från måndag till fredag.

På fel sätt

Nu får det vara nog! Inte fler mörka moln. Inte mer regn. Inte fler domedagspredikningar, inte mer rädslor. Det finns bra saker överallt. Molnen håller temperaturen uppe. Regnet kan ge oss billigare el. Men EU:s behandling av de länder som lånat pengar av de stora tyska och franska bankerna kommer inte att leda till något positivt. Domedagspredikningar skapar bara skräck och rädsla.

Jag kan inte begripa varför bankerna ska ha både ränta och skattebetalarnas pengar. Bankernas ledningar har ju valt att låna ut pengar till stater som fått betala höga räntor som riskpremier. Då är väl det dessa bankmän som ska vara rädda och betala för sina dåliga beslut. Inte de som inget kunnat göra.

Visserligen har staterna tagit beslut som varit otroligt dumma. Men de har varit ivrigt påhejade av den europeiska centralbanken och bankerna som lånade ut pengarna.

Varför inte tänka inovativt. Leta efter de värden som finns och satsa på dem. För ingen ska kunna komma och säga att domedagsprofetiorna kommer att leda till att vi kommer framåt.

Med hopp ...

Jag kan inte begripa valet av fredspristagare. I år har ju EU:s starkaste stater trampat hårt på sina svaga kusiner. Banker räddas och vanliga människor går i konkurs. Men den norska Nobelkommittén kan ha en räv bakom örat och se priset som en uppmuntran till att stödja de svaga i unionen. Förebyggande. Det är väl ingen som tror att människor kommer att se sina liv förstöras utan att reagera.

100 arbetare varslas från SSAB i Luleå. 

Stålbad väntar SSAB - jobben i faraSSAB går fortsatt dåligtSSAB backar på börsen

SSAB har idag lagt ett varsel som berör 450 medarbetare i den svenska verksamheten.

Orsaken är den svaga konjunkturen inom stålindustrin.

- Vi utnyttjar bara 70 procent av vår kapacitet just nu, och har stora fasta kostnader, säger Helena Stålnert, informationsdirektör på SSAB.

Detta är en följd av alla besparingar inom euroländerna. Våra största exportländer sparar för att överleva, men är det kanske så att de kommer att spara sig till döds?

Det är Nobelvecka och vetenskapsmän, MÄN får pris för sina upptäckter och sin litteratur. Riksbanken hakar på och delar ut ett pris i ekonomi. Den brukar belöna de män som anser att regleringar och samhällets överlevnad inte är värt en kopek. Istället förordar de extrem liberalism.

Nu gäller det att vända i steget. Inte kan en fredag vara så här grå. Mitt tips inför helgen är att gå till Konsthallen för att se Jubilarernas val. Det är en utställning av de verk som de som jobbat 25 år i kommunen kan välja mellan som gåva. Konstverken har gjorts av medlemmar i Konstnärer i Norrbotten. Ett annat tips är att åka till Konstgillet i Boden. Där ställer Britta Weglin ut.

Blå dunster

Bilden heter blå dunster

Jag funderar på hur olika politiska partier arbetar för att få chans att påverka. Just nu verkar vår socialminister Göran Hägglund kristdemokrat irriterad över att den undersökande reportern Kristina Lagerström på Sveriges television har berättat om svagheterna i apoteksreformen.

Hon har visat att antalet produkter som säljs på parfymavdelningarna i vanliga fall har mångdubblats på apoteken. Dessutom har hon visat att de som idag vill ta ut en receptbelagd medicin som apoteket inte har inne får vänta alldeles för länge. Idag kräver staten att medicinen ska kunna hämtas ut inom 24 timmar. Men eftersom att det företag som kör ut medicinerna inte har några tidskrav så får patienterna vänta.

Nu påstår kristdemokrater i sociala medier att Kristina Lagerströms reportage inte har några källor som de känner till. Alltså måste allt vara fel!

Blå dunster sprider de.

Alla som läser och ser reportage vet att i Sverige har vi källskydd. Det innebär att alla som uttalar sig är skyddade i lag. De behöver inte alls träda fram. Dessutom är det förbjudet för socialdepartementet att söka efter vilken person som har talat med Kristina Lagerström.

Vi som brukar hämta ut receptbelagd medicin vet att det tar från torsdag till måndag innan vi kan få den i vår hand. Ja, om den är slut på apoteket. När vi väntar på vår tur får vi titta på massor av bord fyllda med hudkrämer från Frankrike och badskum från olika leverantörer. I hyllorna är hälften av produkterna olika saker som vi lika gärna kan köpa i en livsmedelsaffär eller i ett varuhus. Och det är ingen slump.

Ingen som driver ett apotek kan leva på att sälja mediciner, vare sig de säljs på recept eller utan. Ägarna måste hitta produkter som de kan tjäna pengar på.

Som min gode vän G sa när apoteksbeslutet kom: Du vet hur det ser ut i Frankrike. Där får vi tränga oss fram till den lilla disken längst in på Pharmaciet för att hämta ut vår medicin. På vägen kan vi köpa allt från flipflops till hårborstar. För ingen apotekare kan tjäna pengar på medicinerna.

Här är texten:

Jag funderar på de vinklade inslagen om apoteken. SVT hävdar att apoteken nu satsar på ”smink istället för på mediciner” och att detta innebär att det har blivit svårare att få ut läkemedel. Men några källor för dessa påståenden redovisar SVT inte. Faktum är att andelen kunder som får sina mediciner i princip är oförändrad jämfört med tidigare, cirka 93 procent, enligt Sveriges Apoteksförening. Och försäljningen av icke-läkemedel står endast för cirka tio procent av apotekens omsättning – och där ingår graviditetstest, hygienprodukter, kosttillskott och annat som inte rimligen kan klassas som smink.

Då skingras mörkret

Slapstick, deltog jag i när jag efter många stora krumbukter lyckades hålla balansen i den våta hala trappan. Höstlöv är minst lika hala som den första frosten.

Stora krumbukter gjorde även Sten Tolgfors när han avgick. Kommer ni ihåg teatertårarna när han påstod att han avgick för sina barns skull. I dag får vi veta att han hela tiden visste att försvaret försökte gömma att de hade ett uppdrag att hjälpa Saudiarabien. Sten Tolgfors före detta försvarsminister (M) förnekar med lätthet när han berättar om vem som har haft kännedom om försvarets inblandning  i uppbyggandet av en vapenfabrik i en av världens hårdaste diktaturer. Nu ska riksdagens konstitutionsutskott fråga ut de inblandade statsråden i regeringen.

Vi får hoppas att de tar utfrågningen i riksdagen på allvar.

Då skulle höstmörkret skingras både inne och ute.

Skvaller?

Anders Bergsten

Är Åsa gravid?

Gilla ·  · för 10 timmar sedan via mobil · 

• Anders Bergsten gillar detta.
• Visa alla 7 kommentarer
• 

  Åsa Äng Eriksson Hon ser gravid ut...

  för 10 timmar sedan via mobil · Gilla · 1
• 

  Anders Bergsten Javisst gör hon!

  för 10 timmar sedan via mobil · Gilla
• 

  Åsa Tollén Sandström Nej du,det är jag inte! Hihi

  för 9 timmar sedan via mobil · Gilla · 2
• 

  Maj Larsson ????

  för 8 timmar sedan · Gilla

  
  

  
  

  Så här skrev min svåger som är kristdemokratisk politiker på fejan igår kväll. Är det någon som undrar över varför vi inte lyckas med att förändra vår värld till det bättre? De skvallrar om Miljöpartiets språkrör under pågående partiledardebatt om det vår någon som inte förstod det. Det var ju rätt oklart innan jag skrev detta tillägg.

  
  

Det är höst

Det sista äpplet har dunsat ner från Tsarens äppelträd och i skuggan av Borgovskajes träd syns de mörka nyponen på Tornedalens ros. (Bilden under visar hur den blommade i juli.)


Rönnen har tappat alla löv.

Och här hänger ett smörgåsbord för alla flyttfåglar.

Röksvampen har spruckigt i det hårda höstregnet. I natt hördes hur byarna höll takten på plåttaket. Regn och gredigrå moln. Sommarmöblerna inställda och de sista kryddplantorna intagna i köket. En enda kruka står kvar med vita stjärnblommor i. Nu är det veden som ska in och bli torr. Tunnan med aska som ska tömmas. Och ljuslyktorna ska fyllas med nya ljus. Förberedelser inför alla kalla grader som vi inte kan undvika.

Gredigrått

Idag är allt gredigrått. Då är det skönt att ha lite höstpynt att titta på.

Jag saknar Pella

Barbro Lindgrens söner Bröderna Lindgren gör succé tillsammans med Mattias Alkberg. Deras varumärke är att visa respekt för både barn och vuxna. Ingen kommer att vilja flytta på Loranga, Masarin och Dartanjang från några hyllor på biblioteket.

Ikea visar respekt för världens mest kvinnoföraktande ledning när de digitalt suddar ut alla kvinnor ur sin katalog. Var? Jo Ikea böjer sig för kungahuset Said i Saudiarabien. Inte ens den kvinnliga designern fick vara med på bild.

Jag undrar varför kritiken mot bibliotekarier som tar bort böcker med människoföraktande innehåll kan blåsa upp till storm, men när ett företag som basunerar ut att det står för demokrati, utplånar alla kvinnor på bild, då hörs inte alls samma kritik.

I alla år har biblioteken tagit bort de böcker som inte är aktuella. Om jag hade fått välja så skulle alla Anna-Lisa Wärnlöfs, Claques, böcker finnas på rad i varje bibliotek. Hon visste hur det var att vara tonåring med osäkerhet och olycklig kärlek. Men redan för 20 år sedan började böckerna om Pella säljas ut.

Socialdemokraterna har släppt hela sin skuggbudget. Magdalena Andersson har berättat om hur de vill förändra arbetsmarknadsåtervändsgränden Fas 3. Viktigast inför framtiden kan vara den satsning på mindre grupper i förskolan och på lågstadiet som de vill använda 2 miljarder kronor till.

I 500 år har romer bott i Sverige. Lika länge har vi diskriminerat dem. Sveriges radios ekoredaktion har undersökt om romer får hyra bilar på Statoil och OK/Q8. I Norrbotten fick fem stationer besök. På två av dem ljög personalen och sa att inga bilar fanns att hyra. Tanja Hagert som arbetar med ett nytt projekt för att minska diskrimineringen är bedrövad. Hur de bemöttes kan du läsa här.

Demokrati är inte givet. Allmänna val som inte manipuleras är sällsynta i de forna Sovjetrepublikerna. Därför finns det anledning att fira. Att skåla för Georgien och hoppas på att valresultatet kommer att synas i deras beslutande församlingar.

Gissa var?

Är det någon som inte bor i närheten som vet vad detta är? Ett tips är att det finns nära mig. Jo, det är vår bys nya järnvägsstation. Den kom till för att resenärerna ska kunna gå mellan två perronger. Hur många miljoner den har kostat har jag glömt. Det är nog bäst det.

Diskriminering utan slut

Jag gick ut för att plocka de sista jordgubbarna i landet. Då  tittade jag ut över älven och blev uppbjuden till älvdans. Det är som att leva i de målningar som kallas "Nordiskt ljus". Stunder då allt stannar upp och jag måste hämta andan.

Dagens stora nyhet är att de romer som vill hyra bil har svårt att få göra detta. Dagens eko har varit på 66 bensinmackar med biluthyrning och testat om romer och svenskar behandlas på samma vis. På var tredje mack fick reportrarna med svenskt utseende hyra bil där romer avvisats. Har vi inte hunnit längre?

Jag jobbade 1976 i en butik i Järfälla där jag på samma sätt blev uppmanad att inte vara trevlig mot de romer som kom in. Som tur var för mig var det ett kort vikariat.

 Men diskrimineringen av romer är oändlig. Outslitlig.

Inte klart tänkt.

Jag vet inte om man får skämta om klavertrampet Ikea  gjorde men idag är det suddigt vid älvens strand. Och vi läser om att Ikea har ångrat att de tog fram det digitala suddgummit och utplånade en designer och alla kvinnorna på bild i katalogen. Ja, ångrat men inte gjort något för att ta fram dem som de suddat ut.

Här är en artikel i DN. och en annan i Svd.

Ikea suddar bort alla kvinnor

Förlåt?
Jag hörde inte fel. För att anpassa sig till döds har Ikea tagit bort alla människor med kvinnligt kön i sin katalog  som vänder sig till Saudiarabien.
Här kan du bläddra i den svenska katalogen.

Här kan du bläddra i den saudiarabiska katalogen.

Vad tänker de med? Räknar gör de i alla fall får man hoppas. Det kanske är billigt att bli bortgjord i hela världen för att få kungafamiljen i Saudis välsignelse.

Läs mer här.

"Guldregn"

Höstregnet sveper in oss en mild dimma. Klockan är halv sex och doften av löv som multnar på marken är en påminnelse om att det är den första oktober. Guldregn skriver min vän Ella.

Det där omedvetna tänker jag på

I morse kom tidningen som vanligt. I den finns ett reportage om Ellas pappa. Ella var 16 år på nyårsdagen när hon dog i en skoterolycka. Här är det. Ett ovanligt reportage.

_________________________________________________________________________________

Sen tänker jag på Tintin. Eller egentligen inte på honom utan på Belgiens förhållande till Afrika. De flesta som skrek högst, när Behrang Miri flyttade seriealbumen från 10-13 års avdelningen på biblioteket på Kulturhuset i Stockholm till Serioteket, har ingen aning om att Belgiens kung ansågs sig äga Kongo och alla naturtillgångar som finns där. Detta innebar att belgiska legosoldater skapade något som kan jämföras med nazisternas koncentrationsläger över hela landet. Människoliv var inte värda något. Inte ett skvatt. Allt som gällde var att ge Kung Leopold II stora rikedomar. En roman som skildrar detta är Mörkrets hjärta av Joseph Conrad.

Det finns problem med äldre litteratur. Speciellt barnböcker som innehåller den tankevärld som gällde då, när böckerna skrevs. Böcker som vi aldrig skulle läsa för våra barn nu. Ingen skulle ta fram böcker skrivna efter 1933 i Tyskland med nidbilder av andra än arier. Men Tintin skriven i samma tidsanda kan vi inte diskutera?

En krönikör som problematiserade etablissemangets reaktioner är Carlos Rojas i Aftonbladet.

Det där omedvetna undrar jag över och tänker på. Vilket inte Björn Wiman i DN gör.

Vad gör vi?

Här är en artikel som jag aldrig trodde att vi skulle få läsa 2012.  En artikel som berättar om varför de flesta unga kvinnor som lever i Norrbotten längtar någon annanstans. I alla fall under de tre viktiga åren då de går på gymnasiet. Ingen kan tro att det har gått 25 år sedan jag och min kollega på NSD i Boden visade att för varje tia till pojkarnas fritidsintressen så satsade kommunen 25 öre på flickorna. Vi räknade och räknade och undrade om vi verkligen räknade rätt. Vi hade rätt 1986, har inget hänt?
Varför är det på detta viset, frågade rumpnissarna i Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter. Ja varför har inget hänt med de strukturer som får unga kvinnor att känna sig mindre värda?

Ett av mina första jobb som nyutbildad journalist var att gå till länsstyrelsen. Där var det månadens presskonferens och landshövdingen tillsammans med styrelsen satt vid ett långt bord vända mot journalisterna. I rummet fanns två män och två unga kvinnor. Vad hände? Jo, landshövdingen frågade lite irriterat om inte det skulle komma några journalister från tidningen. Ja, männen hälsade han på och då klev vi två kvinnor fram och presenterade oss. Förvånat tog han oss i hand.

Tio år senare kallade en annan landshövding till presskonferens. Två forskare från universitetet skulle berätta om en undersökning som länsstyrelsen hade beställt. Det var forskning som behövdes för att kunna anpassa styrelsens arbete inför framtiden. På scenen stod flera kvinnor när landshövdingen kom ner för trapporna. Förvånat tittar han runt omkring sig och undrar vänd mot kvinnorna:

Har forskarna blivit försenade?

Var de sena? Nej de var kvinnor.

De hade klivit över den mur som många bygger upp mellan de yrken som en man och en kvinna kan utföra. Vill vi att fler ska riva dessa murar då går det inte att organisera barnomsorgen som Luleå kommun.

I morgonmörkret

är alla lika grå. Eller? 

Det är fortfarande grönt och skönt mellan höstglödande löv. Än har ingen snö fallit och daggen glittrar i gräset. Men hur länge varar det? I dag ska snön falla över inlandet om prognosen är rätt.