Tittar ut och ser hur planteringsbordet står där fyllt av glömda saker som borde hamnat i ordning någon annanstans. Det finns ju inte någon chans att de skulle komma till användning inom det närmsta halvåret.
Istället är det tid att leta. Leta fram broddarna. Inte lätt att stå stilla på trätrappen nu när isen lägger sig i nya lager för varje kall natt. Isande kall.
Lyssnar till Eskilstunas kommunalråd Jimmy Jansson, han vill ta reda på hur det är att leva på socialbidragsnormen, och väcka debatt. I den socialdemokratiska kommunen lever fler än var 20:e på försörjningsstöd, det vi kallade socialbidrag, över 6 procent. Trots att det bara är 11 mil till Stockholm.
Det är 27 år sedan jag cyklade omkring i sme'stan med block och penna. Då var det inte kris. Men det fanns många sociala problem. Allt fler av de arbetsplatser som gjort sta'n till en välmående plats slog igen. Då fick den anrika fabriken Gense besök från Franska handelskammaren. Franska husgerådsbutikers anställda fick lära sig allt om bestick för att äta kräftor, hummer och sill. Det var inte som nu när Genses bestick tillverkas i Kina.
Traktorer från VolvoBM rulllade ut från fabriken, tiotusentals limpor från Skogaholm fyllde långtradare varje morgon och allt var som det varit eller kanske inte ändå.
Underleverantörer började gå i konkurs, allt fler arbetsuppgifter togs över av ny teknik...och så ökade arbetslösheten. Då klev en ny generation politiker in i Stadshuset.
Lokaler som förut varit mekaniska verkstäder, otroligt vackra byggnader, blev Mälardalens högskola och Eskilstuna folkhögskola. Men i och med att vi aldrig har minskat antalet arbetstimmar i takt med de tekniska landvinningarna ökar arbetslösheten för varje år som går. Det räcker inte med att vi kan göra otroligt mycket mer per tidsenhet när det arbetsuppgifter som vi ersätter industriarbetet med inte har ett ekonomiskt värde.
För att återvända till Jimmy Jansson. Han är glad för att hans aktion blir uppmärksammad.
- Vi måste alla vara med och se till att fler kommer in på arbetsmarknaden. Det är hans kommentar.
Vad är din?
Tankar och funderingar från Luleälvens strand. Världen är aldrig långt borta från livet 10 mil söder om polcirkeln.
onsdag 28 november 2012
tisdag 27 november 2012
Det allra tunnaste
22 halveringstider är det sen Arafat dog. För polonium. Här berättar Finacial Times om hur hans kvarlevor har behandlats.
Verkligheten slår all dikt skulle vi med emfas kunna säga.
Verkligheten här i Norrbotten skildrar GRÄVBLOGGEN. Hur projekt växer och hur budgetena för olika nyskapande näringar ökar. Men gör vi rätt?
Det är en fråga som jag hoppas att många tänker på. Det vi vet är att vi måste ha många olika näringar för att kunna behålla människor i länet och för att de som kommer hit för att arbeta ska flytta hit. Hela hösten har vi fått höra det engelska uttrycket "Flyin /flyout". En beskrivning av vad som sker när de som kommer hit för att arbeta lämnar sin familj på den plats där de har skola och arbete.
När jag kom hit för mer än 25 år sedan var det inte socialt accepterat att de som var chefer var endast norrbottningar i veckorna utan att många klagade. Länge kunde ingen få en chefstjänst i en större organisation utan att familjen följde med.
Var det viktigt? Det tror jag. Om alla på en arbetsplats lever i samma område har de liknande erfarenheter på fritiden. Genom en slump fick jag veta att den högste militäre befälhavaren på en ort i södra Sverige aldrig hade bott med sin familj i veckorna. Det hade aldrig funnits ett kvalificerat arbete för hans fru att söka. Är det inte konstigt att vi skapar ett samhälle där familjen inte finns med i planeringen?
Ute faller den lättaste snö. Ett millimetertunt lager täcker över hösten. Rent, vitt och ljust.
Verkligheten slår all dikt skulle vi med emfas kunna säga.
Verkligheten här i Norrbotten skildrar GRÄVBLOGGEN. Hur projekt växer och hur budgetena för olika nyskapande näringar ökar. Men gör vi rätt?
Det är en fråga som jag hoppas att många tänker på. Det vi vet är att vi måste ha många olika näringar för att kunna behålla människor i länet och för att de som kommer hit för att arbeta ska flytta hit. Hela hösten har vi fått höra det engelska uttrycket "Flyin /flyout". En beskrivning av vad som sker när de som kommer hit för att arbeta lämnar sin familj på den plats där de har skola och arbete.
När jag kom hit för mer än 25 år sedan var det inte socialt accepterat att de som var chefer var endast norrbottningar i veckorna utan att många klagade. Länge kunde ingen få en chefstjänst i en större organisation utan att familjen följde med.
Var det viktigt? Det tror jag. Om alla på en arbetsplats lever i samma område har de liknande erfarenheter på fritiden. Genom en slump fick jag veta att den högste militäre befälhavaren på en ort i södra Sverige aldrig hade bott med sin familj i veckorna. Det hade aldrig funnits ett kvalificerat arbete för hans fru att söka. Är det inte konstigt att vi skapar ett samhälle där familjen inte finns med i planeringen?
Ute faller den lättaste snö. Ett millimetertunt lager täcker över hösten. Rent, vitt och ljust.
måndag 26 november 2012
Räknar julpsalmer
Idag undrar jag om vi som vuxna verkligen diskuterar vad som är viktigt när det gäller våra barns utbildning. Är det viktigt var vi har avslutningen? Det verkar vara helt livsviktigt. I alla fall om vi lyssnar och läser om de upprörda röster som diskuterar adventshögtider och julavslutningar igen.
Rösten från redaktionen på P1 morgon mässar upprört om hur många psalmer menar ni? Är det en religiös handling att tända ett ljus? Varför är det en rektor som valt att flytta avslutningen från kyrkan till skolan?
Jag känner mig som ett enda stort frågetecken. Varför är detta ens en fråga? Efter ett lågstadium med Solnas strängast religiösa lärare, ett mellanstadium i fyra olika skolor och ett högstadium med en varmt religiös rektor där frågan aldrig uppstod. Alla högtider firades i skolornas matsalar. Eller i aulan. Efter att ha frågat de jag känner har ingen berättat om att skolans högtider firades i kyrkan. Vi sjöng Gläns över sjö och strand, vi tände ljus varje morgon i klassrummet, vi övade in alla Luciasångerna, vi bakade pepparkakor och Lussekatter, men vi var aldrig i kyrkan. Ja, förutom på religionskunskapen förståss.
Den här traditionen som alla pratar om, hur gammal är den?
Många av dem som jag frågar gissar på att Astrid Lindgrens berättelser har inspirerat rektorer att flytta in avslutningarna i kyrkan. Och det kan jag förstå. Kyrkan är det rum där vi verkligen satsar på att allt ska vara vackert och högtidligt. Men...det innebär en konflikt, den är likson inbyggd. På franska heter det är skolan är Laïque. Fri från religionspåverkan. Det har den varit i Frankrike sedan revolutionen.
Naturligtvis finns det skolor som bygger sin existens på att de är religiösa. Men i alla andra västländer utom Sverige är det skolor som drivs med andra pengar än skattepengar. Här är det helt fritt att öppna en skola med religiös inriktning för skattepengar. Och räcker inte detta för att föräldrarna ska känna sig trygga med att deras barn inte ska få andra kunskaper än dem de godkänner kan elever stanna hemma. Det kallas hemundervisning.
Men den skola som är öppen för alla ska vara öppen för alla oavsett religion. Det är väl så lagstiftarna tänkte när de röstade igenom den nya skollagen för bara något år sedan.
Julsånger som är för religiösa för att sjungas enligt den nya skollagen kunde inte generaldirektören Anna Ekström på Skolverket peka ut.
Det kanske beror på hur skolan förbereder högtiden?
Fortfarande tycker jag att denna diskussion lurar oss att tänka på annat än det som är viktigt. Vad är det som är viktigast för våra barn i skolan? Att rektorn räknar julpsalmer i advent, eller att hon skapar en skola för alla?
Rösten från redaktionen på P1 morgon mässar upprört om hur många psalmer menar ni? Är det en religiös handling att tända ett ljus? Varför är det en rektor som valt att flytta avslutningen från kyrkan till skolan?
Jag känner mig som ett enda stort frågetecken. Varför är detta ens en fråga? Efter ett lågstadium med Solnas strängast religiösa lärare, ett mellanstadium i fyra olika skolor och ett högstadium med en varmt religiös rektor där frågan aldrig uppstod. Alla högtider firades i skolornas matsalar. Eller i aulan. Efter att ha frågat de jag känner har ingen berättat om att skolans högtider firades i kyrkan. Vi sjöng Gläns över sjö och strand, vi tände ljus varje morgon i klassrummet, vi övade in alla Luciasångerna, vi bakade pepparkakor och Lussekatter, men vi var aldrig i kyrkan. Ja, förutom på religionskunskapen förståss.
Den här traditionen som alla pratar om, hur gammal är den?
Många av dem som jag frågar gissar på att Astrid Lindgrens berättelser har inspirerat rektorer att flytta in avslutningarna i kyrkan. Och det kan jag förstå. Kyrkan är det rum där vi verkligen satsar på att allt ska vara vackert och högtidligt. Men...det innebär en konflikt, den är likson inbyggd. På franska heter det är skolan är Laïque. Fri från religionspåverkan. Det har den varit i Frankrike sedan revolutionen.
Naturligtvis finns det skolor som bygger sin existens på att de är religiösa. Men i alla andra västländer utom Sverige är det skolor som drivs med andra pengar än skattepengar. Här är det helt fritt att öppna en skola med religiös inriktning för skattepengar. Och räcker inte detta för att föräldrarna ska känna sig trygga med att deras barn inte ska få andra kunskaper än dem de godkänner kan elever stanna hemma. Det kallas hemundervisning.
Men den skola som är öppen för alla ska vara öppen för alla oavsett religion. Det är väl så lagstiftarna tänkte när de röstade igenom den nya skollagen för bara något år sedan.
Julsånger som är för religiösa för att sjungas enligt den nya skollagen kunde inte generaldirektören Anna Ekström på Skolverket peka ut.
Det kanske beror på hur skolan förbereder högtiden?
Fortfarande tycker jag att denna diskussion lurar oss att tänka på annat än det som är viktigt. Vad är det som är viktigast för våra barn i skolan? Att rektorn räknar julpsalmer i advent, eller att hon skapar en skola för alla?
söndag 25 november 2012
Positiva sidor?
Syremättad är luften och fylld av fuktig dimma. Det tycker mossan är ljuvligt och då tar den ett famntag på hela Sävstaholmträdet. Till och med löven blir uppiggade och några förskrämda få har lurats slå ut, sista veckan i november. Det ser nästan varmt, eller inte kallt ut när jag öppnar dörren. Och... det är skönt att gå omkring på det gröna gräset i tofflor utan ytterkläder. Lite rått, blött och alldeles uppfriskande.
fredag 23 november 2012
Vad betyder gleshet?
Ja, vad betyder gleshet. Jag ser stickade tröjor med glesa maskor, glest mellan tänderna och glest mellan jordgubbarna i landet. Men det betyder glesbygd på eu-byråkratiska. Numera går det gleshetsbidrag till inlandet. Nu får vi se om dessa stöd offras när EU:sbudget förhandlas i Bryssel. Finländarna slår i vart fall vakt om dem.
Det är inte bara Norrlands inland som får bidrag utan all glesbygd i EU. Vi hör samman. Vi har likande villkor. Men vi är inte vitt skilda från Sverige som Tidningarnas Telegrambyrå tycks tro. I veckan skrev de en notis där sjukvården efterlyste invandrare från Afrika, Asien och Norrland.(Sic!). Vad sjukvården ville? Jo, de har behov av blod med många olika blodgrupper.
Vi konsumerar sju dagar i veckan. Det vill en kampanj mot köphets och för lugn ändra på. De vill att söndagarna ska bli köpfria. I glädjen över förslaget påstår en av rösterna: att här ligger små orter på glesbygden före. Där finns det butiker som är stängda på söndagar. Men visst är det så att butikerna aldrig har varit öppna på söndagar?
Köpa ska vi om HUI får som det vill. I år föreslår Handelns utredningsinstitut att hörlurar blir årets julklapp. Minns vad de föreslog det förstå året som de presenterade årets julklapp 1988? Just det, en bakmaskin.
Det vore nog något som den nye EU-kommissionären för hälso- och konsumentfrågor gärna tilldelar kvinnor i hans hemland Malta. Han har varit utrikesminister och luftat ovanligt kvinnofientliga och homofientliga åsikter. Tonio Borg ska ha ansvar för kvinnors hälsa samtidigt som han anser att inte någon abort får ske i hemlandet.
Drömmar om rymdturism har vårt landsting och dess regionalpolitiska enhet satsat på. Det är ett av flera projekt som NSD:s grävblogg skriver om. Läs mer under länken om var våra skattepengar satsas för att vårt län ska utvecklas inför framtiden.
Ja, framtiden är oviss brukar vi säga. Men Marcus Hellner han satsar. Årets första stora tävling i Gällivare denna vecka. Sen hårdträning inför VM i Val di Fiemme. Där vill han satsa allt på 15 kilometer.
Två stora vinnare träder fram denna vecka. Dels Daniel Öhman och Bo- Göran Bodin som vann årets Stora journalispris för att de har avslöjats Försvarsdepartementets affärer med diktaturen Saudiarabien. Dels Swedish House Mafia som håller konserter inför fler än 100 000 betalande i publiken på Friends arena denna vecka.
Det är inte bara Norrlands inland som får bidrag utan all glesbygd i EU. Vi hör samman. Vi har likande villkor. Men vi är inte vitt skilda från Sverige som Tidningarnas Telegrambyrå tycks tro. I veckan skrev de en notis där sjukvården efterlyste invandrare från Afrika, Asien och Norrland.(Sic!). Vad sjukvården ville? Jo, de har behov av blod med många olika blodgrupper.
Vi konsumerar sju dagar i veckan. Det vill en kampanj mot köphets och för lugn ändra på. De vill att söndagarna ska bli köpfria. I glädjen över förslaget påstår en av rösterna: att här ligger små orter på glesbygden före. Där finns det butiker som är stängda på söndagar. Men visst är det så att butikerna aldrig har varit öppna på söndagar?
Köpa ska vi om HUI får som det vill. I år föreslår Handelns utredningsinstitut att hörlurar blir årets julklapp. Minns vad de föreslog det förstå året som de presenterade årets julklapp 1988? Just det, en bakmaskin.
Det vore nog något som den nye EU-kommissionären för hälso- och konsumentfrågor gärna tilldelar kvinnor i hans hemland Malta. Han har varit utrikesminister och luftat ovanligt kvinnofientliga och homofientliga åsikter. Tonio Borg ska ha ansvar för kvinnors hälsa samtidigt som han anser att inte någon abort får ske i hemlandet.
Drömmar om rymdturism har vårt landsting och dess regionalpolitiska enhet satsat på. Det är ett av flera projekt som NSD:s grävblogg skriver om. Läs mer under länken om var våra skattepengar satsas för att vårt län ska utvecklas inför framtiden.
Ja, framtiden är oviss brukar vi säga. Men Marcus Hellner han satsar. Årets första stora tävling i Gällivare denna vecka. Sen hårdträning inför VM i Val di Fiemme. Där vill han satsa allt på 15 kilometer.
Två stora vinnare träder fram denna vecka. Dels Daniel Öhman och Bo- Göran Bodin som vann årets Stora journalispris för att de har avslöjats Försvarsdepartementets affärer med diktaturen Saudiarabien. Dels Swedish House Mafia som håller konserter inför fler än 100 000 betalande i publiken på Friends arena denna vecka.
torsdag 22 november 2012
Hur ser de nymålade rummen ut?
Sport
+ Visa bildtexten
Rum små som fängelseceller utan fönster och som luktar målarfärg.
Så beskriver Justyna Kowalczyk sitt boende i Gällivare.
Den polska skidstjärnan känner sig "värre behandlad än ett djur".
- Alla kan ju inte bo i sviterna, säger arrangören Tommy Niva.
Så här ser Justyna Kowalczyk på ankomsten till Gällivare.
Jag vill gärna se hur rummen ser ut. Det enda vi får veta äer att hon fått ett annat rum och att varken norrmännen eller svenskarna bor på Björnfällan.
| ||
onsdag 21 november 2012
Kontraktet i sophinken
Jag vet inte hur denna regering ska få medborgarna att följa de regler och lagar som gör att vårt samhälle fungerar. Det kan jag inte förstå när ministrar tar sig friheten att bryta mot den allra viktigaste lagen, vår GRUNDLAG. Det är så sorgligt. Det är så hemskt. Det är så gräsligt att vissa personer med makt anser att de kan slänga vårt samhällskontrakt i soporna.
Denna gång är det den förre försvarsministern Sten Tolgfors som tagit sig friheten att gömma undan de handlingar som visar att han och departementet kände till att FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut,deltog i olagliga verksamheter. Nu är handlingarna hittade. Där står det svart på vitt att FOI skapar ett företag för att bygga upp vapenfabriker i Saudiarabien tvärtemot våra lagar. Detta i ett brev till försvarsdepartementet där alla hävdat att ingen visste något.
Det är en sorgens dag när vi som medborgare behandlas som mindre vetande. Det är en dag när vi verkligen kommer att ifrågasätta varför vi ska uppfylla vår del av samhällskontraktet när de som är valda i demokratiska val kastar grundlagen i sophinken. Det är inte första gången som det händer. Den förra gången , som vi känner till, var när Olof Palme stoppade ett brev om Lennart Geijers, justitieministerns, kontakter med prostituerade i ett kassaskåp, samtidigt som han förnekade att brevet fanns. Det bidrog till att socialdemokraterna förlorade valet.
Nu håller sig alla i regeringen på behörigt avstånd från försvarsdepartementet. Här kommer Sten Tolgfors få stå med skammen för att rädda de som sitter kvar. Han som avgick för att hans barn skulle slippa skriverierna om Tolgfors...
Denna gång är det den förre försvarsministern Sten Tolgfors som tagit sig friheten att gömma undan de handlingar som visar att han och departementet kände till att FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut,deltog i olagliga verksamheter. Nu är handlingarna hittade. Där står det svart på vitt att FOI skapar ett företag för att bygga upp vapenfabriker i Saudiarabien tvärtemot våra lagar. Detta i ett brev till försvarsdepartementet där alla hävdat att ingen visste något.
Det är en sorgens dag när vi som medborgare behandlas som mindre vetande. Det är en dag när vi verkligen kommer att ifrågasätta varför vi ska uppfylla vår del av samhällskontraktet när de som är valda i demokratiska val kastar grundlagen i sophinken. Det är inte första gången som det händer. Den förra gången , som vi känner till, var när Olof Palme stoppade ett brev om Lennart Geijers, justitieministerns, kontakter med prostituerade i ett kassaskåp, samtidigt som han förnekade att brevet fanns. Det bidrog till att socialdemokraterna förlorade valet.
Nu håller sig alla i regeringen på behörigt avstånd från försvarsdepartementet. Här kommer Sten Tolgfors få stå med skammen för att rädda de som sitter kvar. Han som avgick för att hans barn skulle slippa skriverierna om Tolgfors...
tisdag 20 november 2012
Skridskois för fjäderlätta
Här ligger skridskoisen för fjäderlätta i Norra hamn. Den är så tunn och blank att jag är nästan säker på att minsta tyngd skulle få den att spricka. Men tänk om det blir kallt igen. Så kallt att den blir en is för oss som drömmer om att sväva fram över fjärden.
Ja, tänk om vintern skulle vara vinter och inte senhöst. Det är en fråga som surrar runt när jag läser om farhågorna inför framtiden. Och när jag läser om dem som inte vill se att vi är på väg mot ett annat klimat. Det är ju inte så att vägen mot värmen kommer att vara linjär. Men vi kommer att få se förändringar än här, än där. Förändringar som ingen har kunnat förutse.
För vi har svårt att känna igen det vi aldrig sett. En nyhet är det vi vet är en nyhet, inte det som är så nytt att vi inte ens märker det. Jag ser hur mina bilder från slutet på november varierar i hög grad. Det ena året är det djup snö, det andra barmark. Men sett över tid, så är det fler år sedan sekelskiftet där gräset lyser grönt på ängen i mitten av november. Förr sa alla att klimatet går i 30 års-cyklar. Det är kanske helt rätt. Men jag ser att vågorna i cykeln slår högre och lägre i en snabbare fart. Kommer ni ihåg hur det såg ut för ett år sedan?
Det gjorde inte jag.
Men här är en bild från den 19 november 2011.
Ja, tänk om vintern skulle vara vinter och inte senhöst. Det är en fråga som surrar runt när jag läser om farhågorna inför framtiden. Och när jag läser om dem som inte vill se att vi är på väg mot ett annat klimat. Det är ju inte så att vägen mot värmen kommer att vara linjär. Men vi kommer att få se förändringar än här, än där. Förändringar som ingen har kunnat förutse.
För vi har svårt att känna igen det vi aldrig sett. En nyhet är det vi vet är en nyhet, inte det som är så nytt att vi inte ens märker det. Jag ser hur mina bilder från slutet på november varierar i hög grad. Det ena året är det djup snö, det andra barmark. Men sett över tid, så är det fler år sedan sekelskiftet där gräset lyser grönt på ängen i mitten av november. Förr sa alla att klimatet går i 30 års-cyklar. Det är kanske helt rätt. Men jag ser att vågorna i cykeln slår högre och lägre i en snabbare fart. Kommer ni ihåg hur det såg ut för ett år sedan?
Det gjorde inte jag.
Men här är en bild från den 19 november 2011.
måndag 19 november 2012
Håll kartan rätt
Under gråa skyar, i soffan med en filt, hittade jag Filter nr 29. På detta smörgåsbord, jag något annat ord kan jag inte hitta, ligger en text som verkligen gjorde mig glad. Den handlar om Thomas Öström, Joachim Karthäuser, Olle Bergström och Sven Löfquist.
De har vänt på kartan och hittat rätt.
Det börjar med Thomas Öström som tillsammans med sin granne Joachim Karthäuser vrider och vänder på det vi vet. Ja, vad vi vet om energi. Det slutar med att Climeon ett bolag som har ett patent på att utveckla energi på ett nytt och eget vis.
Thomas Öström och Olle Bergström växte upp i Måttsund. De var två av killarna som inte gav sig. De tränade och tävlade. De läste vidare och klättrade. De höll ihop genom åren. Och nu kan de ha ett av svaren på hur vi ska kunna utvinna energi så att den räcker till alla samtidigt som vi inte släpper ut mer skit. Ja, att vi stoppar upp klimatförändringarna som är dagens mest skrämmande nyhet.
Värmen stiger dubbelt så fort som klimatmötet i Köpenhamn satte som mål. Det är i genomsnitt fyra grader varmare över hela jorden. Gränsen som Köpenhamnsmötet skrev under på var två grader.
Det är nog därför jag är så glad. Det finns hopp. Här är en länk till Filter.
De har vänt på kartan och hittat rätt.
Det börjar med Thomas Öström som tillsammans med sin granne Joachim Karthäuser vrider och vänder på det vi vet. Ja, vad vi vet om energi. Det slutar med att Climeon ett bolag som har ett patent på att utveckla energi på ett nytt och eget vis.
Thomas Öström och Olle Bergström växte upp i Måttsund. De var två av killarna som inte gav sig. De tränade och tävlade. De läste vidare och klättrade. De höll ihop genom åren. Och nu kan de ha ett av svaren på hur vi ska kunna utvinna energi så att den räcker till alla samtidigt som vi inte släpper ut mer skit. Ja, att vi stoppar upp klimatförändringarna som är dagens mest skrämmande nyhet.
Värmen stiger dubbelt så fort som klimatmötet i Köpenhamn satte som mål. Det är i genomsnitt fyra grader varmare över hela jorden. Gränsen som Köpenhamnsmötet skrev under på var två grader.
Det är nog därför jag är så glad. Det finns hopp. Här är en länk till Filter.
söndag 18 november 2012
Utan karta
Lite tevatten och tre akvarellfärger. Paynes grey, rå umbra och bränd sienna. En helt ny plats. En karta över det som inte finns.
Dit vill jag fara.
Ser ni alla små öar som är mål för alla våra söndagsutflykter?
Ser ni foten som kickar upp mot den höjda näven?
Jag undrar om vattnet i bassängen där till vänster är varmt ända in i oktober?
Ja, hur är det där i landet som inte finns?
Lugnt.
Inte långsamt. Fyllt av goda idéer som människor har tid att utveckla. Fyllt av vuxna som tar ansvar. Fyllt av ro som ger alla rätt att utvecklas till det de vill.
Fullt med kreativitet som bubblar och fräser. Omfamnar och öppnar upp.
Och
Inga hierakier. Nej, inga hierakier.
Dit vill jag fara.
Ser ni alla små öar som är mål för alla våra söndagsutflykter?
Ser ni foten som kickar upp mot den höjda näven?
Jag undrar om vattnet i bassängen där till vänster är varmt ända in i oktober?
Ja, hur är det där i landet som inte finns?
Lugnt.
Inte långsamt. Fyllt av goda idéer som människor har tid att utveckla. Fyllt av vuxna som tar ansvar. Fyllt av ro som ger alla rätt att utvecklas till det de vill.
Fullt med kreativitet som bubblar och fräser. Omfamnar och öppnar upp.
Och
Inga hierakier. Nej, inga hierakier.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)










