"Jag får det inte"

Vem får nobelpriset i litteratur i år? Alice Munro hoppas många på. Det gör jag också. Jag minns fortfarande när jag läste en av hennes novellsamlingar och upptäckte att jag kände mig hemma, i hennes språk och hennes värld. Kan det vara att vi lever i samma klimatzon?

Hans-Olov Ohlsson, skrev om hur Kanada, borde ha chans att får priset i år. Det har aldrig skett förut. I detta stora land finns det två litterära giganter att välja mellan, Alice Munro och Margaret Atwood. Det borde bli en kvinna, bara tre av priserna som delats ut de senaste tolv åren har tilldelats kvinnor, och som sagt ingen medborgare i Kanada har fått något litteraturpris.

Men det finns så många författarskap som pockar på uppmärksamhet. Ett är Kim Thúys. Hon gavs ut av Sekwa 2011. Då var det hennes berättelse om ett vietnamesiskt flyktingöde, ru, som vi fick möta. Kim Thúy bor i Kanada och har växt upp med franskan som andraspråk. Hennes täta, kompakta boksidor ger en helt annorlunda bild av flyktens encyklopedi.

En hel del av de författarskap som prisats av den svenska akademin har som gemensam ram förtrycket från omänskliga regimer.Känslan av att vara på felplats i fel tid. Vittnesmål om hur fängelse och fångläger bryter alla människor till vrak.

Är det så att språket blir klarare och tydligare när existensen förvrängs?

Regnpoesi

Aqualung med Jethro Tull

Bara ett pynt?

Är vi alla lika när vi ringer efter ambulans? Det undrar jag efter att ha läst om en jakttur i väglöst land. De två jägarna fick beställa en privat helikopter när den ena drabbades av blodförgiftning och 40-gradig feber. SOS Alarm visste helt säkert att feber går över och att de inte skulle skicka en ambulanshelikopter.

Vi lever i ett land med Jämlikhetsideal och Jämställdhetsideal, men finns dessa ord i vårt verkliga liv? Annat än som dekoration?

Ett pynt på den kaka som delas efter helt andra normer.

Igår presenterades Norges nya djuppblå regering sitt första program. I regeringsförklaringen ville Siv Jensen och Erna Solberg snabbt, helst igår, förminska public service-teven och radion. Det tycker jag är en apart prioritering för en regering när det finns så många viktiga frågor att ta upp. Men när söndagsöppet och högre hastighet på vägarna hör till de frågor som ska ändras först får vi väl se vad som händer.

 

I dur

Störst solchanser allra längst upp i norr. Man tackar för en härlig höst med massor av strålande dagar och ljuvliga morgnar. Trots att naturen är rätt så tufsig är det fortfarande vackert bland alla vissna blommor och blad.

De gula björklöven kommer till användning i höstens experiment. Tog alla gamla blomlökar som jag har haft i en kasse sen vårvintern och satte dem i jorden som fanns kvar. Tömde ur krukorna över lökarna och täckte allt med frasande björklöv. Nu hoppas jag att detta ska hjälpa lökarna att överleva till våren. Det vore rätt kul att ha både iris, narscisser och kungsängslilja.

Dagens nyhet på ekot är att företag med skulder får hyra ut boenden till migrationsverket. Detta trots att reglerna som gäller upphandlingar kräver att företagen ska sin ekonomi i ordning. Det blir komplicerat och godtyckligt när tjänstemännen inte följer de regler som finns. Helt plötsligt öppnar sig ett utrymme för korruption.

Reglerna som var heliga för dem som arbetade i staten och helt självklara eftersom att de visste att de skulle motverka korruption, nu verkar de vara rundningsmärken.

Men en så här härlig dag går det inte att avsluta i moll. I lördags fick vi som var på teatern se "I sista minuten" en härlig komedi på Norrbottensteatern. Ni får bara inte missa den.

Vad händer på Dagens nyheter?

Jag undrar verkligen vad som händer innan för väggarna i tidningshuset. I veckan får vi höra på ekot att Stockholms dagspressdistrikt går ut och larmar om att ledningen på redaktionen sätter munkavle på de anställda i samband med att tidningen ska säga upp fast anställda. Distriktet är också oroliga för dem som arbetar i koncernens bemanningsföretag.

Samtidigt publiceras en artikelserie som påstår att alla pensionärer har fått lika stora höjningar av sin pension, i genomsnitt, som de som arbetar. Oj, vad bra tänker jag först men sen ser jag att all statistik är helt meningslös. Ja, höjningen av pensionerna består i själva verket av att de unga pensionärerna har högre pension än de gamla som dör. Inte direkt någon nyhet.

Nästa del i artikelserien kommenteras av Maria Crofts. Det är det vansinniga fenomenet som Bo Könberg, folkpartiet, drev igenom i pensionsuppgörelsen på 1990-talet. Ja, att alla lågavlönade inte får en enda krona i högre pension än de som inte arbetar alls. Bo Könberg tycker att det är helt ok , det har han deklarerat många gånger. Men att Maria Crofts flyttar detta problem, som bara kan lösas av politikerna, till ett problem för pensionärsorganisationerna. Det är inte ens dråpligt.

Slutligen går Peter Wolodarski ut och försvarar Hanne Kjöller, trots att hon själv inte anser att hon gjort några fel. I hans försvar är det centralt att Hannes Kjöllers bok om halvsanningar endast innehåller ett fel. Han svarar så här:

"Det är bra att Hanne Kjöller rättar det fel som uppmärksammats och nyanserar några skrivningar."

Men hallå! Har hon inte hittat på? Ja, att en person som har utsatts för grova sexuella brott har en psykiatrisk diagnos? Vad nu det skulle ha med denna kvinnas trovärdighet att göra. Har hon inte påstått att en cancersjuk krögare bor i en lägenhet värd 12 miljoner kronor när han i själva verket bor i en hyresrätt? Har hon inte slagit på ordet Husby och fått fram fler än 1000 träffar, som handlar om helt andra orter och människor, än det Husby som hon påstår är väl skildrat i pressen?

Jag vet inte om Peter Wolodarski tycker att det är modigt som han svarar i försvarsartikeln. Men det tycker inte jag. Det finns nog med stora samhällsproblem att skildra, även journalistiska felsteg, utan att en skribent behöver hitta på.

"Tyvärr hade de ingen mobil"

Sorgens dag i Europa. Det är verkligen en outhärdligt sorglig dag idag när vi får se följderna av de lagar som EU skapat för att undvika att människor ska kunna fly hit.

Minst 300 döda, efter det att en båt med 500 människor, kvinnor, barn och män, börjat brinna utanför den italienska ön Lampedusa. Varje vecka dör allt fler när de försöker ta sig till EU.

En gång för 25 år sedan vandrade jag tillsammans med dåvarande invandrarverkets chef för region syd. Han var i Kalmar för att berätta om varför nästan ingen av de flyktingar som kom från Kosovo skulle få stanna. Ja, det här var 1988. Ett år innan järnridån mot öst gick upp i rök och fem år före kriget i forna Jugoslavien.

Vi var ett 20-tal ganska nyutbildade journalister som var på en vidareutbildning om hur Sverige förhöll sig till flyktingar och vilka regler som var praxis då.

Flyktingarna från Kosovo förföljdes i Jugoslavien när landets forne diktator Tito dött. Det blev allt svårare att leva för minoriteterna i området när Warshawapakten inte höll ihop. Samtliga som samlats ihop i en 60-tals förort utanför Karlskrona kunde berätta om både fysisk förföljelse, slag, sparkar och våldtäkter, och att de hade blivit bestulna på allt som de hade, av lokala partifunktionärer. De var övertygade om att Jugoslaviens sammanbrott var nära och att ett inbördeskrig skulle bryta ut. Men de var för tidigt ute. De fick återvända till en stat som fyra år senare skulle sprängas i bitar.

Då var det våra egna lagar, regler, praxis och FN:s flyktingkonvention som styrde vem som skulle få stanna.

Nu är det Schengen. Ja, inte staden, utan de lagar och överenskommelser som EU-länderna beslutade om i Schengen. Dessa lagar skapades för att bygga ett fort. En ointaglig kontinent. Men inte någon politiker i EU:s ledning säger sig ha vetat att följderna är att tusentals människor som flyr krig och förföljelse dör när de försöker ta sig in.

Hur Italiens inrikesminister, Angelino Alfano, förklarar katastrofen...

-Tyvärr hade ingen av flyktingarna en mobiltelefon med sig. Det brukar de ha. I så fall hade de kunnat slå larm. 

Det finns ingen plats på kyrkogården på Lampedusa. Där är det fullt med gravar utan namn. Det finns ingen plats för dem som flyr från kriget i Syrien i EU för här är vi inte beredda att ta emot alla dem som behöver skydd. Det finns inget hopp. Sverige har visserligen tagit ett beslut om att alla som kommer hit och söker asyl ska få stanna om de kommer från kriget i Syrien. Men hur ska de ta sig till våra gränser utan att passera Medelhavet, eller Turkiet, eller de andra EUländerna som om de hamnar hos myndigheterna räknas som första asylland?

Heligt förbannad

En alldeles klar natt när morgonstjärnan blinkade utanför fönstret. Himlen är helt turkosblå och nu är det tid att vakna.

Radion sätter igång med en inringande dam från Stocksund, ett Solsidan, nordöst om Stockholm, hon förkastar all forskning om språkinlärning i ett enda andetag. Det vet väl hon att barnen inte behöver kunna sitt modersmål innan de kan lära sig svenska ordentligt. Deras föräldrars språk kan de väl använda hemma.

Ja, jag vet ingenting om hur de forskar om språkinlärning, men jag har en gång i mitt liv börjat från noll med ett språk i ett annat land och då var det helt klart att mitt språkintresse, mitt intresse för modersmålet, hjälpte mig att hitta rätt i det nya språket. Vilket all forskning visar är sant.

En person som gjorde tvärtom, åkte från sitt hemland för att lära sig svenska och arbeta här beskrev fenomenet så här: - De som talar ett rikt språk, kan på ett helt annat sätt hitta igen ett nytt språk.

Jag tror att det är sant. Ja, att de personer som har ett stort och starkt fundament kan på ett helt annat sätt bygga nya kunskaper.

Sunt förnuft hänvisade den uppringande damen till. Det är ett annat sätt att säga att nya kunskaper inte har ett värde, ja, för vi vet ju hur det är.

Ett annat inslag som fick mig att vakna är Katarina Wennstams artikel och hennes oro över rättsläget idag:

-Jag är så rädd för att mina söner ska fyllna till och gå ut för att sexuellt trakassera andra.
Istället för att oroa sig för om kvinnor gör si eller så. Enligt den senaste domen i hovrätten är ju män och pojkar helt befriade från aktiva hjärnceller. Inte en enda tanke kan de tänka när de själ jacka och mobil, låser dörren och våldtar en ung kvinna tillsammans med fem andra. Och inte en enda tanka kan domarna i hovrätten prestera. Nej, grumligheten i deras tankevärld den skrämmer mig och gör mig så skitförbannad.

Är det en stöld?

 

Oktoberbilden på väggalmanackan är en bild från min favorit Elsa Beskow. Ja, det är "Solägget". En av de första apelsinerna i Sverige som fick bli till huvudperson i en vacker barnbok. Parafras, eller hur gör jag en bild till Elsas ära?

Älvor och fjärilar är det ont om en vanlig oktoberonsdag, men granar och apelsiner kan nog räcka för att de som sett bilderna i den vackra boken får en deja-vu-upplevelse. Härmapa, kan man tänka.

Men vi som lever nu härmar alldeles säkert de som levde förr. Alla dessa bilder som vi ser all vaken tid är inte alltid originella, eller original. Denna vecka diskuteras en av Finlands mest älskade och största designer av tygmönster. Hon har inte gjort parafraser, utan hon har kopierat en ukrainsk konstnärs verk och sålt bilden till Finair. Friskt vågat, eller slött? Kristina Isola har fått sparken från Marimekko för att hon har snott bilder från andra.

Och flygplanet med bilden från Ukraina målas om. Då börjar nästa diskussion om de senaste årens mest publicerade tygtryck som visar sig vara en kopia av ett fotografi taget på 1960-talet. Är tyget en hommage till fotografen, eller en stöld? Stadsbilden som ser ut att vara en teckning från Helsingfors, finns dessutom på tygväskor från Barcelona. Det är inte lätt att reda ut var gränserna går. Vad som är en prarfras och därmed något som hyllar originalet, samtidigt som det har ett tillräckligt avstånd till den första bilden och vad som helt enkelt är en kopia.

Det biter i kinderna

Jag brukar roa mig med att ta en bild den morgon när den första frosten biter och glaserar allt. I år fick jag vänta. När jag tittar i bildarkivet ser jag att vi har fått vänta så där tre veckor länge än en vanlig höst. I genomsnitt.

För ett år sedan såg det ut så här när jag halkade för fösta gång på kristyren i gräset. Det var den 20 september.

Gamla lökar

Godmorgon! Nu börjar den riktiga hösten med knappt några varma grader alls. Sommarens krukor är tömda och under jorden finns alla lökarna från vårvinterns lökodlingar. Tänk om de blommar i vår igen. Gamla lökar som annars skulle ha blivit jord. Det är värt att vänta på.

Hurra för A

Tänk att min smarta dotter kom på hur hon skulle tömma min dator på den skit som jag lyckades importera. Jag var ju inte medveten om att det hände, men hon är medveten om hur man tömmer ut det som inte ska vara och hur man får datorn att fungera igen.

Rengjord och tömd fungerar den dubbelt så snabbt som innan den blev invaderad.

Ettorna och nollorna står i rader och väntar på att berätta mer intressanta saker. Tror jag.

Skit

Just nu är ljudet från regnet som droppar ner i långpannan en tröst. Ja, för det verkar som om min dator har fått en massa skit i alla program. Suck.

Bästa vädret

Disigt känns livet. Immigt och kallt.
Vinden sliter i löven
och klär av både björkar och rönn.
Regn. Nästan snö.
Då doftar kaffet som mest.
Äpplena i skålen, en doft av sensommar.
Riktigt höst. Vardagsgrå dagar.

En torsdag som först verkar fri från löften om annat en slitet för att få allt att gå i hop. Påminnelser om att mycket borde ha gjorts för flera veckor sen. Det där surret i bakhuvudet om måsten som står på kö och klagar. Varför blir det inte gjort?

Sen kan man ta tillvara att det är kallt och blött vid en brasa i kaminen. Låta bli att tända alla lampor och krypa ner i en djup fåtölj med en bok eller en stickning. Då är det här bästa vädret.

I väntan på den första snön

När kommer den första snön? Och vilken snö räknas? Är det blötsnöns som kom i augusti 1986, eller på midsommar samma år? Eller är det när snön faller för att lägga sig över marken fram till nästa vår? Idag berättar Ebba Larsson i Västra Lillselet, Överkalix om hur syrenerna blommar för andra gången i år. Marcus Sjöstedt, SMHI om risk för snö i slutet på veckan. Men kalla vindar i september garanterar inget snötäcke.

Om vi tyder statistiken de senaste 10 åren kommer den första snön i fjällen och i Kiruna runt den nionde oktober, vid Bottenvikens kust få vi vänta en månad till.

Fram till dess plockar Ebba Mäki jordgubbar i sitt land...i Kiruna!

Fördomarna väger över

Två register med etnisk registrering. Romerna påminns ständigt om hur överheten ser på dem. De stör polisen i Skåne så pass att t o m två månaders gamla bebisar måste föras in i dyra datorprogram. Och vad händer nu?

Kommer de chefer som säger att det inget visste få sluta? Kommer de poliser som skapat och använt registret få sluta? Kommer Beatrice Ask, justitieministern,  att ta sitt ansvar?

Ingenting har hänt. Ja, så stillastående verkar det vara. När jag läste om Katitzi var jag säker på att våra missgärningar mot romerna skulle ta slut. Katarina Taikon kunde som få ge oss kunskaper om hur det är att leva som utstött ur storsamhället. Hennes erfarenheter som ung flicka i Stockholm gav oss stor litteratur men trots detta så fortsatte makten sitt förtryck.

Historien, rasismen och fördomarna väger över. Det är tungt att upptäcka detta, som varit självklart för dem som drabbas. De visste. Men ingen tog deras kunskap på allvar.

Flammande

Det är häftigt med höst. Det är härligt när himlen och träden brinner klockan sex på morgonen och luften börjar bita. Nu är natten på gång och förrådet med ved och mysljus påfyllt. Ännu har inga kalla grader krossat krassen. Dagens sallad blir både gul och pepprig med de nya knopparna.

Vad som händer en vecka i september i Luleå? Jo, teatern har premiär på två föreställningar.

Det sorgligaste jag läst på länge

Gift, skit och dåliga beslut. Vilken vecka!

Aldrig har jag hört och läst så många nyheter som handlar om gift och skit. Denna vecka utmärker sig och det gör även gruvindustrin.

Efter långa och många försök att få hjälp har invånarna i byn Polygono i Chile stämt Boliden för att företaget skickade giftigt gruvslam dit. Boliden antog ett anbud från ett företag som påstods sig kunna rena slammet från arsenik bland många gifter 1985. Sedan dess har dammet spridit gifter och minst 707 personer har förgiftats.

Här hemma är det internationella gruvbolag som börjat bryta bland annat zink i Västerbotten som har lämnat gruvorna åt sitt öde.

I Pajala är det kommunen som anser att det är för långt att köra avloppsslammet. Istället grävs det gropar i skogen där den baktierifyllda skiten komposteras.

Men det största brottet mot mänskligheten står den/de som beordrade en saringasattack i Syrien. Nu har FN:s inspektörer hittat bevis på att de var sarin som dödade fler än 1000 människor.

Mot denna sorgliga bakgrund öppnade årets riksdag. Finansministern Anders Borg bar den nådiga luntan längs med Drottninggatan till riksdagshuset. I den finns det skattesänkningar som i runda tal minskar statens inkomster med 15 miljarder kronor. Dessa miljarder ska vi låna för att hålla uppe konsumtionen.

Statsminister Fredrik Reinfeldt bytte ut en minister i två steg. Biståndsministern Gunilla Carlsson fick sluta. Den före detta arbetsmarknadsministern Hillevi Engström fick flytta in på UD och ta över hennes roll. In kom ordföranden för arbetsmarknadsutskottet Elisabeth Svantesson som ny arbetsmarknadsminister. Hon är mycket kontroversiell för att hon är medlem i en församling i Örebro som är en avknoppning från Livets ord. Tidigre har hon var medlem i Livets ord och arbetat aktivt i antiabortrörelsen. Och för att inte glömma så har denna ansvarige minister för diskrimineringsombudmannen inte röstat för allas rätt till att ingå äktenskap.

Allas rätt att veta varför de anses skyldiga var inte en aktuell regel när LKAB införde ett kontrakt med alla anställda hos underleverantörer. Kontraktet ska motverka att grova brottslingar får in en fot i gruvan, vilket låter som om det är en bra idé. Men resultatet att ett hemligt privat bolag gör en undersökning som sedan resulterar i en avstängning utan att någon får veta varför verkar lite Stasi, eller? Efter 24 timmars debatt tog LKAB tillbaka kontrakten för att informera mera. Vad som händer sen får v väl läsa om i tidningen?

En broms, eller?

Brännande är fortfarande misstankar om korruption. Det är tur. För om vi inte reagerar på den; vad ska vi göra för att det bästa vinner och att samhället utvecklas. Risken för stagnation och tillbakagång är stor när gubbarna sitter i bastun och gör upp. I Boden är det Peab asfaltbeläggningar och Lars Olofsson som misstänks för att ha byggt ett stall till den tjänsteman som beställde asfalteringar på Trafikverket.

Lars Olofsson har tidigare sagt: Lagen om offentlig upphandling bromsar upp så att det blir svårt för kommunerna att utvecklas i lagom takt. Men det är kanske det som är priset för att samhället inte ska bli korrupt.

Jag minns en misstanke som fanns för länge, länge sen. Det var en upphandling inom länet som överklagats och nu fanns det flera som påstod att den tjänsteman som gjort upphandlingen inte följt reglerna på grund av en mycket dyrbar present. Den gången fanns det ingenting som visade att den misstanken var sann. Snarare fanns det klara bevis för att upphandlingen var klantigt utförd. Domstolen dömde att allt skulle göras om.

Den gången.

Utsläpp i fågelvärlden

Tänk att de sitter där år efter år och tar avsked från oss. Tidens gång helt konkret. Men om de inte kom och kraxade så skulle vi behöva vara oroliga. Kommer fåglarna i Luleå överleva orenade dieselutsläpp från serverhallarna när anläggningens många reservkraftverk testas? Hopp om bättre fågelskådning har i alla fall kommunens miljökontor.

Det är väl som vanligt både och. Både utsläpp och bättre fågelskydd. Men vad blir summan?