Mullret på älven är både och

Det är världens vackraste årstid men i år kan vi inte ta oss ut till öarna utan en skoter. Isen har inte växt till efter det gigantiska snöfallet och det har varit vårtemperaturer sedan mitten på februari. Då mullrar de 40.000 skotrarna runt om i länet. De har blivit synonyma med fritid och uteliv.

De påverkar var många befinner sig när de är lediga. Inte på teatern i alla fall. Ja, Norrbottensteatern tvingas lägga ner Drömspelet efter påsk för att det inte går att konkurrera med fartvinden och frihetskänslan på en skoter. Vi får hoppas att Sven Wollters initiativ tillsammans med teatern med en Cabaré för hemlösa på söndag lockar publiken trots en hel helg med skoterturer.

Skotern är fantastisk när vi ska ta oss till de platser där inga vägar finns, men den är trots allt ett fordon och inte en mening med livet. Eller har jag fattat allt fel? Det är kanske så att vårvintern blir så mycket häftigare på en skoter att detta inte får missas?

I år har skotrarna varit en förutsättning för att komma ut på isen nu när snön är meterdjup och inte säker. Dels har de språrat och packat snön så att vi kan gå ner till älven, dels kan de som har svårt att gå ta sig ner med hjälp av skotern.

 Det är som vanligt.

Allt har minst två sidor. Både de goda och de dåliga. Frågan är om utsläppen från de skotrar som finns påverkar att vintern blivit så här?

Rikast vinner inte alltid

En av mina idoler heter Thomas Piketty. Han är professor i ekonomi och har försökt ta reda på om den samlade rikedomen i flera europeiska stater har omfördelats sedan första världskriget.

Han kom fram till att den viktigaste orsaken till att människor är förmögna i Europa är att de har fötts rika och att deras föräldrar föddes rika.

I fredags vågade han som fransman vara oense med Norwegians vd Björn Kjos. När denne norrman påstod att han betalar tio gånger mer i skatt än han har i lön så ville Thomas Piketty veta hur det gick till.

Det ville inte Björn Kjos berätta. Och då gav sig inte Thomas Piketty på detta samförståndssätt som vi skandinavier plägar att göra.

Istället fortsatta han att vara oense med makten.

Tänk om vi alla kunde ta en konflikt för det vi tror på. Ja, vara lite mer som Margot Wallström. Då skulle spåren efter oss inte bara synas i snön, utan finnas kvar när isen smält.

När hon uttalar kritik mot maktfullkomliga politiker och kungahus i mellanöstern då lyssnar omvärlden. De är ju inte konflikträdda skandinavier utan människor som är vana vid att hålla fast vid sina ståndpunkter oavsett hur många konflikter detta orsakar. Ja, jag menar oavsett hur många debatter de får ta så försöker vissa politiker framhålla vikten av mänskliga rättigheter.

De tror på politiken och inte bara på att rikast vinner.

Graciös som möbler från 1920-talet

En söndag som var som en vårvinterdröm. Morgonkaffe i solen med frost på stolen. En fågelsångskonsert som pågick hela dagen. Och så en ommöblering av mattorna för att mormors fina bord ska får stå i mitten av rummet.

Jag slog vad med en kompis om när designen på möblerna från 1920-30 skulle få ett nytt liv och hoppades att det skulle hända om några år. Men nu hör jag titt som tätt ett nytt ord för gamla möbler - Swedish grace. Det betyder att en formgivare har utgått från en klassisk form och skapat en ny.

Det är här Rörstrands fina servis har sina rötter. Jag har en kaffeservis som mormor köpte mellan 1928 och 30 med exakt samma form och samma ax. Den har en dekor med blått och guld och var en skatt som stod innanför glasdörrarna.

Då när mormor och morfar satte bo så kunde de gå till Axel Johanson på Rgeringsgatan. Morfars syster var gift med innehavaren. Där fanns det kataloger med olika möbelelement och så satte man ihop sin möbelgrupp. Jag vet inte om de köpte en grupp som var färdig eller en de fick välja utseende på. Men mormor sa alltid att hon ville ha just denna möbel för att hon hade sett en utställning med nya möbler. Långt senare när hon kom och hälsade på oss så såg hon att husen en bit bort antagligen var en del av den utställningen. De husen byggdes i grupper runt ett torg. Det ser ut som om en liten landsortsstad har flyttat in i villabebyggelsen.

Lätt och utan onödiga ornament gällde både hus, möbler och servisen i skåpet. Och det är vad antik- och designexperterna lanserar idag.

Lönegapet är som ett svart hål

Oj så höga löner undersköterskor har, tänkte Svenskt näringslivs vd Carola Lemne med en månadslön på 490 000 kronor. De måste sänka sina löner så att jag får mer kvar.

Eller?

Hon vill riva ner den arbetsmarknadsstruktur som har skiktat hur mycket våra jobb är värda. Inte för att nå jämställdhet utan för att sänka lönerna för jobb inom vård, omsorg och handel. Det vill säga på den arbetsmarknad där majoriteten är kvinnor.

Är det någon enda person som tror att personer som kräver en halv miljon i månaden kommer att göra något bättre för någon annan än sig själva?

Har ni hört hur hon och andra i hennes position tjatar om att vi ska höja pensionsåldern med flera år och då kommer alla att få rejäla pensioner?

Lyssna inte. Jag har vänner som har jobbat i vården till de är 72 år för att kunna få en pension som de kan leva på. Men tji får alla lågavlönade som sliter och försöker klara sig själva.

Inte får de högre pension för det för arbetsgivaren har betalat dem med timlön. Så nu får de i alla fall lägsta pension.

Jag undra hur mycket Carola Lemne pensionsutbetalningar är på? En eller två årslöner för en undersköterska per månad?

Våren kryper fram runt grunden

Det brinner på himlen och hela morgonen glöder idag. Värmen i ljuset lurar mig att tro på att det är plusgrader. Men nej. Snön ligger halvmeterhög på den oskottade delen av tomten och drivornna är fortfarande över en meter höga, ibland en och en halv. Det är bara runt träden, uthuset och närmast husgrunden som marken syns.

Vårvinter eller den femte årstiden. Nu när solen är varm och marken kall. Nu när ljuset väcker oss vid  halv sex på morgonen och solen har vandrat till västnordväst innan den går ner. Det händer något här vid älvens strand när vi kan se hur årstiderna ändras genom att titta på var solen står och hur högt den når mitt på dagen.

Skillnaden mellan nu och Luciamorgonen tre månader bort är som den mellan natt och dag.

Det häftigt med dessa skarpa gränser mellan de klara och kalla vinterdagarna och vårvinterns mjuka ljumma dagar. Och ändå ser det nästan lika ut om man bara tittar.

Stella the cat gillar inte att snön smälter i solen mitt på dagen hon vill hålla sina tassar torra. Igår var vi ute på en promenad ner mot stranden och då fick hon stanna i famnen.

Vi har kallat länderna militärdiktaturer och kommunistiska diktaturer,

Det jag kallar kommunistisk diktatur eller militärdiktatur, kallar Katrine Zimmerman på P1 morgon  kontrollerad demokrati.


Nyspråk kallar jag det. Det är rätt ofta som jag studsar när denna programledare döper om verkligheten. Och jag undrar om det följer Sveriges radios avtal med riksdagen. Kan programledarna på nyhetsraktionen skapa ord som förskönar verkligheten, utan att det påverkar vår uppfattning?

Jag tycker att det är skrämmande och mycket obehagligt när både jouranlister och politiker använder ord utan innehåll. Kontrollerad diktatur vet jag vad det är, men kan en demokrati vara kontrollerad?

Om Kina och Thailand är demokratier, med prefix, vad är då Saudiarabien, en religiös demokrati, kanske?

Lily of the valley special soap

Öppnade en låda i badrummet och där låg en urgammal tvål. Den är en gåva som doftar liljekonvaljvår. En fånig present från Drottningens London. Jag fick den för att det står Elizabeth på kartongen. Ett av mina namn. Men den som gav den till mig snörpte på munnen och hade nog inte valt av vänlighet direkt. Tvålan hamande längst bak i lådan och elakheterna blev bara fler från givaren.

Så kan det gå när livet tar en sväng bort från verkligheten och chimärer tar över.

Det är bara en chimär sa alla och då borde ju verkligheten ta över. Men så enkelt är det ofta inte. Chmären är ju en tröst och en lindring när man tar helt felaktiga beslut.

Tänk att doften från en bortglömd tvål kunde få mig att bli så sorgsen. Men minnen som dyker med när man känner en doft eller en smak de är starka.

Höjer du på ögonbrynen?

Årets första blå blomma syns vid Stenshuvud när jag är glad för att isen på gårdenhar smält så pass att jag kan trampa upp till brevlådan utan spark. I Skåne är det blåsipporna som niger i backarna, här är det scillan som kommer först.

Idag är det avfärd mot sommaren för två av mina nära och kära. Dena ena åkar till Afrika den andra till Sydamerika. Drömmar som blir uppfyllda enkelt med hjälp av billiga flygbiljetter. Men hur billigt kan vi flyga utan att osäkerheten för de anställda påverkar säkerheten?

När personalen inom vård och omsorg kallas in med hjälp av ett sms, är det inte långt borta att även lokförare, piloter och läkare får vänja sig vid samma korta anställningar. Men är det bra för någon? Ja, förutom de riskkapitalister som äger vårdföretagen, järnvägsbolagen och flygbolagen?

De hamnar ju aldrig på ett plan med en lågavlönad pilot, eller på ett sjukhus däe alla läkare jobbar på timme.

Där uppe bland molnen i en inhyrd privatjet ser det ut som en jättebra affärsidé. Ja, att ta bort alla kollektivavtal och alla sociala försäkringar. Ingen som de skulle träffa på i sitt avskilda liv, där de susar fram utan att få se vanliga människor, skulle höja på ögonbrynen.

Nej de skulle alla sitta och skrocka i Davos som de har gjort sedan början på 1990-talet.

" Det behövs egentligen högst fem personer som är anställda i ett företag, resten kan vi ta in på minimilönen de timmar som de behövs. Då slipper vi att personalen samlas i facket, att betala för deras pensioner och då kan vi betala för de timmar som de är i produktionen och inte när de har planeringsmöten eller reser mellan olika arbetsplatser."

Precis så här sa de svenska företagsägare och ledare som varit på Univerity of Chicagos föreläsning på World economic forum i Davos.

Det är detta som piloterna i Norwegian strejkar mot.

Ska vi drömma om vingårdar eller hjortronmyrar?

Glaciärerna smälter. Snart finns ingen kvar. Det är vad som sker när temperaturen stiger och vi ser klimatförändringarna med blotta ögat. Ja, vi kan alla se vad som sker när vi tittar ut på stranden. En meter snö som sakta smälter ner i vårtemperaturen.

I år slog SMHI fast att våren vid Bottenvikskusten började den 24 februari.

Det är två månader tidigare än normalt. Det är det fjärde året på raken som vi inte har riktig vinter. Förra året satt jag på altanen den 26 februari och njöt av solen och en temperatur på 10 grader. Eftersom att det är min födelsedag vet jag att en vanlig 26 februari brukar vi ha minst tio minusgrader. Vi har ett värmeöverskott på mer än 15 grader. Vilket låter underbart. Tänk er om varje regning sommardag var 15 grader varmare. Vad alla växter och blommor och grönsaker skulle växa fort.

Men...

Baksidan är värre än små ynkliga morötter i landet. Baksidan är att vi förlorar vårt skydd mot växtsjukdomar, och att vi snart är en plats där fästingar är lika vanliga som i Mälardalen.

Den första fästingen hittades på en ö i Piteskärgård för ungefär 30 år sedan. Den första fästingen i Luleälvdal för 15 år sedan. Nu finns de över hela kust- och skogslandet. Förändringarna går fort.

Varje vår påminns vi om vad som håller på att ske när skogsduvorna kommer tillbaka till Amandusskog, de kom första gången 1986. De försöker förtvivlat uppfostra oss med sina rop:

"Du får inte det, du får inte det ..."

Begriper vi vad vi gör? Begriper alla de som kör omkring på de 40 000 skotrarna som finns i läner?

Blåbärsriset blommar inomhus när vi plockar in en kvast snart finns det blommor utomhus i mars. Kommer vi att förstå först när vi inte kan göra annat än att sitta inne på sommaren och titta på regnet som faller varje dag, se på teve hur människor i Mellaneuropa drabbas av torka och extremvärme?

Institutet för framtidsstudier förvarnade om vad som skulle komma att ske redan i slutet på 1980-talet. De föreslog då att vi skulle satsa på att odla mer mat. Att vi skulle börja odla druvor och persikor och glömma våra åkerbär och hjortron. Istället för att njuta av fält med rallarros skulle vi kunna vandra mellan lavendelbuskarna.

Vill vi göra det?

Om alla är föräldrar för sina barn, går det inte lika långsamt

Skulle detta inte vara en mansdag?

Antje Jackelén vår ärkebiskop konfirmerar det vi alla vet; männen arbetar 100 procent och får chefspositioner, kvinnorna 150 procent och får en tiondel av positionerna.

Det är ju inte så att jag blir inspirerad när jag tänker på alla de 8 mars som jag har varit med om. En minns jag lite speciellt. Det var vintern 1994 när Stödstrumporna lyckades med att skrämma upp männen inom arbetarrörelsen och mittenpartierna så att listorna till valet blev varvade, och regeringen jämställd. På pappret.

Då trodde jag på en förändring. Då trodde jag att jag skulle få uppleva att vi kvinnor skulle få hela lönen och halva makten. Men det är ju mycket svårare än vad jag kunde tro. Nu känns det som om inte ens de barnbarn som jag kanske får kommer att få uppleva ett liv som människor i första hand och slippa de roller som vi släpar på.

Men nu ska jag sluta vara så pessimistisk och lyfta fram en av de positiva nyheterna denna vecka. TCO:s ordförande Eva Nordmark, från Luleå, presenterade en utredning som visar att det är ekonomiskt fördelaktigt att dela föräldraledigheten 50/50. De villkor som finns i kollektivavtalen gör att en vanlig familj tjänar på att bägge föräldrarna är hemma lika länge.

Ingen familj som delar lika, kommer att förlora pengar. Det tycker jag är årets goda nyhet. Fattar alla att det är så så faller de flesta argumenten som anförs mot att dela lika.

Då kanske tiden fram till att kvinnor och män får samma lön för likvärdigt arbete kortas från 50 år till 25?

Kommer de att ge sig?

Kan du tala med tulpanerna?, frågade Signe, för länge sen när jag berättade att de var franska.

Har ni också lyssnat på Jacob Wallenberg och hans vänner? Visst är det fascinerande med dessa 30 direktörer som oläst skriver under på att inga avtal får sägas upp och omförhandlas. Inte ens efter tio år. Men hur ställer de sig till de avtal som de skrivit på med sina anställda? Är de också omöjliga att omförhandla? Glöm det!

I det avtalsområde som jag tillhör har alla arbetsgivare sagt upp alla avtal om arbetstidsförkortning. Alla arbetar nu 17 procent mer per år utan att få en enda krona extra för det. Det var fullt möjligt att säga upp alla dessa avtal enligt Arbetsdomstolen och vi kunde glömma att få lön istället för de dagar vi nu tvingas arbeta. Trots att vi hade avstått löneförhöjningar och fått ledig tid istället.

Ni som tittar på teves nyheter tror säkert att alla är anställda av den tevekanal som sänder dem. Men så är inte alltid fallet. Vissa tevekanaler har olika bolag för olika delar av tevekanalen, andra hyr in bemanningsföretag.

Ungefär så som Norwegian, eller SAS.

Tror ni att Jacob Wallenberg  som förste vice ordförande i SAS, vägrar att omförhandla flygbolagets avtal med de anställda eller de företag som de säljer resor till?

Nej alla anställda ska flyttas runt efter familjens Wallenbergs behov av miljardvinster som om de vore livegna. Men regeringen ska akta sig för att föra den politik som de har lovat väljarna.

Ja, våra folkvalda politiker har inte rätt att föra sin politik enligt Sveriges 30 rikaste, Regeringen ska veta sin plats.

Jag undrar när de blir nöjda? Ja, när dessa män med skyhöja löner som far där uppe mellan molnen i sina privatplan ger sig.

Vem får bo i svenska röda stugor?

Inga röda stugor om du inte är godkänd

Kommer ni ihåg hur det skulle bli när vi gick med i den europeiska unionen ..?

 Ja, att vi skulle kunna resa överallt i europa utan pass? Att vi medborgare skulle kunna röra på oss och bosätta oss var som helst. Vi lovades ett europa utan gränser. Ett europa där det inte skulle spela någon roll om vi flyttade varor, pengar eller oss själva.


Men facit är att passen blev viktigare än förr, gilltighetstiden kortare men viktigast av allt är att rätten att bosätta sig i ett annat euland gäller bara dem som är rika, friska och de som har ett jobb.

Dessutom är alla de 28 socialförsäkringssystemen, barnbidragen, föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, studielånen olika.

Regeln är att du får röra dig utanför Sverige under en kortare tid än sex månader utan att din status som försäkrad här rubbas. När det gäller barnbidrag och föräldraförsäkringen är det barnet som ska vara i Sverige. Och föräldrarna ska alltid vara skrivna där barnen bor. (Det är huvudregeln.)

Detta innebär att familjer som vill tillbringa sin föräldraledighet i solen på stranden vid medelhavet kan vara borta i sex månader minus en dag om de vill behålla sin föräldrapenning.

Bor du vid gränsen blir det otroligt krångligt om du jobbar i Sverige och har din familj i Finland t ex. Det fick en grupp finska sjuksköterskor uppleva när de fick barn efter att ha jobbat i Sverige. De hamnade utanför både den svenska och finska försäkringen, innan, Sverige beslutade att de skulle få svensk föräldraförsäkring.

Stora problem blir det när det oväntade händer.

Just nu hotas en svårt funktionsnedsatt kvinna av att utvisas ur Sverige till Ungern.

Hon bor hos sin moster som har levt i Sverige i 20 år. Hennes föräldrar är försvunna och ingen i Ungern vill ta hand om henne. Mostern har arbetat i Sverige sedan hon tog sin examen. Hon vill ta hand om sin systerdotter för att rädda henne från ett inspärrat liv på en låst institution. Men reglerna som gäller i Sverige säger att en 20-årig funktionsnedsatt kvinna inte får stanna hos sin moster.

Just det hon är ju inte frisk och rik.

Bara Sverige vinstuttag har

Här vill jag sitta och njuta av den femte årstiden. Många minusgrader i natt ger en strålande gnistrande vårvintermorgon. Här, där vi har skottat, är det dessutom nästan ingen snö kvar.

Idag är det helt förunderligt hur en statlig utredning kan reta upp några av de största bidragstagarna i världen. Jag talar om de bolag som lever av skatter och utför vård, skola och omsorg. Det är ju de enda skattefinansierade bolagen som i världen som kan ta ut vinster. Ni läste rätt. Ingen annanstans där det finns skolor, vård och omsorg i bolag finansierade med skatter är det tillåtet att ta ut vinst. I USA, i Storbritannien, och to m i Chile är det förbjudet att flytta en enda krona ur ett skattefinansierat bolag.

Förutom att pengarna går till dem som behöver undervisning, vård och omsorg vinner man ytterligare en sak. Ingen kan starta verksamheter och ansöka om skattebidrag och ta pengar ur dem, och då uppstår inte alla dessa möjligheter att fuska. Det finns ju inget att vinna.

Men Håkan Tenelius, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna han säger att de människor som behöver vård och omsorg kommer att få samma valfrihet som i DDR.

Vadå valfrihet? I DDR?

Så i de länder där det är stiftelser, organisationer, kommuner, religiösa samfund och t o m företag som driver olika former av vård, omsorg och undervisning utan vinstuttag lever de utan valfrihet?

Säg det till Mureen från Yorkshire som har sina söner i tre olika typer av skolor där hon bor ingen har rätt att ta ut vinst. Eller till Monica som bor i norra Italien där hon är med och driver flera sociala kollektiv för personer med olika funktionsnedsättningar. Hon har aldrig ens tänkt på att plocka ur pengar ur verksamheten. De använde sitt överskott till att göra något extra för dem som är med.

Vår i teorin

Idag är det svårt att fatta att det nånsin kommer en dag när gräset gror. De små pinnarna/grenarna i mitten är ett av mina äppelträd. Gissar att snön fortfarande är nästan en meter djup trots alla varma grader och regn.

En sak är säker; denna teoretiska vår som meteorologerna har slagit fast, får oss att se att klimatförändringarna är verkliga. Nu är vi på det fjärde året med rekordvarma vintrar med massor av snö. Aldrig förr har våren kommit till älvens strand två månader för tidigt.

Det är ju Storspoven som ska väcka oss när våren gör sitt intåg. Inte en ensam Talgoxe.

Nu väntar vi på att vårvinterljuset ska knocka oss.

Tre vuxna och två barn försvann i flammorna.

Nu är det vår vid älvens strand. Ja, det meteorologerna kallar vår. Noll grader. Det är allt som påminner om vår. Och takdroppet.

För 75 år sedan var det inte vår. Då vaknade Luleå till en dag i sorg. Sveriges första  terrorattentat mot yttrandefriheten hade skett. Tre vuxna och två barn  hade dött när polischefen, militärer och en journalist på Norrbottenskuriren sprängde Norrskensflamman på Kungsgatan i Luleå.

Gärningsmännen  jagade upp sig till hysteri och ville att kommunisternas tidning skulle utplånas. Och de fick förståelse. Polischefen dömdes för förskingring av skattemedel till 18 månaders fängelse och övriga dömdes för grov skadegörelse i rådhusrätten. Senare skärptes domarna i hovrätten men alla blev benådade av samlingsregeringen 1944-45.

En kvinna med barn blev utplånad. Hennes make och barnets far var fängslad i Storsienlägret utanför Kalix. Där satt kommunister som enligt säkerhetspolisen skulle kunna hota rikets säkerhet.  Valdemar Granberg som han hette dog 1960 i sorg och saknad efter sin son och hustru av egen hand.

Arthur och Alice Hellberg försvann i lågorna tillsammans med sin 8-åriga dotter Maja.

När begravningståget ville gå genom Luleå fick de nej. Ingen talade om detta attentat förutom dem som döpte om Norrbottenskuriren till Mordbrännarorganet. Det tog 58 år innan ett minnesmonument sattes upp i hörnan tvärs över Kungsgatan. En skulptur av Toivo Lundmark som påminner om norrskenets flammor och eldens flammor beroende på hur solen står. Idag går det att hitta om man tittar mot de tre höghusen mitt emot Telias kontor. Där mellan bilarna på parkeringen står flammorna i stål.

Då för 75 år sedan skålade attentatsmännen för sin lyckade sprängning, De kom undan först i och med att polischefen bestämde var spärrarna runt stan skulle sättas upp.

Hur tänker vi idag? Nu när yttrandefriheten skjuts ihjäl i Paris, i Moskva och i Köpenhamn.

Illusionen om en egen bostad

Det är vår nyaste familjemedlem. Stella the cat. Så heter hon eftersom att det finns flera hundar runt oss som heter samma sak.

Hon kom till oss en mörk snöig decemberdag. Sina första steg tog hon vid Åbyälvens strand i Västerbotten.

Vad tänker ni på den bleka vintergrå måndag? Är det Saudiavtalet om krigsmateriel som engagerar er, eller vem som ska förkunna Kristdemokraternas politik?

Ibland så fyllas hjärnan med olika nyheter som får mig att påstå att det kanske finns något viktigare att tänka på.

För ett år sedan började valrörelsen och en av de stora debatterna i början var den om var vi ska bo. Då var det många politiker och tyckare som påstod att det inte finns en brist på bostäder. Bristen var, och är enligt dem att vi inte "vill betala" det som husägarna vill.

Just det; att hyrorna är för låga!

Känner ni igen er er i den problemformuleringen? Det gör i alla fall inte jag. Jag är säker på att om det ska byggas fler bostäder som vi kan erfråga, betala hyran för, så måste vi ta makten över hur vi talar om bostadsbristen. Vi måste lyfta fram att de som idag inte har en bostad inte har möjlighet att betala för denna lyxbebyggelse som politiker och byggmästare älskar. Här i Luleå vill socialdemokraterna med Niklas Nordström i spetsen bygga ett mini-Venedig. Ni hörde rätt. Eller läste rätt.

I en stad med sex månaders vinter vill makten bygga hus som står över vatten sammanbundna av kanaler. Visst vintern ger oss chansen att gå på is istället för att ta båten, men vilka konstruktioner håller för att isen rör sig? Vilka extrakostnader skapar denna illusion?

I bostadskön står unga människor med låga inkomster, eller inga inkomster alls. En kö som tyvärr inte fungerar för dem som inte har äldre släktingar som köar. Idag kan de som har tur på så sätt få tag på en lägenhet med hjälp av mormors eller farfars kötid. 22 år för en tvåa i en närförort ...

Hur bygger vi för framtiden så att de som bor här vill leva sina liv här? Det är väl den fråga som borde vara aktuell?

Följ pengarna!

Det här är en gåva från en av mina vänner idag och samtidigt en snabbväg tillbaka till mitt tonårsliv. Den är formgiven av min bästa kompis mamma. Igår var jag på Norrbottensteatern och såg Drömspelet som också fick mig att hamna i den tid när vi satt och sjöng Jesus Christ Superstar på bussen till skolan.

1970. Det är 45 år sedan. Hur ska jag kunna förstå det? Och hur kan jag hamna där på bussen så snabbt igen?

Vi snackade om Ett drömspel inför teaterns uppsättning med Sven Wollter och så tänkte jag efter. Jo, jag hade sett den med mina föräldrar på Dramatens lilla scen. Men varför mindes jag så lite? De flesta av de där teateruppsättningarna på 1970-talet minns jag annars rätt bra. De var så kraftfulla och det var ju de första föreställningarna som jag såg på en vuxenscen.

Sen kom jag på att jag var ju bara 13 år. Hur skulle jag ha kunnat förstå detta vrål från avgrunden? Detta vittnesmål om svek och svartsjuka? Denna egocentriska mardröm. Nej det gick ju inte då och nästan inte nu. Hur skulle man kunna flytta de svek som August Strindberg upplevde som så grova och svåra till vår tid?

Jag tänkte på vilka svek som vi talar om idag. Inte är det skilsmässor och separationer som upprör mest. Men kanske att de rikaste och största företagen varken betalar normala löner eller skatt efter sin förmåga.

I dagarna blev det känt att Apple inte kommer att bygga sina serverhallar i Norrbotten eller finska Lappland. Deras hallar hamnar i Danmark. Detta på grund av att varken Finland eller Sverige föll för Apples utpressning och tog bort energiskatten på Apples elförbrukning.

Apple är ju ett företag som har som en av sina främsta affärsidéer att låta bli att betala skatt, arbetsgivaravgifter och andra offentliga avgifter. Men denna gång ville varken den finska eller svenska regeringen låta Apple vinna. Man kan säga att energiskatten är den enda inkomsten som skulle komma etableringslandet till del. Det är ju inte direkt många som kommer att jobba i dessa enorma kyliga serverlager.

Apple är inte ett unikt företag. Under hela industrialismen har företagen som växer sig stora flyttat pengarna från produktionsorten/landet till huvudkontoret. Och försökt undkomma alla former av skatt. Pengarna från skogen och malmen har inte blivit till herrgårdar och palats där arbetare och tjänstemän jobbar. Nej, det är vid Norrmalmstorg som  Hallwylska palatset finns, det är på öarna i skärgården utanför huvudstaden som de stora trävillorna står på rad och det är på Djurgården de flottaste bostäderna samlas.

Det är när vi går runt i Thielska palatset som vi kan förstå hur mycket pengar som LKAB genererar varje år. Sambandet mellan arbete och det överdådiga är inte synligt eller uppenbart om vi inte följer pengarna. Följ pengarna, är rådet om vi ska få veta något.

Olika och lika i samma klass

Varför blir jag så provocerad av att föräldrar väljer bort att deras barn får gå i en skola där alla sorter finns? Det har jag varit sedan jag gick i sjuan och vi fick nya klasskamrater som hade gått i den estniska skolan de första sex åren.

De eleverna var mobbade de tre åren på högstadiet och ingen vuxen gjorde något. I min klass fanns det finska elever som åkte till stan för att läsa inför konfirmationen på finska, judiska elever som åkte till stan för att förbereda sin Bah Mitzvah, svenska elever som for till olika samfund inför konfirmationen, elever som fick undervisning om islam men vi gick i samma klass i samma skola.

Alla fick den mat som deras tro föreskriver, alla var olika och lika på samma gång. Det var värre att ha fel täckjacka än en minoritetsreligion. Vilket säger en del om den tid när jag gick i skolan. En del om platsen också förstås.

Det är kanske ett feltänk men jag hade hoppats att vi kunde samsas i samma skolor och att det skulle leda till att vårt samhälle skulle vara mera tolerant. Ja, vad tror ni?

Det bästa jag vet

Tulpaner. Det är tur att jag fyller år nu så att jag får så många. Köksfönstret är fyllt och jag bara njuter. Det känns som om våren är på väg. Det är ljust ute efter fem och mina vänner i Skåne har krokus ute i rabatten, jag har mina i fönstret.

Det finns hopp, tänker jag, när jag ser en gammal bild.

Det här är en av mina favoritbilder. Den har jag tagit på riksgränsen mellan Sverige och Norge en sommardag för snart nio år sedan. Klockan är snart tolv på natten och vi har klättrat upp till den gula markeringen som visar var Norge börjar.

Den inger hopp.

Det kan behövas denna mycket jämngrå morgon när alla medier är fyllda med så mycket smärta och förtvivlan. Jag vaknade vid tre och försökte läsa flera tidningar på min läsplatta men jag fick lägga ner. Inte en chans att jag hade somnat om efter att ha fått veta mer om hur människorna drabbas i länderna öster om Medelhavet. Hur kunde denna glädje över att demokratin fanns inom räckhåll skapa dessa hatorganisationer?

Men jag borde inte tänka på den vår som aldrig blev just idag när jag ska fixa till ett "five o'clock tea". Har tittat på olika recept och är rätt förvirrad. Det ska tydligen vara vitt bröd i tunna skivor med gurka, brunt bröd med ost, scones med grädde och jordgubbsmarmelad och en kaka. Vi får se hur det blir här. Hemgjorda teapåsar har jag satsat på. Ja, att alla får ta en påse gjord för te som de får fylla själva med det tet som de gillar.

Då, när vi var vid riksgränsen kunde vi inte sitta ute utan ordentligt med kläder, dels var det mygg upphöjt till hundra, dels var det rätt svalt. I morse när jag stod på altanen och spanade mot snön nedanför såg jag att ingen kan ta sig till fröautomaterna idag, mer än en meter blötsnö ligger nedanför trappen. Det är förenat med fara för brutna ben att försöka ta sig någonstans där inte snön är skottad. Så kan vi också begränsas.

Det gillar inte Stella the cat. Hon försöker övertala oss att hon är vuxen nog att gå ut. Men vill hon bli vuxen på riktigt så gäller det att hålla henne inne till sommaren.. På allvar.