Adventssol

Här är något ovanligt ljust. En strålande sol i slutet på november. Härliga violetta skuggor ger färg åt det höstsmutsiga. Gräset tar nya tag och lyser grönt under de förmultnande löven. Det finns rymd.

Inlandsisen försvann mycket tidigare än vi trodde

Nu vet vi att allt vi visste om inlandsisen är fel. Utgrävningarna i Kaunisvaara i Tornedalen norr om Pajala visar att där har det bott människor i 11 000 år. Det innebär att uppfattningen om att Norrbotten var täckt av is vid den tidpunkten är helt fel. Vid Torneälvens strand levde människor som kommit österifrån, inte från södra Sverige. Olof Östlund heter arkeologen som varit med och hittat de uråldriga boplatserna när de grävde för att förbereda för Sveriges nya malmfält utanför Pajala.

Livet i norr har förlängts med 3 000 år i och med dessa fynd.

Mer tid behöver vi alla för att hinna med alla våra överoptimistiska planer. Jag nöjer mig med en doftande hyacint inför advent. Istället satsar jag och min yngsta dotter på att slutföra hennes projekt.

Det är svindlande. Tänk att ingen har tagit reda på om det levde människor här uppe innan de fastslog att isen smälte för 8 000 år sedan.

Så ser den ut

Välkomna till årets hantverksmarknad!

Verklighet kontra teori

Jag är så glad. Min fina dotter har gjort två annonser till julmarknaden i byn. Hon bara sätter sig ner och efter en timme så finns den där; annonsen. Hon kan verkligen det som hon gör i gymnasiet. Hon går ingen flumskola som Jan Björklund påstår. Hon kämpar på med grafisk formgivning och dessutom de långa kurserna i matte, engelska och svenska.
Men vår utbildningsminister uttalar sig om att hennes studier på gymnasiet är värdelösa. Hur kan han ha en aning om vad som är värdefullt för dessa unga människor som ska överleva 13 år i skolan utan en chans till avbrott med jobb. Han påstår att inte alla behöver teoretiska ämnen om de ska utbilda sig till arbetare, men höjer intagningskraven till de praktiska gymnasieprogrammen. Om två år kan ingen komma in på kockutbildningen, snickarutbildningen eller elektrikerutbildningen utan godkända betyg i alla ämnen på grundskolan (12 st). Idag krävs det godkänt i ma, sv och eng. Men på de praktiska gymnasieutbildningarna sänks kraven i de tre ämnena. Detta trots att arbetsgivarna kräver goda teoretiska kunskaper för att alla måste kunna använda avancerade maskiner, datorer och annat som kräver mer än förr.
Och den utbildning som min dotter har gått, lägger utbildningsministern ner. Det är bara flum att gå en mediautbildning med grafisk formgivningen enligt hans evangelium. Det här var mitt.

Annas kopp

Anna Andersson heter den duktiga keramikern som gjort min bästa kopp. Glasyren är så levande. Koppen passar till allt och den passar perfekt i handen.

Julstämning inombords

Igår på eftermiddagen var Kronans atejéer öppna för alla. Tre gamla logement på regementet som lades ner för mer än 15 år sedan rymmer 30-talet konstnärer och hantverkare. Lokalerna är superfina efter en renovering på 90-talet. Här finns Konstnärernas kollektivverkstad där vi fick se bronsgjutning. I varje hörn fanns det massor av fint hantverk och konst. Det är inspirerande att se denna mångfald av idéer och uttryck. Smått fantastiskt att vi här i vår lilla stad har så många konstnärsskap.
Doften av glögg och alla fina ljus gjorde att jag kände en härlig julstämning inombords. Ute var det lika dimmigt och disigt som vanligt. Vi var lovade en snöig kväll men vi fick spöregn och kuling.
I morse var det några små flingor som kommit på sennatten. Men dimman tog över och nu är det lika Sherlock Holmeslikt som igår. När regnet slog mot fönsterrutorna i sydväst och vinden slet i granar och björkar klev jag in i Baskervilles hund. Det var bara ylandet som saknades. Men som sagt julstämningen finns inombords.

Onsdagsdimma

Samma dimma. Mer dimma, massor med dimma. Förr var det ovanligt med dimma vid älvens strand. Nu har klimatet förändrats på ett tydligt sätt. Jag tycker mycket om dimmiga dagar i november, men oroar mig. Är förändringen av godo, eller ej?
Det är glädjande när småfåglarna sjunger i granen och svanarna hojtar vid älven, men borde vi inte ha vinter nu?
Klimatet svänger i 30-40 års cykler fick jag veta på en kurs. Det är de små svängningarna. De stora skulle vara 150 år långa. Vilket skulle innebära att det var lika varmt på 1700-talet som nu. Det lär stämma.
Dimmigt är det i alla fall.

I dimmorna

Ballongknät höll mig nattvaken så nu har jag dagdrömt. Svävat fram mellan olika äventyr. Känner mig som en ny spännande okänd människa som jag hittade i sömnen. Ena sekunden en promenad i Paris, den andra i havet på en båt vid Ölands östra sida och så en måltid med löjrom vid Torneälvens strand. Jag är helt uppiggad.
Tack för all uppmuntran.
Eva, här är vår alldeles egna Chagallmålning. Bilden är inte bra men du kanske ser lite grann hur inspirerad min fina dotter var.
Just nu målar jag inte. Måleriet kräver stor plats i livet och den finns inte nu. Jag har en förälskelse i min enkla kamera och låter den vara min pensel.

Tisdagsdimma

Den rullar in från skogslandet i väster, sveper in byar, älven och skogen i ett mjukt dis. Tisdagsdimman vinner.

Hoppsan

En bild från soldagen igår. Jag har ingen från idag. Skulle fota vår fina stad i höstmörkret. Tittade inte var jag satte fötterna, och satte mig pladask mitt ute på gatan. En grop stor som min fot tippade mig. Nu har jag ett knä som är svällande stort och en fotankel som är lite mindre svullen. Tur att min arbetskamrat Ulf kom och gav mig stöd. Hann i alla fall ta med mig tre böcker från bibblio. Hoppas att jag kan ta nya steg i morgon.

Domsöndag i solens sken.

Där borta på andra sidan selet hör jag svanarna igen. De är mycket upprörda. Vattnet ångar mitt ute i älven men här vid stranden är isen tjock. På morgonen var det minus fem. Vi halkade runt på det frostiga gräset och hamnade med fötterna i vattnet. Mellan grästuvorna var det fortfarande en tunn is som inte höll för tunga steg.
Celina trampade med lätta steg och ropade. Grannens katt svarade slött. Argast blev en skata som tjattrade och styrde färden upp mot sjukhuset.

Väderprognosen bekräftad

Det var inte en saga. Nu kommer solen bakom dimman och hela vår värld vaknar. Halv tolv bröt solen igenom. Energikick. Ljusglädje!

Mer läsning

Skulle göra massor med saker. Men fastnade i det nya numret av Filter. Arton(18) sidor om clownen Manne och jag är helt såld.

Efter en blöt dag

Ibland är hösten bara för mycket. Då gäller det att tänka på annat. Tankar som man piggnar till av. Ikväll har vi kommit på att väderprognosen är kvällens mest upphetsande program på teven. Ni som har sett den vet varför.
Sol, sol, sol i två dagar och ljumma grader. Vi har inte missat en enda prognos. Lokala nyheter i TV4, Rapport klockan 18 och 19.30. Nordnytt två gånger. Sol, sol, sol.
Under tiden stod kycklingen i ugnen tillsammans med potatisen och salladen blandades med en god vinegrett. Skålade gjorde vi många gånger. Imorgon blir det löjrom, lax från Junkön, saftig äppelkaka och sol i glasen.

Blöt morgon

Det var alldeles svart
Det var alldeles tyst
Det var alldeles vitt
Då vakande jag av tidningsbilen.

Somnar om när duschens strålar
komponerar sin sång
mot badkarets emalj.
Långt borta sjunger malmtåget,
helt nära är det ett nytt
vinterdäck som är solist.

I drömmen springer jag
till bussen och missar
tiden.

Det ringer.
Väckarklockan
mobilen
telefonen.

Musiken från duschen saknar
melodi.
Det är sockor, långkalsonger
och ett värmande linne
som ligger på stolen.
Ihopknycklat.

Mackan i handen.
Paraplyet, stövlarna, halsduken
inget får glömmas.

Klockan nio och femtiosju
hållplatsen är tom.
Klockan tio och tretton
rullar vi in längs vägbanken.

Vindrutetorkarna ökar hastigheten
när buss nummer två
stannar.

Spegelläsning

En överdådig tårta som skulle kunna ha varit gjord till de fester som Johan Hakelius skildrar i sin bok.

Tre olika alster läste jag ut igår.
Pressbyråns tidskrift, SID, om magasin. Den var både mycket bra och halvbra. Många nya vinklar på tidskrifter och en traditionell dagbok från bevakningen av Victoriadagen på Öland. Otroligt häftigt att Pressbyrån satsar så mycket kraft.
Öppnade Vi läser och kunde inte lägga ifrån mig den. Gillade Kristina Lugn-intervjun.
Avslutade dessutom Johan Hakelius"Döda vita män". Den hade kunnat vara mindre omfångsrik. En eloge till författaren som lyckades bygga en röd tråd genom historien med brittiska original. Jag som gillar myten om Storbrittanien tyckte mycket om boken. Det som är intressant med berättelser om den brittiska överklassen är att motbilden syns bakom orden.
Varje öppnad champagneflaska speglar sig i en ljum pint.

Grön morgon

Borde göra en massa saker. Segt. Tittar på tidningar på Library pressdisplay och ser att The Guardian diskuterar hur många poäng Gordon Brown får för att hans satsar mer pengar på att ordna utbildning och praktikplatser till arbetslösa ungdomar. Inte ett ord om de snart en miljon arbetslösa ungdomarna. Bara ett teoretiskt samtal om Gordon Brown kommer att kunna vända opinionen.
I Paris går debattens vågor höga. Libération har bjudit in landets främsta filosofer. De får svara på vad det är att vara fransk.
Jag undrar om inte dessa artiklar bäddar för att vanliga medborgare som lever ett liv med vardagsfrågor på agendan känner sig uteslutna. Jag tror att om debatten bland politiker och i medierna handlar om bilden av verkligheten och inte om de problem som vi möter i vardagen, kommer vi att lämna fältet fritt för partier som Ny demokrati.
Vi känner alla till unga människor som trots goda arbetsinsatser inte får jobba. Låter vi teoretiska tänkare och politiska lobbyister styra debatten om vad vi kan göra för att förbättra arbetsmarknaden, istället för att ta till oss de praktiska resultat som vi nått genom åren, då hamnar vi i ett samhälle där majoriteten känner sig utanför.
Frågan om vad som är franskt, eller för all del svenskt, ställs på grund av att den är central i den propaganda som Front National och Sverigdemokraterna driver.
Jag minns ett besök i Provence när en av Front Nationals politiker läxade upp mig. Jag skulle inte tro att jag som svensk skulle kunna laga mat med provencalska örter. "Det madame, sa hon med eftertryck, är något som bara vi som är födda här kan. Jorden i Provence har gett oss de kunskaperna."
Sedan dess är jag allergisk mot att etnisitet lyfts fram, det är vår uppfostran och våra erfarenheter som ger oss vår roll som människa.
Nu är dagens Evangelium slut.

Humor

Hela rummet skakar när familjen skrattar framför Pang i bygget. Den kan man, jag, se hur många gånger som helst. Trots alla stereotyper, eller kanske tack vare. Varför är vissa skämt roliga hur många gånger som helst, men andra bara faller platt den andra gången man hör dem? Det verkar John Cleese och de andra veta. Men ibland är hela han så mycket att jag måste titta bort en stund. Pinsamt. Varför tycker jag att han är pinsam? Är det för att han inte kan de koder som vi alla förväntar oss... och ibland är dåliga på att förstå. Mest kul är det och lite pinsamt.

Dagens eko

Vaknar,
gnuggar gruset ur ögonen.
Öppnar öronen och hör.
Mina sinnen.
Läser, lyssnar och badar
i ny information.
Vad är väsentligt
vad ska jag förstå.
Ord:
Helikoptrar,( som står på marken).
Jordbruksstöd, (för mycket har betalats ut).
Läkarbrist,(överallt och i armén).
Sjukbidrag, (många fler får leva i fattigdom).
Immunitet,(gamla flunsor ger skydd mot grisen).
Morgonljudet, morgonljuset väcker
inte bara oss vid älven
Vid stationen följer jag järnvägen med blicken
170 mil,
blänkande räl.
Ser alla radioapparater
i Bastuträsk,
Långsele,
Söderhamn,
Uppsala,
Norrköping,
Alvesta,
Eslöv
och Malmö.

Svanarnas parlament

Jag hör svanarna debattera på andra sidan älven. De tar sig ton och lägger mycket kraft bakom orden. Jag smyger ner genom Amandus skog. Inte en enda av svanarna har stannat kvar vid vår strand. Långt borta vid Avans färjeställe hörs ett plask. Det är där de ställer sina frågor till varandra. Hur ska de överleva i den kalla, fuktiga höstnatten. Det är alldeles grått när jag börjar promenera längs med älven. Ljuset försvinner mer och mer. När jag har hunnit fram till potatislanden har himlen färgats blå. Klockan är halv två när det blå ljuset djupnar och natten kommer krypande. Det är helt magiskt att kunna upptäcka dessa få blå stunder nu när det vardagsgrå tar överhanden. Luften var mjuk, fylld av väta och kändes som en lyxig hudbehandling. En härlig stund mitt i höstmörkret.