Kirunarosens jul

Anna Laestadius Larsson om makt och färger

---

Svenska Dagbladet
24 Dec 2010

Jag önskar

att ni alla får en lugn och härlig jul, ett gott nytt år och allt ni hoppas på.

Det kallas affirmation

Nu vill jag känna mig som det där lilla ljuset som värmer upp snön och smälter kylan.

Johanna Koljonen återförde oss till vad det handlar om

---

The Independent
22 Dec 2010

Blå är morgonen

Årets julpynt. Jag kunde inte låta bli. Två fina fåglar med plymer. Lika mormors.

Jag vill komma

i balans. Kämpar på med alla goda huskurer. I morgon, tänker jag, imorgon är jag säkert mycket bättre.

Bästa musiken att vara kreativ till.

En till- repris

I år missade jag

inte virusinvasionen. Host, host, host. Tur att det finns te, eld i kaminen och massor med c-vitaminer.

En repris

En bild från tiden före snöstormen

Jag tänkte fråga om någon kan gissa hur mycket klockan är, när solen dyker ner bakom skogen och bergen i väster. När himlen och snön tillsammans bäddar in oss i de blå minuterna och natten bara är ett ögonblick bort.
Det var vad jag tänkte fråga innan snön och molnen gjorde dagen till någon timmes gråhet.

Per Svensson i Sydsvenskan

skriver här om bibliotekens vara eller inte vara. Ingrid skriver på sin blogg om var vår eller alliansens kulturminister svarade på frågan om skillnaden mellan biblioteken och ett nöjesfält. Gissa vad hon sa? Ett svar som hämtat från Håkan Gergils, ni vet han som säljer alkohol till alla för att visa hur liberal han är.

Nöjesfälten är inte gratis, så vitt jag vet.

Varför?

Anna Laestadius Larsson skriver precis det som vi alla vet.

Tjejerna kämpar och pluggar för att klara sig i framtiden. Men killarna ser att de behöver inte det. 

I Jokkmokk har grundskolan haft ett projekt i flera år för att utveckla pojkarnas förmåga att använda sitt språk. Killarna ser hur alla mammor får nöja sig med timanställningar, men papporna har fasta jobb och drar den rimliga slutsatsen att möjligheten att försörja sig finns i könet och inte i betygen.


Tjejerna i Jokkmokk drar. De kämpar för att få bra betyg för att kunna studera på universitet söderut.

Nu hoppas politikerna i Jokkmokk att fler flickor ska återvända och att fler män ska skaffa sig en god utbildning. Vi får väl se om de fattar att de måste ge flickorna samma chans till fasta jobb och lika löner om de ska få någon att återvända.

Annars får ju både flickor och pojkar samma budskap att det inte lönar sig att plugga.

(Och att alla flickor är mindre värda än alla pojkar.)

Anna Laestadius Larsson är bäst.

---

Svenska Dagbladet
17 Dec 2010

Något att tänka på

Är varenda Rapportsändning om katastrofer, varenda Aktuellt fördjupning och varenda Nyheterna gjorda efter samma mall? Läs Croneman. Är nyhetssändningarna så förutsägbara? Finns det ingen vinkel som vi kan förvånas över eller ett inslag där vi känner att vi får veta något viktigt och oväntat.

Siffror

Idag är det klass 2 varning.

Snön slår mot fönstren och alla kalla grader har farit österut.

Nu visar termometern på noll.

I rummet slår uret nio gånger. I radion varnar rösten för att snön ska lägga sig i tjocka drivor på en halv meter.

Tågen är försenade. G ringer hans tåg blev en buss.

Åtta sekundmeter.

Jag var tvungen

att återvända. Att hissna inför Takako Takeuchis Omusubi. Att stå där i stillheten och tänka på hennes ord. Jag ser hennes verk som ett evangelium. En berättelse om att vi alla hör ihop. 

Här finns inga revor, inga stora hål. 

Här finns en omfamning, en inbjudan och en öppenhet.

Hem-ett ord med brett innehåll

Första gången jag hajar till inför ordet hem är när jag läser att Cyndee Peters flyttar hem.
Hem efter 40 år i Sverige?
Hem till New York?
När hon kommer från Granite Falls, North Carolina.


Den andra gången är i en artikel om att skapa sig tillhörighet i storstaden.

Vad är hemma i en stad där delarna i sig är olika världar?
Vad är hemma i en bygd där ytan räknas i kvadratmil?

Vad betyder ordet hem och hemma?

Jag har flyttat flera gånger.
Men det finns några platser där jag får en känsla av att vara hemma.
En gata där jag alltid hamnar i mitt barndomsland är Råsundavägen i Solna.
De gånger jag kliver av bussen vid Stråket,
och tittar ner mot fotbollsstadion känner jag mig som,
samma sexåriga tjej som jag var då när jag hoppsade fram till lekis.

Vid Alésia i Paris 14:e arrondissment doftar gatan av dålig diesel och nybakade croissanter och jag blir 20 år igen. Uppspelt och rädd på samma gång. Jag dansar och hjärtat slår hårt.

I bussen över Ölandsbron lyfter jag.
Svävar in i barndomens sommarlov.
Och när jag återvänder sitter gråten hårt och tungt i halsen.
Hela kroppen minns hur det var när lovet var slut
och höstterminen skulle börja.

De senaste 25 åren är hemma här vid älvens strand.
Och hem kommer jag redan i gaten på Arlanda. 
Där möter jag språket, melodin och behovet av mer livsrum. 
Doften av flygfotogen förflyttar mig till Kallaxheden innan jag bordat planet.
Det platta landet, dunket från malmtåget,
och den låga solen som speglar sig i sjukhuset glasvägg, 
tillsammans ger de en hemkänsla.

Stora hål

Arbetarbladet berättar om hur det är att behöva söka hjälp från de socialförsäkringar som borde gälla alla. Men det finns stora hål, mycket stora hål.

(Men storstadspressen i form av Dagens nyheter klagar över att de storstadsbor som sett sina hus och lägenheter öka från 185 000 kronor till 6 000 000 kronor måste betala skatt när de säljer och flyttar vidare. Ja, mer skatt än de som bott i medelstora städer. ( ja, att deras hus ökat från 185 000 kronor till 1 890 000 kronor i genomsnitt kan vara orsaken är liksom inte viktigt.)