Hur målar jag kylan?

Början på ett försök

The one and only...

---

Svenska Dagbladet
19 Feb 2011

Laddad med ljus

Isen skriver ett poem

I morse var det ljust när jag vaknade! Klockan hade inte hunnit bli sju men himlen var fylld av morgonstrålar. Det är helt fantastiskt att få sova ända till dess att solens strålar fyller fönstret. Lika häftigt varje gång. Nu är det ljust i nio timmar varje dag. Men kylan den stannar kvar.

Hon har en lycklig historia

---

Svenska Dagbladet
18 Feb 2011

Anna Laestadius Larsson som alltid tänkvärd.

---

Svenska Dagbladet
18 Feb 2011

Idag sov jag

Foto: Bullbagaren S

middag mellan två och tre. Vaknade av doften från 50 nybakade vaniljbullar. Det var ett samarbete mellan A och S som jag verkligen uppskattar.

Innan dess läste jag Victor Estbys blogg. Och då började jag tänka lite hit och dit och fram och tillbaka.

Jag undrar varför det kapital och de investeringar som vi har gjort som medborgare i kommuner, landsting och Sverige ska användas för att enskilda ska bli rika.

Varför ska lägenheter byggda med subventioner från skattebetalarna reas ut? Varför ska offentliga bibliotek skänkas till privatpersoner för att de ska göra en vinst?

Gärna privata bibliotek, men då ska företagen bygga sina egna lokaler och köpa in sina egna böcker. Skattesubventionerade hus, bostäder, skolor, sjukhus ska aldrig säljas eller hyras ut för mindre än det kostar att skapa nya offentliga byggnader och infrastruktur. Eller ska vi alla kunna plocka ut skattebetalda verksamheter och driva dem i privat regi?

Klockan fem i fem, minus 28

Det är inte lätt att hålla kameran stilla när ljuset inte räcker till. Men i morse var jag bara tvungen att ta en bild på den lysande fullmånen i det isande mörkret.

Klockan var fem i fem och de 28 kalla graderna bet i mina kinder. Då prisade jag mina finska barnsliga stövlar och min ulliga nya mössa.

Varm om knoppen och het om fötterna, då klarar jag det mesta.

Apelsinsol

Nanokristaller flyger i luften och färgar solens ljus. Så många kalla grader. Så ilande vackert. Nu har årets kallaste vecka sin kallaste dag.

Vinterns kallaste vecka

Det är minus 41, 9 i Naimakka i nordligaste öster. Många tiotals mil från närmaste järnväg.

Alla färgade länkar går till artiklar från den senaste veckan.

Då ställer SJ in all persontrafik norr om Boden.

I 108 år har persontågen rullat i ur och skur, i kyla och värme, men på det 109:e då tar ledningen för persontrafiken ett beslut om att det är för farligt att köra trafiken.

I Boden har barnen på Unbyns förskola fått sova och leka på iskalla golv. Nu är gränsen nådd. Barnen och personalen får flytta.

I Kiruna samlades 400 medborgare för att debattera närsjukhus. Caj Skoglund, konsulten som skrivit rapporten, och Kent Ögren, landstingsråd, var på plats och svarade på frågor.

Socialstyrelsen ger vuxenpsykiatrin på Sunderby sjukhus skarp kritik. Djupt deprimerade människor som sökt vård har skickats hem. Vilket har lett till att de har tagit sina liv.

På Sunderby sjukhus är det bebisboom. Förra året föddes 1950 barn.

LKAB gör en rekordvinst.

De tre män som spelade in en film om Afganistan i somras och lekte med en drake vid infarten till F21 fälldes i Luleå tingsrätt. De dömdes för att de har brutit mot skyddslagen. 

Karl Petersen spår sju goda år i Luleå. Kommunalrådet berättar att det ska byggas 1200 till 1500 nya bostäder.
Men den tomma tomten efter Fritz Olssonhuset står fortfarande tom.

Norrbottens senaste mästare Alexander Majorov, nordisk mästare i konståkning, är uttagen till senior VM i Tokyo.

Nu ska temperaturen stiga tio grader och vinterns kallaste vecka är slut.

Experiment

Nytorkad tvätt doftar så ljuvligt om den fått hänga ute. Det tänkte jag och hängde ut lakanen för två dagar sen. Frystorkade lakan vilken doft, vilken god idé, tänkte jag.

Allt blev till ispansar på några sekunder. Det vara bara att vika tyget så skapades en krok som jag kunde hänga upp lakanen i. Sen fick jag vänta.

Igår travade jag ut i solen för att känna efter. Ja, om fukten lämnat lakanen och om de blivit till mjukt tyg igen.

Inte alls. På klädstrecket hängde fem hårda vita väggar.

Och nu kunde jag inte hålla mig längre. Trots att åtminstone hälften av fukten finns kvar i de vita lakanen har jag tagit in dem. De får mjukna och torka framför kaminen.

Jag får njuta av den rena doften. Hela huset är fyllt av den där speciella lukten från nytvättat.

Solen går ner över älvens strand och tågen står stilla

Vissa morgnar tror jag inte vad jag läser i tidningen. I morse fick jag läsa om hur SJ:s ledning har ställt in alla tåg mellan Boden och Narvik.

(de hänvisar till låga temperaturer på orter långt från järnvägen)

Varför? Jo, för att ledningen som sitter nere i Stockholm tror att sovvagnarna kommer att frysa sönder. Vagnarna har rullat i minst 23 år på denna järnväg utan att frysa sönder. Ledningen från SJ måste veta något som vi andra har missat. Ja, då när vi kom fram trots att termometern sjunkit till minus 38.

Min gissning är att de har slopat servicen av alla ligg- och sovvagnar för att spara... Och nu får passagerna skumpa fram på dåliga vägar mellan Boden, Murjek, Nattavaara, Gällivare, Kiruna, Riksgränsen och Narvik.  Massor med fler timmar.

För inte kan det vara så att järnvägsvagnar som rullat i mer än 20 år i temperaturer ner till minus 40 helt plötsligt fryser sönder vid minus 29 grader?

Kreativ, ja, kompatibel, nej.

Jag satsar på kreativt skrivande igen. Försöker söka kursen på c-nivå på studera.nu. Hoppas att jag lyckas innan mitt hår har grånat. Ibland, eller ganska ofta, känner jag mig som om jag aldrig kommer att bli kompatibel.

Tryck på lägg till korg. Och det gör jag.

Men ingenting händer.

Hoppas.

Jag kanske får ett kompatibelt svar från supporten.

Jag jublar, jag vann!

 Tack Eva S!

 Idag är jag glad. Jag var med i Evas tävling om vad man kan kalla en Egg Coddler, en engelsk äggömma i porslin och jag vann. Jag kallar den en äggömma.

På bilden syns min snabbäggömma. Den är i plast och det tar bara några sekunder att micra ett ägg i den. Den står där tillsammans med mina elva värmeljus. De behövs fortfarande. Det är inte ett dugg varmare nu än klockan halv sex.

Men det känns betydligt varmare ändå efter att ha läst Evas fina ord.

Kalla nyheter

I morse var det 29, 8 grader när jag tittade ut genom köksfönstret. Jag försöker visa hur det känns.

Men kvicksilvret kommer att sjunka ännu mer om SMHI spår rätt. De hotar med minus 40 senare i veckan.

Norrbotten har fått en Nordisk mästare i helgen. Det är konståkaren Alexander Majorov, Luleå KK, född 1991 som har lyckats slå Adrian Schultheiss och Kristoffer Berntsson. Nästa tävling för Alexander Majorov är JuniorVM i Sydkorea.

Jag har tänt mina elva värmeljus i köket...jag vill tro att det hjälper.

Något som jag längtar efter

Jag drömmer om att vinna Penguin modern classics box. Den innehåller 50 moderna klassiker. Här är en länk till denna guldgruva med korta berättelser. En utgivning som sker därför att bokserien med moderna klassiker fyller 50 år.

Hemma i bokhyllan har jag Penguin 60:s en serie med korta historier som de gav ut 1995. Varje bok kostade 6 kronor. (60 p). Då firade förlaget 60 år.

Lustläsning i nattmörkret

I morgon är det Alla hjärtans dag och momor Signes födelsedag. Valentine´s day som det stod på de överdådiga korten som tant Ulla skickade från Palatine, Illinois under hela min uppväxt. En dag som ingen brydde sig i. Nu vet alla. Och nu passar många förlag på att ge ut lätta kärleksskildringar denna vecka.

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon har jag läst. Eva Swedenmark har läst om mer verklig kärlek i Alex Schulmans Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. 

Hundarna, livet och kärleken i boken som jag läste i natt gav mig underhållning, glädje och hopp. Precis som en god underhållningsroman ska ge. Berättelsen börjar med ett testamente. En moster har dött samtidigt som Rachel har förlorat både jobb och älskare. Rachel ärver ett hundstall/pensionat, ett hus på "landet" och mosterns gåta. I historien finns en grupp människor som oförhappandes får andra liv  där den eviga kärleken har sin plats. Jag är nöjd, på samma sätt som när jag har ätit en otroligt god creme caramel . Trösterik det är vad den är.


Vad Eva S tycker om sin kärleksberättelse kan du läsa om du använder länken vid hennes namn.

  

Luleå minus 25

All frost hänger i luften. Grenarna är nakna. I Amandus skog står aspar, björkar och granar på parad. Över isen ligger ett moln med kristaller som snart ska måla hela skogen gnistrande vit.

Ljuset smyger in.

I brevlådan samsas nya uppror med en massa reklam. Jag önskar att alla dessa människor som fått leva i skräck ska få känna att de är värda tillit. Jag hoppas att Algeriets folk, Marockos folk, Västra Saharas folk och Burmas befolkning  får skapa sina demokratier. Att alla dessa människor som hade kunnat leva i tillitsfulla samhällen sedan 1920-talet får skapa sina liv utan diktaturer. Måtte emirer, kungar och prinsar i oljeland skaka av sig sin rädsla för grannen,  medborgaren, livet utanför slottens murar.

I skamrån står Storbrittanien och Frankrike som slog sönder alla försök till demokrati efter första världskriget tillsammans med USA.

Jag hoppas att alla dessa folk får använda västvärldens invändningar mot människors lika värde på samma sätt som jag använder reklambladen i brevlådan.

Till att tända en brasa, bildligt talat.

Luleå minus 15

En minut i sju. Ljuset. Kylan. Den djupa snön.
Imma på rutan.Blå minuter.
Drivan som når ända upp till äppelträdets krona.

Snötäcket som skyler trädgårdsmöblerna.

I det djupa mörkret och tystnaden klockan fem
drömde jag om en färd med helikopter.
Minusgrader i hela landet, säger SMHI.
Vaknade av att helikoptern landade, i min säng.

Ljudet från sjukhusets helikopterplatta
studsade över skaren och
 väckte mig till Egyptens glädje.
Jublet stiger från sidan ett.

Brevlådan är full med goda nyheter.

Jag får tårar av glädje och kyla,

sorg och vind, 

i mina nyvakna ögon.

Tant Henrika

Överstinnan Geete. Det var så hon kallades när hon rusade fram i Boden mellan 1930 och 1945. Hon var min farmors närmaste väninna. En reslig dam som hann leva i mer än 100 år.

Igår var jag på utflykt i Boden. Där finns inte så många hus kvar från tant Henrikas tid. Men Panelens fina kvarter står där precis som när hon och kanske Eyvind Johnson promenerade ner till järnvägsstationen.

Det är 24 år sedan jag började arbeta i Boden. Då fick jag ett brev från Henrika där hon berättade om sitt liv i garnisonsstaden. Ett liv fyllt med människor, fest och fart, och med visiter. Det var som om Forsythesagan hade utspelats i de gamla träkvartern i Boden. Och hon berättade om de vackra husen. Några fanns kvar för 24 år sedan. Nu är det det ett fåtal.

Skulle jag fråga Eyvind Johnsson skulle han säkert inte sakna de dragiga stugorna där han växte upp. Skulle jag fråga tant Henrika skulle hon sakna sitt Boden, men hon skulle välkomna allt som underlättar hushållsarbetet i moderna hus.

Tant Henrika var ingen romantiker, hon var en klok dam. Hon drog in vatten, värme och avlopp. Grannarna de pumpade upp vatten från brunnen och vandrade till torrtoan. Henrika, hon tände en brasa i öppna spisen och njöt av sin semester, när de andra slet och bar.

Jag är inte kompatibel

Igår var jag sakletare igen. Hittade absolut ingenting på loppis. Inser att mina ögon och hjärnan inte är kompatibla just nu. L som var med fann massor med häftiga saker. Bland annat en pepita-rutig burk. Den fick mig att resa långt bak i tiden och minnas skyltfönstren längs med Råsundavägen i Solna. Alla dessa fantastiska rutiga tyger som fanns överallt.

Mest älskade jag en klänning i rosa. Pepitarutig och med guldknappar.

Hittade ljusmanschetter i glas på en helt vanlig hylla. I en ny butik. De är både vackra och förhöjer säkerheten nu när det fortfarande behövs ljus för att morgonen ska kännas uthärdlig. Elva ljus höjde temperaturen från plus femton till arton på en timme.