Tankar och funderingar från Luleälvens strand. Världen är aldrig långt borta från livet 10 mil söder om polcirkeln.
lördag 5 mars 2011
Nu är det vårvinter
Det har jag bestämt. Nu glittrar snökristallerna och vinden ser till att vi snart ser grönt. Därför är det lite annorlunda här från idag.
Nu är väderprognoserna politiska
Regeringen kräver bättre väder. Ja, att SMHI gör tillförlitliga prognoser. Det skriver DN om idag. Och jag kan hålla med om att prognoserna för Norra Norrlands kustland kunde vara mer rättvisande. Undrar om det går att förändra? Då skulle turistföretagen i Luleå skärgård i alla fall kunna locka fler besökare.
Vårvindar friska
-Det är alltid så fint väder på din födelsedag, säger Linnea när hon kommer in genom dörren. I sin hand har hon ett presentkort till vår 20-åring.
Ja, det är ofta fint väder i början på mars. Det finns bildbevis från alla kalas.
Så här var det igår:
Ja, det är ofta fint väder i början på mars. Det finns bildbevis från alla kalas.
Så här var det igår:
![]() |
| Här är vinterns rester |
![]() |
| Himlen speglar sig |
![]() |
| Tio varma grader och gatan blir en spegel av smältvatten |
![]() |
| Isen ligger fortfarande tjock och snön glittrar i vinden |
![]() |
| Ebeneser solar sig |
fredag 4 mars 2011
Hur känns det
när temperaturen stiger från minus massor till tio varma grader på bara något dygn?
Jag letade efter ett svar och fann denna bild.
Så här känns det när solen leker i smältvattnet och luften är ljum.
Jag letade efter ett svar och fann denna bild.
Så här känns det när solen leker i smältvattnet och luften är ljum.
Nu är familjens tonårstid slut
Idag är det 20 år sedan S föddes. Det var en kall och blåsig marsnatt när vi for in till BB i Boden. På den tiden fanns det inget sjukhus här i byn. Jag hade min fårskinnspäls på mig inomhus. De gamla fönstren på sjukhuset var otäta och jag ville inte frysa.
Det var nog att föda barn.
S föddes fyra veckor för tidigt. Hon var en skönhet, liksom idag. Hon var 46 cm lång och vägde 2,5 kilo.
Idag kan du läsa hennes blogg här.
Det var nog att föda barn.
S föddes fyra veckor för tidigt. Hon var en skönhet, liksom idag. Hon var 46 cm lång och vägde 2,5 kilo.
Idag kan du läsa hennes blogg här.
![]() |
Öppenhet är ordet denna vecka
![]() |
| Vårvinterns första takras |
Men har vi som medborgare rätt att få veta vad som händer inom försvaret?
Det anser miljöpartiets spåkrör Peter Eriksson. Han undrar vad som hände i Afghanistan, för ett år sedan när när tre personer anställda av det svenska försvaret sköts till döds. Han anser att riksdagsmännen i försvarsutskottet fått en friserad version av hur det hela gick till. Peter Eriksson kräver öppenhet om vad som kommit fram i den utredning som gjorts. I 19:s chef Olof Granander som var styrkeledare i Afghanistan anser att det inte finns mer att tillägga.
Kommunalrådet Karl Petersen kräver öppenhet av styrelsen för Lulebo. De har tagit ett beslut om att Anders Sandberg, verkställande direktör, får gå i pension när han blir 62 år. Karl Petersen föreslog att kommunfullmäktige skulle vänta med att välja den nya styrelsen för Lulebo. Den gamla har valt att inte svara på de frågor som kommunalrådet ställt.
Vi på NSD:s redaktion är stolta och glada. Våra kollegor Lena Tegström i Boden och Bo Torbjörn Ek i Luleå är nominerade till Guldspaden. Deras reportage om överförmyndarnämnden i Boden, som ledde till mer öppenhet, och att alla ansvariga politiker fick avgå, kan vinna det mest prestigefyllda priset för grävande journalistik. Läs hela artikelserien här.
Luleå kommun betalar en kvarts miljon för en HEMLIG reklamplan. Det handlar om kommunens varumärke. Vilka hemligheter kan en sådan innehålla? Det får vi veta eftersom att offentlighetslagstiftningen ger alla rätt att läsa de brev som kommer till kommunen.
Är lodjursjakten olaglig. Det vill Naturskyddsförningen att regeringen ska pröva enligt de EU-regler som gäller. EUs regler slår fast att ingen jakt får ske under parningssäsongen.
I fjällen har det stormat. I södra Västerbotten i Stekenjokk hade vinden en fart på 350 km i timmen eller 42 sekundmeter. Vid Riksgränsen gick det knappt att gå.
torsdag 3 mars 2011
Efterlysning
Tänk vad glad jag blev när jag plockade upp brevet ur brevlådan. Men det var tomt. Är det du som har sänt mig meddelandet som försvann på vägen?
Det låter som om huset står och hoppar.
Vinden tar tag i fönsterluckorna och sliter i hakarna.
I natt har jag legat och lyssnat till ljud som hörs när vinden tränger in i husets alla vrår. I skorstenen har stormen stönat. På bron har allt bara blåst sin väg.
Tallen har slängt iväg en grov torr gren över vägen. Björkarna har kastat av sig alla tunna trassliga, de där som liknar hår.
Vid vägen står soptunnorna och glappar. Om jag kunde förstå deras språk hade jag fått veta nå't.
I natt har jag legat och lyssnat till ljud som hörs när vinden tränger in i husets alla vrår. I skorstenen har stormen stönat. På bron har allt bara blåst sin väg.
Tallen har slängt iväg en grov torr gren över vägen. Björkarna har kastat av sig alla tunna trassliga, de där som liknar hår.
Vid vägen står soptunnorna och glappar. Om jag kunde förstå deras språk hade jag fått veta nå't.
onsdag 2 mars 2011
Aurore-Hurra för förändringen!
Morgonrodnad. Tänk att ljuset kom tassande redan klockan halv sex.
På radion hör jag hur Peter Eriksson, miljöpartiets språkrör, kräver att dödsskjutningarna i Afghanistan ska utredas. Offentligt. Det ger ett hopp om att vi ska få veta vad som händer där borta. Både med det afghanska folket och med de anställda soldaterna.
Hoppfullt sjunger bofinken och snön rasar från taket. Doften av vår finns som en aning om vad som komma skall. Markus Hellner visar dessutom sin storhet när han inte tar sportreportrarna på allvar. Han förstorar varken förluster eller segrar. Cool; är han.
Men Fredrik Reinfeldt vår statsminister har inget att säga om demokratiupproret i Mellanöstern. Han påstår att han sagt att demokrati är överordnat allt annat. Har vi hört när han eller Carl Bildt hyllat demokratiska rörelser i Jemen, Saudarabien, Palestina eller Libyen... Stabilitet var ordet vi hörde. Det har de gemensamt med Göran Persson fd statsminister.
Hurra för mars! Hurra för alla människor som slåss mot diktatoriska ledare! Hurra för att vi får vara med om att se hur världen förändras!
På radion hör jag hur Peter Eriksson, miljöpartiets språkrör, kräver att dödsskjutningarna i Afghanistan ska utredas. Offentligt. Det ger ett hopp om att vi ska få veta vad som händer där borta. Både med det afghanska folket och med de anställda soldaterna.
Hoppfullt sjunger bofinken och snön rasar från taket. Doften av vår finns som en aning om vad som komma skall. Markus Hellner visar dessutom sin storhet när han inte tar sportreportrarna på allvar. Han förstorar varken förluster eller segrar. Cool; är han.
Men Fredrik Reinfeldt vår statsminister har inget att säga om demokratiupproret i Mellanöstern. Han påstår att han sagt att demokrati är överordnat allt annat. Har vi hört när han eller Carl Bildt hyllat demokratiska rörelser i Jemen, Saudarabien, Palestina eller Libyen... Stabilitet var ordet vi hörde. Det har de gemensamt med Göran Persson fd statsminister.
Hurra för mars! Hurra för alla människor som slåss mot diktatoriska ledare! Hurra för att vi får vara med om att se hur världen förändras!
Moderaterna hävdar valfrihet men det gör inte juristerna
I texten uttalar sig Lars Björndahl (m) en politiker som travat på samma gata i hela sitt liv. Elever kan han tvångsflytta från skolklasserna. Men själv har han aldrig flyttat från den lilla ö på ön där han lekte som barn.
Dagens Nyheter
02 Mar 2011


Dagens Nyheter
02 Mar 2011
tisdag 1 mars 2011
Ambivalent
Ser ni Bodil Malmsten på bilden?
Nej, men ändå. Hon finns där i rekvisitan som en rebus för dem som har ett kulturellt kapital.
Farfars stora fåtölj tillsammans och golvlampan med hemvävd skärm. Alla travar med böcker.
Hela scenografin är en lek med det vi tror att vi vet om Bodil M. På samma lekfulla sätt bjuder hon in oss till hennes konstruerade bild av författaren- är det Bodil M som står där och berättar? Eller är det Bodil M som spelar en roll? Texterna är personliga och väl valda, men är de privata? Får vi veta något om människan Bodil, eller är det personen Bodil som gestaltar sina texter?
Alla frågor som finns där,som gör föreställningen mer spännande, ja, mer öppen. Det är jag som får skapa mig en uppfattning. Det är jag som blir en del av de två timmarna på scenen. Jag tror att det är just det som gör att tiden bara försvinner och att vi alla hade kunnat lyssna till minst en text till.
Nej, men ändå. Hon finns där i rekvisitan som en rebus för dem som har ett kulturellt kapital.
Farfars stora fåtölj tillsammans och golvlampan med hemvävd skärm. Alla travar med böcker.
Hela scenografin är en lek med det vi tror att vi vet om Bodil M. På samma lekfulla sätt bjuder hon in oss till hennes konstruerade bild av författaren- är det Bodil M som står där och berättar? Eller är det Bodil M som spelar en roll? Texterna är personliga och väl valda, men är de privata? Får vi veta något om människan Bodil, eller är det personen Bodil som gestaltar sina texter?
Alla frågor som finns där,som gör föreställningen mer spännande, ja, mer öppen. Det är jag som får skapa mig en uppfattning. Det är jag som blir en del av de två timmarna på scenen. Jag tror att det är just det som gör att tiden bara försvinner och att vi alla hade kunnat lyssna till minst en text till.
söndag 27 februari 2011
Jag hittade "gigot"
Igår var det fest. Moster, och mamma och jag skålade i fransk cider på min födelsedag. Vi njöt av alla fina tulpaner och den första krukan med påskliljor.
I butiken hittade jag "gigot", lammytterfilé, något som jag letat efter i många år. Aldrig förr har jag ätit så gott lamm.
Hemma i Luleå jobbade den andra delen av familjen. Teater mellan 14-22 stod på den enes agenda, jobb, jobb och jobb som vanligt för den andra. Den tredje hon fixade middag. Ibland blir det bara så. En fest här och en där och så fick vi prata och skicka bilder med mobilen.
Dagen efter är ganska grå och rå. En dag gjord för att läsa och upptäcka alla böcker från förr.
Jag har hunnit läsa ut min reselektyr den mystiska "Döden på en blek häst" av Amanda Hellberg. Den är en modernare och mindre komplicerad historia än"Cromwells huvud". Ni vet den där deckaren i engelsk universitetsmiljö som Carina Burman har skrivit. Miljön är halva tjusningen i bägge historierna. Eftersom att jag är engelsk-college- universitetsromantiker så gillar jag bägge.
Se där två lästips en vanlig februarimorgon.
I butiken hittade jag "gigot", lammytterfilé, något som jag letat efter i många år. Aldrig förr har jag ätit så gott lamm.
Hemma i Luleå jobbade den andra delen av familjen. Teater mellan 14-22 stod på den enes agenda, jobb, jobb och jobb som vanligt för den andra. Den tredje hon fixade middag. Ibland blir det bara så. En fest här och en där och så fick vi prata och skicka bilder med mobilen.
Dagen efter är ganska grå och rå. En dag gjord för att läsa och upptäcka alla böcker från förr.
Jag har hunnit läsa ut min reselektyr den mystiska "Döden på en blek häst" av Amanda Hellberg. Den är en modernare och mindre komplicerad historia än"Cromwells huvud". Ni vet den där deckaren i engelsk universitetsmiljö som Carina Burman har skrivit. Miljön är halva tjusningen i bägge historierna. Eftersom att jag är engelsk-college- universitetsromantiker så gillar jag bägge.
Se där två lästips en vanlig februarimorgon.
lördag 26 februari 2011
Den där lördagen
Det var halt och knappt ljust när jag släpade mina väskor till bussen. Knappt en timmas sömn och nu var jag på väg till Kalles fem års fest. Tåget skulle gå vid nio och jag satt helt ensam på bussen.Till skillnad från bussresan kvällen innan när det var högljudda diskussioner om varför Palme blev skjuten. En grupp med dåtidens pappas pojkar hojtade om att öppna pappas champagne och fira. En annan grupp grät och ville inte tro att vi lever i ett land där politiker mördas.
Allt och inget snurrade i mitt huvud på bussen, i tunnelbanevagnen och så kom jag upp i centralhallen på Stockholms central. Inte en enda människa talade. Man kunde höra allas steg när de rörde sig över marmorgolvet. Då hördes helt plötsligt en superamerikansk engelska. " I can't understand why they are upset. He was a comunist, wasn't he?" Ungefär så lät det när en amerikansk turist frågade sin man om varför alla reagerade så starkt.
Jag ville egentligen inte ta tåget till Småland. Men samtidigt ringde min chefs ord i huvudet. "Vila upp dig nu. Vintern har varit extremt kall och det kommer att fortsätta när du kommer tillbaka. Vi har fyra reportrar och fotografer i stan. De var redan där för ta sportlov. Ta chansen ha kul."
På Sri lanka satt min nuvarande man och läste nyhetstelegram om mordet på Sveriges statsminister.
Allt och inget snurrade i mitt huvud på bussen, i tunnelbanevagnen och så kom jag upp i centralhallen på Stockholms central. Inte en enda människa talade. Man kunde höra allas steg när de rörde sig över marmorgolvet. Då hördes helt plötsligt en superamerikansk engelska. " I can't understand why they are upset. He was a comunist, wasn't he?" Ungefär så lät det när en amerikansk turist frågade sin man om varför alla reagerade så starkt.
Jag ville egentligen inte ta tåget till Småland. Men samtidigt ringde min chefs ord i huvudet. "Vila upp dig nu. Vintern har varit extremt kall och det kommer att fortsätta när du kommer tillbaka. Vi har fyra reportrar och fotografer i stan. De var redan där för ta sportlov. Ta chansen ha kul."
På Sri lanka satt min nuvarande man och läste nyhetstelegram om mordet på Sveriges statsminister.
Vid Mälarens strand
På torget vid hamnen står julgranen kvar. Här kan alla som vill dansa. Ja, dansa på skridskor. I ett litet rött tegelhus granne med bankpalatsets strama bruna fyra våningar finns Christer Lingströms Bistro. Där fladdrar marschallernas lågor i den nollgradiga vinden (jag skulle kunna skriva ljumma vinden, efter snöstormen på Kallax flygplats).
Utanför hotellet står stolar och bord på rad. Det är ljusgrått, lilagrått och så helt plötsligt lyser himlen mörkt turkos över Mälaren. Ett annat ljus. En annorlunda l'heure bleu. Mörkret kommer snabbare. Och morgonens ljus dröjer än.
Utanför hotellet står stolar och bord på rad. Det är ljusgrått, lilagrått och så helt plötsligt lyser himlen mörkt turkos över Mälaren. Ett annat ljus. En annorlunda l'heure bleu. Mörkret kommer snabbare. Och morgonens ljus dröjer än.
torsdag 24 februari 2011
Vargen lever, men vargavintern blåser bort
Denna vecka fick kylan ett ansikte. Ja, alla vill ju veta vem som lever i Naimakka efter vinterns rekordkyla där. Väderstationen är numera automatisk, men Åke Siikavuoppio fick berätta om livet i nordöst.
I Övertorneå önskar sig kommunalrådet bort från de svenska grundlagarna om yttrandefrihet och meddelarfrihet. Han hoppas att alla politiker i oppositionen skulle hålla tyst i en vecka efter nämndernas sammanträden.
Månen omgärdades av en halo när den var full i början på veckan. Den auran syntes över hela länet.
I Övertorneå önskar sig kommunalrådet bort från de svenska grundlagarna om yttrandefrihet och meddelarfrihet. Han hoppas att alla politiker i oppositionen skulle hålla tyst i en vecka efter nämndernas sammanträden.
Det var lika kallt förra vintern med minus 42, 0 grader den 24 februari 2010.
Polisen i Norrbotten har fått hjälp. Ja, kylan är deras bästa vän. När temperaturen är under 30 på natten sker nästan inga brott.
- Det är dålig arbetsmiljö att smyga runt på industriområdena när det är under minus 30, säger Anders Calderäng, länsvakthavande polisbefäl.
Bastevargen som vistades i Norrbotten fem veckor i slutet på förra året har hittats igen. Spillning från Bräcke i Jämtland har analyserats. Bastevargen är av finskryskt ursprung och den befinner sig nära ett känt vargrevir.
Hela Luleå flygplats ska renoveras i sommar. Den kommer att vara stängd för trafik 27 juni – 7 augusti mellan klockan 22 och 6. Det innebär att trafiken går som vanligt under dagtid.
Kiruna kommun och LKAB har slutit ett avtal om hur staden ska flyttas. I fullmäktige var diskussionerna hårda om en kommun kan sluta ett avtal som berör människors vardagsliv.
Charlotte Kalla förbereder sig för skid-VM i Oslo. Hon berättar om hur damstafettlaget har förberett sig.
Nattågen räddas på grund av att Trafikverkets chef Lena Erixon lyssnar på alla företag i Norrbotten som lever av att det kan komma fler turister. Nu gäller det att hitta ett järnvägsföretag som vill köra tågen.
Det är 25 år sedan Olof Palme mördades på Sveavägen i Stockholm. Nu kommer både dramatik och berättelser om Palme och hans tid.
Hur ser Luleå ut? Det undrar byggnadsnämndens ordförande Kaj Hedstig.
För 25 år sedan utsmyckade Anna Toresdotter F21:s nya matsal. Denna vecka har hon vernissage på Lindbergs ram i Luleå.
Vargavintern går mot sitt slut. Vindarna tar tag i kylan och nästa vecka, sportlovsveckan, ska solen skina och det vara mellan fem och tio kalla grader. Det vill säga om meteorologerna har rätt.
Tryck på de färgade länkarna så kommer du till artiklarna.
Hur ser Luleå ut? Det undrar byggnadsnämndens ordförande Kaj Hedstig.
För 25 år sedan utsmyckade Anna Toresdotter F21:s nya matsal. Denna vecka har hon vernissage på Lindbergs ram i Luleå.
Vargavintern går mot sitt slut. Vindarna tar tag i kylan och nästa vecka, sportlovsveckan, ska solen skina och det vara mellan fem och tio kalla grader. Det vill säga om meteorologerna har rätt.
Tryck på de färgade länkarna så kommer du till artiklarna.
När kylan slog till överallt
I slutet på februari för 25 år sedan har jag tur och möter en kompis till en arbetskamrat som vill att någon ska hyra ett rum i hans trea på Lingonstigen. Lägenheten står tom många dagar då min hyresvärd pendlar till Bodö.
Det är förstå gången jag hör talas om Vouggatjålme. Den plats där temperaturen har sjunkit till minus 52,6 grader vintern 1966.
Det är också den plats där min hyresvärd Roland fastnar. Ja, för när hans gamla Volvo 244 rullar genom 40-gradig kyla så vill den inte längre. Familjen Helamb som driver turistanläggningen vid sjön får hjälpa honom att tina upp bilen.
Jag går omkring i min slitna mockapäls insvept i mohairsjalen och funderar. Ska jag stanna? Ska jag ge kylan och Luleå en chans till?
En långledig helg stundar och jag kliver på tåget söderut. Ja, det var innan de moderna sovvagnarna och vi är två tjejer som ska ta oss ner till Stockholm. I kupén intill sitter tre något överförfriskade medelålders män. De sjunger och skriker och gråter.
Till slut kommer konduktören. Han vill slänga av oss två tysta tjejer från tåget. Vi förstår ingenting. Till slut uppdagas det att festen i kupén intill är så högljudd att våra grannar på andra sidan är övertygade om att det är vi som har stört dem.
Det är svårt att somna. Och jag tänker på min framtid. Ska jag packa mer kläder, fler saker och bosätta mig i Luleå? Ska jag stanna till hösten?
Det är onsdag morgon när jag kliver av tåget i Stockholm. Jag har två dagar att bestämma mig på om jag ska stanna i Norrbotten.
På fredagen åker jag in till stan och ser en engelsk teaterföreställning med mina föräldrar. Jag tar vägen genom Brunkebergstunneln till Sveavägen efter föreställningen. Jag har stämt träff med mina vänner på Pressklubben vid Vasagatan. Där sitter vi och pratar när telexprintrarna i hörnan börjar tjuta. Ingen går och tittar på vad larmet gäller. Någon säger lite trött: Nu har väl ännu fler bomber exploderat i Beirut.
Vi går var och en till sig. Jag hamnar nere på perrongen vid T-centralen. Där står alla människor i grupper och pratar. ( Helt okänt fenomen för oss som vanligen varken ser eller hör andra i tunnelbanan).
- Han hade en stor dunjacka från Monclair, hör jag hur en kille säger. En annan säger att mördaren tog vägen till Stureplan för att skåla i champagne. Då frågar jag vad som hänt.
Klockan är halv ett när jag får veta att vår statsminister Olof Palme är skjuten.
När jag kommer hem och slår på radion, teven och ringer TT:s nyhetsnummer kan jag fortfarande inte tro att det är sant. Jag ringer till Luleå där har ett helt skift kallats in för att göra en söndagstidning. De har redan flera personer igång i Stockholm och tycker att jag ska avvakta.
Den natten sitter mamma och jag framför teven med radion på. Det känns i hela kroppen och det finns hela tiden där. Känslan av att vi bor i ett helt annat land än vi trodde.
Morgonen känns kall.
Det är förstå gången jag hör talas om Vouggatjålme. Den plats där temperaturen har sjunkit till minus 52,6 grader vintern 1966.
Det är också den plats där min hyresvärd Roland fastnar. Ja, för när hans gamla Volvo 244 rullar genom 40-gradig kyla så vill den inte längre. Familjen Helamb som driver turistanläggningen vid sjön får hjälpa honom att tina upp bilen.
Jag går omkring i min slitna mockapäls insvept i mohairsjalen och funderar. Ska jag stanna? Ska jag ge kylan och Luleå en chans till?
En långledig helg stundar och jag kliver på tåget söderut. Ja, det var innan de moderna sovvagnarna och vi är två tjejer som ska ta oss ner till Stockholm. I kupén intill sitter tre något överförfriskade medelålders män. De sjunger och skriker och gråter.
Till slut kommer konduktören. Han vill slänga av oss två tysta tjejer från tåget. Vi förstår ingenting. Till slut uppdagas det att festen i kupén intill är så högljudd att våra grannar på andra sidan är övertygade om att det är vi som har stört dem.
Det är svårt att somna. Och jag tänker på min framtid. Ska jag packa mer kläder, fler saker och bosätta mig i Luleå? Ska jag stanna till hösten?
Det är onsdag morgon när jag kliver av tåget i Stockholm. Jag har två dagar att bestämma mig på om jag ska stanna i Norrbotten.
På fredagen åker jag in till stan och ser en engelsk teaterföreställning med mina föräldrar. Jag tar vägen genom Brunkebergstunneln till Sveavägen efter föreställningen. Jag har stämt träff med mina vänner på Pressklubben vid Vasagatan. Där sitter vi och pratar när telexprintrarna i hörnan börjar tjuta. Ingen går och tittar på vad larmet gäller. Någon säger lite trött: Nu har väl ännu fler bomber exploderat i Beirut.
Vi går var och en till sig. Jag hamnar nere på perrongen vid T-centralen. Där står alla människor i grupper och pratar. ( Helt okänt fenomen för oss som vanligen varken ser eller hör andra i tunnelbanan).
- Han hade en stor dunjacka från Monclair, hör jag hur en kille säger. En annan säger att mördaren tog vägen till Stureplan för att skåla i champagne. Då frågar jag vad som hänt.
Klockan är halv ett när jag får veta att vår statsminister Olof Palme är skjuten.
När jag kommer hem och slår på radion, teven och ringer TT:s nyhetsnummer kan jag fortfarande inte tro att det är sant. Jag ringer till Luleå där har ett helt skift kallats in för att göra en söndagstidning. De har redan flera personer igång i Stockholm och tycker att jag ska avvakta.
Den natten sitter mamma och jag framför teven med radion på. Det känns i hela kroppen och det finns hela tiden där. Känslan av att vi bor i ett helt annat land än vi trodde.
Morgonen känns kall.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



















