Blå tankar, en blå morgon

Idag blev jag riktigt ledsen. Och sur. Och arg. Det beror på två händelser som visar hur lågt till tak det har blivit i mellanmjölkens land. Dels har Svenskt Näringsliv gått in och styrt på SNS så att de forskare som vågade skriva om att det inte går att mäta om friskolorna leder till en bättre skola blivit utskällda. Tvärtom visade rapporten på att skolans pengar borde användas på ett bättre sätt.

"Ansvar måste utkrävas för beslutet att sätta munkavle på Laura Hartman. Vd Anders Vredin har visserligen bett om ursäkt för sitt agerande, men frågan är om det räcker – en vetenskapligt arbetande organisation kan inte ha en chef som, när han tycker att det behövs, kan förbjuda medarbetarna att yttra sig. Har Vredin fattat beslutet i samförstånd med styrelsen eller, ännu värre, på dess uppmaning, så måste också styrelsen ta sitt ansvar."

Det skriver bland annat Lars Calmfors i DN.

Den andra händelsen utspelade sig på bokmässan i Göteborg. Uppdrag gransknings Axel Gord Humlesjö greps när han gick omkring i publiken. 

Kan ni gissa varför? Jo, för att Lars Vilks var på samma plats. Men varför Axel Gord Humlesjö var mer misstänkt än andra kunde inte polisen berätta.

 

Goda nyheter

Denna vecka betyder massor med goda nyheter. Det är tur.
Ja, för en nyhet är inte så kul. Ja, att det har regnat 300 procent mer än normalt. Efter sol kommer evigt regnande skulle vi kunna säga i år.

Glada är i alla fall de 4500 som gick på hockeymatch. Äntligen! Första vinsten denna säsong.

Lyckliga är de som vill att serverhallar byggs på Porsön. Nu har domstolarna sagt sitt.

Haparanda har haft den kungliga familjen på två besök. Victoria på torget. Hennes bror och fader i skogen.

Den förlegade annonsen som Byggmax satte in i Dagens Nyheter utan att ansvarig utgivare, Gunilla Herlitz, satte stopp har debattarats hela veckan. Den stoppar Byggmax nu. Vilket gott initiativ.

Det är bokmässa i Göteborg denna torsdag-söndag. Överallt i alla medier finns författare och kritiker närvarande. Där samlas de högt över stan och njuter av Sveriges fräschaste och dyraste räkmackor.

Jag hamnade högt upp i skyn när jag mötte Kertin Hillströms fina diktsamling Dagarna i lördags på Kulturens hus. Katrin Parment läste ur samlingen och vi fick möta en mogen debutant. Här finns närvaron av Norrbotten och alla vanliga människor som bara lever och är. Känslorna som de skarpa växlingarna i naturen och årstiderna skapar. Den geografiska erfarenheten. För att verka lite tjatig. Men jag är säker på att platsen där vi lever och har levt påverkar oss utan att vi lägger märke till det. Inte först i alla fall.

Jag är säker på att den spelar en stor roll. Varför skulle jag känna lycka när jag kliver runt på Öland, eller på Arlanda eller på Gare du Nord. Det är samma sak varje resa. Först landar jag på Arlanda och far in till stan och känner en tillhörighet, sen sitter jag vid gaten vid Luleplanet och njuter av att de flesta talar norrbottnisk dialekt och av att jag alldeles snart är hemma.

 Det är kanske så det det är. I Dagarna känner jag mig hemma.

Finaste vallmon

Tack finaste Jane. Nu är den på plats.

En riktig teknokrats dröm

Igår handlade Uppdrag granskning om min första fasta arbetsplats, regeringskansliet.

När regeringen fick riksdagens uppdrag att spara, följdes inte de lagar och avtal som gäller på vår arbetsmarknad. Istället satt förvaltningskontoret och hittade på små, små avdelningar där de som avskedades placerades.

Lagen säger att alla ska prövas mot alla i den grupp där man arbetar. Skapar arbetsgivaren grupper med 1 person i finns det bara en att säga upp trots att gruppen i egentligen borde innehålla 50-100 personer. Det tyckte Förvaltningschefen Anna-Karin Jatko var fiffigt. Hennes bild - som hon sa- hela tiden- är att hon har följt lagar och avtal.

Jag undrar var är de fackliga organisationerna? Hälften av dem som har sagts upp utanför turordningsreglerna var ju fackligt aktiva? Den andra hälften var utslitna och över 55 år.

Bara en person tog strid och hon vann. Regeringskansliet erkände att de inte följer lagar och avtal när det gäller hennes tjänst.

Var är statsministern, var är finansministern? Fredrik Reinfeldt och Anders Borg hyllar ju LAS var de går och står.

Mamma till salu

Bilderna måste sorteras. Och då hittar jag denna gamla favorit. Och nu vet jag vad som menas. Det lärde jag mig förra veckan när mitt moderkort brakade ihop. Det var inte en tonåring som tröttnat på tjat, det var en lycklig ägare av två moderkort som satta upp annonsen.

Billig annons

Igår satte min skrivkompis Ella kaffet i halsen när hon slog upp Dagens Nyheter. I en billig, mycket billig annons fick Byggmax chansen att visa att deras skruvar är lösa. Både Byggmax och DN har lika ansvar för den fadäsen.

Fardagsfunderingar

Fri som fågeln, eller bostadslös?

Fardag.
Dagen då alla flyttade. Momorsmor valde att byta sin etta mot en nästan lika da'n. Vid varje flytt fick hon minst en månad utan hyra. Det var lägenhetsöverskott.

Inte för att det fanns många lägenheter, utan för att det fanns få som kunde betala. Snart är vi där igen. När det står lägenheter tomma för att hyrorna är högre än en vanlig månadslön. En nybyggd etta kostar 7 000 kronor i Luleå.

En av mina vänner säger: Inte kan Tomas och Emma bo på 40 kvm, det är väl för litet? Ett fynd, säger jag som började i en etta på 19 kvadrat.

Nu har vi hamnat där bostadspolitiken började. Dyra lägenheter och trångboddhet. Då införde regeringen subventioner och ränteavdrag. Vilket gav alla som köpte en ny bostad mellan 1969-1988 mycket lägre omkostnader.  Och bostadsstandarden ökade. Sen kom 1990-talets kris.

Finansminister Göran Persson(s) yttrade sina visionslösa ord: Den som är satt i skuld är inte fri. Och sen dess har välfärden ökat för de 10 procent som äger mest och minskat för dem som inget har.

Det tänker jag på idag när Anders Borg, finansminister (m) ska lägga fram sin budget.

Fem miljarder kronor satsar han på att sänka momsen på mat som serveras på restaurang.

Tänk om han hade satsat 5 miljarder på bostäder!

Nu gäller vantar på

Det krasar när jag smyger ner mot älven. Solen glöder i björkarnas toppar, men luften innehåller små, små vassa iskristaller.

Två kalla grader.

Vattnet i koppen har frusit. Gräset är vitt. Trappen ner är så där oväntat hal och slipprig. En helt ny årstid börjar denna vecka.

Nu gäller vantar på.

Oj, DSK!

Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att män som tvingar sig på främmande kvinnor skulle få förklara sitt handlande på bästa sändningstid. Men i Paris är allt möjligt. (Jag skriver Paris, för jag tror inte att det är möjligt i hela Frankrike.)

Han kallar händelsen för ett "moraliskt misstag som jag inte är stolt över", men understryker att man inte hittat några "skråmor, sår eller tecken på våld på kvinnans kropp".

Jag undrar vad de kvinnor som han har tänt på kallar det. Tänk om de skulle få berätta på bästa sändningstid om hur de uppfattar hans närmanden.

DSK får egen tevetid

Det gäller att vara man, förmögen och vad krävs det mer för att få försvara sig på bästa tevetid på den största tevekanalen i Frankrike? Läs mer här.

Den står i norr

Himlens armatur- en onåbar ljuspunkt.

Den står i norr, skiten från Stockholms län, i rektangulära plåtbehållare, berättar J när han passerar Jörns järnvägsstation. Västerbottningarna säger att: Vi skickar välutbildade ungdomar söderut, och får skit tillbaka. Både bildligt och i verkligheten.

Skiten är för giftig för jordbruket i Mälardalen så den lagras i gruvorna.

Dagarna

Idag var det boksläpp, men scenen var tom. Kerstin Hillström som har skrivit boken som  skildrar ett år har blivit mycket sjuk. Katrin Parment, länsregissör läste om en dag i taget. Ord som lever länge i mitt minne. Strofer som vi kan känna igen oss i.

Boken heter Dagarna och ges ut av Black island books.

Halka

Säsongens första halka. Säsongens första riktigt kalla natt. Blomsterkrassen har stelnat till en iskall skulptur.
Tur,
tur är det att kylan inte nått upp till altanen där syns inga spår av nattens iskalla grader. Celina hon doppar ner sina tassar i det glittrande frostiga gräset och känner efter. Idag är det inte skönt ute tycks hon tänka. Vägen tillbaka in genom dörren går så fort att jag missar ankomsten. Tar ett steg baklänges och snubblar över den frusna damen.
Vacker, strålande vacker är denna glimrande morgon.

DSK

Han medger närmanden, den store Dominique Strauss-Kahn, i polisförhören. Läs här.

Potatisodlaren

Igår var det premiär för Potatisodlaren på Rapport och i Nordnytt. Ni som vill veta hur det ser ut här vid älvens strand och vem han är titta här.

Efterlysning: Fler erfarenheter!

Igår talade vår kung och vår valda statsminister vid Riksdagens högtidliga öppnande. Bägge två poängterade allas ansvar för hur framtiden blir. Men ingen av de två talade om de sprickor som syns allt mer mellan dom som har och dom som inte har. Erfarenheter som ingen av de två har märkt av.

Ojämlikhet som skapar misstroende på alla plan. Det finns så många olika små förändringar som tillsammans öppnar nya klyftor mellan oss som lever här. 

Tio riksdagsledamöter av 349 kommer från Norrbotten. De har vår geografiska erfarenhet.

I Halland är femårsöverlevnaden för den som fått diagnosen cancer 72,6 procent (jämfört med en individ i samma ålder utan cancer). I Gävleborg är samma överlevnad 63,4 procent. Skillnader som visar på att vården inte är jämlik. Tillräckligt stora för att ifrågasätta hur våra politiker prioriterar.

Lägre moms på krogen. Vad tycker Luleås krögare om det?

En skattereform som kostar 5 miljarder kronor. Ett försök att öka antalet anställda i krogsvängen som även vårt grannland Finland prövat. Finländarna kunde inte hitta några mätbara resultat.

Kanske fler har råd att äta en bit på restaurang?

Helt klart är att det har de tio procent i landet som har det högsta inkomsterna. Deras löner och ersättningar har ökat, när lönerna för medelinkomsttagare och låginkomsttagare har stått still. Eller minskat som för pensionärerna.

Skattesänkningar på 100 miljarder kronor, för att skapa jobb. Var finns dom?

Var finns politiker och makthavare med erfarenhet av arbetslöshet, av att leva på existensminimum, att arbeta som lokalvårdare. Det är erfarenheter som borde garantera att sprickorna i välfärden minskar.

Jag har ett lästips för alla som inte tror på att den tillit som jämlikhet skapar, är god för medborgarna. Nu kommer förra årets JÄMLIKHETSANDEN som pocket. I den visar Kate Pickett och Richard Wilkinson,två välmeriterade forskare från London school of economics  och University of York, hur alla data som FN och forskarvärlden tagit fram samstämmigt visar hur hälsan och livslängden är högst i jämlika samhällen.

För att upprepa mig igen. Läs om Kirunaflytten här. Frågan denna vecka är: Vad är dyrt?

Ja, vad är dyrt? Vad kostar klyftorna och sprickorna?

Vått, vått, vått

Nio stora kraftstationer har öppnat dammluckorna och släpper ut kilowattimmar i massor. Dammarna längs med Lilla Luleälven är fyllda med sensommarens regn. Nu blir elen rekordbillig. Det är den ljusa sidan av så många dagars nederbörd, den mörka sidan är så många grå dagar på rad.

Vilken tur att solen syns idag. Då lyser de blommor som överlevt skyfallen, då känns det som om det finns lite sommar kvar.

Anne Sinclair-outgrundlig?

Det är spännande att följa hur historien om Dominique Strauss-Kahn utvecklas i de franska medierna. Ni vet den stora franska förföraren som fick sitta i New York och vänta på att den städerska som anmält honom för våldtäkt krossades under det amerikanska rättssystemet. Hon ansågs inte trovärdig, och då blev det inte någon rättegång trots tekniska bevis. Jurysystemet gör att offret måste leva upp till vissa förväntningar för att kunna få rätt.

Men för att återgå till denna veckas diskussion. Nu är det Anne Sinclair, den trofasta hustrun, som analyseras på längden och bredden. Varför står hon vid sin otrogne makes sida? Vad gör att hon inte viker ett tum?

Är det kulturellt? Är det betingat av att hon tillhör en internationell familj i den översta ekonomiska överklassen? Är det en möjlighet att framstå som en madonna? Eller är kärleken blind? Läs Johan Tolgert här.

Vi simmar i fårorna

Det är en tappad potatis och jag som simmar i fårorna. Jag klarar mig, men potäten har bara några få dygn på sig innan det är för sent. Detta rikliga, ymniga regnande kommer nu när pärena borde ha torra fötter. Tänk hur det kan bli, århundradets bästa sommar med skörderekord som skymtade bortom surströmmingspremiären så kom regnet.
 
Hela norra Norrland fortsatt regn,

80 cm över medelvattenstånd, alla dammluckor står öppna i älven från Vuollerim till Bodens kraftstation, nu är det långt från sommarens solrekord.

Det finns ett litet hopp. Att vinden och solen som långtidsprognosen tröstar oss med har kraft att torka ut jorden så att vi slipper potatisbrist. Jordbrukarna förr var kloka när de placerad sina potatisfält högt med avrinningsmån.

Dropparna och molnen är rätt tröttsamma, då gäller det att glädjas åt att graderna inte är låga.

Allt är relativt, eller hur?

Både värme och mörker

Ljumma vindar och höstmörker.
En ovanlig måndagsmorgon mitt i september.
Flest soltimmar i somras, mest regn sedan dess.

Paraplytider.
Jag kan inte minnas en septemberbörjan utan frostnätter.
I år bäddar de grålila molnen in nätterna
och skyddar oss från de kalla graderna.

Tyst är det bara när regnet har uppehåll.
Och när molntäcket öppnar sig för den varma solen.
Igår var det en hel eftermiddag med ljus
som glittrade i dropparna i gräset.

I dag ruvar skuggorna överallt.
Men samma ljumma vindar värmer upp oss.