Diagnos: Nostalgi

Scillan doftar blått. Det inbillar jag mig i alla fall. L som kommer på besök säger sött. Violsött. Som barndomens tablettask med violkarameller. Nostalgi.

Nostalgi kan också vara att minnas hur det var i Laver. Boliden provborrar och tycker att det ser positivt ut för en ny gruva. Gruvsamhället utanför Älvsbyn byggdes för att alla 350 invånare som bodde där skulle ha tillgång till det moderna. Då byggde gruvföretaget ett mönstersamhälle med skola, vägbelysning, fjärrvärme, varmt och kallt vatten i kranar inomhus, och Folkets hus trots att gruvan bara var igång ett tiotal år.

Nu kräver Northland inför gruvans öppning i Kaunisvaara att stat och kommun ska skapa infrastruktur, regeringen lovar 15 mil trådlastbilsväg. Bullrigt blir det annars. Då var det företaget som ville bryta malmen som skulle betala alla kostnader. Nu är det skattebetalarna som bidrar.

Allt var inte bättre förr, långt ifrån. En sak som jag är säker på var bättre var politikers inställning till ungdomar. Det fanns inte en enda politiker som skulle våga tjata om att ungdomar inte är värda avtalsenliga löner och förmåner. Nu har forskning vid Umeå universitet visat hur osäkra anställningar påverkar unga människor.

Människor med olika funktionshinder arbetar till riktiga nostalgilöner. De får 8 kronor per timme i Luleå kommun och det är samma lön som på 1970-talet. Dessa arbetstagare tvättar och rekonditionerar bilar på Flygfisken. Tänk er att varje dag gå till jobbet och tjäna mindre än vad bussbiljetten kostar. Sättet att tänka påminner om när en gammal företagsägare gick in och förhandlade om löner i det företag som han hade drivit för 20 år sedan. Han erbjöd sina anställda 20 öre mer per timme i 2004 års avtalsrörelse.

Äkta nostalgi är att spara på hamnkranen i Södra hamn i Luleå. En kran från 1950 som lyfte styckegods. Jag gillar dess utseende. Den blekta blå färgen.Här plockar man ner kranen inför renoveringen.  Men vissa anser att vi som hamnar i det nostalgiska bruset borde söka hjälp. Det fick kvinnor göra i slutet på 1890-talet om de fick diagnosen nostalgi. Männen fick under 1880-talet samma diagnos och då var den en statussymbol.

Nostalgisk är i alla fall inte Amer Abd Hameed.


Han har gjort en film om hur det är att leva på flyktingförläggningen i Boden. Den ser jag fram emot att Sveriges television sänder. 

Paraplymusik

Det är inte ofta paraplyet kommer fram. Men ibland känns det som om vi alla behöver parera allt som sköljer över oss. Då kan det vara skönt att ha ett eget tak som skyddar. Nattens regn gillar jag. Nu är nästan, nästan alla snöhögar försvunna. Celina sitter på trappen och spanar ut. Hon är inte alls förtjust. Det är bara när en liten mus far över gården som hon kliver ner och spanar. Provar om paraplyet ger skydd men bestämmer sig snabbt för att kliva upp igen.

Paraplymusik lyssnar vi till i väntan på solen.

Humor i Tornedalen

Vad står det därborta? Ja, det kan man undra. Varning för högt flygande planer, och alla fördomar om hur du får vara i en småstad slår till. Men jag tror att det är en protest.

Mot att majmånad  kräver varningsskyltar om snöras,
mot att förändringar tar tid,
mot köpladetristessen,
mot att förväntningarna om vad en utbildning skulle kunna bli,
inte slagit in.

Humor är det.

På gården till Sverige-Finska folkhögskolan vid torget i Haparanda. Jag ser fram mot deras examensutställning i slutet av maj.

Vi kan väl i alla fall drömma

Det är grönt på alla plan i mina drömmar. Grönt, ljumt och doftande. Vad göra? Jo, det är bara att gallra bland Kirunarosens knoppande grenar. Plocka in dem i köket och hoppas. En gren har slagit ut de andra sprider en doft av grönt. Lyssna till Barbro Hörberg när hon sjunger om Ögon känsliga för grönt.

Gårdagens idéer

Varför är alla så upprörda över att väljarna i Frankrike och Grekland röstade bort de förslag som gårdagens politiker lagt fram? De förslag som skulle tvinga de vanliga löntagarna att betala för de beslut som den ekonomiska och politiska eliten tog. Inte någon välbetald får sin lön sänkt, inte någon välbärgad får sin pension sänkt. Nej, dessa avbräck skulle endast drabba dem som ingen makt har. Och i förlängningen hela ekonomin. Det är inte konsumtion av handväskor för 50 000 kronor som ökar bruttonationalprodukten. Eller arbeten utan ekonomiskt innehåll.

Utbildning, utveckling och nytänkande. Tre ord som ökat vår BNP och välfärd sedan 1945. LKAB säljer inte malm. Deras framgång beror på att de har utvecklat sin råvara. SSAB säljer inte bara stål. De säljer stål som utvecklats för olika användningsområden. Det är likadant inom alla områden. De organisationer som satsar på att se och lyssna på sina medarbetare blir vinnare. De andra vaknar yrvaket försent. Varför hamnade Nokia på efterkälken och Samsung längst fram?

Det porlar och kvittrar

Det kvittrar och porlar vid älvens strand. Solen värmer och den snö som föll i går rinner sakta ner mot älven. Idag blir det sill med nyklippt gräslök från landet. Det är med stor förundran jag ser vilken växtkraft gräslöken har varje vår. Nu ska den få flera grannar. Både persilja och timjan gömmer sig strax under jordytan.

Långt från verkligheten

Nu har Frankrike en ny president. Francois Hollande. Vive la France!

Det är första gången sedan 1981 en sittande president har röstats bort. Francois Hollande är socialistpartiets kandidat. I det förra valet var det hans före detta fru Segolene Royal som var socialistpartiets kandidat när hon  förlorade mot Nicolas Sarkozy.

Den politiska klassen, som många kallar dem som har makten i Frankrike, är inte stor. Många har gått på samma universitet. En del på elitskolan ENA. Frågan som många väljare ställer sig är om det spelar någon roll vilket parti som vinner. Det är en fråga som många svenskar också ställer sig efter gårdagens politiska debatt.

Här liksom i Frankrike är det många politiker som aldrig har arbetat i vanliga yrken. De börjar sin bana i ungdomsförbunden och fortsätter som heltidspolitiker som vuxna. De trampar i sina föräldrars fotspår. Det märks när de talar om värdet av arbete. Det enda som gäller för Annie Lööf, Fredrik Reinfeldt, Lars Björklund och Göran Hägglund är sänkta löner för unga människor.

Idag är ingångslönerna efter gymnasiestudier så låga att ingen kan både leva och betala hyra. Dessutom är det inte många som har ett heltidsarbete. De får timkontrakt där de rings in med bara någon timmes varsel. Men för regeringen är inte problemet att unga människor börjar arbeta under orimliga villkor som inte någon människa över 30 skulle drömma om att ställa upp på.

20 månader i ett sträck med timkontrakt utan semester.Jobb 55 timmar per vecka ena månaden, den andra 15 timmar per vecka. Lunchrast i högst 30 minuter.

Dessutom kan alla arbetsgivare räkna med att få gratis arbetskraft under den tid som de kallar upplärningstid. Kan ni tänka er att gå till ett arbete och arbeta i sex veckor utan lön? Det är verkligheten för unga människor idag.

Opositiv

Det finns inget positivt att säga om 24 timmars snöande i maj. Inte ett enda dugg.

Opositivt.

Bästa sättet att öka klyftorna

Läs detta! Ni bara måste! Äntligen skriver skolverket om det som vi alla förstått.

Arenagalenskaper

Facebook låter bygga stora serverhallar på Porsön i Luleå. En ny näring kommer till byn. Vad händer då? Jo, idrottsgubbarna kan inte vänta innan de föreslår en ny fotbollsstadion, Facebook arena! Detta när den nya arenan i Boden står tom och kostar massor med skattepengar. Gubbarna planerar att satsa 100 miljoner kronor. Hur många bostäder, förskolor, skolor eller äldreboenden skulle inte det bli.

Vem som driver frågan? Jo, Bodens BKs före detta klubbdirektör Ingemar Ek. Han tror på att fotbollen ska dra 5 000 till matcherna trots att det är 42 år sedan det spelades elitfotboll i Luleå.


Byt namn på arenan i Boden till Facebook arena. Då har vi löst alla problem.


Gruvsamhället Laver kan återuppstå. Det är Boliden som har hittat kopparmalm som anses nästan säkert vara brytvärd. Laver är idag en plats med gruvhål som minner om gruvan och samhället. Under tiden 1936-1947 bodde 350 personer i det toppmoderna folkhemssamhället. En nyhet som passar i uppståndelsens tid.

Igår skrev jag om världens sämsta skämt, det om ett vårtecken som var en tunna med smältvatten. Men det är verkligen ett vårtecken när isarna smälter och solen glittrar i den iskalla vattnet. Den mörka ruttna isen som lyser klarblå helt plötsligt en morgon. Här är Pia Hanzis bilder från havsbandet. Inte badbart men njutbart.


Här är årets hittills mest dropliga rubrik. Du måste bara kolla in den. Ibland är vårt språk dubbelbottnat.


Alla har nog förstått det. Ja, att våren är sen. Dunkappa på varje morgon när kvicksilvret inte når upp till nollan. I natt var det inte smältvatten i min tunna utan snarare en ispropp.

Världens sämsta skämt

Första våren i Luleå, i maj, när jag jobbade en helg, ringde en av de gamla reporterrävarna. Han ville bara meddela att hans granne kommit in i köket med ett tydligt vårtecken i handen. En tussilago, vitsippa eller tulpan gissade jag på. Men inte det. Jag hade fel, fel fel. Istället sänkte min kollega rösten och väste "han hade med sig en tunna med smältvatten".

Och så rådde han mig att skriva om det fantastiska vårtecknet på näst sista sidan. Om ni undrar så fattade jag aldrig varför jag skulle skriva om det. Så skämtet föll platt till marken. Nu finns det inte en vår då inte någon berättar om det främsta vårtecknet i Luleå. Och nu skrattar jag och fattar efter 26 långa vintrar.

Här är ett av de tydliga vårtecken som bara har hänt denna vecka. Cykeln går att ta fram ur cykelstället. Det gick inte i tisdags. Och för säkerhets skull ligger snöskoveln i bakgrunden.

Ett annat tecken är att de vackra rabarberknopparna lyser röda under de multnande löven.

När jag ser ut mot älven ser jag mer jord än snö.

Men allra mest får jag vårkänslor när jag ser de vita krokusarna under äppelträdet.

Vilken förändring på bara två dagar.

Tunnhudade

Känn doften och njut av både form och färg. Vilken början på dagen!Har ni läst Idagsidan i Svd den senaste tiden? De har skrivit om att vi alla är olika när det gäller hur vi uppfattar sinnesupplevelser. Om hur en liten lapp i nacken på en skjorta kan ge smärtor som om det var nålar som satt där. Om yllesockor som bränner en hel dag. Ljud, musik och buller som tar över allt. Men också om hur denna känslighet kan ge oförglömliga upplevelser. Kommer ni ihåg vad människor kallade dessa känsliga själar förut?

Tunnhudade.

En bra bild för hur det känns. Jag kan fortfarande känna hur yllestrumporna stacks en hel dag på lekis. Min lycka var att det kom bomullsstrumpor och kalasbyxor. I övrigt har jag inte känt mer än jag har kunnat leva med. Vilket innebär att sorgliga berättelser på film, i bild, i skrift och som teater får mig att gråta som en fontän.

Hip hurra!

Det är så här man ska känna sig när det är den andra maj och solen skiner. Det här är en bild som börjar bli till åren men den utstrålar så mycket närvaro i nuet.

Isfritt

Idag går färjan över till den södra sidan och isen har sjunkit till botten. Ett vårtecken så gott som något. Det blåser isande vindar från nordväst och jag fryser.

Inte för att det är kallt. Mer för att jag är orolig. Planet till New York lyfter snart med S. Tänk att jag inte kan låta bli att tänka på allt som kan hända. Dagens uppgift är att träna på att tänka på allt positivt. Allt underbart med att vara ung och ha sparat till sin drömresa och att få genomföra den. Hårdträning gäller.

Det var inte mitt fel!

Förra veckan var det två saker som jag fick veta som fortfarande gör mig rasande. (Jag som inte skulle bli arg och ilsken igen.)

Det ena var en liten parentes:
(En av mina grannar la ut en statusuppdatering på fejan som var ungefär så här:

Tack RUTavdraget för att jag kommer hem till ett städat hus. Vilken tur att regeringen införde det.


Jag undrar varför hon inte tackar sin städare och kan dennes namn. Det är väl städaren som har gjort jobbet, eller? Och som får veta varje dag att arbetet som han/hon utför inte är värt lika mycket som andras eftersom att det måste rabatteras med 50 procent.)


Men som sagt det är en parentes.


Det som får mig att vakna på natten är berättelsen om Jevgenij Maximov. Han som arbetade som byggnadsarbetare i Täby när han ramlade ner från taket och bröt sin ryggrad. Nu sitter han i Boden och väntar på att bli utvisad till Vitryssland. Hem till sin mamma på femte våningen utan hiss.


Ingen utom Jevgenij har fått ta några som helst konsekvenser av att han arbetade svart utan säkerhetsanordningar på ett villatak utanför Stockholm.


Hans arbetsgivare var underleverantör till det byggbolag som fått uppdraget att reparera villan. En man som ljuger om var han var, vad hans anställda heter och om vad han gör. En man som struntar i arbetsmiljön, säkerheten och försäkringar. Ingen av hans lögner undersöktes av polisen eller arbetsmiljöinspektörerna.


Det stora byggbolag som skrivit avtal med villaägaren och som engagerat underleverantören har inget ansvar enligt svensk lag. Men borde dessa bolag tvingas att kontrollera att dessa lågprisofferter innehåller skydd för de anställda och vit arbetskraft?


Eller ska alla husägare i villaområdena tvingas att kontrollera att bygget på deras fastighet går juste till? I brist på att varken arbetsmiljöinspektörer eller polisen anser sig ha tid?


Det är frågor som snurrar runt.


Jevgenij Maximov har bara en nitlott.

Valborg före sex

Snö och tre blommande växter. Morgonen började i minusgrader med vårens häftigaste sångkör. Lyssna här så hör ni en del av sångarna vid råken.

Nya danssteg

De där dagarna när solen går ner i nordväst och plankorna på altanen är ljumma under de bara fötterna, då är det fest. Storspoven sjunger och spillkråkan slår sina virvlar på telefonstolparna längs med den kurviga vägen mot söder. Livet känns fyllt av naturpoesi. Orden strömmar ur tangentbordet och allt känns som en virvlande wienervals.

 Istället är det så här! Regn, dimma och tomma klädstreck. Då börjar många av oss att diskutera vädret. Vi tappar lusten att ta hopsasteg. Tur att vi kan se fram mot nästa vecka. Prognosen inför Valborg och första maj ser ljus ut.


Men var ska vi lyssna till Vintern rasat ut? Dan Swärd från Teater Scratch håller vårtalet i Kyrkbyn.


I Boden blåser det administrativa vindar. Här slår politikerna ihop ungdomsverksamheten med näringslivskontoret och kulturen. Hur det ska gå till undrar många. I alla fall ska det krävas fyra chefer som ska hålla takten och räkna stegen tillsammans.


En forskare har förlorat 27 500 ord. De har samlats in under många år.Ord på meänkieli som letats fram utan hjälp av varma vårvindar. Nu är stölden anmäld till polisen.


Det är fler som dansar fram i vårluften. I Kiruna hände det bara så här. Då är det tråkigt att höra om att skolbudgeten i Piteå är så liten att deras nationella dansprogram på gymnasiet riskerar nedläggning. Jag undrar hur vi skulle ha råd med att ett nationellt gymnasieprogram läggs ner innan de första studenterna har gått ut.


Det är en av de förändringar som går otroligt långsamt. Tanken på att vårt län är ett län fyllt av kunskap och möjligheter för alla. Inte bara dem som vill vara ute i naturen, skrika i Cooparena eller gasa på sina skotrar. Utan för alla som både vill heja på elitlagen, se teater och dans, och njuta av vyerna. Det märks tydligt när jag läser denna artikel med kommentarer.

Det pirrar

Storspoven ropade. Värmen från solen dröjde sig kvar. Klockan var över nio på kvällen när solen tog farväl bakom granen i nordväst. Då började våren pirra i både mig och Celina. Hon höll ett tal och jag lyssnade. Då kom tron på att knopparna ska brista tillbaka. Under syrenen fanns helt plötsligt några gröna blad som ska bli blå scillor. Runt alla träd har snön dragit sig tillbaka. I telefonstolpen sitter en spillkråka och håller takten. Det skulle jag vilja kunna. Trumma så fort och så säkra virvlar när jag försöker  applådera till musiken.

Om jaget i texten

Det började med en krönika som en i familjen skrev till lördagstidningen. Här är den.


Den tar upp ett av de budord som vi alla fick i ett häfte när vi började på tidningen;


Tidningsutgivarens tes var: Journalisten och hans familj är av ringa intresse för läsekretsen. Så stod det i NSD:s handbok.Och så tänker de som började skriva innan det fanns sociala medier.


 Min kollega Linda Danhall skriver i sin blogg om hur tudelat det är att använda jaget i sin text. Läs mer här. 
Ni får skrolla lite neråt för hon har hunnit skriva minst två inlägg sen dess.


En som vet vad hon tycker är familjebloggaren Lina Norberg Juuso. Läs mer här.


Ja, vad är det som får oss att vilja läsa våra favoriter på nätet?


Jag, sick,, tror att det är en kombination av berättelsen, språket och tilltalet. Nya tankar, javisst. Andra infallsvinkal, det vill vi ha fler.


Viktigast är i alla fall för mig språket. Det är det som rycker med mig och som får mig att återkomma till de bloggar som jag läser. Vissa av mina favoriter skulle kunna publicera sina inköpslister och jag skulle läsa dem som om de vore poesi. För det skulle de vara. I alla fall i nästan.

Altanpoesi

Idag är det första dagen med bara fötter,
penséer ute,
storspovens sång och nybryggt kaffe,
på altanen.