Ta en ny väg

Maktlöshet. Det är ett av veckans vanligaste ord. Ett ord som är fyllt av desperation. Maktlös känner sig många när alla beslut tas någon annanstans.

Denna vecka tar ledamöterna på riksidrottsmötet beslut om föreningar som inte äger 51 procent av aktierna  sina lag kan vara medlemmar. Styrelsen föreslår att vem som helst kan äga lagen helt och hållet.

Friskolekommitéen lägger fram ett förslag som Alliansregeringen, socialdemokraterna och miljöpartiet förväntas säga ja till. Förslaget innehållet krav på att skolorna ska ha samma öppenhet som kommunala skolor och att de som arbetar där ska kunna slå larm om det som är fel på samma sätt som kommunala lärare.

Men... trots att en överväldigande majoritet, oavsett politisk ideologi, vill stoppa skolornas möjligheter att flytta vinster från verksamheten till andra bolag, eller aktieägare, kommer inget förslag om detta. Där vill inte en politisk majoritet ge någon makt till väljarna.

I USA i staten Michigan ville en mamma ta makten över vad hennes barn läser i skolan. Hon uppfattar Anne Franks dagbok som pornografisk. Vilket innebär att hon föreslog att skolans ledning skulle förbjuda boken. De sa nej. Eleverna i Michigan får fortsätta att följa Anne Franks sista tid i livet.

Maktlös i det lilla kan jag känna mig när landstingets skarpaste förändring denna vår är att byta namn på vårdcentralerna. Vad det ska stå på de nya skyltarna? Jo, hälsocentral.

Maktlös är vi också när ingen kan förhindra att både fåglar och djur dör utan att vi vet varför. Nu har flera forskare kunnat mäta att de älgar som får allt färre kalvar allt senare på året har B-vitaminbrist. När vi människor lider av samma sak kallas det beriberi. En sjukdom som försvann i och med att mjölet blev b-vitaminberikat. Men vad är det i naturen som får djuren och fåglarna att förlora b-vitamin?

Maktlösa är vi också inför naturens egna krafter. Vi kan tämja vattnet för att få el. Men vattnet kan ju ta sina egna vägar, som det gjort två gånger de senaste tre åren i Gudbrandsdalen, Norge. Innevånarna hade lyckats renovera sina hus efter den förra översvämningen när Skandinaviens längsta älv, Glomma, valde att byta fåra.

Denna vecka har tidningarna fyllts av två helt andra nyheter som jag har valt att ställa mig vid sidan om. Dels upploppen i Stockholms förorter, dels mordfallet i Boden.

Här är en länk till artiklarna.

Bortslängd

Det är skillnad på skit och pannkaka. Det vet framför allt alla dem som drabbas av upploppen i Husby. Det är skillnad på vad som satsas på dem. Just det. De är inte vi. Och det är antagligen den viktigaste orsaken till att det mesta dras in.
Att vi som inte bor där, ser dem som är där som om de är en annan sort.

I radion berättar en forskare som arbetat med att ta fram de orsaker som leder till upplopp, att hans kollega i rummet intill, arbetade som fältassistent  för 25 år sedan.

- Då var de 50 fältassistenter på hans kontor nu är de fem.

Finns det färre sociala problem  i de förorter där det brinner denna vecka? Nej, det visar ju OECD:s siffror. Fattigdomen har ökat med högst hastighet i Sverige de senaste 20 åren. Klyftorna blivit allt större.

Jag undrar om det är en av de viktiga orsakerna till att unga män slänger bort sin framtid. Ja, att de inte ser att det finns någon.

Bladmosaik

Tre dagar. Tre ljumma ljuvliga dagar och se knopparna kommer fram. Liljekonvalj i givakt, vinbär på häng och häggens klasar som små skalbaggar glufsar i sig.

Nyskurad

Hela världen känns nyskurad. Lika ny och ren som de nyutslagna björklöven. Lika dammfri som vår städade ateljé. Om jag fick bestämma så skulle varje nytt år börja nu. Eller kanske att jag har fel. Det är ju när dagarna är korta, mörka och kalla som vi behöver alla fester som vi kan hitta. Nu är det ju fest varje dag utan undantag.

Lördagens fest i teve missade vi, gårdagens fest på isen missade jag. Nu sitter jag här och undrar om jag har missat något alls.

Grattis alla vinnare på isen och på scen. det här har varit er helg.

Jag stod ut med tre timmars dokumentär

Jag har verkligen gillat Stephen Fry i många år. Han har beskrivit att livet har många fler dimensioner än två. Och med liv och lust plockat fram sina egna baksidor. Igår fick vi följa honom till Wagners mecka, Bayreuth. Tillsammans med en fantastisk pianist analyserade han Wagners viktigaste ackord och sammanfattade kompositörens  liv så här:

Jag ser Wagners verk och liv som den finaste väv av silke med en fläck som inte kan tvättas bort.

Fläcken står för den antisemitism som Wagner och hans familj odlar ända fram i våra dagar. Stephen Fry är jude och vänder sig till en av de unga kvinnor som tvingades spela i en koncentrationslägerorkester i Auschwitz. Hennes musikaliska kunskaper räddade hennes liv. När han frågar hennes om han verkligen ska vallfärda till Wagners festspel i Bayreuth svarar hon klokt:

Jag står inte ut med fem timmars oljud. Men jag vill inte råda dig om vad du ska göra.

Stephen Fry har väntat i sju år på att få en biljett till en av föreställningarna i Bayreuth, den vill han inte missa.

Till skillnad från den del av Wagners släkt som anser att Wagners verk består av en väv i finaste silke som är helt täckt av blodiga fläckar ända sen kompositörens första antisemitiska skrift.

I familjen samlades engelsk antisemitism, fransk antisemitism och tysk antisemitism.

Wagners älskarinna, Cosima, och modern till hans barn, uppfostrades av två gamla katolska guvernanter till att bli antisemit. Wagners ena dotter gifte sig med en engelsk antisemit och sonen Siegfried var med och hyllade Hitler.

Siegfrieds ena son var chef för ett koncentrationsläger i närheten av Bayreuth osv.

Ingen har nånsin tvättat deras byk offentligt och låtit dem ta avstånd från sitt arv. De personer i familjen som har forskat om det mörka arvet ses som fienden.

Alla har olika perspektiv. Alla tror att de ser både och. Jag är så glad för att att Svt valde att visa denna breda dokumentär i två delar. Använd länkarna. Missa inte chansen att få upptäcka både Wagners konstnärskap och hans smutsiga ideologi.

Med rumpan bar

Nu finns Sverige på fjortonde plats bland OECD:s länder. Vi har med rekordfart rasat ner i jämlikhetslistan. 

Och jämställdheten ökar inte direkt när tingsrätten i Umeå lägger fram sin friande dom i ett våldtäktsmål. En ung flicka håller ihop sina ben för att slippa bli våldtagen av två män som använder en vinflaska. Tingsrätten anser att det gör hon för att hon är blyg. Alla björklöven i björkarnas stad borde rodna redan nu.

Rodna borde dessutom företagsledningen för American Apparel. När de gör reklam för sina UNISEX-skjortor låter den  kvinnorna posera med rumpan bar. Jag undrar vem det är som visar hur lite de förstår av hur samhället har förändrats. Domarna i Umeå? America Apparel? Eller vem då?

Visbys kommunledning rasar för att Karlskrona vågar sätta upp en skylt om att solen lyser flest timmar där. Det är ju sant om man räknar alla soltimmar hela året. Men Visby anser att eftersom att de har vunnit sommarsolligor så äger de rätten till att kalla sig den soligaste stan. I så fall bor de Luleå vara med och slåss för här var det soligast förra sommaren...

Blir människor som behöver hjälp starkare av att leva på socialbidrag?

Blir tonåringar mindre sköra av att personalen på skolorna dras ned?

Det är två frågor som jag anser att förre kommunalrådet numera socialförsäkringsministern Ulf Kristersson, M , ska kunna svara på. Han säger:



Jag vill veta om det inte är bättre att de som har psykiska problem står utanför sjukförsäkringen.


Vi är i listornas förlovade land och denna vecka publiceras två nya försök till att rangordna oss. En visar på att Luleå hör till landets 30 bästa kommuner att leva i. En annan att Bill Gates Microsofts grundare här mest pengar i hela världen, Ingemar Kamprad, Ikea, hör till topp fem.

Jämlikhetslistans tråkigaste besked är att fattigdomen ökar mest i Sverige.

Ja visst gör det ont-tiden

Idag är hela morgonen en hyllning till livet! Då är det så smärtsamt att lyssna till dem som inte ser lösningar på svårigheter utan som försvårar livet för andra.

Blir människor som behöver hjälp starkare av att leva på socialbidrag?

Blir tonåringar mindre sköra av att personalen på skolorna dras ned?

Det är två frågor som jag anser att förre kommunalrådet numera socialförsäkringsministern Ulf Kristersson, M , ska kunna svara på.

Vi lever i de små stegens tyranni. En liten förändring där och en annan här. Dels i hur vi använder vårt språk;

Jag vill veta om det inte är bättre att de som har psykiska problem står utanför sjukförsäkringen.

Istället för att säga som det är.

Våra neddragningar i skolan har lett till att fler inte kan tillgodogöra sig undervisningen och att fler sköra tonåringar hamnar vid sidan om. Dessutom har vi minskat på ungdomspsykiatrisk vård så att de inte kan få hjälp i tid.

Ja, detta är en tid av hänförelse för alla som har hälsan, men den är också en tid när det gör ont. Inte bara för de knoppar som ska brista utan kanske allra mest för dem som stannar upp och aldrig får växa.

Hur blev det tvärtom?

Det tog nästan  två år innan Rapport sände den nyhet som Utredningen om skatteutjämning mellan kommunerna berättade om.

Det är Stockholms län som får mest skatteutjämning, därefter är det de två storstadsområdena som får bidrag.

Det är inte de 30 kommuner som förlorat mer än 40 procent av sin befolkning som får ta emot skatteutjämning så att de kan utföra de uppgifter som är nödvändiga. De är inte skoleleverna, de allra äldsta eller de sjuka som garanteras en lägsta nivå. Det är rika kommuner som Täby där invånarna får mest.

Varför? Jo, för att reglerna har ändrats sedan skatteuppgörelsen togs för 20 år sedan. En liten bit i taget har tyngdpunkten från utjämning till kostnadsstöd förflyttats.

Anders Borg, finansminister, som är ansvarig för skatter säger ingenting. Men Annie Lööf som är näringsminister debatterar och säger: Vi har höjt stödet till bensinstationer och matbutiker i glesbygd.


Det handlar inte om små bidrag, det handlar om hur mycket varje människa är värd. Är alla lika värda i vårt avlånga land? Se då till att utjämningen inte går till rika kommuners kostnader för att hyran och lönerna är höga, mycket högre än i övriga landet. Höga kostnader ger höga bidrag och då har ju inte lilla Åsele an chans.

En av de nyheter som kom fram är att staten har flyttat tusentals arbetsplatser och lagt ner tusentals utanför de tre storstäderna. Regeringen har skapat 1 700 nya jobb i Stockholm.

Samtidigt talar politikerna om de två myndigheter som flyttade till Visby. Det var så synd om de människor som tvingades välja att flytta med.

Tänk om vi såg människors lika värde som om att vi har en skyldighet att försöka hitta bättre lösningar på de problem som uppstår när arbetslivet förändras? Tänk om den bästa utjämningen skulle vara att unga nyutbildade fick en morot för att börja sitt arbetsliv där det finns brist på personal.

Så gör den norska staten för att alla ska få sjukvård och utbildning oberoende av var de bor. Som det är nu tror vi en sak och får veta att allt är tvärtom. Det är inte det bästa sättet.

Urspårat

Hit men inte längre. Gränsen går i Umeå. Nu när ett tågsätt fyllt med koppar spårat ur på gränsen mellan Jörn och Älvsbyn kan inte SSAB i Borlänge tillverka plåt, patienterna som ska till onkologen i Umeå kan inte ta tåget och turisterna som ska fara till riksgränsen får hoppa av i Umeå för att ta bussen norrut.

Gränsen för dubbelspår går i Umeå. Trots att EU tycker att det viktigaste infrastrukturprojektet är att bygga ett spår mellan Umeå och den finska gränsen så händer ingenting. EU prioriterar detta så högt att de erbjuder 40 procent av kostnaden i stöd. Men vår regering tycker att det är helt okej att en tredjedel av landet är utan järnvägstrafik söderut om ett spår rivs upp. Ja, för inte kan det väl finnas några behov att fara norrut?

Nu har det det gått mer än 75 timmar sedan vagnarna rev upp rälsen och all trafik blev stoppad. Mer än tre dygn sedan tågen rullade. Då får vi veta att denna gång blev inte stoppet sju dygn utan fyra. En tredjedel av landet utan tågtrafik i fyra dygn. Urspårad.

Är en roman en roman?

Ibland kan man inte tro på vad det står i tidningen. Det är så otroligt att det  inte kan passa in i pusslet. En pusselbit som liksom kommer från ett helt annat pussel.

Igår fick jag en artikel som författaren Kristian Lundberg har skrivit. Han som vann ett Augustpris med "Yarden". En bok som bland annat innehåller en beskrivning av de tunga och okända arbetsförhållanden som gäller i Malmös hamn. Boken är en roman. Ett hittepå. En bok som beskriver verkligheten där personerna är fiktiva.ja, på låtsas.

Helt från ingenstans fyra år senare får författaren veta att hans bok undersöks av en undersökande journalist. Bra, tänker han, äntligen får de som jobbar i hamnen visa hur de har det. Men den delen är ointressant för den undersökande journalisten. Han tänker ta reda på om de fiktiva personerna i historien är påhittade!!!

Det är då jag förstår hur dålig skolan är. Ja, när de som gått där inte har fått lära sig att se skillnad på romaner och nyhetsartiklar.

Leve alla utan undantag!

Man skulle kunna tro att jag har fotograferat penséerna för att de är vackra, kanske det, men mest för att jag såg hur frostkristallerna smyckade blombladen när jag gick ut och lyssnade till morgonens fågeldiskussion.

I morse slog jag upp tidningen, ja det var DN, Svd distribueras inte norr om Hudiksvall, och såg att Peter Wolodarsky och jag drar samma slutsats. Ja, att Carl Bildt i regeringsställning viftar bort den ryska björnen, men att han skulle ha ropat högt om han varit i opposition. Nu valde vår utrikesminister att använda sin mobil och ringa upp radions insändarprogram för vanliga medborgare. Vad ville han säga med det? Jag är vanlig? Det kan han väl inte mena!
  -Jag vill tala med Alexandra Pascalidou istället för med en reporter som kan ställa kritiska frågor? 

Ja, resultatet var att han än en gång lyckades kränga på sig sin teflonkostym och slippa kritiska frågor. Han har fortfarande inte svarat på varför han inte ger upp och slutar kalla minkar för ubåtar, han har inte förklarat varför Sverige inte har skrivit under en deklaration mot kärnvapen, han har framför allt inte svarat på hur han kan vara vår utrikesminister samtidigt som han tjänade pengar på att arbeta åt och sitta i styrelsen hos Lundin oil.

Ni vet det där bolaget som han tjänade miljoner på samtidigt som det eventuellt hjälpte till att begår folkmord.Det enda han är mästare på är att smita. Och det kan ju imponera på en del. Lotta Gröning kallar Carl Bildt vår ende moderne politiker. Det kanske han är. En politiker som aldrig står för de fel som han gör och som bara snackar.

Vi lär oss mycket varje vecka. Det är helt klart. Jag har lärt mig att Naturvårdsverket har slutat med att göra konkreta saker för att skydda vår miljö. All form av rådgivning är helt borta. Överlämnad till privata konsulter. Kvar finns bara tankar och ingen som helst verksamhet.

Jag tänker på hur Stockholms medier låtsas att Malmö har en farligare och högre brottslighet än huvudstaden. Men det är ju inte sant. Idag skriver Ia Wadendal i i Svd:s nätupplaga om hur det ser ut från Malmös horisont.

 "Om Rosengård skulle vara en stadsdel i Stockholm skulle den vara den näst tryggaste."

Jag har också lärt mig att jag lever i ett land där vi kan se bortom funktionshinder. Det tycker jag är fantastiskt. Det är så härligt att slippa de kommentarer som jag är uppväxt med. Alla dessa fördomsfulla uttalanden om andra de som inte liknade oss på pricken. Det fanns ständigt något som kunde påpekas för att förklara varför de flesta är sämre. Det är ingen tid jag vill tillbaka till.

Leve nutiden, leve alla utan undantag, leve vår förmåga att förändra oss och leve vår rätt att forma vårt liv utan att andras fördomar sätter hinder.

(Tänk nu blev det en söndagspredikan trots allt, enligt mitt alldeles egna evangelium.)

Fanns det några ryska flygplan i luften, Carl Bildt?

Det kostar 1, 6 miljoner konor att hålla Victorias torg snöfritt. Torget ligger på gränsen mellan Haparanda och Torneå och nu får tvillingstäderna dela på fakturan. Värme är inte gratis.I alla fall inte än. När meteorologerna talar om sommar får vi njuta av kyliga vindar och den sista snösmältningen. Det känns som om det är ett bra tag till att medeltemperaturen blir tio grader en vecka i sträck. Då utropar meteorologerna sin sommar.

Kyligt var det när vår utrikesminister Carl Bildt gjorde sin karriär på 1980-talet. Då han jagade sovjetiska ubåtar i den svenska skärgården. De visade sig vara djur som gjorde olika ljud under vattnet. I påskas var det ryska stridsplan som närmade sig Sverige. Två bombplan och fyra jaktplan var 3,5 mil från den svenska gränsen. Flygvapnet i Sverige hade ingen beredskap så det var Nato som flög ut över Östersjön. Sex veckor senare avfärdar Carl Bildt debatten och kallar den rätt hysterisk.
Det finns inget sakligt underlag, säger han, för påståendet att Ryssland övade anfall mot Sverige.

Ännu kallare blir det för varje år med massarbetslöshet i Europa. I Ungern kapas demokratin av Jobbik och Fidesz, och i Storbritannien heter landets tredje största parti UK Independence Party. Det fick Drottning Elizabeth och hennes Toryregering att fylla regeringsförklaringen med främlingsrädsla. Förra gången massarbetslösheten spreds över de brittiska öarna var det Brittish union of Fascist med ledaren Oswald Mosley som tågade på gatorna.

Han talade alltid om vad vanliga människor måste offra för saken. Övertron på idéer fanns också 1913. Då skulle litteraturen och musiken vara med och skapa den moderna människan. Coco Chanel klädde henne och Igor Stravinsky upprörde henne med sitt verk Våroffer. Debatten om vad som kan spelas, dansas och göras på en scen ekade från Paris, över Berlin till New York.

Idag är det självklart för oss att media skildrar USA som om det ligger närmare oss än Berlin. Och på många sätt är det ingen skillnad mellan de brott mot flickor och kvinnor som begås här eller där. Denna vecka följer vi den obegripligt hemska kidnappningen av tre unga kvinnor i Cleveland som tog sig ut ur huset efter tio år.

Tio år. Då för tio år sedan fanns det fortfarande svenskar som visste när folknykterhetens dag firas. På bakfyllans dag sa många efter den första utomhusfyllan. Andra kallar den kristiflygaredagen. Kristi himmelfärds dag var den enda lediga dagen då nykterhetsrörelsen kunde samlas när de ville sprida sitt budskap 1925. 

Prosit

Vi lever på gränsen, gränsen till den tid när allt börjar gro. Fortfarande är allt slutet, knutet och låst. Men alldeles om bara någon timme, dag eller så öppnar sig en knopp, ett löv och då... har vi tagit steget över den osynliga linje där vi balanserar idag. Atjoo!

Osäkert

En av mina vänner från barndomens somrar är jurist. Hon arbetar i södra Sverige som ombud. Ibland är hon ombud för flyktingar. Varje gång media har en debatt om hur lätt det skulle vara att få stanna i Sverige säger hon riktigt förbannat: De har ingen aning om vad som krävs för att få ett uppehållstillstånd.

Nej vi har inte vetat vad som krävs.Men läser vi Lena Tegströms reportage i dagens tidning så får vi veta att i Sverige räcker det inte att vara ensam överlevande i en familj som mördats av fiender till fadern. Migrationsverket anser att den unge mannen ska gömma sig i Kabul, trots att familjens fiender sökt efter honom där.

Sveriges främste Afghanistankännare Anders Fänge anser att ingen av dem som sakta svälter sig in i döden i Boden skulle kunna klara sig i Afghanistan.
Han säger:

Jag tycker att man ska titta närmare på om man kan sända tillbaka människor till Afghanistan. Alla oberoende bedömare förutser en osäker framtid med värre våldsamheter och en allvarligare krigssituation.

En kort tid delade jag bostad med en ung student från Afghanistan. Vi hyrde rum hos en äldre kvinna på Bergviken. Han hade klarat av sina studier för att bli behörig att söka till Tekniska högskolan i Luleå. Hans föräldrar var en del av den sovjetiska makten i Kabul. De hade utbildat sig i Moskva. Men för 27 år sedan var det inte långt kvar innan Sovjet förlorade det kalla kriget och lämnade landet. Då var det förött av inbördeskrig. Sen kom de olika islamistiska gerillagrupperna som vi kallar talibaner idag. De hade fått sina pengar och vapen från USA. Inbördeskriget böljade fram över landet. Kvinnorna stängdes in i stora tygsjok och fick stanna i hemmen. Barnen förlorade möjligheten att gå i skola. De hänvisades till koranskolor.

Det är väl ungefär då som Usama-bin-laden planerar sitt dåd mot New York. Snart börjar kriget mot terrorn.

Vi deltar tillsammans med Nato.

Men lyckas vi göra landet säkrare?

De privata ägarna vann

Finbesök på ängen en vanlig vardag. Herr storspov har tagit sig en sväng runt björken och lockar på de andra som sitter där i diket. Först händer ingenting, sen kommer de ut på sin tidiga morgonpromenad. Men det är så långt borta att jag inte når fram. Jag hör deras debatt och deras lockrop men inte ens mitt längsta objektiv får in dem i sökaren.

Dagens läsning är vår alldeles nya sopsorteringsguide, där jag letar poesi. Det finns ett upprepande som sjunger mellan raderna. Och jag får lära mig något nytt. Det finns tre olika förslag om ställen där jag kan lämna min slitna kaffekopp. Den kan läggas i grovsoporna, lämnas till återvinningscentralen och skänkas till återvinningsmarknaden. Det är en hel vetenskap i korta sentenser.

Var det någon mer än jag som såg de två partiledardebatterna igår? Först lyssnade jag till slutdebatten inför valet till sametinget. En chans att få lära sig något helt nytt. Den andra debatten med partiledarna från riksdagen gick i gamla hjulspår.

En retorisk bild fick mig att se hur socialdemokraterna ser på skattesänkningar, jämfört med regeringen.

" Ni använder ett sprinklersystem när ni sprider pengarna, vi använder en tillbringare för att fylla rätt glas."

Det sa Stefan Löfvén.

Annie Lööf, C, ville förbättra skolan med hjälp av ung företagsamhet, Göran Hägglund, KD, göra de privata vårdföretagen mer öppna samtidigt som han vägrar berätta vilka apotek som är bra. Den stora skiljelinjen går mellan det svenska folket och våra politiker, ( förutom Jonas Sjöstedt, V) när det gäller skattepengarna som vinstutdelningar till riskkapitalbolag.

Igår fick vi veta att ett av dessa bolag sålt sina Apotek som de köpte för tre år sedan. Priset? Jo, 195 procent mer än de betalade till oss skattebetalare...

On the rocks

Det känns avigt att servera blommorna vatten on the rocks. 

Obekvämt! I Frankrike skulle huden kännas för trång, här uppe vid älvens strand får vi hämta våra vantar.

Kanske att ylle hjälper mot isiga majmornar, men det hjälper inte mot det som är obekvämt, för trångt, som sitter illa.

Ni vet när våra skattepengar används för att lura de anställda, skattebetalarna, och de som skulle fått utbildning, vård eller omsorg. Idag berättar DN om ett bolag som Stockholms kommun erbjuder de gamla när de söker hemtjänst. Bolaget har lurat personer i Irak att de ska få 26 500 kronor i månaden för en 40 timmars vecka. I själva verket har de anställda fått arbeta långt mer för som mest 8 000 kronor per månad.

Vad säger då kommunen om att de använder skattepengar till att stötta detta företag?

"Vi har hört rykten" 

Företagets representant hotar DN:s reporter när hon vill höra vad de vill säga.

Vad har hänt? När blev våra skattepengar tillgängliga för skojare och ohederliga företagare? När fick vi skattebetalare nöja oss med att vem som helst ska ha tillgång till de pengar som vi betalar in?

• Just nu förhandlar Miljö­partiet, MP, och regeringen om en skärpning av arbets­krafts­invandringslagen.

• Migrationsminister Tobias Billström har länge stretat emot, men efter avslöjanden om utnyttjande är han nu öppen för en förändring. Billström menar dock att bindande anställningskontrakt för arbetskraftsinvandrare strider mot den fria avtalsrätten.

Ni ser själva. 
Regeringen och Tobias Billström tycker att det är viktigare att företagare kan fortsätta lura skattebetalarna och de anställda, än att få ordning på var våra pengar hamnar. 

Då känns det som om den där isen från vattnet ute på altanen finns överallt. Ja, som om vi tvingas navigera oss fram mellan olika stora vassa isflak. Vår lagtext säger en sak, våra avtal säger en sak, men med hjälp av nya regler utmanövrerar Tobias Billström tilltron i landet. 

På samma sätt som han gör med sin bosättning. Han bor i Skåne på pappret för att få alla förmåner och skatteavdrag som de som har dubbelbosättning får. Och eftersom att han är minister tvingas han inte vara skriven där han bor med sin familj. Där hjälper han till med att urholka respekten för lagarna. 

Trots att han är blond och blåögd.

Ljuset är släckt

Grattis Mattias Alkbergs Begravning till alla fina recensioner som ni fick när ni spelade, gestaltade och sjöng på Dramaten i Stockholm.

Grattis alla norrbottningar nu ställer Karin Mamma Andersson ut på Konsthallen i Kulturens hus i Luleå.

Grattis alla som bor i Sverige om LO:s förslag om hur vi ska kunna satsa på 100 000 nya arbetstillfällen går igenom. Till och med Kjell-Olof Feldt anser att denna tid är inte en tid för sparande utan en ti för att investera inför framtiden.

Grattis alla seglingsfantaster. I sommar får ni chansen att tävla mellan Sandhamn och Luleå. Det är 25 år sedan hela fjärden fylldes med VM-seglingarna. Nu ska ett race anordnas efter Gotland runt.

Redan under det kalla kriget i Afghanistan satsade USA på islamistiska grupper som slogs mot Sovjet. Idag är vi med i kriget både i Afghanistan och som åskådare till den förtvivlan som de flyktingar visar som sakta svälter sig till döds utanför migrationsverket i Boden. Det är sorgligt förtvivlat sorgligt.

Vår statsminister Fredrik Reinfeldt fick svara på konstitutionsutskottets frågor om Sveriges engagemang i Saudiarabien. Den svenska staten projekterade en avancerad vapenfabrik genom ett företag som FOI skapade. -Ingenting, sa Fredrik Reinfeldt att han visste, innan radion avslöjade historien. Detta trots flera regeringsbeslut.

Vårt samhälle är för det mesta högteknologiskt. Vi varnas för att bli lurade i cyberrymden. Men veckans mesta bedrägeri stod de två som använde en pantflaska och ett snöre för att lura till sig pantkvitton för 11 000 kronor. Till slut blev de avslöjade av en butikskamera.

Jag kan inte låta bli att tänka på att verkligheten alltid slår dikten.

T o m i Luleå där kommunen har bestämt att vårljuset räcker. Från och med den 1 maj är alla gatlyktor släckta. Det är som med fåglarna som flyttar efter datum och inte efter vädret. Oavsett hur långt våren har kommit är ljuset släckt.

Vild fantasi

Verkligheten slår dikten än en gång. I morse när jag läste webbtidningen fick jag skratta högt. Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat hitta på detta lågteknologiska bedrägeri. Vad som hänt? Jo, för att få pengar hade några personer använt ett snöre för att kunna panta gång på gång.

11 000 kronor hann de få pantkvitton på, utan att någon märkte något.

Nej, det var inte första april, det var första maj.

En första maj där det gick en skarp skiljelinje mellan de inom arbetarrörelsen som vill använda skatter för att utveckla samhället, låta överskottsmålet gälla över en längre tid än idag och att satsa på att alla ska ha rätt till en lön när de deltar i arbetsmarknadsåtgärder.

Och de som håller i sig i de ramar som fastställdes i en annan tid när arbetslösheten var lägre än idag.

Vi får hoppas att verkligheten skapar en öppning för alla dem som inte får vara med idag.

Upp till kamp

Var gick du? Det var frågan vi alla ställde när vi samlades på kaféet i Gamla stan.  Det fanns inte en chans att någon lät bli att demonstrera den 1 maj. Först var det förhållandet på arbetsmarknaden, (paragraf 32), som fick oss att samlas och trava iväg. Sen var det kriget i Indokina som skapade ett tvång att demonstrera. Och vi kunde inte förstå att ingen slogs för barnen som varje dag drabbades av drogernas baksidor. Vi tillverkade banderoller med slagord mot denna låtgå-mentalitet. Vi såg framåt. Vi hade en tro på att allt gick mot att det skulle bli bättre. Det var nog det allra viktigaste. Ja, att 1 maj gav en riktning mot ett samhälle där vi alla räknas.

Det är inte så idag. Vi har skapat ett samhälle där vårt värde är relativt. Ett samhälle där människor utnyttjas av giriga arbetsgivare på samma sätt som det var före vi skapade arbetarrörelsen. RUT och ROT har öppnat en flod av arbeten utan avtal och försäkringar.Alla som har läst denna blogg vet att jag är otroligt tveksam till nyttan med dessa arbeten som vi skattebetalare betalar bidrag för.

Idag handlar Uppdrag Granskning om vad som sker. Det är antagligen dessa förhållanden som vi borde demonstrera mot. Kaliber har också berättat på P1.

Ett minne som frös fast

Tvärsigenom dörren hörs den intensiva kören i björken. Stänger av radion och öppnar dörren. Nu håller regnet takten när kören samlas inför Valborg. Tänk i morgon då brister vi ut i hyllningar. Vi hoppas på, att slippa ha vantar på, vid den sprakande elden. Varje år tänker jag på den Valborg jag aldrig kan glömma. Promenaden över åkrarna till den enorma elden i snöstormen i Sörmland. Vi började firandet av våren det året med nya klackiskor, tunna strumpor och svepande klänningar på altanen i solen och slutade kvällen  med tjocksockor, ylletröjor och morfars gummistövlar. Men sången den var så där vacker som bara en vårkör kan vara och det klarnade upp när elden falnade och då var det stjärnklart för oss stjärnögda vårförälskade.