Hon visste allt, nu vet säkerhetstjänsten

100 miljoner amerikaner kontrolleras och övervakas av den nationella säkerhetstjänsten. Det har den engelska tidningen the Guardian avslöjat och nu bekräftar NSA, som säkerhetstjänsten heter, att det är sant. De samlar på uppgifter om vem som ringer, till vem de ringer, när de ringer och var de befinner sig. Det var mycket enklare förr. Då anställde man telefonister som visste allt om alla. Då pratade vi om att storebror övervakar, och att Sovjetsystemet var värst. Hur är det nu?

Ekonomer som utreder den höga arbetslösheten har kommit fram till att den inte beror på en lågkonjunktur, utan att den är strukturell. Den dåliga nyheten är att då minskar den inte speciellt mycket om konjunkturen blir högre, men den mycket goda nyheten är att då kan vi påverka den. Om vi förändrar arbetsmarknaden och tar politiska beslut som leder till nya jobb finns en möjlighet att få en annan arbetsmarknad. Kanske en där de människor som arbetar i hemtjänsten slipper att vara på två ställen samtidigt?

De barn som söker asyl kommer att få stanna i det land där de ansöker om prövning. Det har EU-domstolen slagit fast. Nu ska inget barn tvingas att resa till det land där de först kom in i Schengenområdet.

Regeringen kritiseras av konstitutionsutskottet. Denna vecka var det Sten Tolgfors och Annie Lööf som fick svara på frågor från ordföranden Peter Eriksson. Annie Lööf fick kritik för att hon inte höll sig till sanningen.

Det händer inte så mycket efter det att detta utskott påpekat att ett statsråd gjort fel. Men vi får hoppas att det går bättre nästa gång med att hålla sig till reglerna.

Regler om sommarsemester på fyra veckor för alla sjuksköterskor är något som landstingen inte vill kännas vid. För tionde året i rad erbjuder sjukhusen högre lön under sommaren för att de ska slippa anställa nyutbildade sjuksköterskor. Ja, de nya vill ju inte gå med på att arbeta för en lön under 25 000 kronor. Vilket sjukhusledningarna tycker är för dyrt. Vad ledningen tjänar, inte under 25 000 kronor i alla fall. Snarare dubbelt så mycket.

På lördagen gifter sig prinsessan Madeleine i Slottskyrkan med sin fondförvaltare, Christoffer O'Neill. På två språk. Denna gång säger gemålen: I do.

Han har valt att förbli ofrälse och behålla sin katolska tro. Sina två medborgarskap och sitt yrke. Och de två flyttar inte från New York.

 (Trots detta kommer de att få apanage från de svenska skattebetalarna. Det är inte som med oss vanliga att vi inte kan vistas utanför landets gränser längre än sex månader om vi inte vill förlora våra socialförsäkringar.)

Vida vidder

Det känns hur kallt vattnet är bara genom att titta på det.

Han känner sig lurad

En liten rädd dansk gubbe skriver här om sin skräck inför alla kvinnor. Dennis Nörmark som han heter får två sidor i DN för att reda ut hur han kan vara så rädd.

Och detta i det land som han kallar en feministisk diktatur!!!

Bara sex mil norrut, i Lund, finns Nina Björk som idag får reda ut varför danska små gubbar räds livet i Svea rike.

Vi som läst de tidiga svenska författarna vid förra sekelskiftet känner igen oss. Dennis Nörmark kan med lätthet få plats som Strindbergsplagiat. Hans stora oro inför att vi alla skulle kunna behandlas som människor och inte som kön, påminner till hundra procent om hur männen tog till det romantiska kvinnoidealet, för att förhindra att kvinnorna fick rösträtt.

De männen har gått ur tiden. De klev ur historien men fick sin plats i kulturhistorien. För mer än etthundra år sedan.

Jag kan inte tro att de danska kvinnorna nöjer sig med att bli lämnade där, när, vi andra lever här och nu, i hoppet om att våra döttrar ska få hela lönen och halva makten innan de dör.

Det finns något rörande sårbart i den text som Dennis Nörmark skriver. Det är som om han känner sig lurad. Ja, det verkar som  om de löften hans mamma gav honom i tonåren inte har uppfyllts. Vad är då inte enklare än att skylla på kvinnan, modern bilden av den andra, istället för att ta tag i verkligheten. Istället för att delta i kampen för sin rätt att vara människa.

Sammetssöndag

Jag vill bara berätta om en enda sak idag. Luften som är sammetslen och doften som är överväldigande denna söndag i duggregn och ljumma vindar.

Stölden av tillit tar vi en annan dag.

Doft och doft och stanken av stulna pengar

Kontrasterna är ibland så stora att jag inte klarar av dem. Denna ljuvliga tid som pågår nu med hägg-, syren-, och äppelblomsdoft går upp i atomer när jag läser Andreas Cervenkas lördagskrönika i Svd. (Kommer en länk så snart den finns)

Han berättar om de döda kvarter där världens superrika har sina Londonsbostäder. Han betonar att de människor som han berättar om inte utgör mer än en promille av världens alla människor. Det är dom som har stulit det som finns av värde i de forna östländerna. De som tar emot mutor från Teliasonera. De som spärrar in sina motståndare utan rättegång och de som ärvt mark, oljekällor och pengar gömda i skatteparadis. Kort sagt "Funny money" som Andreas Cervenka kallar pengarna. De sorgliga slantar som luktar skit.

För att illustrera hur jävla dåliga liv som dessa människor har berättar han om Hans Kristian Rausing. Ni vet arvtagaren till Tetra pak med miljarder på banken. Denna knarkare som tog en allt högre dos för att glömma att hans fru dött i rummet intill. De ord som han använder, ( jag lovar en länk), får mig att undra om han inte går över alla gränser.

Visst stinker det av kriminalitet och människoförakt på Londons dyraste adresser, men det finns liksom en gräns för vad vi som inte ägnar oss åt smutsiga pengar skriver, eller?

Eller, kanske är det så att de, som hela dagarna läser utredningar om de människor som helt utan risk för att åka dit stjäl från alla oss som bara gör vårt bästa, tappar tålamodet.

De går inte ut på gatorna och protesterar, de försöker istället levandegöra alla dessa svek med ord. Men ibland blir det ett ord för mycket och en protest för lite.

(Vad Andreas Cervenka skrev, skulle jag vilja låta bli att skriva här, men artikeln har inte lagts ut på svd.se så här upprepar jag hans inlägg i krönikan: 
Men hur mår de? Att pengar inte är samma sak som garanterad lycka är i för sig ingen hemlighet. Belgraviabon Hans Kristian Rausings miljarder hindrade honom inte från att skjuta heroin med en dekomposterande fru i  rummet intill - ett beteende som indikerar att den andliga toppformen är en bit bort.)

Jag avdunstar

Jag vet inte varför varenda meteorolog på radion och i teven måste lugna övriga Sverige med att snart försvinner värmeböljan i Norrbotten. Låt oss glädjas tillsammans. Hela landet har ju rekordvarmt denna majmånad. I Markusvinsa var det 29 grader, inte över trettio som vid det förra rekordet för två år sedan.. Jag kan bara minnas en enda sista vecka i maj när det har varit lika hett. När? Jo, 1992.( PS: Jag minns det för att vår S började med gå då och hamnade i plaskdammen.) Då var det t o m 20 grader på natten. Det SMHI kallar tropisk natt.

Man kan alltid lita på att det är sommar mellan "hägg och syren" säger många som levt länge. Förr när hantverkarna utbildades genom att vara gesäller hade de ledigt i början av sommaren. Det är därför en skomakare satte upp en skylt på sin dörr där det stod "Stängt mellan hägg och syren". Han passade på att vara ledig innan nästa gesäll kom för att arbeta.

Det börjar bli kaotiskt i skolvärlden. Det är inte elever, lärare eller politiker som står för oredan. det är de bolag som äger stora skolkoncerner. JB-koncernen, eller John Bauerskolorna har varit ägda av ett danskt rikskapitalbolag, men bolaget ser en risk nu när barnkullarna är mindre, så de lägger ner och säljer sina skolor. Nu är det skattebetalarna som ska ordna gymnasie- och grundskoleelevernas utbildning med en ny omgång skolpengar.

För att minska risken för att detta upprepas föreslår miljöpartiet och socialdemokraterna att ingen skola som drivs med skattepengar ska få ha vinst som syfte med företaget. Istället ska utbildning vara huvudsyftet för dem som får rätt att använda skolpengen.

Norrskenet, ett LKABbolag, Metso, Folksam  och Peab bildar ett bolag som ska satsa 663 miljoner kronor i Kaunisvaaragruvan om det finns tillräckligt med  investerare nästa vecka. Det behövs minst en miljard till. Inte en omöjlighet om vi får tro gruvans ledning.

Hur ska jag få ihop resten av veckans små och stora nyheter utan att jag tappar tråden?. Jag kanske ska börja med en granne till gruvan. Mikael Niemi, författare från Pajala, är en av årets sommarpratare. Det är den andra gången som han talar i detta program. Vad har hänt under de tolv år som förflutit sedan han vann ett Augustpris med sin "Populärmusik från Vittula"? Det vill jag gärna veta även om det blir i form av en härlig skröna.


En skröna trodde nog fler än jag när vi fick höra att polisen i Uppland har öppnat Hjulstabron över Mälaren flera gånger för att stoppa bilister. Det har framkommit i förhören av olika poliser efter den 11 mars. Då mötte polisen två personer i en bil som inte bländade av helljuset. Bilisten verkade köra för fort. Det började en jakt mot Mälaren. Bilisten körde rakt ut över den öppna bron, utan att stanna, utan att märka bommarna och både han och hans kamrat dog. Enligt försvarsadvokaten kan denna vana att använda broöppning som hjälp för att få stopp på fortkörare och andra misstänkta bilister frikänna dem som begärde en broöppning på kvällen den 11 mars.

Veckans minsta nyhet var nog att landshövdingen i Kalmar uppfyller våra fördomar om smålänningar. Ja, det är ju i Småland som de snålaste bor. Har man tur och snålar allra bäst kan man kanske bli lika rik som Ingvar Kamprad...Men Stefan Carlsson, som han heter, snålade lite grann. Han hade middag för Kungen och valde att servera ett billigt vardagsvin. Det diskuterades i många, långa minuter på TV4. Det kanske var en stor middag så att länsstyrelsen tvingades att spara för att hålla sin budget, eller var det så att budgeten behöver bli större för att Kalmar län ska klara av kungahusets besök?

(Glöm föralldel inte bort att det är familjen Bernadottes favoritlän, där de tillbringar varenda sommar.)

Broöppning

Det finns en lapp med telefonnummret till brovakten vid Hjulstabron i Strängnäs hos ledningscentralen för polisen i Uppsala. Det avslöjar SVT idag. Sveriges Radio berättar att flera av de poliser, som har hörts om varför bron öppnades den 11 mars när två 20-åringar flydde från polisen, säger att bron har öppnats fler gånger.

Polisen jagade de två 20-åringarna för att de inte bländade av helljuset vid möte med andra bilar. Jakten slutade med att polisen beordrade att Hjulstabron skulle öppnas, vilket skedde, och chauffören av bilen körde genom alla bommar ner i Mälaren. De två dog.

Hett klimat på alla sätt

Daggen glittrar i gräset och klockan är halv fem. Dessa ljusa dygn är det nästan helt omöjligt att sova. Det känns som om hela jag är fylld med kittlande champagne, eller sockerdricka. Hela världen är öppen för  stora äventyr.

Äventyrliga måste alla vara som banar ny väg bortom de kända stigarna. Idag är det ett ovanligt samarbete som är dagens nyhet. Northland har lyckats med att få fyra nya investerare, Norrskenet, ett LKAB företag, Folksam, finska Metso och Peab. De bildar ett konsortium som går in med 100 miljoner dollar, cirka 663 miljoner kronor.

Måtte även malmen få ta nya vägar så att inte det är transporterna som gör den rika gruvan fattig.

Nu är länet hetast igen.

Håller ingen tidtabell

Sommaren har inte tid. Den rusar fram och följer ingen tidtabell. I alla fall inte den som gällde fram till för en vecka sen. Hinner du med?

Snälla vänta lite på oss som vill vila i din prakt! Låt oss få en vecka mellan hägg och syren. Midsommarblomstren, smörblommorna och rödbläran lyser upp ängarna, i maj! Vilka blommor ska vi plocka på midsommarnatten?

Om att dricka

"Det bor inte så många i Norrbotten och det finns inte så många ställen att gå ut på. Sedan är det kallt och jäkligt så stor del av året, men den största förändringen har nog skett här i Stockholm där man tror att man skaffat sig kontinentala vanor där man kan dricka varje dag..."

Vi dricker inte lika mycket vin per person som Stockholmarna. Skillnaden är enorm. En kvinna i Norrbotten dricker 14 liter vin per år och en man 36 liter. I Stockholm dricker kvinnorna 30 liter och männen 56 liter.

Förklaringen som de två damerna ger tror jag håller, ja, att alla tror att vi kan dricka varje dag utan att det ger skador, för så gör man vid Medelhavet.

Men förklaringen till varför Norrbottningar inte dricker lika mycket är dråplig.

Att det bor för få i norr. Ser ni hur vi är strösslade över hela länets yta, och då är vi färre än en person per kvadratkilometer. Ja, och då blir det långt till närmsta krog. Och kallt och ensamt och ja vad finns det mer för feluppfattningar som vi kan ta upp.

Piteå, Luleå, Boden och Kalixområdet är inte direkt glest befolkat, och krogarna är inte precis tomma. Och kallt är det väl aldrig inomhus? Utomhus har vi haft varmast i landet den senaste veckan. Solen har varit uppe till elva.

 Men en vanlig måndagskväll var det inte krogen som fylldes till brädden. Det var Kajsa Harnevik, en ung kvinna från Luleå, som samlade folk på Lillan. Där berättade hon om sin volontärresa till Sri Lanka. Hon visade bilder och det var auktion på gåvor från krogar, butiker och idrottsföreningar. Hon samlade ihop pengar till flickskolans tak. Vi drack inte annat än te från bergen på Sri Lanka. Ljuvligt gott.

Det är kanske det som fattas i storstäderna? Ja, den där känslan av att det spelar en roll om vi gör lite grann för att förändra.

Ett kvarts sekel

Jag har firat 25 år som fast anställd på NSD. (Det var mer än 27 år sedan som jag började på redaktionen), Det har hänt otroligt mycket sen den dag jag klev in genom porten på Robertsviksgatan i januari 1986. Ingen hade kunnat tro att jag skulle sitta här vid älvens strand ett kvarts sekel senare.

I alla fall så samlades vi som varit anställda i företaget de senaste 25 åren tillsammans med styrelsen och åt en fantastisk middag på Tallkotten. Vi fick ljuvliga buketter och en present. Sen klev jag ut i försommarkvällen och njöt av solen över Norra hamn.

Det är nu när jag står här vid kajen som jag ser hur mycket som har förändrats i stan. Så annorlunda det är här när kvällarna är ljumma. Fullt med folk på alla uteserveringar. Tänk vilken öken det var när jag cyklade hem i den ljusa sommarnatten första våren.

Då fanns en enda servering på Storgatan, Bistron, den som numera bor i Piteå vid hamnen. Vad vi åt när det var fest? Förälskade havskräftor. Det var det häftigaste som serverades vare sig vi festade i Luleå eller i Stockholm.

Tänk om!

Jag klev tillbaka till mitt 1970-tal. Då hittade jag en bild som antagligen är den som jag bär inom mig. Den som jag ser när ingen spegel finns,( som påminner mig om att det har gått 40 år).

Då var det en nyhet att alla hade 40 timmars arbetsvecka. Nu är det en stoppkloss. Då var det självklart att den ökade produktiviteten skulle ge både kortare arbetstid och högre lön. Inte för att den svenska arbetsgivarföreningen, idag Svenskt näringsliv, trodde på idén att det skulle ge fler mer välbetalda arbetsuppgifter.

Nu har vi facit. De som trodde på att arbetstidsförkortningar ger god effekt på arbetsmarknaden fick rätt. Mer än 500 000 rätt. Så många nya jobb anser forskarna att 40-timmarsveckan gav under de fem första åren.

Nu sitter högern och Svenskt näringsliv och stoppar en ny arbetstidsförkortning. När Miljöpartiet föreslår att vi ska sänka arbetstiden med 5 timmar per vecka ser de jordens undergång. Men jag är förundrad.

Kommer ni ihåg hur lång tid det tog att utföra många arbetsuppgifter 1971? Kommer ni ihåg hur det var när det bara fanns stora datorer som arbetade lika långsamt som den enklaste mobiltelefon. Tänk när all hantering av bokstäver och siffror utfördes i flera steg.

Jag minns hur journalisterna på le Monde antecknade, skrev ut sina anteckningar för hand, redigerade anteckningarna för hand, skrev ut en artikel för hand, lämnade det handskrivna manuset till en akademiskt utbildad sekreterare som rättade fel och skrev ut artikeln. Därefter läste den av en redaktör som lämnade manuset vidare till en chef. Chefen la till sina ändringar och lämnade manuset till den akademiska sekreteraren som skrev om allt. Därefter läste journalisten manus och lämnade det vidare för inskrivning.

Nu var manuset på den grafiska avdelningen. Där skrev en perforatris in manuset i systemet. Den printades ut och en monterare skar till texten efter en skiss. Artikeln placerades på en sida som fördes vidare till en person som fotade den. Sen användes fotot för att göra en tryckfärdig sida som placerades i pressen.

Detta tog i le Mondes fall oftast tre dagar.

Idag skriver vi in texten, redigerar den och skickar den till den person som gör tidningssidan. Sidan görs samma dag för att sedan skickas till tryckeriet. Tidningen trycks.

Rationaliseringen av vårt arbete har inte resulterat i någon form av arbetstidsförkortning. Vi har istället fått längre arbetstid eftersom att vår förre arbetsgivare, socialdemokraterna i Norrbotten och det norska bolaget som ägde oss gick till arbetsdomstolen för att häva vårt lokala avtal.

Istället är vi färre som gör mer.

Tänk om. jag säger, tänk om, en förkortning av arbetstiden skulle ge 500 000 nya arbetstillfällen under de närmaste fem åren. Jag kan väl få drömma!

Ta en ny väg

Maktlöshet. Det är ett av veckans vanligaste ord. Ett ord som är fyllt av desperation. Maktlös känner sig många när alla beslut tas någon annanstans.

Denna vecka tar ledamöterna på riksidrottsmötet beslut om föreningar som inte äger 51 procent av aktierna  sina lag kan vara medlemmar. Styrelsen föreslår att vem som helst kan äga lagen helt och hållet.

Friskolekommitéen lägger fram ett förslag som Alliansregeringen, socialdemokraterna och miljöpartiet förväntas säga ja till. Förslaget innehållet krav på att skolorna ska ha samma öppenhet som kommunala skolor och att de som arbetar där ska kunna slå larm om det som är fel på samma sätt som kommunala lärare.

Men... trots att en överväldigande majoritet, oavsett politisk ideologi, vill stoppa skolornas möjligheter att flytta vinster från verksamheten till andra bolag, eller aktieägare, kommer inget förslag om detta. Där vill inte en politisk majoritet ge någon makt till väljarna.

I USA i staten Michigan ville en mamma ta makten över vad hennes barn läser i skolan. Hon uppfattar Anne Franks dagbok som pornografisk. Vilket innebär att hon föreslog att skolans ledning skulle förbjuda boken. De sa nej. Eleverna i Michigan får fortsätta att följa Anne Franks sista tid i livet.

Maktlös i det lilla kan jag känna mig när landstingets skarpaste förändring denna vår är att byta namn på vårdcentralerna. Vad det ska stå på de nya skyltarna? Jo, hälsocentral.

Maktlös är vi också när ingen kan förhindra att både fåglar och djur dör utan att vi vet varför. Nu har flera forskare kunnat mäta att de älgar som får allt färre kalvar allt senare på året har B-vitaminbrist. När vi människor lider av samma sak kallas det beriberi. En sjukdom som försvann i och med att mjölet blev b-vitaminberikat. Men vad är det i naturen som får djuren och fåglarna att förlora b-vitamin?

Maktlösa är vi också inför naturens egna krafter. Vi kan tämja vattnet för att få el. Men vattnet kan ju ta sina egna vägar, som det gjort två gånger de senaste tre åren i Gudbrandsdalen, Norge. Innevånarna hade lyckats renovera sina hus efter den förra översvämningen när Skandinaviens längsta älv, Glomma, valde att byta fåra.

Denna vecka har tidningarna fyllts av två helt andra nyheter som jag har valt att ställa mig vid sidan om. Dels upploppen i Stockholms förorter, dels mordfallet i Boden.

Här är en länk till artiklarna.

Bortslängd

Det är skillnad på skit och pannkaka. Det vet framför allt alla dem som drabbas av upploppen i Husby. Det är skillnad på vad som satsas på dem. Just det. De är inte vi. Och det är antagligen den viktigaste orsaken till att det mesta dras in.
Att vi som inte bor där, ser dem som är där som om de är en annan sort.

I radion berättar en forskare som arbetat med att ta fram de orsaker som leder till upplopp, att hans kollega i rummet intill, arbetade som fältassistent  för 25 år sedan.

- Då var de 50 fältassistenter på hans kontor nu är de fem.

Finns det färre sociala problem  i de förorter där det brinner denna vecka? Nej, det visar ju OECD:s siffror. Fattigdomen har ökat med högst hastighet i Sverige de senaste 20 åren. Klyftorna blivit allt större.

Jag undrar om det är en av de viktiga orsakerna till att unga män slänger bort sin framtid. Ja, att de inte ser att det finns någon.

Bladmosaik

Tre dagar. Tre ljumma ljuvliga dagar och se knopparna kommer fram. Liljekonvalj i givakt, vinbär på häng och häggens klasar som små skalbaggar glufsar i sig.

Nyskurad

Hela världen känns nyskurad. Lika ny och ren som de nyutslagna björklöven. Lika dammfri som vår städade ateljé. Om jag fick bestämma så skulle varje nytt år börja nu. Eller kanske att jag har fel. Det är ju när dagarna är korta, mörka och kalla som vi behöver alla fester som vi kan hitta. Nu är det ju fest varje dag utan undantag.

Lördagens fest i teve missade vi, gårdagens fest på isen missade jag. Nu sitter jag här och undrar om jag har missat något alls.

Grattis alla vinnare på isen och på scen. det här har varit er helg.

Jag stod ut med tre timmars dokumentär

Jag har verkligen gillat Stephen Fry i många år. Han har beskrivit att livet har många fler dimensioner än två. Och med liv och lust plockat fram sina egna baksidor. Igår fick vi följa honom till Wagners mecka, Bayreuth. Tillsammans med en fantastisk pianist analyserade han Wagners viktigaste ackord och sammanfattade kompositörens  liv så här:

Jag ser Wagners verk och liv som den finaste väv av silke med en fläck som inte kan tvättas bort.

Fläcken står för den antisemitism som Wagner och hans familj odlar ända fram i våra dagar. Stephen Fry är jude och vänder sig till en av de unga kvinnor som tvingades spela i en koncentrationslägerorkester i Auschwitz. Hennes musikaliska kunskaper räddade hennes liv. När han frågar hennes om han verkligen ska vallfärda till Wagners festspel i Bayreuth svarar hon klokt:

Jag står inte ut med fem timmars oljud. Men jag vill inte råda dig om vad du ska göra.

Stephen Fry har väntat i sju år på att få en biljett till en av föreställningarna i Bayreuth, den vill han inte missa.

Till skillnad från den del av Wagners släkt som anser att Wagners verk består av en väv i finaste silke som är helt täckt av blodiga fläckar ända sen kompositörens första antisemitiska skrift.

I familjen samlades engelsk antisemitism, fransk antisemitism och tysk antisemitism.

Wagners älskarinna, Cosima, och modern till hans barn, uppfostrades av två gamla katolska guvernanter till att bli antisemit. Wagners ena dotter gifte sig med en engelsk antisemit och sonen Siegfried var med och hyllade Hitler.

Siegfrieds ena son var chef för ett koncentrationsläger i närheten av Bayreuth osv.

Ingen har nånsin tvättat deras byk offentligt och låtit dem ta avstånd från sitt arv. De personer i familjen som har forskat om det mörka arvet ses som fienden.

Alla har olika perspektiv. Alla tror att de ser både och. Jag är så glad för att att Svt valde att visa denna breda dokumentär i två delar. Använd länkarna. Missa inte chansen att få upptäcka både Wagners konstnärskap och hans smutsiga ideologi.

Med rumpan bar

Nu finns Sverige på fjortonde plats bland OECD:s länder. Vi har med rekordfart rasat ner i jämlikhetslistan. 

Och jämställdheten ökar inte direkt när tingsrätten i Umeå lägger fram sin friande dom i ett våldtäktsmål. En ung flicka håller ihop sina ben för att slippa bli våldtagen av två män som använder en vinflaska. Tingsrätten anser att det gör hon för att hon är blyg. Alla björklöven i björkarnas stad borde rodna redan nu.

Rodna borde dessutom företagsledningen för American Apparel. När de gör reklam för sina UNISEX-skjortor låter den  kvinnorna posera med rumpan bar. Jag undrar vem det är som visar hur lite de förstår av hur samhället har förändrats. Domarna i Umeå? America Apparel? Eller vem då?

Visbys kommunledning rasar för att Karlskrona vågar sätta upp en skylt om att solen lyser flest timmar där. Det är ju sant om man räknar alla soltimmar hela året. Men Visby anser att eftersom att de har vunnit sommarsolligor så äger de rätten till att kalla sig den soligaste stan. I så fall bor de Luleå vara med och slåss för här var det soligast förra sommaren...

Blir människor som behöver hjälp starkare av att leva på socialbidrag?

Blir tonåringar mindre sköra av att personalen på skolorna dras ned?

Det är två frågor som jag anser att förre kommunalrådet numera socialförsäkringsministern Ulf Kristersson, M , ska kunna svara på. Han säger:



Jag vill veta om det inte är bättre att de som har psykiska problem står utanför sjukförsäkringen.


Vi är i listornas förlovade land och denna vecka publiceras två nya försök till att rangordna oss. En visar på att Luleå hör till landets 30 bästa kommuner att leva i. En annan att Bill Gates Microsofts grundare här mest pengar i hela världen, Ingemar Kamprad, Ikea, hör till topp fem.

Jämlikhetslistans tråkigaste besked är att fattigdomen ökar mest i Sverige.

Ja visst gör det ont-tiden

Idag är hela morgonen en hyllning till livet! Då är det så smärtsamt att lyssna till dem som inte ser lösningar på svårigheter utan som försvårar livet för andra.

Blir människor som behöver hjälp starkare av att leva på socialbidrag?

Blir tonåringar mindre sköra av att personalen på skolorna dras ned?

Det är två frågor som jag anser att förre kommunalrådet numera socialförsäkringsministern Ulf Kristersson, M , ska kunna svara på.

Vi lever i de små stegens tyranni. En liten förändring där och en annan här. Dels i hur vi använder vårt språk;

Jag vill veta om det inte är bättre att de som har psykiska problem står utanför sjukförsäkringen.

Istället för att säga som det är.

Våra neddragningar i skolan har lett till att fler inte kan tillgodogöra sig undervisningen och att fler sköra tonåringar hamnar vid sidan om. Dessutom har vi minskat på ungdomspsykiatrisk vård så att de inte kan få hjälp i tid.

Ja, detta är en tid av hänförelse för alla som har hälsan, men den är också en tid när det gör ont. Inte bara för de knoppar som ska brista utan kanske allra mest för dem som stannar upp och aldrig får växa.

Hur blev det tvärtom?

Det tog nästan  två år innan Rapport sände den nyhet som Utredningen om skatteutjämning mellan kommunerna berättade om.

Det är Stockholms län som får mest skatteutjämning, därefter är det de två storstadsområdena som får bidrag.

Det är inte de 30 kommuner som förlorat mer än 40 procent av sin befolkning som får ta emot skatteutjämning så att de kan utföra de uppgifter som är nödvändiga. De är inte skoleleverna, de allra äldsta eller de sjuka som garanteras en lägsta nivå. Det är rika kommuner som Täby där invånarna får mest.

Varför? Jo, för att reglerna har ändrats sedan skatteuppgörelsen togs för 20 år sedan. En liten bit i taget har tyngdpunkten från utjämning till kostnadsstöd förflyttats.

Anders Borg, finansminister, som är ansvarig för skatter säger ingenting. Men Annie Lööf som är näringsminister debatterar och säger: Vi har höjt stödet till bensinstationer och matbutiker i glesbygd.


Det handlar inte om små bidrag, det handlar om hur mycket varje människa är värd. Är alla lika värda i vårt avlånga land? Se då till att utjämningen inte går till rika kommuners kostnader för att hyran och lönerna är höga, mycket högre än i övriga landet. Höga kostnader ger höga bidrag och då har ju inte lilla Åsele an chans.

En av de nyheter som kom fram är att staten har flyttat tusentals arbetsplatser och lagt ner tusentals utanför de tre storstäderna. Regeringen har skapat 1 700 nya jobb i Stockholm.

Samtidigt talar politikerna om de två myndigheter som flyttade till Visby. Det var så synd om de människor som tvingades välja att flytta med.

Tänk om vi såg människors lika värde som om att vi har en skyldighet att försöka hitta bättre lösningar på de problem som uppstår när arbetslivet förändras? Tänk om den bästa utjämningen skulle vara att unga nyutbildade fick en morot för att börja sitt arbetsliv där det finns brist på personal.

Så gör den norska staten för att alla ska få sjukvård och utbildning oberoende av var de bor. Som det är nu tror vi en sak och får veta att allt är tvärtom. Det är inte det bästa sättet.