En blå liten fågel

Låt inte denna underbara dag fly. Den vill jag hålla i min hand länge.

Ska vi välja diakoni eller en ny orgel?

Jag undrar om någon från den amerikanska ambassaden berättade för Barack Obama om de lyckliga kommentarer som många fotgängare i centrala Stockholm yttrade. Ja, de som bad om fler avstängningar av trafiken för att de njöt av att kunna promenera och tala med varandra utan att behöva höja rösten. De som kände att luften var en helt annan. Och sen bekräftade flera mätstationer att utsläppen hade minskat med 25 procent under den tid som Förenta staternas statsöverhuvud tog sig mellan Grand hotell, Rosenbad, Stockholms stora synagoga och vårt statsöverhuvud Kung Carl Gustaf XVI.

En president eller en kung flyger direkt. Det kommer vi som bor vid kusten att kunna göra till ett helt nytt resmål nästa säsong. Samos är den destination dit vi kan åka utan att behöva ta omvägen om Stockholm.

Till Stockholm fick de som ville utbilda sig inom konsten åka, nu är det 50 år sedan Konstskolan i Sunderbyn öppnade. Roland Larsson införde en ny pedagogik som har överlevt de flesta svängningar. Skolan var bland de första i landet och eleverna kom från hela Sverige. Nu finns det många fler utbildningar som förbereder och ger eleverna chansen att skapa ett liv med konsten i centrum.

Då var Luleå en ganska liten stad med runt 58 000 invånare. Denna vecka har kommunalrådet Karl Petersen berättat att kommunen växt till fler än 75 000 invånare. Det tar tid, 1985 var det 67 000 som bodde i residensstaden. sedan dess har Luleå tekniska universitet blivit minst dubbelt så stort. Då var det massor med tomma lägenheter nu är det kris. 1 000 studenter i bostadskön, tre bränder i studentbostäderna och ett Vandrarhem som kommunen ska stänga och riva. Nu byggs barackrum för att skapa bostäder för dem som blev hemlösa i den första branden.

Det är inte många filmer som skildrar livet på en liten ort, men Äta sova dö, har ett perspektiv utifrån både den lilla orten och den arbetande människan. Denna vecka utsåg den svenska kommittén Gabriella Prichlers film till svenskt Oscarsbidrag.

Det är en vecka kvar till nästa val. Det glömda valet har det kallats år efter år. Vi lever i ett samhälle där kyrkan inte står i centrum i vår vardag längre så det är knappt en tiondel som använder sig av sin rätt att rösta. Kyrkovalet är viktigt för alla som vill vara med och påverka vad denna jätteorganisation ska göra med sina pengar.

För länge sedan fanns ett band mellan alla som växte upp, och gick i skolan, och kyrkan. Vi sjöng psalmer, placerade Lutherhjälpens kartong med insamling till Biafra mitt på köksbordet, läste bibelns legender som sagor på roliga timmen och studerade hur den närmaste kyrkan dekorerats med symboler för Gud, Kristus och den helige ande. Det är brutet.

Kunskapen om hur vår tankevärld i Sverige påverkats av kyrkan vore värdefull för alla. Då kan vi förstå varför vi reagerar som vi gör på de idéer som kommer från andra värdesystem.

Äntligen, ropade ministern

Överblommad, eller väldigt solblekt känns denna ovanligt varma torsdag. Dagen efter ett besök av Förenta staternas president i huvudstaden, eller dagen efter omröstningen i deras kongress om Syriens framtid, eller dagen efter tunneln i Hallandsåsens sista borrdag.

I 20 år har Banverket och Trafikverket satsat miljard efter miljard på att minska restiden mellan Malmö och Göteborg med cirka sju minuter. Sju minuter. En satsning som visade sig var helt onödig med tanke på restiden, för när tågen tvingades att ta vägen över Åstorp kortades restiden med fler minuter. Det är längre men spåren är bättre. Provisoriet som fungerade. 10, 5 miljarder har tunneln kostat, ska spåren fyllas av 24 tåg per timme som planen var 1993?

Norrbottniabanan mellan Umeå och Luleå skulle minska restiden med mer än en timme. Det skulle bli möjligt att resa med tåg mellan städerna längs med kusten. Tågfrakten skulle få dubbelspår och de i bland veckolånga stoppen som uppstår skulle kunna undvikas genom att det alltid finns ett alternativt spår att köra längs med. Men när EU ansåg att denna järnväg skulle prioriteras och erbjöd finansiering då hände ingenting.

Idag rullar regionaltågen i inlandet och gläder många människor där. Men mångdubbelt fler skulle kunna använda tåget som alternativ när det rullar på ett modernt spår mellan städerna vid kusten.

Som inte bor

Glamoröst hemlös. Man kan inte tro det men detta skulle vara en illustration till ett reportage om kläder som passar när man inte bor. En ofrivillig tid som allt fler upplever.

Två bränder, ett studentboende som är helt förstört och ett våningsplan som är rökskadat. Samtidigt en kö på 1 000 studenter som söker ett rum att studera och bo i. Då beslutar Luleå kommun att de ska riva Vandrarhemmet på Kronan.

Det kan behövas fler modereportage för dem som inget hem har, skrivet med ilsken ironi. Hur tänker vi oss att unga människor ska kunna växa upp om de tvingas bo hemma?

Läs mer här om en av studenterna som har ett eget förslag.

Vad ska vi erbjuda unga människor?

Nu börjar det

Höst betyder massor med kultur. Massor med möjligheter att upptäcka något nytt. Idag kom katalogen över massor med spännande upplevelser att längta efter. Det är lite som att sitta med en Ikeakatalog när man ska flytta hemifrån. Massor med möjligheter men vad ska man välja?

Årets Bok och Bild med Maria Sveland i oktober? Ett möte om intolerans med Elisabeth Olsson Wallin på museet om två veckor? Eller Kontext där Lena Sundström berättar om sen senaste bok.

Denna vecka börjar festen. På lördag är det Kulturnatta i Luleå. Hela stan är fylld med kultur på alla möjliga vis. Det är bara att gå till Domkyrkan eller Kulturens hus sen händer det i tretton timmar.

Det doftar

Vi hann inte i år heller. Ja, vi hann inte plocka lingon före älgjakten. Jag och almanackan är inte synkade. September doftar löv, rök och äpplen. I år har jag till min lycka hittat tre små gula sommarfrukter. Efter denna vår var jag helt säker på att vi inte skulle kunna plocka ett enda äpple. Och det är glest i träden.

I år tänker jag förebygga en kort höst med att gödsla med lågkvävegödsel. Det kan ju inte skada träden. En del äppelodlare säger att det är helt avgörande, andra att det bara är att hoppas på en lång avmogning inför vintern.

Penséerna lyser upp nu när alla andra blommor tappat färgen. De blommar på femte månaden nu tillsammans med några små magra violer. Denna sommar har inte planteringarna planerats som jag brukar. Det är det där med tiden. En morgon är det strålande försommar och helt utan att jag märker det har det blivit höst. Höst är härligt, men de där 90 dagarna med sommar skulle vara längre. Min teori är att de långa ljusa sommardagarna rusar fram i 110 för att de är så ljuvliga. Eller hur?

Speglingar

De som är uppe mitt i natten kan se norrsken, jag ser hur solen speglar sig i älven. Kvällarna är fortfarande ljumma, men på morgonen finns det en isande kyla i luften. Inga kalla grader än, men...

Morgonens debatt vid stranden hölls igång av fyra svanar. Jag antar att de övriga familjerna har flugit i sträck ner mot Dalälven. Nu börjar avstånden märkas. Vi skördar nu men nere på Öland är det en hel månad kvar till Skördefesten.

Det finns en existentiell smärta lurande bakom morgondimmorna och det frasande gräset. Den där känslan av att "var är jag och vart är jag på väg" nu när hösten stormar in från nordväst.

En gång till

Rugosa Rosa heter hon på blomlatin. Vår ros som har klarat allt från massor av kalla grader till otäcka virus och små bladknaprande larver. Idag slår hon ut för tredje gången denna sommar. Doften är lika intensiv som vid midsommar, men färgen är betydligt djupare. Jag kunde inte låta bli att knipsa av en av blommorna, snart är det ju så kallt om natten att de inte har en chans att slå ut.

Thérèse Buguet är populär överallt där det drar kallt från havet, älven eller höga berg. Busken blir enorm i goda lägen. Den är rätt bra på att krypa fram när den behöver skydd från vinden. Bäst har den mot en vägg som kan behålla värmen långt in på natten.

Bitarna passar inte!

Det finns en doft av vått ylle när jag minns tiden före 1985. En doft som alldeles utan grund ger en känsla av trygghet. Då hade ingen hunnit tappa pusslet i golvet och sett till att inte någon av pusselbitarna skulle passa ihop igen. Det fanns ingen yttrandefrihet  inom Warschawapakten, men på den andra sidan järnridån försvarade vi rätten att uttrycka sin egen åsikt.

Orsaken till att vi var med och utkämpade det kalla kriget var att vi ville att alla skulle ha mänskliga rättigheter. Men det var ju inte så enkelt.

Idag berättar DN om hur socialdemokratiska politiker hade ett utbyte genom IB med Sovjets ambassad. Tidigare har avslöjanden genom Wikileaks gett oss uppgifter om hur Carl Bildt har gjort samma sak med den amerikanska ambassaden. Stod vi i mitten och var neutrala? Eller höll pusselbitarna redan då på att omformas till en helt annan bild än den vi medborgare fick se på asken?

Järnridån skrämde inte bara oss som levde i skuggan av den, den fick dem som har den ekonomiska makten att gå till förhandlingsbordet och erbjuda de anställda vissa förmåner. Nu är det inte löneförhöjningar som ger oss ökade realinkomster, det är skattesänkningar. Ännu en pusselbit som bytt form och som förändrar bilden av hur makten över kapitalet ser ut.

Lagom skulle inflationen vara. Då var arbetslösheten låg. Inte fler än dem som var mellan olika anställningar skulle vara utan jobb. Idag kallar alliansregeringen 8 procents arbetslöshet normal, 2006 var det massarbetslöshet enligt samma politiker.

Varje gång ett ord eller en mening byter betydelse ramlar en bit till ner från det pussel som var tillitssamhället, eller folkhemmet. Nu är pusslet fyllt av hål. Vilket skulle kunna vara en början på något nytt, något mycket bättre.

Vilka ska forma bitarna som ska fylla hålen efter det gamla? Det vi vet idag är att både och, ja, alla alternativen har gett oss en bild som när vi försöker lägga pusslet en gång till inte stämmer.

Folkhemsprinsen

Nu har jag läst Humlans som flyger; berättelsen om Stefan Löfven. En riktig framgångssaga. Det finns inte någon som yttrar ett enda ont ord om partiordföranden. Det finns inte en enda händelse i hela boken som skulle kunna få oss att tro att Stefan Löfven har fler än en sida. Den reko arbetargrabben som slåss för sina medlemmar i facket.

Han är den som genom förhandlingar når resultat. Det är först denna vecka som han ryter till. Nu kräver han att kommunerna får makten över skolorna och att det dyra PPM-pensionssystemet läggs ner.

Ja, det finns massor av bra berättade historier i boken om hur en barnhemsgrabb och fosterson växer upp och blir Sveriges tyngsta fackliga förtroendeman och därefter ledare för landets största parti. Sverige från ett av Europas fattigaste samhällen till ett folkhem och Stefan Löfvens egen livsberättelse passar precis in. 

Han är den folkhemsprins som ingen av hans företrädare kan leva upp till.

När Stefan Löfven föddes för 56 år sedan fick inte en ensamstående mor stöd och bidrag så att hon kunde behålla sina båda söner. Stefan var yngst så han fick flytta till ett av Sveriges mest beryktade barnhem, Nybodahemmet. Men i en by utanför Sollefteå finns en distriktssköterska som övertalar flera familjer att ta emot fosterbarn. Stefan och två andra pojkar hamnar hos goda familjer. Familjen Melander gör ingen skillnad på Stefan och hans två fostersyskon. Han är en del av familjen.

Han läser på en tvåårig gymnasielinje, går på socialhögskolan och hoppar av till ett jobb på Hägglunds i Örnsköldsvik. Där svetsar han RClok och engagerar sig fackligt. Genom sitt fackliga arbete lär han känna vd:ns sekreterare som han gifter sig med.  

Han arbetar fackligt på alla nivåer och blir efter många år kronprins till Göran Johnsson som är ordförande i Metall. Metall blir IF Metall och då blir Stefan Löfven ordförande.

En fackordförande som jobbar hårt för sina medlemmar och som sluter ett avtal, vilket innehåller mycket ifrågasatta överenskommelser.

I krisen 2008 föreslår facket och arbetsgivarna att lönerna ska sänkas mot att de anställda får kortare arbetstid. Detta för att undvika att 25 procent av Metalls medlemmar förlorar jobbet. Ingen vinner och ingen förlorar skulle man kunna sammanfatta avtalet med. Eller så skulle man kunna säga som den förre avtalssekreteraren i LO Hans Karlsson att Metall slår sönder alla gemensamma avtal inom LO.

Ja, vår nutidshistoria är berättad på ett tydligt sätt och det kan verkligen Lena Hennel och Lova Olsson göra. De får alla upp- och nedgångar inom ekonomin och politiken till att förklara varför vi finns där vi är idag. Och varför socialdemokraternas partiledare heter Stefan Löfven.

Med beröm godkänt för all bakgrundshistorik, väl godkänt för berättelsen om folkhemsprinsen och godkänt för skapandet av en ny legend, pojken från barnhemmet som blir partiledare i landets största parti. Kommer han att bli nästa statsminister? 

Och det är bara ett litet fel i boken: en skoldirektion är en kommunal skolstyrelse. Det är där Stefan Löfvens mamma, Margareta Löfven arbetar.

EVA BERGSTEN SUNDBERG


(Stockholms skoldirektion var en kommunal nämnd med uppgift att handha Stockholms folkskoleväsen och fortsättningsskoleväsen 1982 bytte Stockholms skoldirektion namn till Stockholms skolstyrelse.)

Dagg, dagg, och dagg

"In order" eller?

Vad är pressfrihet? Vad är yttrandefrihet?

Två helt olika värden om man får tro Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Det är helt otippat att de två tidningarna om nästan aldrig ser olika på världen, de som oftast har helt samma syn på det mesta , att de skulle ta helt olika ståndpunkter i denna fråga. Och det är inte små skillnader, utan två helt olika världsbilder som vi får möta.

Peter Wolodarski, chefredaktör på DN skriver tillsammans med Hilde Haugsgjerd, chefredaktör Aftenposten, Riikka Venäläinen, chefredaktör Helsingin Sanomat och Bo Lidegaard chefredaktör Politiken, till premiärminister David Cameron i London efter den brittiska statens ingrepp mot tidningen the Guardian och gripandet av den brasilianske medarbetaren David Miranda, om hur viktig den offentliga debatten är för en stark demokrati.

I Dagens Nyheter får Storbritanniens ingrepp mot the Guardian vägas mot de skador som USA och den brittiska staten orsakat medborgare över hela världen när internettrafiken, mobiltrafiken och  informationsutbytet mellan människor avlyssnats av NSA.

Vad ska dessa säkerhetsåtgärder skydda? En demokrati, eller en övervakningsstat?

Men i Svenska Dagbladet får Fraser Nelson, chefredaktör för den konservativa tidningen the Spectator, försvara att den konservative premiärministern tar anställda på tidningar i förvar och att de tvingar chefredaktören för the Guardian, Alan Rusbridger, att med en slägga slå sönder tidningens hårddiskar. Han ser inga problem med att staten griper in och använder antiterrorlagar mot en av landets dagstidningar.

Så olika är synen på vad som ordet demokrati innefattar. Så oändligt långt är det mellan att tro på demokratin och att försvara en repressiv regering.

Under Thatchers regering ingrep staten mot New Statesman för att de avslöjade hur den konservativa regeringen gjorde en sak och sa något helt annat. Journalister som arbetade med dessa artikelserier fick hålla sig undan. Men då var New Statesman en liten samhällskritisk tidning på vänsterkanten. Nu är det en socialdemokratisk dagstidning som regeringen vill tysta. Vad säger övriga politiska ledare i EU? Är det rätt att stoppa debatten om övervakningssamhället?

Vems arv?

Jag trodde inte att jag skulle få uppleva känslan av att vakna en morgon till den tid som var, ja, sekelskiftet 1800-1900. Då naturromantikerna byggde jugendpalats och sponsrade de "stora manliga konstnärerna". De skapade vikingapastischer och massor med låtsasmiljöer som Skansen för att minnas hur det hade varit.

Men...

De betalade hela kalaset med gruvor, utarmade skogar, vattenreglering och utsläpp i både vatten och luft. Helt omedvetna om de skador som de orsakade, i alla fall påstod de så.

Nu har vi en helt annan kunskap om vad som har skett och då beslutar regeringen att

nickelgruvan i Rönnbäck, Tärnaby ska öppnas.

Detta av ett företag som står på ruinens brant, som inte har pengar nog att återställa de skador som de har och kommer att ha orsakat.

Dessutom helt utan stöd från de människor som lever och har sin  verksamhet i området. Samerna kommer att få se ytterligare renskötselområden ödelagda och de som arbetar med fiske och turism förlorar alla sina möjligheter att driva företagen vidare.

Tänk er att Norge skulle ta beslut om oljeutvinning på samma sätt. Att ett utblottat oljebolag från Australien får komma och provborra vid Lofoten och om de lyckas få upp oljan kan sälja den utan att bidra med med än 0,5 procent av vinsten. Resten får det australiska bolaget behålla. Ja, de behöver ju inte göra någon vinst i Norge och då får de behålla allt. När oljan är slut får sen det norska folket och de som bor på Lofoten leva med alla skadorna.

Nej, så gör inte norrmännen. De ser till att säkra inkomster från oljeindustrin. De kräver ekonomisk kraft.

Vi har skrivit lagar i FN om ursprungsbefolkningarnas rätt till de områden som de använder för att bedriva sina näringar. Det var lätt när vi talade om Amazonas skogar och djungeln på Borneo. Men när vi står inför samma dilemma här hemma. I Tärnaby och i Jokkmokk, då är det inte de lagar som vi drivit fram internationellt som gäller, då är det plånboken som talar.

Vid förra sekelskiftet plockades enorma förmögenheter ut ur gruvorna, skogarna och vattenkraften. Vilket inte syns där kapitalet skapades. Vill vi se hur mycket ekonomisk kraft som älvarna, skogarna och bergen har skapat får vi ta oss söderut.

Längs med stränderna i Stockholms skärgård står ståtliga träslott, vid Berseliipark det Hallwylska palatset och det är där på alla muséer som  all kultur samlades. Vill vi se de minnen som finns av den första malmfyndigheten i malmfälten då får vi vänta i sex månader innan silverkannan plockas fram ur Nordiska muséets magasin. Det är vårt arv. Tron på att makten i Stockholm kan ta hand om oss alla i hela vårt land och förvalta våra minnen.

Men har vi inte förtjänat att vår syn på vad som är rätt och fel utvecklas och förändras?

Räcker det?

Den 16 mars 1988 gasades barn och gamla, kvinnor och män ihjäl i den kurdiska staden Halabja av irakiska styrkor. Minns ni? Jag minns det ofta eftersom att en av de familjer som klarade sig. Ja, två av de vuxna barnen fanns i Turkiet när resten av familjen och släkten dog av giftig gas. De kom hit till Boden för att få studera hur svensk sjukvård fungerar för att kunna arbeta som läkare på svenska sjukhus.

I början var det svårt. Jag mötte dem för att de sökte efter begagnade cyklar. Och efter allt annat som man behöver för att kunna leva i en utrymd lägenhet.

Idag kommer flyktingarna från Syrien. Men inte hit. EU:s avtal om hur flyktingar ska tas emot av första land gör att de inte kan komma hit. Utan falska papper. Denna vecka har FN:s vapeninspektörer tagit sig till Damaskus. De vill veta om regimen eller oppositionen använder kemiska vapen. Samtidigt attackerades en stad under natten och de bilder som visas tyder på att någon har använt giftgas.

Nu får vi vänta och se om vi någonsin får veta vem som beordrade den nattliga attacken. Idag vet vi att Ali Hassan Al-Majid gav order om att Halabja skulle gasas.

I Syrien har hittills mer än 100 0000 människor dött utan att FN har gått in i landet för att stoppa dödandet. När kommer Ryssland och Kina att ge med sig? När kommer amerikanerna engagera sig? När får vi i EU nog?

Det är inte lätt att fly från en katastrof. Att fly från en massaker. Det berättade de två unga läkarna om när de kom med en jättestor tårta. De ville tacka för att vi hade förklarat hur vardagen fungerar och hjälpt dem med lite möbler. De mötte en helt annan kultur i Sverige och till slut fick den unge mannen nog. Han for vidare till andra operations salar. Men den unga kvinnan stannade kvar. Inte där hon drömt om att leva, men jag hoppas att hon har ett liv med drömmar kvar.

Jagade

Jagade av Skatteverket med mångmiljardkrav, utskällda av politiker och kritiserade ägare av vårdbolag. 

Så här sammanfattar Cecilia Neurath, Svd, läget för riskkapitalisterna idag.

Det låter ju inte som om dessa investerare tillför speciellt mycket för att utveckla Sverige. Men från riskkapitalisterna hörs en annan ton: 

”Det är ju inte bara bolagen, utan enskilda individer och familjer som drabbas”, sa en anställd med anledning av Skatteverkets upptaxeringar. Samtidgt som de största ägarna i de största bolagen beräknas ha privata förmögenheter på 1-2 miljarder.

Och varför blir dessa personer upptaxerade? Jo, för att de har konstruerat olika fiktiva transaktioner för att slippa betala skatt.

Istället för att säga rakt ut vad de vill, gömmer sig dessa skatteplanerare bakom olika bolagskonstruktioner, det är inte lätt att hitta rätt.

En person som akturaliserat detta är Ann-Marie Begler på Skolinspektionen. Hon anser att alla familjer som ska välja skola måste ta reda på om skolan har tillräckligt bra ekonomi. Vilket i själva verket ofta är en omöjlighet för an person utan djupa kunskaper i hur skolkoncernerna är uppbyggda.

Skolinspektionen har i alla fall inga möjligheter att utvärdera de stora koncernernas bokslut. Den kunskapen finns inte på den myndigheten.

Det konstiga är att våra politiker inte kräver att de företag som drivs med skattepengar, inom skolan och vården, investerar sina vinster i verksamheten. Det finns inte ett enda land, en enda plats i hela världen där bolag som betalas av skattebetalarna får ta ut vinst. Inte ens i USA får de skolor som är fristående med statliga bidrag använda sina resurser annat än inom skolan.

Jag undrar när det blir på samma sätt i Sverige.

Yrsel

Sensommarens frön yr i luften och de första kalla timmarna värms upp av solen. Sex varma grader, känns rätt kallt. Morgonens rapporter i radion känns isande.

Jag tror att informationen om att sjukvården går runt med hjälp av tusentals övertidstimmar, att många tvingas arbeta 16 timmar per dygn, kan få oss att fatta hur viktigt det är att kunskap och samhällsnytta ger goda levnadsvillkor. Att vi tar ansvar för att dom som arbetar med viktiga samhällsfunktioner får utföra sitt arbete på bästa vis.

Tro inte att landstingens ledningar inte vet att vården sköts med hjälp av nödlösningar. Det har de känt till länge.

Kallt drar det också när jag läser Maria Vedins text om drönarna i den norrbottniska skogen. Hon påminner oss om att Vidsel är Europas största provbas för amerikanska drönare. En ekonomisk transaktion på ytan, men ett säkerhetspolitiskt ställningstagande i verkligheten.

Ja, morgonen är full av nyheter som yr runt och det är ofta svårt att fånga in dem som är viktigast för oss i morgon, eller övermorgon. Men jag tror att om vi inte förstår, att alla har samma människovärde, kan vi glömma nästa vecka.

"Det gjorde väl inget"

-Det här är ingen skönhetstävling, sa rektorn när tre av de nya lärarna började diskutera elevernas utseende. Det var en rektor som hade förstått att de vuxnas förhållningssätt till varandra och till eleverna fortplantades till skolgården.

Idag kan du läsa om skolstarten. Fasan inför att tvingas vistas på samma plats som dem som fryser ut och är elaka. En fasa som många vuxna inte vill ta på allvar.

Jag har ett starkt minne från lågstadiet. Vi gick på en skola som var proppfull. I varje årskull fanns de sju klasser. För vår klass innebar det att vår "fröken" väntade med att gå i pension. Hon stannade kvar efter 65 år.

En dag när vi skulle sluta gick jag ut med Inger. Hon hade berättat på lunchen att hon tyckte att en av killarna i fyran var jättesnygg. De hörde de flesta i klassen och nu skulle Inger få skämmas. Ja, det tyckte Kerstin i alla fall. Den snygga killen gick förbi vår bänk där vi klädde på oss och då ropade Kerstin högt så att det hördes i hela korridoren: Inger älskar dig!

Både Inger och jag kände oss så generade att vi knappt vågade gå ut på skolgården. Tänk om han fanns där och skulle säga något.

Sen upprepades Kerstins skrik och rop varje dag när den arma killen passerade i vår korridor. Inger gick till "fröken" som bara sa att det gjorde väl inget. Men det gjorde det. Inger blev allt mer tyst och hon slutade med att vara bäst i matte. Till slut fick hennes storasyster veta vad som pågick. Hon gick i åttan och hon tog tag i Kerstin och lovade henne att hon skulle berätta för alla killar på hela skolan att Kerstin var kära i dem. Då först fick Inger lugn och ro.

I dagens tidning får vi läsa om att utfrysning och elakheter kan påverka livet för den som drabbas hela livet. Det tycker jag att vi alla ska tänka på innan vi viftar bort barns oro.

Läs om Lisa här.

Veckans värde

Nu har Martin Ljung fått en egen gata i Notviken där han växte upp. På teve hjular han på en hand och på min gamla ep-skiva ropar han efter "Ester" i sin mest kända monolog. Varje gång jag lyssnar får jag träningsvärk, i skrattmusklerna.

Musklerna använder våra friidrottare vid VM i Moskva, och hjärncellerna. På något sätt ville Emma  Green Tregaro och Moa Hjelmer protestera mot ryssarnas antigaylagar. Med hjälp av fem olika färger på nagellacket lyckades de nå ut. Nu vet hela världen att Putin och hans regering, och stavhopparen Jelena Isinbajeva inte står för allas lika värde.

Allas lika värde var nog det de flesta som deltog i den arabiska våren hoppades på. Men de sista dgarna denna vecka använde regimen till att döda, skada och stoppa alla protester mot att armén har tagit över makten i Egypten.

Makten över marken är inte ägarens. det vet alla som följer konflikten i Kallak. Här har aktivister byggt upp hinder för att inte Jokkmokk iron maning ska kunna provborra i renbetesmarkerna. Motståndarna mot gruvan upprör vd:n för gruvbolaget så mycket att han kallar dem "sjuka i huvudet".

På fredagen så kommer Kungen och Drottningen till Luleå för att möta medborgarna. Men först far de till Älvsbyn för ttt uppleva norra Europas största fors, Storforsen och för att äta lunch. Samtidigt invigs augustis musikfest i Luleå. En riktig krock.

Aldrig förr har en revisor fått ta ansvaret för vad hans revision av ett börsföretag har kostat ägarna, men på fredagen slog hovrätten fast att Öhrlings Pticewaterhouse Coopers ska betala sammanlagt 2 miljarder kronor inklusive räntor och juridiska omkostnader. Tingsrätten hade redan fastslagit att revisionen inte var gjord enligt god revisorssed, nu får bolaget betala skadestånd.

Ett bolag som Avanzas vd vill att en oberoende konsult ska undersöka är Northland. Han menar att aktieägarna inte har fått veta varför alla miljarder försvunnit och att bolaget var på obestånd. Ja, varför hade Northland hunnit få ett underskott på flera miljarder utan att ledningen slog larm i tid?

Hur ska unga människor som skickas till sina föräldrars hemländer för att inga tvångsäktenskap larma omgivningen? Det är en fråga som en av Storbritanniens frivilligorganisationer funderat på. Deras förslag är att de unga ska stoppa metall, en sked, i trosorna så att de får ett utslag på säkerhetskontrollen. Eftersom att metallan finns i trosorna förs den unga till ett rum där de utan föräldrarnas vetskap kan larma om att de inte vill fara iväg. Fiffigt?

Hon

De uttryck som skapade stormar är idag en del av vår identitet. Men synen på kvinnan har den förändrats lika mycket?

Den frågan hänger över Nike Saint Phalles hela konstnärskap där en del presenteras på Moderna museet. Redan innan vi hinner fram till utställningen syns det att den inte är lika viktig som de andras. Två salar med den permanenta samlingen står i vägen innan vi hittar de salar som hennes utställning finns i. 

Det finns en slarvighet i utförandet. En skissartad presentation, vilket gör att det är tur att hennes verk är så uttrycksfullt.

För ingen borde missa chansen att se denna kvinnas värld. 

Daggen, myggen, mörkret

Sommarens sista allsång från Skansen hörs genom de öppna fönstren när jag går ner mot älven. På bara några få minuter ändras ljuset. Potatisodlaren skramlar fram när han kör in traktorn vid tio. Då har nästan allt ljus försvunnit. Daggen,myggen och mörkret.

Morgondimman som dränker allt.

Det går inte att förklara bort att det inte är många dagar kvar till den första krispiga frosten.

Vad jag gör då? Jo, jag inser att blommorna från maj behöver kompletteras med några som inte blommat ut. Nyaste bekantskapen är en enkel Chokladblomma. Den är så mörkt röd att den ser svart ut i skuggan. Inte speciellt smart att plantera ut den men härligt att se hur den sträcker sig mot ljuset.