Varför, varför, varför?

En dag fylld av sorg. Igår (torsdag) hände ännu en dödlig arbetsplatsolycka på SSAB. Två män drunknade i tjära.
En tremånaders baby och mamman blev påkörda på en grusväg utanför Bälinge och vårdas nu får svåra skador i Stockholm och på Sunderbyn.
Slutligen lade åklagarna i fram mordåtalet i Boden i fallet Vatchareeya.

Alla tre nyheter som ingen hade velat läsa om i de bästa av världar.

Samtidigt frustar vår statsminister och kämpar för att få vara kvar. Denna vecka inleddes med att han i en intervju hänvisade till att han är en stridshingst. Senare sa han att han var taggad inför valrörelsen och partiets stämma i Norrköping. Årets mediahändelse var det i alla fall. Jag har aldrig läst så många skämt om den vanligtvis ganska bleka Fredrik Reinfeldt.

Statsministern vill inte avgår efter nästa val, men det vill kommunalrådet Karl Petersen i Luleå. Han ska fira att han har varit kommunstyrelsens ordförande i nästan tolv år med två fester för 180 000 kronor om en månad.

Fira kan även Alice Munro göra. Hon är Kanadas första nobelpristagare i litteratur. Hon är den trettonde kvinnan som får ta emot detta pris. Den första kvinnan och den första pristagaren från Sverige var Selma Lagerlöf. I år är det 104 år sedan hon fick priset.

Två av Norrländskans tidigare medarbetare kommer till Luleå på lördag. De ska tala om sitt samarbete som författare. Liza Marklund och Tove Alsterdal skriver bägge två spänningsromaner, men så olika.

Tea partyfalangen av det republikanska partiet i USA:s kongress höll spänningen uppe in till den sista minuten. De krävde att alla de amerikaner som får chansen att ta en en sjukförsäkring enligt Obamacare skulle avstå detta. Annars skulle de inte skriva på årets budget och höja skuldtaket. Till slut delades partiet i två delar. Och nu ska demokrater och republikaner förhandla fram till februari. Hur det går då påverkar oss indirekt då Kina hör till de länder som har lånat ut mest till USA.

Oktober är inte bara en månad för jakt. Björnjakten är förresten över. Det är också tiden för siklöjfisket. I fem veckor är fiskarna ute. Löjrommen kostar 1500 kronor per kilo i år.

Olof Carlsson som kommer från Piteå och Piteåtidningen är idag en av de högsta cheferna på Sveriges television. Han ska se till att fler människor får lokala nyheter. Det innebär besparingar i Norrland. Ett förslag är att flytta Nordnyttssändningar till Umeå. Det skulle innebär att möjligheten att sända direkt försvinner från Norrbotten.

Då kan ingen rapportera direkt om snön och vintern. Det brukar ju vara en populär idé när vi har vinter och Skåne skördar äpplen och selleri. SMHI har gjort en karta över hur långt vintern hunnit. Den är två veckor tidig i år. I genomsnitt har hela länet vinter den 1 november på Allhelgonadagen.

Det finns inte tillräckligt bra ord för att förklara hur tungt veckans händelser påverkar oss. Det tycker jag skulle synas i alla nyhetsrapportering även i andra delar av landet.

Det doftar snö...

Kommer ni ihåg Jacques Bréls melodi ...det doftar öl från London till Paris... (Tommy Körberg sjunger den på svenska). Den nynnar jag med min hemsnickrade text om doften av snö längs med älvens strand. Det är ett lyft med ljuset från den vita snön nu när morgonen är rätt mörk och kall.

Det gäller att se och inte bara titta. Allt vackert som helt plötsligt dyker upp. De gamla vissna löven som glittrar. Den övertäckta traktorn som ser ut som en sovande vit björn. Då är det inte så tokigt att vintern kommit ren.

Kallt men bara några grader kallt är det här under en stjärnklar himmel, Isande är det det dock i Washington. Där spelar kongressmännen Monopol med världsekonomin. Har ultrakonservativa och ultraliberaler slutat leka nu? Eller kommer midvinterförhandlingarna sluta i en katastrof?

I en välgjord dokumentär från  Oregon så berättade några filmare om den fattigdom som drabbar helt vanliga människor när de inte kan ha en sjukförsäkring i och med att arbetsgivarna inte ansluter dem. Hur sjukvårdsräkningar slår sönder en fungerande vardag och hur de skattesänkningar som gjorts, inte har skapat ett enda jobb, en enda öppning, för dem som ska klara sig på 56 kronor per timme före skatt.

Den verkligheten ser vi sällan i de vanliga utrikesreportagen. Liksom den verklighet som finns utanför storstäderna. Både där och här.

Det ska Olof Carlsson fd Piteåtidningen förändra. Han har ett uppdrag att med samma budget  skapa redaktioner utanför de områden som bevakas idag. Och då kan Nordnytts sändningar hamna i Umeå.  Men inte som förr när Norrbotten och Västerbotten hade en gemensam nyhetsredaktion, utan som en förinspelad sändning. TV4 gör så idag.

Blir det bättre av att lägga nya delar av landet i medieskugga kan man fråga sig?

Hon vann

Svenska kyrkan tog ett steg framför det övriga samhället igår. De röstberättigade* tvekade inte när de valde vår första kvinnliga ärkebiskop.

Antje Jackelén. En kvinna som har arbetat och studerat både i Tyskland där hon föddes, i USA och i Sverige där hon prästvigdes. Nu är det Lunds stift som får välja en ny biskop. Stiftet som valde den första kvinnan Christina Odenberg.

Det tog nästan 60 år efter det att den Svenska kyrkan började viga kvinnor till präster innan kyrkans högsta ledare är en kvinna.

I år ät det 92 år sedan vi fick allmän rösträtt. När kommer vi att välja en kvinna till statsminister?

När kommer näringslivet att sluta med att kvotera in män på de högsta styrelseposterna?

(*Röstberättigade är ledamöterna i kyrkostyrelsens och i stiftens domkapitel och stiftsstyrelser. Även diakoner och präster i Uppsala stift samt lika många elektorer utsedda i stiftets församlingar röster. Antalet röstande är 325.)

Är Antje Jackelen vår nya ärkebiskop?

För första gången innebär ett val av ärkebiskop att en kvinna kan bli vald. Biskopen i Lunds stift Antje Jackelen kan bli vald idag. Lyssnar till vad hon säger i en snabb intervju. Vanlig är det ord som jag ser när hon svarar vardagligt på frågorna.

Kvinnoprästmotståndaren Dag Sandahl är inte förtjust:

En av de tydligaste kritikerna till Antje Jackelén är den frispråkige prästen Dag Sandahl.

–  Det anses att Svenska kyrkan måste få fram en kvinnlig ärkebiskop, och då öser man lovord över Jackelén. Hon påstås vara mjuk och trevlig, men också fast och beslutsam. Jag går inte på det. Men hon blir säkert vald redan i första omgången.

Säger han till den kristna tidningen Dagen.

Antje Jackelen kommer från Tyskland och har studerat teologi både där och i Uppsala. Hon har arbetat som lärare vid olika universitet i USA och hon blev vald till biskop i Lund för sju år sedan. Inför valet har hon 51 procent av rösterna och skulle hon skulle kunna bli vald i den första omgången idag. 

Kopierar prinsen

Vi hade en prins som arbetade som formgivare under många år. Sigvard Bernadotte var så bra att många av hans föremål och mönster lever kvar. Vem bakar inte i en Margaretaskål? Vem torkar inte av ett bord eller en bänk som har ett mönster som han skapade till Perstorpsplattorna? Vem öppnar inte sin konservburk med hjälp av hans konservöppnare? Alla dessa vardagsting formgavs för alla i en tid när ett föremål skulle vara. Inte bytas ut och försvinna. De skulle både fungera och vara vackra.

Michael Storåkers, vd för Bukowskis auktionshus, vet att vi kan familjen Bernadotte. Hur prins Eugen skapade både design och blev en av det förra sekelskiftets stora målare. Tänk på altartavlan i Kiruna. Han lever kvar ute på Djurgården där hans hem, Waldemarsudde, fungerar som tittskåp och påminnelse om hans formvärld och som marknadsföring av familjens konstnärliga arv.

Michael Storåkers vet att vi står där hemma i köket och har vardagsvaror formgivna av Sigvard Bernadotte. Skulle inte vår nuvarande prins kunna bli nästa designstjärna?

Sagt och gjort. Nu produceras föremål som prins Carl Philip skrivit sitt namn på, marknadsförda av Michael Storåkers företag. Men allt fler ropar om plagiat. Prinsen har ingen konstnärlig träning eller utbildning som sina föregångare. Men är det så enkelt som att han så gärna vill bli konstnär och formgivare utan ett eget idékapital ?

Tidskriften FORM berättar en historia om den motvillige designprinsen och DN berättar om vad som kan ske när en marknadsförare av rang får en idé.

  Vad är självständig formgivning? Vad är en hommage till en företrädare? Och vad är simpel kopiering och stöld? De frågorna är aktuella idag igen.

Långsamma ord

Hurra för Alice! En författare som värnar om sin integritet. En intervju gav hon igår när hon tilldelades nobelpriset i litteratur. En enda. Här är en artikel från kanadensiska radion som gjorde den.

Men var har jag lagt mina två novellsamlingar? Det är något som jag får undra över medan jag dammar och söker i alla bokhyllor, eller bokhögar.

Alice Munro bor i den trakt där hon växte upp. På en plats där hela samhället skyddar henne från nyfikna litteraturturister. I Clinton som staden heter finns en bokhandel som drivs av hennes bästa vän. Det är där som de flesta hamnar. Med lite tur finns det en eller annan samling med noveller som den stora författaren har signerat.

Flera av dem som berättade om sitt förhållande till hennes täta berättelser tog upp att de känner sig hemma när de läser dem. Det tror jag är en av de orsaker som gör att jag alltid har gillat hennes fina noveller. Att hon alltid berör.

Det är lätt att knyta an till hennes litterära värld, bara man tar sig långsamt fram mellan orden.

Kyligt

Det är kyligt när orden och pengarna ska samlas på marknaden. Här är en debattartikel som Sydsvenskan har publicerat.

"Jag får det inte"

Vem får nobelpriset i litteratur i år? Alice Munro hoppas många på. Det gör jag också. Jag minns fortfarande när jag läste en av hennes novellsamlingar och upptäckte att jag kände mig hemma, i hennes språk och hennes värld. Kan det vara att vi lever i samma klimatzon?

Hans-Olov Ohlsson, skrev om hur Kanada, borde ha chans att får priset i år. Det har aldrig skett förut. I detta stora land finns det två litterära giganter att välja mellan, Alice Munro och Margaret Atwood. Det borde bli en kvinna, bara tre av priserna som delats ut de senaste tolv åren har tilldelats kvinnor, och som sagt ingen medborgare i Kanada har fått något litteraturpris.

Men det finns så många författarskap som pockar på uppmärksamhet. Ett är Kim Thúys. Hon gavs ut av Sekwa 2011. Då var det hennes berättelse om ett vietnamesiskt flyktingöde, ru, som vi fick möta. Kim Thúy bor i Kanada och har växt upp med franskan som andraspråk. Hennes täta, kompakta boksidor ger en helt annorlunda bild av flyktens encyklopedi.

En hel del av de författarskap som prisats av den svenska akademin har som gemensam ram förtrycket från omänskliga regimer.Känslan av att vara på felplats i fel tid. Vittnesmål om hur fängelse och fångläger bryter alla människor till vrak.

Är det så att språket blir klarare och tydligare när existensen förvrängs?

Regnpoesi

Aqualung med Jethro Tull

Bara ett pynt?

Är vi alla lika när vi ringer efter ambulans? Det undrar jag efter att ha läst om en jakttur i väglöst land. De två jägarna fick beställa en privat helikopter när den ena drabbades av blodförgiftning och 40-gradig feber. SOS Alarm visste helt säkert att feber går över och att de inte skulle skicka en ambulanshelikopter.

Vi lever i ett land med Jämlikhetsideal och Jämställdhetsideal, men finns dessa ord i vårt verkliga liv? Annat än som dekoration?

Ett pynt på den kaka som delas efter helt andra normer.

Igår presenterades Norges nya djuppblå regering sitt första program. I regeringsförklaringen ville Siv Jensen och Erna Solberg snabbt, helst igår, förminska public service-teven och radion. Det tycker jag är en apart prioritering för en regering när det finns så många viktiga frågor att ta upp. Men när söndagsöppet och högre hastighet på vägarna hör till de frågor som ska ändras först får vi väl se vad som händer.

 

I dur

Störst solchanser allra längst upp i norr. Man tackar för en härlig höst med massor av strålande dagar och ljuvliga morgnar. Trots att naturen är rätt så tufsig är det fortfarande vackert bland alla vissna blommor och blad.

De gula björklöven kommer till användning i höstens experiment. Tog alla gamla blomlökar som jag har haft i en kasse sen vårvintern och satte dem i jorden som fanns kvar. Tömde ur krukorna över lökarna och täckte allt med frasande björklöv. Nu hoppas jag att detta ska hjälpa lökarna att överleva till våren. Det vore rätt kul att ha både iris, narscisser och kungsängslilja.

Dagens nyhet på ekot är att företag med skulder får hyra ut boenden till migrationsverket. Detta trots att reglerna som gäller upphandlingar kräver att företagen ska sin ekonomi i ordning. Det blir komplicerat och godtyckligt när tjänstemännen inte följer de regler som finns. Helt plötsligt öppnar sig ett utrymme för korruption.

Reglerna som var heliga för dem som arbetade i staten och helt självklara eftersom att de visste att de skulle motverka korruption, nu verkar de vara rundningsmärken.

Men en så här härlig dag går det inte att avsluta i moll. I lördags fick vi som var på teatern se "I sista minuten" en härlig komedi på Norrbottensteatern. Ni får bara inte missa den.

Vad händer på Dagens nyheter?

Jag undrar verkligen vad som händer innan för väggarna i tidningshuset. I veckan får vi höra på ekot att Stockholms dagspressdistrikt går ut och larmar om att ledningen på redaktionen sätter munkavle på de anställda i samband med att tidningen ska säga upp fast anställda. Distriktet är också oroliga för dem som arbetar i koncernens bemanningsföretag.

Samtidigt publiceras en artikelserie som påstår att alla pensionärer har fått lika stora höjningar av sin pension, i genomsnitt, som de som arbetar. Oj, vad bra tänker jag först men sen ser jag att all statistik är helt meningslös. Ja, höjningen av pensionerna består i själva verket av att de unga pensionärerna har högre pension än de gamla som dör. Inte direkt någon nyhet.

Nästa del i artikelserien kommenteras av Maria Crofts. Det är det vansinniga fenomenet som Bo Könberg, folkpartiet, drev igenom i pensionsuppgörelsen på 1990-talet. Ja, att alla lågavlönade inte får en enda krona i högre pension än de som inte arbetar alls. Bo Könberg tycker att det är helt ok , det har han deklarerat många gånger. Men att Maria Crofts flyttar detta problem, som bara kan lösas av politikerna, till ett problem för pensionärsorganisationerna. Det är inte ens dråpligt.

Slutligen går Peter Wolodarski ut och försvarar Hanne Kjöller, trots att hon själv inte anser att hon gjort några fel. I hans försvar är det centralt att Hannes Kjöllers bok om halvsanningar endast innehåller ett fel. Han svarar så här:

"Det är bra att Hanne Kjöller rättar det fel som uppmärksammats och nyanserar några skrivningar."

Men hallå! Har hon inte hittat på? Ja, att en person som har utsatts för grova sexuella brott har en psykiatrisk diagnos? Vad nu det skulle ha med denna kvinnas trovärdighet att göra. Har hon inte påstått att en cancersjuk krögare bor i en lägenhet värd 12 miljoner kronor när han i själva verket bor i en hyresrätt? Har hon inte slagit på ordet Husby och fått fram fler än 1000 träffar, som handlar om helt andra orter och människor, än det Husby som hon påstår är väl skildrat i pressen?

Jag vet inte om Peter Wolodarski tycker att det är modigt som han svarar i försvarsartikeln. Men det tycker inte jag. Det finns nog med stora samhällsproblem att skildra, även journalistiska felsteg, utan att en skribent behöver hitta på.

"Tyvärr hade de ingen mobil"

Sorgens dag i Europa. Det är verkligen en outhärdligt sorglig dag idag när vi får se följderna av de lagar som EU skapat för att undvika att människor ska kunna fly hit.

Minst 300 döda, efter det att en båt med 500 människor, kvinnor, barn och män, börjat brinna utanför den italienska ön Lampedusa. Varje vecka dör allt fler när de försöker ta sig till EU.

En gång för 25 år sedan vandrade jag tillsammans med dåvarande invandrarverkets chef för region syd. Han var i Kalmar för att berätta om varför nästan ingen av de flyktingar som kom från Kosovo skulle få stanna. Ja, det här var 1988. Ett år innan järnridån mot öst gick upp i rök och fem år före kriget i forna Jugoslavien.

Vi var ett 20-tal ganska nyutbildade journalister som var på en vidareutbildning om hur Sverige förhöll sig till flyktingar och vilka regler som var praxis då.

Flyktingarna från Kosovo förföljdes i Jugoslavien när landets forne diktator Tito dött. Det blev allt svårare att leva för minoriteterna i området när Warshawapakten inte höll ihop. Samtliga som samlats ihop i en 60-tals förort utanför Karlskrona kunde berätta om både fysisk förföljelse, slag, sparkar och våldtäkter, och att de hade blivit bestulna på allt som de hade, av lokala partifunktionärer. De var övertygade om att Jugoslaviens sammanbrott var nära och att ett inbördeskrig skulle bryta ut. Men de var för tidigt ute. De fick återvända till en stat som fyra år senare skulle sprängas i bitar.

Då var det våra egna lagar, regler, praxis och FN:s flyktingkonvention som styrde vem som skulle få stanna.

Nu är det Schengen. Ja, inte staden, utan de lagar och överenskommelser som EU-länderna beslutade om i Schengen. Dessa lagar skapades för att bygga ett fort. En ointaglig kontinent. Men inte någon politiker i EU:s ledning säger sig ha vetat att följderna är att tusentals människor som flyr krig och förföljelse dör när de försöker ta sig in.

Hur Italiens inrikesminister, Angelino Alfano, förklarar katastrofen...

-Tyvärr hade ingen av flyktingarna en mobiltelefon med sig. Det brukar de ha. I så fall hade de kunnat slå larm. 

Det finns ingen plats på kyrkogården på Lampedusa. Där är det fullt med gravar utan namn. Det finns ingen plats för dem som flyr från kriget i Syrien i EU för här är vi inte beredda att ta emot alla dem som behöver skydd. Det finns inget hopp. Sverige har visserligen tagit ett beslut om att alla som kommer hit och söker asyl ska få stanna om de kommer från kriget i Syrien. Men hur ska de ta sig till våra gränser utan att passera Medelhavet, eller Turkiet, eller de andra EUländerna som om de hamnar hos myndigheterna räknas som första asylland?

Heligt förbannad

En alldeles klar natt när morgonstjärnan blinkade utanför fönstret. Himlen är helt turkosblå och nu är det tid att vakna.

Radion sätter igång med en inringande dam från Stocksund, ett Solsidan, nordöst om Stockholm, hon förkastar all forskning om språkinlärning i ett enda andetag. Det vet väl hon att barnen inte behöver kunna sitt modersmål innan de kan lära sig svenska ordentligt. Deras föräldrars språk kan de väl använda hemma.

Ja, jag vet ingenting om hur de forskar om språkinlärning, men jag har en gång i mitt liv börjat från noll med ett språk i ett annat land och då var det helt klart att mitt språkintresse, mitt intresse för modersmålet, hjälpte mig att hitta rätt i det nya språket. Vilket all forskning visar är sant.

En person som gjorde tvärtom, åkte från sitt hemland för att lära sig svenska och arbeta här beskrev fenomenet så här: - De som talar ett rikt språk, kan på ett helt annat sätt hitta igen ett nytt språk.

Jag tror att det är sant. Ja, att de personer som har ett stort och starkt fundament kan på ett helt annat sätt bygga nya kunskaper.

Sunt förnuft hänvisade den uppringande damen till. Det är ett annat sätt att säga att nya kunskaper inte har ett värde, ja, för vi vet ju hur det är.

Ett annat inslag som fick mig att vakna är Katarina Wennstams artikel och hennes oro över rättsläget idag:

-Jag är så rädd för att mina söner ska fyllna till och gå ut för att sexuellt trakassera andra.
Istället för att oroa sig för om kvinnor gör si eller så. Enligt den senaste domen i hovrätten är ju män och pojkar helt befriade från aktiva hjärnceller. Inte en enda tanke kan de tänka när de själ jacka och mobil, låser dörren och våldtar en ung kvinna tillsammans med fem andra. Och inte en enda tanka kan domarna i hovrätten prestera. Nej, grumligheten i deras tankevärld den skrämmer mig och gör mig så skitförbannad.

Är det en stöld?

 

Oktoberbilden på väggalmanackan är en bild från min favorit Elsa Beskow. Ja, det är "Solägget". En av de första apelsinerna i Sverige som fick bli till huvudperson i en vacker barnbok. Parafras, eller hur gör jag en bild till Elsas ära?

Älvor och fjärilar är det ont om en vanlig oktoberonsdag, men granar och apelsiner kan nog räcka för att de som sett bilderna i den vackra boken får en deja-vu-upplevelse. Härmapa, kan man tänka.

Men vi som lever nu härmar alldeles säkert de som levde förr. Alla dessa bilder som vi ser all vaken tid är inte alltid originella, eller original. Denna vecka diskuteras en av Finlands mest älskade och största designer av tygmönster. Hon har inte gjort parafraser, utan hon har kopierat en ukrainsk konstnärs verk och sålt bilden till Finair. Friskt vågat, eller slött? Kristina Isola har fått sparken från Marimekko för att hon har snott bilder från andra.

Och flygplanet med bilden från Ukraina målas om. Då börjar nästa diskussion om de senaste årens mest publicerade tygtryck som visar sig vara en kopia av ett fotografi taget på 1960-talet. Är tyget en hommage till fotografen, eller en stöld? Stadsbilden som ser ut att vara en teckning från Helsingfors, finns dessutom på tygväskor från Barcelona. Det är inte lätt att reda ut var gränserna går. Vad som är en prarfras och därmed något som hyllar originalet, samtidigt som det har ett tillräckligt avstånd till den första bilden och vad som helt enkelt är en kopia.

Det biter i kinderna

Jag brukar roa mig med att ta en bild den morgon när den första frosten biter och glaserar allt. I år fick jag vänta. När jag tittar i bildarkivet ser jag att vi har fått vänta så där tre veckor länge än en vanlig höst. I genomsnitt.

För ett år sedan såg det ut så här när jag halkade för fösta gång på kristyren i gräset. Det var den 20 september.

Gamla lökar

Godmorgon! Nu börjar den riktiga hösten med knappt några varma grader alls. Sommarens krukor är tömda och under jorden finns alla lökarna från vårvinterns lökodlingar. Tänk om de blommar i vår igen. Gamla lökar som annars skulle ha blivit jord. Det är värt att vänta på.

Hurra för A

Tänk att min smarta dotter kom på hur hon skulle tömma min dator på den skit som jag lyckades importera. Jag var ju inte medveten om att det hände, men hon är medveten om hur man tömmer ut det som inte ska vara och hur man får datorn att fungera igen.

Rengjord och tömd fungerar den dubbelt så snabbt som innan den blev invaderad.

Ettorna och nollorna står i rader och väntar på att berätta mer intressanta saker. Tror jag.

Skit

Just nu är ljudet från regnet som droppar ner i långpannan en tröst. Ja, för det verkar som om min dator har fått en massa skit i alla program. Suck.

Bästa vädret

Disigt känns livet. Immigt och kallt.
Vinden sliter i löven
och klär av både björkar och rönn.
Regn. Nästan snö.
Då doftar kaffet som mest.
Äpplena i skålen, en doft av sensommar.
Riktigt höst. Vardagsgrå dagar.

En torsdag som först verkar fri från löften om annat en slitet för att få allt att gå i hop. Påminnelser om att mycket borde ha gjorts för flera veckor sen. Det där surret i bakhuvudet om måsten som står på kö och klagar. Varför blir det inte gjort?

Sen kan man ta tillvara att det är kallt och blött vid en brasa i kaminen. Låta bli att tända alla lampor och krypa ner i en djup fåtölj med en bok eller en stickning. Då är det här bästa vädret.